Skip to main content

Full text of "Arkiv för nordisk filologi"

See other formats 


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



ARKIV 



FÖB 



NORDISK FILOLOGI 



UTGIVET UNDEK MEDVAKKAN AV 

SOPHUS BUGGE FINNUR JÖNSSON KRISTIAN kAlUND 

NILS LINDER ADOLF NOREEN 

GUSTAV STORM LUDV. F. A. WIMMER THEODOR WISÉN 

OBNOM 

AXEL KOCK. 



FEMTE BANDET. 



NY FÖLJD. 

FÖRSTA BANDET, 



-- !'N^#«^^- 



• . * .... 



LUND, 1889. 
C. \A^. K. GLEERUPS FÖRLAG. 



— - - T 






LUND. lWf>. 

i.Kkl.lV^.KA i/^KIkYCKKBf' fJfJH SI ILGJb' TKKI-AK TIEBOLAGCT. 



Innehåll. 

Sophus Bugge, Iduns ^bler 1 

Axel Kock, Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. . . 46 

Axel Kock, Bidrag till forndansk ljudlära 66 

K. Maurer, Vigslöcti 98 

E. Mogk, Dröftkvecft 108 

M. Lorenzen, N3rfundne fragmenter af en codex af Magnus 

Erikssons landslag 110 



Hj. Falk, Oldnorske ordforklaringer 111 

Sophus Bugge, Folkenavnet Daner 125 

E. Sievers, Nordische kleinigkeiten 132 

Ludvig Larsson, Om uttalet av ci, au ock ep i äldre isländska. 142 
Gustaf Cederschiöld, Bidrag till kritiken af Bandamanna- 
sagas text. 150 

Esaias Tegnér, Tyska inflytelser pä svenskan. . . .155 (och 303) 
K. H. Karlsson, Dialektisk öfvergäng a >> o i ändeisen hos 

forns venska ord med kort rotstafvelse 166 

Wilhelm Ranisch, Anmälan av "Hugo G«ring, Glossar zu den < 

Liedern der Edda (Ssemundaredda)" 168 

E. H. Lind, BibUografi för aren 1885 ock 1886 172 



Ebbe Hertzberg, Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 223 (och 345) 

Hj. Falk, Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? . . . 245 

Janus Jansson & Finnur Jansson, Um ordid vigg 278 

Björn Magnusson Oisen, Nogle bemsBrkninger til et vers i 

Haustlöng 285 

Finnur Jönsson, Vengi 289 

Elof Tegnér, Carl Johan Schlyter (nekrolog) 290 

i. 1^., J6n Amason (nekrolog) 297 



Esaias Tegnér, T3rska inflytelser pä svenskan. . . . (155 och) 303 
Ebbe Hertzberg, Tvivlsomme ord i Norges gamle love. (223 och) 345 

Axel Kock^ Fomsvenskans behandling av diftongen tVi 371 

Adolf Noreen, Kdrag till äldre Västgötalagens täkstkritik. . . 385 



Iduns -fibler. 



Et Bidrag til de nordiske Mythers Historia 



iEbler nsevnes oftere i de norsk-islandske mythiske og 
heroiske Sägn. De vigtigste af disse Motiver, som er knyt- 
tede til iEbler, skal jeg her meddele. 

I Gylfaginning (Snorra Edda A. M. Udg. I, 98) for- 
tselles: "Brages Kone heder Idun. Hun gjemmer i sin jEske 
de iEbler, i hvilke Gudeme skal bide, naar de seldes; de 
blive da alle unge, og saa skal det vsere til Ragnarökk (til 
denne Verdens Ende)." 

Lcenger ud i Gylfaginning (Sn. E. A. M. Udg. I, 208 

ff., II, 293 f.) fortcelles, at Jsetten Thjaze engang fangede 

Loke, men lovede at slippe ham lös, hvis han kunde bringe 

Idun med sine jEbler udenfor Aasgard. Loke lokkede da 

Idun ud i en Skog ved at fortcelle, at han der havde fun- 

det nogle prsegtige iEbler; han bad om, at hun vilde tage 

sine iEbler med for at sammenligne dem med de andre, som 

Loke havde fundet. Thjaze kom da der i 0meham og flöi 

bort med Idun. jEseme blev nu snart gamle og gråa. De 

truede Loke til at bringe Idun tilbage. Han flöi i Falkeham 

til Jsetteverdenen, fandt der Idun, hvem han omskabte til en 

Nöd. Med den i sine Klöer kommer han tilbage til jEserne, 

uagtet han forfölges af Thjaze i 0meham. 

1 



2 Sophus Bagge. 

Denne Mythe er behandlet i et Afsnit af Digtet Haust- 
l^ng^ som anfores i Skåldskaparmål (Sn. Edda ed. AM. I, 
306 — 314) og som der tillcegges Thjodolv fra Hvin. For- 
fatteren af Gylfaginning og af Skåldskaparmål har benyttet 
dette Digt som Kilde, men har dog ikke kjendt Mythen fra 
Digtet alene, thi i dette, der meddeler Mythen i väsentlig 
samme Sagnform som Fortffillingen i Gylfaginning, n®raes 
det ikke, at Loke omskabte Idun til en Nöd. I Digtet kal- 
des Idirn mey pds eUilyf Asa kunni (Str. 9) Men unge Kvinde, 
som kjendte .^Isemes Middel mod Ålderdom'', munstcerandi 
maera mey (Str. 12) "den lystforögende navnkundige unge 
Kvinde". Paa Grund af en Misforstaaelse af et Udtryk i 
HaustlQUg har nyere Lsarde ladet Idun bo i Brunnakr "Age- 
ren ved Kilden". Det heder i Str. 9: 

brunakrs of kom bekkjjar 
Brisings gotfa dist 
girSi-^pjifr i gärda 
grjåtniia^ar sidan. 
Jeg forstaar dette saaledes: "Brisings-Halsbaandets Tyv 
V^^ (d. a Loke) bragte derpaa Gudinden (Idun) til JsBttens 

Gaarde". 

Codex Wormianus har hrvn akr^ medens Udgaveme efter 
oodex regius IsBse brunnakrs. Jeg forstaar brunakr "Bry- 
nenes Äger" som "Hovedet", der andensteds kaldes bruna berg^ 
barg^ grund eller hprgr. Brynagerens, Hovedets "Beenk" er 
"Halsen"; Halsens gir di er "Halsbaandet". 

I Tilslutning til Fremstillingen i HaustlQng heder det i 
Skåldskaparmål Kap. 22: Idun skal i omskrivende digterisk 
Udtryk betagnes som ^blemes Yogterske, og ^bleme som 
Usemes Lsegemiddel mod Ålderdom. 

Digtet Haustl9ng synes efter hele sin sproglige, poetiske 

mythiake Earakter ikke at kunne vsere seldre end fra 

II henimod Midten af det 10:de Aarhundred. Af Digtet 

ysr man, at det er digtet om Billeder paa et Skjold, 



i ' « . 



' • • • • 
••• «« 



S£f« 
?*1 



som Skalden har faaet af en Thorleiv. I Skäldatal 228 
siges, at Thjodolv fra Hvin har digtet om Thorleiv spake 
(d. e. den vise). Herved teenkes utvivlsomt paa Digtet Haust- 
Ipng. Navnet Thorleiv spake moder os i de gamle Skrifter 
til Tider der er saa vidt adskilte, at det ikke er troligt, at 
de har veeret omspsendte af ett menneskeligt Liv. Sserlig 
fremhsever jeg det Udsagn i Are frodes Islendingabök Kap. 2, 
at Ulvljots Lov for det meste blev overensstemmende med 
den da gjseldende Gulatingslov, idet Thorleiv spake Horde- 
kaares Sön gav Raad om, hvad man skulde Isegge til, tage 
fra eller forandre. Dette Lovgiverarbeide foregik omkring 
Aar 927. Snorre fortaeller (Heimskr. Håk. s. göfla Kap. 11), 
at Haakon den gode ''satte Gulatingsloven med Thorleiv spa- 
kes Raad'*. Dette er da vel skeet ikke Isenge efter 935. 
Denne Thorleiv skal have vseret Ulvljots Morbroder. En 
Thorleiv spake, som fik Haakon Jarls Sön til Opfostring, er 
neppe forskjellig fra den Mand af samme Navn, som under 
Olav Tryggvessöns Regjering blev lemlsestet af Skalden Hall- 
fred. Denne Thorleiv spake, fra hvem Orknöjarlen Ragnvald 
stammede og som tör gjselde for en sikkert historisk Person, 
skal have veeret en Dattersön af Hordekaares Sön Thorleiv 
spake. Halvdan svartes og Harald haarfagres Raadgiver 
Thorleiv spake har vel Sagnet skabt efter den Mand af 
samme Navn, som har vseret virksom ved Haakon den godes 
Lovgivning i Gulating og som har hävt Indflydelse paa Ulv- 
ljöts isländske Lov, men om demie sidste er historisk, vover 
jeg ikke at afgjöre. Ogsaa Förbindelsen mellem dette Navn 
Thorleiv spake og Haustlpng tillader os at ssette dette Digts 
Tilblivelse lidt for Midten af 10:de Aarhundred i det tidligste. 
I mange Tilfselde, hvor Skalde, som har levet under Ha- 
rald haarfagre eller for ham, neevnes som Forfattere af be- 
varede Digte eller Vers, synes dette ikke vel foreneligt med 
disses Karakter. Saaledes tror jeg, den Omstsendighed, at 
Thjodolv fra Hvin nsevnes som Forfatter af Haustlpng, ikke 



4 Sophus Bagge. 

bör vcere enebestemmende ved Ansfiettelsen af Digtets Til- 
blivelsestid. 

Jeg gaar nu ,over til et Motiv, der förekommer i Digtet 
Sldmi^fpr. Da Skime Fröys Svend er kommen til Jsette- 
vordenen for at vinde den fagre Gterd for sin Herre og da 
han har faaet Möen i Tale, siger han: ''Elleve jEbler helt 
gyldno har jeg her; dem vil jeg give dig, Gerd! at vinde 
din Elskov, saa at du siger, at Fröy er dig den kjsereste 
af allo levende". Gerd svarer: "EUeve iEbler modtager jeg 
aldrig for at gjöre nogen Mand til Vilje'*. 

Rydberg (Fädernas Gudasaga S. 133) mener, at der har 
va?ret et iEblo fra hver af iEserne. At den tolvte Aas Bal- 
der paa denne Tid var död, viser sig deraf, at Skime efter 
iGblomo l)öd Qonl Ringen Draupne, som havde vwret paa 
Ligl)aalet med Italdor. 

DtH Digt, hvis iEmno er Skimes Fa^rd til Jcetteverde- 
non, er udgiuiot fm samme Livskreds som Digtet om Lokes 
Tni^tto motl Gudomo i iEge^ Hal og vel snarest, som Vig- 
AisAon menor, forfattot af samme Digter som dette Digt 
Loki^senmi. lVggt> Oigti^ er vistnok fra förste Halvdel af 
I0:de Aarhundnnl, IVggo or starkt jvaavirkede af kristelig 
og nwuer«k Kultur, s^iiiUnlt^ st>m don fremtraadte i England. 
%lt>g na^vnor ot Kxompl horpiuu l>i Geni i Skh^i^gr giver 
efter for Skirno, hllsiT hun h\m mtnl de samme Ord som 
Siv Li^ko i ^Egi^ Hal, da hun vil stille denne. tilfreds: '"J^ 
hilsiT dig: tag inuxl Rimkalkou, der or fyldt uuhI den gamle 
Mjtkr. Onlot hUlr or lamU (Va ai^gelsaks. cii/ir. der igjen 
Ataiumor fra lat, <ni/ms cyi/kyiik <^ himktiih' or on foilagtig 
t>YorÄVttolÄ> af lat, cnlir tt^j^Mim^s. 

lVHjjjt> Digto or forfat t^Mio af on Nonlmaiul; mon om 
han har Uvt i dot vtxi^tligt^ Norgt^ ollor i on af do noi^e 
Nyln^gtlor i Ytxston, vovor jt^r ikko al afgjön\ 

KihloHg na^vnor jjt^ ht>r ot Motiv^ tior o)^xiiL>dor i Si^ 
not om VoUui\gonu\ I rs^^^Mn^ ^lii^ Ka^K 1 fortiollos: 



Iduns .£bler. 5 

Kong Rere i Hunaland har intet Barn med sin Dronning. 
De bede til Guderne om Af kom; Frigg og Oden bönhöre 
deres Bön, og Oden sender sin Valkyrje fosknuerj Ljöd, 
Datter af Jsetten Rimne, med et jEble til Kongen. Hun 
flyver i Kraakeham, og da hun finder Rere siddende paa en 
Haug, Vader hun iEblet falde i hans Fång. Han gaar med 
det til sin Dronning. De sede hver sit Stykke *). Deraf bliver 
Dronningen frugtsommelig og föder Sönnen Volsung, def siden 
bliver gift med Ljöd. 

Vplsunga saga er sandsynlig bleven til paa Island i 
anden Halvdel af 13:de Aarhundred; ialfald er den os fore- 
liggende Redaktion yngre end J>i8riks saga, der efter G. Storm 
er forfattet af en Nordmand lidt efter 1250. 

Sagnet om iEblet, som gjör Dronningen frugtsommelig, 
fortaelles i det vsesentlige overensstemmende i de VQlsungs- 
rimur, som af en Skald Kalv er forfattede efter en anden 
Redaktion af VQlsunga saga end den os foreliggende **). 

At dette Motiv med iEblet i Volsungesagnet er seldre 
end Sagaen, har vi al Grund til at antage; men hvormeget 
celdre, läder sig ikke tilnsermelsesvis bestemme uden muli- 
gens ved en nsermere Undersögelse af Motivet selv ***). 



*) etr pat epli sumt synes at betyde: Dronningen SBder et Stykke af det 
^ble; hvorved man synes at maatte tsBnke til, at Kongen SBder det andet Stykke. 
I Valsungs rimur siges udtrykkelig, at begge sede ^blet. 

**) Udgivne i Möbins^s Udgave af SsBmundar Edda. I Str. 99 bör Isses: 
Lét på HJé69 (ikke hJjött) i lofSungs knén litit epli detta. 

I Rimeme siges ikke, at Ljöd er Datter af Jsetten Rimne og at han flyver 
i Kraakeham. Det heder i dem (Str. 126), at Oden sendte Ljöd som Hustrn 
for Volsnng. 

***) Jeg indskrsBnker mig her til knn at nsBvne andre i isländske Sagaer for- 
talte Sägn, hvori ^bler eller ^bletrsBer forekomme som Sagnmotiv eller poetisk 
Billede. Saaledes Uervarar 8. ok HeiSreks i cod. reg. 2845, 4:to (Bagges 
Udg. S. 330). Jåmavikinga 8. efter skinnboken 1, 4:to på Kangl. Bibi. i Stock- 
holm ntg. af G. Cederschiöld S. 56, jfr. Flat. I, 102, Fms. XI, 9. Hrölfa 8. 
Oautrek88onar i Fas. III, 60. Jfr. de poetiske Betegnelser for en Kriger 
régapaldr Helg. ^j9^v., brynpinga apaidr Sigrdr. 



Sophna Bagge. 



Naar jeg nu gaar över til en Undereögelse om Oprin- 
delfien af disee nordiske Sägn om iEbler og til en Saramenstil- 
ling af dem med fremmede Forta-lUnger om ^bler, bör 
det först märkes, at jEble, oldn. epU, ligeeom de i Betyd- 
ning tilsvarende Ord i andre Sprog (angelBakB. (sppel, lat. 
tnalum, gr. ^ij^oy o. s. v.) vistnok fortrinavis betegner, hvad 
vi ntermest forstaa ved ^Eble, Frugten af I^rus malus (Linné), 
men dog ogsaa brugcs om andre, isier större og rimdagtige 
Trffifrugter. 

De i det foregaaende meddelte norröne Sägn udtale föl- 
gende Forestillinger: 

1) jEbler, eom en Gudinde, der er Digtergudens Hu- 
stru, vogter, er det Middel, livorved Gudeme bevare sin evige 
Ungdom. Engang, da Gudiiiden med vEblerae for en Stund 
var borte fra Gudemes Verden, blev de gamle og graa- 
haarede. 

2) En Svend, der er udsendt af Guden Fröy for at 
vinde en fager Jffittemö for ham, byder liende gyldne jEbler, 
for at hun skal skjxnke Guden sin Elskov. 

3) Oden sender et jEble til et barnlöst jEgtepar, der 
bar anraabt ham og Frigg om Afkom, og efter at Kongeu 
og Dronningen har spist af dette jEble, bliver hun frugt- 
sommelig og föder en Sön. 

Disse i de norröne Sägn udtalte Forestillinger raaa v»kke 
det Spörgsmaal: Hvilke Forhold i den ydre Natur har först 
fremkaldt disse Sagntrfek? Ilvilken Jordbund har baaret de 
Fmgter, som har vieret Forbilleder for jEblerne i de anförte 
norsk-islandske Sägn? Paa dette Spörgsmaal har N. M. Pe- 
tersen i "Nordisk Mythologi", 2:den Udg., Kjöbenh. 1863, 
S. 261 f. givet et bestemt Svar. 

Tian ben^ter, at Islands Natur kunde fremkalde My- 
then om Iduns iEbler; og ingen vilde jo ktmne falde paa 



Idnna iEbler. 7 

en saa urimelig Mening. Norge vserdiger Petersen her intet 
Ord, uagtet Iduns ^Ebler förste Gäng nsevnes i et Digt, som 
tillsegges en Nordmand. Derimod skal det vsBre JSbleme i 
Danmarks Haver, som har fremkaldt Mythebilledet. Petersen 
tåler i värme Ord om Idim, som hersker '^i Frugthaven med 
sine jEbleblomster ... Dér sidder hun . . ., medens . . . 
Solen hver Dag kysser hendes gulkindede JBbler, saa de 
hver Dag stserkere rödme og hvidno. Der gjsBster Brage 
hende, den aldrig treette Sangfugl . . . Saa nyder han af 
Naturens foreedlede Frugter, forynges derved og forynger selv 
sit Folk, naar det tager til at seldes. Dersom denne Mythe 
hidtil ikke . . . har vseret ret forstaaet, saa maa det uden 
Tvivl forklares deraf, at man ved vore gamle Sagaer nsBsten 
altid har hävt Island for 0ie, Kulde og Frost uden Kultur, 
men . . . vor Mythologi er ikke födt i Islande, men i Sö- 
limde". Altsaa i "Sölunde'*, blandt Sjsellands -fiblehaver skal 
Mythen om Iduns iEbler vsere skabt. 

Det synes nsesten ubarmhjsertigt at lade Kritikens kolde 
Luft trsenge ind og drsebe Petersens Blomster. Men den 
kolde Luft turde vsere sundere. Först maa jeg minde om, 
at der intet Vidnesbyrd er os bevaret om, at Digterguden 
Brage eller Gudinden Idun eller Iduns iEbler kjendtes i Dan- 
mark i Hedendommen. Der kan, saavidt jeg ved, ikke paa- 
vises det svageste Spor af, at Forestillingen om Iduns ^bler 
har vseret en dansk hedensk Forestilling. Jeg benegter ikke, 
at saa har vseret Tilfeeldet. Jeg siger kun, at vi ikke ved 
det ringeste herom *). Men sset, at Mythen om Iduns ^bler 
havde vseret kjendt i Danmark i Hedendommen, kunde det 
da vsere Danmarks iEblehaver, som havde fremkaldt denne 
Mythe? Nei ingenlunde. Det idylliske Billede, som Peter- 



*) Jeg kan ikke finde dette modbevist ved Worsaaes Tolkning af BiUe- 
derne paa det ene Gnldhorn fra Gallehos, hvorefter Scener af Mythen om 
Iduns Bov sknlde vere fremstillede paa dette. 



8 Sophus Bagge. 

Hcn har udmalct for oe, er fuldstendig uhistorisk. Der er 
al Grund til at tro, at Danmark i Hedendommen slet ikke 
har hävt Haver med forsedlede, söde, saftfulde, gulkindede 
iEbler, der kunde fremkalde Forestillingen om ^bler hvis 
Saft gav Mennesker og Guder evig Ungdom, om gyldne 
iEbler som Elskeren skjsenkede sin Elskede, om ^bler som 
gjorde den ufrugtbare frugtbar. Det samme gjffilder Norge. 

Der er al Grund til at antage, at der i Slutningen af 
Hedendommen, da de mythiske norröne Sägn tale om for- 
yngende, gyldne, frugtbargjörende iEbler, ikke fandtes an- 
dre iEbletraeer i Norden end de vilde. Disses Frugter med 
sin sure snserpende Smag, ofte endog uspiselige for Menne- 
sker, kunde umulig fremkalde mythiske Forestillinger som 
de nsevnte *). Der findes nordiske Stedsnavne dannede af 
apaldr iEbletrse, som efter al Sandsynlighed er fra hedensk 
Tid. Saaledes Äbildsö ved Christiania, skrevet i Röde Bog 
S. 248 Äpaldasinj S. 284 Appaldasyn af *Äpaldrsyn^ ^Apal" 
drsvifij d. e. en Gaard, hvor der vokser et (fremtreedende) 
Mhletrdd] thi Gaardnavne sammensatte med vin kan, da saa- 
danne ei findes paa Island, ikke antages at vsere fra kristelig 
Tid. Men i saa gamle Stedsnavne maa apaldr nödvendig 
betegne et vildt iEbletrse. 

iEbler omtales i Frostatingsloven. Denne er i den ob 
foreliggende Form sandsynlig fra Aar 1244**); men det 
läder sig ikke afgjöre, naar den Lovbestemmelse, hvorom her 
handles, först er kommen ind i Loven. 



*) Weinhold (Altnordisches Lebcn ä. 80) siger: "Apfelbäame . . . wnchieii 
auch wild in den Wäldern. So lockte Loki die schöne Idan in den Wald 
hinaus, uuter dem Vorwand, er habe schöne Aepfel drauMen gaAinden, die er 
mit ilir theilen wolle". Weinhold synes altsaa at tanke sig, at der i den hedenske 
Tid i Skovene i Norden (uden at han nsermere bestemmer, hyor) Toksie Tilde 
^bletraeer, hvis Fnigter havde fremkaldt den mythiske ForestiUing om Idnns 
^blcr eller om ^bler, som kunde sammenlignee med dem. 

**) Manrcr: De nordgermaniske Retskilders Historie S. 28. 



Iduns ^bler. 9 

Det heder her Xm, 11 (Norg. gl. Love I, 243 f.): 
Ingen maa fare i anden Mands Nöddeskov; farer han, da 
miste han Nödderne og give Landnaam (Bod for ulovlig 
Benyttelse af anden Mands Jordeiendom) ; men for iEbler 
og Humle skal han betale Yseixiien og give Landnaam til- 
lige". Schubeler *) fremhsever, at Loven her mod Ssedvane 
vilde have udtrykt sig uklart og ubestemt, hvis den mente 
dyrkede iEbler. Han meddeler, at det i Romsdalen og til- 
stödende Egne nu er Skik, at de smaa vildtvoksende iEbler 
samles om Hösten, gjemmes i Hö .til udover Yinteren og 
spises. Schubeler mener da, at man har gjort det samme i 
den tidlige Middelalder, da spiselige Trsefrugter maa have 
vffiret meget sjseldne i Norge, og at det anförte Lovsted saa- 
ledes kan forstaaes om vilde ^bler. Derimod i den nyere 
Landslov af 1274 er der paa det tilsvarende Sted (IX, 9, 
Norg. gl. Love II, 175) brugt et utvetydigt Udtryk: "Om 
en Mand gaar i en anden Mands Löghave, Angelicahave, 
jEblehave (eplagar&r) eller Nsepe-, Erte- eller Bönne-Bed, 
da erstatte han det dobbelte til Eieren og give to 0re i Bod 
(pokkabotjj og det samme gjselder for al Frugt, som vserges 
med Hegn eller Yagt; men hvis han tager saa meget som 
til en 0res Vserd eller mere, da er han strafskyldig derfor 
som for andet Tyveri". Her maa nödvendig vsere Tale om 
dyrkede ^bler. Schubeler antager da, at dyrkede iEbler er 
indförte i den Del af Norge, hvor Frostatingsloven gjaldt, i 
den Tid, som ligger mellem begge Loves Tilblivelse, idet 
han henförer Stedet i Frostatingsloven til Tiden kort efter 
Bjristendommens Indforelse. Men selv om den seldre Lovbe- 
stemmelse skulde forstaaes om dyrkede ^bler, kan det ikke 
gjöre det sandsynligt, at der fandtes iEblehaver i Norge i 
den hedenske Tid **). 



•) Viridarium Norveg. (Christ. 1888) S. 464 
••) I Sverris saga Kap. 45 (Ungers Udg. Kap. 39) naavnes ved 1180 en 
Nordmand Eilifr eplaatgng^ men det kan ikke sees, om dette Tilnavn sigter 



10 SophuB Bogge. 

I Jyske Lov, der blev iidstedt af Valdemar den anden 
1241, nievnes i det teldste Haandskrift, Flensborgerhaand- 
ökriftet, dfir er fra SlutnJngen af 13:de Äarhundred, jEble- 
haver, og l-ioven indeholder Straffebestemmelae mod den, som 
bryder ind i anden Mands Abildgaard og Btjteler ^bler. I den 
skaanskf Lov (fra omkring 1210) kaldes et umyndigt Barn 
"iEtileltarn", d. e. et Barn, aom leger med ^ble. Ogsaa ber 
maa vistnok tffnkes paa dyrkede jEbler. 

Dyrkningen af Frugttrffer og Kunsten at fonedle disae 
udbredte sig fra Syden navnlig med Kristendommen. Ve- 
nantius Fortmiatus priser ^bletnper, som Kong Childebert 
den ftirste (f obS) med egen Haand har podet. Karl den 
store var en ivrig Befordrer af Havedyrkningcn *). Vi tör 
sikkort paastaa, at fonvdlede ^Ebler, der kunde fremkalde 
Forestillinger som de, vi bar fundet i de mytbiske Sägn i 
Norden, Törst dyrkedes i Kloöterbaveme. Abbed Vilhelm, 
der 1165 var indkaldt til Danmark fra Paris, förskrev 
Planter, Rödder og Podekviste farborum surcuiosj **), og 
KltBteret ^bleholt (ved det nuva^rende Fredriksborg), hvor- 
hou han flyttede 1177, fik eandaynlig sit Navn af den af 
ham indförtc Frugtavl. Ligeledes er i Norge Havedyrkning 
i egentlig Forstand ikke bleven alraindelig för efter Klo- 
strenes Oprettelse. j^Ebleavleii i Hardanger er at tilskrive 
den Indflydelso, Muukenc i Lysekloster udövede ***). Fra 
Slutten af 13;do Äarhiuidred af omtalea i Norge jEble- 
haver oftere. 



til dyrkede eller vilde £bler. Det kan ikke, Bom niiLii liar ment, betyde 
'Äblwtilk', tneu uuHg euti^ii, soin Prof. O. Bygli förmoder, 'ca f^tang, der 
uibruiKes Min Stötte uader fblegrene' eller og^iui 'en Sbuig, hvormed man 
■Imt jEblerno ned, naar da hÖBtea". Tilnavnet synes ut »»re ea figrurlig Bo- 
rtgnelsn for en loog tynd Hand. Jfr. Tilnuvnet Mostrstpng. 
•| SchObeler S. 466. 
") Ser. T. Dan. VI, 75. 
***) Lange Norske Elottres tiini. S, 255—357. 



Idtuis Jibler. 11 

Der kunde vsere dem, som vilde forklare Mythen om 
Iduns foryngende iEbler og det Motiv, at Skime byder Gerd 
gyldne iEbler, som Minder fra en Tid, da Nordboeme havde 
sit Hjem i solvarmere Egne, hvor Frugter, som kunde frem- 
kalde slige Forestillinger, modnedes. Og det turde vel endog 
vfiere en almindelig Mening blandt Nutidens Mytheforskerej 
at Nordboeme i Fortsellingen om Iduns iEbler har bovaret 
en urgammel Mythe, hvis Lighed med den grceske Mythe 
om Hesperidemes iEbler skal forklares deraf, at örseker og 
Nordboer, der begge er indogermanske Folk, har bovaret en 
og samme Mythe hver i sin Form fra det fselles Urhjem. 
Men heller ikke denne Opfatning *), som jeg flere Steder 
har seet antydet, men ingensteds bestemt fremsat og b^un- 
det, kan holde Stånd for en skarp Kritik. Det vilde for det 
förste vffire urimeligt at antage, at Nordboeme havde bovaret 
Mindet om og Navnet paa et forladt varmere Hjems Frug- 
ter gjennem Aartusinder, i hvilke de havde boet i Egne, 
som ingen velsmagende iEbler frembragte. Men dertil kom- 
mer, hvad end stserkere maa fremhaeves, at det ikke läder 
sig videnskabelig bevise eller endog blöt gjöre sandsynligt, at 
Nordboeme nogensinde i en Tid, hvorom de har bovaret no- 
get nu paaviseligt Minde i Sprog og Forestillinger, har boet 
i Egne, der var synderlig varmere end deres historiske Hjem. 
Nutidens Archaeologer har ikke kunnet paavise Kjendsgjeer- 
ninger, der godtgjöre, at den Stamme, som i historisk Tid 
bebor Norden, först er vandret herind i Jsemalderen eller 
Broncealderen. Montelius**) har endog sögt at gjöre det 
sandsynligt, at det Folk, som boede i Norden under Stenal- 
derens senere Del, ikke var af en forskjellig Stamme. 



*) J. W. Wolf (Beiträge zor deutschen Mythologie, zweite Abtheilong) 
synes at betragte Mythen om Iduns iEbler som en urgermansk Mythe, der 
ogsaa engang har yseret kjendt blandt de hedenske Tydsker. 

••) Nord. Tidskr. utg. af Letterstedtska Fören. 1884 S. 21-36. 



12 Sopbns Bugge. 

Den eammenlignende Sprogforskning har paa ein Side 
viet, at de i de europieiskp Tuogemaal af indogermansk ^t 
l)evarede Mindcr heiipege paa, at de Eui-opa!ore, som har talt 
disee Tuiigeniaal, i aaa langt tilbageliggende Tider eom de, 
hvorom Videnskaben hidtil har turdet udtalc sig, har hävt 
sit Hjem i et kjöligt Klima, anarest i Nord- eller Mellem- 
Europa. 

De nordiske Mythers gyldne, foryngende og besvang- 
rende ^bler kan alteaa heller ikke vel Ttere Minder, som 
Nordboeme har bevaret fra sit Ui-hjem. 

Men de gyldne ^Ebler 9om bydes for at vinde Elskov, 
de foryngende og de frugtbargjörende -äJbler i de norsk- 
i»land»kc Myther kan ikke vrere skabte uden Forbilleder i 
den ydre Natnrs Frembringelser. Da nu disee Forbilleder 
ikke fandt^ i de Lande, hvor Nordnia;nd og leltendinger ved 
Hedendommens Slutning havde hjemrae, og heller ikke i 
Lande, som kan antages at have vteret Nordboemes tidligere 
Hjem, saa maa disee Mythebilleder vsere blevne dan- 
nede under Paavirkning fra fremmede Lande eller 
fra fremmede Folk. 

Men naar Sägen staar saaledes, synes der at vsre liden 
Grund til stråks at ty til den Udvei, at disse Mythebilleder 
skulde vfere skabte af de norfieke Vikinger selvstsendig og 
uafhsengigt af fremmede Folks Forostillinger, blöt fordi de 
paa Vikingetog til solvärme Lande havde seet og smagt Sy- 
dens herlige Frugfer. 

Da de nordiske Folk paa den Tid, til hvilken vi med 
Sikkerhed kan före de her forekommende Mythebilleder til- 
bage, var komne i raangesidig BerÖrelse med fremmede Folk, 
synes der meget mere at va-re fuld Grund til at undersöge, 
hvorvidt lignende Mythebilleder findes eller fandtea hoe andre 
enropteiske Folk. 

Vi vil da finde, at de gyldne iEbler der bydes for 
at vinde Elskov, de foryngende og de frugtbargjö- 



Idtms ^bler. 13 



rende ^bler er saa vidt udbredte i den europseiske Folke- 
digtning (for her at holde os til denne), at de nsBsten kan 
kaldes den europseiske Folkedigtnings Fselleseie. 



IIL 

I Nutiden fortselles rundt omkring i Europa Eventyr, 
i hvilke der er Tale om iEbler, ofte betegnede som gyldne, 
der kalde Livet tilbage, opretholde den Syges Liv eller 
forynge Livet. Disse Livsens ^bler nsevnes ofte sammen 
med Livsens Vand. Det kan efter min Mening ikke paa- 
vises, at noget af disse Eventyr heri er paavirket af de 
gamle norsk-islandske Myther eller af hedenske germanske 
Forestillinger, der har vseret beslsegtede med disse. Mange 
af de antydede Eventyr fremtrsede paa et saadant Omraade 
eller har en saadan Karakter, at Tanken om, at de skulde 
have faaet Motivet med ^bleme fra den norsk-islandske 
Mythe eller fra en tilsvarende tydsk Mythe (om hvilken vi 
intet ved), maa falde bort. Jeg peger her paa endel af disse 
Eventyr, hvoraf nogle allerede er sammenstillede i J. W. 
Wolfs Beiträge zur deutschen Mythologie 2:te Abtheilung, 
Göttingen 1857. 

I et svensk Eventyr fortcelles: Långt långt borte ligger 
et Land, som heder Ungdomslandet. I det fimdes et under- 
fuldt Yand og kostelige ^bler. Hvo som drikker af Yandet 
og seder af ^bléme, bliver ung, om han var aldrig saa gam- 
mel. Men ikke mange er de, som faa smage Yandet og 
iEbleme, thi Yeien did er läng og fuld af Farer. Yed Siden 
af Trseet, som bcerer ^bleme, vselder Kilden, hvis Yand 
straaler som Guld og giver en underfuld Klang, naar det 
rinder över Stenene. Disse Undre findes i en höi Sal i et 
Slot, hvor en sovende Jomfru bor*). 



*) Uyltén-CavaUioB og Stephens Svenska FoUcsagor och Äfventyr N:r 9. 



14 



Sophus Bugge. 



I et tydsk Eventyr knever en Kongsdatter af Bin 
Beiler, at han skal bringe heade et jEble ai" Livsens Trse. 
Han faar dette ved to Ravne, som Hj-re hen og bente det, 
og "da de havde spist jEblet, naaede do i uforstyrret Lykke 
en höi Älder" *). Andre tydeke Eventyr fortEelle ora deilige 
Prugter, bvis Nydelse gjör en syg Konge friak; om et Trse, 
hvis Saft löser Forstenelaens Trolddom. Holda har i Nu- 
tidens tydske Folkesagn en foryngende Brönd. I denne 
staar föran hendes Hus et Tne, som kerer Guldtebler og 
Guldblade, fra hvilke Skjönhed regner ned paa hendes Ynd- 
linge ••). 

I andre europjeiske Folks Eventyr gjenfindes ganske de 
samme eller nser besla-gtede Motiver. Til de Exemplcr, 8om 
jeg ber na^vner, vil vistnok enbver, som bar sairlige Kimd- 
skaber i de forskjellige Folks Eventyrskatto, kunne föie flere 
nye. I slaviske og litauiske Eventyr er LiPgedommens og 
Livsens Vand, det foryngende Vand og de foryngende jEbler, 
der ofte betegnes som gyldne, Motiver der meget ofte fore- 
komme. Saaledes kan i et russisk Eventyr en gammel skrö- 
belig Konge blive hjulpen ved de foryngende ^Ebler. Lig- 
nende i lillerussiske og mähriske Eventyr. Det nsevnes i et 
Eventyr, at de underfulde ^bler vokse i en Jomfrus Have***). 
I et ruma^nsk Eventyr faar en Ungersvend af en bellig Mo- 
der et Guldseble, hvis Nydelse bevarer en Jomfrus Liv ****). 
I grseske og albanesiske Eventyr omtales meget ofte gyldne 
^bler. I et gi^sk Eventyr fra Syra anatiller en Dronning 
sig efter et Trolds Raad syg for at faa bragt sin Sön af 
D&ge. Hun förlänger af Sönnen först Livsens Vand, som han 
bringer, derpaa Livsens Mhh. En gammel Kvinde, der er 



') Grimni Kinderroircben 17- 
••) Wolf Beiträge II S. 6. 
••) W. WoUoer i Leskien n. Brugman Iirtouische Volkslieder n. Milrcliei 

f. 

••) Wolf B«itrftge II S. 6 efter Schott. 



Idons JEbler. 15 

Prinsens Fylgje, fortöeller ham, hvorledes han kan finde 
dette. Der er en Have fuld af iEble-, Psere-, Figen- og 
Granattröeer; de raabe til Prinsen: pluk af mig! Men han 
skal söge efter et ^bletree, paa hvilket der sidder en Fugl. 
Af det plukker han Livsens jEble. Da skriger Fuglen: 
Herre! man har plukket mig. Der bliver saa et forfeerdeligt 
Veir og Prinsen maa i al Hast ride bort uden at se sig om. 
Han bringer ^blet til den gamle Kone, der har vist ham 
Veien. Da Prinsen siden er myrdet, gyder hun Livsens 
Vand över hans Legeme og giver ham Livsens ^ble at 
spise. Han staar da op og er frisk som for*). 

Forestillingen om foryngende iEbler eller ^bler, som 
opholde Livet, kan ogsaa i Middelalderen paavises flere 
Steder udenfor Norden. 

I den keltiske Digtning er der overhoved megen Tale 
om vidunderlige ^bler og iEbletrffier. En irsk Fortcelling 
förer os her över fra Nutiden til Middelalderen. Der paa- 
kegges Tuirenns Sönner en Mandebod, fordi de har dreebt 
en (mythisk) Hövdings Fader. Denne Bod bestaar for en 
stor Del i at hente forskjellige vidimderlige Gjenstande. 
Blandt disse er tre ^bler fra Hisbemas Have öst i Vor- 
den. Disse ^bler vogtes af Kongen i Hisbemas Land og 
hans bedste Kjsemper, men Tuirenns Sönner faa dog rövet 
fira -^bler. -^blemes Farve er som Guld. De smage som 
Honning, og om en saaret Kriger eller en Mand, der er 
dödssyg, seder af dem, saa er han stråks helbredet. De 
blive aldrig mindre, hvormeget man end ceder af dem. Naar 
en Kriger kaster et af disse iEbler fra sin Haand, vil det 
altid af sig selv vende tilbage til ham. Denne Fortcelling 
er efter Haandskrifter fra 18:de og 19:de Aarhimdred med- 
delt i fri Oversfiettelse af Joyce i Old Celtic Romances 



•) Hahn Griech. il alban. Märchen II S. 280—282. 



IC f^ophoB Bngge. 

S. 37—96*). I Lecan-Böpeii fra omtr. 1416 nrevnea kor^ 
telig den Bod, som blev lagt paa Tuirenns tre Sönner **). 
De tre BrÖdre og Hövdingen, som de drtebte, n^vnea i 
Leinsterbogen, der er skreveii för 1 1 60 ***). Hisbernas ^U- 
ler er et Motiv, som i nyere Tid er lagt ind i et reldgam- 
melt Sägn. Men ogsaa i ireke Sägn, der sikkert gaa til- 
bage til den tidligo Middelalder, tales om vidunderlige 
Frugter, aa-rlig jEbler. I det miderjordiske Slot ved Floden 
Boinne er der tre Trroer, i hvilke Frugteme haenge hele 
Aaret igjennem; der dör aldrig nogen ****), Clormac mac Airt, 
Overkonge över Irland, ser en Dag en ung Mand, dor böl- 
der i Haanden en Gren, hvorpaa ni Guldtcbler hienge. Naar 
Grenen rystes, saa ^bleme slaa mod hverandre, klinger der 
Toner, som ingen kan höre uden stråks al glemme al sin 
Sorg og alle sine Onder. Denne Gren er vokset paa Uavgu- 
dens Manannan mac Lii-s underfulde f). 

I den britanniske Middelalders Digtning har ^bler en 
stor Betydning, og iEbletrser har der faaet en mystisk An- 
vendelse. Men i Artur-Sagnet om Avallon eller iEbleöen 
(^ i Digtet om Merddins jEbletrseer med de söde Frugter, 
der vogtes af Gloj-wedd (den straalende), Möen med de fagre 
Lokkcr +t), er der ingen sterlig Förbindelse med de Fore- 
stillinger, som her omhandtes. Det allegoriske Digt om 
jEbletneeme, der er lagt Merddin i Munden, sjTie-s at va-re 
fra 13:dc Aarhundred; ^blehaven, der kun danner Digtets 
Ramme, synes deri at va^re et mystisk Billede for Digterens 
Fffidreland Wales. 



•) Til O-Cnrrja UdgnTe og OverwettoUe i Atlantis IV, 157 fl. Imr jeg 
iUe Ad gäng. 

••) Jojce 8. X f. 
*■■) D'ATlioiK de Jnbuiiivilli- Le cyclo mjtliologiqne irlanilaig S. 373. 
••••) D'Arboi8 S. 274 t. 
t) D'AtI)oU 8. 327 tf. 
ft) So San-Harte Dic Sägen von Merlm S. 63—67, N. H. ret«tBeD 
siger, at vi i Digt«t (im MerddiiJH ,£htclinve liar <leii sbduqc Mj-tbo som Idans- 
Mjllwii. Men diase to Udviklingsformer er ineget forskjelUge. 



Iduns iQbler. 17 

De foryngende iEbler vil vi gjenfinde i Frankrig. I 
den franske Roman Htwn de Bordeavtx^ der er afsluttet 
1454 og trykt för 1516 *), förekommer en Kilde, der har 
den Egenskab, at Nydelsen af dens Yand og Badningen 
deri gjör Döde levende og forynger Gamle. Ved Bredden 
vokser et Trse, hvis iEbler har samme foryngende Kraft 
som Kildens Vand**). I det seldre franske Digt om Huon 
nseynes ogsaa den foryngende Kilde, og det siges, at den 
udspringer i Paradiset ***), derimod nsevnes her ikke iEble- 
traeet, hvis iEbler har en foryngende Kraft. 

Alle de i det foregaaende meddelte fremmede Sägn om 
iEbler er i den Form, hvori de fremtrsede, yngre end Sag- 
net om Idims iEbler og kan derfor ikke vsere dettes Kilde. 
^bleme, som forynge eller vedligeholde Livet eller kalde 
dette tilbage og som jsevnlig forekomme sammen med Kil- 
den, der indeholder Livsens Vand, maa vistnok, som de 
optrsede i tydske, slaviske, litauiske, rumsenske, greeske 
Eventyr samt i den franske Roman have udviklet sig af 
en og samme Grundtradition, hvis Lidflydelse ogsaa spores 
i österländske romantiske Fortsellinger ****). 

Denne Grundtradition finder jeg i B i be len. I förste 
Mosebog 2: 9 fortselles, at Gud skabte Livöens Trse (d. e. 
et Tree, hvis Frugt har den Egenskab, at den, som seder 
den, lever) midt i Paradiset. I Johannes's Aabenbaring 2: 7 

^) Dunlop Geschichte des Prosaromans tkbersetzt von Liebrecht S. 123; F. 
Wolf Denkschriften der Wiener Akad., Srter Bd., S. 198. 

**) JSbleme i Huon har Val. Schmidt i en Anmärkning til ''Die Märchen 
des Straparola" (1817) S. 279 först sammenlignet med Iduns JSbler. 

***; Hnon de Bordeaux Chanson de geste publiée par GuessardetGrandmaison 
(Paris 1860) V. 5537—5545; Wolf anf. St. S. 227. Dette Digt, som er for- 
fattet 1180—1200, findes i et picardisk Haandskrift fra omkring Midten af 13:de 
Aarhundred. 

••••) '*Les Bomans orientaux . . . supposent aussi dans le Paradis ter- 
restre une fontaine et un arbre, qu'ils appellent de vxe^ parce que, selon eax, 
les eaux de Uune et les fmits de Pautre donneut rimmortalité". Le Grand 
Fabliaux ou Contes du XII:e et du XIII:e siécle, I, Paris 1781,. S. 252, hvor 
der henvises til D'Herbelot Bibi. orient p. 492 og 993. 

2 



18 Sophus Bagge. 

heder det: "den, som seirer, ham vil jeg give at sede af 
Livsens Tr», som er midt i Guds Paradis". Og i Aaben- 
baringen 22: 1 — 2 siges om det himmelske Jerusalem, som 
Johannes forudser: "Og han (Engelen) viste mig Livsens 
Vands rene Flod skinnende som Krystal . . . Midt i dens 
Grade og paa begge Sider af Floden vokste Livsens Trse, 
som bar tolv Slags Frugter og gav sin Frugt efter enhver 
Maaned". Da Frugten af Kundskabens Trse betegnedes som 
^bler, ledede dette til, at man som ^bler ogsaa beteg- 
nede Frugteme paa Livsens Trse, der dels stilledes imod 
Kundskabens Trse, dels i Middelalderen identificeredes med 
dette. Saaledes tåler den navnkundige i England födte 
Missionser Winifrid eller Bonifatius (f 755) i en af sine 
Gaader om de gyldne ^bler paa Livsens Trse, d. e. Kristi 
Kors *). 

Til Johannes's Aabenbaring og Genesis viser altsaa 
den Forestilling tilbage, at der paa en Lyksalighedens Plet 
ved en straalende Kilde vokser et jEbletrse; baade Vandet 
og ^bleme har den vidunderlige Egenskab i Evighed at 
bevare Livet. Og det er jo kun en anden Yending af 
denne Opfatning, naar man tillsegger Vandet og ^bleme 
den Egenskab at forynge Livet. Det siges udtrykkelig om 
den foryngende Kilde i det franske Digt om Huon, at den 
udspringer i Paradiset. 

Jeg tror i det foregaaende at have paavist, at den 
norsk-islandske Mythe om Iduns foryngende JEbler maa 
have udviklet sig under fremmed Paavirkning. Jeg finder 
derfor Grund til at antage, at Iduns foryngende iEbler 
ligesom f. Ex. de foryngende jEbler i den franske Roman 
om Huon af Bordeaux staa i historisk Förbindelse med 
Frugteme af Livsens Trse i Bibelen. Men herfra alene 
kan Mythen om Iduns iEbler ikke have sin Oprindelse, thi 



*) Ebert Geschichte d. Liter. d. Mittelalters I, 613. 



Iduns iSbler. 19 

de Sagntraek i den nordiske Mythe, at en Gudinde gjemmer 
de foryngende iEbler i en ^ske og at denne Gudinde med 
sine iEbler engang röves og siden föres tilbage til Gude- 
verdenen, finde neppe sin Förklaring i de fra Bibelen ud- 
gaaede Forestillinger. De nsevnte Motiver i den nordiske 
Mythe forudssette efter min Formodning Sammenheeng med 
Motiver hentede fra den grsesk-romerske Mythe verden; 
(^ dette Element i Iduns-Mythen synes mig veesentligere og 
sikrere end det jödisk-kristelige. Jeg paastaar ikke, at en 
enkelt grsesk-romersk Mythe er bleven överfört til den nor- 
diske Gudeverden; men jeg formoder, at Forestillinger, der 
har dannet sig under Indflydelse fra sene, forvanskede For- 
mer af forskjellige grsesk-romerske Myther, her sammen 
med de i det foregaaende nsevnte jödisk-kristelige Forestil- 
linger har faaet Indflydelse paa den nordiske Mythes Dan- 
nelse. 

Först og fremst tsenker jeg paa Hesperidernes iEb- 
ler, ved hvilke den mythedannende Fantasis naturlige For- 
billeder efter Hehn *) har vroret de guldgule duftende Kvee- 
der (mala Cydonia)^ som syltede i Vin, Most og Ilonning 
gav disse Stoffe en fin Duft og Smag. 

For denne Sammenhseng mellem Iduns-Mythen og gnesk- 
romerske Myther er den i det foregaaende anförte sene 
irske Fortselling om Hisbemas jEbler meget oplysende. 
Hisbernas iEbler er, som selve Navnet viser, Hesperi- 
dernes iEbler **). Men hine har den Egenskab, at enhver, 
som seder af dem, stråks bliver frisk, om han end er döds- 
syg, altsaa den samme Egenskab som de Livsens ^bler i 
mangfoldige europceiske Eventyr, der tydelig stamme fra 
Frugteme af Livsens Trse i Bibelen. Disse Eventyrets 



*) Hehn Knltnrpflanzen nnd Hausthiere' 8. 209. 

**) I latinske Haandskrifter fra Middelalderen skreTne af Kelter staar 
hUpwuB for Be$peru8^ se Hagen SchoUa Berneiisia ad Verg. Bucol. et Georg, 
p. 800. 



20 Sophus Bugge. 

-fibler er ofte gyldne ligesom Hesperidemes jEbler og His- 
bernas iEbler i den irske Forteelling. 

At jödisk-kristelige Forestillinger om Livstrseets Fnigter 
kunde vsere smeltede sammen med grsesk-romerske Fore- 
stillinger om Hesperidemes ^bler hos Folk, for hvem 
begge var Vsekster fra en fremmed Yerden, er meget na- 
turligt, da begge Forestillinger har flere Beröringspimkter 
tilfselles. Nogle gamle Forfattere sige, at Hesperidemes 
^bler fandtes hos Hyperborseeme, og disse tsenktes som et 
lyksaligt Folk, der levede et tusindaarigt Liv uden at 
svflekkes af Sygdoin eller Ålderdom *). 

Den Mening, at Mythen om Idims iEbler tildels er 
skudt op af fremmede Spirer, gjendrives ikke derved, at 
disse i Mythen er voksede sammen med hjemlige mythiske 
Forestillinger, eller derved, at Fortsellingen om Idim og 
hendes -^bler er udstyret med mange Sagntrsek, som hver- 
ken gjenfindes i de bibelske Forestillinger eller i de grsesk- 
romerske Myther. En Paastand om det modsatte vilde inde- 
holde en Miskjendelse af Fantasiens skabende, forbindende 
og sammensmeltende Evne til stadig ny Omfomming af 
det digteriske Stof. Og med Styrke fremhaever jeg, at den 
sene irske Fortselling i denne Henseende forholder sig lige- 
saa frit som den nordiske Mythe til det fremmede ^mne. 

Hesperidemes iEbler i den antike Mythe og Hisbemas 
^bler i den irske Forteelling röves, og ligesaa Idun med 
hendes iEbler i den nordiske Mythe. Herved er der endog 
sserlige Overensstemmelser mellem den irske og den norsk- 
islandske Fortselling. Nogle af disse Overensstemmelser er 
altfor seeregne til at kunne vsere tilfseldige. Loke flyver 

•; I Kunstfremstillinger af Hesperide-Mythen slynger en Slange sig om- 
kring ^bletrseets Stamme. Naar den gammelkristelige Kunst i FremstiUinger 
af Sjndefaldet ligeledes läder Slangen sljnge sig om Trieets Stamme, har den, 
efter hvad man almindelig antager, optaget dette ene Motiv fra FremstiUinger 
af Hesperide-Mythen. Se Piper M}'thologie und Symbolik d. christl. Konst I, 
66-71. 



Idtms ^bler. 21 

i Högeham fra Jsetteverdenen og holder i sine Klöer en 
Nöd, hvori han har omskabt Idun (som vi maa antage, 
med hendes -^bler). Han for fölges af Jsetten, der fly ver 
i 0rneham. Loke bragte sit Bytte til Gudemes Borg og lod 
sig fa Ide ned ved Borgvseggen. 0rnen kunde ikke stanse 
sin Flugt. Guderne tsendte en lid, der breendte 0rnens 
Vinger. Da drsebte Guderne Jsetten indenfor Borgporten. 

I den irske Fortselling fly ve de tre Brödre i Höge- 
ham med de iEbler, de har rövet fra Hisbemas Have; de 
to har hver sit iEble, den tredje to, et Mhle holder han 
i sine Klöer, et i sit Nseb. De forfölges af den frem- 
mede Konges Dötre, der fly ve i Griffeham*). Da Hö- 
gene nsesten er komne bort for Griffene, udsende disse fra 
sine 0ine og sine Nseb Luer, der blinde Högene og svide 
deres Fjser, saa de ikke Isenger kan udholde Heden. De 
forvandle sig da til Svaner og lade sig falde ned i Söen. 
GriflFene opgive saa Forfölgelsen, og Tuirenns Sönner komme 
i god Behold bort med ^bleme. 

I Gylfaginning **) fortselles det, at Guderne, da de saa 
0men komme flyvende, bar frem Hövelspaan, saa meget de 
kunde bsere, og siden tsendte lid deri. Men denne For- 
teelling synes at grunde sig paa en Misforstaaelse af Ordene 
i Haustlpng ***). Her heder det: 

Hö/u skjott en skofu 
skppt ginnregin brinna. 

skppt i Förbindelse med skofu synes at maatte betyde Spyd- 
skafter og skqfu i Förbindelse med skgpt maa betegne, at de 
glattede (glathövlede) Spydskafterne for at gjöre dem skik- 
kede til Brug; jfr. skefr spjötskepti Fas. I, 284, skaf na 



•) Jeg bruger den fremmede Ordfonu ''Grif" om den fabelagtige Fugl 
(medens "Grib" betegner en virkelig Fugl); et nordisk Ord for Fabelfuglen 
er "Gam". 

••) Sn. Edda I, 212. 

•♦•) Sn. E. I, 314. 



22 Sophus Bugge. 

aska Atlakv. 4. hqfu brinna kan heller ikke betyde, som 
man ssedvanlig har forstaaet det, "de begyndte at tsende en 
nd", thi et Substantiv hrinni förekommer ingensteds og har 
ikke tilströekkelig Analogi. Viktor Rydberg har ogsaa for- 
staaet Stedet paa en ganske anden Maade, nemlig saaledes, 
at Gudeme tcendte Vaverluer og hvsessede sine Spyd *). 
Som Ordene staa i de to Haandskrifter, synes de at maatte 
forstaaes: "Gudeme löftede Spydskafteme, og de havde glattet 
dem" eller — "Spydskafteme, som de glattede". Dog er 
en og Prseteritum skofu i denne Förbindelse paafaldende. 
Meningen vilde faa et långt naturligere Udtryk, om der 
her stod: 

Hqfu skjott en skgfnu 

skgpt ginnregin. 

Den formodede Mening "Gudeme löftede stråks sine 
Spyd" stöttes ved den irske Fortcelling, hvor Vogterne af 
Hisbemas jEbler slynge Kastespyd mod Högené, da de 
komme for at röve iEbleme. Ordet brinna i Haustl^ng 
synes at maatte forstaaes som Prses. Indic. 3. Ps. Flertal, 
og som Subject synes snarere Gudeme end Spydene at 
maatte forstaaes. Men siges det, at Guderne brinna^ da 
kan Meningen ikke veere en anden end den, at der fra 
Gudemes Legemer (fra deres Mund eller 0ine) udgaa 
Luer**), hvorved 0mens Vinger svides, saa at den stanses 
i sin Flugt: 

en son bidils sviifnar^ 

sveipr vartf i fgr^ Greipar. 

Dette danner da en höist mserkelig Lighed med den 
irske Fortselling, hvor Hisbema-Kongens Dötre, som er i 
Griffeham, fra sine 0ine og fra sine Nseb udsende Luer, 



*) Undersökuingar i gennansk mythologi S. 182; Fädernas Gudasaga 
S. 106. 

**) I ^rjmsk?. 27 siger JtBtten Thrym om den som Fröyja forklsdte 
Thor: "lid synes mig at bnende af Oinene**. Oden heder Båleygr. 



Iduns £bler. 23 

der blinde og svide Högene, saa de maa lade sig falde ned. 
Handlingens enkelte Momenter er i den irske og i den 
norröne Fortselling de samme, men de er ordnede forskjellig 
i Handlingens Udvikling og forskjellig fordelte paa de for- 
skjellige Personer. 

At der er historisk Sammenheeng mellem den irske og 
den nordiske Fort«lling, synes mig ikke tvivlsomt. Uagtet 
den irske foreligger i Optegnelser, der er mange Aar- 
hundreder senere end den Tid, fra hvilken vi kjende den 
nordiske, mener jeg, at irske Sägn her har paavirket nor- 
diske og ikke omvendt, baade fordi Iduns ^bler i sig selv, 
saaledes som jeg i det foregaaende har paavist, indeholde 
Vidnesbyrd om, at det norröne Sägn skyldes fremmed Ind- 
flydelse, og fordi den irske Fort^elling ikke läder sig lös- 
rive fra det grsesk-romerske Sägn om Hesperidernes ^bler. 

Det er egentlig kun det Afsnit af den nordiske Mythe, 
der fortfieller om hvorledes Loke röver Mun fra Jsetten og 
bringer hende til Gudemes Verden, som svarer til den irske 
Fortfielling og som tilligemed denne forudscetter den grsesk- 
romerske Mythe om at Hercules hos Atlas henter Hesperider- 
nes -^bler. Det er paa Grund af en i en Forsamling udtalt 
Trusel med Döden, at Loke maa hente Idun og at Tui- 
renns Sönner maa hente Hisbemas ^bler. Ogsaa Hercules 
henter -^bleme nödtvungen. Den nordiske Mythe har intet, 
der svarer til det Motiv, som den irske Forteelling har til- 
fcelles med den grsesk-romerske, at -^blerne danner et Led 
i en hel Rfiekke af vidunderlige Gjenstande, som det er paa- 
lagt at hente. At den irske Fortcellings Grif i den nor- 
diske er bleven til 0m, stemmer vel overens med sydländske 
Forfatteres Skildring af Griffens Udseende, hvorefter den 
har Hoved og Vinger som 0men. Efter de gamle greesk- 
romerske Forteellinger vogtede Griffer Hyperborseemes Guld 
og angreb dem, der vilde stjeele dette. Derfra kunde man 
komme til ogsaa at lade Griffer, saaledes som i den 



24 Sophus Bugge. 

irske Forteelling, optrsede mod dem, der vilde stjsele He- 
speridemes gyldne ^bler, der tildels ligelédes tenktes at 
vfiere hos Hyperborseeme. 

Den norsk-islandske Mythes foryngende \iajbler maa 
ligesom Hisbernas iEbler tsenkes aldrig at blive mindre, 
hvormeget man end spiser af dem. Det n»vnes ingensteds, 
at der i Aasgard f andtes et Trse, paa h vilket jEblerne vokste. 
De gjemmes af en Gudinde. At hun er gift med Digter- 
guden Brage *), synes at vsere et Motiv, som Nordboeme 
selvstcendig har skabt. iEblernes foryngende Kraft er ud- 
trykt i Gudindens Navn. I&unn eller Iducfr har som Gud- 
indens Navn af de Gamle vistnok veeret opfattet som "hun 
der gjör ung igjen" og sat i Förbindelse med Prsefixet i&y 
der betyder "igjen" (f. Ex. i i^gjgld^ Gjengjeeld), ligesom 
ags. ed (f. Ex. i edgeong '^som bliver ung igjen", edniwe 
"fomyet"). Förste Led id bar Navnets mythiske Betydning; 
-wwn, 'U&r var et ssedvanligt Slutningsled i Kvindenavne, 
hvilket man i Gudindens Navn ikke har tillagt nogen sser- 
1ig Betydning. läunn var sandsynlig blevet brugt som Navn 
paa menneskelige Kvinder, inden det opfattet som Men 
foryngende'' blev Navn paa en Gudinde**). 

Der er intet Spor til, at Idun til nogen Tid eller paa 
noget Sted i Norden har vseret en Gudinde for det hele 
Folk, for Almuen, eller til at hun har vseret dyrket med 
religiös Tro. Him er ligesom sin Mand Digterguden Brage 
skabt af Hövdingeskaldene, og i deres Digtning har hendes 
Billede levet og udviklet sig. 

At en Gudinde i den norsk-islandske Mythe vogter 
eller gjemmer de foryngende ^bler, kan, ligesom det Motiv 



•) Jfr. mine Bemserkninger i Pauls og Braunes Beitr. XIII S. 187—201. 

**) IStinn Datter af den isländske Landnaamsmand Moldagnnpr fra Nord- 

möre IsL ss. I, 48; 272. Ogsaa ellers som Navn paa en menneskelig Evinde: 

isL S!*. I, 209 ; paa Oplandene i Norge efter et sagnhistorisk Stykke af Fsrey. 

8. Flat. I, 134. . 



Idtms iEbler. 25 

i den cymriske Digtning, at en Mö vogter Merddins ^ble- 
tweer, middelbart have sit Forbillede i latinske Mythefor- 
tellinger. Jeg minder ved Idun, som vogter og gjemmer 
-älbleme, ikke blöt om Hesperideme, som vogtede de gyldne 
iEbler, men ogsaa om Venus, som fik det gyldne ^ble 
til Eie, til hvem Hesperidemes ^bler var helligede og som 
skjfienkede Hippomenes tre af disse. Derimod skal jeg her 
ikke begrunde og udvikle den Förbindelse, jeg antager 
mellem FortselUngen om Iduns Rov ved Thjaze og en i 
Mythographus Vaticanus II, 132 og 133 meddelt Form af 
Fortöellingen om Helenas Rov ved Theseus. Denne Com- 
bination faar midlertidig staa som en ubegnindet Hypo- 
these, da nservserende Afhandlings Hovedresultat er uaf- 
hsengigt af den. 

I nser Förbindelse med de i det foregaaende scerlig om- 
handlede Forestillinger, hvorved den irske Havgud Manan- 
nan mac Lirs vidunderlige allerede er nsevnt, staar den 
hos Irlsendeme fra den tidlige Middelalder af ssedvanlige 
Tro paa et Land eller en "Ungdomslandet" eller "de Leven- 
des Land", der ligger långt ude i Havet mod Vest : det er det 
herligste Land under Solen. Der er Överflöd af Solv og 
Guld og -^delstene, af Honning og Vin. Trseeme bcere 
Fnigter og Blomster og grönt Löv hele Aaret igjennem. 
Den, som lever der, er evig ung. Disse Forestillinger er 
neermest beslsegtede med de grsesk-romerske Fortöellinger om 
de Saliges 0er og Elysium og vistnok ogsaa paavirkede af 
disse. 

I denne Förbindelse skal jeg ogsaa kortelig neevne de 
nordiske Sägn om Kong Gudmund paa Glases- eller Glse- 
sesvoldene (d. e. de straalende Sletter) i det fjeeme Norden. 
I hans Land er Udödelighedsageren, hvor ingen bliver syg 
eller seldes eller dör. Gudmunds Sön er den vise og ret- 



'. .^Z.^ .Ti. 



t-»-* 



n^-T>— "■■ 



-T. \ - - 






% 
m^ • 4 









«w 



\ . ^'. :-_. 



"t:-: nu 
i: r--^.a-r 



:-^er 



"^ -* 



^, 



' re 



■ ->: 



>>^ 



I ^T-*'- 



>. \ 



^ .^^ > 



te ' -^ 



V N 



»»I» V 



Idons JEibler, 27 

bredelse. Saaledes kan neeynes, at Engleenderen G^ryasius 
af Tilbury i sine Otia imperialia^ der er forfattede 1211 
eller deromkring, fortfieller, at Alexander den store fandt 
iEbler i Indien, der havde den vidunderlige Egenskab, at 
Prsesteme, som spiste af dem, blev 400 Aar gamle *). Lige- 
ledes beretter Franskmanden Petrus Comestor i sin Histo- 
ria Scholasticaj der er forfattet mellem 1169 og 1175, at 
Alexander til Aristoteles skriver om, at Solens og Maanens 
Traeers Prsester i Indien fik långt Liv af at ©de vidunder- 
lige ^bler**). Den feelles Kilde for Gervasius og Petrus 
Comestor er hidtil ikke paavist i nogen Recension af Pseudo- 
Callisthenes's Skrift om Alexander den store. Professor 
Moltke Moe formoder, at dette Sägn om Solens og Maa- 
nens Trseer med deres Frugter viser tilbage til femte Mose- 
bogs Beretning om, hvorledes Moses velsignede Josef (Kap. 
33 V. 13 og 14), hvor der efter Vulgata tales om pomis 
fructuum solis ac lunce. 

Det er ingenlunde min Mening, at alle Fortsellinger 
om foryngende Frugter rundt om blandt Folkene skulde 
have sin Oprindelse fra de her i det foranstaaende nsevnte 
grsesk-romerske eller jödisk-kristelige Traditioner. Tvsert- 
imod tör det gjselde for sikkert, at saadanne Forestillinger 
ikke överalt, hvor de findes, er Skud af et og samme 
Grundsagn, men at de ogsaa uafhaengig er opstaaede paa 
forskjellige Steder. For at en saadan Forestilling skal 
kunne gjselde for selvstsendig opstaaet hos det Folk i hvis 
Sagndigtning den findes, maa det dog krfleves, at den naturlig 
kan have udviklet sig under Indflydelse af Vffikstligheden 



*) Gervasius Otia Imper. i Liebrechts UdgaTe S. 4. Jfr. Val. Schmidt 
Märchen des Strap. S. 280. 

••) Historia Scholastica, Genesis, cap. XXIV, hos Migne Patrologia tom. 
198 p. 1075. En Overssttelse af dette Sted findes i den paa Oldnorsk skrevne 
Commentar til Genesis fra omkr. 1310 (G. Storm i Arkiv III. 251 f.) i Ungers 
Stjom S. 40 L. 29 ff. Fritzner (Ordbog under epladt) har dermed sammen- 
stillet Fortellingen om Idun. 



28 Sophus Bugge. 

i Folkets Hjem, hvilket ikke er Tilfselde med den nordiske 
Mythe. 

Af de hos fremmede Folk forekommende beslsegtede 
Sagnmotiver, med hvilke den nordiske Mythe ikke synes 
at staa i historisk Sammenhaeng, nsevner jeg en Forteelling 
af Grsekeren Theopompos (der levede i anden Halvdel af 
4:de och förste Halvdel af 3:dje Aarh. för Kr.) om et Sted 
Anostos hos et Folk i Nserheden af Hyperborseeme. Om 
dette strömmer Lystens Elv og Sorgens Elv. Den som 
seder af Fnigterne ved Lystens Elv bliver trinvis forynget, 
indtil han bliver til et lidet Barn og endelig til intet*). 
Ja til fjseme Lande under Sydens hede Sol kan vi fölge 
lignende Forestillinger, uden at der er Grund til her 
at söge historisk Sammenheeng. Paa Adamspic paa Ceylon 
vokser en hellig Cypres, som efter Sagnet er kommen ned 
fra Himmelen. Den, som faar fat i et Blad af Trseet, 
bliver ung igjen, men endnu er intet Blad faldt derfra **). 
Jeg vil slutte med at anföre en Folketro hos et vildfrem- 
med Folk: Paa 0en Buru, en af Molukkerne, vokser i en 
Sö en Blomst, som efter de Indfödtes Tro forynger enhver 
som holder den i Haanden ***). 



IV. 

Jeg vender nu tilbage til Norden for neermere at be- 
tragte det Motiv, at Skime byder Gerd elleve gyldne 
iEbler, for at hun skal give Guden Fröy sin Elskov. 
Gerd afviser iEbleme, og först ved stserke Forbandelser, 
om hun ikke föier sig, bliver hendes Modstand brudt. Der 
siges ikke noget om, hvorvidt de -^bler, Skime byder Gerd, 



•) Theopompos hos Aelian. Var. hist. III, 18. 
••) Wolf Beiträge II, 5 efter W. Menzel Myth. Forschungen I, 37. 
••♦) Rohde Der griechische Boman S. 206 efter Bickroore Reisen im ostind. 
Archipcl in den J. 1865 u. 1866, deutsche Cbersetz. S. 223. 



Iduns iEbler. 29 

er af dem, som Mun har gjemt. Jeg har i det foregaaende 
vist, at de gyldne -^bler, som bydes en Kvinde for at vinde 
hendes Elskov, paa Grund af Motivets egen Karakter maa 
skyldes fremmed Indflydelse. Dette enkelte Motiv kunde let 
skydes ind i en seldre nordisk Digtning. Moltke Moe har 
allerede i Letterstedtske Tidskrift 1879 S. 285 f. med det 
nsevnte Motiv i Digtningen om Skime og Gerd sammenlignet 
Opfatningen af ^blet som et Elskovstegn hos de gamle Hel- 
lener og Romere. Til Kjserlighedens Gudinde Aphrodite var 
hos dem ^bler helligede, hvorved man vel fra först af, ial- 
fald tildelsj har t«nkt paa Kva^der*). I den gamle hellen- 
ske og romerske Verden troede man, at ^bler fremkaldte 
Elskov. Ved at kaste et JEhh til en Person erklserede man 
denne sin Kjserlighed. Man skjeenkede ^bler som Brudegaver, 
trykkede den Elskede et -^ble i Haanden. 

Forestillinger og digteriske Motiver, som staa i Förbindelse 
hermed, er i nyere Tid udbredte vidt över Europa. Det til- 
kastede -^ble er endnu hos Grsekeme et Elskovstegn. Som 
saadant förekommer det bl. a. i den grseske, slaviske, nordiske 
Folkedigtning. I Eventyret Trins Krebs" hos B. Schmidt 
Griech. Märchen Nr. 9 og derefter hos Moltke Moe Letterst. . 
Tidskr. 1879 S. 281 ff. kaster Eventyrets Helt ved en Tur- 
nering först et Sölvseble, derpaa et Guldseble til sin Hustru. 
I Eventyret Nr. 6 hos Hahn Griech. u. Alb. Märchen skal 
hver af Kongsdötrene kasté et Guldseble paa den Mand, som 



*) Det ligger os fjsernere her at tale om dudaim, der forekommc i l:ste 
Mosebog Kap. 30, 14 — 16: Leas Söu Ruben finder dem paa Marken og giver 
dem til sin Moder. Lea giver dem til Racbel, hvem Jakob elsker höiere, mod 
at Jakob skal hvile bos bende en Nat. I Höisangen siges, at dudaim dufte og 
at Elfikeren gjemmer dem til sin Elskede. Dudaim^ der efter sin et3rmologi8ke 
Betydning betegne "de som vedkomme Elskov", er oftest blevet forklaret som 
Frugten af Atropa Mandragora (Linné), bvis Rod paa Tydsk kaldes Alraun. 
Denne Fmgt, der paa Grssk betegnes som /urjXiCy er gul, duftende og spiselig. af 
Störrelse som et lidet JEg. I Orienten bar man baade i Fortid og Nutid til- 
lagt den en sövndyssende Kraft og Evne til at vsekke Elskov. Apbrodite fik 
Tilnavnet MaySQayoQtm (Gesenius's bebraiske Ordbog). 



80 Sophns Bagge. 

hun vil gifte sig med. Samme Motiv hos Hahn Nr. 70 II 
S. 56. I en serbisk Folke vise *) staar en Dronning paa Borg- 
muren og kaster et Guldseble til de udenfor opstillede Unger- 
svende; den, som kan gribe det, skal blive hendes Mand. 

I den norske Parallel til det efl;er B. Schmidts Samling 
anförte nygrseske Eventyr sidder '^Jomfruen paa Glasbjfler- 
get'' **) med tre Guldsebler i Skjödet. Den, som kan ride op 
og tage de tre Guldcebler, skal faa hende og halve Riget. Da 
mange andre forgjeeves har provet sig, kommer Askeladden 
ridende op ad Bjcerget i Kobberrustning. Prinsessen triller 
det ene ^ble til ham. Ligesaa gaar det anden Dag, da han 
kommer ridende i Sölvrustning. Tredje Dag rider han i Guld- 
rustning op og tager selv det tredje iEble af Skjödet paa 
Kongsdatteren. 

Denne Opfatning af ^blet har allerede afgivet Motiver 
til gamle grsesk-romerske Sägn. Mest bekjendt er Fortsel- 
lingen om Atalante. Hun vilde ikke gifte sig, men da hen- 
des Fader opfordrede hende dertil, da tilböd hun sine Beilere 
et Vceddelöb: den, som hun kunde indhente, fandt Döden, 
men hvis nogen kunde indhente hende, skulde han blive hen- 
des Mand. Efteråt flere havde maattet ofre sit Liv, blev hun 
beseiret af en Mand, som efter én Sagnform heder Meilanion, 
men som i den hos Romerne mest udbredte Fortöelling kal- 
des Hippomenes. Ilan fik af Aphrodite tre gyldne -^bler. 
Disse lod han falde paa Löbebanen; Atalante samlede dem 
op, blev dei-ved forsinket og tabte. 

Motivet med -^bleme i Fortsellingen om Atalante synes 
ncermest at vsere Forbilledet for Anbringelsen af jEbleme i 



•) Nord. Tidskr. f. Filol. N. R. 3, 118 efter Karadzic^s Samling II 1845, 
Nr. 15. Hanusch Wissenschaft des älavischen Mythus S. 347 skal tale om dette 
Motiv; Bogen har jeg ikke seet. 

•*) Asbjörnsen og J. Moe Norske Folkeev. (Christ 1852) Nr. 51 (52) 



Iduns ^bler. 31 

Eventyret om Jomfruen paa Glasbjserget og tilsvarende ny- 
europffiiske Fortellinger *). 

Endnu en anden gammel grsesk-romersk Fortselling skal 
jeg her anföre. Antoninus Liberalis, en grsesk Grammatiker, 
der sandsynlig levede omkring 150 efter Ej., fort«ller **), at 
Hennochares blev forelsket i Ktesylla, da han saa hende 
blandt Jomfrueme, som dansede om Apollons Alter ved den 
pythiske Fest paa 0en Keos. For at vinde hende skrev han 
paa et ^ble ''Jeg svserger ved Artemis at formsele mig med 
Athenaeeren Hermochares" og kastede derpaa jEblet ind i 
Artemis's Helligdom. Ktesylla fandt det, Iceste dets Skrift höit 
og kastede det rödmende bort. Men siden, medens hun ofrede i 
Helligdomen, trsengte Hermochares ind. Da Jomfruen nu fik 
se ham, blev him efter Gudindens Vilje forelsket i ham og 
fulgte ham. Hos Ovid {Heroid. 19, 20, jfr. Art. am. 1, 457, 
Trist. 3, 10, 73) er den samme Fortöelling henfort til Acon- 
tius og Cydippe. Derimod i Tröjumanna saga ***) er det 
samme berettet om Paris og Helena. Det fortfielles i Sagaens 
Kap. 16, at Alexander kommer ind i Templet paa Cerea (d. 
e. Cythera), hvor han véd, Helena er. De synes godt om 
hinanden og begynde at tale sammen. Alexander kaster i 
Helenas Skjöd et Guldseble, hvorpaa er skrevet "Jeg svcerger 
ved Gudeme, at jeg skal gifte mig med Alexander og vsere 
hans Dronning fra nu af". Hun rödmede, da hun havde fremsagt 
disse Ord, thi ingen vovede at biyde det, som var lovet i 
Templet. Hun mente, him var svegen, og erklserede, at man 
ikke var bunden til at holde det, som man udtalte uden Vi- 
dende og Vilje. Men Alexander sagde, at dette var skeet 

•) I disse E?entyr fra Nutiden kastes ^blerne under et Tarnerridt eUer 
etslags Vflsdderidt, og i det norske E?entyr hjselper Prinsessen selv den, som 
endelig yinder hende. I denne Anledning fortjeuer det at mserkes, at Scholiasten 
til Statins Theb, VI, 563 sammenblauder Atalante med Hippodamia Oenomaus^s 
Datter. Pelops yinder hende i en Vsddekjörsel med hendes Fader, og Datteren 
hjslper ham til at vinde, fordi hun elsker ham. 
••) Mtta/uoQiff, away, 1. 
•••) Annaler for nord. Oldkynd. 1848. 



32 Sophus Bugge. 

efter Gudernes Vilje og Foranstaltning, som det ikke nyttede 
at modscette sig. Hvis hun bröd hellige Eder, vilde hun 
blive rammet af Gudemes Vrede. Om Natten bortforte han 
Helena med nogle Kvinder til sine Skibe. 

Tröjumanna saga, hvoraf den celdste Optegnelse fra Be- 
gyndeisen af 14:de Aarhundred findes i Hauksbök (God. AM. 
544, 4:to), er en isländsk Bearbeidelse af Dåres Phrygius, 
hvori Stykker fra andre Kilder er indsku^te. Naar Motivet 
med -^blet i Sagaen er henfört til Alexander og Helena, har 
dette vistnok sin Grund i en Idéassociation med Fortcellingen 
om, at Venus lod Alexander vinde Helena, fordi han havde 
tildömt Kjserlighedens Gudinde det gyldnc -^ble. Det er dog 
vistnok ikke den isländske Overssetter, som her har indfort 
Motivet med -^blet, som kastes i den Elskedes Skjöd. Islsen- 
dingen har vistnok hävt for sig en udvidet latinsk, snarest i 
Britannien skreven Bearbeidelse af Dåres Phrygius, hvori det 
her omtalte Motiv var indfort, snarest fra Ovids Heroide *). 

Da Digtet Skirnismål (Skimisfpr) ellers er paavirket af 
romersk Kultur, som den fremtraadte i Britannien, da det i dette 
Digt forekommende Motiv, at der bydes Gerd gyldne -^bler for 
at vinde hendes Elskov, paa Grund af sin egen Karakter maa 
skyldes fremmed Indflydelse, og da Mythen om Iduns-^bler, 
som jeg i det foregaaende tror at have vist, gjennem Mel- 
lemled viser tilbage til grcesk-romerske Forestillinger og Sägn, 
saa tör vi formode det samme ved Motivet med -^blerne i 
Skirnismål, eftersom vi nu har fundet samme Forestilling om 
gyldne ^Ebler som Elskovstegn hos Grseker og Romere. Da 
vi har seet, at et af de Mellemled, der tilförte Nordboerne de 
Elementer, hvoraf Idun-Mythen dannedes, var en irsk For- 
tselling, saa vil vi finde det rimeUgt, at ogsaa det i Skirnis- 
mål forekommende Motiv med gj^ldne -^bler som Elskovs- 



*) Ogsaa af andre Grunde maa man antage, at den isländske Affatter af 
Tröjumanna saga har hart for sig en udvidet Bearbeidelse af Dåres Phrygius; 
se mine Studier över de nord. Gude- og Heltesagns Opr. S. 176 ff. 



Idons ^bler. 33 

tegn er kommet til Nordboeme fra Irlsenderne, naar den samme 
Opfatning af ^blet findes i irske Forteellinger. I Lebar na 
h-Uidre*)j et irsk Haandskrift fra Slutten af ll:te Aarhun- 
dred, er optegnet et herhenhörende Sägn om Condla, Sön af 
Kong Conn cétchatach (Helten i hundrede Slag), der seettes i 
andet Aarhundred af vor Tidsregning. En fager Kvinde viser 
sig en Dag for Kongssönnen uden at vsere synlig for andre. 
Hun opfordrer ham til at folge hende til "de Levendes Land", 
til "den lystelige Slette" {mag mell d. e. Elysium), hvor han 
skal blive Konge for beständig. Condlas Fader kaldte sin 
Druide til Hjaelp mod hendes lokkende Ord, og for hans 
Galdrer maatte hun vige. Idet hun gik bort, kastede hun et 
^ble til Condla. I en hel Maaned smagte han ikke andet 
end dette, og skjönt han aad af -^blet hver Dag, blev det 
ikke mindre. Efter en Maaneds Forlöb kom Kvinden igjen, 
og da fulgte Condla hende. Nsermere end dette Sägn, som 
indeholder Forestillingen om Livsens JEbler, ligger os her dog 
et Sagnmotiv i en anden irsk Fortselling. 

Caier, Konge i C!onnacht, der skal have levet omtrent 
400 Aar för St. Patriks Ankomst, havde en Dronning, som blev 
forelsket i Nede, Caiers Brodersön og Fosterson. Hun gav 
ham et ^ble af Solv for hans Kjserlighed, men han indvil- 
gede ikke. Da lovede hun ham Kongeriget efter Caier; saa 
stod Nede ikke Isenger imod. Dette fortselles i Leean-Bogen 
fra 15:de Aarhundred**). Men til den samme Fortaelling 
hentydes der i Cormacs Glossarium under Ordet gaire efter 
det seldste Haandskrift, der er fra 14:de eller fra liegyndelsen 
af 15:de Aarhundred; her omtales dog ikke -^blet. Cormacs 
Glossarium er forfattet af Cormae Cuilennäns Sön, Fyrste af 
Cashel og Biskop, död 903. 



*) 8. 120. Paa Irsk hos Windisch Eurzgefasste irische Grammatik S. 119; 
i fri engelsk Overssettelse hos Joyce Old Celtic Romances S. 106 ff. 

**) Trykt med engelsk Oversaettelse hos Wh. Stokes Three Irish Glossaries 
P- XXXVI ff. 

3 



84 Sophns Bngge*. 

I dptte irekc Sägn liydes aitsaa ligesom i det nordake 
ft Mh\e (jEblcr) for^jaeves Bom Gnve for at vinde en Per- 
sons KJBPrlighed; den Elakejlo indvilf;cr föret senere. 

Det ajTies muligt, at on nordiKk Skald enfltods paa de 
britifike 0er, snarpst af Gaelor har hJirt Fortffillinger, der stod 
i Forbindolsp med grPPsk-romoreke Hägn om gyldne ^bler 
Bom Elskovritpgn, (i^ doriblandt en, i saa Tilfolde fra senw 
latinske Skrift<>r stamnirnde os i mange Henseender forvan- 
flket, GjcngiveW af Omridsene i Atalaute-Sagiiet. Jeg tffn- 
ker mig, at den Idéassociation, der ledede Nordboen til at 
före Motivet med de gyldne jEbler ijid i Digtningen om 
Fröy, Skinie og Gerd, var fremkaldt derved, at han fandt for- 
skjellige Lighedspunkter mellom denne Digtning og Atalante- 
Sagnet *). 

I Fortfpllingen om Atalante er, ligeeoni i det nordiske 
Sägn om Gerd, Pigen uvillig ti! at gifte sig, og det er livs- 
farligt at komme for at beile til hende. Ilippomenes viser Döds- 
foragt {mens inlerrita fcli Ov. Met. X, 616) ligesom 8kirne 
(Str. 13). Om Hippomenes siges det: Qais tleiis htinc . . . 
perdere vult? ligesom Skimo faar Spörgsmaalet: Hvdrt estu 
fe^r e&a estu framgenginn? (Htr. 12). Det heder hoa Ovid 
(X, 689 f.): concubilus intempeslmt cujiido occupai Hippo- 
menen, og det samme fremh^ves om Fröy (Str. 42). Hippo- 
menes nyder Atalantes Elökov i en recessua speluncae similis 
(Ov. X, G91 f.) nierved Oudernes Moders Templer, der er 
nemorosis ahdita silvis (683), in luco matris deoruin (My- 
thogr.); Gerd moder Fröy i en Inrtdr iogt^fara (Str. 39, 41). 
Den Skjsebne som rammer Atjilanto effaT hendea Förbindelse 
med Hippomenea frembyder Lighedöpunkter med ilen Skjtpbne, 



•) ie% tiBviwr her An forsiji^lligr.' Kilder, fta livilke man kan liavo kjendt 
AUkiituäugiict i>aa Ae britinke Oet i <len tidligc HiddeUlder: Ovid. Mtt. X, 
560— 7rtl og tler-fter Lartant JVurr. fub.; Hygin. Fab. 185 ji. 117 ed. Schmidt; 
8erv. ad Km/, Aen. 111. 113 og dereftar Hjthögr. Vat. I, 39; II, Al, ScboL 
Bero. od Very. Ed. VI, Bl. 



Idons JBbler. 35 

som Skirne i sine Forbandelser foreholder Gerd. Han truer 
hende med Gudernes Vrede (Str. 33), med at blive til et Uhyre 
(at undrsjönum pu ver^ir Str. 28), med aldrig at ny de Msends 
Elskov {ek fyrir banna . . . manna nyt mani Str. 34). Ata- 
lante og Hippomenes rammes af Gudernes Moders Vrede, hun 
forvandler dem til Löver et praecepit ne unquam leones coirent 
(Mythogr. I, 39). 

Til Gerd beiler Fröy, der er Havguden Njords Sön. 
Hippomenes, Atalantes Elsker, er pronepos regis aquarum 
(Ov. Met. X, 606, 617), proles Neptunia (639). 

Atalante er Schoeneus^s Datter. Men i Scholia Bernen- 
sia (ad Vergil. Ecl. VI, v. 61, ed. Hagen) har af Haand- 
skrifterne, der er skrevne af britiske Msend, det ene athlante 
cineij det andet adlantes coenei^ ligesom ogsaa Haandskriftet 
af Hygin *) paa flere Steder har caenei for Schoenei. I dette 
forvanskede Navn paa Atalantes Fader Coeneus eller Cineus 
kunde de gamle Nordboer tro at finde en anden Form af 
Gymir^ Navnet paa Gerds Fader **). Atalante kaldes i sene 
latinske af Briter skrevne Haandskrifter Athlante^ og dette 
Navn maatte man i Middelalderen vistnok ssette i Förbindelse 
med AtfUanSj som man skrev for Atlas. Hun kunde derefter 
opfattes som en Jsettepige. 

Af disse Lighedspunkter slutter jeg ikke, at Digtningen 
om Skirne og Gerd er opstaaet af Sagnet om Atalante, men 
at en Nordbo, som hörte en Gjengivelse af Atalante-Sagnet, 
ved Idéassociation med dette har kunnet optage Motivet med 
gyldne ^bler, der komme fra Gudernes Verden og skal 



•) Schmidts Våg. S. 119. 
**) Ved Omtydning af fremmede Navne indsattes i Oldnorsk ikke 8J»lden m 
for n, Saalodes blev Hengeat til Heimgestr (Annaler f. nord. Oldk. 1849 S. 5), Si' 
chelinua og Colgrinua hos Galfrid af Monuionth til Sighjdlmr og Kolgrimr, 
3{t. Massimissa KomTerja h. 109; Zemon Heil. m. s. II, 495 f. for Zenon. Of- 
test er m indtraadt for n, naar er Lsebeljd gaar föran, f. Ex. i pUagrimr — 
nldre tjdsk pilgrim — lat. peregrinua, Endelsen -eua skift^-r i Middelalderens 
Latin med -iua, der i Oldnorsk oftere gjengiyes Ted -ir Gen, -is. 



36 Sophus Bagge. 

hjielpe Elekeren til at faa overvundet den fagre Mös Mod- 
stand. Den, der har fört Motivet med .^blerne ind i Digt- 
ningen om Skirne, kan dog ikke have kjendt det alene fra 
Atalante-Sagnet, thi han har ikke givet det den samme An- 
vendeiae som her. Men selv om jeg skulde häve Uret i den 
sferUge Tilkaytning til Atalante-Sagnet, tror jeg ialfald at have 
godtgjort, at de gyldne ^Ider, som de forekomme i Digtnin- 
gen om Skirne, har sit Iljem i den gamle grBesk-romerske 
Verden, hvorfra de sandiiynlig gjennem Ireme er bragte til 
Nordmeendene. 



V. 

Tileidst vender jeg mig til det Sagnmotiv, at en Kvinde 
ved at spise af et jEble bliver frugteommeUg. Dette Motiv 
förekommer ikke alene i Volsunge-Sagnet, men kjendes fra 
flere seldre og nyere Eventyr, Sägn, folkelige Udtryk og Fore- 
etillinger baade i og udenfor Europa. Saaledes bliver i ad- 
skillige nygrseske Eventyr en Kvinde fnigtsommelig ved at 
spise et .^ble. Her indledcs dette Motiv (i nser Overens- 
stemmelse med Volsunge-Sagnet) tildela saaledes, at en Kvinde 
Bom er ufrugtbar beder Solen om at skaffe hende et Barn, 
hvorefter Solen giver hende det besvangrende JEhle *). 

Som Symbol paa Elskov og Befrugtning er ^blet neevnt 
i en Gaadesamtale, som jeg har optegnet i det vestlige Tele- 
marken og Bom fra Meklenburg-Strelitz og fra Schwaben er 
meddelt i Germania XVII, 96. En ung Mand, som har 
gjort en Mö fnigtsommelig, udtrykker dette saaledes: "Jeg 
kastede et .^Eble i nyt {eller: i det grönne) Grffs". 

Nserbeslffigtet med jEble-Motivet er Fortsellingen i det 
nedertydske Eventyr "Von dem Machandelboom" hos Grimm 

') S« Liebrecht i Jahrb. f. rumän. u. eug. Liter. XI, 359 efhir Sakellario» 
Kjrpriakft III Nr. 3. B. »chinidt Griech. HäTchen 8. 249; Nr. 14 S. 104; jfi. 
HahD Oriech. n. Alban. Härch<>n Nr. 41 og Variant dertil. FreiDdelea Haho Nr 
4, Nt. 6; Schmidt Nr. 23. 



Idons iEbler. 37 

Nr. 47 om Könen, som ikke har Börn, og som efter at have bedet 
om Afkom nyder et af Enerens Bser og saa föder en Pige. 
Efter Kalevala*) bliver Maria frugtsommelig med Kristus 
ved at nyde et Tyttebser. Dette Sagntrsek synes her henfort 
til Maria, finsk Marjatta^ paa Grund af dette Navns Lighed 
med marjaj Bser. 

Forestillingen om jEblets befrugtende Kraft finde vi ogsaa 
i Middelalderen förbunden med jödiske Traditioner. I et 
fransk Digt fra 13:de Aarhundred fortselles folgende: Gud 
kastede Kundskabehs Tree, af hvis Frugt de förste Men- 
nesker aad, föran Paradiset. Abraham fandt det og plantede 
det i sin Have. En af hans Dötre bry der en Blomst **) deraf, 
bliver frugtsommelig af dens Duft og föder Phanuel, Fader til 
Marias Moder Anna ***). 

Det besvangrende -^ble förekommer allerede i den gamle 
gr«sk-romerske Mytheverden. Afrikaneren Amobius, der skrev 
i Begyndeisen af 4:de Aarhundred e. Kr., gjengiver efter en 
seldre grsesk Forfatter den phrygiske Mythe om Attis og for- 
tceller deri, at Attis'8 Moder Nana blev frugtsommeUg med 
ham ved et Granattrses Frugter ****). Forestillingen om be- 
svangrende Frugter findes ogsaa hos asiatiske Folk Qsernere 
i Osten, uden at det er nödvendigt at söge historisk Sam- 
menhseng med de Sägn, som i det foregaaende er anförte f ). 

•) 50:de Sang V. 81 — 130, Collans Oversattelse. Ligcsaa i en Optegnelse 
fra Waokkiniemi i russisk Karelen, som er mig meddelt af Prof. Julias Erohn. 

••) Fj»rncre ligger os her det Tr»k, at en Dronning i el norsk Eventyr 
(Asbjörnsen og Moe S. 341) spisar io Roser eller Blomster, hvorefter hun föder to 
Bom. Ligoende hos Basile Nr. 18. Juno bliver frugtsommelig ved at beröre en nn- 
derfuld Blomst i Chloris's Ha?e, Ovid. Fast. V, 231 ff. Det fortasUes ogsaa, at Juno 
af en lactuca bliver gjort frugtsommelig med Hebe, Mythogr. Vat. I, 204, p. 64 1. 25. 

•••) Udgivet af Friherre Lassberg i Tillsgget til en Bog, som ikke er kom- 
men i Boghandelen, "Lied von Grave Friz von Zolre". Derefter meddelt af 
Liebrecht Gervasius S. 69, hos Schott Walach. Märchen S. 372 og hos Menzel 
Christl. Symbolik 1, 72. 

••••) Arnob. Ädv. nat V, 6. Pausanias 7, 17,5 fortseller derimod, at et 
Mandeltrss Frugter gjorde Attisks Moder frugtsommelig. 

t) Prof. Moltke Moe paapeger, at en besvangrende fruit de ari (Skjönheds- 
gndindens Frugt) förekommer i den hindustanske Roman "Les aventures de 



88 Sophus Bagge. 

Granattrseet, hvis Frugt nsevnes som besvangrende i Attis- 
Sagnet, havde fra gammel Tid af hjemme i Forasien, var viet 
Adonis og förekommer i flere phrygiske Myther. Det jEble, 
som den troiske Paris tildömte Aphrodite, Landets Gudinde, 
var efter Hehn *) oprindelig tsenkt som et Granateeble. Dette 
viser, naar man skjserer det över, en overordentlig stor Msengde 
Frö, saa at Grsekerne baade i Oldtiden og i Nutiden har brugt 
Granatsebiets Kjsemer som Billede paa en tallös Msengde **). 
Det er derfor sandsynligt, at de europseiske Forestillinger om, at 
et -^ble gjör en Kvinde frugtsommelig, ialfald tildels er over- 
forte fra Phrygien og at Kjsernerne i Grannattreeets Frugt 
har fremkaldt den neevnte Forestilling hos Phrygerne. Denne 
Frugt beneevntes ogsaa af Romeme som -^ble (malum). 

Man kunde vistnok tiltro de gamle Nordmsend eller Is- 
Isendinger, selvstsendig at have skabt den Fiction, at en 
Kvinde bliver frugtsommelig ved Nydelsen af en Frugt, et 
Bser, men naar det i Vplsunga saga nsevnes, at et Mh\e har 
hävt denne Virkning, har vi al Grund til at antage, at dette 
skyldes Indflydelse fra fremmede Sägn, der middelbart staa i 
Förbindelse med de föran nsevnte sydländske Fortsellinger. 
At dette Sagntrsek middelbart har sin Oprindelse fra en For- 
tselling af den grsesk-fomerske Mytheverden, som Nordboeme 
har Isert at kjende i Britannien, stöttes derved, at et andet, 
dermed sammenhörende Sagntrsek i V9lsunga saga synes at 
foruds«tte britisk Oprindelse. 

Efter Vylsunga saga Kap. 2 og 3 har Volsung, hvem 
Reres Dronning födte efter at have spist -^blet, en Hal, der 
er bygget saa, at et stort Trse er midt i den. Trseets Grene 
med fagre Blomster råge ud över Hallens Tag, medens Stam- 



Eamrup" overäat af Garcin de Tassy AUégories, récitt» poétiques et chauts po- 
pulaire8 traduits de PArabe, du Persau, de rHindoustani et du Ture, 2de éd.; 
Paris 1876, 8. 215 f. 

♦) Kulturpflanzeu und Hausthiere * S. 203 f. 
•♦) Hehn > S. 515 f. 



Iduns iBbler. 89 

men staar inde i Hallen *). Trseet betegnes dels som eik d. 
e. Trse i Almindelighed, dels som apaldr d. e. -^bletrse eller 
frugtbfierende Trse overhoved. Det har Navnet barnstokkr. 
Til Förklaring af dette har jeg i min Udgave S. 173 formo- 
det, at Volsung-^ttens Forplantelse var knyttet til dette 
-^bletrse, at det stammede fra det himmelske ^bletrsB, paa 
hvilket Iduns ^bler vokste, og at ogsaa ^blerne i Kong 
Vokungs Hal ansaaes for befrugtende **). 

Under et Gilde i Kong Volsungs Hal kommer Oden om 
KvöBlden ind, stikker sit Svserd ligetil Hjaltet (at hjgltum 
upp) i Trsestammen og siger, at det er hans Gave til den, 
som kan dragé det ud. Alle vil nu pröve, og enhver er 
ivrig for at vsere den förste der kommer til***). Men ingen 
kan dragé Svserdet ud uden Volsungs Sön Sigmund: for ham 
ligger Svserdet som löst. Ved dette Svserd, som er stukket i 
^Bamstokken", antager Oden sig altsaa Sigmimd som sit eget 
Barn eller anerkjender ham som et segte Barn af Volsunge- 
stammen. 

Valsungs rimur har det samme Sagntrajk i en noget 
anden Form, som vistnok i sig selv synes mindre rimeUg, 
men som dog tildels maa vsere mere oprindelig. Her heder 
det Str. 142, 143, 148: 

Berg eitt stod i breitfum sal, 

botstokk ytar kalla 

Apaldrs blom med eplum stenar 

upp a pessu bergi, 

lundr er så meS luufum vendr 

Baugatyr i bergit fal 

brandinn upp at hjalti. 



♦) Efter Kolv Krakes Saga Fas. I, 85 staar der i Kong Adils^s Hal et ind- 
vendig 6 alt Trss. 

♦♦) Anderledes Fritzner Ordbog * under brandstokkr, 

♦♦♦) Nu standa peir upp ok metaz ekki vid at taka sverdit; fiikkiz sä 
btzt hafa, er fyrat ndir. 



40 Sophus Bagge. 

Hvis bofstokkr ikke er en Förvanskning af barnstokkr^ 
kan det opfattes enten som hotstokkr "en Stok, som bringer Bed- 
ring, Helsebod" eller som Förvanskning af hlotstokkr "en Stok, 
som man viser Dyrkelse, en hellig Stok". Her er det ikke 
en Treestamme, men en Stenblok, hvori Oden stöder sit Sveerd 
ind og hvoraf Sigmund drager det ud. Dette maa vsere en 
oprindeligere Opfatning, fordi det normer sig merc til frem- 
mede beslsegtede Sägn. 

Et meget nser bestegtet Sagntreek fc^rtffilles om Cym- 
remes Artur. Kong Uter Pendragon er död og har ikke 
efterladt sig nogen legitim Tronarving. Artur, der netop er 
voksen, er Uters Sön, men er ikke ancrkjendt som saadan. 
Juledag samlc Rigets Stormsend sig til Kongevalg. Da se 
de föran Kirken en firkantet Sten og midt paa denne en 
Ambolt af Jsern en halv Fod höi. I denne Ambolt sidder 
et Svserd stukket fast ligetil Hjaltet (duschan heut). Paa 
Knappen er med Guldbogstaver skrcvet, at den, som kan 
dragé dette Svserd ud, skal blive Landets Konge ved Jesu 
Kristi Valg. Enhver vil nu gjffinie först komme til at pröve 
og de stride Isenge hcrom. Efter at Ra^kkefölgen er bestemt, 
pröve alle paa at dragé Svserdet ud, den ene efter den an- 
den, men ingen kan det. Artur kommer tilfseldig förbi, gri- 
ber Svserdet ved Hjaltet og drager det uden Vanskelighed ud. 
Siden stikker han Svärdet ind igjen og gjentager Proven i 
alle Stormsends Npervserelse. Han bliver nu Konge. 

Denne Fortaelling har vseret meddelt i et fransk Digt 
"Merlin", som i Begyndeisen af det 13:de Aarhundred blev 
forfattet af Robert de Boron. Den poetiske Bearbeidelse er 
tabt, men en prosaisk fransk Gjengivelse findes i mange 
Haandskrifter *). Borons Hovedkilde for hans Digt Merlin 
har vseret en Overssettelse af Galfrid af Monmouths Historia 

♦jTrykt efter et Haandskrift fra Slutten af I3:de eUcr Begyndelscn af 14:de 
Aarhundred i Merlin . . . publié . . . par Gaston Paris et Jacob Ulrichy Paris 
1886, I S. 135 ff. 



Iduns ^bler. 41 

Britonum^ men i denne findes ikke det Sagntraek, som her 
er omhandlet. Boron har sikkert kjendt adskillige franske 
romantiske Forteellinger om Merlin, og fra en af disse maa 
han have hentet Sagntrsekket om Svaerdpröven *). Dette 
Sagntreek har sandsynlig vseret kjendt hos Cymrerne Isenge 
för Robert de Borons Tid. Det har tidligere sandsynlig hävt 
et mindre kirkeligt Prseg og da selvfölgelig tillige större Lig- 
hed med det nordiske Sägn. Det var vistnok i det cymriske 
Sägn fra först af ikke Jesus Kristus, men en anden över- 
naturlig Person, fra hvem Svserdet kom. Sigmund ligner 
Artur bl. a. ogsaa deri, at han avler en Sön med sin egen 
Söster **). 

Det norröne og det cymriske Sägn om Sveerdpröven vi- 
ser Lighed med flere andre europseiske Fortsellinger ***). Et 
af dets Elementer synes at turde anerkjendes i den grsesk- 
romerske Fortselling om Thescus ****). Neptun og ^geus 
hvilte i samme Nat hos ^Ethra. -äCgeus lagde sit Svserd un- 
der en Sten og böd -^thra at sende ham Sönnen, naar denne 
kunde löfte Stenen op og tage Faderens Svserd. jEthra födte 
Theseus. Da han var voksen, fik han af Moderen vide, ;h vad 
-^eus havde sagt, tog Svserdet ud og drog til -^geus i 
Athen f ). 



•) Gaston Paris I S. XX. 
**) SisBgtskabet raeUem Sagnet om Signuuuis Svaerd og Sagiiet om Arturs 
Svärd er fremhaevet af Liebreclit Germania XVI, 214, men ikke af Gaston Paris 
i hans Udgave af Merlin. 

♦♦♦) A. Wesselofsky (Archiv fur slav. Philologie II, 319 f.) sammenligner med 
^orttelUngen om Sv»rdet, som Sigmund faar, slaviske Sägn. Jfr. ogsaa Gaston 
^arifl anf. St 

♦♦♦♦) Denne sanumenlignes af Liebrccht anf. St. 

t) Se bl. a. Hygiu. Fdb. 37 p. 68 ed. Schmidt. Stedet, hvor Svajrdet 
fes, kaldes hos Pansanias GeneMion. Dette Navns Betydning kunde minde 
barnstokkrt men jeg finder her ingen historisk Sammenhaeng. Meget nasr 
^^ dette Sägn om Theseus slutter sig Fortaellingen om Vade og hans Sön Velent i 
s. Kap. 59 i Haandskrifteme AB samt senere opt«gnede nordiske Sägn 
Velent og hans Sön Vidrik, se f. Ei. Grundtvig Danni. gl. Folkeviser 1, 424 
425 a b. 



42 Sophus Bagge. 

I Sagnet om Artur förekommer ligesom i Sagnet om 
Theseus det Motiv, at et Svserd er stukket ind i en fast 
Blok (hist fsestet i en Ambolt paa en Sten, her skjult under 
en tung Sten), saa at det er vanskeligt at faa det ud, og 
at en Kongssön, da han er bleven voksen, tager Svserdet ud, 
först derved fuldt anerkjendcs som sin Faders Sön og ligesom 
indvies til sit Hclteliv. Men i Sagnet om Artur har med 
det Element, som det har tilffcUes med Theseus-Sagnet, for- 
enet sig det af en anden Rod oprundne Motiv med en Pröve, 
hvori alle vil deltage, men som kun lykkes for den ene Ud- 
valgte. 

Sagnene om Sigmund og Sinfjotle, saaledes som de for- 
tffiUes i Vylsunga saga, indeholde flere andre Motiver, der 
vise bestemt Sla*gt«kab dels med Sagntrsek, som er knyttede 
til Artur, dels med grsesk-romerske mythiske Fortsellinger. 
Men dette skal jeg her ikke nsermere begrunde. 



VL 

Jeg har udförlig behandlet de norröne Sägn om ^Ebler, 
fordi disse Sägns Eiendommelighed nödvcndig forudssetter frem- 
med Paavirkning, og fordi vi i dem efter min Mening har 
en sikker Stötte for den af mig forfsegtede Mening, at de 
gamle nordiske, navnlig norsk-islandske Gude- og Heltesagn 
er stffirkt paavirkede, gjennem Nordboemes Samfsersel med 
kristne Folk paa de britiske 0er, ikke blöt af jödisk-kristelige 
Traditioner og Forestillinger, men tillige afgrsBsk-romerske 
Myther og Sägn. 

De mangesidige, ogsaa fredelige Berörelser, den Udveks- 
ling af Fortöellinger og Forestillinger mellem Nordboeme og 
Vestens Folk, som denne min Opfatning fonidssetter, finder 
jeg nu paa en mffirkelig Maade oplyst ved Zimmers epoche- 
gjörende "Keltisehe Beiträge V i Zeitschrift fur deutsches Al- 
tertum XXXII, 196—334, hvori ligesom et nyt Land luk- 



Idnns ^bler. 48 

kes op for oa. I denne Afhandliug, om livilken jeg haaber 
en anden Gäng at skulle tale nterniere, paaviser Ziinmcr, at 
de leldste Optegnelser af det ireke, aa>rlig ulsterske Ileltc- 
Bagn, som foreligge i Jlaandskrifter fra n:te og 12:te Aar- 
hundred, stterkt er paavirkede af IndHydelsc fra Nordboer og 
Angelsakser, og at diöse Optegnclser har optaget mange Ele- 
menter fra den germanske hcroiBko Digtning i det irake, 
allerede för Vikingetiden til (ni Ilclhod afshittede Heltesagn. 
Af Zimmers Fremstilling visci- det sig dosuden, at Kjend- 
skab til klassiske Mytlier (f. Ex. om Ilerculeö) ved Siden af 
nordiske Sägn har jmavirkct de irske Forta^lUnger. I denne 
KjendsgJBerning, der I)e8temt strider imod Miillenhoffs Beneg- 
telser ligeoverfor mig i Deutsche Littcratur-Zeitung 1881 
Nr. 31 S. 1229, finder jeg en kraftig Stötte for min Opfat- 
ning af de grffisk-romerske Fortffillingers Forhold til de nor- 
diske Sägn. 



Henvisninger til Sägn og Eventyr, som i denne Afhand- 
ling er benyttede, akyldor jeg for en stor Dol Pn)fessor 
Moltke Moea rige IJtteraturkundskab og aldrig svigtcnde 
VelTilje. 



TillfiBg. 

(Om Linjeme i Hauetlpng: 
■ Hqfu skjott en sköfu 

K skQ})t ginnregin brinna. 

r Efteråt det foregaacndc var akrevet, har jog fundct disse 
■•linjer omhyggelig behaudlede af Wisén i "Emeiidationer 
h exegeser till norröna dikter, IIF (Lund 1888) S. 54— 57, 
' dettti giver mig Anledning til niprmerc at begrundi^ min 
jfatning af dem i Modatetning til afvigende Forklaringer. 
SveinbjÖm Egilsson oversEctter: "Summa numina coleriter per- 



44 Sophas Bngge. 

ticos (vel \orho tenus: hoKtilia mm) runcinanint, et incpndium 
excitarunt". Men lierimod tåler 1 ) skppt maatte betyde Spyd- 
skafter; men det er, som Wisén S. 55 bemserker, en Urime- 
iighed, at Gudeme ekulde forda?rve gine Spydskafter for at faa 
Ved, hvoraf lid kunde tflendes. 2) brinna kan ikke, som 
Egilsson antager, vare Acc. pi. af et Substantiv. 3) Det sy- 
nes ikke tiletcdeligt at antage, at köfu — en skqfu — skulde 
bctegne skéfu — en fiöfu ^. 

Finnur Jönsson (Kritiske Studier S. 54 f.) forstaar brinna 
som Infinitiv (hvoreftor han i L. 3 forandrer sviéFnar til 
sviffna) og översätter: '"(judcrne begyndte at teende". Men 
brinna kan ikke betj'de "ta-nde". 

RydlKTg (Undersökningar i germansk mythologi I, 182) 
optager fra cod. reg. LfPHemaadeu skiot og forbinder ginnre- 
e/in hqfu ski^thrinna en sko/u skppt "gudame läto snabbelden 
häfva sig upp och hvässade sina spjut", "snabbelden" = vqfr- 
loffi. Jcg indvender hcrimod med Wisén S. 56, at et Sub- 
stantiv sf^Jölbrinni ikke har tilötnekkclig sproglig Stötte. Des- 
udcn betyder ska/a skapt "at skrabe (eller hövle) et Spydskaft 
glat", men ikke "at hvaisBe et Spyd". Wisén forandrer skppt 
til skpf og Irescr: 

JJtifu skjétt, en skqfu, 
skgf, ginnregin, brinna, 
D. e. $kpf håfu skjått brinna (Infin,), en ginnregin skåfu. 
Herimod indvender jeg: I) hefja förekommer vistnok ofte i 
Betydningen 'begynde paa" förbundet med Accusativ af et 
Nomeu; derimod har jeg ikke seet hefja förbundet med Infi- 
nitiv (som i Tydsk anhebcn) \ Betydningen "begynde". Denne 
Indvending gjiplder ogsaa mod Finnur Jönsson. 2) Ved Wi- 
8(5ne Ojifatniug skulde man vente ginnregin skqfu, en skpf 
A(S/'w skjélt brinna, ikke skpf köfu skjoti brinna, en ginnregin 
sk^u. 3) sk<if har jeg aldrig seet eller hört brugt i Flertal 
4) Det synes lidft rimeligt, at Gudeme, naar det hastede 
med at faa tatudt en lid, skulde va>re nödte til först "at 



Iduns iEbler. 45 

skave'' for at skaflFe sig Brsendematerial. 5) "Skav^ i sin al- 
mindelige Betydniug "Bark som skaves af Tra^erne" er neppe 
synderlig let antoendeligt umiddelbart efter at det er af- 
skavet. 

Jeg slutter mig nöermest til Rydbergs skarpsindige Op- 
fatning af Situationen og antager med ham, at Forfatteren af 
Prosafortfiellingen i Snorra Edda har misforstaaet Digtets 
Ord. Jeg forandrer skofu til skofnu og Iseser: 

Hqfu skjotl en skgfnu 

skgpt ginnregifiy brinna^ 
"Gudeme löftede hurtig de glatte S})ydskafter; de brående'' (d. 
e. der udgaa Flammer fra Guderne). Prtesens brinna ved 
Siden af Prseteritum hqfu har Analogi i mange f. Ex. hos 
Nygaard Eddaprogets Syntax II S. 6 anf(3rte Exempler og 
kan her sserlig vsere begrundet derved, at ho/u betegner en 
med én Gäng udfört Handling, medens brinna angiver noget, 
som fortsaettes og hvis Virkning svitSnar derfor heller ikke 
med én Gäng er afsluttet. 

Christiania. 

Sophus Bugge. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 



I. I^Judövergång firån va till (hjo framför u ooh analogi- 
bildade starka preterlter. 

Åtskilliga forskare hava under de senare åren yttrat sig 
om förhållandet mellan sådana isländska preteritiformer 
som sv^um (svåfum): sofum, v^fum {våfum): ofum (med sin 
singularis vaf: of) etc. och därvid uttalat delvis ganska olika 
åsikter; jmf, t. ex. Sievers i Pauls och Braunes Beiträge VIII 
87 f., Noreen i Sv. landsm. I 178; 694; Isl. Grammatik s. 
164, Arkiv III 38 noten; Ljungstedt: Anmärkningar till det 
starka preteritum i germ. språk (Uppsala 1887) s. 36 flf. 
Då Sievers blott med tvekan framställer sin åsikt, och då No- 
reen numera övergivit sin tidigare uttalade mening *), torde 
det vara tillräckligt att hålla sig till denne författares senast 
(i Arkivet) framställda uppfattning, hvartill i allt väsentligt 
Ljungstedt synes vilja ansluta sig. Enligt Noreens och Ljung- 
stedts åsikt skulle isl. sofum ej stå i omedelbart förhållande 
till svgfum etc., utan formerna skulle innehålla olika avljuds- 
stadier av samma rot. 

Som bekant hava vi i isl. till sofa pret. sg. svctf^ pL 
svifum {svåfum) : sqfum; till koma kvarn (och kom) — kv^ 
mum (kvdmum): komum; till kvepa kvap — kv^pwm {kvåpum): 



*) Sedan fiagg^ i Arkiv II 246 Tisat, att isL ^ (omljnd a? d) i det nigot 
senare språket Ijndlagsenligt övergår tiU d (ej tiU ö), kan man icke I&ngre 
uppfatta söfum etc. såsom en något jngre utveckling av svåfum etc. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 47 

ko/mm; till vesa^ ver a vaSj var — v^m (vdrum): 6rum*)\ 
till ve/a vaf : 6/ — v^fum (vdfum) : ofum **). Dessutom 
hava vi i isl. jämte v^ ''förhoppning" även 6n dat. 6no (be- 
läggställen hos Gislason: Niåla II 611 och i Oxfordordboken) 
samt även atvorUy poporu jämte aUkvåru^ pöathvåru (jmf. 
t. ex. Oxfordordboken). 

De ovan anförda isl. pret. med 6 hava motsvarigheter 
i svenskan: sovo (i Bonaventura; jmf. Rydqvist III), komo (t. 
ex. i Codex bureanus; jmf. Landtmanson: Ordböjningen i God. 
bur. s. 64) jämte fgutn. kvamu ***), kop (VGL. I) jämte kvap^ 
pl. quodo (hos Tiällmann); nysv. voro (så även i äldre nysv.) 
jämte fsv. varo; vof (hos Tiällmann), pl. tvoffwo (i Gustav 1:8 
Bibel) jämte fsv. vavo (jmf. Rydqvist I 150). Dessutom har 
fsv. veeyJia — vogh — vogho (isl. blott vega — va — v^- 
gum {vågum\ svima — sommo (Rydqvist I 201; isl. blott 



*) Exempel härpå ur gamla isl. handskrifter anföras av Hoffory (ur Stock- 
holmska homiUeboken) i Tidskr. for Filologi N. B. III 298; Buggc i hans Edda 
s. 176; Gislason: Niåla II 607. 

**) Enligt Ljungstedt skulle i isl. även brukas frdgo (Heilag. I 572 r. 29; 
se Lj. 8. 45) av f regna, möio (i 01. Hel. Leg. S. ; se Lj. s. 48) av meta^ skéro 
(i Hauksbok; se Lj. s. 37) av skeroy hvarjämte Lj. s. 48 från ett ställe i Bisp. 
anför goto av geta utan att bestarot nämna, om han uppfattar det såsom gpto 
eller såsom götOy men sammanhanget anger väl snarast den senare uppfattnin- 
gen. Emellertid står på det av Lj. anförda stället icke frågo utan frogo, och 
att detta frogo är = ff^go (med t4-omljud av d; ej «« frégo med långt o)^ 
framgår därav, att i den hskr., som här avtryckts, o även annars betecknar p, 
i ex. i hvitvoSungs (554, 27) *en som är klädd i hviia-våpir\ vinoto (567, 9) 
tiS vinåtta. På enahanda sätt representerar det anförda ^otoett^()/o (ej ^ö/o), ty 
samma hskr., hvarur goto anförts, har torom (352 r. 2 nfr.), dat. pl. av tår 'tår*; 
alltså = t^rom. För méto och shöro angiver Lj. inga specialcitat, och tills 
sådana blivit anförda ur handskrifter, av hvilkas ortografi otvetydigt framgår, 
att dessa former måste anses innehålla <5-ljud (ej (J-ljud) i penultima. torde man 
vara berättigad att såsom säkra exempel på isl. verb av avljudsserien e— a— (J 
men alternativt med 6 i pret. pl. upptaga blott de ovan i texten anförda. 

•••) Att fsv. 8ovo^ komo äro identiska med isl. «ö/u, kému (ej med nysv. 
»oro, kommo, som uttalas med å-ljud i penultima, ej med slutet o, till hvilket 
senare ljud fornspråkets ö i nysv. utvecklats), blir troligt därav, att fsv. sovo- 
komo finnas i skrifter, där vokalbalansen för u : o tillämpas. Det slutljudande 
-o i de nämnda formerna visar alltså, att penultimas o var långt. De nysv. 
govoy kommo med å-ljud hava fått detta ljud från sg. sov, kom (isl. «o/, kåm). 



k> 



Axel KcK^k. 



>tntnt sruw sttitHum fsnimimij). Om andra fsv. verb, 
MIMI >kriit»iii'( iirn likställda nird dossa, se nedan. 

\i\\ NiHiMii i Arkiv 111 :\S i. söker {jöra troligt, att ö- 
l|iulrl I t|i'x.a isl. ov\\ Isv. former står i avljiidsförhållande 
ull .», >i\ an» riilii^i min iisikl hans skäl mycket svaga, sär- 
■'kill ilailoi all niisian alla di' ord meil indoeur. cl, hvilka 
Kan lianidiai^iM lill lH*>i\rkando av sin uppfattning, hava 
\\\i\\ haniia^ hän \\\ hloM irko-nordiska. utan från ieke-ger- 
n»an'k4» :»|Mäk Sä sammauM-illiT han ouuHlelKirr stifuw med 
lal »,';«,.« *^^*^^.■^*u \\\%\\ /ii-,VoMi(»w<:i. ,>«j>«#iafir: li/wwi <av nra) 
wwA I «*4»,|io .1 )iw loiiMinu' Va\ li;iTT!v jurallel leninas åt 
»■■I <,*-.^',i" \ \\\\{ i\\\\^\ ,,,'■>., I läniif ».:/Ti/ff;. Däremot au- 
li^i.r- m^ia |vn,il!,'l oi\- nuvi '.i. .si. //'it*. f>v. .f''»*ihom 

^ "• \l»\jlk.M n.n;., iV xi .:;: :^;/ :> :.> l.v.rij:>Tt*«.iTi; fi häller 

nll 1-^1 .. v>.4nu.' v •* ,v :-, .k: I../..-.: T-c^r.Tiiirrn till isl- 
^> ■ 

nll )p«i;v !n\ I . . ', NV ;,; ,-. ■ . .?: .•.■..■'.'■.■^;. 1' r.:. ««rifn 
^^»»'.1 \ *\. .5. . , .. v ■ .« ■ i'.-^ -».•..'.> v-:*:!.-: kun- 



1 « •! (1 . , ,1 



, .\v 



,x-. . 



■ •>.::.* fj.^^j. . 1>, 



^^A.T 



« I ' . 



v . 



v 



^\ 



v .-1.. ■ •«. 



X* N 



■^^ : 


• ^r. . liA 


.*■- Il 




•^ 




».• . • 


.--^V^'iv 


~-.V.- 


'<:t"a.i.ii^- 


* 


^ ,^-*!«.-'TJfe?' 


-^ ■ 


- * -i ill.l^i 


- - ■ 


T^-tä»f§i, 


«. 










.- -.-.. \- 



4>- 



Ett par undersökningar i fornnordisk Ijndlära. 49 

verben nästan uteslutande brukas i pluralformema, och hvar- 
for det ej lika ofta finnes kvar i singularis. Och vidare vore 
det, om Noreens och Ljungstedts åsikt är riktig, en högst 
underlig tillfällighet, att sidoformer med 6 i pret. pl. an- 
träffas uteslutande i sådana isl. verb med avljudsseriema 
é — ä — ä — M och é — ä — ä — e, som före rotvokalen hava v. 
Så finner man t. ex. intet pret. pl. folum (jämte f^lum) av 
fela trots söfumj komum etc. 

Under dessa förhållanden torde det vara fullt berättigat 
att sätta uppkomsten av sidoformen sqfum etc. i kausalsam- 
manhang med detta v (i svfif etc), såsom det sedan gammalt 
skett, fastän man för övrigt, enligt min åsikt, oriktigt formu- 
lerat ljudlagen. Besinnar man vidare, att isl. väl har plura- 
lerna sojunty komum j kopum^ örum men däremot inga mot- 
svarande sing. sof etc. (blott till pl. ofum finnes sing. 6f\ så 
torde här föreligga en vink om, hvilken andra faktor (utom 
v), som spelat en roll vid ljudutvecklingen vä>ö. 

Man har nämligen att uppställa följande ljudlag: i de 
nord. språken (isl. och fsv.) har ljudförbindelsen vä un- 
der inflytande av ett i nästa stavelse följande u 
övergått till w, ö (d. v. s. isl. w, i hvilken ljudförbindelse v 
på vanligt sätt förlorats framför ö). Denna ljudutveckling 
har egt rum efter genomförandet av det äldre (sam-nordiska) 
fi-omljudet men före det yngre (speciellt isl. [och fno.] w-om- 
Ijudet). Jmf. beträflfande dessa två skilda tt-omljudsperioder 
Arkiv rV 141 flf. Den här antagna ljudövergången vä> 
vö>ö framför u är således icke i vanlig mening ett w-om- 
Ijud av a. Ty framför ^ (det M-omljudda å) bortfaller icke 
v i isl., och ljudutvecklingen vä > {v)ö har framkallats av 
ett alltjämt i språket kvarstående w, ehuru ett dylikt u ej 
värkar omljud i fsv. 

Jag skall emellertid anföra ett par mer eller mindre 
påtagliga paralleler till ljudutvecklingen va > (t;)(J framför 
fl. Icke blott i isl. utan även i fsv. har som bekant Ijud- 

4 



50 Axel Kock. 

förbindelsen vi*) övergått till {v)y framför ett efterföljande och 
alltjämt i språket kvarstående w, och detta, fastän ett dylikt w, 
såsom nyss nämnt, ej annars i fsv. värkar omljud: isL, fsv. 
systur av svistur^ fsv. ymumaper av vimumaper etc. — I den 
något yngre isl. har ljudförbindelsen -vä- oberoende av efter- 
följande ljud övergått till -vö-: vopi av våpi, vopn av vdpn 
etc. — I danskan har -va- övergått till -va- åtminstone fram- 
.för urspr. k: nyd. vox Vax', voxe 'växa',**) vaage 'vak i is', 
vaage 'vaka' (verb), vaagen 'vaken', vaagne. 

Enligt här antagna ljudlag {vä>{v)ö framför u) ut- 
vecklades således av t. ex. kväpum köpum^ hvilket alltså är 
den Ijudlagsenliga formen ***). När vid dess sida även kvä- 
pum möter, så beror detta på systemtvånget, liksom vi t. ex. 
i nysv. hava av samma orsak pret. sprang etc. i st. f. 
det Ijudlagsenliga och i äldre nysv. stundom mötande språng. 
I analogi med spinna — spann j finna — fann etc. bibehölls 
merendels sprang etc. (jmf. Noreen i Columbi En svensk orde- 
skötsel s. XXIV), men dessutom utvecklade sig även språng. 
Så har ock i analogi med bera — har -^ hårum — {b^ 
rum\ fela — fal — fålum (f^lum) etc. etc. det äldre kvä- 
pum bibehållits jämte det Ijudlagsenliga kopum. Av kväpum 
blev senare på vanligt sätt genom det yngre w-omljudet kvä- 
pum. I två isl. verb, nämligen vega och svima^ hava de Ijud- 
lagsenliga pluralformerna alldeles undanträngts, under det att 
fsv. bevarat dem {voghOy sommo\ och i dessa svenska verb 
åter hava de Ijudlagsenliga formerna blivit enrådande (för så 
vitt som literaturen hittills blivit granskad), liksom fallet är 
med t. ex. komo^ wojfwo. 



♦) Även n&r andra labiala ljud (m, b) föregå ett av u efterföljt i, övergår 
det tiU y (se Hoffory i Tidskrift for Filologi N. R. III 295 f.) 

♦•) Ljndövergången vak > vak hade inträtt redan på 1300-talet. Cod. 
AM. 187 8:o, utg. av Säby, har t ex. wox, woxm (exempel i glossaret). 

•••) Eftersom mht. har impf. kömen jämte kämen, så är det möjligt, att 
det nord. kömum bör förklaras på det av Noreen antagna sättet, och att alltså 
isl. kp^mwn : kémum är att återföra på ett ursprungligt avi judsför hållande. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 51 

Under det att de isl. pl. sofum^ kömum^ köpum^ öntm ej 
alstrat motsvarande singularformer, har man efter pl. ofum 
bildat sg. ofj och svenskan visar sig i detta som ofta annars 
mindre ursprunglig än isl., i det att hon (utom vof) fram- 
bragt även sing. kop, vogh. 

Ljungstedt söker väl anf. arb. s. 86 göra troligt, att i 
de germ. språken pret. sg. aldrig skulle genom analogipå- 
värkan hava antagit den vokal, som egentligen tillkom pret. 
pl., men icke desto mindre finner jag det vara i högsta grad 
sannolikt, att t. ex. of bildats efter 6fum. 

Såsom i viss mån en parallel härtill skall jag framhålla 
den foga*) påaktade pret. sg. konj. på -o i den äldre nysv. 
När man fordom sade t. ex. jag worOj så kan tydligen ingen 
betvivla, att woro uppstått av äldre wore på så sätt, att se- 
dan woro inträngt från pret. ind. pl. till pret. konj. pl., man 
överförde denna form även från konj. pl. till konj. sg. Här 
hava vi alltså en formöverflyttning från pret. pl. till pret. 
sg., fastän det ej är rotvokalen utan ändeisen, som undergått 
forändring. Se ock s. 81. 

Vid alstrandet av ^ är det för övrigt icke endast pl. 
d/ww, utan även en annan omständighet, som spelat en roll, 
och detta förhållande skingrar i alla händelser i detta spe- 
ciella fall Ljungstedts betänkligheter att antaga en påvärkan 
från rotstavelsens vokal i pret. pl. I talrika verb hade man 



*) Sdderwall: Hufvudepokerna af Svenska språkets utbildning s. 94 yttrar 
om denna form endast: "någon gång finner man till och med i sing. -o i st. f. 
-c". Av 1600- och ITOOtalets grammatici omtalas den icke, så vitt jag erinrar 
mig. Den förekommer emellertid i starka verb så väl under den egentliga 
reformationsperioden (t. ex. wordo Gustav I:s Bibel Marc bl. 26 s. 1; thå woro 
aldrigh intet stadigt regemente til (01. Petri'8 Sv. krönika 172) som ock 
långt senare. Ännu hos Dalin är den mycket vanlig (kanske den normala kon- 
junktiv-formen), t ex. jag woro (Argus för 1733 n:r 37 s. 3), det woro (ib. 31 s. 
7), du fingo (ib. 35 s. 5), Argus fingo (ib. 35 s. 3), jag blefwo (ib. 32 s. 2), 
ilottet blefwo (ib. 35 8. 5), man lågo (ib. 31 s. 6), man sågo (ib.), om någon 
dera föllo (Svea Bikes Historia I 89). I skånska visor brukas ännu denna kon- 
junktiy-form enligt uppgift i Skånska landsmålsföreningen i Lund. 



52 



AäbI Kock. 



nämligfin (i så väl i pret. pl. som i pret. ag. furum :fAr, 
Wikutn : lök otc. etc, och efter dessa analogier bildade man 
till pl. q/um 8g. ^. 

I isl. at-våru, p6p6ru *) jämte at-kväru, påalkvdru (fav. 
po at kvaro) ser j^ även värkan av den här diskuterade 
ljudlagen. Orsaken till att man jämte formerna med {v)ö 
även har sådana med vA är att aöka i anslutning till hvårr. 
Ljudlagen förklarar ock furhållandet isl. vän : ön med dat. 
vänu : ånu. I dat. sg. och pl. hava vrinu, vånum Ijndlags- 
enligt blivit ånu, önum, och ån- har sedan delvis inträngt 
även i andra kasus. Denna påvärkan av dat. förklaras därav, 
att speciellt i detta ord dat. sg. är mycket bruklig i sådana 
vanliga uttryck som vänu (ånu) hråpara^ ånu {vänu) verr 
'hastigare än man väntat' etc. Ännu i nynorskan brukas bSilo 
dat. sg. oeh dat. pl. av von i dylika uttryck (vonom meir 'merc 
end man skulde vente' etc, Aasen). — Liksom isl. vån(u) 
(urhåller sig till ön{u), så förhåller aig fsv. vänder 'ond' till 
ondcr. Fav. har nämligen dels ett adj. vänder 'ond, elak', 
identiskt med isl. vdndr; dels ett vänder 'kinkig' = isl. 
vandr (båda orden äro i Schlyters ordbok utan skäl upp- 
tagna såsom ett och samma ord), och fsv. vänder, lal. vdndr 
motsvaras av no. vond (med slutet o-ljud); jmf. t. ex. fav. 
vandar gecmingar, isl. odnd verk med no. vonde gjemingar 
'syndiga gärningar'. Det fsv., nyav. ond{er) med slutet o-ljud 
har utgått frän dat. sg. [v)ondum, (v)ondu och dat. pl. {v)on- 
dum. Ätt värkligen den av dessa dativ-former (med u till 
ändelsevokal) alstrade rotvokalen ö kunde segra över rotsta- 



•) Det ftndra fi i påfiånt bör aä fBrklariia, att i de visentligen lika ly- 
dande, efter hvarandra följande stavelECrna fiål<i(ru) t genom en art UBsimilation 
utbyttes mot t> i"i att fa atavelserea fallkomtigt lika. Jmf. Iiärme<l att (ee L 
ex. Noreen: Fryksdalsmälets IjndUlra b. 67) i nysv. byj^lemäl omiäiit ett f5re- 
giertde t atbytea mot acA under pAvärkan av ett frdjande AcA-ljud: s^daehelä 
'a&rakild', schöachtH 'ejakoa', schäiehaat Vrgcant'- Ihick ar kaijsk>! icke liiller 
don mnjligheten Dtetltiteti, att det andra p i /id^N representerar d; jmf. iil. 
preji. flfl jimte al. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 53 

velsens vä-y bestyrkes av ordet mykilj i hvilket, som bekant, 
y-ljudet på alldeles liknande sätt var Ijudlagsenligt endast i 
formerna myklum^ tnyklu men från dem inträngt i de övriga. 
— Också forhållandet mellan isl. kgngur-våfa 'spindel' och 
no. kaangrova (med slutet ö-ljud), i norrländska bygdemål 
kangerOy förklaras av ljudlagen. De moderna målens o-ljud 
fbrskriver sig från de Ijudlagsenligt utvecklade oblika kasus: 
kgngur'{v)ofUj och av kangei {v)o{v)o blev i svenska mål kan- 
gero. — På enahanda sätt motsvaras isl. kvåpa 'kåda', fsv. 
kvapa (jmf. mina Studier II 382) av kode (med slutet o-ljud) 
i norska bygdemål och av koa (med slutet o?) i svenska mål. 
Det slutna o-ljudet fbrskriver sig från de oblika kasus k{v)opu. 
Nysv. riksspråkets kåda synes vara en kompromissform mellan 
kväpa och köpu. 

Så vitt jag ser, finnas inga ord, som tala emot ljudlagen. 
Det i Oxfordordboken upptagna Våfupr^ ett namn på Odin, 
skrives hos Egilsson Vqfactr och Vafuctr. Har ordet d i 
penultima, sammanhänger det väl, såsom Oxfordordboken me- 
nar, med vdfa 'svänga' och kan hava bibehållit sitt va- ge- 
nom anslutning till detta ord. Svdsupr^ ett jättenamn, här- 
ledes av Oxfordordboken från svdss 'beloved', och anslutningen 
härtill kan hava föranlett bibehållandet av -va-; Egilsson 
skriver för övrigt SvasuSr. 



Med konstaterandet av ovan framställda ljudlag vill jag 
icke bestämt påstå, att inga bland de av Noreen i Arkiv 
in 38 anförda preteritiformema med ö böra förklaras ge- 
nom en ursprunglig på avljud beroende växling mellan ö 
och a. Jag har redan antytt, att denna uppfattning möj- 
ligen är den riktiga beträffande komum: kvdmum. Kanske 
är den tillämplig även på andra ord. 

Med anledning därav att Noreen och Ljungstedt till be- 
styrkande av avljudsförhållandet ö : a anföra åtskilliga prete- 



-._▼& » •!' 11 



.«. « • •■ 






.*- t. 



:J^ l:..•-.• 



.- -. - ,,. 






1 '1 -.<c -.t;*:- L: >'7-I~ira: ar: c_:^i:: 

" — c '11:11:1. i»nu-'i . j.- 



»•-' 



.1. :. - 



' 1.; 

; 1 . ■ 



1-' i'- 
- «-. . 



. 1. 
il' 



. •• — 



. i.: 



-1 



'" r -^- •^. ''1*11**1. *_ i^_ :;.. 
111" -ili^iJ 1^1. i;;i,yj^j, -;,.. 






mj. > 



oT.-. 






i.f 



r • ••• 



>■- ^i 



Ilw^ 



sSN 



.>^>c< 



>. t 



— km 



'•» 



- :— -—^Sa 



»» 



»• 



1 ■ I . 



K_j_-_-. 



-aki~ . . 1 



*. X 



\ » 



\ 



1 ' A. Jb 



\ ' 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 65 

Knappast behöver tilläggas, att, fastän jag är övertygad om 
riktigheten av det nu sagda, jag naturligtvis ingalunda över 
huvud vill bestrida det berättigade i att även i bygdemål 
med helt modem prägel (men naturligt hällre i dialekter 
med ålderdomligare typ) undantagsvis se reflexen av ur- 
gamla former, som gått förlorade även för våra äldre litera- 
turspråk. 

Till belysning av detta resonnemang skall jag anföra 
ett par exempel på äldre och yngre svenska preteri ti former 
(med o i roten) av starka verb, i hvilka former jag icke 
med Noreen och Ljungstedt kan se uråldriga exempel på av- 
ljudsstadiet é : ö, utan som enligt min uppfattning i relativt 
sen tid bildats i analogi med andra verbalformer. Så vitt 
jag ser, finnes intet bevis för att det först av två grammatici 
från 1600-talet anförda boro (av bära) värkligen uttalats 
med slutet, ej med öppet o i penultima. Jag antar därför, 
att det senare var fallet och ser (i motsats till Noreen, som 
direkte sammanställer det med gr. gxog) i pret. boro (i st. 
f. fsv. bäro) en analogi-bildning efter part. borin; jmf. nysv. 
buro liksom buren. På samma sätt kan 1600-talets stolo 
(av stjäla) hava hävt öppet o-ljud och hava fått detta från 
fsv. part. stolin; jmf. nysv. stulo liksom stulen. Om åter det 
äldre nysv. stolo hävt slutet ö-ljud liksom Moramålets stol 
— stoluWj så har verbet — och det har varit fallet med 
ordet i nämnda mål — fått denna böjning på så sätt, att, 
sedan stela brutits till stiäla^ man efter fara : för : förum^ 
täka: tök: tökum etc. etc. bildade stiala : stol : stölum. Så kan 
ock Mora-målets skörum^ pret. av ett fsv. skiara^ motsva- 
rande nysv. skära^ förklaras. 

Vid alstrandet av fsv. vrok — vroko och vissa likar- 
tade former har en annan analogi gjort sig gällande. Som 
bekant hava åtminstone i de flästa fsv. bygder det genom 
f-omljud av a alstrade ljudet sammanfallit med det från sam- 



66 Äzel Kook. 

gemL tid ärvda e-ljudet, sä att t ex. drmgher (pr. av dragha) 
hade samma ljud i rotstavelsen som vräker (pr. av vrtBka). 
Nu hava i flera verb med avljudsserien ä — 9 — S de t-om- 
Ijudda formerna frän 2 och 3 pers. sg. i pr. ind. spritt sig 
till andra former av presens, sä att man fatt serierna drégka 
— drSgh — dr^ghom^ gréva — gröf — grOvorn^ leta (se 
mina Studier II 250 om den korta rotstavelsen) — löt — 
lötam^ v(Bxa (jmf. mina Studier I 120 noten) — vöx (vax 
ännu i svenska bygdemål; Rydqvist I 175; isl. 6x) — vöxom. 
Pä ovan ädagalagda sätt hade man fatt de likartade serierna 
kvépa — k{v)öp — k(v)öpomy végha — vögh — vöghom^ 
v(Bva — vdf — vövom^ våra — vJirom. Härtill komma 
vidare héva (och héfia; jmf. Rydqvist VI 486 uflhäfia och 
uphékva) — höf — hövom^ svteria med pres. $var — 8(v)9r — 
svöroni. Vidare bör man ihågkomma, att dä pres. sg. pä ett 

• 

något äldre språkstadium genomgående hade omljud, hvarav 
åtskilliga spår ännu finnas i våra fsv. urkunder, man av 
verb med ä i rotstavelsen fick sådana serier som pr. sg. 
tceker (denna form t. ex. ännu i VGL.; se mina Studier I 
120 noten) — tok — tökom^ fikr {ay fara) — fSr — fSroMj 
gccl (av gala) — göl — gdlomj mél (av mala) möl — mö- 
lom etc. 

Det kan därför icke vara vågat att antaga, det ett eller 
annat fsv. verb med é i inf. och presens anslöt sig till dessa 
ganska talrika serier med é — ö — ö och antog samma av- 
ljud, och denna övergång till annat avljud är särskilt lätt 
begriplig i sådana verb som isl. {v)reka — {v)rak — {v)rllr 
kum. Ty när man jämte kv(Bpa — kvap — kväpom även 
hade kop — kopom etc. etc, så låg det särskilt nära att 
jämte vrak - - vrakoin införa vrök — vrökom *). Pä sä sätt för- 
klarar jag även fsv. fornom — fornomo av fomema (for- 



*) Den i fsv. jämte vrccka mötande formen vraka är sedan bildad efter 
vrok — vrokom i analop med for — forom — fara, gol — golom, — gala etc 



Ett par tmdersökniiigar i fornnordisk ljudlära. 57 

nima)j fsv. gouo (påvisat blott 1 gång, och felskrivning alltså 
mycket möjlig; av geva [giva])\ så ock Dalbymålets dröp 
(av fsv, dr(Bpa\ ot (av fsv. (Bta). 

Härmed äro alla de av Noreen i Arkiv III 38 anförda 
preter. med o granskade utom fsv. trop^ den i äldre nysv. 
mötande preter. konj. soUe (väl av sitta?) och Dalbymålets 
sogg 'såg', logg 'låg'. Men så vitt jag vet, finnes intet bevis 
för att fsv. trop (av tropa 'trampa') hade ö; det kan lika väl 
hava hävt ö (jmf. med tröpa : tröp isl. köma : pret. köm). 1 
pret. sotte torde kort d-ljud kunna misstänkas, men jag skall 
ej inlåta mig därpå. 



IL I^judutveokling från u till o. 

Som bekant har isl. oss (ess^ got. ww5, unsts\ orir 'våra' (t. 
unser) etc. med o- eller d-ljud. Orsaken till denna ljudut- 
veckling u>ö torde icke vara funnen. Så säger t. ex. 
Bråte: Äldre Vestmannalagens ljudlära s. 63: "huru D. pl. 
ws förhåller sig till isl.-fsv. oss, är mig oklart." 

Jag tänker mig förhållandet på följande sätt. Långt 
u kvarstår i fullt akcentuerad stavelse; däremot övergår 
det i relativt oakcentuerad stavelse till ö. Det är dock 
blott i helt få ord, som man kan vänta att finna regeln 
tillämpad. I flertalet kompositionsleder, som saknade fortis, för- 
hindrades övergången från u till ö genom påvärkan från mot- 
svarande enkla, fullt akcentuerade ord, som Ijudlagsenligt 
bibehöllo U. Det är alltså blott i partiklar och pronomina, 
hvilka merendels i satssammanhanget sakna fortis, samt i 
oskiljaktiga kompositionslcder, som ljudlagen kunnat genom- 
föras. 

Jag anför exempel. 

1. Som bekant använder den älsta isl. det negativa 
prefixet d-, fnorskan w-, men i något yngre isl. hskrr. brukas 
såväl ti- som d- (jmf. t. ex. Oxfordordboken 469 sp. 2). Fsv. 






, . ■ « 



I, -,-. 



. k L_ . . 



ti. a i> ' 



«• »k 



r- 



TT,..' 



^1- • r« 



I» __ 



.- ■ A< 



_ —Ti». 



t . — ■ ■ 



tT^ — 



1 '1- 









. 4>. 



VX 



I _: 






Ett par undersökningar i fornnordisk Ijadl&ra, 59 

unSj unsis (hvilka båda former i got. anyändas både som dat. 
och som ack. av veis) har blivit u^, * usin. I överensstäm- 
melse med förhållandet med prefixet u-, o- har us kvarstått 
oförändrat, nar det hade fortis, och det återfinnes i fsv. us 
{ws)j under det att i proklisis och enklisis uSj *usiR blivit 
os8^ ess. Det långa 5-ljudet i oss har överförts från ess (jmf. 
Wimmer: Oldnord. Laeselx^ ' XI). Senare har vokalen för- 
kortats i osSj 0SS (och US?) framför det långa konsonantljudet. 
Ordets övervägande bruk i proklisis och enklisis förklarar, 
att formen us saknas i isl. och är ytterst sällsynt i fsv. Av 
ordet 0SS framgår således, att den i fråga varande ljudut- 
vecklingen U>ö börjat inträda redan före den tid, då än- 
deisens i bortfölL Detta överensstämmer därmed, att redan 
Kragehul-inskriften har asugisalas med det konsonantiska 
n förlorat framför s (jmf. Burg: Die älteren nord. runenin- 
schriften 39). 

3. Prepositionen isl. 6i\f lir, ér^ yr *): fsv. or, wr, u; 
fd. or. Noreen vill i Isl. grammatik § 76,2 förklara d, o i 
det isl. 6r^ ér genom övergång av u till 6 framför /?, men 
han tillägger dock i efterföljande anmärkning, att det är 
tvivelaktigt, huruvida värkligen (liksom u blir o) även u 
Ijudlagsenligt blir o framför /?, eftersom man har Aryr 'ko', 
syr 'sugga' och lir, ifr jämte 6r^ år. Då nu alla de andra 
anförda orden, i hvilka u framför r övergått till o, hava 
kort vokal (prefixet tor- [got. tuz-\ hneri 'nysning' [jmf. 
hniosd] etc.), och då kyr^ syr ävensom wr, yr tala emot, att 
även långt u skulle hava utvecklats till o framför /?, så 
torde man böra inskränka ljudlagen till det korta w. O-ljudet 
(iflf-ljudet) i isl. dr, 0r, fsv. och fd. or beror på ordets bruk 
i proklisis. Av or blev senare genom Ä-omljud br (rfr), av 
uRj den akcentuerade formen, genom Ä-omljud yR (yr). Detta 
ord visar, att ljudövergången ä > ö börjat inträda redan före 



*) Om TokaUängden i den isl. prepositionen se Wiuimcr: Oldnordisk Lsse* 
bog' s. XV noten 1, 



60 



Axel Kock. 



Ä-omljudets genomförande. När prefixet sr-, aom även skrives 
er-, e/fr-, har kort 0, beror detta väl pä sen fiirkortning 

4, 5. I de ifil. formerna örir (nom. pl. m.), ärar (nom. 
pl. lem.) etc. av pron. vårr och i motsvarande fnrngutn. for- 
mor (orum, oru) har ett äldre t* övergått till ö, emedan oniet 
ofta användes prnklitlskt (jmf. nysv. våra vänner etc. samt 
utvecklingen ^>- »V i det possessiva rf/«). Förhållandet har va- 
rit detsamma i de mera sällsynta iwl. ossir (nom. pl. mask.), 
ossar (nom. pl. fem.) etc, sidoformer till örir, ärar etc. I 
ossir, ossar etc. liar o-Ijudet senare förkortats framför det 
långa konsonantljudet. Om utvecklingen av örir och ossir ur 
*unsren se Iloffory Tidskr. f. Filobgi N. R. III 297 11". Ut- 
vecklingen av det förra torde hava varit *imsreit> unrcit> 
*ureR':>6rir, utvecklingen av det senare * unsreu > * unsscR 
> usseit > *össe/i > ossir eller väl snarare *unsreit > *ös- 
*reit>*ässeR etc.*). Iloffory tänker sig, att dubbel furmema 



•) Gallgt miu mening hur Iloffnry ^rätt ; alt sr (d. v. s. s + arspr. r, ej 
«-f R) Mr axsitnilerats till ««. I full Asträftr ntvecblats nr Asrälir, Ailrtlir 
UT Åsripr eller Äsffjtifir etc. (jmf. Bagge i Tid«kr. f. Fil. VII 236, HofToij i 
Åtkit 1 3» ff,, Noreen i Arkiv I 296), s& kftii maD tänka sig Uä fÖrklaringKKitt 
fUr den olika behandlingen av IjudRlrbindclBeti er i ossir å euu aidan och i 
Aitråf»' etc. & den andra. Uenua olika bebandlin^ av sr kan bero därpä, att 
det förra ordet &i enkelt, de senare Kamiuanaatta. Säaom skalds vi surnai us»- 
nanMr gOm tfiiligt, har nian nämligen avdelat *u8r-e/i,a]ider det att koinpoiiita 
natnrligtris avdelades efter aina sam m ansätta i ngeleder, alltx^ An-råf>r etc. Är 
detta legonnemang riktigt, uvctgingo såledea s + nrapr. r till M, nilr ljuden till- 
hörde samma stnvdsv, under itet att I inskSts mellau s ouh r, dii Ijnden tUl- 
biirde olika staveleer. A priori är det natnrligtvig också tiaouulikare, att ea 
lusiniilatiiin intiflder, när tik ljud tillbr>ra sainuia staveUe, &11 när de st& i skilda 
stAveUer. Emot denna nppfattaiog tab icku sådana ord som partie. alropenn. 
»IraMvir, titutr etc. med t inskjutet mellan de i samma stavelse stående » och r, 
tj innkjatningen av ( i des^a ocli dylika ord tillhör en helt auiian jierind %a vt- 
vecklingeu *tureK:=''ag»e/i. — Men den olika behandlingen av nr i *M«reJt 
(asnr) och i Årrd/jr et^. kan väl även förklaras därav, att det filtra ordet ottit 
stod i (irukliKis och således saknade forti», under det att i de sammansatta Am- 
råpr etc. fortis läg pfi f^lrsta och semifortis på andra f<taveUen. I * Htren asai- 
railerade» sr såwim järn furelset is oakaeutucrade. liksom nt assinuleiades till U i 
da proklitiaka mitt, /litt, eitt, eitt (ar *int'nt etc) men kvarsti i blivl (nentr. a* 
btmdr). vant ^neutr. av vaiir) etc. emedan des^a senare ord hade fortii. 



Ett par nndersökningar i fornnordisk Ijndlära. 61 

orir och ossir ursprungligen skulle hava tillhört skilda dia- 
lekter, hvilket ju är möjligt. För att undgå detta antagande 
kan man dock tänka sig, att av *unsreR uppstått *unreR i 
proklisis, under det att den noggrannare uttalade fonnen 
^unsrcR tills vidare bibehölls, när ordet hade fortis, hvarefter 
formerna *unreR och *unsreR utvecklades på hvar sitt sätt. 

6. Av isl. pronomenet pu möta stundom i enklitisk ställ- 
ning formerna do och po. Så brukas t. ex. i Cod. AM. 645 
4:o do 13 gånger, po 9 gånger enligt utgivaren Ludvig 
Larsson s, L, och i den Stockholmska Homilieboken finnas 
sådana former som scaldo^ g^o^ monto (Wisén i företalet 
B. VI), O-ljudet förklaras av ordets plats i enklisis. Dock 
är den möjligheten icke utesluten, att o i detta ord ut- 
vecklats ur u (ej ur w), d. v. s. att av t. ex. scalpu blivit 
scaldu och sedan scaldo; jmf. ack. pl. vgndu > vgndo *). 

SubsL htts möter i vissa fsv. och fd. komposita under 
formen hos: fsv. (äldre nysv.) hosprea^ hoströy hoshonde^ nötos 
'nöthus'; fd/ (äldre nyd.) hosfru{t\ hostru{e)y hosbonde. Se 
talrika beläggställen hos Kock: Svensk akcent II 346, Arkiv 
IV 180 samt i de där citerade skrifterna. Härtill kunna läg- 
gas hosteby (VGL. IV 15, 1) = Husaby, hosbonde (Cod. 
bildst.; se Rydqvist VI 198), hosbonden (Gamla ordspråk 757), 
hosponda**) (ib. 166), och numera anföras i Söderwalls ord- 



*) De flftsta här meddelade ord (prefixet 6-, oss, orir, ossir) med Ijudut- 
veckUngen « :> o äro sådana, där ett äldre u förlängts genom forlust av ett föl- 
jande II. Bortser man från dOy />o, hvilket på annat sätt kan förklaras, så är 
det blott prep. ör, som har ett av u utvecklat o, i hvilket u(o) ej på ett äldre 
stadium efterföljts av n. I fall o-ljudet i 6r bör förklaras på annat sätt än det 
ovan föreslagna (hvilket jag åtminstone tills vidare betvivlar), så bör ljudlagen 
så avfattas, att ett av un utvecklat U övergår till o i relativt oakcentuerad 
stavelie. 

**) Median har efter det osångbara s övergått till motsvarande tennis i hos- 
hände ^hasponde liksom i fsv. Bosbyggiar:>nysy. Rospiggar (se om Ijndut- 
vecklingen y>f i detta ord Kock: Arkiv IV 164), i Bisberg >- Bisperg (Colnm- 
bns: £n svensk ordeskötsel XV), nys v. tisdag, otisdag etc., uttalade iistHj onsta 
etc. I äldre njsv. (Serenii ordbok) hade man papkqja, i hvilket g efter det 
oflångbara p övergått tiU k (jmf. lågt. papagoy^ nu paptgcja). En Ukartad 



bok PTi hel massa pxemiH"] jiå hoshondc och ävon ett par nya 
på hosfric (hoslrv) *). 0-tjudet i i fråga varande kompoBitioiiB- 
led {hos, hostE) förklaras därav, att den sakiiade fortis (jmf. 
Kock: Svensk akcent anf. st.). Jag vill emellertid ej mod l)c- 
atämdhet pästå, att denna ljudutveckling «>» ö tillhör samma 
perind som Ijndutvecklingen u> ö \ prefixet o- etc. Over- 
gJlngf^n hus > hos i komposita har kanske inträtt i en se- 
nare period och varit samtidig med utvecklingen « > o i 
läneordet fnt i dess fsv, komposita hu^ro, hustro, fd. hus- 
fro, hostro **) med fortis på första kompositioneleden. 

En parallel till ljudutvecklingen « > ö erbjuder i viss 
mån behandlingen av iindelsens korta oakcentuerade M-ljud i 
fsv., hvilket övergått till o: gävo av gävu etc. Emot ljud- 
övergången u:>ö talar ej den omständigheten, att i fsv. och 

utveckling liar fnrsiggätt av Ib till tp i lompiae (Colnmbus: »nf. sL). Ti>ml(e)- 
biii»(e) hftr blivit * tomtpiån, och dettu lowpins, FormeD totnpise anfijrpi ar ^eti 
ttin SnJermanUnd. Det dialektiska tomtepyg med y (Rietz) visar kanske påvlr- 
kan ar ordet pyf. — I detta aammanhang mii den sAtUynta fsv. Ij udnt vecklin - 
gen s(i>»l påpekas. Den har int^tt i ordet aUping(i)», aUtmg(i)x 'helt ocli 
liållet', hvilket «krives med ( redan i sådana skrifter, som aanara visa det famla 
^Ijndct bevarat. S& tiimer maa t. ex. i Bonaventura alxtingU (ei. i SiklertralU 
ordbok), f&atän denna skrirt bar thing, viåhir thorft, tholt etc ; i Birgitta 1 
nhtingin (ex. lios Sitderwall), fastän pft samma aida läsas »in thtng, thingvanm 
vtc. Samma utveckling fSreliggcr i htcraeUttorppummen i ett diplom från år 1389 
(liyukt av ItUf: Ydre Härad I 196), men i samma diplum ■ thorppum^ Uiridhia. 
Iby etc. Härmed kan i visa män jämföras Ijudntvecklingen //>> « i isl. litt-ftat, 
Ullat 'a little, a bit', hvilket ord lever kvar i den vnlgära skänskan undei formen 
Utta. Enatavigheti-ak centen i detta sklLn»ka ord förklaras därav, att det nrspr. 
är en j nxto position : Ult pat. Av aUfiingis, ahtingis anträffas i sen fsv. (Oersona 
frettelge) även former ntan p eller t: alainges, alsingg (ex. hoe Sö^lerwall), nch 
ännu Serenins har alsinges 'intirely'. Förlu)<ten av dentalen beror antingen 
•I&rpä, att i vissa trakter pe Ijndlagsenligt blivit s«, eller ock har mdjligen alr- 
Pingi», aigtingis genom folketTmologi pävärkats av all» ingen i negativa nt- 
tr;ck (»om "helt och hiVllet ntan vänner" etc.) och därigenom fiirlorat P (t). 

') Orsaken till att formen hosbonde är vanligare än formen hosfru bör åt- 
minstone delvis sOkas däri, att, när man hade valfrihet mellan hos- och Atu-, 
man i hotbonde gärna använde ho»- fiir att tk samma vokaler i de tv& fr<reta 
stavelserna. 

•*) Hit hör troligen icke det fsv. hovmt dtiker. Unna d«k (jmf. Sven«k akcent 
It 345), efterxom (se nnraera BMerwalls ordb.ik) även det enkln Hokrr uppre- 
pade gånger anträfl'as nnder medeltiden- 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 63 

fd. långt O vid förkortning dialektiskt övergår till ii; se 
Kock Arkiv IV 176 ff. och särskilt noten s. 180. 

Propositionen hos bör nämnas i detta sammanhang. Re- 
dan i Svensk akcent II 346 har jag framställt dess iden- 
tifiering med subst. hus såsom oviss. Senare har Noreen i 
Arkiv in 12 sökt identifiera hos med got. hansa och med 
det finska låneordet kansa ('sällskap' och såsom postpositiv 
partikel 'med'). Hos skulle då hava w-omljud av a (urspr. 
*hansu) och ursprungligen hava betytt 'sällskap'. Fastän den 
gamla sammanställningen hos = hus ej är säker, så kan dock 
enligt min mening en viktig invändning göras mot Noreens 
förklaring, på samma gång som hans egentliga anmärkningar 
mot identifieringen av hos och hus ej torde vara hållbara. 

Prep. hos har i fsv. och fd. (som bekant brukas den ej 
av isl.) alltid denna form med undantag av ett i den fsv. 
skriften Medeltids-dikter en gång mötande hws (beläggställe i 
Söderwalls ordbok) samt av ett en gång mötande fd. hvos i 
Flensburgs stadsrätt; se Lunds fomd. ordbok. När Noreen 
skrev sin uppsats, var den svenska formen hws ännu icke 
påvisad. Hans egentliga invändningar mot förklaringen av 
hos = hus 'domus' utgöras av, att något hus med betydelse av 
prep. 'hos' ej skulle finnas, samt att omvänt hus 'domus' såsom 
enkelt ord aldrig och i komposita så ytterst sällan har formen 
hos (nötos i VGL. II och hosprea i VGL. I), att man i dessa 
fall väl kan tänka på sammansättning med eller påvärkan 
av hos "sällskap". Detta senare antagande är enligt min 
åsikt icke möjligt. Att nötos värkligen är identiskt med 
det Hkbetydande vanliga fsv. nöthus^ synes mig vara omedel- 
bart tydligt (jmf. nysv. fähus med samma betydelse), och att 
ett ord *hos med en så fjärran liggande betydelse som 'sällskap' 
här skulle kunnat utöva något inflytande, är mig obegripligt. 
På grund av sin betydelse kan *hos 'sällskap' ej häller hava 
påvärkat husprea^ och identiteten av fsv. husprea och hos- 
prea (isi. husfreyja^ nyisl. huspreja) är, så vitt jag kan finna 



64 



Axet Kock. 



(jmf. oct Bugge Arkiv IV 127 f.), höjd iiver hvarje tvivel 
Emellertid har (delvis efter avfattandet bv Norcena uppsats) 
formen hos av hus blivit påvinafl i komposita på en htd mängd 
ställen (se Kock i Arkiv IV 180 och de dar anförda skrif- 
tenia och jmf. strax ovan), oidi det kan därför omöjligen 
betvivla», att såväl i fev. som i fd. detta uttal värkllgen an- 
vändes. 

Prep. hos saknade naturligtvis Uksom andra prepositioner 
i regeln fortis, men när den brukades adverbiellt, hade den denna 
akcent. I den förra ställningen utvecklades äms till kös; i den 
senare kvarstod hUs. Men då ordet obetingat oftast saknade fortis, 
undanträngdes formen hus av hös, så att den förra formen påvi- 
sats blott från ett ställe (liksom den akcentueradc formen us 'oss' 
möter endast på två ställen och annars undanträngts av osfsj). 

Emot Noroens etymologi talar just? den omständigheten, 
att ordet nästan alltid har formen hos, blott en gång hws. 
Vårt enda merendels oake^ntuerade ord med w-omljud av långt 
a är, eä vitt jag vet, pron. hon, hun (fem. av hati). Det heter 
i fsv. ofta hun jämte hon; i fd. kun. Detta förklaras så, att 
hun urepr. varit den oakcentuerade formen (jmf. Kock: Stu- 
dier II 480 f.), hvilket åter bestyrkes av det i Skånemälet 
brukliga kvinnonamnet Olu (isl. öl^/), i hvilket ord (I i den 
rfdativt oakcentuerade senare kompositionsleden övergått till 
« (se Kock nedan s. 97). 

Om prep. bos värkligen innehölle w-omljud av a, skulle 
man under dessa förhållanden obetingat vänta, att hus (ej hos) 
vore den normala formen eller åtminstone en mycket vanlig 
sidoform till hos *). 



*] Sedan ovanstående au mSrkn ingår om iirepcsitianon hon li'ninBtB tiU tryck- 
ninK, har Nnreeiu 'Utka£t tilt filreläBiiliigar i argermnnsk jadlära I" (1988) 
atkommil. Han synes dar (s. 11) «jSlv hava övergivit sin {i Arkiv III 12 ntta- 
lade) Åsikt, att hoe skulle innehällu u-omljud av o, nob i st[tllet ansluter han 
MK till Bratea mening (BeKzenbergors B«itrilge XII 31 noten), enligt hvilk^n 
hot väl Gkolle hårledofi frän ' hannu men hava erh&llit 'urgermannkt u-iimljad* 
BV (1, emedao ordet mereudelx brakades relativt oakcentnerat. Härvid bvi 



Ett par ondersökningar i fornnordisk ljudlära. 65 

Det är alltså mycket möjligt men icke visst, att prep. 
hos är identisk med hus 'domus\ 

Huru växlingen ay u (y) :ö {0) i fsv. och fd.*) usk 'ön- 
skan', fsv. uskabarfij isl. yskia^ fsv. yskia 'önska', fsv. yskeli- 
kin : isL 6sk^ fsv. oskabarti^ isl. Öski ('the god Wish'), éskia 
'önska' skall förklaras, vet jag icke, men denna fråga har oj 
avgörande betydelse för den ovan uppställda ljudlagen. 

man emellertid besinna, att övriga östnordiska ord, som av Bråte och Noreen 
antes ega "urgermanskt u-omljud" i relativt oakcentucrad stavelse (vteruld; fem. 
gamui^ usul; ambut) hava uteslutande eller oftast vokalen u, under det att JioSy 
som också merendels var relativt oakcentuerat, nästan alltid har o. Jag skall 
här icke inlåta mig på, huruvida denna olika behandling av vokalen i hos å ena 
och i de övriga orden å andra sidan möjligen kan förklaras, utan inskränker mig 
tiU att n&mna, att något nytt skäl emot identiteten av hos och hus 'domus' icke 
i sist anförda skrifter blivit framdraget 

*) Wsh i 1506 års upplaga av Peder Laales ordspråk nr. S34. 

Lund. 

Axel Kook. 



Bidrag till forndansk ljudlära. 



» I. Om förlust av ändelsevokaler i fornjutskan ooh 

om forndansk akcentuering. 

Som bekant har det nuvarande Jutlandsmålet i stor ut- 
sträckning förlorat fornspråkets ändelsevokaler, och det har 
för länge sedan blivit iakttaget, att denna ändelsevokalemas 
avnötning börjat redan i fornjutskan. Så yttrar Lyngby i 
sin skrift "Udsagnsordenes böjning i jyske lov og i den jyske 
sprogart" s. 8 på tal om Flenaburgs-handskriften av nämnda 
lag: "i udlyden findes også exempler på at endelsen er bort- 
kastet, f. ex. h(Br . . for bsene, hald . . for haldse . .; 
endeselvlydens udeladelse er ellers ikke hyppig, långt fra 
så hyppig som i Flensborg by lov; kun er det regel at den 
udelades 1) i fortiden af udsagnsordene af 2den svage 
klasse, der derved bliver tostavet i stedet for trestavet, 2) i 
nutidens tillsegsform, der ligeledes bliver tostavet i stedet for 
trestavet, t. ex. tapaeth = oldn. tapatfi, sittend = oldn. 
sitjandi." 

Emellertid giver enligt min åsikt en granskning av 
(Thorsens upplaga av) Flensburgs-handskriften vid handen, 
att i den dialekt av fornjutskan, som av detta manuskript 
representeras, ändelsevokalema förlorats enligt en allmän 
princip, som kan uttryckas på följande sätt: under det 
att ändelsevokalema i regeln bibehållas i tvåstaviga 
ord, förloras de 1) alltid i mera än tvåstaviga ord med 
fortis (huvudakcenten) på första stavelsen 2) ganska 



Bidrag till forndansk Ijadlära. 67 

ofta i vissa tvåstaviga enkla ord, hvilka ofta brukas 
oakcentuerade. För frågans undersökning har så stor del 
av lagen blivit granskad som från dess början (s. 10) till 
och med s. 100 i Thorsens upplaga. Med mera än två- 
staviga ord förstår jag sådana, som i den älsta fomsvenskan 
äro mera än tvåstaviga, hvilket i regeln är liktydigt med 
dylika ord i isl. och fomskånskan. 

Exempel på tvåstaviga ord med bibehållen ändelse- 
vokal förekomma så ofta, att jag anför blott några få 
dylika från lagens början (jmf. för övrigt ock Lyngbys 
nyss citerade uppgift): shifUes^ nokcelj witnesj skula, innen, 
nafme^ andre^ wit(B^ deptcB, kallces etc. etc. 

Exempel på flerstaviga ord med förlorad ändelsevokal : 

subst. på -are: morthter 'mördare' (90*), hcerriter 'här- 
jare' (22); dessutom egJuer^ (egfuer med förkortat (bt flera 
ggr: 69, 73, 76 etc. 

superlativus på aste, asta: rceUest (87), sannaest (88, 91). 

komparat. på -are: rikter oc kaercer (92). 

imperf. på -ape: hamhlceth (100), kallceth (40). Lyngby 
anför dessutom i anf. arb. s. 33 tapceth, scechtceth^ (BtMcethy 
hBrh(Brg(Bth. 

participier på -aYide: wittmnd (41), iuBricend (46), wtBr- 
uBnd (50), mtelend (34), vmceltend (34), liucend (31), afkv- 
mend (15). Andra exempel hos Lyngby s. 41. 

pL av subst. på 'ing(e): pcenning (60 bis, 94 bis, 98), 
ptening**) (22, 26, 52, 88), tUnghering (72 bis), arwin^r, 
arviim (20, 25, 30 etc). 



•) Talet angiver sida hos Thorsen. 

*^) I f(l. liksom i fsv. skrivcs aUtså detta ord dels med ett, dels med trå 
II (även i njisl. peningr); jmf. det fd. thining och thinningy thynning i 
God. AM. nr 187. Härtill kunna ytterligare läggas fsv. haning jämte kän- 
ning 'tacttui' (ex. i Söderwalls ordbok); fsv. cZrönyflrÄ (från början av 1500-talet; 
ex. i Sdderwalls ordbok), äldre nysv. droning (flera ggr hos Samuel Columbas . 
En 8Y. ordeskötsel, jmf. företalet s. XVI) jämte nysv. dronning; äldre nys?. 
lining (i Serenii ordbok) jämte linning; isL ieningr jämte ienningr (jmf. 



ffffh/rff,* ////"/ ''^^; .; /^f;- m^ifÄ>3?rw4 fr^n^Ur »S-S bis «c». 
Kiitt'\ift}9iff*i \Ä. 4if)ffh (h\\ "tighij: fiRtirgk ••J6u ttre- 



f9é^>tr'\hf'\)ft,vtku,, hfiintfttf /Wf«/ri« ripfil. av St^xskholnuka Honiiliebt>keii l^Xl' 
|..*^i»' f>i-finhnt ; ^'^ ufiiHffft htffh f*'%. h'i» |jnml> järnte vnningn lopk, feT. n»- 
iiftitffté htifh UtutnVf* uvvifioi*! Uiutin, Körkortjiinjjcn av w-ljudet i dessa orl 
So^hf flHf|f'«, "M r<>rh.i IriiM/lii hvil* p/i iirulclHcn -in// (se Kuck: Studier Gfver 
\ f IjHflliwM I :^». '•/#„. Il iifc««iif. 11 :nH f., i;«; Arkiv IV 165; jmf. ock Tamm 
I ^\\^\^ 11 -tlif; Av f'>fi)r \\\^t^ pji aiifhilHcn -iVi// förklarar jag även ntvecklin- 
littii fi.v thnlmttif - ny.v ihimtiivff. Av drotning blev droJwiw^, liksom < an- 
iiMiM 1 imIhIIvI MiikM<iitMi>niil niitvnlNO blrv ff: fsY. atertan ^a-fiertan, njsv. 
»M^f^MM iMImiIImi i lti(. mil llkiHitti k 1 nMtmm HMlniiif; hlov gh : Stekaborgh > 
*ih'in>ftUif, luv «ff4<*M4if/trf iiyHV. rntuiitkap (Studier I 35 IT.; Undersokn. i sv. 

• |ihtliltt»l III), lav A(iAii/i'ir»A- ' hnnHllvtvrk rto. Äfon i oakcentuerad stöllning 
liiMultti iiitiHii \Mi\HiUttu hhttht) uixooklmloH Ijudla^^scnligt r^rattntn^, liksom 
I llUihiil ••tulliiliiM Amimiojm ftiikoitntM tlU knng (80 Kock: sist anf. skrift 68). 
M«)t,lH«Mi# 1*11111 iIii>i/mii«i/ ONoifilok tlU i^rdNNim/, liksom atadna till stanna^ 
t|,iilu»«v MU Utm*«»i»,i. ««^^».l (iM n»NNii ^.så t. ex. Sahlstedts och Westea 
t^«\l)«tivk«M \i\\\\\\* msIm»». o«ih ul(i\lo( l^»NH<l fon^kominer änim i Stockholm; se 

M VUil>*Htl«iM« ")M.tUih4« 1 ^^ l.NtUon»' ivh WuliTs Sv. språkets Ijndlära 
•iv\v \ \ .yy ^AUx WiwWs-xU^xw \ \\\ ^\v\\i^^^^\^x^V^V har (fil Ijudlagsenligt 
.«\\\ri ^«« sy\\ **•• Na« «»•• V\iU:«t.u. Iau dotu förklaras genom anslutning 
uh U«ft>\A^-\iW ,M^^ *»\W\ loM^u»» ^i^ts^n*.^ ^'IVt «"«>rf*:, rriiim: rodma efter röd^ 
f.w^M.M. .y o*>sv^ Uk.^.^ y'W\ Jm( MVA\ «K\ijui ^^(» akcentneringvn AT ord 

^ ««'•« «. t. ^ vv ^ v-V x'^k » ^ « ^ \VM w vv « A -« ' ' H ^A <« v ' v %vi. '«'■/* ;^ >( i:f;fcr ^zluf nin åsikt^ 
\^^ .x\a r.i . *.; s\.s^^« vi ^sx ,y .. ,v,4 vV, v ^yrii^; fik:£*.TJbSirt kunde 

• " N^"*»- .-v »c v. »j«.V'. ■.^.»■•^*/ YhAA -. ^^iwji iTfli i s;UaBa 



»v 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 69 

Ordinaltal på -tivgfumd: thretiugfuend (13), thretiv- 
ghtend (39), (hret(h)ivghend (40, 44). 

Fsv. arvope (fskånska (Bruathe) motsvaras av ceruceth 
(50); fsv. annattiggia av antigh (21, 44, 48 etc. etc), an- 
tugh (60, 66, 69 etc. etc). 

Undantag från regeln, att flerstaviga ord förlora ändelse- 
vokalen, utgör icke hwilJue (42), eftersom isl. hvilikr redan i den 
älsta fsv. och i Skånelagen möter utan i i andra stavelsen; så 
t. ex. redan i äldre Västg.-lagen G. 8, 1 huilkce; i Skånelagen 
hvUkin. Icke häller heml(B (62), enär detta verb, som på 
isl. motsvaras av heimilaj även i Skånelagen är tvåstavigt 
(henibUe) och på fsv. jämte hemula även heter hembla (ex. 
i Söderwalls ordbok). Ordet eth^rm 'öder' (14) gör natur- 
ligtvis icke häller undantag, ty det synes vara skrivfel för 
0{h(Br (såsom Lund antar i sin ordbok) eller för ethce. 

Blott följande ord göra därför undantag: hcermski (1 
gång a 13), som av Lund översättes "bo, gods, ejendom", 
aruingcer (2 ggr s. 14), sannendce nuBn (1 gång s. 65). 
Bevarandet av -i i hcercBski beror kanske därpå, att Jut- 
landslagen använder samma ord även under formen hceski 
(s. 253). Denna kortare form har möjligen så påvärkat 
det längre Juerceskij att detta bibehöll -i. För övrigt före- 
komma orden hcercBski och det två ggr mötande aruingmr 
omedelbart efter hvarandra: . . . hälft h^rseski, oc hälft 
bondens aruing^r *). Raetse aruing^r *) . . . Någon 
särskild omständighet, såsom slaviskt följande av handskrif- 
tens närmaste original eller något dylikt, synes därför på 
detta ställe hava föranlett det oregelbundna bevarandet av 
ändelsevokalema. Ovan hava flera exempel anförts på plu- 
raler utan ändelsevokal av ord på 'ing(e). — Återstår såsom 
undantag blott det en gång mötande sannendce nuetij under 



*) Andeisen ter är dock ej utskriven utan angiven genom förkortnings- 
tecken. 



70 

det stt («e 0TUI & €8) g^esL ax MnmoMf i F^pefai saknar 
JokdeJbetevukal Dessa imdajita^ £råii rog^ iit» emdlertid så 
lä, a^it p& dem alldeles ing^en rikt kan liggas. 

Jaj^ ai2fi>r rrågiaTiga ord^ i farilka indeåserokakn tam- 
Jij^ c^ifa forlyratfe. Det isL e^ eller heter i regelii értk 
m. yÅK U ete.l <ii (10, 24, 25 eicV eä (31) eiler rf 
(21, 7K fstc.i: dock äveo <5Ptte (t. ex- 10, S5V Motsrarig- 
iMi^^eu till d^ <rr. Atfrif gaknar flera ggr andeldeTokal, t. ex. 
kvr (44, ->(;> Ar^ (20. 74h men också *rr« (16^ 17, 26 
ete.) anträfliifc. Jämte tkere (gen. pL 14, 15 etc V, Outrm 
(19 etc-j tiniiafci jren ttaer (24 bis, 51 ete.X emgi thmr 
(ib) etc. Hanum blår & 18 etc. men ham ofta (9S tre 
'j:y^r^ HX) fem ggr et<;.) Här må ock nämnas, att inf. 
wr<??rö5: Vä»5ä/ liar formen tccer (45 och 46>; och ität, fr«pr 
^'i, 00) ftamt det även s. 80 mötande ir^r äro val presens 
konj, i ftt. f. tr<3pr<^ (hå j>. 112). Yid sidan av anfuti an- 
\ÅtAt>, (f(:k (ej blott i sammansättningen antigk, antugh^ 
utan fitundom även annars) det förkortade ant (t ex. 18, 
70, 87, 9'i). Partiklarna ee/Äe, Ärr^, pronomina tJutnty hanum 
hamt lijälpverfxft i<76erÄ: hava tydligtvis ofta eller oftast va- 
rit r^akcentuerade. Om ant jämte anf?^< jmf. nedan sid. 74. 

Den här for J utlandslagen påvisade regeln spåras även 
i ätmiriHtone en annan jutsk eller av jutskan påvärkad skrift 
nämligen i den, av liiinning efter handskriften AM. n:r 783 
4:o, utgivna Thomas a Kempis' Om Kristi efterfolgelse. 
Handskriften anses av IJrandt ''Henrik Susos Gudelige vis- 
doms l)og'' V tf. (jmf. ock Ronning s. XIX) vara under 
1400-talet skriven på Jutland. Här finner man i första 
boken*) (s. 1 — 51 i Ronnings upplaga) en ganska utpräglad 
tendens att låta ändelse vokalerna avnötas 1) i fl er sta viga 
ord 2) i vissa tvåstaviga ord, som ofta äro relativt 

*) SprÄkct jlr i de fyra b«Jckerna enligt Ronninc: (s. ^XII) ej homogent: 
uiidor (let att fjärde boken visar en mera utpräglat jutsk karaktär, hava de 
tfo företa böckerna endast vissa jutska drag. 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 71 

oakcentuerade. Däremot bibehålles ändelsevokalen nästan 
alltid i sådana tvåstaviga, fullt akcentueradc ord, som hava 
ändelsevokalen i behåll i nyd. riksspråket *). 

Jag skall icke i detalj redogöra för bruket och för- 
lusten av ändelsevokaler i den granskade delen av skriften 
utan inskränka mig till att anföra några bestyrkande 
exempel. Flerstaviga ord med förlorad ändelsevokal : ccff- 
terdem (1, 22; 27, 28), tiJf(eldh 'tillfälle' (16, 2 etc), tiU 
feldh (16, 29 etc.), heleth 'beläte' (49, 11), aldels 'alldeles' 
(14, 4; 16, 8 etc.), sedhwan 'sedvana' (35, 22), hwghswalels 
(15, 10 etc.), wedherqwegels (39, 7), imperfektema bedherth 
'bättrade' (36, 23), offredh (26, 28), fortcereth (27, 8), he- 
gereth (27, 13); rener 'renare' (17, 9), gerningh (pl. 7, 9) 
— tvåstaviga ofta oakcentuerade ord med förlorad ändelse- 
vokal: hwr (37, 19; 40, 13 etc. etc), även hwrlundh (40, 
10 etc), hwrdan (41, 16), thin synders (34, 20), thin ger- 
ninge (35, 25). 

Jag tror mig såsom faktiskt resultat av undersökningen 
av Jutlands-lagens språk kunna anteckna, att under en pe- 
riod fomjutskan (åtminstone i någon bygd) tillämpat denna 
regel: i mera än tvåstaviga ord förloras ändelsevo- 
kalerna; detta är stundom även fallet i tvåstaviga 
merendels oakcentuerade ord, under det att ändelse- 
vokalerna annars i regeln kvarstå i tvåstaviga ord. 

Detta är att sammanställa med ändelsevokalemas be- 
handling i svenskan. Som bekant har svenska riksspråket 
i regeln bibehållit fomspråkets ändelsevokaler oförändrade. 
Men det har dock låtit de fullare ändelsevokalema a, o 
försvagas till e väsentligen i samma fall, då ändelsevo- 
kalema förlorats i fomjutskan. I svenskan har försvag- 



*) När utg. 8. XXII bland exempel på ord med förlorad ändelsevokal 
anför även god?t från 12, 20. så kan jag icke ansluta mig till honom. Det 
där mötande godh gerninge skrives så även 23, 7 och 31, 27, men jag ser 
däri ett kompositom, hvilket återfinnes i fsv. gofjgarningar. 



ning av o, o nämligen inträtt i trestaviga enkla ord. Av 
kompar. iieutr. isv. sannara har blivit nysv. sannare; av 
superi, neutr. fsv. sannasta ny«v. sannaste; av pl. fsv. do- 
viarar äldre nysv. doniare(r), nysv. donimtare; av part. fem. 
och neutr. best. form fsv. (clskapa nysv. älskade; av imperf. 
pl. fsv. tslskdPo nysv, älskade. Och detta, ehuru motsva- 
rande tvåstaviga former hava kvar a, o: kompar. förra, 
superi, bästa, pl- ffrannar, part, köpta, imperf, slogo etc. 
Se Kock: Svensk akcent I 1'22 fl'. SSeom exempel på tA'å- 
ötaviga merendels oakc^ntuerade ord, som i svenskan låtit 
ämlelaevokalen försvagas, kunna från 1 500-talet3 språk eller 
frän slutet av medeltiden anföras gen. sg, fem. minne, thinne, 
sinne av fsv. inmna(r), ihinna(r), sinna(r), gen. sg, henne 
(nu hennes) av fsv. h(Bnna(r), theres (jämte theras) av 
pcra, äre 'sunt' av fsv, aru, airo (se Kock: Undersökningar 
i svensk språkhistoria 103 f.) 

När således av t. ex. jutskt pl. eghmrte blivit eghier, 
liksom av fsv. egkara(r) nysv. rgare, och när av jutskt 
thtrro! Wivit Ihair, liksom av fsv. fiera äldre nysv. tiieres, 
sä äro utvecklingarna fullkomligt analoga, blott med den 
inskränkning, att ändelsevokalens reducering gått ett steg 
längre i fornjutskan än i svenskan. Men äro förete- 
elserna analoga, så ligger det o(;kså nära att förklara dem 
pä samma sätt. I Svensk akcent I anf, st, samt i Under- 
sökningar i svensk språkhistoria anf. st, har det, såsom jag 
tror, lyckats mig ådagalägga, att den i fråga varande för- 
svagningen av ändelsevokalema beror pä ui-dens akcentue- 
ring. Under det att t. ex. grannar har en utpräglad bi- 
akcent (levis) på ultima, hvilken akcent bevarat den gamla 
ändelsevokaleu, saknas denna akcent merendels i ord som 
oftast brukas i proklitisk eller enklitisk ställning. Därför 
har i t. ex. pera, kenna ultima- vokalen övergått till e, 
och man har fatt theres, kenne(s). I do trestaviga orden 
åter har biakeenten fordom (liksom ännu i vissa trakter) 



Bidrag till fomdansk ljudläxa. 73 

legat på penultima, och därför har t. ex. egJiara{r) blivit 
egare. Nu har dessutom Joh. Storm (Om Tonefaldet (To- 
nelaget) i de Skandinaviske sprog s. 12; avtryckt av Chri- 
stiania Vid.-Selskabs Forhandlinger for 1874) gjort troligt, 
att danskan på ett äldre stadium hävt samma musikaliska 
akcentuering som svensk-norskan ännu eger. Det anförda 
visar enligt min åsikt, att förnjutska akcentucringen även i 
exspiratoriskt avseende överensstämt med den i Sverge 
fordom använda. När av pl. eghmrce blev eghcery under 
det att ultima-vokalen alltjämt kvarstod i t. ex. grannm 
'grannar', så bör illtima i eghcerce hava varit svagare akcen- 
tuerad än ultima av grannee^ liksom i den äldre svenskan 
ultima av €ghara{r) var svagare akcentuerad än ultima av 
grannar; eller med andra ord: på penultima av eghcercB och 
på ultima av grannce har hvilat en biakcent. Detta stäm- 
mer förträffligt därmed, att i ofta oakcentuerade tvåstaviga 
ord (ttuBTcB etc.) ändelsevokalen (som vid ordens användning 
i proklisis och enklisis saknade biakeenten) kunde försvinna. 
Härmed är naturligtvis icke påstått, att den förnjutska mot- 
svarigheten till den svenska (yngre) levis skulle hävt alldeles 
samma exspirationsstyrka som denna biakcent. Fastmer är 
det ganska säkert, att biakccntens styrka i fornjutskan varit 
betydligt svagare än i fsv., eftersom i den förra dialekten 
vokaler med denna akcent (i motsats till förhållandet i 
svenskan) försvagades från a, u till (b. Biakeenten var 
dock så pass stark, att den — tills vidare — förhindrade 
ändelsevokalen att alldeles avnötas. 

Liksom svenskan har levis endast i ord med flersta- 
vighets-akcentuering {ändar , springa etc), ej i ord med en- 
stavighets-akcentuering (Mnden etc), så torde även forn- 
jutskan hava brukat motsvarigheten till levis blott i ord 
med flerstavighets-akcentuering. 

Det här om de enkla orden framställda resonncmangct 
får en bekräftelse från de formellt sammansatta. Bland de 



ovan ftnförda exemplen pft fleretaviga ord med förlomd än- 
delöt!vokal finnas nämligen även dylika, t. ex. thretivgh (av 
ihrdivghtc), adv. reetlik (av reetUke) etc. I tkrdivgJue, rect- 
UktE har naturligtvis på senare kompositionsledene rotvokal 
hvilat eu halvakcent (semifortis). Härigenom kom ultima 
att sakna biakcent, liksom i t. ex. nysv. rätteligen mod se- 
mifortis (jmf. 8vensk akcent II 317) pä. penultima ultima 
saknar levis. Men då ultima i thretivg)i{(r), ratlUc{w) var 
utan biakcent, blev den avnött. Semifortis i det formellt 
sammansatta tkretivsh((e) motsvarar biakcenten p& penultima 
av det enkla eghm{é), och i bada oi-den avnöttes ultima i 
motsats till ultima av det tvästaviga grannfn. 

Här mä påminnas därom, att liksom det fornjutska 
hur(B stundom förlorar ändelsevokalen (Awr), är detsamma 
förhållandet med det nj-av. huru, hur. Med det jutska ant 
(jämte annat) bör sammanställas, att Sodermannalagens 
textkodex, som aimars tillämpar vokalharmoni-lagen på än- 
delsevokalema a : (E, i regeln eller alltid har annan, anntnt 
med cE i ultima, fastän vokalharmonien fordrar a, samt 
vidare att n3'8v. rspr. har av annan den förkortade formen 
ann (en ann, hvarann; se mina Studier I 117). Hvad 
orsaken till vokalförsvagningen och vokalförlusten i detta 
ord varit, kan jag ej med visshet avgöra. Att antaga att det 
fordom — i motsats till förhållandet i det nuvarande språket 
— ofta brukats oakccntnerat, är föga tilltalande. Snarare för- 
modar jag, att oi-det fordom hävt enstavighets-akcentuering, 
hvadan det alltså saknade levis (och dess motsvarighet). 

Såsom en parallel till ändelsevokalemas behandling i 
fomjutskan kan också anföras den av Behaghel: Die dout- 
whe sprache s. 159 framhållna behandlingen av de nht. 
ändelsevokalema. Det heter des loges (eller tags), dem tage 
(eller tag), des werkes (eller iverks), dem werkc (eller werk) 
etc. Däremot i regeln blott des landtags, dem landtag, 
des kandweths, dem handwerk etc. och Uven des königs, 



Bidrag till fomdansk Ijudlära. 75 

dem könig etc. (ej dessutom landtagesy königes etc.) Detta 
visar utan tvivel, att ultimavokalen i tages är eller varit 
i någon mån starkare akcentuerad, än fallet var med 
ultima-vokalen i det sammansatta landtages och i det tre- 
staviga königes^ hvilket åter sammanhänger därmed, att i 
landtages semifortis, i königes en biakcent hvilat på andra 
stavelsen. Jmf. med det nht. königes det äldre svenska 
domarar med levis på penultima. 

Av ovanstående undersökning framgår alltså, att en 
motsvarighet till den svenska biakcenten den yngre levis har 
brukats även i fornjutskan, liksom denna biakcent ännu an- 
vändes av Skåne-målet, således i en trakt, som tillhörde det 
fomdanska språkområdet. Troligen har därför en motsva- 
righet till denna biakcent brukats även i fornseländskan, om 
också spåren därav numera kanske äro utplånade. Biakcen- 
ten synes hava hävt samma plats i fornjutskan, som den 
yngre levis hade i fornsvenskan. 



IL Vokalharmoni för a: ob. 

I vissa fsv. urkunder växla ändelsevokalerna a : m en- 
ligt en bestämd norm allt efter kvaliteten av foregående 
stavelses vokal (se härom mina Studier öfvcr fsv. ljudlära I 
116 ff.), och såsom en lämplig benämning på denna ändelse- 
vokalemas växling har jag föreslagit v o kal harmoni, ett 
namn, hvilket som bekant användes om en i någon mån 
liknande företeelse i vissa andra språk. Regeln för ändelse- 
vokalemas växling är i fsv. följande: ändelser, som i isl. 
hava a, bibehålla detta ljud, när den omedelbart 
föregående rotstavelsen har någon av de gutturala 
vokalerna a, o, u eller ock i eller slutet t^-ljud; där- 
emot övergår ändeisens a till ec, när den omedelbart 
föregående rotstavelsen har y, <b eller ö. 



?<» Axel Kock. 

Spftr av denna vokalharmoni återfinnas i den av Schly- 
tiu* utgivna hadorphska handskriften av Skånelagen. På de 
av mig granskade 50 första (små) sidorna (s. 3 — 52) an- 
vilndiM* skriften nämligen merendels cb såsom ändelsevokal 
motsvarande isl. a-ljud, men ganska ofta a 1) i sådana ord, 
dilr nuui enligt den anförda harmonilagen väntar a 2) i 
vissa ord hkhI semifortis (= halvakcent) på ändeisen. 

Hlolt i följande ord förekommer nämligen ändelse- 
vokalou (L 

l*]ftor a i annan (2 ggr), annar (2 ggr), annar wagh *), 
annat (10 ggr), skhtlnap^ håna (4 ggr), hdlfnathce^ kdlla^ artm 
(l\ ggr), haua^ hanat^ ut Jata^ laghfasta (3 ggr), barna barn^ 
in Jara^ hahéan (2 ggr), manna (3 ggr), iattathe (2 ggr), 
ffamalf (2 ggr), gamal^ swaropc, sanmian (2 ggr), aflat(h) 
(|MU'li(\; 2 ggr\ allan (2 ggr), lagha^ hiatpOy iqfnathay iqf" 
na/kh t('<ir(i. toka, mannas. 

KfliT o i bomians ((> ggr), bondanumj gotha^ konan (3 
ggr\ Hokaf {U^ ggr), nforthat^ costnape. 

Kftvr H i hnsi^ tnf1a\ knsat^ ntim (17 ggr^ kuna, du- 
gha, yWWim (3 ggrV 

Kftor i i ai^tnat, nrita^ tnriggia (3 ggr\ Mggia^ sina 
y^ WX\ a^th^^H (3 ggr\ sip^m (S ggrX skilias (5 ggr), vilia 
{\r^th\ •W/hi i^wrU; S gjrr\ Hrilia {swX^X sith^ skifta^ bithia^ 

IMM«tM (d g}(r\ h^kUCiU 

KiVr jiluh^f f^ljud i tkr$>9 yi^ gvrrV pertfy ktma^ eghna. 

\ l^\^|rtudo \ml Iwr js^Mwifortis hvilat p& stavelsen med a. 

.K^^tht uuMx^r Sl\S**V ^^ik^ AiX och enligt Sehly- 
hMf* ItUwQicir Är tU^ii^ xK^ oihU stäUtHi i I^hcu dir i>nfei före- 
kxmiuh^v. \wmi i d^^ uiu^Ias ^Uh uy^v. ttm^l^ s&a>m ett 
t^u^^^Ut ^uui^u^M xM^i. d. v. s nh>i ^^xitkvrtis p& penultima^ 
^^^ All i^^vj^U.^)\\U>l vHtti xKH^mnw i fev^ fnung&r dirav. 



•m 

^ 






4' 

Bidrag till forndansk ljudlära. 77 

att formen (Bruupe med u i penultima brukas i Codex bu- 
reanuSy ehuru ordet enligt de där tillämpade vokalbalans- 
lagama skulle hävt o i ändeisen (se mina Studier I 227). 
Utan tvivel har även i fornskånskan ceruathe varit for- 
mellt sammansatt, och detta förklarar mruathe i st. f. 
(BTtuBihe. Det ligger nämligen i sakens natur, att a- 
ljudet längre bibehölls i en stavelse med en starkare 
exspiratorisk akcent. — Så är ock det flera ggr (3,4; 10,5; 
11,2; 43,8) mötande participiet wceriande att förklara, 
liksom participiema liuande (23,2 etc; 4 ggr), liuandce (15,3 
etc.; 4 ggr), eghandee (50,7), dtyhandee (35,2), fastän i dessa tre 
senare ändeisens a-ljud kan förklaras även enligt harmoni- 
lagen. Ehuru -ande ej är i part. presens den uteslutande 
brukliga ändeisen, har dock denna form relativt vida oftare 
a än andra böjningsformer. Så förekommer från och med s. 15 
till och med s. 52 blott en gång en dylik form på -(ende {Ii- 
u(Bnd(B 29, 5), under det att part. på -ande möta ganska 
ofta i lagen. Denna vokalisation av part. presens överens- 
stämmer med vokalisationen av samma form i Upplands- 
lagen. I denna skrift har nämligen ändeisens a-ljud i re- 
geln övergått till (B men bibehålles i stavelser med semi- 
fortis, såsom i ord på -skåp {sifskap)^ -fällt {enfallt\ -ande 
(eghande) etc. Se mina Studier I 139 ff. och II 367. — 
Formellt sammansatt var även ysaldce 'uselhet', som under 
denna form möter 37,3, det enda ställe, där enligt glossaret 
ordet förekommer. Även motsvarande adjektiv tisalQ) har a 
i ändelsen på de två ställen, h vilka i glossaret anföras 
(31,6; 64,5). Att asaly ysaldce hävt semifortis på andra 
stavelsen, framgår nämligen därav, att isl. har subst. vespld 
med p till omljudsvokal av ä, liksom detta är fallet i rot- 
stavelser (imder det att det s. k. omljudet av a i ändelser 
som bekant återgives med w). På enahanda sätt heter nom. 
sg. fem. och nom., ack. pl. neutr. av adjektivet vesgl (jämte 
vesul). Detta stämmer fullkomligt överens därmed, att or- 



7fi * Asel Kock. 

det vesall ursprungligen är sammansatt; aenare kompositiö 
leden utgöres nämligen av adj. säll (got. sels); se Kock: 
Svensk akcent II 342 f. och Bugge i Arkiv U 226 ff. 

Till formellt sammansatUi ord kan även /icw^w {36,3; 
43,8 *) föras, men till bevarandet av o-ljudet finnes här 
dessutom en annan orsak; a-ljudet var här ursprungligen 
långt. Som bekant har även i Jutlandslagen, där ändelsernas 
a-ljud annars Törsvagats till at eller avnötts, -lan i räkne- 
orden bevarat sitt a, och förhållandet är detsamma i Upp- 
landslagen (se Studier I 140). 

Säsom stridande mot den ovan upj)ställda regeln för 
liniket av a:a kan icke thrythia 'tredje' (14,8) räknas, 
enär den normala rotvokalen är i (ej y): pripia 78,4, prip- 
iee 60,7 etc. Undantag utgör knappast häller fpm 'sunt' 
(43,3; men ibtcb, erte mycket ofta), Observera dock, att 
även i (den senare) fsv. (era 'sunt' stundom anträffas, och 
<letta ara har liksom nysv. presens skola etc. fått -o frJln 
3 pers. pl. presens springa, laka etc. Värkliga undantag 
utgöra däremot haprat (42,3), l(Bggia (52,8; men l(pgm 17,7), 
(cllar 'antingen' (18,6; annars och mycket ofta mll^r); men 
icke liera ord, och dessa äro i jämförelse med de förut 
uppräknade fallen, dar vokal harmonien tillämpats, 8& för- 
svinnande fil, att de sakna all betydelse. 

Sammanställer man Skånelagens spår av vokalharmoni 
med den i vissa fsv. skrifter genomförda eller sä gott som 
genomförda lagen, är det otvivelaktigt, att även i forn- 
skånskan (eller åtminstone i någon dialekt av fornskånskan) 
lagen en gång varit genomförd, fastän den här granskade 
handskriften ej längre fullt tillämpar den. Beträffande tiden 
för lagens genomförande giva sådana ord som stxta manz 
ep (311,3; 211, 6) en fingervisning. A i ultima av SMEla 
visar, att lagen genomfördes före den tid, då ljud förbindel sen 



') Däremot ftemtan 88.2. Skriften synes icke ha?ii andra räbnturd pit -tan 



Bidrag till fomdansk Ijndlära. 79 

ia börjat övergå till ite. I hadorphska handskriften har man 
för övrigt ännu omväxlande skrivningen ia och ice; så t. 
ex. även siatce manz ep (66,6); siax jämte sicBx^ hialptB 
jämte hitelpiej iarn jämte i(Bm etc. 

« 

IIL Vokalharmoni för u: o, i : e. 

* Redan för längesedan har det blivit iakttaget (och, så- 
som det synes, först av R. Liliencron i Zeitschrift fur deut- 
sches alterthum VII 568 fiF.), att i vissa norska handskrif- 
ter ändelsevokalema u : o samt i : e växla enligt en bestämd 
norm, beroende på vokalens kvalitet i föregående stavelse, 
och enligt Joh. Storm iakttages denna växling i de allra flästa 
fomnorska handskrifter från 1200-talet ävensom i allmänhet 
också i norska manuskript från 1300-talet (se Kock: Stu- 
dier n 322). 

Av mig har en väsentligen likartad vokalharmoni 
för u : Oj i : e blivit påvisad i vissa fornsvenska handskrifter, 
nämligen sådana som nedskrivits i det till Norge fordom 
gränsande Västergötland (se mina Studier I 145 fif); och i 
min skrift Undersökningar i svensk språkhistoria s. 97 no- 
ten har jag i förbigående påpekat, att även i runhand- 
skriften av Skånelagen samma vokalharmoni spåras *). Jag 
skall här söka ådagalägga detta genom en granskning av 
de 20 första sidorna av Thorsens upplaga av runhand- 
skriften. **) 

Denna visar lagen ej längre fullt genomförd, men 
mycket tydliga spår finnas av den. Manuskriptet har de 
fulla ändelsevokalema w, o, i, e stundom försvagade till cp, 
t. ex. nokat av nokotj fapcer av fapurj liusm av litm^ liksom (B 

•) Oberoende av mig har Sievers i Beiträge XII 482 gjort samma an- 
märkning beträffande sistnämnda handskrift. Det i fråga varande häftet av 
Beiträge utkom i o. m. ett par veckor före mina "Undersökningar". 

**) Ett par stycken äro avtryckta efter annan handskrift, men tiU dem 
har icke tagits hänsyn. 



80 Axel Kock, 

i äniielRen merendeln motcr i st, i", n: innipn for innim i 
Man Iwir därfiir vid undersökningen av i fråga varande ämne se 
bort från den försvagade andeLsevokalen it *). Liksom de fsv. 
vokal-balans-lagama för «;o, i:e ej utövat inflytande på 
ändelsevokaler i stavelser med semifortis (således i formellt 
sammansattii ord), så har ej häller runhandskriftens har- 
monilag på dem hävt invärkan, och liksom ivndelsen -mw, 
om i flera fav. skrifter ej varit underkastad harmoni- eller 
balans-lagarna, så eger ett motsvarande förhållande rum i 
vår handskrift. 

För Övrigt tillämpas i {den granskade delen av) denna 
urkund följande regel: w står efter kort o, efter ;', «, (y), 
(f; däremot o efter långt a, (efter slutet e), efter o, — 
t stÄr efter i, i/, y aamt <b (när detta ej är omljud av ö; 
efter m följer mera sällan e); däremot e efter «, slutet e, 
efter o, efter (F, när detta är omljud av 0, samt efter 0. 

Jag anför åtskilliga (men icke alla antecknade) exem- 
\fe[ på lagen, men däremot alla av mig iakttagna undantag. 

Ex. på « efter kort a: fapur (1,2; 1,4; 1,5; 1,17 etc. 
etc.), gupfafntr (1,3), fapur fapur (2,5 etc.\ fapur broptEr, 
gatu (4,1), salu (1,13 etc), halfu (1,22 bis), annur (1,25; 
2,2 etc, mycket vanligt), andru (2,15), apulkunu (1,12), 
apul u<egh (4,5), apuhtteghfe (4,2), allugatu, gangu arf. 
Ordet arfope (3,12), arfop<B (2,13) hör icke hit, eftersom 
dot var formellt sammansatt (se ovan sid. 76 f.). Ett värk- 
ligt undantag utgör däremot det enda ordet hafpo (4,6). 

Ex. på u efter i: sinu (1,2; 1,4; 1,18 etc. etc), kit- 
kiu (1,3 tro ggr), uitu (1,26; 2,9 etc), sliku (2,16), skiftu 
{3,12 två ggr), uUdu (4,6). Ått ordet hi$kop alltid har o {mrke- 
hiskop (4,4), arkebis fkjops 4,1 etc etc.) beror tydligen därpå, 
att latinet, hvarifråu det (medelbart) lånats, har episeopus med 
o, och detta o har så mycket lättare bibehållits i fom- 

•J Det kan mJUiända visas, att a; Btir nftare i st. f. äldre e än i at. f 
ulilre i, men jag tager icke liiiujn dfittilL 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 81 

skänskan, som* ordet biskop ännu i Skånemålet är formellt 
sammansatt: i sydskånskan biskå'pp med fortis på ultima. 

Ex. på u efter u: skulu (1,13; 1,27 etc), kunu (1,1 
etc.; ytterst vanligt), mughu (1,17 etc. etc), firitiughu (2,3), 
ugu (1,1; för uku). 

Intet ex. på vare sig u eller o efter y torde finnas. 

Ex. på u efter (b: rtBtu (2,6). Ordet (BlltBfhu 'elva' 
(4,7) är intet fullgott exempel, enär penultimas (B utveck- 
lats ur f. Ändeisens o i presens (Bgho (1,19; 3,3 etc.) för- 
klaras därav, att denna form även heter egho (ex. hos Ma- 
chule: Die lautlichen verhältnisse und die verbale flexion des 
schonischen land- imd kirchenrechtes s. 50), motsvarande 
isl. eigu. I egho är o regelrätt, och därifrån har det över- 
förts till (Bgho. 

Ex. på o efter långt a: ato (impf. 1,6), sapo (impf. 
4,10), Maro (impf. 3,6 bis; 3,21). Däremot uaru (impf. 
3,6; 3,22). Detta varu (jämte var o) förklaras därav, att 
det korta a-ljudet från sg. var delvis inträngt i plur., lik- 
som man omvänt finner, att under en senare period i 
samma tempus av samma verb pluralens vokal inträngt i 
sing. I t. ex. Vedels översättning av Saxo (tryckt år 1575) 
finner man ofta impf. vaar (s. 26; s. 35; s. 363 etc. etc.) 

Intet exempel på vare sig o eller u efter e torde finnas. 

Ex. på o efter o: mopor (1,2; 1,4 etc. etc), opolboncUe 
(1,10; 1,12 etc, vanligt), opolbondom (1,14), hofoplot (1,6 
etc), nokot (1,5 etc), iorpo (1,23 etc), e horo (3,21). Gan- 
ska ofta anträfias mopur så väl enkelt som i sammansätt- 
ning, t. ex. (Bt fapur ok <Bi mopur (2,8), mopur ok (B% fapur 
(2y7)^ fapur mopur (2^8)^ gupfapur ok gupmopur (1^3). Ordet 
har delvis utbjrtt ändeisen -or mot -ur under påvärkan av 
fapur ^ till hvilket det ofta står såsom motsats. Härmed 
kan jämföras, att i fsv. skrifter, där vokalbalansen genom- 
förts, omvänt ordet moPor (och andra släktskapsord med 

6 



82 Axel Kock. 

oblik kasus på -or) så påvärkat fapur^ att • man dessutom 
även har fapor (se mina Studier I 178, 189 etc.) 

Ex. på o efter 0: ratleso (4,9). 

Ex. på i efter i: gift (1,17), uitni (1,2 etc), hristindom 
(1,2 etc), huilkit (1,4), Ijfpi (1,4), uiti (1,4 etc), fingi^ 
sinij Uggiy hini^ hinniy firitiughUj pingi^ uilij mikitfj sinni^ 
mepriniSy meprini (1,23 etc), syzkini (1,27 etc). Undantag 
göra blott ftrprine (3,10), skifte (subst. 3,11), men annars 
/(Pprini (1,19; 1,26; 3,20 etc), skifti (subst. 1,23; 1,28), 
skifti (verb 2,13 etc). 

Ex. på i efter u: kummit (1,13 etc), skuldi (2,5), 
kummi (2,9), laghhupii (3,7), lutit (3,11), uppi (3,22 bis etc), 
gvpi (4,7). Undantag: summe (4,6 bis), men summi (1,26 
bis; 4,1; 4,11 etc). 

Ex. på i efter y: kyni (1,2 etc), yfirlijpi (1,4), rfyfo* 
(1,14), mykit (1,23 etc), 5yw«, syzkini^ yrki (pr. konj.), 
j&j^M?. Även hygdin (best. form 4,7). 

Ex. på i efter 0», som ej är omljud av a: aftir (1,2 
etc), i nuBUin (1,5 etc), sUppil (1,19), krtefi (1,19), (Bngti 
(4,6), ste/m (4,1), angin (1,22 etc), X;^nm (2,16), dr^Bgitf^ 
scéliy (Bkkiy (bIU ('ålderdom'), Uéki (pr. konj.), ^nfe*, (Bplisbern^ 
haftiSy f(Bstis. Som nämnt anträffas stundom även e så- 
som ändelsevokal, nämligen när en dental föregår denna: 
fHBfpe (dat. 1,13), munhc^pe (4,7 bis), s(Bte (pr. konj. 1,19), 
rcete (dat. 4,3), preste (1,3), (Cn^^te (2,7), utlcsnde (4,11) 
fkcrre (3,12), é^ifrc (1,24), b(Btre (2,13). Förhållandet är 
detsamma i det ena Tubinger-fragmentet av Frostatingslagen, 
som tillämpar vokalharmoni (jmf. Sievers: Tiibinger bruch- 
stiicke der älteren Frostuthingslög s. 12), och det kan således 
icke vara tillfälligt. För övrigt möter e i (BrkebiskopSy (Brke- 
biskope (ex. ovan s. 80), men här står e ej egentligen så- 
som ändelsevokal. Om pr. konj. t(Bke se nedan & 83. 

Ex. på e efter a: barne (1,1 bis), ate (impf. l,5),/a*-c 
(pr. konj. 2,14 etc), aghe (pr. konj. 2,14), arfe (2,3 bis). 



Bidrag till fomdansk Ijudlära 83 

mate (impf. 1,11), late (pr. konj. 1,12), falaghe (1,16 bis 
etc), uare (pr. konj. 1,16 etc.), uakle (pr. konj. 2,1), sålde 
(impf.), rape (dat.) mantale^ fnper. I jämförelsevis icke så 
fä ord anträffas i efter a^ men i de flästa har detta en 
speciell orsak. 

Presens sg. av hqfa heter alltid eller i regel hqfir (1,6; 
1,10 etc.), imperf. A^/ (2,5) jämte A^c (2,16): pres. konj. 
hqfi (2,13; 3,3), men enligt Machule: anf. skrift s. 50 före- 
kommer i hskr. även pres. konj. hafe; på anf. st. upptages 
impf. konj. hqfpi. Av tdkce möta pres. konj. toA^' (1,5; 1,13 
etc., ofta) jämte tdke (1,24; 3,1) och part. tdkit (1,13; andra 
ex. hos Machule s. 36). Det heter /«//"//rfwaöPÄsin (3,6) jämte 
fufljduaghsen (3,6), laghuaghsen (3,5); part. av fa heter 
fangit (1,19 bis; 3,21; 4,7; 4,11). Dessutom aldrigh (1,15; 3,2). 
Formen aldrigh överensstämmer med det nyd. aldrig^ och 
bevarandet av ^'-ljudet i fomskånskan kan förklaras därav, 
att ordet fordom och ännu i 1600-talets danska och sven- 
ska hade eller kunde hava fortis på andra stavelsen (se 
Kock: Svensk akcent II 323); även det efter i följande gh 
kan måhända hava bevarat /-ljudet. Då fskånskan även 
har (/ul)w€Pxin (Machule s. 37) med a i penultima, har i 
därifrån överförts tiWfulduaghsefij så sAt det h\e\ fiddtiaghsift. 
Jämte pr. konj. takij take har runhskr. även tcéki (1,22; 1,23) 
och tteke (1,22; 1,25 etc.), jämte part. tdkit även tékin (2,3), 
.tékni (2,3); enligt Machule s. 37 även i inf. Uehe jämte takae. 
Vokalen cb har delvis överförts till andra former från part 
t(Bkin (isl. tekinn) och pr. takcei'. Till följe av dubbelformerna 
med a och med te i rotstavelsen har man, genom ömsesidig 
påvärkan, jämte take även fått taki (liksom man jämte takt 
fått t(8ke)y jämte takit (ttekin) också tajfit. Ultimas f-ljud 
i fangit kan på liknande sätt förklaras av ett äldre fd. 
*f(Bngit (xA. fengity Möjligen hava ock de palatala^r, k bi- 
dragit till t-ljudets bevarande i fangit^ taki etc. 



84 Axel Kock. 

Presens h^fir beror pä äldre hmfir (jmf. isl. hefir^ §ut- 
ska hmxery^ impf. konj. hafpi möjligen ock pä äldre *hcej'pi. 
Frdn dosRa former synee i hava delvis överförts även till pr. 
konj. h^fi^ kafé och impf. ind. Ar{/iöi, hi^fpe. Under det att 
de nu avbandlade orden icke behöva godtyckligt strida mot 
vokal harmonien, synes detta vara fallet med manni (3,7; 
men månne 1,3), alU (2,5; 3,21; men alle 1,19) /nyi/r (3,9), 
andri (dat. fem. 4,3), akri (dat. 4,11). •) 

Ex. pä e efter e: epe (1,4 etc), Jlcre (2,.')), repe (pr. 
konj, 4,(1). 

Ex. pä e efter o: före (1,8; 1,14 etc), klosire (2,10), 
(Frkebiskope (4,3), åo^e (4,10 etc), arfope (3,12). Beror part. 
skofit (4,10) av påvärkan frän ett skurit (jmf. fsv. skuritff 

Ex. pä c efter «, omljud av a: ha-pe {'hMe" 1,92; 1,23; 
1,24; 3,2), h(Fpe (\M(i 1,10), ItBte (pr. konj. 4,4). Jmf. att 
enligt företalet till Olav helges saga (1849) s. IX denna skrift, 
där vokalharmonien tillämpas, brukar e efter (T, omljud av ö. 
Dä emellertid frän Skänelagcn endast fS hithörande exempel 
antecknats, och dessa hava dental före ändelsena c, sä är det 
möjligt, att deras f-ljud bör därav förklaraK, och att r(^eln 
Iwir så avfattas, att efter ee (både kort och längt) följer i. 

Ex. pä e efter 0: bete (3,7; 4,9), safter (1,4) 

Efter det anförda torde det vara otvivelaktigt, att fastän 
ur ninhskr. inga exempel pä ord med o efter slutet c eller 
med u efter y antecknats, vokalharmonien för u: o (i Över- 
enBstämmelse med förhällandet i fsv. och fnorskan) tillämpats 
även efter e och y. 

Såsom nämnt tillämpas vokalharmonien icke på ändelsen 
-um {-om). Man finner -mi ej blott i t. ex. arfum, tnannum, 
hinum, kunnum, tylium, nastum, utan ock i t. ex. holum (2,15), 



*) I Skänelagen III fnreltommer dativ-fnnnen ijiii dighi (se beliLgg»tåIU i 
Sclilyter» gloasar). Det av o i- om ljud da a liar här i den relatirt oabcentOPml* 
Mrmri.' konij>oBiticinHlcden ilvergUtt till i, enär det ofltirltiljdeB uv en gattnnil-f-i. 
Se betraiTuide denna ljudlag > fsr. ocli fgutii. Kock i Aikiv IT 171 ff, 



Bidrag till forndansk Ijudlftra. 85 

manbotum (ib.), loghum (3,22), hernum (1,6 etc.), harnehBrnum 
(2,9)*). I hanum (1,14 etc.) var ä möjligen förkortat; jmf- 
nyd. ham med a [ej 5]). Bibehållandet av M-ljudet i ändei- 
sen -MW förklaras av w-ljudets starkt labiala natur. Här må 
påminnas om att fd. av samma grund bibehöll w-ljudet i än- 
deisen -Mm vida längre än i andra ändelser. 

Formellt sammansatta ord (= ord med semifortis) hava 
i och u oberoende av vokalharmonien. Detta är fallet med 
ord på -ung^ -ing: atung (4,9; 4,11) Vikrnm fia'rpung (4,9 etc.), 
pripung (2,15), kunungs (2,15 etc.) — med panning (2,1 6), 5^^*- 
ningum (1,17 etc.) — med ord på 4ik t. ex. uloflikcB (3,3) — 
på -mt: meprini (1,24; 1,26; 1,27 bis etc; vanligt) lika väl 
som ftBprini (ex. ovan). Se bevisen för att orden varit for- 
mellt sammansatta hos Kock: Studier II 297, 366 f., I 227 ff. 

Ovan har jag förutsatt, att fornskånskan före vokalhar- 
moniens genomförande hävt till ändelsevokaler m, i (ej e, o), 
liksom utan tvivel språket i större delen av Norden använt 
blott dessa ändelsevokaler under den period, som ligger när- 
mast före den tid, från h vilken våra älsta egentliga ur- 
kunder förskriva sig. I Studier II 327 flf. har det, såsom 
jag hoppas, lyckats mig visa, att fsv. i de flästa bygder hävt 
ändelsevokalema m, /. Det framgår nämligen dels därav, att 
våra diplomer från 1200-talet i regeln använda dessa vo- 
kaler, dels därav, att den fsv. vokalbalansen ej annars skulle 
kunna förklaras. Sedan har Sievers i Beiträge XII 484 f. 
framhållit, att danska personnamn i ags. urkunder vanligen 
hava till ändelsevokal i (ej e), där man väntar ett av dessa 
ljud, samt att förhållandet är enahanda med av Saxo an- 
förda namn, hvilka ej blivit latiniserade. Den omständighe- 
ten, att vokalharmonien tillämpats på diighurper och nätorper^ 
i hvilka ord u (ej 0) är det äldre ljudet, talar för, att även 
i enkla ord med harmoni för m : o ljudet u varit det ur- 



♦) Omvänt ntgffnjdofn (1, 2J. 



86 Axel Kock. 

sprungligare (se Kock: Undersökningar i svensk språkhistoria 
8. 97). Härtill kommer, att fgutn. använder blott u och i som 
ändelsevokaler. Sievers synes anf. st. antaga, att man även 
på Island under tiden närmast före de älsta handskrifternas 
nedskrivande hävt blott Uj i, och att de i de älsta manu- 
skripten brukliga o, e skulle bero blott på en skrivsed. Detta 
senare antagande vederlägges, så vitt jag förstår, därav, att 
i gamla isl. handskrifter, som annars bruka e och o, mot regeln 
i stundom förekommer efter palataler och i ändeisen -m^, 
liksom w i ändeisen ung (jmf. t. ex. mina Studier I 228 f.), 
d. v. s. just i sådana fall, då man företrädesvis väntar i- och 
u-ljud. Isl. skrivare, som i ändeisen vanligen använde teck- 
nen e. Oj hava därför säkerligen uttalat motsvarande ljud. 
Icke desto mindre är det möjligt, att man även på Island 
under närmast föregående period brukat blott w, i, men 
hittills torde ej något bevis därför vara framlagt *). 



I sammanhang med ovanstående behandling av fomdan- 
skans ändelsevokaler må en liten anmärkning göras om än- 
delsevokalerna i den äldre nydanskan. Under reformations- 
perioden (och väl också senare) användes (åtminstone av 
åtskilliga skrifter) i regeln såsom ändelsevokal e, utom fram- 
för Sj i hvilken ställning ändelsevokalen i brukas. Så t. ex. 
i Vedels översättning av Saxo (tryckt 1575) burdCj angre^ 
sine^ grummej Synder, Moders , Morfader, ingen ^ dagligen j 
dennem^ hannem, förhindret^ afflifftiet etc, men sinnis^ saa- 
lediSj dragiSj deriSj slogis etc. Jag finner en bekräftelse på, 
att denna skrivning värkligen återgav det dåtida uttalet, i ett 
yttrande av J. H. BredsdorfiF i hans skrift Om Aarsageme 



*) Den omständigheteDi att isl. skalder, som u])p6liöno sig i Norge omkring 
&r 1000, i ordet Erlingr använda så väl t som c i ultima i överensstämmelse 
med den norska harmonilagen (Sievers anf. st), kan man ej tillägga någon be- 
Yisningskraft 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 87 

til Sprogenes Forandringer (1821; utgiven på nytt av Vilh. 
Thomsen 1886). Bredsdorff säger nämligen (s. 17 i Thom- 
sans upplaga): ^AUe Vocaler ere i Bejningsendelserne i Dansk 
og Tydsk blevne til e; men dette har en noget forakjellig 
Udtale, da det snart har en temmelig reen E-Lyd, som föran 
8, snart nsermer sig til ^, som föran r, snart til o, som 
ellers for det Meste.'' Då Bredsdorff var en sällsynt utmärkt 
iakttagare (liksom han egde stor kombinationsförmåga), så 
kan man ej betvivla, att åtminstone för omkring sjuttio år 
sedan danskan på det av honom beskrivna sättet skilde mel- 
lan ändelsemas e-ljud. Då é-ljudet si&r närmare e-ljudet, än 
det står ö- eller ä-ljudet, så är Bredsdorflfs uttal av "rent" 
e-ljud framför $ att uppfatta såsom en direkt utveckling av 
reformationsperiodens -is. För övrigt finnes en Ijudfysiolo- 
gisk orsak till att sistnämnda språkperiod brukade t-ljud fram- 
för 8: såsom J. Storm (Norvegia I 89) anmärker, "har Hvisle- 
lyden s noget, der minder om Vokalen f. 

Detta bruk av ändeisen -is i den äldre nydanskan bör 
sammanställas därmed, att man i forns venska skrifter från 
slutet av 1400-talet finner den äldre ändelsevokalen i bättre 
bevarad i sluten stavelse framför s och t än framför andra 
konsonanter (se Kock: Studier II 272). Under reformations- 
perioden däremot har svenskan låtit ändeisens i merendels 
övergå till e även framför s och f, om än det äldre i stun- 
dom bibehålles framför t (se Kock ib. 274). 



IV. Två olika v-ljud. 
I Studier öfver fomsvensk ljudlära I 1 ff . har jag hävt 
tillfälle påvisa, att vissa fsv. urkunder från 1400-talet an- 
vända tecknen v och to såsom tecken för t;-ljud enligt en be- 
stämd norm, och att deras stavning återgiver det dåtida ut- 
talei Tecknet to brukas nämligen med stor regelbunden- 



88 Axel Kock. 

het 1) i ordets början efter rf, ä, q (i vissa handskrifter, som 
annars tillämpa regeln, står u efter g), 5, f, ih 2) i Ijudför- 
bindelsen wr-. Däremot står v annars i framljud. Man fin- 
ner alltså t. ex. dwala, dwcelia^ hwa^ hwariOj hwiloj qwar^ 
qwtBtUB karla (men i vissa skrifter quidhir, ordhqtuedhe etc.), 
swOj swcelghiay twa^ twtBggia^ thwaghne^ thwinghadir etc.; vi- 
dare wredhe^ wrangan etc. — men däremot var^ vitij vcerk 
etc. etc. 

På grund därav att vissa svenska bygdemål ännu i dag 
använda den labiodentala frikativan v i sådan ställning, där 
dessa fsv. handskrifter, bruka tecknet v, men däremot halv- 
vokalen w (engelskt w) väsentligen i de ställningar, där de 
fsv. handskrifterna använda tecknet w (se vidare härom Stu- 
dier I 25 ff.), har jag dragit den slutsatsen, att tecknet w i 
de avhandlade handskrifterna utmärker halvvokalen M7, teck- 
net v åter den labiodentala frikativan. 

Senare har Ludvig Larsson iakttagit en liknande an- 
vändning av tecknen u och v i två bland våra älsta isländ- 
ska handskrifter, nämligen Reykjaholts måldagi och älsta de- 
len av Cod. 1812 4:o i gamla kgl. samlingen på Kgl. biblio- 
teket i Köpenhamn. Man finner där t. ex. tuevetr, huerfa^ puc- 
rar etc. men verre^ vip^ ovepe etc. (se Larssons upplaga av 
Cod. 1812 4:o s. XV med noten 2). 

Det är otvivelaktigt, att tecknet u i dessa handskrifter 
återgiver ett mera K-liknande ljud än tecknet t;, liksom detta 
i de fsv. handskrifterna är fallet med tecknet w i motsats 
till v. 

Även i bygder, som under medeltiden tillhörde Danmark, 
göres i våra dagar en liknande skillnad mellan två olika 
t-ljud. Detta är icke blott fallet i norra Halland (se P. N. 
Peterson i mina Studier I 25) utan ock i norra Skåne, åt- 
minstone i Norra Åsbo och Västra Göinge härader. Enligt 
mig benäget meddelad uppgift av fil. lic. Gustaf Billing 
användas nämligen av målet i de nämnda skånska bygderna 



Bidrag till fomdansk Ijudl&ra. 89 

två f;-ljud: den labiodentala frikativan (v) och den bilabiala 
frikativan (p)y hvilken kanske har dragning åt halvvokalen w. 
Det senare ljudet brukas i ordens början efter Sj ky t samt i 
ord, där ett begynnande A eller d avnötts, t. ex. swalj kwållj 
twi; was8 livass", wem ''hvem", wale "dvala". I framljud står 
däremot Vy t ex. vi. Målet står alltså huvudsakligen på samma 
ståndpunkt som 1400-talets svenska. 

Då alltså väsentligen enahanda skillnad mellan två 6'-ljud 
finnes både i fsv., i isl. och i Skåne-målet, så är man a priori 
mycket benägen att antaga, det också i forndanskan en dylik 
olikhet existerat. 

Jag anser mig också kunna meddela ett direkt bevis för 
denna mening, i det att jag nämligen i en fomdansk hand- 
skrift funnit spår av ljudlagens tillämpning. 

Detta är fallet i den av Såby utgivna En dansk Isegebog, 
tryckt efter AM. nr 187 8:o, hvilken handskrift enligt ut- 
givaren är på 13.00-talet skriven av en selänning. Mina ne- 
dan meddelade uppgifter om handskriftens sätt att beteckna 
v-ljud grunda sig på en granskning av utgivarens rikhaltiga 
och noggranna glossarium. Denna fornd. skrift sluter sig, 
hvad v-ljudets grafiska beteckning vidkommer, närmast till de 
ovan anförda isl. handskrifterna, i det att den såsom tecken 
för de båda ljuden använder u och w^ motsvarande resp. u 
och t; i de isl. manuskripten. 

För vår fd. handskrift gäller nämligen följande regel: 
den använder tecknet u uteslutande eller fakultativt 1) i 
ordens början efter d, ä, g, s, t, th 2) i framljud i ljud- 
förbindelsen wr- — däremot brukar den annars i fram- 
ljud alUid tecknet w. Jag anför materialet för att ådaga- 
lägga regeln. 

Efter d står alltid u: dualy dualtPj ducel (imperat.); 
aldrig tv. 

Efter h- följer u i htmluco "ögonlock", men vanligen vo: 
htOGj htoary htoas m. fl. 



90 Axel Kock. 

Efter q följer alltid w, aldrig w *): quatJuBj quesyrt^ qyic- 
S0}J\ quidh^ quinrue, quistm (pl. av quist)^ qtueldj qucert ("stilla''). 

Efter s står u i sua (jämte swa\ snart (jämte swart)] 
amiars w: stvalce, swenharn^ swedces m. fl. 

Efter t står u i tua (jämte twa^ räkneordet 'två'); w åter 
{'"twekens. 

Efter th följer u i thua (jämte thwa "tvätta"), men to i 
thwal "tvål", thwcert. 

I f ramljud står u framför r i urith^ urither (jämte writh^ 
writher av writJuB "vrida, smörja"); w däremot i wrangtBr^ 
wrethee. 

Annars i framljud utan undantag w: watri^ wathcBj wax(e^ 
waXj warm^ wegh, weth^ wi^ wijn etc. etc.; så ock i början 
av senare kompositionsleden **), t. ex. andwarp(Br, forwinder^ 
muldwarps. 

I sammanhang härmed må ock nämnas, att — enligt 
granskning av glossaret — handskriften såsom tecken för 
tt-ljud nästan alltid använder ti, t. ex. genum^ biug^ blothu 
'blodig', brutj Äww, clutj lidmn^ uwijn etc. I framljud kan u 
liksom i fsv. handskrifter och i andra manuskript från medel- 
tiden stundom utbytas mot v: vtj vm^ vnde (dessutom dtffv 
mych s. 4 r. 1 2). Tecknet w möter i orden swr (jämte 5wr), 
wt (jämte utj vt\ thiwrs Mgh (jämte thiurs)^ och det ut- 
märker här liksom ofta i fsv. (se mina Studier I 6 f.; II 396) 
långt «-ljud. Dessutom förekommer två ggr wl "ull" (jämte 
w/); h varför w brukats i sistnämnda ord, kan jag icke an- 
giva ***). U är alltså obetingat det normala tecknet för u-ljud. 



*) Detta är dock mindre bevisande, eftersom u här kan användas av blott 
grafiska skäl; jmf. ovan s. 88. 

**) Såsom undantag kan icke det enligt s. 4 noten 4 i kanten till- 
skrivna v uuicU räknas, i hvilket for övrigt uu kanske bör uppfattas såaom 
liktydigt med w. 

♦*♦) Att antaga, det u? här står i st. f. wm-, och att det nordiska ordet er- 
hållit V' genom påvärkan av det mnt. wuUe^ är väl- föga tilltalande. 



Bidrag till fomdansk Ijudlära. 91 

Besinnar man detta, och sammanställer man handskrif- 
tens stavning av t^ljudet med de från fsv., isl. och skånskan 
anförda resultaten, så torde det vara säkert, att man i 1300- 
talets seländska (liksom i 1400-talets svenska) hävt två olika 
t;-ljud: 1) ett med mera w-liknande uttal, nämligen a) i bör- 
jan av ord efter rf, ä, ä, 5, <, th (= p) b) i framljud i för- 
bindelsen fvr- — 2) ett t;-ljud som stod närmare vår labio- 
dentala frikativa, nämligen för övrigt i framljud *). 

Fomjutskan (åtminstone i vissa bygder) skilde sig i detta 
avseende från fomseländskan. Som bekant finnes i flera mo- 
derna jutländska bygdemål halvvokalen w så väl i framljud 
som ock i sådana ord som kwest 'kvist', swem 'simma' (P. 
K. Thorsen: Bidrag til nörrejysk lydla^re 61 f.), och förhål- 
landet var troligen enahanda i fomjutskan (jmf Lyngby: 
Udsagnsordenes böjning i jyske lov 11). Det ursprungliga 
tr-ljudet synes vara bevarat i jutskan, och härmed kan sam- 
manställas, att man i vissa ålderdomliga nysv. bygdemål har 
t<;-ljudet kvar i alla ställningar. 

Exkurs. 
Två olika v-ljud i forngutniskan. 
Även i fomgutniskan finnas två r-ljud, hvilka brukas 
enligt väsentligen samma norm som i de förut avhandlade 
nordiska språken. Detta framgår nämligen av en granskning 
av språket i Guta-sagan, som i Schlytei-s upplaga (s. 93 — 
112) är tryckt omedelbart efter Gottlandslagen. Sä ve har i 
Gutniska urkunder s. IX f. anmärkt, att språket i Guta- 
sagan samt i kapitlen 62, 63 och 65 av Gottlandslagen icke 



♦) Den frågan, hvilka dessa ljud, närmre bestämda, voro, belyses ej väsent- 
Ugen av handskriftens sätt att återgiva det i mid- och slutljud förekommaudo 
o-ljnd, som utvecklats (icke av germ. u?, utan) av germ. bilabial sångbar eller 
icke-sångbar frikativa. Detta r-ljud återgives nämligen, efter hvad det vill 
synas, på ett ganska skiftande sätt, t. ex. gif{€ och giuts^ lifter och leu<er^ sof^ 
fOter och ^oike, o/een, (nuer, arwa^ etoangelium etc. 



92 Axel Kock. 

fullt Överensstämmer med språket i den övriga delen av la- 
gen, i det att dialekten i Guta-sagan och i de nämnda ka- 
pitlen intager en något yngre ståndpunkt än den av lagens 
andra partier representerade forngutniskan. Även med av- 
seende på bruket av t-ljuden överensstämma kapitlen 62, 
63 och 65 av lagen med Guta-sagan. Hvad den grafiska 
beteckningen av ljuden beträffar, gör den fomgutn. hand- 
skriften gemensam sak med den ovan omtalade fomdanska. 

Regeln är alltså: tecknet w brukas i framljud; tecknet 
u i ordens början efter [d]^ ä, g, 5, /, p. 

Jag anför exempel på regelns förra del: war (93,13 *); 
96,11 etc.), warpa (94,11), warp^ wildUj bort wisa^ warij wipr- 
aita^ tvi ('helgedom'), walj wantrOj wilin^ voapa^ wereldij 
sielfs wiliandiy norwegiy wepru^ sielfs untia^ kirkiu wigsla^ 
wenduSj wiku^ wintr tima^ walhorga messur^ wagnjclum etc. etc. 

Exempel på regelns senare del: kuita (94,2), huert 
(94,23), Tmerj huerrij htieriumj huar etc. — quam (93,15), 
quapu (95,17), tilquemda^ quinna^ nequan 'någon' etc. — 
suafu (94,4), anuzsuarapv (95,16), suiarikiSj stier "svärfar^, 
suia etc. — tueim (89,18), <«<;* byt (90,21), tmr "två", tua 
"två" — puang (subst. 100,2; 102,8), pmng (impf. 100,3). 

Icke mera än ett enda undantag finnes, nämligen varpr 
(pres. 102,1); men däremot warpr (104,7). 

Våra fomgutn. urkunder hava icke något ord, som börjar 
på dv-j men efter det anförda är det otvivelaktigt, att även 
sådana ord i fomgutn. hävt samma t-ljud som orden på äw-, 
qu-j stt-, tU' och pu-. 

Tecknet w brukas i framljud även av ord, som ingå så- 
som senare sammansättningsled av komposita, t. ex. norwegi 
(97,23). 

Då vissa fsv. urkunder, som göra skillnad mellan två 
v-ljud, bruka halwokalen omedelbart efter det negativa pre- 



*) Första talet betecknar sidan, det andra raden i Schlyters applaga. 



Bidrag till forndansk Ijudlära. 98 

fixet o- i sädana ord som nysv. ovän (se mina Studier I 9 
och 29), så fbrtjenar det anmärkas, att detta icke var fallet 
i den dialekt, som Guta-sagan representerar. Här har man 
nämligen o ungp (101,12). 

Under det att fsv. och fd. bibehålla det mera u-liknande 
t;-ljudet i förbindelsen vr- i sådana ord som nysv. vrede etc., 
förlorar fomgutn. v-ljudet i denna ställning, t. ex. fgutn. raipi 
'vrede', ^^ÄÄ 'driva' (vräka). Däremot är det mycket ovisst, 
huruvida ljudförbindelsen fm- i fomgutn. övergått till hr- i 
ordet briscapus (Guta-sagan 100,9), såsom Säve: Gutniska 
urkunder s. XX VII och Söderberg: Fomgutn. ljudlära s. 41 
antaga. Identiteten av got. gawriskvan "frucht bringen" och 
detta fgutn. briskaj som av Schlyter (i överensstämmelse med 
den gamla tyska översättningen) återgives med ''föröka'' är 
nämligen enligt min åsikt högst tv^ivelaktig, och så mycket 
mera, som betydelsen "föröka" för briska ej riktigt passar på 
i fråga varande ställe. 

Naturligtvis har fomgutn. liksom fsv., fd. och isl. hävt 
ett mera t<-liknande ljud efter konsonant (i huer^ suer etc.), 
ett mindre tt-liknande ljud i framljud (i war etc). Beteck- 
ningen av det av / eller b uppkomna r-ljudet i Guta-sagan 
är icke avgörande för den frågan, av hvilken art dessa t;-ljud, 
närmre bestämda, varit. Man har t. ex. v/aw, y/ir, siélfum; 
pielaar^ olauir; alfha. 

Av Noreens "Fårömålets Ijudlära" och Klintbergs "Lau- 
målets kvantitet ock aksent" framgår, att de gottländska mål, 
som dessa avhandlingar beskriva, icke längre hava den skill- 
nad mellan två t*-ljud, hvilken finnes i Guta-sagan. Dessa 
mål använda nämligen liksom nysv. rspr. endast den labio- 
dentala frikativan. 



Två olika r-ljud hava alltså blivit påvisade under me- 
deltiden från fsv. (1400-talet), isl. (omkring år 1200), fornd. 



{1300-talpt) och fom^utn. (medlet av 1300-talet), och Ijui 
lagen liar sälodcs tillämpats i t!c flaativ bygder av Norden. 
Ö&sora det framgår av vissa bygdomftl (t. ex. Dnlmål, Jut^ 
landsmäl), som ännu i dag i alla ställningar bruka fr-Ijudet, 
har ljudlagen dock ej genomförts på samnordisk ståndpunkt. 
Troligen har den dock ganska tidigt tillämpats, och då isl. 
gpnomfört den åtminstone redan år 1200, fd. och fgutii. i»å 
1300-taU't, så har den sannolikt gjort sig gällande även i 
fsv. rcwilan före 1400-talet, ehuru den först j urkunder från 
denna tid blivit påvisad. 

Huvudsaken är naturligtvis, att de fornnordiska språ- 
ken i framljud brukade ett mindre tt-Uknande i-ljud än efter 
konRonant, oeh att i fornapräket i-ljudet i den senare ställningen 
var halvvokalen w, är väl ganska säkert. Att med visshet av- 
göra t-ljudets natur under olika tider och i de skilda språken i 
framljud är val knappt möjligt. Det kan hava varit antin- 
gen hilabial eller dcntilabial frikativa, troligen under äldre 
tid det förra, under något yngre tid det senare. Vid över- 
gången frän halwokalen w till det dentilabiala v i de ny- 
nord, språken i värre etc. har man nämligen att antaga över- 
gångsstadiet bilabial frikativa. Då nu ial. vid avfattandet 
av Eddasångerna och även av de älsta skaldevisoma i fram- 
ljud hade den labiala halvvokalen kvar i verri etc. (se Gering 
i Pauls oeh Braunes Beiträge XIII 202 ff.), så är det gan- 
ska antagligt, att ännu omkring år 1200 Ijudutveeklingen i 
dessa ord ej framskridit längre än till bilabial frikativa *), 
Detta bekräftas delvis därav, att /-ljudet i nyisl. ofta är 
bilahialt i ljud förbindelserna »/(', ^/, och kanske i någon mån 
även därav, att det ursprungliga tc-ljudet i ord såflana som ofvi, 
tefi 'an age' etc. ffirst inemot år 1400 synes liava samman- 
fallit med v-ljudet i lifa ett\ (jmf. Rj. Magnfisson Oisen i Qer- 
mania XXVII 271 f., Noreen: Isl. Grammatik § 190.) Detta 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 95 

hindrar emellertid icke, att i 1 300-talot8 danska och fomfjutn. 
och i 1400-talets svenska t-ljiidet i vterri etc. kan liava blivit 
labiodentalt, och detta är kanske till och med troligt, efter- 
som de östnord. språken ju merendels intaga en yngre stånd- 
punkt än isL 



V. Till behandlingen av ^/-omljudet av a. 

Jag har i Studier öfver fornsvensk ljudlära II 4G4 ffi. 
granskat behandlingen av w-omljudet av a i de östnordiska 
språken. Men då det över huvud är relativt få ord, i hvilka 
detta ljud finnes, och då jag, sodan denna granskning nod- 
skrevs, iakttagit åtskilliga av mig då opåaktade ord, som giva 
ett ytterhgare stöd åt min uppfattning, så återkommer jag 
här till frågan. 

Regeln for behandlingen av ö, w-omljud av kort a, i 
danskan och svenskan är följande: 1) det övergår till o (ö) 
a) framfor r b) framför kort /-ljud, när detta står i slutljud 
eller före vokal; 2) det övergår till u framför gg; 3) det 
kvarstår för övrigt såsom o. 

Ljudförbindelsen gr har övergått till er i fd. hern^ hor^ 
nyd. 0m (se Studier II 471) och dessutom i fd. ter^ (Peder 
Laale; Nyerups uppl. nr 1156; isl. subst. p9rf\ ark 'ark' (N. 
M. Petersens Litteratur-hist *. II 228), äldre da. gern "ullgarn" 
(exempel i Kalkars ordbok; görn^ gjorv, neutr. "ullgarn" även 
i Skånemålet och i danska bygdemål; se Rietz' och Molbechs 
Dialekt-lexikon. Omljudet är överfört från pL; isl. ggrn). — 
Till de i Studier anförda exemplen på ljudutvecklingen gr>ör 
i fsv. kunna läggas herfh f. 'harv' (ett ex. i Söderwalls ord- 
bok) och for (i Gamla ordspråk nr 630; 'resa' *); isl. /pr). 

I fd. el 'öl', nyd. mel "mal" har ljudförbindelsen gl blivit 
eh Eftersom i t. ex. nyd. barselj bödel (huddell) "gästabud" 

*) Jag hoppas kunna i annat sammanhang motivera denna min översättning 
AT ordet i detta förvanskade ordspråk. 



96 Axel Kock. 

(av äldre harsBl^ hudhBl) -el ''cerevisia'' såsom senare kompo- 
sitionsled av ord med huvudakcent på första stavelsen över- 
gått till -6/, så kan även nyd. handsel "de förste penge en 
sselgende modtager om dagen" (i äldre nyd. skrivet haandselj 
haandselle enligt Kalkars ordbok) hava utvecklats ur ett äl- 
dre *hands0Jj liksom vi ännu på nysv. hava handsöl "den 
första försäljning, någon gör på dagen" (jmf. isL hand-sal 
pl. hand-spl och Studier II 472 *). Emellertid kan handsel 
väl även hava utgått från sg. handsal. 

Utom i hug^ dug (dugh ^dagg" t. ex. redan i En dansk 
tegebog = AM. nr 187 8:o s. 20,11), lug (isl. Ipgg^ nysv. logg 
['kårlj; se Studier II 477) har p blivit u även i fd. glwgactigt 
(Peder Laale nr 465; i Chr. Pedersens upplaga; på samma 
ställe i 1506 års upplaga glw(B\ hvilket motsvaras av fsv. 
gluggotteij isl. glpggr "skarpsynt". Svenskan har -ugg- av ur- 
sprungligare -p^^- även i det under förra århundradet bruk- 
liga subst. rugg (så t. ex. i Sahlstedts ordbok) "ragg" och i 
det därav bildade ännu brukliga adjektivet ruggig. Det neu- 
trala nysv. rugg^ ragg är nämligen tydligen identiskt med det 
feminina isl. rpgg^ fsv. (och nysv.) rag med samma betydelse. 

Om da. loVj hoved^ böld se Studier II 471, 409. CT-omljud 
torde även föreligga i fd. nos "näsborre", även skrivet nös 
(Valdemars Selandslag 2,5). I fd. sporf^ nyd. spurv hade 
man enligt den uppställda regeln väntat (ej o, u). Serenii 
Svensk-engelska ordbok (1741) har på liknande sätt sparrhök 
'sparrow-hawk'. Troligen föreligger i detta da. sporf^ spurt^y 
sv. spärr ett annat avljudsstadium än i sv. sparvy isl. spgrfr 
(annorlunda i Studier II 477). 

*) Även i fsv. har o i senare kompositionsleden övergått tiU e, n&r hnvud- 
akoenten föll pä förra sammansättningsleden. Detta har, säsom jag i Arkiv IV 
177 antytt, varit fallet i LäpÖse > Lodhese^ Skanö > Skåne. I samma häfto 
av Arkivet s. 128 har Bugge päpekat denna Ijndntveckling i fsv. norön^ naren, 
iotpröa (huBfröa) > hosprea, AåÖ > Äae. Härtill kanna ytterligare läggas lagh- 
Vifo* iokn (XJppL-l. M. 11 § 1 i handskr. E enligt noten 90), som i andra hand- 

Hfeer heter laghbote sokny och elitere (V6L. II Add. 7,28), ejgeret (ib. 7,9) av 

ért (i YGL. U Add. dock oftast epgåre). 



Bidrag till forndansk ljudlära. 97 

Exempel på t^-omljud av långt a äro i de östnordiska 
språken ytterst få, men, så vitt av dessa framgår, har p be- 
handlats på samma sätt som g; dock så att, d[ir man väntar 
5 (representerande isl. ^), detta vid förkortning övergått till u 
(jmf. Studier II 479 ff.). Ett exempel härpå erbjuder det i Skå- 
nemålet brukliga kvinnonamnet OlUj isl. öl^f (fem. till ölåfij 
OU/r)j hvilket namn på svenska runstenar möter med skriv- 
ningen o ?att/ (Liljegren nr 91,856), d. v. s. ÖZp/ eller ö/p/, och 
som även anföres av O. Nielsen i hans skrift Olddanske Per- 
sonnavne s. 70, nämligen under formen ^Olof {Olouo Ejef.) 
12. Årh.'* från Necrologium lundciise eller Liber daticus lun- 
densis. I Skånemålets Olu har det slutljudande -v förlorats 
liksom i motsvarande maskulina namn Ola (av öldfr^ ölafr). 
Om déh av Nielsen anförda formen är korrekt, så visar den, 
att namnet i Skåne på 1100-talet hade o-ljudet kvar i ultima. 
Jmf. med Olu av Olif det fd. pronomen pers. hun av A^, 
hvilket merendels användes proklitiskt (fsv. äww, hon). I 
nysv. tutt Xlin-)tått' (isl. p^ttr; jmf. Rydqvist II 154), fsv. 
verbet tutta (Gamla ordspråk 425) har p vid förkortning fram- 
för tt övergått till u. (i-ljudct i tåt, tått (d. toi) härrör från 
det oomljudda pätter.) Jmf. härmed övergången av 9 (= isl. 6) 
till u vid förkortning i fd. och fsv. {htBgumi, gutt etc.; Kock 
i Arkiv IV 176). Om fd., fsv. el 'rem' (isl. ^/) se Studier 
anf. st.*). 

*) Dialektiskt (åtminstone i vissa trakter ay Norrland) synes, att dömma 
ftT det aT Rydqvist IV 1S2 f. huvudsakligen frän Rictz anfDrda materialet, 
iMiiiiljiidet av kort a hava övergått till o även i vissa andra ställningar, 
ån där detta var fallet i fsv. riksspråket, liksom man dialektiskt (även i vissa 
trakter av Norrland) har även det yngre u-omljudet av a, som annars tillkom- 
mer blott Island och (vissa bygder av) Norge (jmf. Arkiv IV 141 ff.). Så har man 
i Västerbotten t ex. höku (jämte haku) 'haka\ sögu (jämte 8€igu) 'saga\ tvöru 
O&mte ivaru) 'grötkräkla', dvolu Mvala', fritölu *fritalig', margföllu, vöttu- 
'vattn*-. Jmf. härmed utvecklingen av p till ö i isl. — I vissa trakter av östra 
Skåne har man nött 'natt', i Blekinge nöiteOgammal) (jmf. Rietz 462 f.). i hvilket 
ord d torde hava utvecklats ur långt g; jmf. Smålandslagens höön 'hon', ack. 
hötta. 

Lund. Axel Kook. 



. ■ " ^ 



Vhk Hi^l^i^ei^hua^ ifer jt^iwbs^berisehen Arbeiten, welehe 
i4ut' UluuU tu Jea Jahreft UlT— 18 vorgenommen wurden^ 
uiul Wi' Wi^lcho ttWAU die Ifeaeichuung "^Haflidaskri" zu brau- 
v\hoå4 \Sio^i *)> ^tt»ict Ari frMi in seiner fslendingabök^): ImI vas 
rnvivt*!»!' Vigtdo^^i kk mart annat I l9gom^ Einen ganz än- 
Uohou lUMHoht giebt auch die Kristnisaga* ); in unaeren Reehts- 
I^UoluMU tiiulet sich aber wirklich ein Abschnitt, welche die 
H^uuimtt) lU^zoiehnung fuhrt, und zwar zeigt derselbe in der 
KouCuikhWU die tJberschrift •): "Her hefr vpp vfg sloda', in 
\\{\\' Stadarhölsbök aber die TlHberschrift *): ''Vpphaf vig- 
ttloda", wähi^end die auf einer selbstständigen Grundlage beni- 
hondo Papierhs. AM. 125, A. die Uberschrift "Wijg slodi** 
odt^r '^Wig slodi'' bietet *). Die sprachliche Erkläning aber des 
Nuiuona Vigslö&i ist bisher in sehr verschiedener Weise ver- 
hUi^ht worden, und damm immerhin einer Besprechung werth. 

Von den beiden Wörtem, aus welchen die Bezeichnung 
Vi)k(Hl6di zuBammengesetzt ist, bezeichnét das erste, das Haupt- 
wort vig nämlich, von Haus aus den 'Kampf^und das dazugeho- 
rigo Zeitwort vega 'kampfen'. Zeit wort sowohl als Hauptwort dur- 
\\m daboi als gesammtgermanisch betrachtet werden. Wulfila 
hraueht veihan als l^Tbersetzung von /Mtgéirj und vaikjo fur fMcxfi* 
Im Angelsachsisc^hon ist vig und vigg fur 'Eampf, viga^ f&r 



*) Vgl Komkngtéåk § 117, S. ai3: 'a 8cr5 ^eirre er Haiide let gen». 
M C9i\u U\ H. Kl (tHl. h\mnur •A^mom Kopenh. 1887). •) Cap. 13» & 29 (Bi- 
uknpu «i>fiér !>. «) A>iM>. $ Hd, 8. 144. ') ^. S. 291. •) In YiUi. FiD8en'8 
HtUluriobaiia, H. 4:iH u. 442. 



Vigsiöctu 99 

'kampfen' nachweisbar, und eine Reihe von Zusammensetzun- 
gen wie vigbealUy vtghil^ vigblåCj vtgcyrm^ vtgcrSift u. dgl, 
dann von Ableitungen wie lAga^ vtgend^ lässt erkennen, dass 
das Wort dem Volke ein sehr geläufiges war. Im Altaäch- 
sischen kommt gleichfalls vig fur 'Kampf und 'Krieg' vor, 
und das Zeitwort vigan lässt sich aus der Participialform vi- 
gand 'Kämpfer' erschliessen; nicht minder kennt das Altfrie- 
sische sowohl wich^ Gen. tciges fur 'Kampf, als toigand fur 
'Kämpfer'. Im Althochdeutschen endlich ist wig im Sinne 
von 'Kampf und 'Schlacht', dann tvigan im Sinne von 'kamp- 
fen' mit einer reichen Fulle von Ableitungen und Zusammen- 
setzungen bezeugt, wie z. B. einwtg öder etnwigi^ kan\fwig 
nahtung^ volcwig^ dann tvigant, toiglihj wtghaff, und auch im 
Mittelhochdeutschen ist mc fur 'Kampf ', 'Schlacht' und 'Krieg', 
wigen fiir 'kampfen', wigant fur den 'Krieger', sammt einer 
langen Reihe von Zusammensetzungen noch iiblich. Die 
Grundbedeutung 'Kampf, 'kampfen' känn hiemach fiir beide 
Worte als festgestellt gelten; es ist dies aber von einiger Be- 
deutung, wenn man bemerkt, dass die beiden Worte im Alt- 
nordischen auch wohl noch in einer engem Bedeutung ge- 
braucht werden. Das Zeitwort vega^ seltener viga^ bezeichnet 
nicht nur 'das Kampfen' sondem auch ganz speciell 'das Todt- 
schlagen', und das Hauptwort vig wird häufiger noch fur 'die 
Tödtung' als fiir 'den Kampf gebraucht. In den Geschichts- 
quellen und den an sie sich anschliessenden Denkmälem kom- 
men beide Wörter noch oft genug in jener umfassenderen Be- 
deutung vor. So heisst es in der alten Heidarviga saga, cap. 
31 *): Tanni rsedst f möti Bar da; tekst l)ar vfg afburda frcekn- 
ligt", und in Gylfaginning, cap. 51 '): "hundrinn Garmr, 
hann å vig möti Ty, ok verdr hvårr ödrum at bana"; in der 
tslendlngabék, cap. 7 •) ist von einem "veria ))eim vfgi l)ing- 



«) islendinga sögnr, II, 8. 369 (1847). *} Edda Snorra Stnrlosonar, I, S.190. 
») aDg. O., S. 10. 



i^tf;<lMt^ |l^<(^ mm4 ^iifMWUtt^ FifT kffwiff fåer ftsaii]gi&Qdita£«e 

MAi(M>^ ^^'(^4im m^ pi^mtVlfr 4^ r^m Ejompf* Siniinidtikeu 
^;^ Am '/m ^''^^ittiiwlijfttt^ (jöMÄÄwfcr Ort, at .flgi mt So 
i^^tUl^ ^f^é^ )ékm' mé^ riMrbf «eliiim x«m éa^sim '^■^ff^!^ msf 
^ ^-^ ^>frj<-.lt,»M^ 4w Äiifrt?**'; <Ji^ Xjilju «i^L »^ *) Ägt 
>A^ h\VM«^o Vi4 I^Miiii (lé dtgteiriiui ok iDetdk, kh^ i>agT msA 
fi^VM> y^^^m% Hf^ ^m Hverm «aga, capu leS iwan K. S««er- 
r^V^ ^y 'lU^^^ ^^inh *^n ^ifjf^Um hverjiim <er kanm vi «r^ 

y^^/f^ ^M ^yé<f'^*iA^- tjffr^ »ink ok fjår" der Hjhib beBÖel»- 
A^f ^>, ^^f kf^fH^ if^^^Mij^ Ur ^m Angriffe wie nr Ter- 
flUv/>^fr^<j ^/r^^ ht$l^ Hwi iAiiiim. I>(.'m gegenober wierdLnjber 
/^^jiw^lf^iw ^Uff^Uf9^Ué< Ui ém nkhtjuriKtiÄchen QueOeii aadi 
M*/ >rf Ä^M^^ti ii^^ ^<Mi/<«< ^H(tmt Himui fittr den TodtgicUai^ vnd 
fU^^^^t iUyiiihuuii {té^frnmMf niul in den Becht9q[iieUeB kt 
^Im^^ U'1/M'r^ Ar»WHi/)Mn((^w<tiMt ((i^ra/lezu die Torfaersclieiide. 
Mit \t4^y4^\rhtU'Ut\ tfii (U^r UiuUi lUuUmtangen vereinigmide Åu»- 
drurk vfif/a vif/^ fl. Ii. (m^t TodtMithlag begehen ^X ^^^ ^'^^ 
vcfja fikammirvif/ *), vt f/a viff i vfium ^), vega vig um katm '•X 
vega åits mann/i vif/ ^'); tHt/4tif^luM^ii(l Ut andererseite aucli der 
AuB(lru(*k vega til firfti^ wnJitlMir iMidrmtot, dureh die Todamg 
oÅnm Manmm (h^ii AiiNpnirli mif doHwm ErbHchaft erweren **), 
Hofem ja hmr (Uir lidKriir dnr Tödtung durch die ErSflhimg 
(hm Kr[)ganK(5H aimoltit r<mt((<ml<i||t iNt Ganz imzweideatig ist 

•) od. Oudbråiidr VlgfCiwon. M. lo. •; FM^, II, 8. 307; Hateufarbåk I, 
I »3H. H. i2(l ') nuikujm HOf/ur I, H. 17. «) o4. Konridr Oislason I, & 288. 
•) /''AfiV. VIII, H. 4IMI. •) SimhirhåtMk, | 'i77. H. 3(15. ') WaAi 36^41 ond 
H7/4I1| Kyrl^ggja lH/21; FlatryjarMh 11. | »iMI. H. H7()} r^pL. § 151. ^) Ifjéla 
l^lAMi •) jt^léaManfM ». li/iai^ Lunändma V, 10/904, dann II, 6/80 o. öfter. 

'''(iZ^. im "^ ttUadM. UU. •*; FidamunfUi «. 10/135. 



" -•. 



Vigsim. 101 

auch die Bedeutung des Ausdruckes vtg^ wenn in dem einen 
unserer Rechtsbticher der Fall besprochen wird ^): "ef rett lyst 
er eno meira såra å hond månne ok geriz l)at at vlgi sidair", 
während das andere sagt "ok geriz l)at at banasåre"; öder 
wenn anderwärts in einem änlichen Falle gesagt wird '): "ef 
madr lysir sjålfr sår sin, ok verl)r l)at at vfgi sidarr", öder 
in der Formel fur die viglishig des Thäters selbst die Worte 
gebraucht werden •): "ek lysi sår, ef at sårom geriz, enn vig, 
ef at vigi geriz". Nicht änders steht es femer, wenn von 
einem "lysa frumhlaup å hond månne, eda sår, eda drep, eda 
vig" die Rede ist *), öder: "um sakir l)8er allar er hér ero 
taldar um sår ok um vig ok I)å lagalösto alla, er å t>6im 
vetvångi göraz, er å unnin verk verda med monnom" *), u. dgl. 
m.; in allén diesen Fallen nämlich bezeichnet vig ganz un- 
zweideutig nicht die Kampfsache im AUgemeinen, sondem 
lediglich eine ganz specielle Art von Kampfsachen, nämlich 
den Todtschlag im Gegensatze zur Verwundung, zimi einfa- 
chen Schlage öder zum rechtswidrigen Angriffe. Da jedoch 
der als Vigslö&i bezeichnete Abschnitt von den Kampfsachen 
iiberhaupt, und keineswegs bios von den Todtschlagsachen 
handelt, wird man anzunehmen haben, dass das Wort in 
dieser Zusammensetzung noch in seiner ältern und umfassen- 
deren Bedeutung gebraucht sein woUe, nicht in seiner jiin- 
geren und engeren Geltung. 

Das zweite Wort in der Zusammensetzimg, das Haupt- 
wort slödi nämlich, hat der Erklänmg grössere Schwierig- 
keiten bereitet. Anders Bussseus *) und B. Finnur Jönsson^) 
tibersetzen dasselbe mit 'traha', was ja insofem ganz richtig 
ist, als traJMy von trahere abgeleitet, 'das Gezogene' bedeutet, 
aber allerdings der specifisch römischen Bedeutung des Wor- 

') Kgsbk § 87, S. 153, vgl. Stadarhbk § 281, S. 311312. *) Kgsbk, §88,8. 
155; Stadarhbk § 281, S. 312. ») Kgsbk § 87, S. 154; Stadarhbk § 282, S. 313. 
•) Kgsbk § 88, S. 156; Stadarhbk § 283, S. 314. ») Kgsbk § 89, 8. 157; Stad- 
arhbk § 284, S. 316. *} Arii Thor^^lsis fiUi SchedsB, 8. 66i not k. (1733). 
') Hidtoria ecclesiastica Islandi» I, 8. 271. not a (1772). 



• r 



• •••' 



• - •• 



.•i- 



■ a 



• •• 



• 



tes gegenubor nicht cntspricht, vermögen deren dfwselbe ein 
unaerer Eggc ähnliclies Geräthe bezeichnete, welcbes zum Aus- 
dreschen der Körner aus den jEhreii diente. Man scheint 
aber das Wort als mit slerfi, d. h. Öchlitten, gleichbedeu- 
tend angeseheii zu haben, wie dcnu achon Lauritz Kongslew') 
vigslvffi mit "DBdene Siande" und F. C. Dablmanii ') mit 
"Tödtmigssclilitt^Mr iibersetzt, und auch {tördr Sveinbjömaeon 
slerfi uud slötfi als identiscb t)etrachtet *); doch hat A. L. J. 
Michelöpn hiegegen bcreits eingeweudet, daas slårfi eigentlich 
nicht 'ti-aha', sondem daa auf einem Scblitten Gezogene, 
Nachgeechlcpptt' bedeute '). Ganz das Riclitige diirfte aller- 
diiigs auch damit noch nicht getroffen sein. Die allgcmeine 
Bedeutung des Wortes iet violmohr, wie dieB Vilh. Fiiisen 
siehr ricbtig Itemcrkt *), und Th. Möbius ebeufalls ausgespro- 
chon hat "), die cinor Saohe welche man hinter sich herzieht 
öder öchleppt; von hier aum aber entwickelt sich, wie neuere 
Lexikographen bereite mehrfach hervorgehoben haben, eine 
Reihe speciollercr Gobrauchsweieen desaelben. Sehon der alte 
Björn Ilaldörsson bemerkt '), wenn icli von einer erst epäter 
zu besprecbenden Bedeutimg des Wortee absehe, dass dieaes 
sowohl ein Bundel Reisig öder Bunchwerk bcjzeiehue, wie man 
i^s, allenfalls mit Steinen beschwert, auf Inland vcrwendet, um 
(len ausgefiihrten Mist gleichmässig uber die Wieaen zu brei- 
ten, wesshalb denn auch eine 60 Ijearbeitete Wiese al» "alöda- 
dreginn vöUr" U^zeichnet werde, als aucli das, was von einem 
Schiffe nachgeschleppt werde, öder auch die Schleppc eines 
Kleides. Eirlkr JönsHon bestätigt, unter auBdrucklicher Her- 
vorhebung der allgemciiien G rund bedeutung des Wortes, nocb 
speciell die erete und die dritte jener engem Bedeutungen dee- 

■) Deu Danske og Norske Privstö Itets förste (irnodo 1. 8. 201 (1781). ■) Ge- 
scliiohte von Danneniark II, S. IS3— 84. Anm. 2 (1841). ') Glos*, s. v. eleOx ond 
vigslOdi, S. 77 ond 93 (1P39). 'j in Falek'a Eranieu, III, S. 104, .\Din. 2 (1838). 
») Antiiler for nordist Oldkyndi^beit og Hiatorie. 185n, S, 227 Anm. 4; danu 
GloMiar, t. v. »ig«16(li, S. 695. ') GWssar s. v. slodi (1B66). ') Leiieon Islan- 
dico-LaUno-Danicum. II, S. 296 1 1814). 



Vigsim. 103 

selben % wogegen das Glossar zur Njåla ') und Gudbrandr 
Vigffisson •) sich ausschliesslich an die erste von ihnen halt, 
und auch Joh. Fritzner neben der allgemeinen Bedeutung des 
Wortes nur dieser speciellen Anwendung desselben gedenkt, 
nur mit dem Beisatze, dass das zusammengebundene Busch- 
werk nicht nur zur Ausbreitung von Diinger, sondera auch 
zum Fortschaffen von Heu beniitzt werde *). Der Gebrauch 
von Buschwerk sowohl zum Transport von Heu als zum 
Breiten von Dungar ist in manchen Gegenden von Norwegen 
noch heutigen Tages'ublich*); andererseits war der Gebrauch des 
Wortes ftir eine derartige landwirthschaftliche Verrichtung auf 
Island auch schon in der älteren Zeit bekannt, wie denn un- 
sere Rechtsbticher einerseits zu den Waldnutzungen, welche 
der Pächter auf seinem Pachtgute anzusprechen hat, auch die 
Befugniss rechnen zum "högg va sér slödährls" *), d. h. zum 
Hauen von Btischen behufs Herstellung eines sUtfi^ und an- 
dererseits das "sloeda um vår", d. h. das Mistbreiten mittelst 
drs sU^i im Fruhjahr, zu den gewöhnlichen Arbeiten rechnen, 
welche einem Bauernknechte obliegen ''). Nicht minder hat 
aber auch schon Vilh. Finsen darauf aufmerksam gemacht ®), 
dass dio zweito der von Björn Haldörsson angegebenen Bc- 
deutungen in sehr charakteristischer Weise durch die Ver- 
handlungen belegt wird, welche im Jahre 1869 am isländi- 
schen AUdinge gepflogen wurden ^). Aus Anlass einer Pe- 
tition "um bann gegn håkarla nidurskurdi", d. h. um die Er- 
lassung eines Verbotes gegen das Aufschneiden der gefange- 
nen Haifische und Werfen ihres nutzlosen Körpers in die See 
nach herausgenommener Leber, welche aus der Isafjardar- 
sysla eingekommen und oinem Ausschuss zur Begutachtung 



*) Oldnordisk Ordbog, 8. 611 (1863). *) Nials-saga 8. 788 (1809). ») Ice- 
låndic-English DicUonary, S. 569 (1869). •) Ordbog, S. 597 (ed. 1; 1867), ») VgL 
iTar Aasen, Norsk Ordbog s. v. slode, S. 705—6 (ed. 2, 1873). •) Kghsk § 220, 
S. 137; Staåarhbh § 434, S. 501. ') Kgahk § 78, S. 129; Stadarhbk, § 233, 8. 
265. •) Glossar, 8. 695. •) Altingistidindi, 1869, I, 8. 79&-96. 



iiberwiesen worden war, hatte dieser einen Geöetzeiitwurf Tor- 
gelegt, desseii § 2 die Worte enthielt '): "röa må fyrir hA- 
karli ötanekips, ef {ivi verdur vid komid", d. h. gestattön 
wollte, dass man die Haifische, welche man gefangeii hatte, 
in der See nachschleppeii diirfe, statt sie sofort an Bord zu 
bringen, 3oweit eolchea (iberhaupt thunlich erscheine; der Ver- 
treter der Bardastrandarsysla, Bira Eirlkr Kuld von Stykkis- 
hölmr, brachte aber dazu den Vorscblag ein anstått der Worte 
"rcw fyrir häkarli" vielmehr zu setzen: "röa fyrir glöda", wozu 
(ler Vertreter der Strandaaysla, Torfi Einarsson Ton Kleifar 
im Steingrlmsfjördr, die Erklärung gab : "vidvlkjandi slöäa 
vil eg geta ^m, ad svo er almennt kallad, t)egar mikid 
aflast, fyrir nordurströndum Vestfjarda". Auf die Bemerkung 
des Vertreters der Stadt Reykjavik, Halldörr Fridriksson, als 
Referenten, daiis daa Wort slårfi zwar an sich gut sei, aber 
hierher nicht pasee, wurde das Amendement fallen gelassen, 
und der beantragte Geöetzentwurf erhielt iiberdiefis auch nicht 
die königliche Bestätigung *); imraerhin gelit aber aus dem 
Ängefiihrten hervor, dass es sich hier um einen Gebrauch 
des Wortes handelt, weleber zur Zeit wenigsteus ausschliess- 
lich dem Nordwesten Islands eigenthiimlich ist. Obwohl die 
eigenthOmliche Ärt die HaifiBche zu schleppen ak aueh an- 
derwärte, z. B. in der Austur-Skaptafellesyöla, iiblich bezeich- 
net wird, erscheint doch der Ausdruck slocfi als ein auBf^chliess- 
lich westländiächer; neben den Dingleuten der Strandasysla 
mid der Bardafitrandarsyula kennt ilin nur Haldörr Fridriksson, 
welcher obwohl in Reykjavik wohnhaft, doch au3 der Isa- 
Qardarsysla gebUrtig iet, und unter den Lexikografen nur 
Björn Haldörsson, welcher zwar in der Ameesysla geboren, 
aber die längste Zeit seinOB Lebens, nähmlich in den Jahren 
1752 — 81, Pfarrer und Probet im Saudlaukedalr aiif der Bard- 
aretrönd geweaen war. Ganz abgesehen aber von diesen 



') ebeudtt. II, S. 320. ') Tidiniii uw »tjtiriianimlcfni iäland=, III, S. 175—76. 



Vigsim. lOB 

technischen Bedeutungen des Wortes wurde dasselbe aber 
auch schon friihzeitig metaphorisch gebraucht, worauf das 
GloBsar zur Njåla, sowie die Wörterbiicher von Möbius, Eirikr 
Jönsson, Gudbrandr Vigftisson und Joh. Fritzner bereits 
aufmerksam gemacht haben; '^mun annarsstadar meira sléda 
draga enn hér", meint der alte Njåll, von den ublen Anzette- 
lungcn der Hallgerdr sprechend '), und ähnlich sagt der alte 
Ofeigr von dem gegen seinen Sohn Oddr angelegten Pro- 
cesse '): "meira sléda mun draga, at l)vf er ek hygg", wobei 
natfirlich Beide die schweren Folgen im Auge haben, welche 
diese öder jene Thatsache ihrer Meinung nach mit sich brin- 
gen werde. Von hier aus wiirde man fur die Zusammen- 
setzung VigsWfi zu der Bedeutung "Folgen des Kampfes" ge- 
langen, welche als tJberschrift des entsprechenden Abschnittes 
unserer Rechtsbiicher sehr wohl passt, und auch in dor That 
schon von J>ördr Sveinbjömsson ("homicidii sequelse"), Möbius 
(alternativ mit der unten noch zu besprechenden anderen 
Erkläiimg) und V. Finsen ("hvad Manddrab trsekker efter 
sig, har i Fölge med sig", "Fölgerne af Manddrab") aufge- 
stellt worden ist Minder annehmbar scheint mir dagegen, 
wenn Bussseus, allerdings auch an den Begriff des Nach- 
schleppens ankniipfend, die Bezeichnung nur auf die vielfa- 
chen Todtschläge beziehen will, welche ein erster Kampf 
nach sich zu ziehen pflege, öder auf die Weitläufigkeit der 
Darstellung in dem betrefFenden Abschnitte; die erstere Deu- 
tung ist zu eng, da, wie Vilh. Finsen richtig hervorhebt, ne- 
ben der Blutrache und Fehde auch die Klagestellung und 
Strafe zu den Folgen der Kampfe gehört, welche in dem 
Abschnitte behandelt werden, die zweite Deutung aber ist 
vollends unzulässig, da weder besondere Weitschweifigkeit 
unseren Abschnitt auszeichnet, noch das Wort slo^i auf diese 
hinweisen könnte. Wenn aber der Verfasser sich fur diese 



*) Njåla 36/142. *) Bandamanna t. S. 21 (ed. Haldörr Fridriksson; in 
Ceder8oliiöld'8 Äusgabe, S. 9, fehlen die Worte). 



106 K. Maurer. 

letztere Deutung auf Anigrtm JönsHon beruft, so ist zwar 
richtig, diias dieser (lie "Lex de HomicidiiB" »le "prolixa et 
varia" bemchnet, mit dem Beifiigcn "nobis Wiigalode ')"; 
aber damit ist demi doch keineswegs gesagt, dass diese Bp- 
zfichmmg mit jcner Eigeiischaft iu irgeiid wclche Bpziehung 
gebracht werden wolle. Ebendaiiiit ist aucb bereits dio Un- 
haltbarkeit der von Bischof Fimiur Jöiisaon aufgedtelltcn 
Deutung gegebeii: "Lex miiltitm et prolixe de Cffidibus et 
injuriis agens, deqve poena, qvam secum trahunt". Ebenso 
unrichtig ist wenn Dalilmann behauptet, dass Kongslew den 
Namen als eiiieii Aiihang (NachgeBuhlppptes) zu den Ultcren 
GeBetzen verstehe, und dass Michels^^n dieser Daiitnng bei- 
trete; Kongslew rechnet vielinehr zwar den Vigslårfi zu den 
neuen Zuthaten, welche gelogentlicli der Gesetzgebung von 
1117 — 18 zu dem älteren OlfljötslÖg hinzukamen, bringt aber 
dcssen Namen keinesv^ege in Verbindung mit dieser That- 
sache, wonn demnach Michelsen bei Brrufung auf ihn sagt: "Der 
Name wird davon abgeleitet, dass dies Buch bei den älteren 
Oesetzcii eincn Anhaiig bildete", ist diese Angabo ungenau, 
wähivnd zugU*ich dahingf etellt bleiben muss, ob er sie sich aneig- 
nen woUp. Dahlmanus eigener Erklännigsversuch: "Vlg-alédi 
heisst Tödtimgs-Suhlittfn, traha casdis, denn man erleichtert 
sich die Lasten, indem man sie auf Schlitten öder Schleifen 
wegfiihrt", ist ebenso verkehrt wie seine kategorische Bemer- 
kung: "slödi heiest nun einmal nicht die Schlittenlast, sondern 
dfi- Schlitten". Endlich ist ab(.T auch der Erklärung Pardes- 
sus'» koin Werth l)eizulegen, w*elchei' sagt '): "ce titre signifie 
tentative de meurtre"; dieselbe ist sprachlich und satihllch 
gleieh haltlos, da der Äbschnitt keineswegs ausschliesslich 
öder auch niir vorzugsweise vom Mordversuche haiideit, und 
das Wort slö&i öchlecht«rdings nicht die Bedeutung "Versuch" 
haben känn. Dagegen will ich nicht unterlassen, noch auf die 

') Crjrmo^a. 1. Cnp. B, S. 62 (16I0> 'j Cuiluetiou du lou tii«ritimef, III, 
S. 57, Anm. 2 (1834), 



Vigsldäi. 107 

Möglichkeit einer anderen, von den obigen abweichenden Deu- 
tung hinzuweisen, welche ebenfalls bereits ihrc Vertreter ge- 
funden hat 

Björn Haldörsson giebt för sloéti neben den oben bereits 
besprochenen Bedeutungen auch noch die Bedeutung "Callis, 
Fodsti", also "Fusssteig". An sie anknupfend habe ich friihor 
einmal ftir Vigslö&i die Ubersetzung "Todtschlagspfad öder 
Todtschlagsweg" vorgeschlagen ^), und Möbius hat diese Deu- 
tung alternativ neben der oben besprochenen zugelassen; aber 
auch Gudbrandr Vigftisfion gelangt zu einem ähnlichen Ergeb- 
nisse, wenn er tngslöSi durch "the war-slot" wiedergiebt, sofern 
ja slöt im Englischen die "Fährte eines Wildes" bezeichnet. 
Ich bin indessen an dieser Deutung inzwischen irre gcwor- 
den. Bei keinem anderen Lexikographen finde ich einc ent- 
sprechcnde Bedeutung fur slö&i verzeichnet, vielmchr nur dio 
Femininform slo&j welche hinwiederum bei Bjiim Haldörsson 
fehlt, mit der Bedeutung "Weg, Strasse'' '), "Vei, Sti, Spor" ^), 
"a track or trail in snow or the like", und in der Pluralform 
sl6&ir mit der Bedeutung "a öhip'8 wake" *), "Sporvej, den Vej 
(farv^) som danner sig der, hvor nogen har rejst, ved de 
Spor, som han cfterlader sig" *), endlich "Callis, semita, via 
trita" •). Möglich dass Björn Haldörsson $l6i( und slöi^i zu- 
sammengeworfen hat; aber auch dann, wenn beide Formen 
wirklich unter sich abwechseln soUtcn, und somit slo&i wirk- 
Kch im Sinne von sloS^ nachweisbar wäre, wiirden wir auch 
damit keine wesentKch andcre Deutung herausbekommen, als 
die oben an erster Stelle erwähnte. Wenn nämlich zwar 
slofr zweifellos im Sinne von "Weg" vorkommt, so ist doch 
die häufigcre sowohl als urspriinglichere Bedeutung d(»s Wortes 
die einer "Wegspur", so dass also auch diese Wortform zunächst 



*) ÅHgemeine £ncyclop»dic der Wissenscbaften and KUuste, I SectioD, Bd 
77, 8. 20 a864). *) Möbius, h. v. S. 393. ») Eirikr Jönsson, h. v., S. 510. •) Gud- 
brandr Vigfdason, h. v., S. 569, *) Fritzner, h. v., S. 597. (ed. 1). •) Sveinbjörn 
Egilason, h. v., S. 749. 



108 E. Mogk: DrétthvmH. 

nur auf das hinweist, was dor Gehende, Fahrende öder Rei- 
tende hinterlässt, also gewissermassen hinter sich herzieht, 
was ihm folgt; auf die Folgen des Todtschlages wiirde also 
der Name Vigslo&i auch bei diesor AufFassung desselben hin- 
deuteii. Wcnn librigens in einer von Fritzner angefiihrten nor- 
wegischen Urkunde aus dem Jahre 1446 ^) ein slodauegher 
neben einem gangauegh^ rekstarvegh^ pioduegh^ liiktiegh^ skatu- 
uegher erwähnt wird, so ist darunter ein Schleifweg zu verstehen 
wie un ter dem Slodveg neuerer norwcgischer Dialecto *), und 
hat diese Zusammenzetzung somit keine Beweiskraft fur die 
Geltung der Form sloéfi im Sinne von 'Weg'. 

Miinchen den 21 März 1888. 

K. Maurer. 



DröttkvsBtt. 

K. Gislason hat sich iibor die urspriingliche form (Om skjald. 
s. 307), Th. Moebius iiber die verwertung des wortes (Islendingadr. 
s. 23 anm. Hättat. II. s. 107) genugend ausgesprochen. Das wort 
tritt nur als adjectivum auf in der verbindung drottkvtepr hdttr 
und dieser entspricht ganz das neutrale droUkvceU* Dunkelheit 
herscht nocb iiber die bedeutung des wortes. G. Vigfusson meint, 
das wort riihre wahrscheinlich daäier, weil die im dr6ttkv89tt verfass- 
ten gedichte vor dem könige und dessen gefolge (drött) vorgetra- 
gen worden wären; Egilsson iibersetzt es mit ^'metrum coUatatum"^ 
Möbius fragt, ob von der vortragenden drött, f. öder von dem bé- 
sungenen drottinn, m. Die letztere ableitung halte ich sprachlich 
fur unmöglich, Vigfiissons annahme will mir aber deshalb nicht 
wahrscheinlich scheinen, weil diese gedichte vor dem fursten vorge- 
tragen wurden, das gefolge aber dabei gamicht in betracht kam. 
Wir miissen uns zunächst umsehen, wo das wort iiberhaupt vor- 
kommt. Ausser in dem ziemlich jungen 4. tractate des cod. Worm. 
der Sn. E. (II. 234), dessen verfasser, wer er auch gewesen sein maff, 
die Edda kannte, findet sich das wort nirgends als im H&ttatai, 
diescs aber beherscht es ganz und bis zu den runhentstrophen 
kommt der verfasser im commentar fast bei jedem h&ttr oof das 
dröttkvaött zuriick. Freilich scheint der verfasser auf alter iiberlie- 



*) Diplom, norveg. II, nr. 770, S. 580. •) Ivar Aaseo, h. v., 8. 706. 



E. Mogk: DrMkvtett 109 

ferang sn ftuasen^ er sagt (aasg. v. Möbius 11^ 21,19 ff.): Nu skcä 
rita på håttu er famskald hafa Tcvepit ok eru nu settir sanian, pott 
peir hafa ort sumt mep håttafpllum ok eru pessir hcettir dröttkrtepir 
kallapir i fomum kvtepum, en sumir finnaz i lausum visum. Der 2. 
teil dieses satzes känn doch syntaktisch nar so aufgefasst werdcn, dass 
er sich nach haji ort teil t, zum ersten unterteile gehört sumt i fom- 
um kvcBpum^ zam zweiten sumir fnnaz i lausum visum. Das mep 
håttafpUom gehört logiseh beiden teilen an, grammatisch aufgefasst 
wie es hier steht gehört es unmittelbar zu t fomum kvapum und 
so ergiebt sich das ok eru pessir htettir drottkvcepir kallapir als pa- 
renthetische erklämng zn mep hdttafpllom, es ist in kommata ein- 
zoschliessen und bedeatet: ^'und gleichwol (obgleich sie gegen die 
normale vfsa verstossen) heissen diese htettir drottkv(Bpir. Fiir diese 
erklämng der stelle spricht auch^ dass wir in den alten gedichten 
durchaus keine andeutang finden, dass die versmasse von irgend 
einem dichter bezeichnet worden wären. So bleibt unser dr6ttkv89tt 
znnächst anf dem H&ttatal sitzen, ja ich glanbe annehmen zu diir- 
fen^ dass das wort Ton dem gebildet ist, der den ersten entwurf 
des commentars gemacht d. i. von Snorri. Der Håttalykill des Ragn- 
vald jarl kennt ja die bezeichnung nicht. Schon oben bemerkte ich, 
dass der erste teil unseres compositums zum zweiten nicht gut in 
objektiver beziehung stehen känn, es ist vielmehr im hinblick anf 
die thatsächlichen verhältnisse subjektive anzunehmen, wie schon 
Möbius angedeutet hat. ^Dréttkviepr hdtir' ist demnach die weise, 
wie sie im drått d. i. im königlichen gefolge gäng und gäbe war. 
Dass aber ein sehr grosser teil der skalden, die die gekiinstelte vers- 
form pflegten^ zum königlichen gefolge gehörte, weiss jeder, der 
sich mit nordischer literaturgeschichte beschäiligt hat. Eine wort- 
bildunff mit diesem inhalt passte aber ganz in den ideenkreis Snorris. 
Er gehörte selbst zum königlichen gefolge, er schätzte die alten 
gefolgschaftsskalden höher als andere und bezeichnet sie mit hgfup- 
skaldf er erwahnt ausdriicklich, dass das hirpsveit seiner zeit in frii- 
heren tagen drått geheissen habe (Hmskr. 16*). Wie er aber das 
drottkvtBtt verstanden wissen woUte, lehrt uns das Håttatal. Alle 
gekunstelten weisen der gefolgschaftsskalden bringt er mit dem 
dråttkvtepr hdttr in zusammemiang, er lässt sie unterarten der 
gemeinsamen hauptart sein, die sich in den meisten strophen der 
gefolgschaftsskalden ohne subjektiven beigeschmack des dichters 
findet. Alle kiinstlichen weisen sind demnach dråttkvcepir htettir 
öder dråtthnetty die einen gegensatz zur alten schlichteren volks- 
poesie bilden. 

Leipzig, 1887. 

E. Mogk. 



Nyftmdne fVagrmenter af en codex af Jtognus 
Erikssons landslag-. 

Kkönt pergaiuentaliiVudskritUT fm It arh. af Magnus Erikssous 
landslag allei^e er bekendte i et ikke ringo antal, idet Schlytor 
til Bin udgave af loveik har henyttet över en anes s&danTie, knnde 
det dog for fuldBtBeodigliedena skyld mfiafce her moddeles, at frag- 
menter »f et nyt händskrift ligelcdea p& pergament og fra 14 åru. 
nylig er komne for dagens lya, fundne som strimler under bind- 
anorene tvaers ovev ryggen af en trykt bog *) fra 17 arh. 

DiBsefragmentiT, aom nu er indlemmedo i den amamagnBean- 
ake samling, er bpx i talletj deraf et ubeskrevet, og har tilherrt to 
forskelHge blade af et 15 cm. brodt kvarthändakrift, det ene blad 
indoholdende en del af lovens Eglino balk, det andet en del af dena 
Bygninga balk. 
iTogm. 1 r. = E B.XXXin§2(Schtyt«rX,118'-119'}.- fragra. 

1. v. = E. B. XXXIV pr.— § 2 (Schlytor X, 121*— 122'). 

fragm. 2 er mindre end de evrige, idet den indredel afstrimlen 

(naermeat ryggen) er bortreven. — fragm. 2 r. = E. B. 

XXXni 5 4(Sch]yterX, 119). - fragm. 2 v. - E. B. XXXIV 

5 2-XXXV (Schlyter X, 122). I randen findes kapitoltal- 

let 35 med rodt bleek, hvormed også initialen N er skreven. 

fragm. 3 r. - B. B. VIII pr. (Schlyter X, 136'-'). — fram. 3 

v. - B. B. IX pr. (Schlyter i:iS"— 139'). Fragmentet nd- 

gör bladets everate del og bar pft b^gge sider med rodt bltek 

överskriften: Bygninga balker. 

fragm. 4 r. = B. B. VIII $ 3 (Schlyter X, 137' "■) — fragm. 

4 v. =■ B. B. IX § 2 (Schlyter X, 140"-'). 
fragm. 5 r. = B. B. VIII ^^ 5-6 (Schlyter X, 138»-'). Der- 
efter laavninger af en oy linje med radt kapiteltal i randen. 
— fragm 5 v. - B. B. IX ^ 4—6 (Schlyter X, 141 ■-'•). 
fragm. 6 libeakrevct. 

At aftrykke fragmenteme er der nieppe anledning fcil, ej heller 
til at meddete varianteme derfra. Det vil ber veere nok at be- 
mfflrke, at IsesemMer som pe bipa ok, intaka ok t i fragm. 1 r. 
med 8ikkerhe<l synes at atille bmdstykkemo af dot nye h&ndskrift 
i et sserligt forhold til Schlyters N o: pergatuentshiindskrift^t J. 
4:to 22 i Lunds universitetsbibliotek, og de dermed beslrogtedo 
handskrifter {Schlyters N:o 27, 20, 70, 90), hvilke dog sikkert alle 
er yngre end den codex, hvorfra de ber omtalte smästykkor stämmor. 



M. Lorenzen. 



Oidnorske ordforklaringer. 



Oldn. nid — got nidwa. 
Ordet nicf-fgir i Vpluspå str. 50: 

en ari hlakkavj 
slUr nåi nidfglr 
forklarer F. Jönsson, Arkiv IV, s. 35 af ni^ 'maanente', 
en efter min mening uantagelig etymologi. Ti i en saadan 
sammenstetning maatte sikkert ntd^- have samme betydning 
Bom i nid{a)myrkr 'densissima? tencbrte, belgmörke', — og 
hvordan rimer da dctte me<l fglr '(gul-, graa-)bleg7 Tages 
derimod ni(f = got. nidwa f. rust, saa giver nitf-fglr 'rustgul, 
gulbrun' nöiagtig samme l)etegnclse for örnens farve som det 
angelsax. salowigpäda Judith 210 (sml. engl. salloiv 'gul, 
gusten, gulbleg'). 

Oldn. senda 'ofre' — ags. sendan. 

Betra er ohetSit 

en sé ojhlotity 

ey sér til gildis gjgf; 

hetra er ösent 

en se ofsåit 
heder det i Håvamäl str. 145. Det hcr og i foregaaendc strofe 
forekommende verbum senda maa efter kontexten va?re väsent- 
lig enstydigt med soa 'ofrc til guderne'. Béowulf v. 601 heder 
det om uhyret Grendel, at det sw^cå md sendexf^ livor sendan 
ätter synes brugt i samme l)etydning som det oidnorske s6a: sa- 
crifieare, macUire, interficere. Det oldn. subst. sendiny 'rot mad' 

8 



112 Hj. Falk, 

og den oht. gloBse sanda 'ferculorum, epularum' henviser t 
betydniDgHUcIvikliiig: offer — offermad el. offermaaltid — mad 
el. maaltid. Det er ganske vist intet fra senda 'mittere' for- 
skjelligt ord, der her foreligger: brugen af setida som reli- 
giös terminus har sin fuldstsendige analogi i subst. förn 'offer' 
(af foera) '). I norske dialekter bruges sending ligeaom yiJr» 
og /Öring apecielt om 'sendemad, madvarer der sendes i for- 
eering' (se Äasen). 

lltr m. öieblik 
I Hårbardsljöd str. 50: 

långt mundir pu nu kominn, p6rr! 
ef pil Utnm foerir 
förekommer efter min mening den gamle repneBcntant for vore 
bygdemaaU JH m. tidspunkt, öieblik (i siste liten), hvortil 
ogsaa hörer et afledet neutrum leite {l gaar delte leite\ der 
gjenfindes Grottas^ngr etr. 17. Jeg overssetter altsaa: du vilde 
vfcre långt paa vei nu, Tor, hvis du var draget afsted i rette 
tid, i tide (sml. /itt, timi = rette tid). Hårbardr gjör sig til 
af at have opholdt Tor ved siu tale; herpaa svarer denne: 
Btirbarär enn ragH 
iieldr hefr pu nii mik dval&a«. 
Ordet hörer sammen med lita 'at se'. 

Etymologisk forskjelligt herfra er litfr m. Meiligt tids- 
punkt, gr. xai^ög, der förekommer Håvamdl ö6: sjnldan hittir 
leiffr i liit, Kgs. 77 (Breuners udgave) : t pann liå, Herv. 
s. 248: li^ar verffr sd at leita, er litit sax hefir ok mjpk er 
/4fr6&r, ok vilda ek enn tala fleira, SnE. II, 198: Uti Ijåtatt. 
Dette ord hörer til skr. rtu 'bestenit tid' og er en u-slamme, 

alstr n, allmentum. 
Suffix {syro har i germansk en tredobbelt brug: 1. til 
dannelee af nomina instrumenti (aga. /östor 'neering'), 2. det 



') Paa OTergan^n til den 

kap. 5: riesir vuiin rieoJoii sverJ 



techniiike brng stn» verbet t. i 
luulinn ber tiuiili. 



r. H/il. g. ( 



Oldnorske ordforklaringer. 113 

betegner produktet af den ved roden udtrykte handling (oht. 
gdlstar 'sang*), 3. det danner verbalabstracta (oldn. fostr 'un- 
derholdning, opfostring'), sml. Kluge, Stammbildungslehre § 
93 — 4. Der er altsaa intet til hinder for at antage, at et 
ord som t. ex. alstrj der forholder sig til ala som oht. gal- 
står til galuj i nordisk kan have hävt en hvilkensomhelst af 
disse betydninger eller to af dem eller alle tre samtidig. I 
svensk betegner, som bekjendt, alster n. 'yngel, afkom' {al- 
stra 'avle, frcmbringe'), hvilken betydning gaar ind under 
"punkt 2. I oldnorsk er ordets förekomst hidtil almindelig 
fomsegtet; jeg tror, det förekommer i bemerkelse 1 i Gudrö- 
narkvida I, str. 19: 

Ek potta ok 

pjodans rekkum 

hverri hcerri 

Herjans disi: 

nu emk sva litily 

sem lauf séi 

opt i glstrumj 

at jgfur daucfan^ 
hvilket jeg översätter : jeg tyktcs for fyrstens mjcnd lierligcre 
end hver Odins dis; nu er jeg saa ringeagtet (egen ti. ube- 
tydelig, ringe: Util skyldes mods»tningcn til hcerri), som lövet 
er blandt foderarter. Excm})ler paii en saadan (sjeldnore) 
brug af i (istedetfor med) levcrer Oxf. ordb. under artiklen 
i A. IV. 2, Fritzncr^ under t 5. Ganske det samme billede 
for ringeagt gjenfindes i Skimismål str. 81: 

vertf (eller: ves) sem pistill , 
sås prunginn vas 
i ofanver^a gntf. 
Det törrede löv var ligesom tidslen et fodermiddel, der kun 
brugtes i nödfald. 

bama-slQar — got. firasti-sibja. 
Lokasonna str. IG kvceder fdunn: 



114 Hj. Falk. 

Bi(^ eky Bragi! 

harna sifjar duga 

ok allra öskmagaj 

at pu Loka kve^ira 

lastastpfum 

JEgis hgllu L 
Det vanskelige og omstridte vers förekommer mig at faa en 
god og i enhver henseende uantastelig mening, naar man 
stryger ok og tager barna-sifjar i betydning af det gotiska 
frasti-sibja moif€o(a. Oskmegir er efter min mening at af- 
lede af öski = Odin, egentl. den der har med den ved ésk 
f. udtrykte handling at bestille, altsaa et compositum af 
samme art som t. ex. Yggdrasill; oskmegir bliver saaledes = 
Hråpts megir i str. 45. Jeg ovei'88etter altsaa: jeg beder 
dig, Brage, at Odinssönnemes adoptivforhold maa gjcelde, saa 
at (eller: bevirke at) du etc; d. v. s. jeg beder dig huske 
paa, at ogsaa Loke er optagen blandt Odinssönneme. 

vari m. liquor. 
Beitr. XIII, s. 363 har jeg af kenningen magna^r hu- 
gins vara Egils s. cap. 61. 2 og H9fudlausn str. 21 statue- 
ret et substantiv vari m. vsedske '). Denne anssettelse har til 
forudsöetning en fra de tidligere fortolkninger i flere hense- 
ender afvigende opfatning af sidstnsevnte sted, hvilken her 
skal meddeles. Det vil deraf sees, at jeg ikke kan under- 
skrive F. Jönssons dom, naar han i sin udgave af Egils 
saga s. 410 erklcerer Hpfudlausn^s slutningsstrofe for "en elen- 
dig tildigtning, uden mening og indeholdende en feilagtig 
brug af guden Brages navn". Strofen er saalydende: 

Njotit bauga 

sent Bragi auga^ 

vagna våra 

e&r vitt tåray 

') SdE. i, 502 förekommer vara f. eUer vari m. » hav, sö, vand. Gfsla 
8. Surssonar s. 30 (Oislasons udgave) er for väga af hensjn til rimet at bese tdra. 



Oldnorske ordforklaringer. 115 

h vilket jeg overssetter: nyd (brug) ringene, saaledes som Brage 
(d. e. Odin) Bit öie, delfinen vandet eller ilden draaberae. 
Efter denne opfatning indeholder strofen en opfordring til 
gfavmildhed, saaledes som man saa ofte finder den i lovkvse- 
ders slutningsvers: ligesom Odin gav fra sig sit öie, ligesom 
hvalen slynger vandet ud og ilden bringer draabeme til at 
fordunste, saaledes gjör ogsaa du, o konge, med dine ringe. 
Her staar njota halvt i sin egentlige betydning 'nyde 
halvt i betydningen 'bruge paa en vis maade, anvende', hvor- 
imod ingen indvending synes at kunne reises (sml. Lex. poet. 
cg Oxf. ordb.). Vanskel igere er det med ordet Bragi. Oprin- 
delig betyder ordet hragi intet andet end 'den der befatter 
sig med hragr\ idet ordet er dannet af hragr ved det indi- 
vidualiserende w-suffix, som Oski af osk; fra denne seldste 
betydning af 'digter' er ordet gaaet över til at betegne dig- 
teren par excellence, d. v. s. digterguden, hvilken i a?ldste 
tid visselig ingen anden har vseret end Odin, senere — ved 
selvstcendiggjörelse af en af dennes sider — Brage, Iduns 
SBgtefeelle. Det kan imidlertid neppe bestrides, at navnet 
Brage, selv efteråt en egen gudeskikkelse hermed er blevet 
betegnet, af digtere har kunnet vedblivende anvendes efter 
sin appellativiske bemserkelse om den gud, der fremdeles 
stod som skaldenes ven og beskytter, selv den ypperste skald, 
om Odin. 

Oldn. nanst — got. nawistr. 

Det i Sonartorrek str. 3: 

Iptuns håls 
undir pjöta 
nåins ni^r 
fyr naustdurum 

forekommende ord naust maa, som allerede Egilsson Lex. 
poet. har seet, veere at forstaa om Skallagrims faders gravhöi 
nede paa nsesset. Imidlertid kan neppe naust 'baadnöst' saa- 



116 



Hj. Falk. 



dan uden videre anvendea metaforisk for 'gravhöi', o^r at tage 
ndinn i betydningen '««>, den döde' — hvad vel kunde falde 
en ind — har ingen eUttte'). Deriinod synea det efter bctyd- 
ningen tUtalende at forbinde dettc riatist med got. *nawistT 
'grav' i gnnawiströn 'begrave'. Dog volder formen vanske- 
lighed. Man kunde vistnok ta?nke sig en teldre t>äining af 
det oidnorake onl som t. ex. nom. *n(Pistr — dat. *nattstre, 
men for sidstmevnte form mangler, eaavidt mig bekjendt, 
sikre analogier. En anden og bedre udvei er den at antage 
snffixoverförelse: Kluge anföror i sin Stammbildungslehre 
§ 94 exempler paa forblanding af sufExformerne islro og 
ustro, et forhold ligt det, der föreligger ved ordet for 'höst' 
(oht. herbisf, ags. ha-rfest: oldn. haust for *h?rfust). Et ur- 
nordisk na{w)ustro- vilde give oldn, naus/{t), hvor bortfaldet 
af det udlydende )■ er som i Jiausi{r) = lat plauslrum, ' 

und(lr) Inter, inträ'. 
Naar man beUenker, at det tyske unter i betydning sva- 
rer til lat. suh og inter, og at den germ. prjcposition undar 
etymologisk svarer til saavel lat. inter, inträ som til ii\fra 
(af *indhra\ bliver det klart, at utan ogsaa for urgermansk 
har at antage begge disse betydninger af ordet. For oldnor- 
skens vetlkommende opförer imidlertid ingen lexikograf en 
til lat. iw/cr, inträ svarende betydning. Og dog tror jeg, at 
en saadan kan paavises. Lex. poet. antorer under und 1 exem- 
plet koma gri(fum und seggi 'pacem inter viros conciliare' 
Eyrb. 17. 2; her er ttnd in. ace. = lat. inter m. acc. Ud- 
trykket und{ir) mtitgardi er endnu ikke forklaret; miägarSr 
forklares i SE. I, s. 50 som ^borg umkverfis heim (v. 1. jpr- 
Öinay, hvor borg er at tage i betydningen 'vold, mur' = garör 
(sml. Fritzner ' borg 2); det förekommer mig sand^ynligt, at 
und i denne a-rvEprdige phrase er blevet staaende igjen i sin 

'} Det sknlde da VKre, om mun vitde regue sain menstil liu gen ^<ir ok Ndinn, 
Ttp. 11, for eo saodsn. 



Oldnorske ordforklaringer. 117 

gamle betydning ^intra (muro8)\ medens det ellers i denne 
brug er erstattet af innan. 

Ogsaa oldn. undorn henviser til germ. undar = interj 
bet^ner saaledes oprindelig blöt 'mellemtid' (sml. mht. under 
om tiden), derefter 1. den midtre del af formiddagen (kl. 9), 
2. den midtre del af eftermiddagen (kl. 3). 

nenna. 
Det oldnorske verbum nenna betyder: 

1. indlade sig paa, bekvemme sig til, nsenne: mun ek 
eiffi nenna Q^ru enn fara t moti peim Flat. II, 41; eigi 
nenni ek at hafa pat saman at veita Hggna enda drepa bro- 
tfur hans Nj. 145. 

2. Icegge vind paa (vsesentligt poetisk): nenna ofstceki 
Sturl. 5. 4. 4 insolentem esse; sml. nenninn activus, nenning 
driftighed. 

3. forbruge, gjöre ende paa: pcer haföu lengi piövendu 
sina nenta = lat. diu est quod prcbendas suas expenderant, 
DN. n, 6 (Fritzner*). 

4. reise, kun digterisk: nenna pinnig eo ire. Har. hardr. 
cap. 15. 

5. forene sig med. Denne betydning synes ordet have i 
Skirnismål str. 38, hvor Skime siger til Gerd: 

0rindi min 

vilk gli vitay 

å^r rt^ak heim helgan: 

ncer a pingi 

mont enoni proska 

nenna Njari^ar syni. 
I gotisk förekommer sammenssetningeme ana-nanpjan 
'vove' og ga-nanpjan 'ende, slutte' (Lucas 5. 4: gananpida 
rDcfjands énavaaxo Xa?.(Qv). Angelsaxisk kjender verbet {gé)- 
nB^an 'vove' og et substantiv nö^ f. 1. dristighed 2. skare (se 
Bosworth-Toller's ordbog). I oldhöitysk findes et sterk ver- 
bum gi-nindan (Otfrid) 'vise mod', i mht. et svagt vb. {ge)nen 



118 Hj. Falk. 

den 'fatte en beBlutning, driste eig til' og et adjektiv ge~ 
nende 'dristig, ivrig, beslutsom'. 

Alle dieee betjdninger synes mig bekvemt at lade eig 
tilbagefbre til en grundbetydiiing 'finire, concluderc', der 
reprsesenteres af got. ga-nanpjan og oidn. nenna 3. Heraf 
har direkte udviklet sig betydningen 'beslutte sig til': mht. 
genenäen (sml. concliidere og beslutte), hvoraf ätter 'tage fat 
paa, befatta sig med': oldn. nenna 1 og 2 (sml. råtfa å fJalUt, 
rdtfast til fcr&ar) og 'driste sig til, vove': got. ana-nanpjan 
{sml. oldn. ä-ree^i 'dristighed'). Oldn. nenna b viser ligesom 
ags. nöä 'skare' hen til begrebet 'jungere' opfattet som 'siEtte, 
slutte Bammen endeme af noget' (smL skeyta). nenna 4 gaar 
tilbage paa betj-dningen 'strrebe efter maalet', ami. mht. endec 
'ivrig efter at naa maalet, rask'. 

Den her statuerede betydningsudvikliiig synes raig at 
faa en emuk bekneftelse ved fölgende etymologiske sammen- 
stilling, der er mig meddelt af min ven hr. docent Ferd. 
Johansson. Ligeeom t. narhe i sammcnligning med oldn. 
err, germ. nemnn sammenholdt med lat. emo (hvorom ae 
Noreen, Arkiv III, s. 15) viser udvidelee ved en pra-fixal 
nasal, saaledes er ogaaa forholdet mellem de germ. stämmer 
nanpio- og amfio- 'ende', anpio- 'pande' (akr. antas 'gnense, 
ende, rand'; lat. antiff); med det germ. adjektiv nanp{>)o- 
er gr. tvaiiCo^ 'adversus' rimeligvis at sammonatille, hvad en- 
ten det gneske ord er en ur- eller enkeltsproglig dannelso. 

Af yderligere betydningsberöringer mellem disse stäm- 
mer kan ntevnes mht. endecliche 'ivrigt' = mht genendedicke. 



Ordet yrpjåå förekommer paa fölgende steder i den old- 
norske litteratur: 

Ö. Tp. 18. 1 - Fms. I, 94, Flat. I, 87, Fsk. 45. 7 
(Fris. 89), i digtet Vellekla af Einarr Skålaglam: 



Oldnorske ordforklaringer. 119 

itti Freyr af Jjorum 

folklgndumj så brända 

XJllr sto^ af pvi^ allri 

yrpjod Hedins hyrjar. 

Her er yrpj6& = heiT, f61k, menn. 

Ö. Tr. 26. 4 = Fms. I, 124, Fsk. 46. 1, i Vellekla: 
pars (Fsk. pås) svåt gramr metf gumnuni (Fsk. gumna) 
gartf yrpjö&um vartfi. 
Istedetfor yrpj6(fum har Fms. 6pj6&um. Ordet betegner her 
den fiendtlige hser, fremmede og barbariske folk (Friser, Ven- 
der og Franker). 

Fms. X, 25. 1 (H. Håk. 258. 1), i en strofe af Sturla 
pördarson: 

på hverr ma&r 
at hringskata^ 
pats yrpjåtf 
oeskja kunni, 
Her er yrpjod = menn, det samme som betegnes ved gli 
pj6(f i den folgende strofe; R. har gli pj6&. 
Arinbjamardråpa str. 17: 

pat allsheri 
at undri gefsk^ 
hvé urpj6& 
au&i gnmgir. 
Betydningen er 'homines', = alpj6& i foregaaende strofe af digtet. 
Efter sin betydning er saaledes yrpjot synonymt med 
verpjod 'genus humanum' (ags. werpeod)^ saaledes som dette 
findes brugt Darradarljöd 1 og Lokasenna 24; verpjotf i Mer- 
Unösspå hörer derimod til ver = mare. 

Identiteten af yrpjod og verpjod er allerede forlcengst 
ant)'det, saaledes af Egilsson i Lex. poet. og Vigfösson i 
Oxf. ordbogen. Derimod er paavisningen af det lydlige for- 
hold udeblevet, og her ligger ogsaa vanskeligheden, der maa 
Qemes, för en identifikation er tilladt 



120 Hj. Talk. 

Det er klart, at diftongen jå ikke under normale for- 
hol(i kan have hävt omlydvirkeiide kraft; herpaa havea intet 
exemi)el. Halwokalen j kan idethele vistnok kun virke om- 
lyd, naar den staar paa gnensen mellem tvende stavelser, 
naar staveleegTEpnsen ligger i denne lyd selv. Men kan da 
ikke dette have vseret tilfeldet ved vört oompositum? 

Formen yrpjötf forudseetter aabenbart en ieldre betoning 
med aksenten paa andet led; en saadan betoning vilde njermest 
forandre verpjåiJ til nrpjåd (hvilken form maaeke ^enfindes 
i Arinbj. dr.), paa ligneude maade som dåg^verrfr bliver til 
dpgurd}-, dndver^r til pndurtfr, ätulveqi til gndugi. Formen 
urpjöcf kan ikke liengere for sprogbevidstheden have staaet 
öom nogen normal sammensBetning. Den ved de tvende leds 
sammensmeltning — et fBenomen, der vistnok altid indtneder 
ved composita, hvis ene led bliver ukjendeligt — fremkomne 
iiTegula^re lyd förbindelse rp maa fölgelig blive behandlet ef- 
ter de almindelige regler for konsonanteiammengtöd, d. v. s, p 
gaar över til (f, og naar der ikke desto mindre skrives p, da 
er dette intet videre end en Iserd, etymologiserende ortho- 
grafi; paa en svagere udtale af p som d' tyder skrivemaaden 
yrdiåå i Fsk. 45. 7 (AM. 52); paa samme maade er det at 
bedömme, naar i H, Häk. b. 320. 2 ordet ur-pveginn skrives 
urifveginn eller i Fsk. 69 geirpey ekrives geir^iey, Fsk. 146 
i AM. 51: hior&dy; endvidere alfSytfa, alämgij bryn&ingf hjpr- 
tHng, hugåekkr, arf&egi, Svi^iö^, håffymir, ei&vart, o. a. 

Men har nu, saaledea som vi tror at have paavist, den 
Epgte folkelige udtale af urpjö^ vädret ur^jå^ (med svagt ud- 
talt d), da er der ikke Irengere nogen hindring for omlydens 
indtrieden, idet Btavelsegnensen hei^ved er forflyttet til efter ä''et 
o^ ordet behandlet som usammenKat. 

Oldn- auvleli — aga. sefwerdelsa. 
Angelsaxisk <^'werdeha er dannet af det germ. verbum 
wariijan (got. fra-wardjan) "ödelffigge, fordterve', causativuin 



Oldnorske ordforklaringer. 121 

til werpan (got. fra-wairpari) 'gaa til grunde, ödetegges', ved 
sufiBxet (t)sto, sml. Kluge, Staminbildimgslehre §§ 143 og 
98; ordet er nser beslsegtet med oht. wartsala 'conniptio' og 
wartisell (GralF I, 959). tefwerdelsa betyder 'skade, skades- 
erstatning, lat. damnum'. Ganske det samme betegner i old- 
norsk ordet auvish\ atéslij usli. Ogsaa i formel henseende er 
vistnok disse ord identiske; auvisli kan va?re opstaaet af *af' 
werifsU ved fölgende processer: a/> au ved assimilation som 
t- ex. i auvirtfa = af-viré^a] af de fire sammenstödende kon- 
sonanter er de to förste bortfaldne, hvilket har analogi i ordet 
hestr for *hengstr (Bugge, Arkiv IV, 129); e er blevet i i 
ubetonet stavelse. 

skattyrdi. 

Oldn. skattyr&i 'stiklende tale, spöt' stilles af Bråte, 
Bezzenb. Beitr. Xm, 48 note til svensk skratta. Et saa- 
dant bortfald af r efter sä; er visselig ikke uden analogi i 
oldnorsk, sml. $k{r)uTcka^ sk{r)yhkr^ sk{r)okkr?^ sk(r)eii^j skaut- 
gjarn Hyndlulj. 30 f. skr aut-g järn (skrivfeil?). Imidlertid 
förekommer det mig, at ordet efter sit betydningsomfang — 
om muligt — bliver at före sammen med ska^ting 'stiklende 
tale, spöt', der bl. a. förekommer Ilårbardslj. 59, hvad ogsaa 
Oxf. ordbogen gjör. Dette skwttng henviser videre, som Oxf. 
ordb. rigtigt bemerker, til et tabt vb. * skata — *sk6fy hvis 
correspondens — efter hvad hr. docent Ferd. Johansson 
meddeler mig — er at se i gr. xtjåo) 'saarer, krsenker', perf. 
part. xb'scad'ciyj i^skad 'stöde, stikke' (Curtius, Grundzuge 
d. Gr. Etym. * s. 242); hertil ogsaa vore dialekters skat 'top, 
spids'. Derimod er folkesprogets skot-ord^ mht. schoz-worf^ 
engl. skit (ags. *scyt€) 'skose' at holde fjemt. 

livad nu fordoblingen af <'et angaar, da er denne ikke 
enestaaende, Saaledes har hss. af SE. I, 296. 4 (J)6r8dråpa 
str. 11) alle m-hattar for litf-hatar; SE. I, 706. 3. skriver 
cod. Reg. hattOy medens rimet fordrer hata; Herv. s. s. 246. 
14 har alle hss. Hatti for Hati^ sml. Bugges anmerkning i 



128 Hj. Falk. 

hans udgftve b. 356; sékti-hvntfar Fomm. X, 121. 1 staar for 
-hvatai. skntl-t/rrfi, som er et i poesien ukjendt ord, er efter 
min mening en senere form for *skal-yr&i. Muligens har 
ngsaa folkeetymologiak forliindelse med skallr gjort sig gjffil- 
dende, sml. den ironiske metafor: skatt vet ek honum hartfan 
Heimökr. s, 71 og tysk: einem ettvas heivuaMev^ heimgeben. 

Oldn. flaema - ags. flyman. 
Det oldnorske verhum Jltema 'fordrive, forjage', har man 
vel hidtil veeret mest tilböielig til at antage for laanord fra 
ags. flyman 'jage paa flugt', hvormed det paa det nsrmeste 
Btemmer overens i betydning. Imidlertid har man neppe gjort 
sig klart, hvorledes vokalforholdet skulde viere at opfatte: det 
ags. verblim fremhyder jo blöt vokalskiftet te, f, ?, *? — al- 
drig ff. Nn har imidlertid fornylig Osthoff, Beitr. XIII, 
B. 412 tf. paavist, hvorledes verbet for 'at flygte', om hvis 
nordiske former se Noreen, Anord. Gram. § 404 anm, 3, 
fra en indogerm. rod ilek (pras. itk-io > germ. *pluhjati, oldn. 
floi/a, flyja) gjennem formidling af pnet. plur. oldn. flugum 
(sml. got. skulum, munum) og prret. part. oldn. *floyinn alle- 
rede i urgerm. tid er traadt över i eu-klassen. I overene- 
Btemmelse hermed anser Osthoff ags. fléam 'flugt' for reprse- 
sentant for et got. *plahms. Derefter bliver oldn. flcema di- 
rekte at identificere med ags. flgman, Ijegge i got. lydform 
*/>iahmjan. Det oldnorske ord danner det bedste bevis for 
rigtigheden af Osthoffs udviklinger om roden tlek i germansk. 

véli n. stjert. 
Oldn. véli n. 'stjert' kan ikke umiddelbart forbindes med 
skr. v&ra 'atjert', lat. vélum, ad-ulare, etc. Det lange e hen- 
viser til leldre S -\- h eller p (sml. mäl af mapl, 161 af bopl). 
Ordet er altsaa aabenbart at före tilbage til en grundform 
we-pio, dannet af den forkortede form af roden ?ié (gr. ä-rj-^; 
got. waiav), som ags. statfol 'fundamentum' (oldn. stal i me- 




Oldnorske ordforklaringer. 123 

triken) : i^stä. Herefter betegner vélij ligesom det nfierbe^ 
slsegtede tyske wedel (oht. wedilj wadal\ egentlig 'werkzeug 
zum wehen'. 

mgru-eldr. 

Ordet morild^s forskjellige former bringer mig tilbage 
til undersögelser, som jeg har fremlagt i Arkiv III, s. 
439 — 41. Vor gamle litteratur fremviser ordet kun paa et 
sted: mgru-eldr SE. II, 174. Oxf. ordb., der opforer formen 
mauru-eldrj tilföier 'qs. maura-éldr*. Aasen anförer: ^nioréld 
m. marild, lysning som viser sig i söen, naar man rörer i 
den i mörket; ogsaa om en lignendc lysning i raa fisk og 
tildels i raaddent trse. Afvig. maureld^ Söndre Berg., muru- 
verm€j Hall. (Sv. mareld). De norske former passer ikke til 
mar (o: sö), men falder nsermere sammen med isl. manrildi. 
Jfr. ogsaa isl. mörueldr: lygtemand'. 

Mgru-eldr hörer til marr m. hav ganske som — for at 
nsevne nye exempler — meifm-cettir Herv. s. 134 : meivj gei- 
gu{ryskot og geigur-ping : geigr (angaaende det tilkomne r 
sml. de i min ovenciterede afhandling anforte ord, hvortil 
endnu kan föies eisur-fåla : eisa). Tendensen til svage for- 
mer i förste komponent af sammensatte ord er at sammen- 
holde med den samme tilböielighed for sidste leds vedkom- 
mende (Arkiv IV, 353) *). Ogsaa i en anden henseende er 
dette ord af interesse, idet det foröger antallet af exempler 
paa övergången fra g til au föran r og saaledes bestyrker 
den af mig givne regel. Paa ét trin med denne — mulig- 
vis dialektiske — udvikling staar vistnok formeme hauldr^ 



') Den samme parallelisme mellem förste og andet led gjaslder ogsaa ten- 
densen til at indföre neutrale jo-stammer istedetfor de uafledede nomiua: for 
sidste leds vedkommende henvises til Arkiv IV, 353, for f<3rste leds sml. de ge- 
nitiviske composita: dpéttts-orit (^ dPétiar-ard) , åheyris-verk^ ukoeeäis-måXf 
-ord, utlendis-madr (: utlgnd)^ vildis-lyär, -maär f«- vildar-maär : tnld)^ vten- 
dis-tnoär, -folk, -tnenity -kona, yfis-orä, csgis- (ygi8')hjdlmr^ yngis-fålk samt 
de »gte: bijeki- og alle trsenavne, dyri-y erfi-, spiki-t teU-t ofi-t o. a. 



124 Hj. Falk. 

au&lingr (og raukv): liquidse (og nasaler) har i oldnorsk hävt 
tt-farve. Det er den samme egenskab ved /, der har foran- 
dret a til p i dgglingr (senere form deglingr) = daglingr 
SnE. I, 522, a til i helzti^ Helgi = hélzti^ Helg fy o til u 
i fuglj gull af seldre fogl^ golh 

hoftid-siiiätt. 

Arkiv ni, 342 har jeg til förklaring af ordet amhott — 
amhått antaget övergång af o til a i ubetonet stavelse uden 
dog at kunne beleegge denne antagelse med beviser. Jeg ser 
mig nu istand til at fremföre et saadant. AUerede ved hg/ucf- 
smått 'halsehul i klsedningsstykker' har visselig mange maat- 
tet tsenke paa afledning af vb. smjuga. Nu frembyder Kgs. 
117. 23 (Kristiania-udg.) ved siden eSismått (eg. hvad man 
smyger ind i) sideformen ismått: disse to former forholder sig 
til hinanden ganske som amhått til amhott. 

Exempler paa samme övergång for oldhöityskens ved- 
kommende giver Braune, Althochd. Gram. § 32 anm. 5. 
Muligvis er dog denne övergång först enkeltsproglig, ikke 
som för af mig antaget urgermansk. 

Kristiania */« 1888. 

Hj. Falk. 



Folkenavnet Da ner. 



Det er i Regelen meget vanskeligt, med Sikkerhed at an- 
give, hvorfra Navne paa Lande, Folkeslag og större Folke- 
afdelinger har sin Oprindelse, naar ikke vedkommende Navns 
formelle og logiske Förbindelse med andre Ord er selvind- 
lysende (som f. Ex. ved norsk Nordland^ Nordl(Bndinger\ el- 
ler naar der ikke er bevaret en paalidelig historisk Efter- 
retning om Anledningen til, at Navnet blev givet (som f. 
Ex. ved Amerika^ Amerikanere). Det gjselder ved Navne paa 
Folkeslag og större Folkeafdelinger, ligesom ved Ord, der 
i streengere Forstand kaldes Egennavne, at Begrebet (det 
objective Indhold) ved dem ikke paa långt neer i samme Grad 
som ved Appellativer giver en nogenlunde bestemt og tyde- 
1ig Veiledning til at udfinde, hvorfra det sproglige Tegn for 
Begrebet er hentet. Derfor synes det ved Spörgsmaalet om 
Oprindelsen til mange Folkenavne ikke vel muligt at naa 
videre end til en mere eller mindre sandsynlig Formodning. 
Iscer gjeelder dette, hvor vedkommende Navn er blevet til i 
en saalangt tilbageliggende Tid, at vi om det dengang talte 
Sprog kun kan danne os en meget ufuldstsendig og i mange 
Henseender usikker Forestilling. 

Hvad jeg i det fölgende fremssetter om Navnet Daner^ 
skal heller ikke udgives for andet end en Gjsetning. Naar 
jeg vover at udtale denne, er det, fordi den mulig kan stille 
Spörgsmaalet selv i et klarere Lys og bidrage til dets Lös- 
ning, om den end ikke giver det endelige og afgjörende Svar. 



126 So|jhu8 Bugge, 

At et Folk, hvia Navn var Daner (om end med oprin- 
debgere Former for Navnets Böiningsendelser), allerede ved 
Aar 500 boede i omtreDt de samme Egne som i historisk 
Tid, vise Steder i grsske og latinske Skrifter. Fra 7:de Aar- 
hundred af finde vi hos forskjcUige germanske Folk Person- 
navne, der er dannede af Danemes Navn. Men af disao Vid- 
neebyrd kan vi ikke Iffre, hvor meget asldre Navnet Daner 
er, eller hvad dets etjTnologiske Bctydning har vsret. 

Navnets oldnordiske Starameform er Dani- med kort 
fl. Dertil svare regelret de Former, Navnet har i andre 
germanske Sprog, saaledes angeisaks. Nom. Flertal Dene, oht 
Teni, mht. Tene. Til en oprindeligere Stammeform end Dant- 
er, der ingensteds noget sikkert Spor. 

Folkenavne paa -i var ssedvanlige i alle germanske Old- 
sprog, f. Ex. oidnontk Sygnir, Vestfyldir, ags. Myrce, Norä- 
hymbre, oht. Wtlii, got. Tyreis "Beboere af Tyrus', 5c/rfowm. 
Jfr. Kem 'Volksnamen op i, an en ari' Taalkund. Bijdr. I, 
99 ff.; Kiuge Nominale Stammbild. § 5. Mange af disee 
Folkenavne vise eig tydelig at va?re afledede af et Starame- 
ord, som betegner Stedet hvor vedkommende Folk boede; f. 
Ex. Syynir af A'o^«, Vestfyldir af Vesffold. De evare alt«aa 
i Betydning til gra'ake Gentilia paa -ms, f. Ex. IleXonovptl- 
moi', Flertal IhXortovvtlaioi^ kun med den Forekjel, at Or- 
dene paa -'og har baade adjectivisk og aubstantivisk Fune- 
tion, medens de germanske Folkenavne paa -i kun bruges 
som Substantiven At ogsaa de keltiske Sprog liar liavt Fol- 
kenavne afledede ved Suffixet -io, tör sluttea af galliske Fol- 
kenavne i latinsk Form, som Helvii, Helvctii, Nervii. 

Ligesom germanske Gentilia paa -i i Betydning svare 

til Gentilia i beslsegtede Sprog, der er dannede ved Suffixet 

'io (-io, -'!"), saaledes kan de germanske Adjectivetammer paa 

- -i, der er afledede af Verber c^ angive en Tilbörlighed eller 

Mulighed, efter sin Brug sammenBtUles med indiske Gerun- 



Folkenavnet Baner. 127 

diver paa -ya F. Ex. got. andanéms (Stamme andanémi-) 
antagelig, behagelig, oldn. étr spiselig jfr. ind. adyä-s spiselig. 

Efter det foregaaende viser Analogien, at Folkenavnet 
Dani' ved Suffixet -i kan veere afledet af et Stammeord, der 
har betegnet Stedet, hvor de, som kaldes Dani-y hörte hjemme. 
Nc^le har ment, at Ordet Baner skulde betyde 'Dalboere' og 
neermest höre til ags. denu f. eller dene f. 'Dal'. Men dette 
angelsaksiske Ord har oprindeligt e, ikke som ags. Dene 
'Daner' et ved i-Omlyd af a opstaaet e. dene 'Dal' kunde 
altsaa kun gjennem et Aflydsforhold bringes i Förbindelse 
med Daner. Men naar dette er Tilfspldet, har Förklaringen 
af Daner som 'Dalboere' kun svag formel Stötte, ligesom 
den ogsaa fra Betydningens Side synes lidet overbevisende. 
Snarere kunde man ville seette Navnet i Förbindelse med 
ags. denn^ nyeng. den 'en Hule eller et Leie for vilde Dyr', 
Stamme danja-^ hvorpaa en Ven henleder min Opmserksom- 
hed. Da maatte Folkenavnet Daner snarest vsere dannet ef- 
ter Landets Navn oldn. Danmgrk (jfr. oldn. pilir Indbyg- 
geme af pelamprk\ og förste Led i Danmgrk maatte da for- 
holde sig til Stammen danja-^ eng. den^ som förste Led i 
Haraldr til Stammen harja-j oldn. herr. Men Danir afvi- 
ger i sin Formation baade fra Lésir (Heimskr. 01. s. h. 
Kap. 118), Indbyggerne af Lesjar^ og fra ^Grénir {granna 
scip Gulat). 315), Indbyggerne af Grenland (der vel kommer 
af gren^ Stamme granja-\ ligesom ogsaa Jordanis skriver 
Grannii i Modssetning til Dani *). Det synes mig derfor 
ikke rimeligt, at Daner staar i nser Förbindelse med ags. 
den. De samme og andre Grunde hindre mig i at forbinde 
Daner med tydsk Tenne 'Tarskegulv'. 

Lidet tilfrédsstillende synes endelig baade fra Formens 
og fra Betydningens Side den af P. A. Munch i Det norske 



') Af hel (Stamme hajjö-) ''Död* er htell 'en Kvinde, hvis Mand er drseLt' 
afledet; derimod er Tuilir, der i Alvissm. 28, 3 nyiics at betegne Vsescner i de 
Dödes Yerden, formelt neppe afledet af hel. 

9 



128 Sophus Bugge. 

Folks Historie I, 1 S. 46 fremsatte Förklaring: 'Danernes 
Navn udledes vel naermest af et Ord, besleegtet med det gam- 
mel-indiske dhå (at sajtte, ordne), og betegner fölgelig ''Op- 
rettere af Riger", Byggere af Huse, eller Ordnere af Stats- 
samfund'. 

Da jeg i de germanske Sprog ikke kan paavise et Stam- 
meord, hvoraf Folkenavnet Dani- med nogen Sandsynlighed kan 
antages for at veere afledet, vender ogsaa jeg mig, for at finde 
Oprindelsen af Folkenavnet, til de besla^gtedo Sprog iidenfor 
de germanske. Jeg gaar ud fra den Forudsa^tning, at Lan- 
dets Navn oldn. Danmgrk er afledet af Folkets, ligesom Hun- 
mprk Atlakv. 13 af Folkets Navn Hunar. 

Da i Grsesk og i Keltisk Folkenavne findes dannede ved 
Suffixet -20, saa maa vi snarest vente at finde en Stamme paa 
-^ö, -jOj ikke paa «, hvis de beslsegtede indogermanske Sprog 
har bevaret et til Dani- efter sin Oprindelse i det vaesentlige 
svarende Ord. 

I de keltiske Sprog vil vi finde et Ord, som efter sin 
Form förträff elig si utter sig til Folkenavnet Uani-, Det er 
irsk duinCj dunCj 'et Menneske' af en sAdre Form *(ionio-s *); 
kymr. dyw, com. og bret. den 'et Menneske' af en seldre 
Form *döni'S. I irsk duine er den Lyd, som skrives wi, 
d. e. u föran mouilleret Konsonant, opstaaet af o ved Ind- 
flydelse af et folgende i cg svarer regelret til germansk a. 
Jfr. f. Ex. irsk suidCj sudt 'Scede', der er bestegtet med got. 
satjan 'at ssette', irsk muince 'Halsbaand', der er besleegtet 
med oldn. men (»Idre Stamme manja-) 'Halsbaand', ags. mette 
(Stamme mani-). 

Hvis det er rigtigt, at Folkenavnet Dani- hörer sam- 
men med irsk duine 'Menneske', saa har vi i dette Ords Be- 
tydning en Veiledning til at komme den oprindeligere Opfat- 
ning af Dani- nsermere. 



') Her er ikke Stedet tU at tale oin deu irske Flertalsform döini *Mennesker\ 



Polkenavnet Dnner, 129 

Irsk duine 'Menneske' af ^donio-s kan igjen vsere samme 
Ord som gransk ;ifdoV/off 'som tilhörer Jorden eller .Jordbun- 
den', ind. kmmya-s 'som l)efinder sig paa Jordbimden, jor- 
disk', af fieldre Form * <jhdhomio-s med Sideform *ghdhomiiq-s ^ ). 
Gnesk imxitoifiog kan bruges substantivisk med Betydning 
'Menneske'. Da Lydforbindelseu gd ikke taaltes i Fremlyden 
af keltiske Ord, maatte den ene af disse to Konsonanter falde 
bort. 1 irsk duine af *donio-s istedenfor *gdoniO'S — giipsk 
Xitoyios er g faldt bort föran d. 

Heller ikke i Germansk taaltes gd i Fremlyd; derfor 
maatte ^gdani- blive til dant- (hvori d tidligere udtaltes som 
Spirant). Paa lignende Maade identificerer jeg ags. dam f. 
'Skade', oht. tara med gnesk iftfogd 'Fordjrrs-elso', af en 
fielles Grundform *g^dhorä *). 

Gr. ;f.VoV/oc, ind. Jcsåmya-s er afledet af ;|fiVaii' Gen. /tu/o- 
vögj ind. ksä-Sj Locat. ksämi 'Jordbund, Jord', gnesk ogsaa 
Ijand'. ;fi>oi'/Oi; betyder ofte omtrent d. s. s. ccvi6xi^(ov 'som 
horor hjcmme i Landet'; /t/or/a* Osat or de indonlandskr* 
Gudinder. 

Hvis nu Dancr^ som jeg har sögt at godtgjöre, er va*- 
sentlig samme Ord som giwsk /t^oVio/, har det nordisko Folko- 
navn fra först af sandsynlig betegnet: do som liiire Jordbundon, 
Landet til og or födto i Landet, 'Jjandets Böiii' •'). X^i^X 
maa da fra föi'st af havo vioret brugt som appellativisk ]>et(»g- 
nelse for do Indfödte i Modsiotning til Folk af fremmod Jfor- 



*) Jejj liajiber ima et amlet Sted at skulle gjöre det sand^}•nli{,'t, at ujr. 
X^oy-, ind. ksam- forudssptter en fwlles Grundform *y}uUmm'^ ikke, suni Har- 
tholomie antager, *ghzhom-. Föran Vokalen t ])»»lioldto8 oftor Ti^dregloriie w/, 
inedens det föran Konsonanten / ^ik över til n. 

*) At dcriinod oldn. i grrK ij^aar (af *(j('s) o<f tydsk ges-ttrv har g, ikke d, 
i Fremlyden. forklarer jeg deraf, at den förgermanske Grmidform *gJnVijés = 
gr. x^*^ ^^®v *^^ *g1ije8 derved, at dh blev traengt ud niellem gh og j, 

•) Jeg holder det for mindre sandsynligt, at Dantr^ i na»r Tilslntnin^ til 
Betjdningen af det irske r7u/ii^, gr. ^,7i/'*oi'*o?, oprindelig har va»ret opfattet Ri»m 
'Menneskor' xuf /i'o//^'»'. Gr. /^"^w»', hvoraf //>o»'i6f kommer, liörer s;immen, hl. a. 
med litau. irw/c, Jorden, Jonlbundcn, Landet, itmns lav ('jfr. gr. j|r«/<K/f/V, lat. 



180 Sophua Bugge. 

komst, med hvem de, som kaldte sig dant-, kom i BerÖrelee. 
Lidt efter lidt, eftersom Stammeordet til dani- og andre Ord, 
som Btod i formel og logisk Förbindelse dermed '), fik en 
etffirkt afvigende Form eller gik af Brug og eftersom Ord- 
stammen dani- ophörte at anvendes om andre Begreber end 
om de IndfÖdte i Modsjetuing til fremmede Folk, gik dani- 
fra appellativisk Betegnelse 'Landets Böni' över ti! Folke- 
navn 'Daner'. Paa lignende Maade har f. Ex. 'det tydske 
Sprog' fra först af vädret en apjyellatlTisk Betcgnelse 'det 
folkelige Sprog' i Modsietning til Latinen. Den af mig for- 
modede etymologiske Betydning af Daner giver os ingen Op- 
lysning om det seldste ydre Omfång af Daner ojifattet som 
Navn. Men vi har al Grund til at formode, at det ydre 
Omfång af Daner f. Ex. i Modsaetning til tivear allerede- 
laange, länge fornd for den historiekc Tid har varet vssentlig 
det samme aom i denne, da ogsaa Navnet Svear af sproglige 
Grunde maa vjere feldgammelt. 

Naar gamle norröne Sbalde betegne .Jstterne som Berg- 
daner^ saa finder jeg deri ikke, som Nogle har ment, et 
Minde om den oprindelige appellativiake lietydning af Daner 
bevaret, men jeg opfatter dette som et senere Kunstleri. Skal- 
dene kan ogsaa betegne Jjetterne som Bjfei^ets eller Jsette- 
verdenens Skotter, Cymrer. 



humiiis o. a. v.>, iivörtil icmailig, ea Samn^itier. eg. en LavlsenJar. iiBrer. Men 
det vilde viiitiiok baadv Tra Förmena og lic lyda ingen b Sidc mre uaaudayDligt, 
om mao herefter yiWe opfatte Dana- Kitn 'LaTlrendfre'. Derimod knnJe der 
kanxkd viere Spörgsmsal oro, bvorvidt age. denu 'Dal' (med n som gr. /Soföe) 
vBr opataaet af en fötgennansk Fonn 'ghilhtmå og hörte aamiiioii lued lit 
iemi Jorde n- 

') Gotisk ^umn 'MaDd',oldnord.^ni«, der endnu et bevwet i Brurf^om, hsvde 
fjiBToet tiig saa vidt i Form fr» (/«tti-, at det Folk, hvi» Sprog å\m.<: Ord til- 
hörtp, ikke kondi- fastliulJe Bevidsthedeii om dereB oprindelige Slagtekab. gumn 
er af en Grimdslunime 'ght^men- (ghånirn-j for ghdki^men; I min anileti Af- 
handling om Kök-8teaen« Indakrift akal jeg omtale andre noidUki' Ord, <.)o 
hiU Slwgtitkab med x^tåy der kan tmt Spurgimaal. 



Folkenavnet Daner, 131 

Selve den sproglige Karakter af Navnet Daner viser, 
at dette Navns Oprindelse tilhörer en Tid, der ligger långt, 
långt, ja jeg vover trygt at sige, sikkert et Aartusend forud 
for den Tid, fra hvilken vi först finde det optegnet. 

Marts 1888. 

Sophus BvLgge. 



— • > *^^rj>-t- 



Nordische kleinigkeiten. 



3.') 
optar — optapr. 
In der Kormakssaga str. 1* schreibt Möbius optar an 
nu svarta und bemerkt dazu s. 104 "vielleicht besser optarr 
(st: optar)y um den reim mit svarra kenntlicher zu machen.'' 
Die form optarr wird aber auch noch durch das metrum 
verlangt. Da an notwendig in die senkung treten muss ne- 
ben dem stärker betonten ww, so känn der vers nicht nach 
dem typus A gelesen werden (^ x | -^ x || j. x)^ sondern nur 
nach dem typus E, also -^ ^ x | z || j. x; dann muss aber die 
zweite silbe nebentonig, also mindestens an sich positionslang 
sein (vgl. Paul-Braune's Beitr. X, 524 f.), und dieser forde- 
rung leistet nur die form optarr^ aber nicht optar^ geniige. 
Auch noch an einer andem stelle der Kormakssaga spricht 
das metrum fiir die erstere form, in dem verse optarr niara 
poptu 44^; der vers ist ein A 2, die kurze der ersten silbe 
von mara verlangt wieder nebentonigkeit der schlusssilbe von 
optarr. Beide male ist die form optarr auch in der hs. 
A (AM. 132 fol.) iiberliefert. 

hvadäpptveggja. 
Als acc. sg. m. dieses pronomens ist in der Kormaks- 
saga str. .76* die form hua&ran tueggia iiberliefert. Die«e 
form ist höchst aufiallig. Nach massgabe der ubrigen pro- 
nomina ähnlicher form — ohkarn^ ykkarn^ y^varn^ vgl. auch 

*) No. 1. 2 8. in Paul-Branne'» Beitr. XU, 482-491. 



Nordisohe Kleinigkeiten. 188 

annann^ mikinfi^ litinn — erwartet man (wie schon Egilsson 
8. 422* bemerkt hat) entschieden ^hvadarfiy nicht hvatran. 
Dass Kormakr wirklich die zu erwartende form gebraucht hat, 
erweist wieder das metrum. Der vers brunnleygs hva&arn 
tveggja ist ein A 2, und dieses muss in den geradzahligen 
vfsuord bei den skalden notwendig kurze zweite hebung ha- 
ben (vgl. Beitr. XIII, 362, anm.). Zugleich ergibt sich, dass 
die conjectur hvat^rum statt hva&raff, welche J6n forkelsson 
und Finnur Jönsson vorgeschlagen haben (Möbius s. 165), 
unhaltbar ist; denn ausser dem nom. hva^arr känn nur noch 
der acc. hvadarn eine den forderungen des metrums genugende 
form liaben. 

nser — när. 
Dass das gemeinnordische nér einem germ. *néhwiz 
entspricht, ist wol eben so unbestritten, als dass dän. nuar 
auf ein germ. *nehw6z zuriickzufuhren ist, das auch in ags. 
néar^ alts. ahd. nåhör vorliegt. Meines wissens ist nun ein 
*nm' in der norwegisch-isländischen litemtur nirgends iiber- 
liefert; aber die existenz dieser form lässt sich doch auch fiir 
das norwegisch-isländische aus metrischen grunden wahr- 
scheinlich machen. K. Gislason hat Njåla II, 326 eine reihe 
von dröttkvsbttzeilen besprochen, welche bei beibehaltung des 
iiberlieferten nér um eine silbe zu kurz sind: 

aureks iisfer gauri — Korm. str. 81* 
vigtjalds nAr skaldi — Eyrb. 25,2« 
brandH sva Dier landi — Fms. XI, 196,1* 
limdolgs nér liimni - Flat. II, 412,2* 
liiTisorg nifer himni — Hkr. 646,1* 
bardéls nér gardi — Grett. 105,1'. 

Zur heilung des metrischen fehlers schlägt Gislason vor, 
die neuisländische form néi{r)i einzusetzen, und Möbius ist 
ihm darin, Kormakssaga s. 54. 169, gefolgt. Jene sechs 
verse gehören aber wieder sämmtlich dem typus A 2 an und 
sind adalhendingzeilen; mithin verstösst die form n(ér{r)i ge- 
gen die regel von der verkurzung der zweiten hebung in 



» I 

• I 



K. tWVIMW. 



.f)|f fwft '/•^1^'fi Wir hrjMirhim ft>w»rall f8r mhr pine nebpn- 
i*f»rm '/'»»» 'fc^i* /r«tbflf /. /. Kim* *>li*he isr au nér .lirekr 

^éft^f'f > ';m Th-r 'MW* wH-h tinronCfahiprtt» mitcelsnite *»i«ar for 

^#/,i//>"y. »finf iIm'<ii wtr#l Ftlr jw*»^ *»^hfl ▼*«»» «i«m aueh an- 

/•IMU ftllM-tt .♦ »It 

u.iMi \fi»tHn "»»mM -iH i» •♦!'« ''»♦• '♦ll»'ift h»*rw?hriiTO an» Al- 

.«! ..».: mmJ k iMifi^PM IimIm »• 'InMi rMnh dktt tÖPswT :»telle in 
u.MM ohiiiMNt'»! »h^M Mfimn»! »ml k»ir/^^r ^TOier ÄIb•^ Jiigesetzc. 
(>< ..i«iiuMM»ir «r«iw*jlin^ff wMt«l«Mittn tUv- ^luiliipft ; BsiiL T^L die 

:r<ii 1 ,1-1 rft>, \ i-TMti '»♦III»»** H**»»H *h Ä>* 

'i»ili!ir«t N jiif«it| li»»>i i K»hH -ill 9r 

• Mf ti.lij f ' • \ il 1 1 •IM .♦♦•••'» •'il • »i "^ 

\n i|. r ri.rfn ijntHt Wt\\\ Wi^srti, i^irtllilKft D^Crvniii 5. 

r. J- \VI. m;:; fV>;t. Uni ^ij^miilvr vrrwt-ise ifh anf 

h.i*# VI, ;n i uiul IVim» aU n«Mirn Ivlo^t lllr ilU* kune des 
u t M i(-i«3 xtrmlcijii^ ihnpia /'iM#M rntivMKIf bl^iiduskald SE 

(, JIlO, I • IltltMt 



Nordische Kleinigkeiten. 135 

ifingi SE II, 186®. In der Nikolåsdråpa des Hallr prestr 
(ed. Carpenter, Hallc 1881) lesen wir zwar str. 68* (/ekk einn 
ma&r at Gytingi nokkrunt^ aber dieser vers beweist niclits fur 
kOrze des y, da Hallr auch verse wie kemr pat undr å nol- 
kurri stundu baut. Die iibrigen stellen der dråpa in wel- 
chen das wort noch vorkommt, sprechen auf alle falle eher 
fiir länge: gullit vex en G^Hngr hugsar 68 \ kappi ok fét^^ 
en Cf^ngr hrdtist 69*, prettviss ma(fr at Gyrfing glotti 69^; 
denn Hallr liebt es nicht den vorletzten fuss als v5 x zu bilden. 
Uebrigens biidet das wort Gytingr nur ein glied in der 
reihe von zweisilbigen fremdnamen; auch fiir das nordische 
gilt, wie fiir das ags. (Beitr. X, 492 f.) und altsächsische 
(Beitr. XH, 349 ff.) die gewohnheit, solchen namen länge 
erste silbe zu geben. Fiir biblische namen können belege 
dienen wie Simon skalpr of hj alpask Einarr Sköl. Hkr. 755, 
gnd d Jakobs landi Hkr. 662, David konungr Ivarr Mörk. 202,2*. 

Signrdr — Sigredr. 
Der name Sigurtr wird von den nordischen skalden bald 
mit kurzer, bald mit langer erster silbe gebraucht. Als belege 
fur die länge fiihre ich an aus dem dröttkvsett: 

in9gr Sigurdar H^gna — Bragi SE I, 426,4* 

gagn Signrdar magni — Einarr Skul. Hkr. 744* 

dråp Sigardar våpna — Mörk. 219,1* 

hjarl Sigurdi jarli — Kormakr SE I, 414,1* (II, 325. 436. 585) 

br<fe(lr Sigurttar obdri — {»ordr Kolb. Fsk. 54,2*, 

fiir die kiirze: 

Signrctr jarl med hu.skarla — Einarr Skul. Hkr. 781* 
Sigurdr fell i dyn vigra — Njåla 903* 
Sigurttr eggjadi sleggju — Halli Mörk. 94,2* 
Sigurdr hygg at |)vi sneggjnm — Geisli 8' Wiaén 
gagnprudr Sigurdr magni — Halldorr skv. SE II, 118,2* 
aUvaldr Sigurd falla — B9dvarr halti Mörk. 222,1» 
leikmildr Sigurdr Hildar — GeisU 69* Wisén 
eykr hjaldr Sigurdr skjaldar — Einarr Skul. Hkr. 738». 

Besonders zahlreiche lx>lego gewährt der Sigurdarbålkr 
des Ivarr Ingimundarson, Mörk. 201 ff. {=■ Corp. poet. bor. 
II, 261 ff.). So sprechen fur kiirze die zeilen 



136 E. Sievers. 

Sigurdr af eyjum 202,2» Sigurdr ä leeti 217,1» 

Sigurdr kannadi 204, P medau Sigurd pinda 221,2», 

Sigurd til landa 207» 

dagegen fur länge: 

bar Sigurdi 203,1* lid Sigurdar 217,2* 

Sigurdr af sér 203,4' freirs Sigurdar 218,5» 

of Sigurdi 211,2» tekr Sigurdi 221,1» 
fyr Sigurdi 215,6» 

Im hinblick auf die angenommene identität dos namcns 
altn. Siffurcfr = Sigretfr mit dem deutschen Sigfrid soUte 
man, wie ich dies selbst noeh Beitr. X, 531 als mögliehkoit 
angedeutet habe, zunächst wol geneigt sein, dem raetrum in 
den versen, welche eine länge erfordern, durch einsetzung der 
"altertiimlicheren" form Sigre^r statt des uberlieferten Sigurcfr 
aufzuhelfen. Dies aber verbieten von vom herein zwei ent- 
scheidende belege, wenigstens fiir das gebiet der skäldisehen 
dichtung im engeren sinne. Bei dem jiingern |>j6d61fr finden 
wir SE I, 476,2* den adalhendingvers 

Sigordar kom nordan 

und in einer skothendingzeile der Jömsvikingadråpa, 9® Wi- 
sén, lesen wir 

hardrådr med Sigurdi. 

Hier haben wir ja deutlich länge der ersten silbe und 
doch die lautfolge -ref- am schlusse der zweiten. 

Hierbei darf man aber nicht stehen bleiben, sondem es 
ist an die den nordischen historikern wolbekannte, aber von 
den philologen in Deutschland wenigstens meines wissens kaum 
öflFentlich beachtete tatsache zu erinnem, dass die namen Si. 
gur&r und Sigretr doch in der iiberlieferung geschieden zu 
werden pflegen, mindestens soweit historische persönlichkeiten 
als ihre träger erscheinen. In der historischen literatur 
kommen freilich gelegcntlich vermischungen vor, meist so dass 
das seltenere Sigre&r dem gewöhnlicheren Sigurcfr weichen 
muss. So wird z. b. Sigretr Haraldsson^ der sohn Harald 
Hårfagrs und der A sa, wol gelegentlich auch Sigur&r ge- 
nannt, mit einem namen also bezeichnet der nur seinem halb- 



Nordische Kleinigkeiten. 137 

bruder Sigur&r hrisi^ dem sohne der Snabfrid, zukommen 
sollte *). Aber im ganzen ist doch aiich die iiberliefcning der 
geschichtlichen sagas correct. Weit schärfer aber ist die 
scheidung, so bald man sich den iibrigen geschichtsquellen, 
namentlich den lateinischon und den dänischen, zuwendet. Am 
bequemsten zeigt dies ein blick anf di(» langen listen in den 
indiers bei Langebek IX, 643. ()4() unter Siqfridus und Si- 
gurdus. Und dabei tritt denn weiterhin die tatsache aufs 
deutlichste hervor, dass dem norwegisch-isländisehen Sigurtr 
im lateinischen sehr gewöhnlich Sivar dus^ in den dänischen 
quellen Siward entspricht. Erscheinen doch selbst bekannte 
norwegische fursten die in den sagas den namen Sigurcfr trä- 
gen, z. b. bei Saxo Grammaticus, ja selbst bei Theodericus 
Monachus, stets unter dem namen Sivardus (Syvardus^ Si- 
wardiisj. 

Hieraus folgt nun unwiderleglich, dass der historische 
name Sigurtfr mit unserem Sigfrid nichts zu schaffen hat, 
sondem mit unserem Sigivart identisch ist, also fur älteres 
Sigvgr^r^) steht, wie das bekannte dggurcfr fiir dag ver ^r u. ä. 
Der ausfall des g in der form Sivardus hat seine parallele in 
formen wie SivalduSj Simundut^^ Syritha == norr. Sigvaldij 
Sigmundrj Sigri^r etc. Unter diesor voraussetzung begreift sich 
auch leicht die vcrs(*.hiedene behandlung des namens bei den 
skalden. Fiir nom. acc. SigvQrtfr^ Sigvgrti ergab sich laut- 
gesetzlich die form Sigor&r^ Sigor^ mit o fiir t'p, wie hot- 
vetna aus *hvQtvetna^ öder 6 fiir v^ wie in den bekannten 
ön^ ofum^ komum^ sofuw^ popåru aus t;^, v^fum^ kv^mum^ 
sv^fum^ po acf hvgru. Fiir die iibrigen xjasus musste die po- 



*) För den Ictzteren lässt sich die nameiisform Siffurd auch metri>ch bele- 
geu: ai Sigurär Hrisi KoimngatAl str. 42» (Flat. 2, 524\ 

*) Dass 80, und nicht etwa Sigvarär^ anzusetzen ist, trotz der späteren regu- 
Uerten namen auf -vårär ^ wie Hd vårär ^ Hallvarär^ Hervarär, Hjgrvarctr, 
porvarär^ ist wol selbstverstandlichj das appellativum vgrär hat jaallez»it soi- 
nen charakter als n-stanim bcwalirt. 



eitionslänge winärhst k-wahrt bleiben, gen. Sit/varäar, dat. Sifi- 
vercfi, und von diesen oasiia ist wol dio bildung; der nameiis- 
form SiwarJ, Sivardus iiborhaupt ausgegangen. Wie frfilicli 
die auBgleifilmng in dem paradigma Siijordr — Sigvartfar im 
einzelnen weiter gegangen iet, lässt eieb nitdit mit sicherheit 
bestimmen. Sicber nur ist, dae wir in dem gen, Sigoräar : nor- 
rfan bei pjödöifr den voeal o des nom. ace. bereits im gen. 
erscheinen schen, Zugleich muss aber die erete silbe läng ge- 
wesen sein. Soll man nun SigvoriJar ansetzen, als compro- 
mieaform zwiscben Sigor&ar und Sigvar^ar? Öder hatte sich 
das paradigma Sigorår — Sigvardar auch norrön ziinächst zu 
Sigorttr -~ Sivarriar entwickelt (und dae mues im hinblick 
auf die form Siwardus bei Theoderifue Monachus docli wol als 
möglich gelten), und ergab sich daraus die compromissform 
SivoTffar'^ Öder endlich, hatte sich etwa ans dem nebenein- 
ander von SigorS- und Sivard- ein Sigord- ergeben, das nun 
die dichter neben Sigord- beliebig gebrauchen konnten? leh 
wuBBte nicht, wie sich diese fragen entscheidcn liessen, gestehe 
aber, dåsa mir die dritt« möglichkeit, obwohl an sich die com- 
plicirteate, doch noch am ersten wahrscheinlich vnrkommt^ 
weil ein långes nebeneinander von Sigorå- imd Sigorrf- mir 
eher denkbar erscheint, als das von Sigortf- und Sigvard- 
öder Sivard-. 

Hieran schliesst eich naturgemäaa die weitere frage nach 
der geschichte des eddischen Sigurdr. Diesen namen gebrau- 
chen die meisten lieder (die in lj6dahåttr iibergehe ich, weil 
sie zu wenig gewisheit bieten) nur mit langer erster ailbe: Reg. 
17'. Fafn. 40». Sigrdr. l^ Bröt 1'. 2'. 5'. 7*. 10'. Gudr. 
I, IV 13'. 18'. 21». 22». Sigkv. sk. 1'. 3». 6\ 8V 11'. 
14». 22*. 24V C3^ 64V 65'". Helr. 13V 14'. Gudr. II, 
1'. 2'. 3'. 4'. r. 8'. IV. 12V 29\30'. Oddr. löVHvpt 
10*. 19'. 20', Ilamd. 7" Ilildebr. Nur die GrtpJsepä hat ne- 
ben 8 langsilbigen Sigurdr — b\ G\ 8\ 19». 20*. 25'. 
30". 36' — auch 4 kurzsilbigo: 



Nordische Kleiiiigkeiten. 139 

via Sigunl nubla 16* 
SigurcTr viö fylki 24» 
Sigurctr med seggjnm 40* 
enn {>u Sigurdr |>ykkir 53" 

und die Hyndluljöd kennen an der einzigen stelle wo der 
name begegnet, auch nur die kiirzere form 

Sigunlar magi 25^ 

Der unterschied im gebrauche der läng- und kurzsilbigen 
form ist hiemach offenbar ein chronologischer. Wie aber ist 
derselbe zu erklären? Fiir die verse welche länge fordem, 
wfirde iiberall sowol Sigr0&r als Sigvgr&r geniigen; ahev ein 
kurzsilbiges Siffurcfr aus Sigrecfr lautlich herzuleiten, sehe ich 
wenigstens keine möglichkeit. Will man die form Slgur^r 
mit vorausgesetztem älteren SigreÖr zusammenbringen, so 
bleibt nur möglich anzunehmen, dass eine confusion zwischen 
den beiden namen Sigro^r und SigvQr^i\, Sigurdr eingetreten sei. 
Eine solche annahme ist mir aber, obwohl man sich zu ihren 
gunsten auf das nur relativ späte vorkommen der form Sigur&r 
in der Edda berufen könnte, wenig wahrseheinlieh, nicht nur 
deshalb weil, wie oben bemerkt wurde, Sigrotlr und Sigur&r 
in der geschichtlichen literatur deutlich getrennt geblieben 
sind, sondem weil auch in den auf alter tradition beruhenden 
dänischen quellen der heldensage der eddische Sigur&r wieder 
als Sivard erseheint. Ich glaube daher dass die verschiedene 
behandlung des namens in der Edda ebenso zu erklären ist 
wie bei den skalden, dh. dass sich darin noch der alte un- 
terschied von nom. Sigorcfij gen. Sigvarifar abspiegelt. Wenn 
in den älteren Eddaliedern die langsilbigkeit durchgehends 
herscht, so wird man das durch die annahme erklären diirfen, 
dass in der periode welche dicselben entstammen, ein laut- 
licher iibergang von SigvQrSr zu Sigortfr noch nicht einge- 
treten war; Hyndluljod und Gripisspå aber fielen danach spä- 
ter als der eintritt jencs lautgesetzes. 

Wenn diese erwägungen richtig sind, so hatten wir mit- 
hin dem Sigfrid der deutschen sage einen nordischen Sig- 



140 E. Sievers. 

vgr^ gegenuber zu stellen, und damit den bekannten alten 
namensverschiedenheiten eine neue hinzuzufiigen. Doch will 
ich nicht unterlassen, noeh auf einen punkt aufmerksam zu 
machen, der geeignet sein könnte, in die oben vorgetragene 
argumentation störend einzugreifen. Es ist oben auf den reim 
Sigor&ar : nordan gewicht gelegt worden als auf ein zeugnis 
dafiir dass die form Sigor&r^ SiyurSr nicht auf Sigredr zu- 
riickgehen könne. Es findet sich aber ein ähnlicher reim bei 
einem namen der sonst mit ziemlichor sicherheit auf -reilfr 
zuruckgefiihrt wird. Bei Sigvatr lesen wir Hkr. 520^. Fms. 
5,122. Fl. 2,371,2. OH. 236 den vers 

^orredr konung fordam; 

gemeint ist Sigvats väter, |>6rdr Sigvaldaskald. Die iiberlie- 
ferung bietet hier meist voUere formen wie sie auch sonst 
fQr pér^r iiberliefert sind: porrgtfr OH., porotfr^ porrautr^ 
porrce^r Fms.; vgl. dazu den vers Bersis porredr vinun 6ra 
Korm. str. 43®, hs. poro&Vj in der SE II, liS porrav&r; fer- 
ner den vers styrr pörredi fennj fyrri SE II, 108 (W por- 
rg&ij AM. 748 porravcfiy AM. 757 a porrécft) = Bjamar s. 
Hftd. s. 33 (s. auch G. Vigftisson, Eyrbyggja saga s. LI). 
Aber es fehlt die hending. Um sie herzustellen, hat der 
sehreiber der Flateyjarb6k zu dem wunderlichen pordendr 
seine zuflucht genommen. Es känn aber wol nicht zweifel- 
haft sein, dass Sigvatr selbst porortr : for&um gereimt hat. 
Hier hatten wir also eine form auf -ordr von einem namen 
der eigentlich auf -fredr^ -redr ausgehen soUte. *) Ich möchte 
aber diesen einwand doch nicht fur ausschlaggebend halten. 
Freilich, die annahme, dass wirklich neben porre&r in dem 
späteren por (fr auch noch ein weiter verkiirztes p6rort(r aus 
pérvgrtSr stecke, wird sich kaum wahrscheinUch machen las- 



») Vgl. hierzu Bugge, Arkiv 2, 244 ff. 287 ff. För pémtétr liegen voUere 
formen mit / aach noch in agd. urkunden vor: Bttrferä Kemble, Cod. dipl. 3, 
563, Dureferä 3, 579, puraferd 3, 624 (a. 980); auch Sifcr(t 3,563, iinter lau- 
ter nordischen namen, ist sicher nordiscb. 



Nordische Kleinigkeiteii. 141 

sen; sind doch porSr und porvarfir sonst dcutlich geschiedene 
namen. Aber es ist zu Ix^achten, dass Sij? vat jenes pororcSr ja 
oifenbar nur als eine kunstliehe aiitiquität gebraucht, deim er 
hat daneben schon die form pårtfr^ vgl. p6r() fråk pat sinn 
her^a Hkr. 480, V. Fms. 5,64. Fl. 2, 340, 1. OH. 210. Unter 
diesen umständen traue ich es dom dichter wol zu, dass 
er, nach einer passenden zweisilbigen form suchend, sich sein 
p6ror&r willkiirlich zurecht gemaelit habe. Vielleicht darf man 
segar vermuten, dass er dureh das nebeneinander von formen 
wie Sigretr und Sigor&r zu seiner bildung veranlasst worden 
sei, und dass ihm danach allerdings diese beiden namensfor- 
men för identisch gegolten hatten. 

Halle a. S., 2 sept 1888. 

K Sievera 



Om uttalet av eif au ock ey i äldre isländska. 



På sid. Lin — LV i forordet till min upplaga av cod. 
AM 645 4:o ä. d. har jag redojort for en del ortografiska 
förhållanden, som ledde mig till det antagandet, att de i äl- 
dre isl. hds. regelbundet med ef, au ock ey betecknade juden 
åtminstone i den trakt av Island, där nämda hds. är skriven, 
ock på den tid hon tillkommit äj uttalats som diftonger utan 
monoftongiskt. Sedan dess har jag funnit mitt antagande 
styrkt av ett par andra handskrifter äller handskriftfragmänt, 
for vilkas sätt att beteckna de i fråga varande juden jag här 
skall närmare redojöra. 

De hds., vilkas skrivsätt jag i det följande skall omtala, 
äro numren II, IV ock V i fragmäntsamlingen cod. AM 655 
4:o samt den äldre ock större delen (bladen 7 — 41 = sid. 
19 — 150 i avtrycket i Bjamarsons ''Leifar'') av cod. AM 677 
4:o »). I Frumpartar på sid. LXXXV ock XCIV säger Gis- 
lason dessa hds. vara skrivna ''å fyrra hlut 13. aldar", en 
åldersbestänming, till vilken jag sluter mig fullkomligt Med 
hänsyn till den inbördes åldersföljden anser jag här i fråga 
varande hds. ock cod. AM 645 4:o ä. d. komma i följande 
ordning: 1) cod. AM 645 4:o ä. d., 2) cod. AM 655 4:o IV 
ock V samt cod. AM 677 4:o, 3) cod. AM 655 4:o II. 
Denna ordning stämmer väl överens med Gislasons yttrande 
i Frumpartar, där han på sid. LXTT säger cod. AM 645 4:o 
ä. d. vara skriven ''snemma å 13. öld^, medan han, som nyss 



') Då jag i det följande talar om ood. AM 677 4:0, menar jag blott denna deL 



Om uttalet av ei, au ock eif i äldre isländska. 143 

nämdös, anser de övriga vara skrivna "å fyrra hlut 13. 
aldar." 

I fragmäntet II av cod. 655 förekommer utskrivet ei 19 
ggr som tecken for diftongen ei *), medan man däremot i 

st. f. ei finner e i orden breddir^ grep (i hds. gp), helagr^ 
f^iog 2 ggr, helagmr^ Mögliga 2 ggr, helsOj hem 3 ggr, 
hema^ hemtij hetr^ ledduj leddiy ret^ retOj varpvetti ock pem 
12 ggr äller tillhopa på 32 ställen^). Sannolikt har frag- 
mäntet därjämte neta (= neita) på ett ställe där Unger läst 
nita '). För diftongen ey brukas alltid (22 ggr) beteckningen 
ev ock diftongen au tecknas alltid (21 ggr, varav 7 ggr i 
ordet pw ock 7 ggr i formen hwp) w. Tecknet w kan emel- 
lertid mycket väl beteckna ett monoftongiskt uttal, ty det 
brukas tillika som tecken for w-omjud av a t. ä. i glwtonar^ 
hwndj sojxOj wnd^ ock i evrogliga äller (enligt Ungers läsning) 
odrägliga står ev äller cu i st. f. 0, vilket tyder på att ev 
äller OJ haft samma uttal som 0. 

I fragmäntet IV av cod. AM fi55 förekommer som tec- 
ken för diftongen ei utskrivet ei på 53 ställen (därav 21 ggr 
i ordet eigi) men blott e i egi G ggr, greve^ helsa^ helso 3 
ggr, hefnifiy letanda^ resti^ svet^ tucm^ uetti äller tillhopa 17 
ggr, vartill möjligen bör läggas ebresca (i st. f. ebreisca?) *) 

') För korthetens skull kallar jag de jnd, om vilkas uttal det här är fråga, 
for diftongerna" ei\ au ock ey, fastan de enligt min mening nttalats mono- 
ftongiskt. 

') I större delen av de här anförda formerna kunde visserligen e i st. f. ei 
bero på andra orsaker såsom förkortning framför lång konsonant (i breddir, 
ledda, leddij varpvetti), inflytande fVån andra fonner av samma ord (i helagr, 
helog o. s. v. från helgi^ helgan m. fl.) äller obet<^nad ställning i satsen (Pifn)^ 
men då fragmäntet även har former, vilkas e äj kan på dessa sätt förklaras, 
synas alla de uppräknade orden snara^t böra fattar som eksämpel på summa 
allmänna monoftongiseriug, varom de andra här behandlade samtida hds. otve- 
tydigare bära vittne. 

') Ordets 2:dra bokstav är själv osäker, men avståndet mellan n ock t är 
för stort för ett i, men lagom för ett e. Jag anmärker här en gäng för alla 
att min läsning av i fråga varande fragniänt på några ställen avviker från 
Ungers, men att jag äj anför andra former än dem jag anser fullt säkra. 

*) Se aimi. på sid. LIV i förordet till min upplaga av cod. AM 645 4:o ä. d. 

10 



144 Ludvig Larsson. 

ock veta (osäker läsning). I st. f. ei förekommer dess utom 
§ i uarpu§ta. För diftongen au brukas alltid tecknen au 
(20 ggr) äller a; (8 ggr), men dessa tecken förekomma även 
med monoftongiskt värde i gaufga^ wNur ock (vndy där de 
beteckna w-omjud av a. Diftongen ey tecknas ev 9 ggr mcui 
med i hnekir ock hneki ock ev står i st. f. i evmjva 
(ack. sing. fem. av engé). Att w ock ev haft samma uttal, 
antydes dess utom av trwstomc (^ trevstomc). 

I fragmäntet V av cod. AM 655 tecknas diftongen ei 
med ei på 86 ställen (däribland ordet eigi 19 ggr), men 
samma jud tecknas med e i egi^ gimstena^ greve ^ gr ef ex ^ grej(ij 
helagrj hell 2 ggr, hepnom^ kesarey 2 ggr, kesarix 2 ggr, 
kesara^ kesaranSj let^ lepa^ lepi^ mengorpom.^ menlete^ restt^ 
uetn 3 ggr, veta äller tillhopa 25 ggr samt med ^ i pp- 
(= peh). Särsjilt betecknande är vidare, att ei förekommer 
i st. f. e i eingi ock i st. f. § i leiring *). För diftongen au 
skrives aw 16 ggr ock o; 14 ggr men o i sio (= siau) ock 
bop (= haup) samt möjligen a) i bsop (osäkert). Tecknen au 
ock OJ förekomma emellertid även i detta fragmänt tillika 
med säkert monoftongiskt värde, då de beteckna «-omjud av 
a i gatffogra^ haurond^ fwgnop^ g^^fgc^ ock hwg {-= hggg). 
Diftongen ey tecknas 13 ggr med ev men med i sk0ti ock 
ev står i st. f. i sevnir. 

Tydligare än de nu behandlade korta fragmänten talar 
emellertid cod. AM 677 4:o för mitt antagande ^). 

I st. f. ei skrives i denna hds. blott c i *) aletiligr 45.24, 
hét (av Uta) 137.16, drefasc 72.6, eN (= eis) 46.18, 58.20, 



*) HdKs relatiTt höga ålder synes mig förbjuda att i dessa båda former se 
eksämpel på den mycket senare företeelsen, att ett i i ändeisen framkallar ei i 
st. f. e i stamstaTelsen. 

') Jag bör applysa om att jag haft tillfålle att vid jämföreiso med hds. 
rätta felen i Bjarnarsons aytryck, äfter vilket de följande orden siteras. 

*) För korthetens skull anför jag substantivens former under nom. sing.. 
adjektivens under nom. sing. mask. ock värbens under infinitiven, så snart ordets 
Btam vokal är den samma hela böjningen ijenom. 



Om uttalet av et, au ock eif i äldre isländska. 145 

106^, 111.17, 116.3, etr 22.ii, 24.U, 90.13, /e^r 125.28, /e«r 
(av feitä) 79.2, /cri 105.18, 126.1, /resto 62.8, 91.30, 112.2, 

frestni 41.28,29,33, 42.6, 92.16,26, 93.5, 95.25, 107.29,32, 108.20, 

144.16, freston 30.3,7, grep 20.2, 100.33, helagr 31.17, 32.30, 
75.21, hell 146.20, heha 81.22, 103.24, het 84.12, Äeto 94.20, 
hep 137.32,34, f^piy 38.17, 93.18, hlefr 103.30, Är?e(7/a 109.24, 
hrenlife 26.7,9,12, 91.15,17, hrey 29.15, 36.13, 150.12, hrensa 
29.29, 43.10,15, mrfcn 21.ii,%a 110.2, ändeisen -/ecr 62.17, 
89.31, 90.3, 93.7,10, 94.20, 115.6, 116.14,29, '122.8, 128.6, 138.27, 
142.25,28, 146.22, 147.31, let (av lita) 108.5, 143.10, leta 
144.14, letandi 33.9, letapr 96.15, /e)& 148.1, /ey&a 92.29 
104.25, 110.7, lepindi 48.29, lepretta 84.13, leprettr 59.6,17, *) 
ohreN 91.26, 92.5,ii, 100.27, ohrensa 110.14, ohrenundi 38.6? 
reca 111.19, recandi 132.31, resa 117.27, ref (av rita) 94.14, 
repasc 85.20, IOO.22, s^eAia 37.4, 38.18,28,33, slekiandi 52.19,19,21, 
sleking 38.33, 5t;e/ 20.18, 60.19,23,27, 61.4,6, 98.21, varpveta 63.15, 
69.27, varpvettr 42.3, vavefligr 91.12, t;e/ (presens av t;ifa) 
124.11, 149.28,29, veta 22.21, 26.25, 45.27, 47.18, 90.21, 94.21, 
101.6, 109.1, per ( = peir) 125.8, 139.25, prefa 19.i, 22.22 '). 
I leit 117.1, 149.18, m/i (äj veitti såsom i upplagan) 52.25 
ock iarteinom 132.16 är dess utom ei rättat från e. I ^^n 
126.3 står ^ ock i w/ä 25.10 i i st. f. ei^). Jag borde nu också 
uppje hur ofta diftongen ei skrives eij men jag ser mig tyvärr 
ur stånd härtill, emedan den tryckta upplagan äj aiijer, var 
hds. har utskrivet eigi äller blott förkortningen n. En aprok- 
simativ beräkning, vid vilken jag tagit hänsyn till sannolika 
oriktigheter i avtrycket, har emellertid jivit vid handen, att på 
sid. 19 — 68 ei skulle förekomma 525 ggr som tecken for dif- 
tongen ei. Enligt denna beräkning skulle således detta jud i 



') I lePrtttr })å båda dessa ställen är emellertid kp rättat från ret 

*) Upplagans cipa 72.15 (i st f. cpa) är oriktigt ; ordet är rättat från aPr 

ock det som ut ji våren tagit for ett ei är blott ett från a rättat e, 

*) Det till a])plagan8 min 25.iu svarande stäUet i baudskriften är numera 

bortsmulat. 



146 Ludvig Larsson. 

hela den här i fråga varande delen av hds. (sid. 19 — 150 i den 
tryckta upplagan) vara tecknat med ai 1386 ggr, medan här ovan 
anförda ställen, där samma jud tecknas med e, uppgå till 136. 
Såsom man under förutsättning, att mitt antagande om uttalet 
av ei är riktigt, har själ att vänta, förekommer även ei i st. 
f. e; detta eger rum i eir 19.9, litilleiti 31.31, einom 50.23, 

gx^itr (i hds. gitr) 64.3, steindr 104.3, greit 104.19 *). Til- 
lika bör antecknas, att ei förekommer i st. f . ^ i hreipisc 60.13. 

Diftongen au tecknas regelbundet w (omkring 243 ggr 
på sid. 19 — 68 ^) ock sålunda, aproksimativt räknat, 642 ggr 
i hela hds.). Samma beteckningssätt användes emellertid 
ganska ofta för w-omjud av a t. ä. i brcundom 32.25, 66.16, 
Iwg 45.2,3, 83.31, 84.1,2,9, wplasc 40.27, /a;^or 52.4, afundar 
64.9, 65.22, cufundar 66.16, gwtor 82.3, wll 95.27, 97.8, wlhm 
96.16,27, wllo 101.10, hwnd 99.12, vadan det i de ord, där det 
står som tecken för diftongen aw, icke häller behöver hava 
uttalats diftongiskt. För diftongen au brukas emellertid även 
tecknen o, g ock ao. Tecknet o förekommer i ogo 42. ii, 49.2, 
72.1, ögom 62.2, 73.25, 84.33, 131.28, sorgopo 43.16, sorgi 55.10, 
sorgod 84.16, gopnir 118.20, opgom 138.30. Tecknet p före- 
kommer i ggo 21.13, 109.24, 131.30, ^o 71.9, sacl^som 73.12. 
Tecknet a) är använt i sogo 1 1 9.9 ock sogom 1 24.6. Samman- 
lagt finner man sålunda för diftongen au enkelt tecken 19 
ggr, medan samma jud 642 ggr skulle vara tecknat med ett 
teck^ som kan men visst icke behöver antyda diftongiskt 
uttal. 

Diftongen ey tecknas regelbundet ev; i dylik användning 
förekommer ev omkr. 95 ggr på sid. 19 — 68 ock borde så- 
ledes, aproksimativt räknat, förekomma 250 ggr i hela hds. Fö^ 
samma jud brukas emellertid tecknet äller dess grafis^^^^ 

'^ Att äfter é i géfa 50.6 i handskriften följer ett t med prick under ^ 
tes någon betydelse, ty hela ordet är rättat från ett veita, vars v 
lan t &ndrat8 tiU /. 
i åven inräknade de enstaka fall, då man i st. f. <v finner av &V 




Om uttalet av ei, au ock ey i äldre isländska. 



147 



variant 6 i orden *) brBtti 80.li, deia 23.12, 46.28, deianda 
75.3, dr0pi 39.14, 42.13, geia 38.23,26, glémi 28.10, glemim 
80.33, Äiö^ra 24.28, 32.24, 44.30, 71.ii, 79.ii, héra 37.29, h0rpot 
28.27, 85.31, herpop 45.ii, herpom 73.24, Ä0r;5o 46.22, 126.26, 
A^rancZa 75.19, Aiöfr/>r 47.2, c^pto 48.1, 50.24, lesti 74.29, miöffo 
78.18, fMiar 144.14, netid 55.4, renid 30.12, te^ria 38.22, te^/y 
56.27, trestasc 74.8, trestomc 54.34, trostisc 19.13, 30.12, 66.7, 
trestisc 1 9.23 samt, förutsatt att det i ordlxic ker vanliga skriv- 
sättet qveykva är etymologiskt berättigat *), i }«0cgua 57.14, 
59.33 ock qéco 140.23 äller tillhopa på 39, möjligen 42, ställen. 
Annat monoftongiskt beteckningssätt för diftongen ey före- 
kommer i meio 140.28 ock trysta (= treysta) 143.12 samt 
möjligen i qvocpi 60.5 ock quecpo 60.10,26 ^). Att hds:s ev^ 
såsom jag antager, uttalats på samma sätt som 0^ styrkes 
ytterligare på ett slående sätt av orden evrucir 59.li ock 
evruor 144.7, där ev står i st. f. 0. 

Mina här lämnade statistiska uppjifter sammanfattar jag 
nu i följande tabäll: 



cod. AM 655 4:o II 
cod. AM 655 4:o IV 
cod. AM 655 4:o V 
cod. AM 677 4:o 


Diftongen <•/ teckna» 


Diftongen au tecknas 


Diftongen ey 
tecknftM 


ei 

19 

53 

86 

1386*) 


6 

32 (33?) 
17 (19?) 
25 
136») 


1 
1 
1 


ar (au) 

21 

28 

30 

642 •) 




2 

12 


9 
5 


a) 

1? 
2 


ev 

22 
9 
13 
250^) 




2 
1 

39 (42?) 


Summa 
äUcr 


1544 
1544 


210(213?) 3 


721 
721 


14 


5 


2 (3?) 


294 
294 


42 (45?) 
42 (45?) 


213 (2161 


?) 


2 


Jl( 


22?) 



*) I den tryckta applagau är hdsis ö oriktigt äter j i vet med d, men i hds. 
finnes över allt fullkomligt tydlig HJilnad mellan ö ock o. Fur enkelhetens skall 
återjer jag i här ovan anf(>rda ord såväl som ö med 0. 

*) I St. U. förekommer jämte kcyqaa 193.36, kcyqver 65.S1, kcvqer 208.4 ock 
eevqye 209.28 även kv0q\e 210.16. 

*) Den sist anförda formen kan lika järna hänföras till ett qi^eikia ock er- 
bjuder dä eksämpel på monoftongisk beteckning för diftongen ei. 

*) Aproksimativt räknat. 

*) Häri äj medtagna de 4 ställen, där ett et är rättat frun e. 



148 Ludvig Larsson. 

De ställen där i fråga varande jud tecknas monofton- 
giskt äro visserligen jämförelsevis få i förhållande till de 
ställen där samma jud tecknas på diftongiskt sätt, men äro 
dock alldeles för många för att kunna uppfattas som ett 
äller annat slags skrivfel Därjämte bör man särsjilt komma 
i håg, att det icke blott är monoftongiska tecken som an- 
vänts i st. f. diftongiska, utan att tecknen ei (cu?) ock er i 
icke så alldeles få fall förekomma som beteckning för jud, 
som utan allt tvivel varit monoftonger. 

Om man granskar slutsummorna på den ovan stående 
tabällen, finner man, att de ställen, där diftongen au tecknas 
monoftongiskt, i förhållande till de ställen, där samma jud 
tecknas cu (au\ äro långt färre än de ställen, där de båda 
andra juden äro tecknade monoftongiskt, jämförda med de 
sUillen, där tecknen ei ock ev förekomma. Medan nämligen 
summan för ei förhåller sig till summan för e ock f som 7: 1 
ock summan för ev till simmian för likaledes som 7: 1, för- 
håller sig summan för (v (au) till summan för o, p ock m 
som 35: 1. Denna rätt märkliga omständighet finner, som 
jag tror, sin naturliga förklaring däri, att tecknet a- (aw), 
såsom jag på tal om de särsjilda hds. redan har framhållit, 
även användes för att beteckna det monoftongiska K-omjudet 
av a, ixk att sfiledos frestelsen att i sådana ord, som här är 
fråga om, ersiitta det med ett monoftongiskt tecken äj varit 
så stor som vid tecknen ei ock er. 

Det ligo^er nu nära till hands att söka närmare be- 
stiimma tid ock rum för den fonetiska företeelse, vars tillvaro 
jag sökt bevisa. 

DA do hiir Ix^handlade hds. äro tillkomna vid tiden 
I220— 12r>0, är därmiHi också tiden för det monoftongiska 
uttalets lorekomst jiven. Det säger sig emellertid själv, att 
detta uttal äj nitHl ens uttriingt det äldre diftongiska, utan 
jiniAuiniroiu utvei^klat sig ur detta. Denna suksessiva utveck- 
ling: avsjK^glar sig också i de ovan nämda hds^ i det att det 



Om uttalet av ei, au och ey i äldre isländska. 149 

monoftongiska betcekningssättet i förhållande till det difton- 
giska är långt vanligare i de yngre cod. AM G77 ock frag- 
mänten ur cod. AM 655 4:o än i den äldre cod. AM 645 
4:o. Måhända bör man i de sporadiska fall, diir man i den 
något äldre stockh. homilieboken finner e äller (B i st. f. ei 
äller omvänt ei i st. f. ee (se utjivarens förord sid. V ock 
VI) se antydningar om att det monoftongiska uttalet uppträtt 
redan då denna hds. tillkom *). Om gränsen nedåt i tiden 
för detta uttal kan jag äj uttala någon grundad mening. 

Med hänsyn till rummet blir frågan närmast, huruvida 
det monoftongiska uttalet förekommit på hela Island äller 
varit inskränkt till någon stiirre äller mindre dcil av ön. 
Det senare förefaller sannolikast, åeh emedan (??, au ock ey 
i nyisländska uttalas som diftonger, dels emedan ()vriga be- 
varade isl. hds. från något så när samma tid som de här 
behandlade stiindigt använda diftongiska l)eteckningar. Något 
som också förtjenar att tagas i betraktande, är att, enligt vad 
man kan sluta av cod. 1812 4:o ä d. gml. kgl. samlingen 
|)å kungliga biblioteket i Kobenhavn (se sid. IX — X i för- 
ordet till min upplaga), ei omkr. år 1200 i någon del av 
Island uttalats så tydligt diftongiskt, att dess senare del till 
ock med kunnat invärka på ändelsevokalen, ock det synes 
äj vara rimligt, att på högst 50 år uttalet av ei skulle hava 
undergått en sådan förändring som en jämförelse emellan 
cod. reg. 1812 ock cod. AM 677 nödgar att antaga, om man 
äj anser dem representera olika dialäkter. 

') Märk även b{fPk i st f. hauPk pa si<l. I57.ii ock suIcmIcs i ett av bokens 
yngsta stycken. 

Lund i maj 1888. 

Ludvig Larsson. 



■ -— > I « 



Bidrag till kritiken af Bandamannasagas text. 



Så mycken uppmärksamhet har nu i lång tid ognats de 
sagor, som behandla rent isländska ämnen, att man väll i all- 
mänhet kan antaga, det handskriftsmaterialet är fullständigt 
kändt, eller åtminstone, att inga membraner från medeltiden 
lemnats utan afseende. Det synes derför vara en egendomlig 
tillföUighet, som gjort, att hittills icke något omnämnande 
förekommit om återstodema af en skinnbok från tiden om- 
kring år 1500, två sammanhängande blad med text ur Ban- 
damanna och Kréka-Refs sagor. 

Dessa fragment påträffade jag sommaren 1880 i aflidne 
Arkivarien J6n Sigurdssons handskriftsamling, medan denna 
samling var deponerad å Universitetsbiblioteket i Köpenhamn, 
för att sedan skickas till Beykjavik. Huru de båda skinn- 
bladen kommit in i samlingen (som för öfrigt väsentligen ut- 
gjordes af unga pappersafskrifter samt J6n Sigurdssons egna 
anteckningar om rimur m. m.), förklarades icke genom någon 
bilagd notis och är mig alldeles obekant. 

I tryck hafva de ifrågavarande skinnbladen, mig veter- 
ligen, hittills aldrig blifvit omtalade, icke ens i företalet till 
den BATiAAte upplagan af Kr6ka-Refs saga (Köpenhamn 1883). 

adogöras endast för fragmentet af Banda- 

qvarty med 37 rader på den förra sidan, 35 

tämligen illa medfaret, så att skriften delvis 

it eller t o. m. alldeles utplånad; värst åt- 



Bidrag till kritiken af Bandamannasagas t-ext. 151 

gången är den senare sidan, der särskildt af de tre sista ra- 
derna stora stycken äro oläsliga. Vissa bokstafsformer och 
förkortningar äfvcnsom sjelfva ortografien (t. ex. brukc^t af y 
för i) tyckas ej medgifva, att nedskrifningstiden sättes före 
år 1500. 

Alla hittills beskrifna handskrifter af Bandamanna saga 
dela sig, som bekant * ), i två redaktioner, hvardera represen- 
terad af en membran och flere pappersafskrifter af densamma. 
Den utförhgare redaktionen, den i cod. membr. AM. 132, fol. 
(och dess afskrifter), måste i fr)rhållande till den andra, den 
i cod. membr. n:o 2845, 4:to, å det Stora Kongl. Biblioteket 
i Köpenhamn (och dess afskrifter), betecknas såsom yngre och 
ofverarbetad ^), ehuru fcirstnämda membran ("AM'') torde vara 
omkring ett århundrade äldre än den sistnämda ("IV). På 
det hela kan förhållandet mellan dessa båda rcMlak tioner an- 
ses som ganska lärorikt och vigtigt för historien om sagor- 
nas uppkomst och utveckling, hvarför också allt, som kan 
ytterligare sprida ljus öfver d(»tta förhållande, förtjenar att väl 
tillvaratagas. 

Hvilken ställning till de båda olika redaktionerna inta- 
ger nu fragmentet i Jon Sigurdssons samling (MS'')? 

Det ansluter sig nära till AM, men kan dock icke be- 
traktas såsom en (direkt eller indirekt) afskrift af denna gamla 
membran. För att stj-rka detta omdöme meddelar jag här en 
detaljerad jemförelse mellan läsart(»rna i fragmentet och i det 
motsvarande stjcket af AM, som här citeras efter Fridriks- 
sons upplaga, der stycket räcker från 9^^ (tveim höndum) 
till 14^ (dyljast at). 

9*« slika AM, |>Yilika JS 

9>i^l0i ekki |>etta AM, t)cttu ckki JS [ekki saknas i RJ 

10' Svölu8ta<U AM, fuolu fl» (i radens slut) JJS 

') Jfr forordet till H. Kri>Irikssuns iip]»laga af sagan (K>">|:»enliurnn IH5K) ; 
G. Vigfa8M>ns nttalandcn i Ny Félagsrit XVIII 'Köjrenhcimn 1H5>^;, sidil. 151 — 
168; furetalet till min ogcn upplaga (Lnn<l 1874) bi<M. I, 11, samt K. Muurers 
uppsats i Germania XIX (Wien IHTl), sidd. 445 och frdj. 

^) Se i synnerhut Maurcrs ny^.s citerade uppsats. 



! Gustaf Cederschiöld. 

W Hann pötti ^6 ÄM, ok pötti hann |)6 JS 

\0* efter ok saknar JS det i AM förekommanrfe e' 

10»»." vekr til vid Öspak i43f, malti til vid Uspak JS [nifelti Jjy 

10" par er så hlutr AM [och RJ, jiat or sca hlutrinn XS* 

JO^*. ** er ek j)es8 ok albuinn ^M, er ek jia albuinn JS' (felaktigt) 

10" mönnam J)ö tidast A3f, \)6 mönnum tidast JS 

10** Lidr nu a samarit at leidiiini fram AM^ Leid nu a samarit at leidum 

fram JS 
10*® talar J)ö fatt. Hann byst um AM^ talar |)ö fatt um. Hann byst JS 

[raidir |)ö fatt um ok bjTsik BJ 
10" f)6tti l)etta undarligt AM, saknafi i JS [och RJ 
10" l)å AM, saknas i JS [och RJ 
(10** ok saknas / JS liksom i AM) 
10" er ^Af focJi RJ, at JS 
(11» godord JS iffoom AM [jjodord |)itt 22/) 
11» er pér ^JJf, at t)ér JS 
11».» ok hed gorist fatt Oddi ok iJspaki (felaktigt) AMy ok görist heldr 

fått med (leim Oddi ok Uspaki JS 
11* at hafa AM, saknas i JS 
(11* at hann msetti undan komast JS liksom AM, ehuru msetti eigi tyckes 

passa båttre) 
IV^ busumsyslunni AM, bussyslunni (sannolikt felaktigt) JS [buaumsyslu RJ 
(IP® Uspaks saknas i JS liksom i AM [och RJ) 
IV* sé at ordit AM, sé i ordit JS [och RJ 
IV* at baustheimtu AM, & haustheimtu JS*) 
11** féaudnumadr AM^ fémadr (väl oriktigt) JS 
12' frétti hann, hvi AM, frétti, hvi JS [och RJ 
12* eigi {>å AM, |)d eigi sva JS 

12* horfir |)u ä helzt å (felaktigt) AM, horfir jju ä helzt JS 
12^ astla l^spak stolit hafa AM^ »tia stolit hafa Uspak JS 
12» Ferrst AM, f a . . . . (« farin er?; JS 
12* verit hafa hit mesta glapraödi AM^ hafa verit mi (= mikit 

glaprsedi?; JS 
12" vånum betr tekizt hafa AM, betr hafa tekizt en vån var å JS 
12** til åfellis hänum AM [til äfalls hånum RJ, til åfellis hdr a JS 
12** mik låta fyrir råda AM [mik låta råda RJ, mik låta fyrir sjå ok 

råda JS 
12*» fékk AM, fm hann JS 
12** leidd AM, leiddi JS 
12** sködum AM [och RJ, skada JS 
(12** segir Uspakr saknas i JS liksom i AM) 
12*' muni AM [och RJ, mundi JS 
13* ffitlanda ^ilf, ustlanda JS 



*) Fridrikssons ändringsförslag: fiaustheimtum, vinner således intet stöd af 
— Att d i st. f. at träffas såväl i JS som fiere pappershandskrifter (se noten 
dkiaoiiB upplaga), synes bero på yngre språkbruk. 



Bidrag till kritiken af BandamanDasagas text. 153 

13* brögå ÄM, bragd JS 

13' ST[å] er ok ÄM, saknas i JS 

(13* »egir Vall saknas i JS liksom i AM) 

13* til AM, htT til JS 

13* talat AM, mslt JS 

ly sumir iiienn AM [och UJ, siimir JS 

13'* |>e8Ba AM [och E], {>esH JS 

13" setja wtja (felaktigt) AM, setja JS 

13" skal ul3f, ok (otydligt) skal J5 

Ofvanstående lista tordo bestyrka mitt påstående, att JS 
stftr mycket nära AM, ty på det hela taget äiro olikheterna 
dem emellan hvarken många eller betydande. De båda hand- 
skrifterna öfverensstämma t. o. m. i ett tillfiille (vid IT-*), då 
deras läsart tyckes vara mindres riktig, och på åtskilliga stäl- 
len (10^*, IV\ IV% 12*% 13^), der utgifvaren af AM, II. 
Pridriksson, foretagit ändringar, hvilkas berättigande emeller- 
tid genom denna öfverensstämmelse synes ganska mycket för- 
svagas ^). 

Granska vi närmare sjelfva de uppvisade olikheterna mel- 
lan handskrifterna, så kunna dessa, enligt min mening, sam- 
manfattas på följande sätt. 

På många stiillen (se ofvan vid 9'*, 9'«— 10', 10* % 

io»«, lo^s io^«, n\ ir*, ir% i2% 12', i2»«, 13^ [brögd], 

13% 13% 13% Vå'' samt äfven de i JS otydliga läsarterna 
vid 12**, 12,*-* 13^') äro afvikelserna oväsentliga, sådana, som 
man mycket ofta finner gjorda äfven af noggranna afskrif- 
vare, och utan att man kan gifva den ena läsarten ett be- 
stämdt företräde framför den andra. 

Någon gång förekomma felaktigheter i JS, medan AM 
har riktig läsart: 10% 10»S^% lO»^» '% 11»% 1P% eller är 
åtminstone läsarten i AM bättre än den i JS: 12' % 12^% 12^'. 

Men å andra sidan saknas ej stiillen, der JS har före- 
träde framför AM. Detta inträffar icke blott då, när AM 
har uppenbara skriffel (10% 1P^% 12% 12»% 13'"), utan 

^) Tvifvelaktigt förefaller, huru man skall bedöma 13»; — böra orden "Sv[a] 
er ok" ntgå? 



164 Ghistaf Cederschiöld. 

äfvcn annars har JS läsarter, som synas vara något bättre än 
de motsvarande i AM: 10«, 10*^ 10'^ 11% 12\ 12^^ Ja, 
på två ställen (10'* och 13*) måste JS:s läsarter anses af- 
gjordt riktigare än AM:s; ty på det förra stället är det utan 
tvifvel genom misstag, som AM:s skrifvare upprepat de strax 
förut förekommande orden pötti petta undarligt^ och på det 
senare stället passar Ucetlanda betydligt bättre i sammanhan- 
get än JStlanda. 

De påpekade skiljaktigheterna göra det omöjligt, att JS 
kan vara afskrift af AM, vare sig direkt eller indirekt. Öf- 
verensstämmelsema åter visa, att båda handskrifterna utgått 
från ett gemensamt original, samt att båda kunna betecknas 
såsom ganska noggranna afskrifter af detta original. Dermed 
ilr också ådagalagdt, att den egendomliga öfverarbetning och 
utvidgning af Bandamannasaga, som hittills varit känd i den 
enda membranen AM. 132, foL, icke företagits af den person, 
Hom skrifvit (eller redigerat) detta stora samlingsverk, utan 
måste hafva skett något tidigare. 

Götelwrg den 1 oktober 1888. 

Qustaf Oedersohlöld. 



Tyska inflytelser på svenskan. 



Ånnu har ingen företagit »ig det intressanta och lönande, 
om ock obestridh^gen ej lätta arbetet att mera i detalj påvisa 
omfånget för de tyska munarternas inflytande på de skandi- 
naviska. För svenskan hava visserligen flera framstående fi- 
lologer lämnat bidrag till sakens utredning: Rydqvist, Söder- 
wall, Kock, Schagerström och framför allt Tamm — den 
senare i flera förträffliga specialafhandlingar. I Danmark och 
Norge torde det, så vidt mig bekant är, vara huvudsakligen i 
puristiskt intresse som frågan blivit studerad, t. ex. af H. 
Dahl och K. Knudsen. 

De här följande anmärkningarna kunna möjligen, rapso- 
diskt hopkomna som de äro, i någon mån bidraga att väcka 
uppmärksamheten på en och annan mindre beaktad sida af 
ämnet. 

Lånord hava, som bekant, sitt bästa igenkänningstecken 
däri att de ej foga sig efter språkets äljest gällande ljudlagar. 
Om t. ex. det tyska decken hos oss motsvaras af täckOy har 
man fullgiltig grund att betrakta den tydligen till samma 
stam hörande formen (skepps-)</äcÄ som utifrån inkommen i 
vårt språk. 

Men då frågan är om närsläktade tungomål, som i större 
omfång påvärkat hvarandra, är detta kännetecken ingalunda 
tillräckligt. Lånen ske då ofta på ett mindre mekaniskt sätt, 



IM Enu8 Tegnér. 

Ae g&raM ej sällan efier bvad man knnde kalla regula-de-tri- 

Ktt fiar exempel. Emedan danskt slutande -e i en mängd 
fall motHvarar svenskt -a, heter det i Danmark nästan alltid 
att Kufiff Karl den unga hjälta^ han drog sitt svärd från 
hältu. 

I Norgci säger man, såsom J. Storm upplyser (Norvegia 
1.82), ullmiint Mot for danskt och svenskt mod^ och genom 
on liknande hypemorskhet vulgärt stundom håte för håde^ 
lylcr för lyder. På samma sätt kan man i Skåne få höra 
fblkrjt förbättra sodavatten till sotavatten. Ett snarlikt fall 
utanför (l(»t skandinaviska området är det, när man i de trak- 
t4?r, där högtyska och lågtyska dialekter kämpa om väldet 
stundom finner den obildade, som vill tala fint, säga Lipfe 
för Lippe^ Trejife för Treppe. 

Icke så mycket på strävan att imdvika det för danskan 
()b(»kvänui 5CÄ-ljudot, som på iakttagelsen att utländskt sch i 
danskan vanligen motsvaras af sk^ torde det bero att detta språk 
Htundoni i lånord har ett alldeles oorganiskt sk. Så t. ex. i Fisk 
hAhoui motsvarighet till det franska fiche (af stamverbet yigi- 
ratr) VjH^lmark\ hvilkot ord även i Sverge uttalas med sch- 
ljud och skrivos fsch. 

liiittast inträda naturligtvis vid lånords upptagande dy- 
lika innbililninirar, om dossii ord i det inhemska språkförrå- 
i\<'\ nu*>ta ui-spruuixliga stamsläktingar, till hvilka de kunna 
anslut;^ sii^:. IX^tta blir då den enklaste och naturligaste for- 
men af "folket v molofiri". 

l\*t nyssnämnda onlot däck må lämna ett exempel härpå- 
l\*t har m;^hänila ioko torut blivit iakttaget^ att detta ord i 
van språk iir af puiska unofi datum. Ännu j^ 16CX>-tÄlet 
iH h cu c\^\\ >tyikr in j^^ i^irhundradot fön^ vårt kallade man 
>k(j»ivt> diik tor örcthip}H:f. on Ivnämning, siim narurligtris 
Niunmanhr.ncvr nuil dot niHlrrl. overloop ix^h mod det emrel- 



Tyska inflytelser p& svenskan. 157 

ska orhp 'trossdäck'. Jonas Petri Gothus känner 1640 in- 
gen annan översättning på lat. fori än öffuerlop^ och ännu 
Sahlstedt upptager 1774 det nu alldeles bortglömda öfver- 
lopp som förklaring af däck. Tidigast har jag anmärkt det 
senare ordet hos Serenius, i tillägget till hans eng. ordbok 
1734. Men hur föga rotfäst i språket ordet ännu vid denna 
tid var, visar sig dels däraf, att Levin Möller 1745 icke 
nyttjar däck som översättning af de franska orden pont och 
tillac^ dels — hvilket här intresserar oss — däraf, att Lind 
1749 upptager ordet under formen täck. I enlighet härmed 
skriver han också trytäckare osv. Det kan väl anses som en 
tillfällighet, att språket i detta fall icke stannat vid formen 
tåck^ ty i ett annat närstående ord taffeltäckare^ t. Tafel- 
decker ha vi än i dag <, och detta fastän man icke i Sverge 
talar om att täcka ett bord. I danskan heter samma ord med 
fonetiskt tydlig lånordsform Taffeldcekker^ liksom också dan- 
skan har verbet dcekke 'duka'. 

Om i det anförda fallet lånordets anslutning till en in- 
hemsk stam ligger någorlunda nära, så är förhållandet an- 
norlunda vid de ord, som hos oss blivit upptagna under for- 
men berätta^ underrätta^ a/rätta^ förrätta^ inrätta^ msitrrätt 
Liksom det lågt. richtich hos oss blivit riktiff^ så borde lågt. 
berichtetij underrichten^ africhten osv. hos oss hetat berikta 
osv. Om man ser på det sistnämnda ordets betydelser, så stå 
de ganska fjärran från vårt rätt. Särskilt gäller detta om den be- 
tydelse 'meddela sakramentet', som ordet från tyskan medtagit 
till vårt språk, där den ännu är bruklig i flera munarter. 
Det är alltså väsentligen den rent fonetiska iakttagelsen, att 
den tyska stamstavelsen recht^ richt i* ett par förut befint- 
liga nordiska ord motsvarades af rätf^ som i de anförda fal- 
len ledt till en omgestaltning af de främmande orden. När- 
mast till hands låg på sitt sätt förvandlingen af det lågtyska 
richte eller richt till (mat)rä</. Ordets fullständiga foneti- 
ska överensstämmelse med beteckningen för juridisk rätt 



y^;. ii^H«^4Wy»mr *?^ iijt-r if^nnmdiirt ^ uIil utl o: öantt 
^ H^A4. ii#iv»4tr<i4#tri^ M)i)n«i|::ui? jurtu^ uutunir öiiir os: ^nRs&iJEi. 

*U^i^/ ^A-^k/^iU-^iM^ . ^^ WMU y:k^ ^knm rID irc^ itr: fx^m^ijdi 

^1^^^ ^^^^^ »f/fUk mUo$f$$fiii i kn^ftkkHft. En granAning af de 
>yÄ^« tfé^f^fPfUié i ihri tprkk har hihrni^, mig det intrrckeu 
ntl im '/'i ni^fUtifk^iii imiHfWvisih umU^r Aim lå^vska perioden 
{\\\\)\\ ntfniimitumHiiéU^hf mniUinh rn/inga lån omedelbart från 
l.yH|*MM, mA 111 i|i(f lik vill i y;nuHkii \lim*utl\ff grad danskamas infly- 
ImimIk i hvMiKn MiMl<<r KahnuniiiioiM^iiH tid, Hom bidragit därtill 
iill il.yllliH IDkI.vmIim onl hlivil holiiHUi hoH oss och att de upp- 
IHIiIm i ilmi riMiM, »otn vi lltiiiii dem hava. Redan den utom- 
iilditiilllMl nliMii Ih-ttnMiMhIlliiiiiudHP, Hotn (m iJHta över de låg- 
I\hIhi HhMMMMillr<kM nid) loxikitlinka lH'HtAndHd(darna i danskan 
\\\A\ oh Ihlo (Ui^r inolNViintndo utlilndnka beståndsdelar i 
I MV0M«K*ih \i\\v\\\ ((Utn* nUwVi l^^r donna uppfattning. Och 
lUh\oKo» l<\»ttlUiKon vHorli^iuv \\iW\\\\ att i do fall, då dan- 
^Vm IM** urtii>M «nMl hll form oUor U^ydoU^ ombildat dot tyska 
\\\y\\A, ^M\\\\\\S «M\\Kolf»ov hh^Vn^ 4iftiu«^ visii sijj i svenskan. De 
(.\«^^^ KNniA\^>Nx(ohu\ ^i^vm nx^Ati i oudoni spn^ikof ut^ui att ix^kså 

Vn^Uv tiSNN \\\\ s\\\ x\\\x s{sA Jvwslvjivu Af UKn^ %Umm vvh oft» 



Tyska inflytelser p& svenskan. 159 

Så mycket är åtminstone visst, att den som vill etymo- 
logiskt behandla de lågtyska orden i svenskan icke får för- 
summa att i hvarje särskilt fall också taga den danska for- 
men med i betraktande. 

Alldeles tydligt är, att lånet måste ha tagit vägen över 
Danmark, då det gäller ett sådant ord som det svenska umbära. 
Om jag ej misstager mig, är det Wimmer som först insett att 
detta ords danska motbild undvcere är en förvridning af det låg- 
tyska oniheren^ som också i annat, mindre förändrat skick ingått 
i vårt språk, nämligen under formen umbära. Emedan vårt vara 
på danska heter v(Bre^ uppfattades undvcere som en samman- 
sättning däraf och blev följaktligen ej mekaniskt upptaget, 
utan översatt till und-vara. 

Det senast omtalade exemplet för oss över till en språk- 
företeelse, rörande hvilken jag hoppas vid ett annat tillfälle 
ik framlägga en rad iakttagelser: den leder våra tankar till 
de ord, som jag ville kalla ideella lånord eller översätt- 
ningslånord. Man rör sig vid detta slags uttryck med en fuU- 
komligen inhemsk ljudkropp, men själen som bor i det in- 
hemska höljet är utländsk. 

När Gustaf III i sin berättelse om Verälä-freden till 
hemliga utskottet vid Gefle riksdag säger: "Hemliga utskot- 
tet skall finna att jag ... ej bedragit Preussen och Eng- 
land, då jag förekcymmit dom om min föresats", så är visser- 
ligen förekommit^ till utsidan betraktat, ett rent svenskt ord, 
men från den inre språkformens synpunkt är det, som så många 
andra af konung Gustafs uttryck och ordvändingar, fullkomligt 
franskt — en lätt igenkänd kopia efter fransmännens 
prévenir. 

Den som ville studera tyskans inflytande på svenskan 
skulle säkerligen förbise den största och ur historisk synpunkt 
intressantasto delen af sin uppgift, om han lämnade denna 
sida af ämnet utanför räkningen. Hur mångtaliga Un do ord 

11 



160 Esaias Tegnér. 

kunna vara, som vi på rent mekaniskt sätt lånat af våra syd- 
liga grannar, så äro de dock att räkna som få, om de jämföras 
med antalet af de fall, i hvilka det inhemska materialet bli- 
vit fyllt med utländska idéer och kombinerats på utländskt sätt. 

Det svenska sjöskum^ användt som namn på ett mineral, 
ser onekligen i förhållande till det tyska Meerschaum mera in- 
hemskt ut än fallet är med danskamas Merskum, Men obe- 
stridligt är ju, att det ena ordet ej mindre än det andra har 
tyskt inflytande att tacka för sin tillvaro i Skandinaviens 
språk. Samma anmärkning gäller om det svenska skadeglad 
i förhållande till det danska skadefro. Båda äro lånord ef- 
ter tyskans schadenfroh. Likaså äro sv. vattensol^ vattenpass 
och d. vattersotj vaterpas alla obestridliga descendenter 
af lågtyska ord, fastän i de svenska uttrycken båda delarna, i 
de danska blott den senare antagit inhemsk ljudform. Vid 
det afledda adjektivet sv. vattmiktig^ d. vattersottig är för- 
hållandet omvändt. Jfr på samma sätt sv. jårnhaltig^ med 
bibehållen tysk form i sista delen, under det danskan säger 
jernholdig. Sv. aftacka^ d. qftakke äro lånord lika väl som 
samma ords visserligen mera påtagligt tyska dublettformer 
sv. qfdanka^ d. qfdanke. Medelmåttig ser ganska svenskt ut, 
men är ej mindre än det påtagligt lånade d. middelmaadig 
bildat efter lågtyskans middelmatich. I rättmätig har sven- 
skan bevarat det lågtyska ordslutet (i sin omljudda form, jfr 
mit l%kmetich\ under det danskan i sitt retmcessig har den 
högtyska ändeisen -måssig^ som även vi ega i andra yngre lån: 
regelmåssigy planmässig. 

Ingalunda alltid är det fallet, att lånordet redan vid sitt 
första inträde i språket haft den övei^satta, skenbart nationella 
form, under hvilken det nu är brukligt, eller att den skillnad, 
som nu består mellan danskan och svenskan, värkligen är ur- 
sprunglig. Det danska harmhjcBrtig har icke från Iwrjan va- 
rit mera genomskinligt än svenskans harmhertig. Ännu i 



Tyska inflytelser p& svenskan. 161 

1550 års danska bibel skrives ordet harmhertig ^ fullkomligt 
troget efter den lågtyska formen. 

Den skillnad i betydelse, som finnes mellan det danska 
Höimod (= ädelmod) och det svenska högmod (^ stolthet) 
beror därpå att — fastän orden till utseendet båda äro lika 
nordiska — i själva värket det svenska uttrycket är ett gammalt 
lånord från tyskan, motsvarande det högt. Hochmuthj det lågt. 
hogmody hovnod. Också i danskan finnes, som bekant, det 
senare ordet, men i mera tysk gestalt, nämligen som Hov- 
modj mot h vilken form svarar den hos Suso s. 225 forekom- 
mande fomsvenska biformen hoffmodh. Räknar man noga, 
torde for övrigt icke ens det danska höimodig kunna erkän- 
nas som fullt inhemskt, ty användningen af ordet hög^ höi i 
så förandligad mening är svårligen ursprungligt nordisk. Höi- 
modig har, om jag ej misstager mig, blivit med anslutning 
till langm^dig^ taalmodig i jämförelsevis sen tid nydanat efter 
sådana tyska ord som hochgesinntj hochherzig. 

Så skall man ofta ur våra allra vanligaste, skenbart re- 
nast nordiska ord kunna framdraga bevis på inflytelser ifrån 
främmande tungomål. Kan något ord förefalla mera tryggat 
till sin nationella börd än god? Och dock röra vi oss med 
många rent tyska användningar af detta ord. Så t. ex. då 
vi säga så godt som (= niistan), lih{a)godt^ finna för godt^ 
hålla till godoj komma till godOj hava till godo^ var så god 
och — , godt och väl^ kort och godt; likaså göra danskarna 
då (le än vidare säga det har gode Veje^ give gode Ord m. 
m. Ilälsningsformlerna god dag^ god natt äro också näimast 
komna till Norden från Tyskland; likaså det med dessa ut- 
tryck besläktade gutår^ som ännu hos liellman (åtminstone i 
hans första upplagor) skrives godt år och som också hos Hol- 
berg förekommer i denna form. Berghaus (Sprachschatz d. 
Sasson TI. 31) omtalar frasen God gew uns en god jaar och 
säger därom: "gewöhnlich als Wunsch zur Begriissung beim 
Zusammentreffen, auch Gesundheit beim Trinken^ Jag anför 



mär ordets tyska förebild, så vidt jag vet, ej vant 
id. 

:et gå i god för är ockeå, visserligen endast i 

, ett vittnesbörd om tyskt inflytande. Det sam- 

npiienbarligen med det förr mer än nu brukliga 

r någon, som motsvarar det lågtyska good we&en 

Då god i detta uttryck är liktj-digt med borgen 

t, t*, vår bibels jag ha/ver varit minoni fader god för 

i med L"''^"^r8 '"* bin ^^\rge gewesen fiir dm Knahen 

oei meinem 1 ter, Gen. 44. ? , så har man, såsom det tyekes, 

genom en ganska egendomlig syntaktisk analogibildning satt 

gå i god för gå i borgen. Uttrycket gå i god finnes redan 

hos Lind, eom återger det med gut sein fiir. 

Enär det nu omtalade slaget af ideella spräklån i all- 
mänhet nästan förbises — och detta ej blott har i Norden — 
har jag trott mig särskilt böra framhålla deraa betydelse. 
Ofta nog finner man att det tyska ord, som vi, kanske över 
danskan, fått in i vårt språk, själv är en översättning af ett 
riimaniskt, som möjligen åter går tillbaka till ett grekiskt. 

I det skenbart svenska ordet sedlig kunna vi genom alla 
dessa huvudstadier följa den europeiska odlingens väg. Sedlig 
är bildat af sed efter analogien iif t. siitlicli : Sittv. Det tyska 
adjektivet är åter en produkt ur analogien moralis : moF. Slut- 
ligen är moralis en bildning som framgått ur proportionen ij9i- 
xÖ£:ij8os. Sedlig, moralik skulle väl annars blott betydt 'bruklig'. 
Sedelära är en sekundär bildning, med betydelsen från sedlig, 
jfr hoU. vroedkunde 'obstetrik' (!) efter vroedvrouw = sagf-femme. 
Ytterligare eSempel på onl, hvilkas ättelängd vi på 
samma väg kunna spåra ända till Grekland äro samvete 
(Getvissen — conscientia — avvtldtioi^) ; försyn (Vorsekung 
— providentia — ngöfoni): lidelse (Leidevsch(\fi — 
passion -— nä^osj. Krilflan går i sina båda figurliga 
bet}'del8er, som namn på en sjukdom och som namn pä en 
stjärnbild, genom sitt tyska och sitt latinska namn tillbiika 



Tyska infl3rtel8er p& svenskan. 163 

till grekernas xaQxCå^oc^ och åtminstone i den senare betydel- 
sen har namnet sannolikt ytterst kommit från Orienten. Vis- 
domstånderna (die Weisheitszåhne^ the wisdom-teeth^ les dents 
de sof/esse) stamma från grekernas aoDy^QoytaifJQsg^ som även 
hos medeltidens arabiska läkare (efter grekiskt, genom syrema 
mottaget mönster) hava det likbetydande namnet JJuJf ^jJyb\ 
adråsu-l-aql Det nyss omtalade ordet sjöskum {Meerschaum^ 
écume de mer) har ursprungligen vuxit på asiatisk mark: de euro- 
peiska uttrycken motsvara sakens turkiska benämning >/ sjif 
kefi-kily hopsatt af de persiska orden kef 'havsskum' och gil 'lera'. 

Ordet kappsäck^ som också i detta sammanhang förtje- 
nar omtalas, kan knappast, såsom man föreslagit, genom om- 
tydning härledas ur det lågtyska knappsack. Det senare ordet 
har en något annan betydelse: enligt Berghaus betecknar det 
'ränsel', 'matpåse'. Snarare bör kappsäck anses som den 
svenska översättningen af tyskamas Mantelsack^ holländarnas 
mantelzaky engelsmännens cloak-bag^ fransmännens porte- 
manteaUj italienarnas portamantello. 

Ordet barnmorska^ som ännu under förra delen af 1700- 
talet skrevs barnmoderska (så hos Serenius 1734, Juslenius 
1745, Lind 1749, likväl hos Levin Möller 1745 barnmorska) 
skulle kunna vara en översättning af det tyska likbetydande 
Kindermutter. Men då detta tyska ord, så vidt jag kunnat 
utforska, icke haft eller har någon allmännare spridning, 
särskilt icke på det lågtyska området, och då -moderska sna- 
rare tyder på ett direkt, osmält lågtyskt lån än på en över- 
sättning, är jag mera böjd att i barnmorska se en folketymo- 
logisk ombildning af det likbetydande lågtyska bademodersche 
(Schiller och Liibben), eller kanske närmast af en mindre 
genomskinlig, förkortad form bamodersche; jfr hos Berghaus 
det likbetydande bamöm jämte bademöm. Ordet skulle alltså 
ursprungligen ha afsett det nyfödda barnets badning. *) 

*) Om möjligen någon såsom stöd för härledningen nr barn y\\\ åberopa det 
nordiska jordemoder^ som enligt Ihre skaU vara uppkommet 9Å jéSméåir, så 



164 Esaias Tegnér. 

Det är en välbekant erfarenhet, att de element i ett 
språk, som ega den starkaste motståndskraften mot främ- 
mande påvärkningar, äro dels akcentuationen, särskilt det 
musikaliska tonfallet — hvem vet ej hur envist hembygdens 
"brytning" hänger vid? — dels språkets formella element, 
ordbildnings- och böjningsformer, pronomina, hjälpverber, pre- 
positioner, konjunktioner o. d. 

För de ganska ansenliga inflytelser, tyskans akcentuering 
utövat på vårt svenska ordförråd, har Kock noggrannt redo- 
gjort. De tyska ordbildningsändelser, vi upptagit från samma 
språk, hava fått en omsorgsfull behandling af Tamm. Utan 
alla anspråk på att åstadkomma något jämförligt med de 
nämnda forskarnas arbeten — så mycket mindre, som jag 
blott mera i förbigående vändt min uppmärksamhet åt detta 
forskningsområde — vill jag i fortsättningen af denna artikel 
omtala några fall, där form orden i vårt språk synas mig 
bära vittne om tyska inflytelser. 

Den som ville samla alla de hithörande fakta, som erbju- 
das af vår literatur under tiden närmast före och efter re- 
formationen, skulle kunna göra en rätt vacker skörd. Jag 
skall emellertid icke inlåta mig härpå, övertygad som jag är, 
att dessa tiders förbistrade litteraturs})råk i åtskilliga stycken 
ingalunda kan anses representera den tidens svenska i ordets 



torde f5]jaode böra besiunas, f5r att ej for iii}xket må byggas därpå. Icke blott 
svenskan ntan ftven danskan har jord, icke jod^ eom första led i det omtalade 
ordet, och ett r finnes d&ri så långt man kau följa det tillbaka i medeltiilen. 
T* * •* hm^ tillyaron af ett jod, motsvarande det isländska ordet, blivit ]iu- 

eller Danmarks språk. Måhända är det till och med ej fir 

ifeft ftrågan, om ordet jddwoilir ens ])å Island vurit eller är i 

, Båmnes visserligen (utan citat) hos Cleusby-Vigfanson. däremot 

m Haldorsons, Fritzners och Erik Jon^s<>ns isl. ordböcker, såväl 

4«isk"i8lindska ordbok. Skulle möjligen jödn^öäir vura en helt 

Hulntande sig till den danska formen? Man iinge dä all- 

oå Ihrei etjmologi. — Någon ny, antaglig förklaring af 

m jag ej giva. Sammanställningen meil det både i Sverge 

Ipa former uppträdande synunymct Ijo^miktir ligger nära 

m fonetiska svårigheter, truts ylu8 » ylar o. d. 



Tyska inflytelser p& svenskan. 165 

egentliga mening. Det var påtagligen blott en ganska ringa 
del af vårt lands befolkning, om ock den for tillfället tongi- 
vande, som rörde sig med detta blandningsspråk. Man kan 
icke ens vara viss om att alla främmande uttrycksformer, 
som då uppträda i litteraturen, värkligen haft någon egentlig 
spridning i det talade språket. På en tid, då det främmande 
ansågs förnämligare än det inhemska, och då särskilt de 
skrivkunnige till stor del levde i en utländsk språkat- 
mosfer, var det naturligt att litteraturen gick ett steg längre 
än talet i fråga om undfallcnhet för främmande former. 
Ännu i dag har ju vår "kanslistiF icke så få tyska vänd- 
ingår, som aldrig förekomma i det otvungna talet. 

Då man, för att anföra ett exempel, ännu långt in på 
1600-talet finner en mängd slutande -e, där både vårt fom- 
språk och vårt nutidsspråk i full samklang med hvarandra 
hava -o, så är detta nog hos många skribenter blott "kansli- 
stil." Ingen skall förmå mig att tro, att de ord, med hvilka 
konung Gustaf Adolf brukar börja breven till sin syster Ka- 
tarina: Högbårne för stinna^ ålskelige kåre syster värkligen 
överensstämma med den grammatik, som han i sitt tal till- 
lämpade. Jag tror det så mycket mindre, som ett kära för 
kåre understundom undfaller honom. Gustaf Adolf skriver 
också annars god svenska, och särskilt använder han i all- 
mänhet formerna på -a fullkomligt riktigt — vida bättre än 
hans af kanslistilens former mera påvärkade kansler Axel 
Oxenstjema gör. Ett slutande -a ansågs på grund af den under 
dansk-tyska tiden utbildade traditionen länge för en smula finare 
än -c. Under 1700-talet kom det naturliga -a åter till he- 
ders, ja till och med något för mycket. Tiällmanns ord om 
svenskans "dunder-a, som hafver högsiitet för det danske -e" 
förklingade ej ohörda. Måhända voro de icko utan sin be- 
tydelse för det vid denna tid utbildade, i synnerhet för poe- 
terna bekväma bruket att skriva de ursprungligen oblika for- 



166 Esaias Tegnér. 

merna båga^ niaga^ strupa i stället for de säkert likaväl då 
som nu i talspråket mera vanliga håge^ mage^ strupe. 

Att en dylik klyfta mellan talspråk och skriftspråk 
värkligen kan bestå, därpå hava vi det påtagligaste beviset 
däri att än i dag de flästa svenskar (trots Linders i min tanke 
befogade protest) skriva konungarnCy med -e i slutet. Svår- 
ligen säger någon människa i naturligt tal annat än konun- 
garna. Skiljaktigheten mellan tal och skrift går i detta 
fall kanske 200 år tillbaka, ty redan 16- och 1700-talets 
grammatici anföra -ne antingen såsom ensam form eller åt- 
minstone som huvudform för artikeln i pluralis. 

Under sådana förhållanden skall jag i den följande fram- 
ställningen i allmänhet lämna å sido de mera tillfälliga el- 
ler blott till skriftspråket hörande rubbningar i vår gram- 
matik, som vållats af de tyska inflytelserna. Tillräckligt 
mycket återstår ändå att omtala. 

(Forts.) 

Esaias Tegnér. 



-P-ttj^-Z"^ •- 



Dialektisk öfvergång a > o i ändeisen hos fomsvenska 

ord med kort rotstafvelse * ). 

Uti C. G. Styffes Bidrag till Skandinaviens historia V finnas un- 
der numren 86, 99, 164, 319 och 329 aftryckta fem bref från bi- 
skop Ingemar i Vexjö, skrifna åren 1506—1510. I språkligt hän- 

*) Denna annotation överlämnades redan for flere år sedan av bibliotoks- 
amannänsen K. H Karlsson till undertecknad för privat bruk. och var det min 
avsikt att publisera den i sammanhang med den språkhistoriska redojörelse för 
dabnålets ändelsevokaler, jag i min gramatik för dalmåleu skulle lämna. Emel- 
lertid synes den mig redan nu böra komma till vetenskapsmännens tjännedoro, 
enär den länuiar högst viktiga npi>lysningar rörande en nyligen å bane bräkt 
fornsvensk judlag (se Arkivets B. I v, s. 87 flf.) 

Uppsala 12 Febr. 1888. Adolf Norekn. 

Med anledning av ovanstående not torde följande böra meddelas. Den iakt- 
tagelsen, att en viss Uppsala-handskrift från omkring år 1500 stundom brukar 
aa och w såsom ändelsevokaler i tvåstaviga ord med Icort rotstavelse, men icke 
i andra ord — på h vilken observation min i fjor tryckta nppi>ats "Långa andel- 



K. H. Karlsson, öfverg&ng a>o i fsv. ändelser. 167 

seende äro dessa ganska beaktansvärda, och särskildt märkes, att 
hos ord med kort rotstavelse o ej sällan träffas i ändeisen i stället 
for a. De exempel därå jag funnit äro: hefdlondis (4 g.), begeeror 
(2 g.), begcerondhis (3 g.), begeerodh, begcerodho (2 g.), dagho, fälOy 
farOy giffwo, wtgiffwOy giffwondeSy göro (5 g.), tvtgöro^ gäros, 
haffwo (2 g.), haffwodj hopos (4 g.), Icommo (5 g.), hemkomma (2 g.), 
kommondes, tilkommondesy loffwodhe (2 g.), loffwodh, loffwondes^ 
skado, snarosta, swarode, swarodh, forswarondis, thalodho, theedon, 
varo (3 g.), offwerwcegondis, Äfveu i ord med l&ng rotstafv^else 
träfias -o någon gång, men kan i dem alla utom ilatno (2 g),för- 
lossoSj svceno och dandesveeno förklaras på annat sätt. — 8amma 
egenhet träffas äfv^en i ett par andra handskrifter från denna tid '). 
I företalet till sin edition af Christoffers landslag s. XVIII anför 
Schlyter en i k. biblioteket i Stockholm befintlig handskrift sign. 
B 24, om hvars ortografi han anmärker "att o ofta förekommer i 
stället för a, äfven i verber såsom bcerOy drcepo, gifftPOy giffuoSy 
gåro^ göros, görande, hawa, hatoas, kofno^ Ufuo^ lighot, lowOy skado, 
varo, cega etc." Alla dessa äro kortstafviga. . Vidare träffas i en 
redaktion af 1414 års Vexjö stadga helt säkert afskrifven omkring 
år 1500 uti en i samma bibliotek befintlig bok innehållande "Anno- 
tationes historicae et juridicaB", orden opbcerOy fara^ Qiffwo, göro, 
haffvo (3 g.), hwario, knappa och tilskepodhe, alla med kort rotstaf- 
veTse. Efter lång rotstafvelse träffas a endast i Thomosan, där o 
utan tvifv^el beror på det i föregående stafsrelse befintliga o. Denna 
afekrift är helt säkert skrifven i Småland. 

Häraf torde framgå att omkring år 1500 fanns i Småland och 
särskildt i Väckelsångs socken — biskop Ingemar var därifr*ån, — 
en ljudlag, hvarigenom i ord med kort rotstafsrelse a i ändeisen 
öfv^ergick till ö. 

sevokaler i det nordiska fornspråkef* (Arkiv IV, 87 flf.) till väsentlig del grun- 
dade sig — hade av mig blivit gjord åtskilliga år, innan nämnda uppsats pu- 
blicerades, troligen år 1881 (kanske 1882); och ehuru jag då ännu icke av iakt- 
tagelsen drog samma slutsatser som de i fjor offentliggjorda, föresvävade mig en 
liknande uppfattning, när den ortografiska observationen gjordes. 

15 juni 1888. Axel Kock. 

*) Till de av Aman. Karlsson här nämda hdskr. känn jag läs^ga ännu 
en, nämligen en codex av Stadslagen (se Schlyter, Cbri8toff'ers Landslag s. CX 
f.) från början av 1500-talet. Ad. Nobbbm. 

K. H. Karlsson. 



» ><r>.«o< • 



Glossar su den Liedern der Edda (S(emundaredda) van Hugo 
Gerifig, Paderhorn w. Munster. 1687. 

Wenn der Verfasser in seiner Vorrode davon spricht, dass er 
mit seinetn Eddaglossar einem dringenden Bediirftiis abziiholien 
suche, so ist das in diesem Falle keine Plirase. Die einzige Edda- 
ausgabe mit Glossar^ die Liiningsche^ ist längst ans dem Buch- 
handel verschwunden und die j ungen Grermanisten mussten sich 
also bei ihrer ersten Eddalektiire mit den wenigen Bibliotheks- 
exemplaren jener Ausgabe abfinden, wenn sie nicht Egilsson öder 
gar die Kopenhagener Glossare wälzen wollten. Und wie lästig 
musste ein solcher Mangel gerade jetzt sein, wo an fast allén grös- 
sern Universitäten Deutschlands äie Edda mit in den Kreis der 
Vorlesungen und Obungen hineingezogen ist! Nun giebt uns Ge- 
ring ein liandliches und ungemein Beissiges Glossar, das gewiss 
allén Studierenden im höchsten Grado willkommen sein wird. Denn 
för Studierende ist es in erster Linie bestimmt, also auch insbe- 
sondre för Antänger in der Eddalectiire. Freilich muss ich be- 
zweifeln, ob es dem Anfånger in allén Fallen genug bietet und 
dies immer in der richtigen Weise. 

Gerings Glossar schliesst sich an die Hildebrandtsche Ausgabe 
an. Nun muss aber ein Glossar zu einer nicht kommentierten 
Ausgabe immer zugleich eine Art Gommen tar in sich enthalten. 
So ist in Heynes Beowulfglossar zugleich soviel interpretiert, dass 
der Antänger kaum je in die Gt)f'ahr kommt, irgendwo stocken zu 
bleibcn. Ahnliches hat L. Wimmer in seinem Lesebuch för einige 
Eddalieder geleistet, nur dass er noch genauer als Heyne eingent 
auf die Bedeutungsentwicklung des betreffenden Worts bis zu der 
iraglichen Stelle hin. G^ring giebt nun entschieden zu viel Citate 
mit Zahlenangaben, zu wonig direkt commentierende Erklärungen. 

Fiir H. H. I 10,1,2 Skämt lä visi 

vigs af bipa, 
finden wir unter skammr "skamt^ — 'Tturze Zeit", unter lata för 
unsere Stelle die Bedeutung "zula>sen, gestatten'^ Wimmer giebt 
einfach unter skämt eine tJbersetzung, die den Sinn klar hervor- 
treti»n lässt und den Anfånger mehr fördert-, als das Zahlensuchen 
unter Idfa und skammr bei G^ring. 

So hatte Yaft)r. 31,6: pvi es pat ^ alt til cUalt wohl gonauer 
crklärt werden miissen, da nicht so ohne weiteres zu verstehen ist 
worauf sich "pai alt" bezieht. 



Anm. av Gtering: Edda-glossar. 169 

Ferner Sg. 17. vildi okkr fyllci 

til fjdr vela, 

Untcr vilja cum inf. findet sich diese Stelle citiert. Dass okkr hier 
dat. coinmodi ist, wird der Lernende aber schwerlich errathen. 

Wozu nun dieser Sparsamkeit mit Erklärungen gegeniiber die 
Peinlichkeit in Anfuhrung der Citate? Wozu muss jeder Casus 
eines ganz bekannten Wortes mit den 5 öder 6 Stellen, in denen 
er sich findet, belegt werden? Mir scheint, diese genaue Stellen- 
angabe hatte fiir das grössere Eddawörterbuch aufgespart werden 
sollen. Um einige kleine Liicken zu erwähnen, so fehlt die Erklä- 
rnng der kenning ^Vipris grey*' -» Wölfe; dass "epaP oft gleichbe- 
deutend mit ^^oV gebraucht wird, ist nicht angegeben. 

Trotz mancher kleiner Ausstellnngen darf man nicht anstehen, 
das vorliegende Glossar als eine äusserst dankenswerthe Gabe an 
die jiingem Eddaleser zu betrachten. Aber es ist noch etwas mehr; 
es ist zugleich der Vorläufer des grossen ausfiihrlichen Eddaglos- 
sars, das als dritter Band der neuen Symonschen Ausgabe erschei- 
nen soU und als solcher bedarf es auch einer nähem Betrachtung 
auf seinen wissenschaftlichen Werth hin. 

Es ist die Aufgabe eines Speciallexikographen, die Bedeutung 
der einzelnen Worte in jeder Stelle bis in die feinsten Nuancirun- 
gen genan zu fixieren und uns dann in dem betreffenden Artikel 
ein Bild zu entwerfen von dem Zusammenhang der Bedeutungen und 
ihrer Entwicklung aus einander. Er wird einen doppelten Weg 
einschlagen miissen, um zum Ziele zu kommen. Seme Aufgabe 
wird einerseits eine historische sein; er wird auch die Zeitgenossen, 
die Vorgänger und Nachfolger des von ihm behandelten Schrift- 
stell(»rs heranziehen miissen -und aus ihrem Sprachschatz, aus dem 
Sprachschatz jener Zeit iiberhaupt die Bedeutungen der Worte 
erschliessen. Aber seine Aufffabe ist zweitens eine psychologische; 
er wird sich genau mit der betreffenden litterarischen Persönlich- 
keit vertraut zu machen haben; er muss es verstehen, diese Per- 
sönlichkeit auch in ihrem Wortschatz wiederzufinden und aus der 
Kenntniss des Menschen heraus seine Ausdriicke und Wendungen 
aufzufassen und zu erklären. Nur der hervorragendste Kenner 
eines Schriftstellers soUte sein Lexikograph werden. 

Was die erste Forderung anlangt, so verspricht Gering in der 
Vorrede fiir sein grösseres Glossar die Benutzung des Wortschatzes 
der Skalden. Dass auch die Sprache des Rechts zuweilen horan- 
gezogen zu werden verdient, zeigt Richerts Behandlung der Gunn- 
Ippepisodo, die Gering leider nicht beachtet hat. Die zweite For- 
derung wird freilich um so schwerer erfiillbar bei einem Buche wie 
die Edda, an dem fast ebensoviel dichterische Individ ualitäten gearbei- 
tet haben als Lieder vorliegen, und wo der Lexikograph auch noch 
mit der Art und Weiso verscliiedener geschickter und ungeschick- 
ter Interpolatoren zu rechnen hat Wie ich mir die Arbeit des 
Lexikographen in diesem Falle denke,.will ich durch ein Beispiel 



170 Wilhelm Ranisth. 

aeigen. Der Dichter der Sigurl>rtrkvi|ia Ljd skämma, der Brocli- 
stiicke altcr Lieder dureli eine limge Reihe von Veraen mit einan- 
der verkniipfte, wjtr ein elendor Stumper, der mit allén raöglichen 
Flick\v'örterQ operierte. Er braucht V. 54,^ "Irunn kona" llir Gup- 
riin. Unter kunnr sotat Gering an "1) bekuant 2) klug, veratäiidig(?)" 
und fiihrt liir Letateres ausser Qnacrer Stolle auch noi-h Akv. 1,3 
Aunnati set/g (fiir Kncfrppy) un, Abor Knejivfir känn hier ebenso 
gut "dur beruhmte Miu»" lieiasen und der Auadruck hunn kona 
die beriilimte Frau" an dieser Stolle Ut des Dichtera der Verse 16, 
17, äd und ähnlicher vollkommen wurdig. kunn fing eben mit k 
na und das geniigte diesem Jamuscm Vei-seachmied. Aub dcT Un- 
geschickliflikBit desselben Poeten iat dtis Flickwort lettyi Sg, 20,2 
BU erklären: "Wir worden in livnger Zeit fiinf Söbne erzeiigen". 
Wir haben aber kein Kecbt init Goring Rir "lemji" "2) in Zukanfl(?}'' 
anzuzetzec 

Wir baben oben die möglichst geiiaue Redeutungsbestimmung 
als H:viiptaiifgabe des SpeciallexikograpbeQ hingestellt, aber gerade 
bierin läast ea Gering ofl leblen. Er si^beint sicli bierin viel ku 
sehr auf die Eopenbagener (ilussare, anf Egilsson und Liining zu 
verlassen und viel zu wenig dia oinzelnen Rddastellen aelbatständig 
nachzupriiron und so die fL-inem Bedeutungsunterschiede zu ab- 
strabifron. lob greife nach Bi>li(?ben oinige Artikel beraus: aceiti 
m. 1) Örbweiss sg. dat. sveita Vm, 21,6 Pra. 32,2 u. ö.j 2) Scbaum 
eg. nom. c. art. sveiiinn Fm. 31 pr. t; dat. sveila Rm. I6,ti. — Nun 
ist aber klar, dass sveifi "Blut" heisst in Vm. 21,6, Grimn. 40,3 (S. 
in der Su. E. die Bescbreibuug der Weltsch^fiing) und Fm. 32,2 
(Sigurpr sveita stokkin nach der Tötung des Faftiir); ebenso Fm. 31 

Sr. I in freyrkli sveitinn 6r lyarlanu, wo svetii identiscb ist mit 
em nacbber vorkomraeudon f{jartb!vp. Dann aber heisst sveiti 
wohl "Schweisa" in {;u})r. II I, 6 (S. Liining zur Stelle und be- 
achte don Paralleliamus von Ij und 7,8!} und in Rm, 13,6, 

svattgr adj. diinn, mager; aiisgebimgert ; ermattet. Vigfiisson 
(Ditt.) setat wohl mit Recbt fiir iUle 3 Eddastellen "diimi, schlank" 
an und bemerkt, dass dieae Bedeutung epiiter veraltet sei; an ibre 
Stelle sei dann die Bedeutang "ausgebungert" getreten. Man darf 
docb unmöglicb annebmeo, duss der Dicbter der Grimuismål sicb die 
Sonnenrosse "ausgebungert" vorgestellt habe. Öder sotlte OddniuB 
Hoss duroh don weiten Ritt "ausgebungert" seiu? Bei der dritten 
Stelle (H. H. I 43,7) könnte man vielleicht zweifelhaft eein, aber 
auch hier setzt Wimmer svangr — "smtekker" an. Äoch svangrifr 
RJ). 39,6 ist natiirlich lobendes Epitbetonr "achlankgebaut", nicht 
"maaer", Unter hitr giebt Gering nach den Kopenbagenem und 
Liining an: "31 kriiftig, wirksam. Oddr. 6,7". Aber bitr läast sich 
in einer bo allgemeinen Bedeutung kaum nachweison; es beisst 
bier wohl einfach "schmerzlich". 

i:f pti litum/irir Harb. 50.4 erklärt Goring: "wenn du in an- 
drer (Testalt (verkleidet) waudiTt^-st (?)". Alier litum kaun au und 



Anm. av G^ering: Edda-glossar. 171 

för sich nicht 'Verkleidet" bedeuten. Dietrich nimmt (Hpt. Ztschr. 
VIII 75) mit Recht eine nähero Beziehung zwischen den beiden 
Worten an. In fara liegt der Begriff der Veränderung, während 
litum als Instramental zu fassen i st: ^'sich verändem durch die Ge- 
stalten, was die Gestalten angeht", d. h. ^'die Gestalten wechseln". 
Dazu sind dann Fälle wie fara hygf)um^ vistum '^to move, change 
one's abode", fara buferli öder buferli sinu ^^to move one^s honse- 
hold'^ bei Vigmsson zu rechnen. orpum m^la Vm. 4,6 bezieht sich 
doch wohl auf den Wortstreit selbst, wie Wimmer will (kaömpe 
i ordklegt med jaetten), nicht bios auf die Anrede, wie G^ring 
iibersetzt (mit Worten anreden). 

Fiir endlangr^ das nach G^ring "von weiter Ausdehnung, läng*' 
bedeutet, hat wohl auch L. Wimmer die richtige Erklärung ge- 
geben. 

Fiir direkt falsch iibersetzt halte ich die Phrase fyr hié koma, 
die Gering durch ''fussfållig bitten'' wiedergiebt. fyr Icné koma 
heisst 'Vor die Kniee der sitzenden (Gu|)riin) treten". Die Knieo 
sind nicht etwa die Kniee der bittonden Fursten, wie es nach dem 
Glossar scheint. Ebenso ist die Erklärung von trymskv. 24, 1, 2 
wohl verfehlt: die Zeilen lauten: 

Vas par at hveldi 
um komit snimma. 

Unter cU giebt das Glossar ''27) der Zeitpunkt, der während 
eines Zustandes öder einer Handlung erreicht wird (zu): var par 
at morni (Versehen fur kvddi) um komit". TJnter ^snimma" finden 
wir ''friihzeitig" ; also miissten wir iibersetzen: "es war friihzeitig 
Abend geworden". Aber das klingt doch gar zu modern ! Wimmer 
verbindet dagegen richtig ^var par komit snimma" und daneben 
ist dann at åcveldi einfache Zeitbestimmung: "Man war firiihzeitig 
am Abend gekommen." 

Unter hvé ^ebt Gerinff fiir Giil)r. III 8, 8 die Bedeutung "wie 
auch immer" mit Fragezeicnen. Schon die Kopenhagener Ausgabe 
schlägt in der Anmerkung als das einfachere vor, 2, 6 und 7 als 
stdlsatz zu fassen, wobei dann hvé einfaches Relativ ist. Auch Vig- 
fösson im Corpus poeticum interpungiert so. Als "wie auch im- 
mer" ist hvé schwerlich belegt. 

Man känn es Gering nicht absprechen, dass er mit grossem 
Fleiss die Eddalitteratur fiir seine Zwecke ausgenutzt und in sein 
Buch hineingearbeitet hat. Selbstständiges, Ergebnisse eignerFor- 
schungen diirfen wir fi^ilich kaum darin suchen. 

Ich schliesse mit dem Wunsche, dass wie Gering uns hier ein 
gutes Hilfsmittel gegeben hat fiir den Universitätsunterricht, er uns 
recht bald in seinem grösseren Glossar ein auch allén wissuuschafiy- 
lichen Anspriichen geniigendes Specialwörterbuch liefem möchte. 

Berlin. Wilhelm Ranlsoli. 



• K Zimo^ t 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 

Upprättad av E. H. Lind. 



I. Bibliografi, literaturhistoria ocic biografi. 

Ärpi, R, Isländsk folklore. 

Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. S. LIK. 
Barisch^ K, Bibliographische tlbersicht der Erscheinungen auf dera 

Gebiete der germaniscben Pbilologie im Jabre 1884. 
Germania XVIII (1885) s. 411—508. 
Bibliotbeca danica. Systematisk Fortegnelse ovcr den danske Literatur 

fra 1482 — 1830, efter Samlingerne i det store kongelige Bibliotbek 

i Kjebenbavn. Med Sapplementer fra Universitetsbiblioteket i 

Kjebenbavn og Karen Brabes Bibliotbek i Odense. Udg. ved C7/r. 

F. Bruun. H. 5, 6 (B. 2, b. 2, 3). Kebenh. 1884, 86. 4:o. Sp. 

LXI— LXXXXVIII + 389—704 ocb XX + 705— 1086. å Kr. 2. 
Cafalogae of the books printed in Iceland from A. D. 1578 to 1880, 

in fbe library of tbe Britisb museum. London 1885. 4:o. 41 s. 
(FiskCj W,) Books printed in Iceland 1578 — 1844. A supplement to 

the Britisb museum catalogue. Florence 1886. 8:o. 29 s. 
Bibliograpbical notices I. 
Förteckning öfver riksantiqvarien ra. m. Dr. B. E. Hildebrands efter- 

lemnade boksamling. Örebro 1885. 8:o. 2 -}- 145 s. 
Hildebrandj E. Svenska publikationer af historiska handlingar. 

Hist. tidskr. (svensk) 1886 s. 317—367, 
Jahresbericht ubcr die erscheinungen auf dem gebiete der germani- 

schen pbilologie herausgegeben von der gesellscbaft ftir deutsche 

philologie in Berlin. Sechster jahrgang 1884. Leipzig 1885. 8:o. 

IV + 418 + 2 8. — Siobenter jahrgang 1885. Leipz. 1886. 8:o. 

2 + 352 8. M. 8. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 1435. 
Jönassonj S, L, <t F. Jönsson, Ski^rsla um handritasafn bins islenzka 

bökmenntai^elags. II. Gefin ut ad tilhlutun fjelagsins. Kebenh. 

1885. 8:o. Vm + 310 8. 
Klenwiing^ O. E, [Förteckning över Joh. Thomse Agrivillensis Burei 

tryckta ock otryckta skrifter]. 
Samlaren 1884 8. 13—25. 



Bibliografi ftr &ren 1885 ock 1886. 173 

Letik, H. Bibliographisches Verzeicboiss wichtiger neuer ErBcheioan- 
gen Bof dem Gebiete des Altnopdischen im Jahre 1884. — d:o im 
Jabre 1885. 

Centralorgan fur Realscbulwesen 1885 b. 406—458 ock 1886 
B. 347—349. 
Lind, E. H. Bibliografi for ir 1883. 

Arkiv for nord. filol. Ill a. 257—279. 

— Bibliografi för år 1884. 

Arkiv for nord. filol. Ill s. 345-365. 

— Svensk Uteraturhistoriak bibliografi. IV. 1883. — V. 1884. — 

Bilagor till Samlaren I88i> ock I88Ö. 
Lunåetl, J. A. Svensk literatur 1881—1884. 

Svenaka landam&len VI. Smärre meddel. b. 1,X— XCVl. — Bi- 
bliografi över landsm&tB- ock folk lo ru literatur. 
Lärda BäUakapa handlingar ocb tidskrifter. [InnebMhöverBikt]. 

AntikviteiBakad:B mänadabUd 1885 a. 87-94. 
MelOed, B. Th. Islaadake böger. 

Bilaga till Nord. tidakr. ntg. af Letterat. föreningen 1885 
ock 1886 
JtolUntp, W. Fortegnelae över dansk historiek litteratur vfdrerende 
Daumarks Historie for Aaret 1884. — d:o for Aaret 1885. 

Hiatoruk Tidnkrift (danak) R. 5, B. 5 a. 475—488 ock B. 6 
a. 211—225. 

— FortegnelBe över fr«mmed historiak Litteratur vedrerende Danmarks 
Hiriorie for Aaret 1883. — d:o for Aaret 1884. — d:o for Aaret 1685. 

TliBlonalc TUl^elir. [danak). R. 5, B. 5 s. 244—255, B. C s. 
19ti— 210 i>ck 4G:l-478. 
Mätter, S. Nordens forblBtoriake archeologi i 1883—1884. Sthm 
, 17 s. 
Särtryck ur Nordisk Ödakr. utg. af Lettarst. fiSren. 1885. 
Kcgesta diplomatien bistoria' danicn. Cnra societatiB regite ncientiarum 
danic». Ser. II. T. I. IV. Ab anno 1448 ad annum 1491. Ke- 
benh, 1885. 4:o. 3. G99-984. — Ser. II. T. T. V. Ab anno 
1491 ad annum 152^. Sebeoli. 1886. 4:o. S. 985—1272. 
Silverstolpe, C. Bibliografi 1884. [Ilistorisk]. — d:o 1885. 
Hiat. tidakr. (svensk) 1885, 1686. 
L af utBluUningen i viBningflaalen [i Kongl. biblioteket i Slock- 
' '^ 58 e. 

- l^lhliotekcts handlingar. 7. 1884. — Inne häller blund 
' r f&r fomial&ndaka ock farnavenska hand- 
Wtyper. 




'Uogör 



literatur och gpråfc. Upnla. 8:o. 8 a. 
Ipsala Diuvernt«ta åmkrift 1885. 
ida mittelalterliche Litteratur. 
Uria-Laacb. Kathol. Blätter. B. 29 s. 160—180 



174 £. H. Lind. 

BtrftirSm. B, Spruig, wn nUlU ren! Stkm. 8:a. 20 i. 
Sreadu kmdMålen Y. 4. 

B^jrgJirSimgfwr, J, Stsit ntbdfiuidaU] å filmiidi liOi>— 18$2. Reykj»- 
Tik 18^. S:o. lY + 143 «. 

Anm.: Reme critiqoe 1886 s. 88, at E. BeanTois. 

BraunkUtz, E, Die enie nicht4rhristliclie Parmbel des BArlaam nnd 
Jotspbat, ifare Herkonft ond Verbreitang. Halle. 1885. 8:o. 
VIII + 110 s. 

A om.: IJteratorbl. for germ. a. ronun. pbil. 1885 n:o 10, at 
J. Koch. 

Bredman, L. Om Egill SkallAgrimflsoD. 

Förr och nu 1886 sp. 111—116, 131-iai ock 197—20*. 

Båäihj A. U. Stadier öfrer kompositionen i några inlindska ittsagor. 
(Akad. afhandl.). Land 1885. 8:o. VI + 160 s. Kr. 2. 

Cederschiöid, G. Horn den gamla isländska literatnren kommit till 
oss. Stbm 1886. 8:o. 20 s. 

Särtryck nr Nordisk tidskr. ntg. af Letterst. föreningen 1886. 

Daae, L. Matrikler över Nordiske Staderende Ted fremmede UniTer- 
siteter. Efter offentlig foranstalining samlede og ndgiTne. Irste 
Hefte. Kristiania 1885. 8:o. 149 s. 

— Om Mag. Gert Henriksson Miltzow, Sognepnest til Voss. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 f. 161—186. 

— Nogle Bemserkninger om Historieskriveren Albert Krantz. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 225—261. 
Den heliga Birgitta. Historiskt utkast. 

Svenske arbetaren 1886 s. 70—74 ock 103—112. 
Oauthey, Å, Qaelqaes möts des cbants populaires suédois. 

Archivio per lo stud. delle träd. pop. IV s. 271 — 276 ock 
569—574. 

Ojessingj Q-, Å. Egils- sagans Forhold til Kongesagaen. 

Arkiv for nord. filol. II s. 289 — 318. Även i sårtrjck. 
Gram^ J, S, Mediseval Songs of tbe North. From notes of K. Lyng- 
by^s Lectures. 

Scandinavia 1885 s. 171. 

Goetz, W, Die Nialssage ein Epos und das germanische Heidenthum 
in seinen Ausklängen im Norden. Berlin 1885. 8:o. 32 8. 

Samml. gemeinverständl. wissenschaftl. Vorträge hrsg. v. Vir- 
chow u. Holtzendorff. H. 459. 

Anm.: Literaturbl. fur germ. u. roman. phil. 1885 sp. 450, 
av H. Schnorr von Carolsfeld. 
Hausknechtj E, Abriss iiber die Verbreitung der Sage von Floris und 
Blauncheflur in der europäischen Litteratur. 

Inledning till : Floris and Blauncheflur. Mittelengl. Oedicht ans 
dem 13. Jahrh. herausgeg. von Emil Hatisknecht, (SammL engl. 
Denkmäler in krit. Ausg. B. V.) Berlin 1885. 8:o. XX + 252 8. M. 6. 

Anm.: Deutsche Literaturzeit. 1885 Nr. 35^ av K* Breol. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 175 

Heikel, J- A. Våra folkskrifter. 

Finsk tidskr. 1886, 1 s. 95—107. 
Hjaltason, Gudm. Islands skalder. I. Forntidens skalder. II. Medel- 
tidens skalder. III. Nyare tidens dikining. 

Folkhögskolebladet 1885 n:o 12 ock 14. 
Holm, Yiggo V, Skildringen og fortsellemåden i de Oldnordiske sagaer. 

Hist. Månedsskrift for folkelig og kirkelig Oplysn. B. 3 b. 
100—128. 
Uöjer^ N, Norsk national historieskrifning. I. 

Historisk tidskr. (svensk) 1886 s. 123—176. 
Jonsson j Thorleif. Endnu lidt om laknneme i Gnll-Pöris saga. 

Arkiv for nord. filol. III s. 286. 
Jergensen, A. D. En upåagtet krenike af Povl Helgesen. 

Hist. Tidsskr. (dansk) R. 5, B. 6 s. 323-338. 
(Klemming, G. E.) Dialogns Creatnrarnm Moralizatns. 

Samlaren 1884 s. 36—42. 
[Klemming^ G, EJ Ur en samlares anteckningar. Sthm.— Ups. 1883 
—86. 4:o. 2 + 254 s. 

Särtryck av uppsatser i Samlaren ock Nyare bidrag till kän- 
ned. om de svenska landsm&len. 
Kålund^ Kr, Droplaugar-sona saga i den ved brndstykket AM. 162, fol. 
reprsesenterede bearbejdelse. 

Arkiv for nord. filol. III s. 159—176. 
Mfelijn, T. Om Nordens sagoliteratur. 

Tidskr. Verdandi 1885, s. 64-74. 
MegeVj E. Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien. 

Samlaren 1884 s. 65—114. 
Olrik, A, Anders Vedel og hans danske krönika. 

Kort Udsigt över det philol.-hist. Samfrs Virks. 1884—85 
s. 65—67. 
Olsetij Bj. 3f. Om forholdet mellem de to bearbeidelser af Åres Is- 
lendingebog. Kebenh. 1886. 8:o. 32 s. 

Särtryck ur Aarbeger for nord. Oldkynd. 1885. 
Poestion, J. O. Isländische Litteratur. 

Magasin fiir die Lit. des In- u. Auslandes 1885 s. 355. 

Rosenberg, C. Nordboernes Aandsliv fra Oldtiden til vore Dage. Tredje 
Bind. Den gammellutherske Tidsålder. (1520—1720.) 2:det Hefte. 
Kebeiih. 1885. 8:o. S. 259—587. Kr. 3,75. 

Sarrazin^ G, Der schauplatz des ersten Beowulfliedes und die heimat 
dos dichters. 

Beiträge zur gesch. der deut. spr. u. lit. XI s. 159 — 183. 
— Die Beowulfsage in Dänemark. 
Anglia IX s. 195-199. 

Schack, H. Svensk literaturhistoria. H. 1—4. Sthm 1885, 86. 8:o. 
S. 1—256. & Kr. 0,90. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 340, av 
G. Cedersohiöld. 

12 



176 E. H. Lind. 

StMei, H. FgrtetJOTimprt tOl legeadamt i Codex 

1884 I. 



Sularai 18So I. 60—72 k 1886 f. 156— 169. 

iBBek.: 1. Når ölvermttcs Didnkskrömkma? — 2. SjtOeBs 
kkwtcr. — 3. Eb wdeltidfldikl. — 4. BuMlwkeB. — 5. T«tf 
■uMve af Paris. — 6. Öfrenattaren af Barlaa» ock Josapkat. — 
7. Ars moriendL 

— Anteckiinigar ock laialiBgar rSrande irenak literatitrkistoRa. Ups. 
1886. 8:o. 164 8. (SartrTck af nppsatsar i Saslam 1885— ^> 

Aa«.: FiMk tidskr. 1888, 1 s. ^W^ aT C. 6. E[3tkuKier]. 

— Des ▼aa.iraiide juden. Föredrag kallet rid landmafalorauBganhia 
feat i U]MaU d» 23 lekraari 1884. 

Nj irenak tidskr. 1886 s. 114—121. 
SdnmtizeTy Pft. €reackickte der f kand i nariackea Litteratör tob ikrcB 
AnfingcB bis anf die neaeste Zeit. 1. Tkeil: Gcsckickte der ait- 
skaBdinariseken Litteratar tob de& altesteB Zeitea bis znr Refior- 
matioB. Leiprig 1886. 8:o. XXIII + 226 s. M. 4. (Ttgor B. 
Tnif 1 BT ''Gesekiekte åtr Weltiitteratur in EinzeidarsteUungeB"). 

A B Bi.: Xord. tidskr. ntg. af Letterst. loren. 1886 s. 340, bt 
G. Gederackiöld. — Literär. CentralbL 1886 sp. 1 124, aT EL M[ogkl. 
— GentnJorg. t Beabcknlw. 1886 a. 291, ar H. Lenk. 

— [Uåadiscke] Spracke ond Litteratur. 

Island. Land ond Lente ete. Ton P. Sckweizer, s. 75^—152. 
Anm.: Nord. rery 1884 — ^h »p. 441, aT R. Arpt. Jfr. sp. 
470 — 475. — Mag. för di^ Lit. des In- o. Anslå lS8o ». 8W, 
aT K. Maorer. 
Sierers, E. Die beimat des Beownlfdickter?. 

Beiträge zor gesck. der deat. spr. a. lit. XI s. 354 — 365. 
Sioiétå, Wk. A few Parallela between tbe Oid-Norse and tke Iriak 
Uteratnres and Traditions. 

ArkiT for nord. filo!. II s. :i:59— 341. Jfr. The Academj 
1885, 1 s. 298. 
Siorm, G. Biskop Isleifs Krenike. 

ArkiT for nord. filol. II s. 319 — 338. ÄTen i sårtryck. 

— Om Tidsforboldi^t mellem Kongespeilet og Stjom samt BarUams og 
Joaaikts taga. 

ArkiT for nord. filol. Ill s. 83 — 88. ATen i särtryck. 

— Om en Olavs-Iegende fra Ribe. Kra 1885. 8:o. 18 s. 

Sirtryck nr Kristiania Videnskabsselskabe forbandi. 1S85. 

— De norsk- isländske BibeloTerssttelser fra 13'de og 14:dt? Aorknn- 
drede og Biskop Brandr Jonsson. 

ArkiT for nord. filoL III s. 244—256. 

— Et gj€nfan<let Hiiandskrift af Mattis Stersseos SagnoTersa^ttelse. 

Hist, Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 271—272. 
Snrainssfrn^ John. Sanc-ta Birgitta. An bi:3torical sketcb from medieTal 
times in Sweden and Italy. 

Scandinaria 1885 s. 119—122 ock 145—148. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 177 

WaitZf G, Zur Kritik däDischer GeschicLtsqaellen. 

Neues Arch. der Gesellsch. f. ältere deutsche Geschichtskunde 
XII 8. 11—39. 



(Wahlfisk^ J.) Lektor H. Aminson och Fornminnesföreningens [Söder- 
manlands] tjugufem&riga verksamhet. 

Bidr. till Södermanlis äldre kulturhist. VI s. 1 — 11. 
ÄfnderssonJ-Efdenberg, ÄJ Peter Christen Asbjörnsen. 

Familj-journalen 1885 s. 36. 
Ofaidozjj H. P. Ch. Asbjörnsen. 

Mélusine II. 
Mnurer, K. Peter Christen Asbjemsen f 6. Jan. 

Augsb. Allgem. Zeitung. Beilage. 1885 N:o 53. 
N [ordensvan] ^ ö. Peter Christen Asbjörnsen. f 

Ny illustr. tidn. 1885 s. 35. 
Thoresen^ M. Peter Christen Asbjörnsen. 
Illastreret Tidende 1885 s. 209. 
Bureus, J. Anteckningar af Johannes Thomce Agrivilicnsis Burens. 
(Slutet). [Utg. av G. E. Kleniming.] 
Samlaren 1884 s. 5—26. 
JAehrechiy F. Arthur Hazelius und das Nordische Museum in Stock- 
holm. 

Germania XVIII (1885) s. 355—363. 
Odhner, C, T. Minnesteckning öfver Bror Emil Hildebrand. Inträ- 
destal i svenska akademien. Sthm 1886. 8:o. 85 s. 
Särtryck ur Sv. akad:s hand^. D. 62. 
Bjarnason^ p, Kafli ur jarctabok Arna Magniissonar og agrip af 
egn hans 

Timarit 1886 s. 193-285. 
Jjfinderjj N, Mårten Birger Richert. f 

Ny illustr. tidn. 1886 s. 313. 
Dr. C. Rosenberg. (Nekrolog). 

Scandinavia 1885 s. 309. 
S0dring^ E. Carl Rosenberg. [Dödsruna]. 

Illustr. Tidende B. 27 s. 126. 
G er ing ^ H. L. F. A. Wimmer, der nordische Sprachforscher. . 

Rheinische Blätter fur Erzieh. u. Untcrr. 1886. 
Hildebrand, H. Jens Jakob Asmussen Worsaac. f 

Ny illustr. tidn. 1885 s. 325. 
Jlindenhttrg, T. J. J. A. Worsaae. Den 14. Marts 1821 — den 15. 
August 1885. 

Illustreret Tidende 1884—85 N:o 47. 
Jens Jakob Asmussen Worsaae. 

Familj-journalen 1885 s. 261. 
Muller, S. Mindetale över det kgl. nordiskn Oldskriftselskabs Vice- 
president fra 1865 til 1885, Kammerhorre, Museumsdirekieur, Dr. 
Phil. J. J. A. Worsaae, med saerligt Hensyn til hans Betydniug 



lÖO E. K Lind. 

Historisk tidskrift atgifyen af svenska historiska föreningen genom E. 
Hildebrand. Årg. 5. 1885. Sthm. 8:0. 4 + 370 + 92 + 3 
+ 10 + 36 + 8 s. Kr. 5. — Årg. 6. 1886. Sthm. 8:0. 4 + 
382 + 88 + 2 + 9 + 6 s. Kr. 5. 

Literatnrblatt för germanisdie und romanische Philologie. Unter Mit- 
wirkong von Prof. Dr. Karl Bartsch heransgegeben von Oiio Behaghel 
und Friis Neunumn. Jahrg. 6. 1885. Darmstadt. 4:o. XKIV 
+ 528 sp. M. 10. - Jahrg. 7. 1886. Darmstadt. 4:o. XXII + 
520 sp. M. 10. 

Nordisk revy, tidning f5r vetenskaplig kritik och nniversitetsangeliU 
genheter, ntgifven af Adolf Noreen. krg. IL Upsala 1884 — 85. 
4:o. 512 s. Kr. 6. (CTnder 1885 n:o 8—16 av årg. 2.) 

Samlaren. Tidskrift ntgifven af svenska literatursällskapets arbetsut- 
skott. Femte årg. 1884. Sthm 1885. 8:0. 4 + 116 + 6 s. 
Kr. 3. ~ Sjätte årgången 1885. U. 1, 2. Upsala 1885, 86. 8:0. 
188 + 9 + 11 s. Kr. 4. — Årg. 7 1886. Ups. 1886. 8:0. 4 + 
141 + 11 8. Kr. 3,25. 

Anm.: Hist. tidskr. (svensk) 1886 s. 10 av I. F[ehr]. — 
Finsk tidskr. 1888, 1 s. 304, av C. G. Efstlander]. 

Skrifter utgifna af Svenska literatursällskapet i Finland. II. Förhand- 
lingar och uppsatser. I. 1885—1886. Uffs 1886. 8:0. 6 + 
LXII + 112 s. 

Anm.: Finsk tidskr. 1887, 2 s. 215, av A. L[önn]b[ec]k. — 
Hist. tidskr. (sv.) 188G s. 183. 

Hl. Nordisk språkvetenskap. 

L Allmänt. 

Aihinson^ J, C. Notes on commonfield names. 

The Antiquary XI H, XIV. — Uppvisar en mängd namns nor- 
diska härkomst. 
Bcihich F' I' ber die urgermtinieclio Vcrscliärfang von j und w. 

Naclirichleu der Geselisch. der Wisscnsch. zu Göttingen 1885 
s. 2:35 - 2:31». 
— Heitriigo zur germunischen lautlehre. 

Zcitschr. fiir deut. Alterthum N. F. XVII s. 366—368. 
Braie, E. Nordische lehnwörter im Orrmulnm (nachträge und berich- 
tigungoD). 

Beiträge zur gesch. der d. sprache u. lit. B. X s. 580 — 586. 
Brcdsdorf, J. U, Om Aarsagerne til Sprogenes Forandringer. Paa 
ny udgivet af Vilh. Thomsen. Kobenb. 1886. 8:0. 32 s. Kr. 0,50. 
Brciittr^ O. (i er mani se bes e. Erster teil. Die luutgesetzlicho ent- 
wickluQg des idg. c in den ältesten germauischen spracben. Inau- 
gunildissert. Halle. 8:0. \ -\- 11 s. — II. Der idg. e — ö — ä im 
gcrm.tniselien. 

Hrilr. zur g-scb. der deut. spr. u. lit. XI s. 1 — 76 ock 262 
—2^0. 



Bibliografi för &ren 1886 ock 1886. 181 

Briefwcchsei der Gcbriider Grimm mit nordischen Gelehrten. Qeraus- 

gegeben vod Ernst Schmidt. Berlin. 8:o, XXII + 312 8. Mark 8. 

Anm.: Arkiv for nord. filol. B. 3 s. 94, av 6. Sftorm]. — 

Zeitschr. fiir österr. Gymnas. 1885 b. 646^ av R. Heinzel. — Litt. 

blått fiir german, a. roman. Philol. 1886 sp. 313^ av £. Kölbing, 

Bugge^ S, Blandede sproghistoriske Bidrag. II. 
Arkiv for nord. filoL II s. 350—355. 

Gustafsson^ F. Attribut, predikativ och apposition. 

Tidskr. utg. af pedagog, fören. i Finland 1885 b. 141 — 147. 

Hoffory^ J. Die reduplicirten preterita im altnordischen. 

Zeitschr. för vergleich. Sprachforsch. N. F. VII s. 593-602. 

Jespersen, O. Om lydskrift, sserlig Lnndells "Landsmålsalfabet" og 
Bells "Visible Speech." 

Udsigt över det philol.-hist. Samfunds Virksomh. 1882 — 84 
8. 49—51. 

— Til spergsmålet om lydlove. 

Nord. tidskr. for filol. N. R. B. 8 s, 207—245. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1556, av H. Schnchardt. 

Joret, Ch, Des caractéres et de Textension du patois normand. Etude 
de phonétique et d^ethnographie suivie d'une curte. Paris 1883. 
8.0. XXXII + 211 B. 

KtugCy Fr. Nominale stammbildangslehre der altgermanischen dialecte. 
Halle 1886. 8:o. XII + 108 s. M. 2,60. 

Anm.: Arkiv for nord. filol. IV s. 349—369, av Hj. Falk. - 
Literär. Centralbl. 1886 sp. 394. — Literaturbi. f. germ. n. 
roman. Philol. 1886 sp. 482, av K. v. Bahder. 

Kock^ Axel, Förklaring af några nordiska ord. 
Arkiv for nord. filol. III, s. 146-r-158. 

Lidén^ E, Etymologiska bidrag. 

Arkiv for nord. filol. III s. 235—243. 

Linder, N. Ett par ord om språkrensning. 

Julqvällen, utg. af publicist klubben 1885 s. 6 — 7. 

Noreen^ Ad, Om språkriktighet. Sthm 1885. 8:o. 41 s. 

Särtryck ur Nordisk tidskrift utg. af Letterst. fören. 1885. 

Anm.: Literaturbi. f. german, u. roman. Philol. 1886 sp. 357^ 
av J. Vising. — Arch. f. das Stud. der neueren Sprachen 1886 s. 
455, av C. Appel. 

— De nordiska språkens nasalerade vokaler. 

Arkiv for nord. filol. B. 3 s. 1 — 41. 

— Scandinavian languages. 

Encyclopsedia britannica B. 21. 

Nyrop, Kr. Forblommede ord. 

Nord. tidskr. for filol. Ny r»kke B. 7 s. 119—130. — ''Dan- 
ske eksempler** s. 128—129. 



182 E. H. Lind. 

Nyrop^ Kr, Adjektivemes keasbejning i de romanske sprog. Med en 
indledning om lydlov cg analogi. Kebenh. 1886. 8:0. 8 + 192 b. 
Kr. 4. 

Inledningen (s. 1 — 63) berör delvis de nordiska språken. 

Anm.: Dentsche Litt. zeit. 1886 sp. 1201, av H. Schuchardt. 
— Liieratnrbl. f. german, u. roman. Pbilol. 1886 sp. 280, av W. 
Meyer. 

Sarrazin^ Q. Altnordiscbes im Beowulfliede. 

Beitr. zar gescb. der deat. spr. u. lit. XI s. 528 — 541. 

Sau8sure^ F. de. Comparatifs et superlatifs germaniques de la forme 
inferus, infimus. Paris 1886. 8:0. 12 s. 

Särtryck ur "Mélanges Renier". Berör även de nordiska 
språken. 
Schdgerström^ A. Han ocb bon. 

Arkiv for nord. filol. lU, s. 132—145. 
Tamm, Fr, Strödda språkbistoriska bidrag. 

Arkiv for nord. filol. II s. 342 — 349. Även i särtryck. 
Vihe, J. Om normanniske stedsnavne. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 51—80. 
Vigfusson, O-, dt F, York PawelL Sigfred-Arminius and otber papers. 
Oxford 1886. 8:0. 4 + 95 s. Sb. 3 d. 6. 

Anm.: Tbe Academy 1886, 1 s. 113, av H. Bradley. — Revue 
critiqne 1886, 1 s. 96. 

2. Isländska ook fomnorska. 

a. Grammatik ock Iftksikograf). 

Falk, Hj, Oldnorsk bannyrd. 

Arkiv for nord. filol. III s. 89—90. 

— Om apokope og synkope og deres forbold till bryd ningen. 

Arkiv for nord. filol. Hl s. 2'89-~308. 

— Oldnorske etymologier. 

Arkiv for nord. filol. III s. 339—344. 
Fritzner, Joh. Ordbog över det gamle norske Sprog. Omarbeidet, 
foreget og forbedret Udgave. Hefte 5—9. Fara-björ|)ing. Kra 
1885, 86. 8:0. S. 385-836 + XII. å Kr. 1,50. 

— Om Anvendelsen af Jon i Formularer til dermed at betegne en 
MandspersoD, som endnn ikke bar faaet noget Egennavn, eller 
som man ikke kan navngive. 

Arkiv for nord. filol. III s. 320- 329. 
Gerinffj H. Glossar zu den Liedern der Edda (Semundar Edda). Pa« 
derborn 1886. 8:0. VIII + 200 s. M. 4. 

Anm.: Literär. Centralblatt 1888 sp. 25, av [E. Mo]gk. — 
Deutscbe Litteraturzeit. 1887 sp, 930, av F. Niedner. — Modern 
languoge notes 1887 n:o 5, av W. H. Carpeoter. — Literaturbi, 
f. german, u. romnn. Pbilol. 1887 sp. 471 , av E. Mogk. — Anz. 
f. deat. Altertb. XIII (1887) s. 247, av R. Heinzel. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 183 

J(önsson)j Br. Um saanan grundvöU stafsetningar. 
Timarit 1885 s. 246-252. 

Leffler^ Fr. Ana-sott. 

Arkiv for nord. filol. III b. 188—189 ock 287—288. 

Nilsson, L, O-, Fornisländsk grammatik. Supplementhafte N:o 1. 
Sthm 1885. 8:o. 8 + VIII b. 

Nygaard^ M. Om brugen af koi^juiiktiv i oldnorBk. V. Adverbiale 
biBsetniDger. 

Arkiv for nord. filol. II b. 356—375, III b. 97—120. 

OlscHj Bj. M. Om övergången é — ^je i islandBk. 
Arkiv for nord. filol. III s. 189—192. 

• « 

Sarrazin, Q. Beowa and Böthvar. 
Anglia IX b. 200—204. 

SchweijseTt P. Das WeBentlichBte der isländischen Sprachlehre. 

Island^ Land und Leate etc. von P. Schweizer, b. 168—203. 

Anm.: NordiBk revy 1884 — 85 Bp. 441, av R. Arpi. Jfr. Bp. 
470—475. — Mag. f. die Lit. des In- u. AubI-.b 1885 b. 804, av 
K. Maurer. 

Storm, G. Om Betydningen af ^^Eyktarstadr" i Flatebogens Bereining 
om YinlandBreiserne. 

Arkiv for nord. filol. Ill b. 121—131. 

Sweetj H. An irish-icelandic parallel. [Isl. efni — ir. domne, damne i 
Bamansättningar bs. konnngsefni o. b. v.]. 
The Academy 1885, 2 b. 189. 

Thorkelsson^ Jön, Supplement til iBlandske Ordbeger. Anden Sam- 
Ung. Reykjavik 1879-85. 8:o. XX -f 639 b. 

Anm.: NordiBk revy 1884 — 85 sp. 403, av Rolf Arpi. — Li- 
terär. Centralblatt 1885 Bp. 611. 

Vigfusson, 6. Odr Edda, 16d ledda, Btod stedda. 

The Academy 1885, 2 b. 88—89. 
Wimmer, L, Fornislenzk målrayndalysing. I>^tt hefur Yaltyr Gud- 
mundsson. Reykjavik 1885. 8:o. 92 s. Kr. 1,25. 
Wisénj Th. Målahattr. Ett bidrag till uorröna metriken. Lund 
1886. 8:o. 35 b. 

Installationsprogram. — Även i Arkiv for nord. filol. III b. 
193—224. 

b. Tftkster, dveraättningar ock kommentarer. 

Aevint^ra-sögur. B. 1. H. 1. Ingvars saga vidförla. H. 2. Erex saga. 

Buid hefir til prentunar Yaldimar Asmundarson, Reykjavik 

1886. 8:o. 67 s. Kr. 0,60. 
Amis und Amiloun zugleich mit der altfranzösischen Quelle herausgeg. 

von Eug. Kölhing, Nebst einer beilage: Amicus ok Amilius rimur. 

Darrost. 1884. 8:o. Bilagan sid. 189-229. 

Altengl. bibiiothek herausg. von E. Kölbiog. B. 2. 



184 



E. H. Lind. 



All iuolandiu primer witb grummtir, uot«s, iinil gtussarj b^ Hentj/ 
Sfcetl. Oxford 1886. 8:0. VII + 110 b. 
Tillhör CUroadon press series. 
Aam.: Modern litnguage nutes I, av Vf. Q, Curpeoter. 

Borgtirthings celdre Kristenri;t i fotolitogralisk Gjengivetse cflcr T»ai- 
bergs l.ovbog fra c, 1320. Udgivet for det norske historisko Kil- 
dP-kriftfoad. Kra 188«. 4:o. 4 s. + 7 blad. Kr. 4. 

Curmioa uorrueaa. Ex reliquiis vetuatioris norruiiiFe poesis selecta, re- 
cognita, comroentariis et glossario iustracta edidit Thenilorus Wi- 
sén. Vol. I. Conirxtum carmiiium, commentarios, conspectum me- 
irorum eonliDrps. I.nnd 188fi. 8:0. 4 + XIV + 211 a. Kr. 4. 
Anm.: Literaturbi, f, gcnn. u. roman, Pbilol. 1887 sp. 429, 
av E. Mogk. 

Ben förste og anden grammatiske afhandling i Snorres Edda. Udgivut 
for Samfund til udgivelse af gammel nordisk litteratur. Af Ver- 
ner Dahlerup og Finnur Jönsson. Kabonh. 1886. 8:u. 10 + 
XXXII -f- SÖ 8. Kr. 3,50. 

Anm.: Dtutscbe Litteraturiteitang 1887 sp. 1403, av Fr. 
Biirg. ~ l.ilerar. CentraJbl. 1887 ap. 546, av [E. Mo]gk. 

UiplDmntarium norvegicum, Oldbrevo til Kundskab oro Norges indre 
ug ydre Forhold, Spro^, Sliegter, Sffidor, Lovglvning og Rietter- 
guiig i Middcliilderen. Snnilede i>g udgivne af C. R. JJnger og 
H. 3. Huilfddt-Kuan. ]2:e Sami. l.e Uaivdel. Kriatiania 1886. 
8:0. 4 + 410 s. Kr. 6. 

Egils saga Skallagrirassonar udgivcn for Samfund til udgirelse af gam- 
mel nordisk litteratur ved Finnur Jönsson. [B. 1]. Kebenh. 
1886. 8:0. 240 a. Kr. 5. 

Anm.: Deulache l.ilterHturneil. 1887 sp. 1403, av Fr. Burg. 

— Literär. CeutraU.l. 1887 ap. 546, av [E. Molgk. 

En iilntidsk ordsprogsamling fru 1Ö:de Arliundrede med tillteg af andre 

tillinrendc-, samtidige optegnelr^cr (udg. af Kr, Kålundh 

Sm&stykkcr udg. af Samf. til udg, af gammel nord. lit. a. 

131 - 184. 
£11 Nutitsbog paa Vuxtavler fra Middelalderen ved H, J, Suil/etdl- 

Kaas. Med 3 farvetryckte rianscher. Kra 1886. 8:0. 9 s. + 
' 3 pt. Kr. I. 

Kmtiiinin Vidi-nsknbsaelskis Forhandl. 1886 N:o 10. 
Ed Tale mod Biskoporne. Et politisk Stridsskrift fra Kong Sverres 

Tid, udgivet efter offentlig Forunstaltning ved Gustav Storm. 

Kra 1885. 8:0. XVIII + 35 s. 
Eybjggjasaga. Akureyri 1882. 8:0, VIII + 152 1. Kr. \. 
KliSamsnna saga. porUifur Jönsson gaf ut. Reykjavik 1884. $:o. 

VII + 76 s. Kr. I. 
Fornaldarpögur Nordurkndn. HuTft hL'fir til preutunar Yaldimar As- 

mundarson. B. 1. Keyk>vik 1885. 8:0. IX + 379 a. Kr. 3,35. 

- B. 2. Reykjav. 1886. 8:0. VU + 356 b. Kr. 3,75. 

Omtryck av Rafns edition. 



Bibliografi för Aren 188B ock 1886. 185 

Fserosk anthologi med literserhistorisk og grammatisk indledning samt 
glossar. Ved 7. U. Hammershaimb, 1. Haefle. På Carlsbergfon- 
dets bekostning. Kebenb. 1886. 8:o. 240 s. Kr. 4. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 1467. — Literaturbi. f. 
germ. u. roman, filol. 1887 sp. 293, av O. Brenner. 

Gunnlaugssaga Ormstungu. Mit Einleitung und Glossar herausgegebcn 
von E. Mogk. Halle 1886. 8:o. XX + 58 s. M. 1,60. 

Utgör n:o 1 av Altnordiscbe Textbibliotbek. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 732. — Modern langaage 
notes 1887 n:o 7, av W. H. Carpenter. 

Islenzk fornkvseSi, ved Svend Qrundtvig og Jén Sigurctsson. Fjerde 
Hefte (Slutningshefte). Kebenh. 1885. 8:o. 331 + 4 s. + 3 
titelbl. Kr. 1,50. 

Nordiske Oldskrifter udgivne af det nordiske Literatur-Sam- 
fund. XXXIII. 

Isländska bandskriften N:o 645 4:o i den Arnamagnseanska samlingen 
på universitetsbiblioteket i Kebenhavn i diplomatariskt afbryck ut- 
gifven af Ludvig Larsson. I. Handskriftens äldre del. Akad. 
Afbandl. Lund 1885. 8:o. LXXXVIII + 130 s. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 160, av E. M[ogk]. — 
Deutscbe Litt. zeit. 1886 sp. 703, av Fr. Burg. — Literaturbi. f. 
germ. u. roman. Pbilol. 1886 sp. 217, av O. Brenner. — Anz. f. 
d. Altertb. XII (1886) s. 272, av R. Heinzel. 

Kormaks saga berausgegeben von Th, Möbius. Halle 1886. 8:o. 208 
s. M. 4. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 1695, av [E. Mo]gk. — 
Deutscbe Litteraturzeit. 1886 sp. 344, av E. Kölbing. — Litera- 
turbi, f. germ. u. roman. Pbilol. 1887 sp. 430, av O. Brenner. 

Kvsepa-brot Braga ens gamla Boddasonar. Brucbstiicke von Brages 
des Alten Gedicbten, horausgeg. von Hugo Q-ering. Halle 1886. 
8:o. 31 s. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 769, av E. M[ogk]. - 

Norges gamle Love indtil 1387. Fjerde Bind^ iudeholdende Supple- 
menter til de tre foregaaende Bind samt Haandskriftsbeskri velse 
med Facsimiler, udgivet efter offentlig Foranstaltning ved Gustav 
Storm. Kristiania 1885. 4:o. XXVI + 797 s. + 16 bl. faksim. 
Kr. 12. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 1125, av E. M[ogk]. — 
Gött. gel. Anz. 1886 s. 541, av K. von Amira. 

Keykjuholts-måldagi. Det originale pergamentsdokument över Reykja- 
bolt kirkegods og -inventarium i 12. og 13. årh., lit ografisk 
gengivet, samt udferlig fortolket og oplyst [av Björn Oisen, J. 
Hoffory ock Kr, Kålund\ udgivet af Samfund til udgivelse af 
gammal nordisk litteratur. Kebeub. 1885. 4:o. 2 + 35 + 3 s. 
-\- ett faksimile. Kr. 4. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 663, av E. M[ogk]. - 
Deutscbe Litt. zeit. 1886 sp. 1490, av F. Barg. 



186 E. H. Lind. 

Saga af Parmes Loäinbirni. Reykjavik 1884. 8:0. 45 s. 

Sagan af Ambålesi kongi. Reykjav. 1886. 16:o. 88 s. 

Sagan af Kåra Kårasyni. Reykjavik 1886. 16:o. 84 s. 

Saga af Marsilius og Rosamundu. Reykjavik 1885. 16:o. 24 8. Kr. 0,20. 

Sagan af Vigkoeni kuahirdi. Reykjav. 1886. 16:o. 28 s. 

Sagan af ViRifer Froekna Utgcfandi Einar pörctarson. Reykjavik 

1885. 8:0. 94 8. 
Tubingcr Bruchstiicke der älteren Frostuthingslög. Herausgegeben von 

jE7. Sievers, [Univ:8 progr. Tubingen]. Halle 1886. 4:o. 52 s. 

M. 3. 

Anm.: Gött. gel. Anz. 1886 8. 541, av K. v. Amira. 



De Saga van Thorwald Kodranson den bereisede. Yertaald en toege- 

licht door E. H. Lasander. Utrecht 1886. 8:0. XVI + 205 s. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1887 sp. 452, av [E. Mo]gk. — 

Literatnrbl. f. germ. u. roman. Philol. 1888 sp. 50, av O. Brenner. 

Die Frithiofs-Sage, nach den Quellen bearbeitet von Engelmann. Stutt- 
gart 1886. 8:0. IV + 183 s. 

Fornnordiska sagor i svensk bearbetning af Ä. U. Bååth, Illustre- 
rade af Jenny NystrGm. Sthm 1886. 8:0. 196 s. Kr. 3,20. 

Färoyingasöga utlögd ur islandskum av V, TJ, Hammershaimb, Tbors- 
bavn 1884. 8:0. 142 8. 

Holm^ B. J. Mundsmag af den seldre Edda. Odense 1886. 8:0. 32 s. 
Kr. 0,50. 

Konung Sverre Sigurdssons saga efter Flatöboken. öfversättning, no- 
ter och anmärkningar af Herman Vendelh Helsingfors 1885. 8:0. 
X + 325 s. Kr. 3. 

Lieder der alten Edda. Deutsch durch die Briider Grimm. Neu her- 
ausgegeben von J. Hoffory, Berlin 1885. 8:0. XIV + 95 s. 
M. 1,50. 

Anm.: Literaturbi, fiir germ. a. roman. Philol. 1885 sp. 481, 
av B. Sy möns. — Deutsche Litteraturzeit. 1885 n:o 4, av M. 
Roediger. 

Medeltidsberätt^lser. Sagor, legender ock anekdoter från fornisländ- 
skan af Gustaf Cederschiöld. Sthm 1885—86. 8:0. S. 1—96. 
Svenska landsmålen V. 6. 

The Joms-Vikings. The icelandic saga retold by John B. Miller. 
Scandinavia 1885 Jan. — apr. 

Vatnsdoelasaga, d. i. die Geschichte der Bewohner des Vatnsdal (auf 
Island) um 890 — 1010 n. Chr. aus dem Altisländischen zum er- 
sten Male ins Deutsche öbertragen von H, Lenk, 

Centralorg. f. Realschulwes. 1886 s. 513^539, 545 — 576 ock 
582—600. 



Brenner^ O. Zum Speculum regale. 
Germania XVm s. 55—60. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 187 

Bugge, S. Bemserkninger til norrene digte. IV. Sendibitr. V. En 
^ordr Sjåreksson tillagt Halvstrophe. 

Arkiv for nord. filol. III i. 96 ock 335-3.38. 

— BeiDserkninger til det garamel- norske Runedigt. 

Småstykker udg. af Saraf. til udgiv. af gammel nord. litt. 
S. 103-113. 
Das zweite liederbuch des Cod. Reg. der Eddalieder. (H^^vam^l.). Nach 
dem MUllcnhoffschen reconstructionsversuch der urspriinglichen 
Heder. Von E, Mogk. 

Zeitschr. för deutsche Philol. B. 17 s. 293—313. 
Detferj Ferd. Beroerkungen zu den Eddaliedern. I. Zur Yölund ark vida. 

Arkiv for nord. filol. III s. 309—319. 
Geting^ H, Plan einer neuen Ausgabe der poetischen Edda. 

Germania XVIII (1885) s. 252-253. 
Hoffory^ J. t)ber zwei Strophen der Vpluspå. Berlin 1885. 8:o. 8 s. 
Särtr. nr Sitzungsberichte der k. preuss. Akad. der Wissensch. 
1885. 
JdnSBOHy F. Nogle Skjaldevers om Olaf Tryggvessen, Marginal ier fra 
AM. 61, fol. 

Småstykker udg. af Samf. til udgiv. af gammel nord. litt. 
S. 114-126. 

— Lenskrift og leilighedsoptegnelscr fra et par isländske handskrifter. 

Småstykker udg. af Samf. til udg. af gammel nord. Ht. s. 
185-194. 

— Bidrag til en rigtigere förståelse af Tindr Hallkelssons vers. 

Aarbeger for nord. Oldkynd. 1886 s. 309-368. 
Magn^san^ Eirikur. Om Håvamål verseii 2 and 3. (Bugge's edition). 
Cambr. 1885. 8:o. 31 s. 

Särtryck ur The proceedings of the Cambridge philol. so- 
ciety 1884 N:o IX. 
M&biuSj Th. Bibelstellen in der altnordischen litteratur. 
Zeitschr. far deutsche phil. B. 17 s. 222- 223. 
Niedner, F. Skirnis i6r. 

Zeitschr. f. deut. Alterth. N. F. XVIII, s. 132-150. 
Olrikt Ä. Bjarkemaal. 

Hist. Månedsskr. for folkel, og kirkel. Oplysn. B. 6 s. 244 
-256. 
Oisen, Bj, M. Bemserkninger til to Vers af Guthorm Sindre. 

Aarbeger for nord. Oldkynd. 1886 s. 190-203. 
Siererst, E, Proben einer metrischen Herstellung der Eddalieder. [Univ:s 
progr. Tabiogen]. Halle 1885. 4:o. 80 s. 

Anm.: Nordisk revy 1884—85, sp. 498, av E. Bråte. — 
Deutsche Litt. zeit. 1886 fp. 296, av J. Hoffory. — Iiiit« raturbl. 
f. germ. u. roman. Philol. 1886 s. 128, av B. Symons. 
Tillffig til Småstykker N:o 1: et gammel-norsk runerim og nogle is- 
ländske rune-remser, sarolede ved Kr, Kålund, 

Småstykker udg. af Samf. til udg. af gammel nord. litt. 
B. 100-113. 



188 E. H. Lind. 

parkelsson, J. Islenzk KappakvaBäi. I. Yisnaflokkur Bergstens por- 
valdssonar. 

Arkiv for nord. filol. III s. 366-384. 

Wisén^ Th, Emendationer och exegeser till norröna dikter. I. In- 
bjudningsskrift. Lund 1886. 4:o. 2 + 32 s. 

3. Danska. 

a. Grammatik ook läksikografl. 

BennikCt <^* Tonelagene i dansk. 

Arkiv for nord. filol. II s. 376-384. 
Betz^ C. Kortfattet Sproglsere for Almueskolcr. 2. Udg. Kebenh. 

1886. 8:o. 32 s. Kr. 0,10. 
Bruun, C, F, Om Akcenten eller Tonefaldet i danske Ord. Tredje 

(sidste) Bidrag til Lseren om Udtalen i Dansk. Horsens 1885. 

8:o. 30 s. Kr. 0,35. 
Carier, Th. Danish place-names of Leicestershire. 

Transact. of the Leicestershire architect. and archseol. society. 

Vol. VI, 3. 
Dahl, B. T, Fremmedordbog for Folket, indeholdende de i dansk 

Tale og Skrift almindeligst forekommende fremmede Ord og Ud- 

tryk raed deres Tydning og Udtale. K0benh. 1886. 8:o. 156 s. 

Kr. 1. 
Dyrlund, F, Rettelser og Optegnelser. 

Aarboger for nord. Oldkynd. 1885 s. 261—322. 
Hansen, N, P, Dansk Grammatik for Almueskolen. Med Bistand af 

Fagmsend. Keb. 1885. 8:o. 8 s. Kr. 0,10. 
Hansetij P, Grammatikalske Regler. Ledetraad til Hjselp for Elever 

ved Analyse i Dansk. Kebenh. 1885. 8 s. Kr. 0,10. 
Hjorth, K. Retskrivningsspergsmaalet. En lille redegerelse. Kebenh. 

8:o. 18 s. Kr. 0,40. 
Jesper stn, O, Småiagttagelser om danske akcentforhold. 

Kort Udsigt över det philol.-hist. Samf:8 Virks. 1884—85 s. 

77—78. 
Kalkar, O. Ordbog til det seldre danske sprog (1300—1700). Trykt 

paa Curlsbergfondets bekostning ifelge foranledning af universitets- 

jubilseets danske samfund. H. 9—11. Kebenh. 1885, 86. 8:o. 

S. 833—838 + XXI + 65 s. ock 272 s. b. Kr. 3. 
Kock, Axel, Historiska anmärkningar om dansk akcentueriug. 

Arkiv for nord. filol. B. 3 s. 42—82. 
Lauridsen, P, Brev til Hr. Pastor Merk-Hanson i Vonsild [om de 

slesvigske Sprogforhold]. 

Tilskueren 1885 s. 352—354. 
Lund, N, Kortfattet Omrids af den danske Sproglsere. Kebenh. 1886. 

8:o. 28 s. Kr. 0,35. 
Machule^ P, Die lautlichen verhältnisse und die verbale flexion des 

schonischeu land- und kirchenrechtes. Inauguraldissert. Halle 1885. 

8:0. 4 -f 54 8. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 189 

Maithiessen, 3f . E. Dansk Sprogliere, udarbejdet til Skolebrug. 3. Udg. 
Odense 1886. 16:o. 36 s. Kr. 0,15. 

M0ller^ A, C. (7. Oversigt över den danske Sproglsere. Til Brug for 
Mellemklasser i sterre Pigeskoler. 2. Opl. Eeb. 1885. 8:o. 36*8. 
Kr. 0,60. 

— Kortfattet dansk Sproglsere. 2. Opl. Kebenb. 1886. 8:o. 16 b. 
Kr. 0,25. 

M0rk'Hansen^ M. Om Sprogforholdene i de blandede Egne af Sön- 
der Jylland. 

Tilskueren 1885 s. 226—246. 

Nielsen^ O. Bidrag til Fortolkning af danske Stcdnavne. (Forts.) 

Blandinger udg. af Univ.-jubilseets danske samf. s. 1 227 

—273. 
Otté^ E, C. A simplified grammar of the danish language. London 

1884. 

Anm.: The Academy 1885 n:o 645^ av H. Bradley. 
Pihl^ P. Dansk Sproglsere til Brog i Borger- og Almueskoler. 3. Opl. 

Kebenb. 1885. 8:o. 28 s. Kr. 0,35. 
Rasmussen, H. Kortfattet dansk Sproglsere med 0velser. Kebenb. 1886. 

8:o. 62 8. Kr. 0,50. 

— Kortfattet dansk Sproglsere. Kebenb. 1886. 8:o. 14 s. Kr. 0,08. 
Becke, E. v, d. Dansk Verslsere i kortfattet Fremstilling. En Yei- 

ledning til Selvstndium og Under visningsbrag. Kebenb. 1885. 

8:o. VIII + 178 + 5 s. Kr. 2,50. 

Anm.: Deutscbe Litt. zeit. 1885 sp. 1787, av L. Larsson. 
Schneekloth, K. A, Dansk Sproglsere til Skolebrug. 2. Udg. Keb. 

1886. 8:0. 88 s. Kr. 1. 
Schouy H. Dansk Sproglsere for Begyndere. Keb. 1885. 8:o. 16 s. 

Kr. 0,20. 
Str0m^ M. A, Kortfattet dansk Sproglsere for Almueskoler. Vi borg 

1886. 8:o. 14 s. Kr. 0,12. 
Säby, V. Ordbog [til det amamagnseanske handskrift n:o 187 i oktav, 

indeholdende en dansk Isegebog]. 

Åtföljer editionen av nämda handskrift. 
Thomsen, N. Tåler De dansk? (Sprecben Sie dänisch?) Dänischer 

Sprachfubrer entbaltend kurzgefasste Grammatik, Wörtersammlong 

und Lesestflcke. 2. verb. Aufl. Leipz. 1885. 8:o. IX -4- 109 s. 

M. 1,50. 

Anm.: Gentralorg. f. Realschulwes. 1886 s. 76, av U. Lenk. 
Wfimmerjy L. Det danske Sprog. [Kebenb. 1885]. 8:o. 6 s. 

Särtryck nr Nordisk Gonversationslexikon. 3. Udg. 
Wimmer, L, F, A, Abriss der dänischen Spracbgescbicbte. (t)bersetzt 

von F. Holthausen). 

Oermania. N. R. 19 s. 357 — 367. — översättning av före- 
gående. 
Wulff, B. H. Dansk Sproglwre. 6. Udg. Kebenb. 1886. l6:o. 32 s. 

Kr. 0,35. 



190 E. H. Lind. 



b. Täkster. 



Aktstykker og Oplysninger til RigBraadets og Stsendermedernes Historie 
i Kristian IVis Tid, udgivne ved Kr, Erslev af Selskabet for Ud- 
givelse af Kilder til dansk Historie. Förste Bind (1588—1626). 
[H. 2]. Kobenh. 1885. 8:o. S. 321—505 + 6 s. Kr. 2. 

Chrysostomus^ O. Lamentatio ecclesise. Kirkens Klagemaal foredraget 

i Yor Frue Kirke i Kebenhavn tredje Pinsedag 1529. Kebenh. 

1886. 8:o. 94 s. 

Skrifter fra Reformationstiden N:o 2. 

Danske Kirkelove samt Udvalg af andre- Bestemmelser vedrerende Kir- 
ken, Skolen og de Fattiges Forsergelse fra Reformationen indtil 
Christian Vis danske Lov, 1536 — 1683. Udgivne af Holger Fr, 
R0rdam, D. 2. Kebenh. 1884—86. 8:o. 2 + 576 s. 

De SBldste danske Archivregistraturer ndgivne efter Beslutning af det 
k. danske Selskab for Fsedrelandets Historie og Sprog efter Origi- 
naler i . Geheimearchivet. B. 4. Kobenh. 1885. 8:o. 8 -f- 668 8. 

Det arnamagnseanske handskrift nr. 187 i oktav, indeholdendo en dansk 
Isegebog. Udgivet og forsynet med en ordbog af Viggo Såhy, 
Andet hfiefte. Kobenh. 1886. 8:o. S. 97—194 + XXI s. Kr. 2,50. 
Skrifter ndg. af Univ.-Jubilseets danske Samfnnd nr. 28. 

En gantske kort Extract offuer den store Lycke oc Seyeruinding, som 
den Herre Zebaoth maxen paa tre Maaneders tid, haffuer voris 
allernadigste Herre oc Konning, Konning Christian den IIII. med 
velsignet vdi Smaalandene vdi Suerrige — — — Ved And, 
Christens80n Ärrh, Kiebenhaffn, Hoss Henrich Waldkirch, 22. 
Aug, Anno 1611. (Meddel. av G, E. Klemming), 
Samlaren 1885 s. 178-184. 

Hegsted Bys Grandebrev. Af afd. Lserer Lavst It0jkj<Br. 

Sami. til jydsk Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 s. 73-81. 

Judicia placiti regis Danise justitiarii. Samling af Kongens Rettertings 
Domme 1605-1614. Udgivet af V, A, Secher, Med offentlig un- 
derst0ttelse. Kebenh. 1885, 86. 8:o. V + 640 s. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1885 sp. 809, av K. Maurer. 

Kancelliets Brevbeger vedrerende Danmarks indre Forhold 1551 — 1555. 
I Uddrag udgivne ved C. F. Bricka. H. 1, 2. Kobenh. 1885, 
86. 8:o. XI + 482 8. Kr. 5. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1887 sp. 301. 

Kjebenhavns Diplomatarium. Samling af Dokumenter, Breve og andre 

Kilder til Oplysning om Kjebenhavns seldre Forhold fer 1728. 

Udgivet af O. Nielsen, B. 7, h. 1, 2. Kebenh. 1885, 86. 8:o. 

800 s. Kr. 8. 
Kong Christian den fjerdes egeuhsendige Breve. Udgivne ved C, F. 

Bricka og J. A, Fridericia af Selskabet for Udgivelse af Kilder 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 191 

ill dansk HiBtorie. 1641—1644. Kebenh. 1883—1885. 8:o. IV 
+ 582 8. — 1645—1648. Kobenh. 1885—86. 8:o. IV + 380 s. 
Anm.: Hist. Zeitschr. 1887, 1 s. 143. — Literär. Gentrolbl. 
1887 sp. 1366. 
Kongeloven og dens Forhistorie. Aktstykker, udgivne af de änder 
Kirke- og Undervisningsministeriet samlede Arkiyer. Kebenh. 
1886. 8:o. VIII + 72 8. Kr. 1. 

Kålundy Kr. En kontrakt med jomfru Marie. 

Småstykker ndg. af Samf. til udgiv. af gammel nord. litt. 
S. 127—130. 

Nilss0nj Jens. Visitatsbeger og Reiseoptegnelser 1574 — 1597. Udg. 
efter ofiPentlig Foranstaltning ved Yngvar Nielsen. H. 3. Kra 

1885. S. 561—696 + CCVIII s. Kr. 3. 

Norske Regnskaber og Jordebeger fra det 16:de Aarhundrede. Ud- 
givne efter ofiPentlig Foranstaltning ved H, J. Huitfeldt-Kaas, I. 
Kristiania 1885. 8:o. S. 1-328. Kr. 3. 

Norske Rigsregistranter, tildeels i Uddrag. Udg. efter offentlig Foran- 
staltning. B. 9, h. 1. 1648—1649. Udg. ved Otto Gr, Lundh 
og O. Ä. 0verland. Kra 1885. 8:o. 320 s. Kr. 3. — B. 10, 
h. 1. 1650—1651. Udg. ved F. Nielsen og E. Ä. ThomU. Kra 

1886. 8:o. 320 s. Kr. 3. 

Stephens, O. Det seldste, bidtil kjendte Dokument paa Dansk. 

Aar beger for nord. Oldkynd. 1885 s. 1 — 14. 
S»by bys vide- og vedtsegtsbreve af 1655 og 1685. Meddelt af Dr. 

jur. V. A, Secher. 

Sami. til jydsk Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 s. 61—72. 
Thomas a Kempis, Fire beger om Kristi efterfelgelse i dansk over- 

ssBttelse fra 15. årbundrede. Udgivne af Universitets- Jubilseets 

danske Samfund ved F. Eenning. Med en indledning af prof. dr. 

Fredrik Nielsen. H. 3. Kebenh. 1885. 8:o. S. 161—222 -f- 

XXIII. Kr. 2. 

4. Norska. 

Grammatik ook läksikografl. 

ÄarSf J, Retskrifningsregler til skolebrug. 7. udg. Kristiania 1885. 

8:o. 64 s. Kr. 0,60. 
Eriksenj Ä. Sammensatte ord hos Ibsen. En sproglig undersegelse. 

Nyt tidsskrift 1885 s. 371-376. 
Hofganrd, 8. W. Norsk grammatik til skolebrug. 5. opl. Kra 1885. 8:o. 
88 s. Kr. 0,90. — 6. opl. Kra 1886. 8:o. 88 s. Kr. 0,90. 
— En liden norsk grammatik. 3. opl. Kra 1886. 8:o. 40 s. 

Kr. 0,40. 
Heegstadf Kr. M. Norsk maallsera elder grammatik i landsmaalet. 

Bergen 1886. 8:o. 48 s. Kr. 0,60. 
Jensen, J. Eksempelsamling til brug ved den ferste grammatiske un- 
dervisning. 8. opl. Kra 1886. 8:o. 48 s. Kr. 0,50. 

18 



192 E. H. Lind. 

Knudsen, K, Norsk blandkorn. 3. Kristiania 1885. 8:o. 360 s. 
Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 224, av E. Gråsten. 

— Hvem skal vinne? eller de historiske^ dansk-norske målstrseyeres 
ståndpunkt. Kra 1886. 8:o. XV + 235 s. Kr. 1,50. 

Anm.: Nyt tidsskr. 1887 s. 245, av A. Eriksen. 

Maalsagen. Diskussion i Studentersamfundet Lerdag den 28:de Febmar. 
Foredrag af 1. Statsraad N. Herteherg. 2. Kand. theol. Kristo- 
fer Bruun. 3. Professor L, L, Baae. Udg. som Manuskript af 
Studentersamfundets Bestyr else. Kra 1885. 8:o. 24 s. 

Maalstrspvet og Skolen. Throndhjem 1885. 8:o. 8 s. 

Western, A. Norske retskrifningsordlister til skole- og privatbrug. 
Opl. 1—3. Kra 1886. 8:o. 16 s. Kr. 0,20. 

6. Svenska. 

a. Grammatik ock läksikografl. 

Ambrosius^ J. M. Anvisningar rörande den första undervisningen i 
modersmålet. Lund 1885. 8:o. 22 b. Kr. 0,20. 

(Bremer, K. V.) Svensk språklära för den första undervisningen i 
modersmålet. I. Den enkla satsen. 5:te omarbetade uppl. Hfrs 
1885. 8:o. 96 s. M. 1,25. 

Ekhohrnj C. 3f. Förklaring öfver 40000 främmande ord och namn m. 
m. i svenska språket, tillika med deras härledning och uttal. En 
handbok för alla samhällsklasser. Del 1, 2. 3 uppl. Sthm 
1885. 8:o. 6 + 837 ock 2 + 696 s. Kr. 10. 

— Förklaring öfver 33000 främmande ord och namn m. m. i sven- 
ska språket, tillika med deras härledning och uttal. En handbok 
för alla samhällsklasser. Del 1, 2. Godtköpsuppl. 2 uppl. Sthm 
1884, 85. 8:o. 6 + 556 ock 2 + 495 s. Kr. 5,25. 

Funkj E. Praktischer Lehrgang zur schnellen und leichten Erlernung 
der schwedischen Sprache fiir den Schul- und Privatunterricht und 
namentlich zum Selbststudium fur Kaufleute. 3. Aufl. Leipz. 1886. 
8:o. V + 253 s. M. 3. 

Förklaring öfver främmande ord, som användas i svenska språket. 
Sthm 1885. 8:o. 111 s.. 

Förkurs i svensk språklära. Nyköp. 1885. 8:o. 34 s. 

Geete, R, Från det omedvetnas område. Ett litet entymologiskt [I] 
bidrag. 

Kalendern Polstjernan 1887 s. 122—132. 

Hagstrthn, A, J. Lärokurs i modersmålet för döfstumma, afsedd fSr 
inlärandet af det s. k. element arspråket. D. 1 — 3. Sthm 1885, 
86. 8:o. 79, 75 o. 86 s. 

Heikelj I. A. Förslag rörande tempusläran i svenskan. Hfrs 1886. 
8:o. 6 8. 

Särtryck ur Tidskr. ut g. af pedag. fören. i Finland 1886. 

Hernlund^ H, Svenska Tungomåls-gillet och dess forhållande til Ve- 
tenskapsakademien. 

Samlaren 1885 s. 25—41. 



Bibliografi för &ren 188B ock 1886. 193 

Johansson, Ä. "Hvad betyder namnet?" Försök till belysning af 
några värmländska ortnamn. 

Förr och nu 1886 sp. 485—493, 557—566 ock 613--622. 

Karlsson y J. Ä. Kort lärokurs i srenska språket och geometrien for 
folkskolans barn. Utarbetad efter normalplanen. Tredje omarbe- 
tade uppl. af förf. "Hemlexor" i samma ämne. Jönköping 1885. 
16:o. 32 + 32 + 38 s. Kr. 0,45. 

Kock^ Axel. Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent. Andra 
delen. II. Lund 1885. 8:o. S. 329—524. Kr. 3,25. 

Anm.: Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. s. XLII, av 
E. Bråte. — Literär. Centralbl. 1886 sp. 476, av E. Spevers]. 

— Anzeiger fur deut. Alterth. XII s. 211, av R. Heinzel. 

— Studier öfver fornsvensk ljudlära. II. Lund 1886. 8:o, S. 243 
—575. Kr. 3. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1887 sp. 61, av E. M[ogk.] — 
Anz. f. deut. Alterth. XIU (1887) s. 249, av R. Heinzel. 

— Kritiska anmärkningar om svensk akcentuering. Sthm 1886. 
8:o. 47 8. 

Svenska landsmålen VI, 2. 
Linder, N. Regler och råd angående svenska språkets behandling i 
tal och skrift. Omarbetning af en äldre skrift med samma titel. 
Sthm 1886. 8:o. 6 + 237 s. Kr. 2,75. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 380, av K. Lindström. — 
Pedag. tidskr. 1887 s. 290, av Ad. Lindgren. 
Lindström, K, Studier på svensk språkbotten i Finland. 1. 2. 

Finsk tidskr. 1885, 1 s. 264—273 ock 452—462. 
Lundgren, M. F. Om fornsvenska personnamn på -ing och -ung. 
Sthm 1886. 4:o. 16 s. 

Särtryck ur Redogörelse for nya elementarskolan i Stockholm 
1885-86. 
Lundgren^ Jf. Smärre bidrag till svensk namnforskning. 

Arkiv for nord. filol. III s. 225-234. 
Noreen, Äd. Om orddubbletter i nysvenskan. Upsala 1886. 8:o. 
2 + 48 s. 

Särtryck ur Upsala univrs årsskrift 1886. 
Norlén, W. Lärobok i modersmålet för folkskolan. Uppl. 1, 2. Sthm 
1885. 8:o. 112 s. 

ynm.: Folkskolans vän 1885 N:r 8 A. 

— Undervisningen i modersmålet uti folkskolan. Metodiska anvis- 
ningar. Sthm 1885. 8:o. 234 + 2 b. Kr. 2. 

Anm.: Folkskolans vän 1885 N:o 8 A. 
Några anvisningar med afseende på undervisningen i modersmålet i 
småskolan af A. B- Karlskrona 1886. 8:o. 8 s. Kr. 0,08. 

— 3 uppl. Vexiö 1886. 8:o. 8 s. Kr. 0,07. 

[Pallijn, [Niljs, Strödda anmärkningar vid I. A. Lyttkens och F. 
A. Wulffs Svenska språkets ljudlära af — s — n. Lund 1 886. 8:o. 
22 8. Kr. 0,30. 



194 E. H. Lind. 

(Stmdåiräm, A.) Folkskolans läsebok och modenmålet Mna bnfral- 
Smne. (Undert.: Uffe.) 

Yerdandi 1886 s. 26--40. 

SchagersirOm, A. Strdftåg i Sverges medeltidsliteratnr. I. 
ArkiY for nord. filol. III s. 330—334. 

Sundén, 2>. A. Svensk språklära. Femte upplagan (af St. sprUdlra 
för elementarläroverken). Sthm 1885. 8:o. 4 + 238 + 2 b. 
Kr. 2. 

— Svensk språklära i sammandrag för de allmänna UbrOTerkfln. 8:cle 
uppl. Sthm 1885. 8:o. 4 + 218 s. Kr. 1,50. 

— Svensk språklära för folkskolan. Tionde^ oförändrade applagaa. 
Sthm 1885. 8:o. 108 s. Kr. 0,50. - 11 uppl. Sthm 1886. 
8:o. 108 s. Kr. 0,50. 

— Kort lärokurs i modersmålet för folkskolor. 6:te nppL Sthm 

1885. 8:o. 48 s. Kr. 0,25. 

Sundén, 2>. A. ét J. Jamon w, fl. Ordbok öfver svenska språket. 

Första häftet. (Bokstäfverna A -K till Karat). Sthm 1885. 8:o. 

320 8. Kr. 2,50. — Andra häftet. Sthm 1886. 8:o. S. 321 

— 415 ock 1—64. Kr. 1,50. 

Anm.: Sv. läraretidning 1885 n:o. 51. 
Sundholmf A. L. Den första undervisningen i svensk grammatik. E2n 

praktisk anvisning till dess bedrifvande. Ekenäs 1885. 8:0. 94 a. 

M. 1,50. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 135, av K. L[indström]. — 

Tidskr. utg. af pedagog, fören. i Finl. 1886 s. 360, av K. Lind- 
ström. 
Söderwally K. F. Ordbok öfver svenska medeltidsspråket. 'Häftet 2, 

3. Lund 1885. 4:o. S. 49-192. Kr. 9. — H. 4, 5. Lund 

1886. 4:o, S. 193-352. Kr. 10. 

Samlingar utg. af Svenska fornskriftsällskapet H. 86 — 89. 
Anm.: Literaturbi f. germ. u. roman. Philol. 1887 sp. 
340, av A. Kock. 

b. Rättstavning. 

[Andersson^ Äksel. Lista över ord med vacklande uttal i det svenska 
språket.] Upsala 1886. 8:0. 17 s. 
Utan titel ock förf.-namn. 
Aurén^ J. A, Supinum aktivum och neutrum av participium pasai- 
vum. En rättskrifningsfråga. Sthm 1886. 8:0. 37 s. Kr. 0,60. 
Anm.: Pedag. tidskr. 1887 s. 201 , av Nils Pallin. Genmäle 
dst. s 449—402. 
[Betänkande angående de föreliggande förslagen till ändringar i sven- 
ska rättstavningen.] Malmö. 8:0. 8 s. 
Ccderschiöld^ G. Några ord om reformer i svensk rättskrifning. 

Pedagogisk tidskr. 1885 s. 440-445. 
Ccfi/ftrio. I rätstavningsfrågan. 

Verdandi 1886 s. 232—233. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 195 

Flodström, I, Enighet i svensk rättstafning. 
Verdandi 1885 s. 239-245. 

— Svenska staten och svenska språket. 

Pedagogisk tidskr. 1885 s. 68—71. 

— Förslag till lärobok i svensk rättskrifning Eskilstuna 1886. 8:o. 
70 s. Kr. 1. 

Anm.: Pedag. tidskr. 1887 s. 370. 
Förslag till reformer i svenska språkets beteckning. (Vid Norrköpings 
folkskollärareförenings möte den 5 juni 1884.) Norrköping 1884. 
8:o. 4 s. 

Förslag till rättskrifningens ordnande, godkändt af Stockholms lärare- 
sällskap. Sthm 1885. 8:o. 16 s. 

Bilaga till Svenska läraresällskapets styrelses cirkulär n:o 1. 
Förslag till ändringar i svenska rättstafningen. [Ups. 1885]. Fol. 2 s. 

Oustririy E, F. Om reglementerad rättskrifning. 

Ny svensk tidskr. 1885 s. 419—427. 
Hoppe, O. Den tyska regeringsortografien. 

Nystavaren 1886 s. 91—106. 

LaguSy E. Om rättskrifningslärun i våra skolor. (Föredrag vid pe- 
dagogiska föreningens möte d. 24 april 1885). 

Tidskr. utg. af pedag. fören. i Finland 1886 s. 44 — 52. 

Le/fler, L, Fr. Huru bör namnet på vårt fädernesland skrifvas? 
Nystavaren 1886 s. 177—183. 

Lundj G. A, Svensk språkskola. Rättskrifning, grammatik och upp- 
satsskrifning i koncentriska cirklar. Första häftet. Sthm 1886. 
8:o. 4 -f 40 s. Kr. 0,20. 

Lundell^ J. A. Om rättstafningsfrågan. Tre föreläsningar. Sthm 
1886. 8:o. 4 + 126 s. Kr. 1,25. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 331, av 
A. Western. — Tidn. Nya Pressen 1886 d. 8 apr., av K. L[ind- 
8trö]m. — Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1097, av Fr. Burg. Jfr. 
Zeitschr. f. vergl. Sprachforsch. N. F. IX s. 176—188. Fr. Burg, 
tJber das Verhältniss der schrift zur sprache. — Svensk lärare- 
tidn. 1885 n:o 48. 

Lundgren^ M. Svensk rättskrifningslära på grundvalen af Stockholms 
läraresällskaps förslag. Sthm 1886. 8:o. 76 s. Kr. 0,80. 

Lgttkens, I. A. <& F. A. Wulff. Svenska språkets ljudlära och be- 
teckningslära jämte en afhandling om aksent. Lund 1885. 8:o. XI 
+ 351 + 115 s. + 3 tab. Kr. 6,50. 

Anm.: Arkiv for nord. filol. III s. 280, av A. Western. — 
Nord. tidskr. for filol. N. R. 8 s. 75, av O. Jespersen. — Lite- 
rär. Centralbl. 1886 sp. 476, av E. S[ievers]. — Anzeiger för 
deut. Alterth. XII (1886) s. 212 av R. Heiuzel. — Dt^utsche Litt. 
zeit. 1886 sp. 187, av F. Holthausen. — Phonet. Studien I s. 82 
av A. Western. — Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1887 
sp. 342, av H. Klinghardt. 



196 S. H. Lind. 

Lunkens, I. A. é F. A. Wulff. STenska tpråketa Qndlirm. Krnri- 
fatUd framstiillniag till underTisuingouB Ijängt. Lund 1885. Sso. 
4 + 136 + 1 B. Kr. 1,50, 

LpUkeMf L A. é F. A. Wu(ff. Förslag tUl ändriagar i avonaka 
■pr&keis räitskriTning utarbetadt huvudBakligen efter filrliaHaniaa 
STenska npråkeU Ijudliira och iMieckuiugslära. Upe. 1885. 8:o. 
27 B. Kr. 0,50. 

SÄTtryck ur Ny St. tidBkr. 1885. 

LffUktna, /. A. dt F, A, Wulff. Svonska språkets beteokningdira i 
korifattttd framstiilluiiig. I. Kogler för ljud beteckningen. Till an- 
dorTisniDgeiis ijilust. Luud 1885. 8:o. 22 + 2 s. Kr. 0,25. 

LyUkena, I, A. dt F. A, Wufff. Om gruoderna för ändringar i aren- 
ska språkotH riittskrirniiig. Norrköp. 1886. 8:o. 18 s. Kr. 0,25. 

Lyitkena^ I. A. c0 F. A. Wulff. I rattstavningsfrågan. 
Pedag. tidskr. 1886 s. 72—76. 

Lyttkens, 1. A. lÉ F. A. Wulff, ^"^ teckeusystem och ljudenlighet. 
Norrköp. 1886. 8:o. 32 b. Kr. 0,50. 

Lff tikens, 1. A, it F, A, Wulff. Om samhörighet och dess förhål- 
lande till Ijudeulighet i friiga om sprukbeteckning. Norrköp. 1886. 
8:o. 73 8. Kr. 1. 

Lyiikens^ /. A. Om medljuds dubbelteckning. 
Pedag. tidskr. 1886 h. 273-276. 

Meddelande frän UftttstafniugssHllskapets Stockholmskrets. L Sthm 
1886. 8:o. 4 b. 

Nfordgrejn, C. O. Den preussiska räitstafniugen. Ett varnande exempel. 
Pedttg. tidskr. 1886 s. 108—108, 

Nordivall^ J. 1 rätiBtafuiugnfragaD. Förslag till syensk rättst^fninga- 
lära jämte förord. 

UiMlogörelse för allm. läroverken i Vänersborg m. fl. 1885 — 86. 

Noreenj Ad. IlättstavniugHlära pä uppdrag av rättstavningssällskapet 
och pä gruudval av dess l>eslut utarbetad av — — samt gran- 
skad av därtill utsedde kouiiterade. (Tryckt som maunskript.) Upp- 
sala 1886. 8:o. 16 b. 

— d:o. Andra pä gruud af allmiinhetens kritik reviderade upp- 
lagan. Uppsala 188(). 8:o. 10 s. (Även i Nysta våren 1886). 

— Professor Es. Te>(uor och rättstafningsfrägan. 

Ny Hveiisk tidskr. 1886 s. 251-277. ock Nystavaren 1886 s. 
1 1 -38. — Med auludu. av Tegnérs skrift: Natur och onatur i 
fräga om svensk rättstavning. 

— Professor Esaias Tegnér och rättstafningsfrägan. Andra artikeln. 
Upsala 1886. 8:o. 20 s. 

Särtryck ur Nystavaren. — Bilaga till Ny svensk tidskr. 

18S(). — Svar pä Tegnérs An ti kr it i ska anmärkningar. 

Några anmärkningar i rättstafningsfrägan af i. Fr. Lefflcr, J. A. 

LundcU, Ewféne Schwarts jemtc ett utlåtande frän rättstafnings- 

sällskapens Stockholmskrets*. Sthm 1886. 8:o. 45 s. Kr. 0,60. 

Anm.: Pedag. tidskr. 1886 s. 250, av G. Eneström. — Fyris 
d. 5 maj 1886, av O. Hoppe. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 197 

Ordlista för sveDsk rättskrifoing. Jönköp. 1886. 16:o. 4 + 60 s. 
RättskrifniDgsfrågau. 

Svensk läraretidning 1885 N:o 33 ock 46. 
SchagerstrÖm, A, I rättstafuingsfrågan. Halmstad 1886. 8:o. 16 s. 

Särtryck ur Pedag. tidskr. 1886. 

— Professor E. Tegnér mot rättsiafningssällskapet. 

Pedag. tidskr. 1886 s. 416-445 ock 471-495 samt Nysta- 
vuren 1886 s. 107—170. — Även i särtryck. 
I^Ölander, K. O. Modersmålet. Rättskrifnings-^ förm- och satslära. 
Elementerna praktiskt framstälda för den första undervisningen. 
Andra genomsedda upplagan. Sthm 1885. 8:o. VI -f lOl s. 
Kr. 0,50. 
Sjögren y F. Rätstafningsfrågan. 

Verdandi 1886 s. 11-13. 

— Rättstafuingsfrågan. Något om principerna för medljudets dubbel- 
skrifning. 

Pedag. tidskr. 1886 s. 215-219. 

— Rättstafuingsfrågan. 

Svensk läraretidn. 1886 N:o 3. Jfr. N:o 4. 

— De ledande principerna vid stafningens reformerande. 

Nystavaren 1886 s. 171-176. 
Sundéitj D, Ä. Svensk rättskrifningslära. 8:de uppl. Sthm 1885. 8:o. 

4 + 84 s. Kr. 0,50. 
Svenssan, A. Rättskrifningsöfuingar. 5 uppl. Malmö 1885. 8:o. 32 s. 

Kr. 0,15. 
Tegnér j Es. Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning. Upsala 

1886. 8:o. 144 s. Kr. 1,50. 

Anm.: Deutsche Literaturzeit. 1887 N:o 4, av Fr. Burg 

(övers, i Fyris d 7 febr. 1^87). - Vårt Land "/^ 1886, av R. 

Arpi. — Fyris d. 19 apr. 1886, av [O. UoppeJ. — Upsalaposten 

d. 19 apr. 188(), av [K. Ljungstedt]. — Upsala d. 17 apr. 1886, 

av [E. Haverman]. 

— Antikritiska anmärkningar om svensk rättstavning. Ups. 1886. 
8:o. 32 8. 

Särtryck ur Ny svensk tidskr. 1886 s. 833—364. — Svar på 
Noreens uppsats: Prof. Es. Tegnér och rättstafuingsfrågan. 
TottiCy IL W. Jesper Svedbergs lif och verksamhet. D. 2. Ups. 1886. 
8:o. IV + 280 s. 

Sid. 233—238 behandlas Svedbergs strafvanden att åstad- 
komma enhet och stadga i den svenska ortografien. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 41 7, av 
P. Sondén. - Hist. tidskr. (sv.) 1887 s. 4, av P. Eklund. 
Wesstnan, K, O. Svensk rättskrifningslära, Efter svenska akademi- 
ens ordlista. 5 uppl. Sthm 1885. 8:o. 111 s. 
Åberg f Gf. A. Svensk ordlista för rättskrifning enligt e. o. professor 
A. Freudenthals rättskrifningslära. Hfrs 1886. Avi. 16:o. 8 -f 
455 s. Kr. 1,50. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 13 1, av K. Lindström. 



198 E. H. Lind. 

o. Täkster. 

Goda råd gifua Vadstena kloster 1495 af biskop Henricus Tidemanni. 
(Meddel. av ff. E, Klemming), 
Samlaren 1885 s. 174—177. 
Grundskatt ehistoriskt arkiv utgifvet af J, E, Hultgren. Sthm 1885. 
8:o. 390 + 4 8. Kr. 5. 

Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 1885 s. 73. 
Handlingar rörande finska skolväsendets historia under 16:de, 17:de 
och 18:de seklen. Med bidrag af allmänna medel i tryck utgifiia 
af K, a. Leinherg. Jyväskylä 1884. 8:o. XVIII + 427 s. 
Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 188() s. 6, av H, Hernlund, 
Konung Gustaf den förstes registratur. Utgifvet af kongl. riksarkivet 
genom Victor Granlund, IX. 1534. Andra häftet. Sthm 1885. 
8:o. S. 241—393 + reg. ock titelbl. Kr. 3,75. 
Uandl. rör. Sveriges hist. Ser. 1. 
Lake- och örteböcker från Sveriges medeltid utgifna af G. E. Klem- 
ming. H. 3. Sthm 1886. 8:o. S. 345—504 + titelbl. Kr. 2,50. 
Messenius, Joh, Samlade dramer utgifna af Henrik Schack. H. 1. 
Ups. 1886. 8:o. 35 s. 

Skrifter utg. af Svenska literatursällskapet. 
Svenskt diplomatarium från och med år 1401 utgifvet af riksarchivet 
genom Carl Silf ver stolpe. Andra delen. Femte häftet. Sthm 
1885. 4:o. S. 749—867. Kr. 3. — Tredje delen. H. 1. Sthm 

1885. 4:o. S. .1—96. Kr. 2,50. 

Svenska riksrådets protokoll med understöd af statsmedel i tryck ut- 
gifvet af kongl. riksarchivet genom N, Ä. Kullberg. III. 1633. 
Sthm 1885. 8:o. 8 + 375 s. Kr. 4,50. - IV. 1634. Sthm 

1886. 8:o. XI + 326 s. Kr. 4,50. 

Handlingar rörande Sveriges historia. Tredje serien. 
Anm.: Nordisk revy 1884—85 sp. 427, av J. Fr. N[yström]. 
Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll. I). 8. 1660. Senare 
riksdagen. Sthm 1886. 8:o. 8 + 291 s. Kr. 3. 

Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 1886 s. 69, av E. H[ildebran]d. 
Sverges traktater med främmande magter jemte andra dit hörande 
handlingar utgifne af O. £>. Bydberg, Fjerde delen I. 1521 — 1534. 
Sthm 1885. 8:o. 160 s. Kr. 5. 
Utdrag ur Åbo stads dombok 1624—1625 ock 1623—24 utgifna af 
Carl v. Bonsdorff. Hfrs 1885, 86. 8:o. 4 + 177 s. + 1 karta 
ock 4 + 48 B. 

Bidrag till Åbo stads historia. Utg. på föranstaltande af be- 
styreisen för Åbo stads historiska museum. II, III. 

Anm.: Finsk tidskr. 1885, 2 s. 384, av M. G. S[chybergson]. 

6. Dlaläkter. 

a. Grammatik ook läksikografl. 
Änder sen j D. Bemserkninger om den fynske dialekt. 

Udsigt över det philoL-hist. Samfunds Virksomh. 1882—84 
8. 47-49. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 199 

De svenska landsmålsföreningarna i Uppsala, Helsingfors ock Lund 1872 
—1881. Med en tabell i litografiskt öfvertryck. Sthm 1885. 8:o. 83 b. 
Svenska landsmålen II. 1. 
Feilbergj H, F. Bidrag til en ordbog över jyske almuesmål. Udgivet 
af universitetsjubilseets danske samfund. H. 1, 2. Kebenh. 1886. 
8:o. 144 s. Kr. 3,60. 
Freudenthal^ A, O, <& H, A, WendelL Ordbok öfver estländsk-syenska 
dialekterna. Hfrs 1886. 8:o. 2 + 328 s. 

Skrifter utg. af Svenska literatursällsk. i Finland. VII. 
Uennum^ J, O. Auatomiske termini fra det norske landsmål. Tillsegs- 
hefte til Norsk Mag. for Lsegevid. N:o 7 1886. Kra 1886. 8:o. 
55 + VII s. 
Klintberg, M. Laumålets kvantitet ock aksent. Stbm 1885. 8:o. 96 s. 
Svenska landsmålen VI. 1. — Delvis utg. 1884 såsom gradual- 
avhandling (se Bibliogr. 1884). 
Larsen, A, B. Oversigt över de trondbjemske dialekters slsegtskabs- 
forbold. Trondhj. 1885. 8:o. 83 s. (Särtr. ur det kgl. norske 
vidensk. selsk. skrifter 1885). 
Lundell, J. A. Sur Fétude des patois. 

Internat. Zeitschr. f. allg. Spracbwiss. I s. 308—328. 
Thorsen^ P. K, Bemserkninger om lydforholdene i danske sprogarter. 
Udsigt över det pbilol.-bist. Samfunds Virksomb. 1882—84 
8. 55-57. 

— Bidrag til nörrejysk lydlaere. Udgivet af nniversitets-jubilseets 
danske samfund. Reb. 1886. 8:o. 4 + 116 s. Kr. 2. 

— Substantivet og adjektivet i den bornholmske dialekt. 

Kort Udsigt över det philol.-hist. Samf:s Virks. 1884—85 
s. 69-72. 

— Bemserkninger om dialekten på Men. 

Kort Udsigt över det pbilol.-bist. Samf:s Virks, 1884 — 85 
8. 79—85. 
Wendell, U, Om tecken till begynnande palatalisering inom den syd- 
östra gruppen af svenska landsmål. 

Sv. literatursällskapets i Finland förbandi, och upps. I, s. 
48—51. 
Vidsieetij Chr, Oplysniiiger om Bygdemaalene i Uardanger. Med et 
Anbang om Färöisk. Bergen 1885. 8:o. 91 s. Kr. 1. 

b. Täkster. 

Agrell, Alfhild, En bönemansbistoria. [På landsmål]. 

Julq vallen, utg. af publicistklubben 1885, s. 5 — 6. 
Berga-troUe. En glad ocb intressant romantiserad landsmålsberättelse 

grundad på sann händelse från Vestergötland. 2:dra Jerkers frieri 

till Greta. Poetiserad sann händelse af A. L — m. Obg 1886. 

12:o. 21 s. Kr. 0,25. 
Bergh, H, Ä, E, Nye Folkeaeventyr og Billeder fra Norge. 4. Sami. 

Kra 1886. 8:o. 8 + 172 s. Kr. 1,80. 



200 E. H. Lind. 

(Dahlgren^ F, A.) Viser på varmlanske tongmåle deckta &ttå Fredrek 
på Rannsiitt. Gamle å Speller nye a Sprett sprang nye. Sthm 
1886. 12:o. 140 + 2 s. Kr. 1,50. 

Eneströmj G. Ett räkneexempel på landsmål från medlet af 1600-talet. 
Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. s. XXI. 

En saga från Dal och hannes källa utgifna af August Bondesan. Up- 

sala 1885. 8:o. 4 + 124 s. Kr. 1/25. 
1500- och 1600-talens visböcker utgifna af Adolf Noreen och Henrik 
SchUck, II. Broms Gyllenmärs visbok. Första häftet. Sthm 1885. 8:o. 
84 s. Kr. 2. Andra häftet. Sthm 1885. 8:o. S. 85—148. Kr. 1,75. 
Skrifter utgifna af Svenska literatursällskapet. 
Anm.: Finsk tidskr. 1886, 1 s. 139. 

Frieriäfventyr. Ett lustigt språkprof öfversatt på dalmål från Orsa, 
Mora, Elfdalen och Rättvik. Gefle 1885. 12:o. 8 s. Kr. 0,10. 
Särtryck ur tidningen Dalmasen. 

Gamla Abet«ket eller Maije-IIalte-Sjvens resefter för skaväjnk, som in- 
gen doktare äj khär te o bota, jemte mönna andra goa rå o då, 
me o märke å alla mögelia slag, som kan va bo nöttet o godt 
för di som stunna te väärn. Allt samladt från östra och meller- 
sta Blekings strandbygd och skärgård samt tecknadt på samma 
orts bygdemål af K, Nilsson. Karlskrona 1886. 8:o. IX + 
120 8. Kr. 1. 

Historiegubbar på Dal, deras sagor och sägner m. m. upptecknade och 
utgifna af Aug, Bondeson. Med teckningar efter författarens ut- 
kast af Severin Nilsson. Sthm 1886. 8:o. 4 + 369 + 3 s. + 
5 pl. Kr. 5. 

Anm.: Finsk, tidskr. 1887, 2 s. 291, av E, Lagus. 

Horr de^ geck te\ norr Stenbocken sålde ärter te^ danskanna. (Ett 
175-ärsminne.) Folksägen på bygdemål från uordvestra Skåne. 
Upptecknad af A. S — n. 

Ny illustr. tidn. 1885 s. 89. 

Horr de^ geck förr räfven, som skulle ud o^ ha^ se' en frokostabid. 
(Historia upptecknad af Jens Ågas Anners). 
Ny illustr. tidn. 1886 s. 4—6. 

Hur står det till? Hur mår du? Svar ur östra Smålands ock Ölands 
landsmålsförenings i Uppsala samlingar. Kalmarortens målform. 
Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. s. XXVI —XXVII. 

"Hur sum Stor-Pers An^ners kum fast för olöfli'er utskänkning. (Byg- 
demålshistoria). 

Nissekalender 1886 s. 21-25. — Under t.: E. T. 

Hva goodtemplara har for sek, Mi urslaste Göteborgsresa, Gipsgubba, 
Nör marra å Anna Greta ställde te mä^t, En prest i sin prydno, 
Axel och Emma, Bilder ur verkligheten upptecknade på vestgöta- 
mål af S— t. Gbg 1886. 16:o. 32 s. Kr. 0,25. 

Konung Carl XV och Vallehäradsbonden eller kungs^kjutsen till Värn- 
hems kyrka. Skildring af den kungliga jagt«n på Billingen i Vester- 
götland sommaren 1868. Af A. L-m. Gbg 1886. 8:o. 41 s. Kr. 0^50. 



Bibliografi för &ren 1886 ock 1886. 201 

Kvolsgaard, C, M. C Fiskerliv i Vesterhanherred^ skildret i egnens 
mundarf. Udgivet af uuiverBitets-jubilieets danske samfund. Ke- 
benh. 1886. 8:o. 4 + 87 s. Kr. 1,50. 

Lindsirömy J. (Saxan). "Nör ä gomo va' butaus"'. En historia från 
Jemtland. 

Kalendern Nornan 1887 s. 28 — 30. 

Lund, C. J. Ii, To Noveller, forialte i estvendsysselsk Mundart. Fre- 
derikshavn 1886. 8:o. 34 s. Kr. 0,50. 

N6a 8ag(T å paschasor på dalbounespråke^ varroeläuske å anre tonge- 
mål. Samlaåe kUi Albrecht Seger stedt Sthm 1885. 16:o. 36 s. Kr. 0,25. 
Öreskrifter för folket N:o 135. 

Olaves' i Skräppetorp äfveutyr. Utkast på Norrbohuslänsmål. 

I En gammal medikotilares minnen. Originaluppsatser af Rolf, 
Ny serie. Uddevalla 1886. 8:o. S. 67—82. 

Olle Perssons frieri och dermed sammanhängande lustiga och intres- 
santa rättegåugshistoria. Landsmålsberättelse från Wilske härad i Vä- 
stergötland af il. L—m, Invald ledamot och medarbetare i Vestgöta 
nations landsmålsförening i Lund. Gbg 1886. l6:o. 28 b. Kr. 0,25. 

Petter Perssons första och sista göteborgsresa. Landsmålshistoria från 
Vilske härad i Vestergötland jemte en kort skildring af den märk- 
ligasto tilldragelse i Göteborg sommaren 1885. På bygdemål af 
A. L— m. Göteb. 1885. 12:o. 17 s. Kr. 0,35. 
Pällo, bongen o' grisen. Skånsk berättelse^ upptecknad af A, S. 

Ny illustr. tidn. 1886 s. 316. 
Sagu og övertro fra Jylland, samlede af folkemunde ved Evald Tång 
Krisicnsen, 2. Sami. 1. Afd. Kolding 1886. 8:o. 4 + 401 -f 3 s. 
Utgör Sami. 8 af Jyske folkeminder. 
Sagor, sägner ock visor meddelade af Richard Bergström ock Johan 
Nordlander. Sthm 1885. 8:o. 105 s. 
Svenska landsmålen V, 2. 
Sauerwein, O. J, J. Frie Viso ifraa Vigguin, sungje i Nerdre-Gud- 
brandsdalsk Dolamaal. Kra 1885. 8:o. XVI -f 159 s. Kr. 1,50. 
Anm.: Finsk tidskr. 1887, 2 s. 236, av Ernst Lagus. 
Sjöstrand, Nils, Getapulianare hemma ock i Lund. I två handlingar. 
UppfOrd första gång(>n å ''Föreningens for Smålands minnen" fest 
d. 15 maj 1883. Sthm 1886. 8:o. 28 s. 
Svenska landsmålen VII, 3. 
Skogsuuepaugon. Skånsk folksaga^ upptecknad på bygdemål från Frosta 
härad. 

Undert. Ernst Ahlgren [Viktoria Benedictsson]. 
Saga. Minnesbl. från Nordisk» museet 1885 s. 10 — 11. 
Skånsk folkdiktning. Kärengen som skolle plocka se' köllnegraina. 
(Historia upptecknad af Jens Ågas Anners,) 
Ny illuHtr. tidn. 1885 s. 451. 
Skånsk folkdiktning. Norr Ka^l den toUte va* hos paufven. (Historia 
upptecknad af Jens Ågas Anners,) 
Ny illustr. tidn. 1885 b. 463. 



204 E. H. Lind. 

Lönnberg, M, Myt och folksägen. 

Förr och nu 1886 sp. 295-302, 341-350, 387-390, 453- 
456, 513-517. 
MUllenhoffj K. Frija und der Halsbandmjthus. 

Zeitschr. f. deut. Alterth. N. F. XVIII s. 217-260. 
Malier^ F. M. dt I. Taylor. Odin. 

The Academy 1885 1, s. 99. 

Novcr^ J, Nordisch-germanisohe Götter- und Heldensagen fur Schale 
und Volk. Unter Mitwirkung von W. Wägner. 2. Aufl. Leipz. 
1886. 8:o. VIII + 216 s. M. 1,60. 

Rosenberg^ G, Nordiske og oldpersiske Myter. 

Nytaarsgave, udg. af Foren. Fremtiden. 4. Aarg. s. 83 — 108. 

Rydberg, V, Sejerssvserdet. Oversigt över de gotbiske Folks mytho- 
logiske Epos. Oversat af Otto Borchsenius. Kebenh. 8:o. 276 
+ 4 8. Kr. 3,50. 

— Undersökningar i german isk mythologi. Första delen. Göteborg 
1886. 8:o. 4 + 755 + VI s. Kr. 12. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1887 s, 241— 
257, av H. Hildebrand. — Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 
1887 sp. 505, av E. Mogk. - Literär. Centralbl. 1887 sp. 757, 
av [A.] Sch[ul]l[e]r[u]s. 

Schullerus, Ad, Zur Kritik des altnordischen ValhpUglaubens. Inau- 
guraldiss. Halle 1886. 8:o. 4 + 52 s. 

Särtryck ur Beiträjre zur Gesch. der deut. «Spr. u. Lit. XII. 
Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1887 sp. 289, 
av E. Mogk. 
Seczepanshi^ G, v. Der romantische Schwindel in der deutschen My- 
thologie und auf der Opornbiibne. I. Das humoristische altislän- 
dische Gedicht von Harbard und Charon, Fährmann weiland in 
der Unterwelt. Elberf. 1885. 8:o. 39 s. M. 1,20. - II. Wer 
ist Loki? Elberf. 1885. 8:o. 27 s. M. 0,80. - III. Odin, Bal- 
dur und Hödr. Elberf. 1886. 8:o. 46 s. M. 1,20. - IV. Der 
WTeltenbaum zu Neuschwanstein. Elberf. 1886. 8:o. 48 s. M. 0,60. 
Taylor^ I. Odin. 

The Academy 1885, 1 s. 64. 
Vigfösson^ Q. Odin. [Etymol.] 

The Academy 1885, 1 s. 80 och 117. 



V. Arkeologi ock kulturhistoria. 

Åhlén, Ä. Förteckning öfvcr Kristianstads läns fornminnesförenings 
samlingar, till vägledning för de besökande. Kristianstad 1886. 
8:o. 2 + 43 s. 

Sammanhäftad med "Kristianstads läns fornminnesförening. 
Meddelanden till minne af den 6 nov. 1886". 



Bibliografi för kren 1885 ock 1886. 206 

Aspelitit J, B. Snomen asnkkaat pakanuuden aikana. Helsingfors 1885. 
8:o. XIV 4- 97 s. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 1 s. 130, av A. O. Heikel. 

Bahnson, Kr. Broncealderens Mands- og Kvindegrave. Museets For- 
egelse 1868-85. 

Meddelelser fra det kgl. Museum for de nord. Oldsager i Aar- 
beger for nord. Oldkynd. 1886 s. 251--299. 

Baltzer, L, Hällristningar i Bohuslän. H. 8, 9. Gbg 1885. Fol. 

5 B. -h Pl. 27-34. 
Bergerska donationen. Antiqvariska niimndens berättelse för 1884. 

— Den historiska nämndens berättelse f5r år 1884. — D:o för år 

1885. 

Antikvitetsakad:s månadsblad 1885 s. 21-30 ock 1886 s. 25 

-42 (jfr. s. 47). 

Bohusläns fasta fornlemningar från hednatiden, af Emil Ekhoff. 4. So- 
tenäs och Stångenäs härad. Af O. Ä, Oustafson, 

Bidrag till känned. om Göteb:s o. Bohusl:s fomm. o. hist. 
B. 3 s. 431-530. 

Broton, B, Hvad Undersegelse af gamle Affaldsdynger Iserer os. 
Folkevennen. N. R. X s. 222—237. 

Chodehiewice , Archéologie scandinave. Fers de lance avec inscriptions 

runiques. Paris 1885. 8:o. 18 s. 
Dawkins^ B. The antiquities of the isle of Man. 
The Academy 1885, 2 s. 262—263. 

Ekhoff^ E. Konservering af äldre jernföremål. Sthm 1885. 8:o. 7 s. 
Särtryck ur Antik vitetsakad:s månadsblad 1885. 

— Bohuslänska fornsaker från hednatiden. 6. Sthm 1886. 8:o. 
S. 349-384. 

Särtr. ur Bidrag t. känned. om Göteb:s o. BohusI:s fomm. o. 
hist. III. s. 531—564. 
Finn. Die Altertömer der Insel Bomholm. 

Globus 1885, n:o 24. 
Friberg, A. Hällkista vid Nöbbeled Mellangärden. 

Antik vitetsakadis månadsbl. 1886 s. 87 — ^91. 

Uildébrand^ H, Om de djurtyper som förekomma i den europeiska 
ornamentiken under den förkristna tiden och medeltiden. 

Yitterhets hist. och antiqvitets akad:s handl. N. F. 8 s. 131 
—192. 

— Ett bågspänne från Gotland. 

Antikyitet8akad:s månadsblad 1885 s. 206—208. 

— Jernåldern på Gotland. 5. 

Antikvitetsakad-.s månadsblad 1885 s. 39 — 42. 

Hildebrand H. dt C. D. Beventlov. Fynden från Ringsjön. 

Antikvitetsakad-.s månadsblad 1886 s. 140^144 ock 184^193. 
Hildebrandj H. Treperiodsystemets Uppkomst. 

Antikvitetsakad:8 månadsblad 1886 s. 128-139. 




pyck ur Vprlmndl ungen der Berliner aDlhropolog. Geaell- 

86. 

?. Gravlmje og Gravfund fra Slenatderen i Danmark. 

ger af diinske Oldsag^r og MindeaniiDrker. Ny liiekke, 
U T- med UndersIwtUlse af Carls berg fond et. U. I, 2. Kobpuh. 
11 ol. 11 pl. Kr. 2 häftet. 

o.-^.: Nord. tidskr. utg. af Letterst fören. 1886 a. 490, av 
O. Moutelius. 
iforf, J. VorgoBchichtlichi! Alterthumer aus SchleBwig-Holstein zum 
Gedäclitnisa des 50-jiihrigcD Bestekcoa dos Museum vnterländischer 
Altertiimer in Kiel. 765 Fig. auf i<'i Taf. in Photolit. nnch aiiiid- 
zeicboungen 7on W. ProU, Hamburg 1885. 8:0. ^b b. täkst. M. 10. 
Anm.: Äiitik<ntetBakad:a månadsblad IS85 a. 143, av U. H[il- 
debran]d. — Deutsche Lit. zeit. 1886 sp. 1412, av 1. lindset. - 
Literär. Contralbl. 1886 sp. UOtt. 

— Urnenfriedhöfe in Schleawig-Holetein. Mit 21 Figuren, 12 Tafeln 
und einer Karto. Hamburg 1886. 8:0. SI + 104 s. M. 6. 

Montelius, O. Die Kultur Schwedens in vorchrialiicher Zeit. Ubersefzt 
voD Carl Appel nacli der vom Verfaaaer umgearbeiteten zweitfn 
Auflagc. Mit 190 BolzBchBitteu. Berlin 1885. 8:0. VU -f 198 a. 
M. 0. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 596, av I. Undsot. — 
Mittbeii. auB der hiat. Litt. XV, 1. — Centralorg. f. Realacbulw. 
1886 8. 896, av H. Leuk. 

— Om tidsbeattimniug inom bronsMdern med särskildt ofseeude pä 
Skandinavien. Avec un réaumé fran^ais. Sthra 1885. 8:0. 6 -f* 
3.36 8. H- 2 kartOT ock 6 pl. Kr. 6. 

Särtryck nr Vitterhets, hist. Dc^b antiqvitots akad;s handl. 
D. 30. 

Anm.: The Aeademy 1886, 1 s. .S32, a» G. Stepbena. — 
Hist. tidakr. (avensk) 1886 b. 55, av G. A. Gustafaon. — Finak 
tidskr. 1888, I B. 53, av A. O. Heikel. 

— Den förhistoriska fornforskmngeu i Sverige under Aren 1882—1884. 
Kortfattad öfversigt. Sthni 1885. Sio. 76 a. 

Särtryck ur Svenska forn minnes fö rening en a tidakrjft, 16:de 
häftet. 
— - Ett fynd från vur jernäldem forata dagar. 

Aulikvitetsakadia m/madsblad 1885 a. 78-81. 
~ Ett brousevärd funnet i hufvet. 

Antikviteteakad:g månadsblad 1885 a. 75—78. 

— Menniskobild frän bronsåldern. 

AntikvitetaakadiB miinadabtad 1886 a. 42-43. 
Muller. S. Volivfund fra Sten- og Bronzealderen. 

Aarbeger for nord. OIdkynd. 1886 s. 216-251. Heddel. fre 
det kgl. Muaeum for de nord, Oldsager. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 207 

Muller S. Ringguld og andre Betalingsmidler i Bronzealderen. 

Meddel. fra det kgl. Museum for de nord. Oldsager i Aarbe- 
ger for nord. Oldkynd 1886 s. 300-308. 

Nordifiy Fr, Fornlemningar i Vestkinde socken på Gotland^ på Sven- 
ska fornminnesföreningens bekostn.-id undersökta år 1882. Sthm 
1885. 8:o. 26 s. - d:o år 1884. Sthm 1886. 8:o. 36 s. 
Särtryck ur Sv. fornminnesfören.-s tidskr. B. 6. 

— Gotlands s. k. kämpagrafvar. 1^ 2. 

Antikvitetsakadrs månadsbl. 1886 s. 97-118 ock 145-174. 

Revenflow, C D. Samlingen på Finnhult af kust- och verkstadsfynd 
från Ringsjön. 

Antikvitetsakad-.s månadsblad 1885 s. 82—83. 
Reyer, E, Stein und Metall als Mittel der Cultur. Ein Vortrag. Wien 

1883. 8:o. 26 s. 
Ryqhy O. Norske Oldsager^ ordnede og forklarede. Tegnede paa Trse 
af C. F. Lindberg. H. 2, 3. Kristiania 1885. 4:o. 16 s. + 
32 pl. + 4 + 83 + 3 s. Kr. 12,50. 

Häftet 1 1880. Titlar ock täkst på norska ock franska. 
Anm.: Finsk tidskr. 1887, 1 s. 138, av A. O. F[reudentbal]. 
— The Academy 1885 n:o 688, av G. Stephens. — Hist. Zeitschr. 
1887, Is. 149. 
Sehested, N, F, B. Arkseologiske undersegelser 1878—81. Keb. 1884. 
Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1885 s. 453, av 
I. Undset, 
Sieenstrup, J, J, 8. Kjekken-Meddinger. Eine gédrängte Darstellung 
dieser Monumente sehr' alter Kplturstadien. Mit 3 Holzschnitt- 
tafeln in 8:o und I Kupfertafel in 4:o. Kebenh. 1886. 8:o. 48 s. 
, Kr. 1. ' i- 

Undset, I. Om et norsk nationalmuseum. Kra 1885. 8:o. 37 s. -f- 
1 pl. Kr. 0,75. 

— Nordische Bronzen in Italien. 

Zeitschr. fur Ethnologie XVUI. 

— Kjekkenmeddingerne. Separataftryk af "N^aturen" 1886. Kra 
[1886]. 8:o. 24 s. 

(Wahlfisk, J.) De fasta fornminnena vid Oppeby i Bälinge socken. 

Bidr. t. Södermanl:s äldre kulturbist. VI s. 13. 
V^del, E, Tderligere Undersegelser angaaende Bornholms Oldtid. 

Aarbeger for nord. Oldkynd. 1885 s. 77-218. + 5 pl. 

— Bornholms Oldtidsminder og Oldsager. Kebenh. 1886. 4:o. 424 
s. + 1 pl. Kr. 16. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886, s. 563, av 
O. Montelins. 
Worsaae, J. J. A, Optegnelser om Rosenborg-Samlingen i 25 Aar, 
1858—1883. Ifelge Forfatterens Bestemmelse udgivne efter hans 
Ded. Med 3 Situationsrids af Slottet. Kebenh. 1886. 8:o. 84 s. 
Kr. 1,75. 

— The pre-history of the North based on contemporary memorials. 

14 




R. Lind. 



eå, with a brief memoir of tJie autbor, by H. F. Morltknd 

, London 188(1. 8:0. 316 s. 

'rkornaB fornlemningitr. 

ikvitetHakna^R milnadsblai] 1885 s. 97-108. 

DiinraarkB Myntväsen i Tidsrunimet 1S77— 1481. 
b«gei- for nord. Oldkjnd. 188fi s. 135-189. 
dt H. NumUmatii^ka bidrag. I. Nordens äldsta mynt. Sthm 

(:o. 13 s. 

.ryck ur Aiitikvitetiaka.d:B m&oadsblad 1885. 
- Hynuy^det från Diulie i Norge. 

ÄntikyiU-tsakfld:8 luAnadsblad 1885 s. 169-179. 
— Ängel sak si »ka mynffynd i Svprigo eft«r 1845. 

Äniikvitel _,d:amana ad 1886 b. 1 19-124 ock 178-184. 
Klinf/spnr, C. A. r,tt avenskt riKsvaptn. Henrik ClaeBson Totts vapen 
oeb grafmlnupn i Revuls domkyrka. Sthm 188C 8:0. 28 s. 
Särtryck nr Sv. autogrnfB;kIlBk:a Udskr. 1886. 
Laffus, W. NnniiRniatiskn nnteckniugiir. I. Hiat«rik öfver finskti nui- 
veraitetets mynt- och medaljkabinett. Förra stycket. 

Bidrag till kännedom om Finlands natur och fotk. H. 43, 
8. 1-106. 
Summarisk törteckning Ofver de i k. myntkabinettet inlagda mynt och 
medaljer. 

Antikvitetaakad;H mänadEblad 1865 a. 118-119. 
Stonaka myntlynJ i k. myntkabinettet. 

Antikvitotsakadis månadsblad 1885 s. 108-U3. 



Aibildningnr af nordiska drägter aädana de burits eller bäras nti olika 
Inndakap, utgifim af II. Thulstrvp. Med en kort svensk ocb franfk 
text af J. n. Kramer. II. 1-5. Sthm 1886. Tviii' fol. 10 pl. 
ocli 20 a. täkst. ä 1,75. 
Uang, V. Pra^sternOB Indta^gtiT i Ändat Herred 1690. 

Sami. til jydak Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 a. 1-16. 
— Prieatens Indta'gtor paa Hirtsholnieu 1G56. 

Sami. lil jydsk Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 a. 16—31. 
Ili/ilio}ikilus. Lefnadssatt vid Gustaf Wasaa hof. 

Läsning för folket 1886 a. 106—117. 
Bnlllop, Verklighetsbild ur svenska nImogeliJVet i norra Östergötland, 
af A.-'/a. 

Uemvännen 1885 a. 88- 
IlureuS, J. Tk. Sumlen, dar ythi ähro ätakillige coUectaneer, aom vthi 
een och annan mätta tiäna till anti(|uitet«ruea eicolerande. Efter 
furfattarena handskrift i urval utgifna (af Q. E. Elemming). Sthm 
1886. 8:0. 87 B. 

Svenska lundBmulcu. Bih. I. 2. 
liilälh, A. U. Mannen i Nordens foratid. 

Läsning f5r folket 1886, s. 16]— 189. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 209 

Djurklou^ Q. Lifvet i Kinds härad i Västergötland i början af sjat- 
tonde århundradet. Anteckningar ur häradets domböcker. Sthm 
1885. 8:o. VI + 88 b. Kr. 2. 

Bidrag till vår odlings häfder utg. af Artur Hazclius. 4. 
Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 339^ av 
H. H[ildebran]d. - 
Fitinghoffy L. Ett bondbröllop. Skildring ur Norrlands folklif. 

Sv. fami^ournalen 1886 s. 301—307. 
Från skånska bygden. Fornsägner^ plägseder o. d.^ upptecknade af F. 

Förr och nu 1886 sp. 397-400, 445-448. 
Geete, R. Skräddarn misshandlad af folkhumorn. 

Polstjernan 1886 s. 154—158. 
Henrik Normans resa till Erik XIV:s kröning 1561. 

Hist. tidskr. (svensk) 1885 s. 259—296. 
Hildebrandj H. Mått och vigt i Sverige. 

Hist. tidskr. (sv.) 1885 s. 199—224. — Med anledning av L. 
B. F<$lkman8 arbete Om Mått och vigt i Sverige. 

— Om välgörenhet under medeltiden. I. Den äldre tiden. De andliga 
riddarordnarne. II. Den senare tiden. Helgeandshus. Görans- 
hospital. Sthm 1885, 86. 8:o. 10 ock 19 s. 

Särtryck ur Svenska fornminnesföreningens tidskr. B. 6. 

— Sveriges medeltid. Kulturhistorisk skildring. Andra delen. II. 
Sthm 1885. 8:o. S. 161—272. Kr. 2,50. 

Hfildebranjdj [HJ Germanerna och åkerbruket. 

Antikvitetsakad:8 månadsblad 1885 s. 49 — 56. 
Håndier, O. Beiträge zur Anthropogeographie Skandinaviens. 

Aus allén V\relttheilen. 18. Jahrg. (1886) N:o 1, 2, 3. 
Jacob, G, V\relche Handelsartikel bezogen die Araber des Mittelalters 

aus den nordisch-baltischen liindern? Leipzig 1886. 8:o. 
Klingspor, C A. Kulturbilder från forna tider. I. En bergtagning, 
n. Riksgrefvame von Magni. lU. Obehaglig inqvartering. 
Ny illustr. tidn. 1886 s. 367, 383, 407. 
Lefnadssätt och näringar hos våra hedniska förfader under slutet af 
hednatiden. 

Svenske arbetaren 1886 8. 340 — 351. 
Leinherg, K. G» Märkliga skeden i vår folkundervisnings äldre hi- 
storia. Hfrs 1885. 8:o. 74 s. 

Särtryck ur Tidskr. utg. af pedag. fören. i Finl. 1885. 
Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 64^ av F. Gustafsson. 

— En tidsbild från lifvet i Åbo för mer än 100 år sedan. 

Tidskr. utg. af pedag. fören. i Finland 1885 s. 12>19. 
Lekar med nötter. Ur östra Smålands och Ölands landsmålsförenings 
i Upsala samlingar. 

Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. s. XXII — XXVI. 
Lindholm^ P, Ä. Lappbönder. Skildringar, sägner och sagor från sö- 
dra Lappland. Sthm 1884. 8:o. 160 s. Kr. 1,75. 

Anm.: Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. 8. XXX, av 
J. Nordlander. 



210 E. H. Lind. 

Lundy Fr, Danmarks og Norges Historie i Slutningen af det 16:de 
Aarhnndrede. I. Indre Historie. Syvende Bog. Dagligt Liv: 
Aarlige Fester. Kebenh. 1885. 8:0. 452 s. Kr. 6,50. 

Madsen, E, Om Fodfolkets Udrustning i de danske Hsere under Fre- 
derik II. 

llist. Tidsskr. (dansk). R. 5, B. 5 s. 489—515. 

Matordningen i Hans Brasks hus. (Ur en pappershandskrift^ som af biskop 

A. O. Rhyzelius skänkts till Linköpigs stifts bibliotek.) 

Antiqvitetsakad:s månadsblad 1885 s. 1—21. Jfr. s. 141. . 

Mcjhorg^ R. Om Antallet af Skytter i Frederik den Andens Hsere. 

Hist. Tidsskr. (dansk) R. 5, B. G s. 228—240. 
Montelius, O. Om högsättning i skepp under vikingatiden. Sthm 
1886. 8:0. 41 s. 

Särtryck ur Svenska fornminnesföreningens tidskr. B. 6 s. 
149—189. 
Nielsen, Ä. Den danske Bonde. Et kulturhistorisk Forseg. Odense 

1886. 8:0. 150 s. Kr. 2. 
Nordlander, J, Fäbodväsendet i Ångermanland, med sidoblick pä för- 
hållandena i närliggande landskap^ i korthet framstäldt. Sthm 
1885. 8:0. 46 8. 

Svenska landsmålen Y. 3. 
Några kulturhistoriska drag. 

Ny illustr. tidn. 1886 s. 129. 
Om julen. (Efter L. Schröder) af U. 0[dhner?]. 

Läsning för folket 1886 s. 309—316. 
Ramm, Ä. Quelques remarques sur les jeux en Suéde. 

Arch. per lo stud. delle träd. pop. V s. 115 — 118. 
Retzius, Q, Finnland. Scbilderungen aus seiner Natur, seiner alten 
Cultur und seinem heutigen Volksleben. Autorisierte Obersetzung 
von C, Appel. Mit 93 Holzschn. und einer Karte von Finnland. 
Berlin 1885. 8:0. VIII + 158 s. M. 5. 

Aum.: Deutsche Litteraturzeit. 1885 N:o 27 av F, Meyer von 

Waldeck. — Literär. Centralbl. 1885 sp. 573. 

Sillen y A. W, af. Svenska handelns och näringarnas historia till år 

1809. Karlshamn 1886. 8:0. 4 + 329 + 2 s. Kr. 3,50. 

Anm.: Hist. tidskr. (svensk) 1886 s. 54, av J. Fr. N[yström]. 

Sleenstrup, J. C. H. R. Vornedskabet hos den danske Bonde. 

Hist. Tidsskr. (dansk) R. 5, B. 6 s. 339-462. 
Tidander, L. Q. T. En kunglig förmälning för tre hundra år sedan. 

Förr och nu 1886 sp. 5—12. 
(Wahlfisk, J.) Båtfynd. 

Bidr. t. Södermanlrs äldre kulturhist. VI s. 13—14. 
Wieselgren, H, Drag ur Gustaf Wasas familj elif. 

Saga. Minnesblad från Nord. museet 1885 s. 6. 
Vogt, L, J, Om Norges Udfersel af Trselast i aeldre Tider. I, II. 

Hist. Tidsskr. R. 2, B. 5 s. 81—120 ock 276—384. Jfr. 

B. 6 8. 260—262. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 211 

(Aminson, H. dt J. Wahlfish.) Södermanlands fornminnesförenings 
kjrkomuBeum. (Forts.) 

Bidr. t. Södermanhs äldre kulturhist. VI s. 17 — 27. 

Brochner, G. Newlj discovered mediseval fresco paintings in an old 
danish church. 

The Antiquary XIII b. 71—72. 

Från julgille och lekstuga. Svenska folkdanser samlade och utgifna af 
August Bondeson. H. 2. Sthm 1886. 4:o. S. 25—48. Kr. 1. 

Helgenskri nene i Sankt Knuds Kirke i Odense undersegte 1833 og 
1874. Aktstykker og Tegninger udgivne til 800-årsdagen efter 
Kong Knud den Helliges Ded af Ministeriet for Kirke og Un- 
dervisnings vsesenet. Med 1 Fototypi og 8 Plancher. Kebenh. 
1886. Fol. 86 s. Kr. 5. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 561^ 
av — k — . 

Hildehrand, U. Herr Stens Sankt Jöran. Sthm 1885. 8:o. 77 s. 
Antiqvarisk tidskr. för Sverige. D. 7 N:o 4. 

J0rgens€n, A. D. Helgenskri nene i St. ICnnds Kirke. 

Aarbeger for nord. Oldkynd. 1886 s. 204-214. 

(Klemming, Q. E.) Om kopparsticken i Suecia antiqva et bodierna. 
Samlaren 1885 s. 4—24. 

KilinthergJ, M. Folkmusiken och dess utöfvare på Gotland. 

Ny illustr. tidn. 1885 s. 478. 
Kunst og haandvserk fra Norges fortid. Udg. af Föreningen til norske 

fortidsmindesmserkers beväring ved N, Nicolaysen, H. 5. Kra 1885. 

Fol. S. 13-16 + Pl. XXIV— XXXI. — H. 6. Kra 1886. Fol. 

S. 17—20 + Pl. XXXII-XLI. 

Looström, L. Konung Fredrik II:s af Danmark tronhimmel i national- 
museum. Sthm 1885. 8:o. 15 s. 
L0ffler^ J, B, Indskrifterne paa Kirkerne i Haraldsted og AUindemagle. 
Aarbeger for nord. Oldkynd. 1885 s. 72—76. 
— Gravstenene i Roskilde Kjebstad. Med XXIII lithograferede Tav- 
ler. Kebenh. 1885. Fol. 140 s. Kr. 35. 

Anm.: Nordisk tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 338^ 
av H. J. Huitfeldt-Kaas. 
Pefersen, H. St. Albans Relikvier i Odense. 

Aarbeger for nord. Oldkynd. 1886 s. 369—402. 
Steenstrup, J, G. U, R. Bayeux-Tapetet. En vejledende Beskrivelse 
for Besegere af det nationalhistoriske Museum paa Frederiksborg 
Slot. Kebenh. 1885. 8:o. 48 s. Kr. 0,25. 
Svensk medeltidskonst. 1. Altarmålningar i Gamla Upsala kyrka. 

Förr och nu 1886 sp. 116—118. 
Svenska konstminnen från medeltiden och renässansen aftecknade och 
beskrifna på föranstaltande af Svenska fornminnesföreningen. Tredje 
häftet. Tynnelsö slott. Sthm 1885. Folio. 5 pl. + 4 s. text 
(af C. Eichhorn). Kr. 5. 



212 E. H. Lind. 

Ur [vitterhets hist. och antikvitet sjakademiens arkiv 7 — 10. 

Antikvitetsakad-.s månadsblad 1885 s. 84—87 ock 158—169. 

Valentin^ K. Studien iiber die schwedischen Volksmelodien. (Inaugu- 
raldissert.) Leipzig 1885. 8:o. XII + 73 s. 
Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 698. 

Blom, O. Blidemestere, Balistarii og Vserkmestere i Kjebenhavn ca. 
1375—1550. 

Historisk tidsskr. udg. af den danske hist. foren. R. 5, B. 5 
s. 64-87. 
Eichhorn^ C, Svenska skråminnen i Nordiska museet. 

Saga. Minnesblad från Nord. museet 1885, s. 34 — 35. 
Karlin, G. J:son. Skånsk textil konstslöjd. Med 43 illustr. och 1 
fårgpl. Kebenh. 1886. 4:o. 28 s. + 1 pl. Kr. 1,50. 
Särtryck ur Dansk Tidsskrift for Kunstindustri. 

Kulle^ J. Svenska allmogeväfnader. Med 6 planscher i färgtryck. 
Föredrag hållet i slöjdföreningen d. 11 nov. 1884. Sthm 1885. 
8:o. 15 s. + 6 pl. Kr. 1,50. 
Looström, L. Konst väfvare på Stockholms slott under 1700-talet. 

Bihang till Meddelanden från nationalmuseum N:o 6. 
Minnen från nordiska museet — förut: skandinavisk-etnografiska sam- 
lingen. — Afbildningar af föremål i museet jämte åtföljande text, 
under medverkan af flere konstnärer och författare utgifna af 
Ärlur Haeelius, H. 6, 9, 10. Sthm 1885. Tvär folio. 9 pl. 
+ 15 bl. täkst. å Kr. 2. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 1 s. 387, av C. G. E[8tlander]. 
Upmarkf G. Tapet vä fveriet i Sverige under de första vasakonungar ae. 
Meddelanden från Svenska slöjdföreningen år 1886 s. 1 — 54. 
( Wahlfisky J.) Dopfunt från Vagnhärads kyrka. 

Bidr. t. Södermanl:s äldre knlturhist. VI s. 15 — 16 + 2 pL 

— Konung Carl IX:s och hertig Carl Philips rustningar. 

Bidr. t. Södermanlis äldre kulturhist. VI s. 14—15. 
Aspelifiy J. R. Olofsborg. Berättelse om slottsbyggnaderna, uppsatt 
före borgens restaurering 1872—1877. Borgå 1886. M. 2,75. 
Anm.: Finsk tidskr. 1887, 1 s. 58, av C. v. B[onsdorffJ. 

— Vanhalinna. Finlands äldsta medeltidsborg. 

Saga. Minnesblad från Nord. museet 1885, s. 25. 
Bjarnason, p. Um nokkra biinadarhsetti islendinga i fornöld. 

Timarit 1884 s. 1—56. 
Dietrichson, L, Middelalderens trsekirker. Et indledningskapitel til 
de norske stavekirkers historie. Sthm 1885. 8:o. 82 s. 

Särtryck ur Nordisk tidskrift utg. af Letterst. fören. 1885. 
Filrst, C, M, Ryggåsastugor i Bleking. 

Samfundet för Nord. museets främj. 1884. Meddelanden. 
S. 94—102. 
Gols gamle Stavkirke og Hovestuen paa Bygde Kongsgaard. Med illustra- 
tioner. Uddeles som Gave fra Hans Majestaet Kongen. I. Kra 
1885. 4:o. 2 + 24 s. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 213 

Helms, J, Når er Trondlgems domkirke opfört? 

Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 368 — 392 ock 
421 — 433. — Med anledn. av H. Schirmers ock O. Kreftings 
skrifter om Trondhjems domkyrka. 

Hildebrand, H. éb Q, Ä. Gustafson. Falkeobergs hus. 1, 2. 

Antikvitetsakadis månadsblad 1885 s. 57-68 ock 183—206. 

KjeKj Chr, Aarhus^ Kirker og Klostre i den katholske Tid. 

Kirkehist. Samlingar. 3 R. V s. 673—687. 
Kre/tinff, O. Om Throndhjems Domkirke. 

Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 368. 
Langlet^ E, V. Berättelse om de under innevarande år [1885] vid 
Visby kyrkoruiner utförda underhålls- och förbättringsåtgärder. 
Sthm 1885. 8:o. 14 s. 

Särtryck ur Antikvitetsakadis månadsblad 1885. 
L0ffler, J, B. Ruiuerne af Silkeborg Slot. 

Aarbeger for nord. Oldkynd. 1885 s. 323—340. 

Ramm^ AxeL Tal i Wisiugsborgs slottsruin. [Om Visingsö fornlem- 
ningar och slottsruin]. Jönk. 1885. 8:o. 5 s. 

Schirmer, H. Jf. Kristkirken i Nidaros. Med 4 heliotyperede och 3 
xylograferede planscher samt 3 figurer i trsesnit. Tillseg: Flere 
breve samt et hidtil nkjendt skrift af prof. P. A. Munch om kir- 
kens bygningshistorie med 13 illustr. fra forfatterens haand. Kra 

1885. 8:o. 8 + 187 s. + 7 pl. Kr. 8,50. 
Anm.: Nord. tidskr. 1886 s. 368. 

— Udsigt över studiekredsen for opklaring af vor middelalderlige 
bygningskultur. 

Nyt tidsskr. 1886 s. 176-197 ock 387—409. 
Scholander, F. W, Några allmänna betraktelser föranledda af forn- 
nordiskt byggnadssätt. 

Yitterhets-, hist.- och antiqvitetsakadis handl. D. 28 s. 65 
—90. 
Tegninger af seldre nordisk Architektur. Samlede og udgivne af V, 
Dahlerupy 7. J. Merk-Uansen og E. SchiBdte. 6. Raekke. H. 
1—5. Kebenh. 1885, 86. Fol. 15 pl. å Kr. 1. 
Nicolaysen, N. Skibsvaesen. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 121-127. 
Ravef, A. La marine des Vikings ou pirates scandinaves. Rouen 

1886. 8:o. 55 s. + 3 pl. 

Tuxetij N. E. De nordiske Langskibe^ et Forseg. 

Aarbeger for nord. Oldkynd. 1886 s. 49—134 + 2 pl. 
[Undset^ LJ A guide to the Vikingship from Gokstad in the Chri- 
stiania-Museum. From "The Vikingship discovered at Gokstad in 
Norway, described by N. Nicolaysen". Kra 1886. 8:o. 4 + 53 s. 
Kr. 0,50. 
(Amtnson^ H.) Vidskepelse. Om hafvande qvinnor och barnaföderskor 
samt om småbarn. 

Bidr. t. Södermanhs äldre kultorhist. VI 8. 93—101. 



214 E. H. Lind. 

Bang^ A, C, Norges hellige Kilder efter Reformationen. 

Forhandl. i Videnskabs-Selsk. i Kristiania 1885 N:o 6. Även 
i särtryck. 

Bergsfröm, R, Strödda bidrag till svensk folklore. 

Sv. landsmålen VI. Smärre meddel. s. I— XII. 
DreyeVj W. Övre fra Heden. Traek af Overtroen hos Bonden i Nutiden. 

Tilskueren 1886 s. 287—303. 

GaardhoCj P. Om Övertro fer og nu i det nordlige Yendsyssel. 

Sami. til jydsk Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 s. 46—60. 
Hexprocesser i Sverige i slutet af sjuttonde århundradet. Upptecknade 
af P. H. 

Illustr. svenskt folkbibliotek 1885 B. 1 s. 255—270. 

Hundratusen martyrer för djefvulstron. Af J. M. 
Sv. familj-journalen 1885 s. 263 ock 306. 

Uyltén-Cavalliua^ Q. O, Om draken eller lindormen. Mémoire till 
kongl. vetenskapsakademien. Andra upplagan. Med 48 bilagor. 
Växiö 1885. 8:o. 91 s. 

Modin, E, Huskurer och signerier samt folkliga namn på läkemedel 
från Ångermanland. Sthm 1886. 8:o. 23 s. 
Svenska landsmålen VII, 2. 

Nyrop, Kr, Om ^kludetrsBet". 

Kort Udsigt över det philol.-hist. Samfunds Virks. 1884—85 
8. 99-104. 
Om spådomar. Ett blad ur vidskepelsens häfder. 

llemvännen 1886 s. 47. — Undert.: Svea. 

Peiersen, H. Knud La värds ilelgentilbedelse; Eilden og Capellet ved 
Haraldsted. 

Aarbeger for nord. Oldkynd. 1885 s. 15-71. 
B0rdam^ H. F. Jordefserdsskikke i Fortiden. 

Kirkehist. Samlinger. 3 R. V s. 627-640. 
Sorensen^ S. K. Om Middelalderens Opfattelse af Underverdenen. 

Hist. Månedsskrifb for folkelig og kirkelig Oplysn. B. 7 s. 
193-229 ock 257-318. 
( Wahlfisk j J,) Sägner. Om naturmythiska företeelser m. m. (Forts.) 

Bidr. t. Södermaul:s äldre kulturhist. VI s. 102—124. 
Daae^ L. Holländske Ordsprog om Norge og Nordmsend. 

Hist. Tidsskr. R. 2, B. 5 s. 140-142. 
Folkvisor (samlade av H. Aminson,) (Forts.) 

Bidr. t. Södermanhs äldre kulturhist. VI s. 28—45 + 2 bl. 
noter. 
Freudenthal, A. O. Ordstäf^ talesätt och skämt från Nykarleby socken 
i Österbotten. 

Svenska landsmålen VT, Smärre meddel. s. XHI— XIX. 
— Om två ordspråk. 

Sv. literatursällskis i Finland Forhandl. o. uppsatser. 1^ s. 
46-47. 



Bibliografi för &reQ 1885 ock 1886. 215 

Ordlekar från Åkers och Öster-Rekarne härader (saml. av H, Äminson* 

— Forts.) 

Bidr. t. Södermanl:s äldre kultarhist. VI s. 86—92. 
Ordspråk från Åkers och Öster-Rekarne härad (saml. av H, Avninson. 

— Forts.) 

Bidr. t. Södermanl:s äldre knlturhist. Yl s. 46—55. 
Ordspråkslika talesätt från Åkers och Öster-Rekarne härad, ordnade i 
bokstafsfoljd efter hufvudord (saml. av H. Äminson. — Forts.) 
Bidr. t. Södermanhs äldre kultarhist VI s. 56—85. 
Svenska barnvisor ock barnrim samlade ock ordnade af Johan Nord- 
lander, Text. Sthm 1886. 8:o. 285 s. 
Svenska landsmålen V. 5. 
Anm.: Finsk tidskr. 1887, 2 s. 289, av H. Vendell. 

VI. Äldre rättsvetenskap, historia oclc topografi. 

Äsky J. Om oäkta barns arfsrätt. Sthm 1885. 8:o. 45 s. 

Särtryck ur Nytt jurid. arkiv 1885. — Sid. 6—16 redogöres 
för de gamla nordiska lagarnes stadganden i detta avseende. 
Briemy P. Um Grågås. 

Timarit hins isl. bokmenntafélags 1885 s. 133—226. 
Hasse, P. Dänenrecht und Fremdenrecht in Dänemark zar Zeit Wal- 
demars II. Als Mauuscript gedruckt. Kiel 1883. 
Hennings^ H. Studien uber die ältere dänische Königsurkunde bis 
zur Mitte des 13. Jahrhunderts. Inauguraldissert. llalle 1886. 
8:0. 55 s. 
Holberg, L. Leges Waldemari regis. Kong Valdemars Lov. Et Bi- 
drag til Oplysning om Danmarks Statsret i det 13:de Aarhundrede. 
[Akad. avh.] Kebenh. 1886. 8:o. 8 + 310 s. Kr. 4. 
Anm.: Tilskueren 1887 s. 86, av Kr. Erslev. 
KempCy Arv. Studier öfver den isländska juryn enligt Grågås. Akad. 
afh. Lund 1885. 4:o. 70 + 2 s. 

Särtryck ur f^unds univ:s årsskrift. T. 21. 
Anm.: Krit. Vierteljahrsschr. för Gesetzgeb. IX^ av K. Man- 
rer. — Deutsche Litt.zeit. 1885 n:o 48, av K. Lehmann. 
Kreilger, J. Den svenska kriminalproccssens utveckling från medlet 
af det femtonde till slutet af det sjuttonde århundradet. Lund 
1885. 8:o. 201 s. Kr. 3,75. 

Särtryck ur Tidskr. för lagstiftn., lagskipn. o. förvaltn. 1885. 

— Bidrag till upplysning om Wisby sjorättsliga förhållanden under 
medeltiden. Lund 1885. 8:o. 4 + 60 s. Kr. 1,50. 

Lehmann, K. Zur Frage nach dem Ursprunge des Gesetzsprecheramtes. 
Zeitschr. der Savigny-Stift. för Rechtsgeschichte. B. 6. 

— Der Königsfriede der Nordgermanen Berlin 1886. 8:o. VIII -f 
286 s. M. 8. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1655, av M. Pappen- 
heim. — Literär. Gentralbl. 1887 sp. 1765. — Hist. Zeitschr. 
1887, 2 B. 175, av M. Pappenheim. 



216 E. H. Lind. 

Maurer, K, Die Eingangsformel der altnordischen Rechts- and Ge- 

setzbucher. 

Sitzungsber. der philos.-philol. Klasse der Akad. der Wiss. 

zu Mtinchen 1886 s. 317 — 358. 
Pappenheim, M. Die altdänischen Schutzgilden. Ein Beitrag zur 

Rechtsgeschichte der germanischen Genossenschaft. Breslau 1885. 

8:o. VIII + 513 8. M. 13. 

Anm.: Hist. Tideskr. (dansk) R. 5, B. 6, s. 828-838, av. J. 

C. H. R. Steenstrup. — Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1141, av 

K. Lehmann. — Literär. Centralbl. 1887 sp. 210, av O. G. — 

Krit. Vierteljahrsschr. f. Gesetzgeb. N. F. IX s. 341-353, av K. 

Maurer. — Gött. gel. Anz. 1886 s. 661—669, av K. v. Amira. 

Secher, F. Ä. Om vitterlighed og vidnebevis i den seldre danske pro- 
ces. Retshistoriske studier. I. Om vitterligheden. Kebenh. 1885. 
8:o. 10 + 232 + 8 s. Kr. 3. 

Särsk. titel till denna del av arbetet: Om vitterligheden i 
den aeldre danske proces. Retshistoriske studier. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1885 N:o 42, av K. Lehmann. — 
Literär. Centralbl. 1885 sp. 809, av K. M[aure]r. 



Barfod, Fr. Danmarks historie fra 1319-1536. 1, 2. Kebenh. 1885 

—86. 8:o. Kr. 13. 
Baumgartner, A. Aus Islands heidnischer Vorzeit. 

Stimmen aus Maria-Laacb. Kathol. Blätter. B. 28. 

— Das katholische Island des Mittelalters. 

Stimmen aus Maria-Laach 1885 s. 51—71. 

— Islands Verfall nach der Glaubenstrennung und Wiederaufleben im 
19. JahrhuDdert. 

Stimmen aus Maria-Laach. Kathol. Blätter. Jahrg. 29. 
Bot^sen, Hj. U, The history of Norway. London 1886. 8:o. XXIII 
+ 556 s. Kr. 7,50. 

Anm.: The Academy 1886, 2 s. 356, av Ch. Elton. 

Bricka, C jP. Et spansk-nederlandsk Gesandtskab i Danmark 1594. 

Hist. Tidsskr. (dansk). R. 5, B. 5 s. 661-672. 
Djurklou, G. Om Göran Månssons till Bolmsnäs jordebok. Några bi- 
drag till Stjerneättens historia. 

Vitterh:s-, hist.- och antiqvitet8akad:s handl. N. F. 8 s. 1 
-60 + 4 tab. 

Edgren, Bj. Skilda åsigter rörande de indoeuropeiska folkens ur- 
spungliga hem och kaltur. 

Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 520-531 ock 
565-581. 
Er slev y Kr. Danmarks Folkemaengde i Valdemar Sejrs Tid. 
Hist. Tidsskr. (dansk) R. 5, B. 5. b. 516-571. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 217 

Forsgrén, Q. Bidrag till syenska gref- och friherreskapens historia 
1561-1655. I. Erik XlVrs och Joh.in IIIib tid. Akad. afh. Sthm 
1885. 8:o. 217 + XXXIX s. 

Anm.: Hist. tidskr. (bv.) 1885 s. 55, av J. Fr. N[y8tröm]. 

Freytag von Loringhoicen.^ A. Der Dannebrog. Eine Legende. 

Nordische Rundschau 1884. 
Goudie^ Gr. The ancient local government of the Shetland Islands. 

Blandinger udg. af Uni v. -jubilseets danske samfund. Is. 274-280. 
Uertzherg^ R. Kulturbilder ur Finlands historia, skildringar och säg- 
ner från Finlands hednatid. Hfrs 1885. 8:o. 146 s. M. 8. 

Anm.: Finsk tidskr. 1887, 1 s. 305, av C. v. B[onsdorff]. 
Hildebrand, H. m. fl. Om det ariska urhemmet. 

Ymer 1886 s. XXI-XXXVJI. 

Hoågetts, On the scandinavian elements in the english race. 

The Antiquary 1886. 
Holm, Edv. Danmark-Norges indre Uistorie under Enevselden fra 1660 
til 1720. Indleduing til den dan^k- norske Stats Uistorie fra 1720— 
1814. Förste Del. Köbenh. 1885. 8:o. XV -f- 471 + 72 s. 
Kr. 7. Anden Del. Kebenh. 1886. 8:o. XVI + 493 + 82 s. 
Kr. 7,50. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 248, av 
H. Hjärne. - Tilskueren 1886 s. 762-786, av J. A. Fridericia. 

Hotcarthy H. H. The conquest of Norway by the Ynglings. 

Transact. of the royal hist. soc. N. S, vol. I s. 309—363. 
Anm.: The Antiquary X s. 29. 
— The early intercourse of the Franks and Danes. P. III. 

Transactions of the royal hist. soc. N. S. vol. I s. 18—61 
ock II s. 302-334. 
Jacobsson^ Halldår, Sagan af Göngu-Urolfi, sem inntok Nordmandiid. 

önnor litgåfa. Reykjavik 1884. 8:o. 36 s. 
Mitchellj Th, History of the scottish expedition to Norway in 1612. 
London 1886. 8:o. 186 s. 

Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 1886 s. 26. 
Foulsenj F. Fortsellinger af Norges Historie. Med talrige Illustra- 
tioner og et Kart över det gamle Norge. Folkeudgave. H. 1—8. 
Kra 1884-86. 8:o. B. 1, VIII + 466 s. + 1 karta. B. 2, 
s. 1-128. å Kr. 0,50. 
Saxo Bunemester, Danmarks Krenike, fordansket ved N. F. S, Grundt' 
vig, Fjerde Udgave. H. 1-10. Kebenh. 1885-86. 8:o. Kr. 5. 
Saxonis Grammatici Gesta Danorum. Herausgegeben von Alfred Hol- 
der. Darmst. 1885. 8:o. LXXXVIII + 724 s. 

Anm.: Nord. tidskr. for filol. N. R. B. 7 s. 254, av A. 
Olrik. — Literär. Centralbl. 1886 sp. 951. — Deutsche Litt. zeit. 
1886 sp. 887, av K. E. H. Krause. — Litt. blått f. germ. u. ro- 
man. Philol. 1886 sp. 356, av W. Mårtens. 
Simcox, W. U, Alfred'8 year of battles. 

The engl. hist. review I b. 218-234. 



218 E. H. Lind. 

Sprinchorn, C. Om Sveriges förbindelser med Nederländerna från äld- 
sta tider till år 1614. Sthm 1885. 8:o. 56 s. 
Särtryck ar Historisk tidskr. (svensk) 1885. 

Stornij O, Haakon Jonssons og Hafthoressennernes Slsegtskab med den 
norsko ^Conflfcflpt 

Hist. Tidsskr. (norsk). R. 2, B. 5 s. 134-139. 

— Till^eg til Afhandlingen om Audun Hestakorn. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 143 — 144. 

— Smaating fra Sverres-saga. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 187—224. 
0verlandf O. A, Forviklinger paa Oplandene i Midten af det 17. Aar- 
hundrede. (Forts.) 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 1—50. 

— lUustreret Norges Historie. H. 1—32. (B. 1, 2.) Kra 1884- 
86. 8:o. XXVIII + 627 + XXXV s. -f- 6 pl. + 8 kartor ock 
XXII + 643 + XXV s. + XVIII pl. + 4 kartor. Kr. 0,60 för 
häfte. 



Ähléfiy Ahr, Kortfattade historiska, etnografiska och statistiska upp- 
gifter om Kristianstads lan. Kristianstad 1885. 8:o. 4 + 115 s. 
Kr. 1. 
All)ingis Qatastasis. (Biidaskipun a alpingi). 

Arbök hins isl. fornleifafélags 1884-85 s. 139- 142. 
Änder son, R, B, Amerikas ferste Opdagelse. Af Författaren gjen- 
nemset og avtoriseret Oversaettelse ved Fr, Winkel Horn. Keb. 
1886. 8:o. 1 portr. + XV + 80 s. Kr. 1,50. 
Berg, Wilh, Visingsö jemte anteckningar om Visingsborgs grefskap. 
Utgifven med understöd af C. W. Bergers donationsfond. Göte- 
borg 1885. 8:o. 217 -h 94 s. + 1 karta. Kr. 5. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1885 s. 629, av 
O. Montelius. 
— Göteborg vid början af 1700-talet. 

Bidrag t. känned. om Götebis och Bohuslrs fornm. o. hist. 
B. 3 s. 289—429. 
Bergman, C. J, Visby. Korta anteckningar om stadens topografi, hi- 
storia, statistik, forulemningar och nejder. Omarbetning af kapit- 
let om Visby i 3:e upplagan af Gotlands geografi och historia. 
Visby 1885. 8:o. 4 + 64 s. Kr. 0,50. 
Bidrag till kännedomen af vårt land, samlade och utgifna af JT. Gr. 
Leinherg, I. Jyväskylä 1885. 8:o. VII -f- 90 s. M. 2 — 11. 
Jyväskylä 1886. 8:o. V + 144 s. M. 3. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 63, av F. Gustafsson. 
Brenner, O. Die ächte Karte des Olaus Magnus vom Jahre 1539 nach 
dem £xemplar der Munchener Staatsbibliothek. Kristiania 1886. 
8:o. 24 8. 4" ^Q karta. 

Särtryck ur Kristiania VidenskabssebkabB Forhandl. 1886. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 219 

Anm.: Deutsche Litteraturzeit. 1887 sp. 868, av J. Partsch. 
— Literär. Centralbl. 1887 sp! 12, av K— ff. — Hist. tidskr. 
(sv.) 1886 s. 368, av E. W. Dahlgren. 

Brenner, O. Olans Magnus nnd seine Karte des Nordens. 
Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 401—405. 

— Grönland im Mittelalter nach einer norwegischen Quelle. 

Jahresbericht des geogr. Oesellsch. in Mönchen fiir 1885. 

— Die Reisen der Bröder Zeni in den nordischen Ländern. Ein drei- 
hundertjähriges Problem. 

Das Ausland. 59. Jahrg. (1886) N:o. 47. 

Chester^ E. Sh, Karlse&e versus Columbus. 
Scandinavia 1885 s. 295—299. 

Daae, L. Om Jarlse (Jerse) ved Tensberg. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 406—408. 

ErsleVy E, Nye Oplysninger om Bredrene Zenis Reiser, efter et Fo- 
redrag i det kgl. nordiske Oldskriftselskab. Kebenh. 1885. 4:o. 
26 s; + 3 pl. Kr. 2,50. 

Särtryck ur Geografisk Tidsskrift B. 7. 

Qfeefe], R, Hvar låg Vinland det goda. 
Ymer 1885 s. 317. 

Hellwald, Fr, v. Grenlands og Islands Opdagelse^ Natur og Folke- 
liv. Autoriseret Overssettelse fra Tydsk. Kra 1886. 8:o. 4 + 
280 s. 

Holm, G. Eonebaads-Expeditionen til Grenlands 0stky8t 1883—85. 
Geogr. Tidskr. (dansk) B. 8 s. 79-98. 

Irminger, O. Aeldre Beretninger om 0stkysten af Grenland. 

Geogr. Tidsskr. udg. af det danske geogr. Selsk. B. 7 s. 117 
—121. 
Johansson^ J. Noraskog. Anteckningar och bidrag till Örebro läns 
historia och topografi. lU. H. 1, 2. Sthm 1884, 86. 8:o. 4 -f 
288 8. Kr. 4. 
Jönsson, ^rynjélfur. Um l^jörsardal. 

Arbok bins isl. fornleifafélags 1 884—85 s. 38—60. 

Karlskoga bärgslag förr och nu. Minnesblad till SOO-årsfesten i Karl- 
skoga juli 1886. Kort bearbetning efter Erik Femow. Örebro 
1886. 8:o. 14 s. Kr. 0,25. 

Keilhack, K. Reisebilder aus Island. Gera 1885. 8:o. YU + 230 
8. 4- 1 karta. M. 3. 

Anm.: Magasin fQr die Lit. des In- u. Auslandes 1885 s. 
790, av K. Maurer. 

KlingspoTy C. A, Svenska slott och herresäten. Horn. Sthm 1885 
. 4:o. 2 -f 22 s. + 1 pl. Kr. 3. — Högqögård. Sthm 1885- 
4:o. 2 + 29 s. + 3 pl. Kr. 5. — Tyresö. Sthm 1885. 4:o. 
2 + 53 8. + 2 pl. Kr. 7. — Äs. Sthm 1886. 4:o. 2 + 41 
8. + 1 pl. Kr. 5. — Ekensberg. Sthm 18^6. 4:o. 24 s. + 
2 pl. Ej*. 3. 



220 E. H. Lind. 

Leihberg^ K. Q. Finlands terriioriala församlingars ålder, utbildning 
och utgrening intill 1885 års utgång. Hfrs 1886. 8:o. 6 + ^^ 
+ 159 8. 

Tillhör Skrifter utg. af svenska literatursällsk. i Finland. 

Lund, H, F. De arabiske Geografers Ejendskab til Norden, et Fo- 
redrag. 

Geogr. Tidsskr. (dansk) B. 8 s. 57 — 65, 

Nicölaysen, N* Om Aarstad og Lungegaarden ved Bergen. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 128-134. 
Ölsen, Bj., M. Rannsoknir a VestQördum 1884. 

Arb6k hins isl. fornleifafélags 1884 — 85 s. 1 — 23. 
Pappenheim, M, Kommissionär und Dolmetscher. 

Zeitschr. f. das ges. Handelsrecht. N. F. XIV s. 440 — 444. 
— Om en dansk man, Sigurd Agessens resa till Vendland på 
Knut den Stores tid. 
Poesiian, J. C. Island^ das Land und seine Bewobner nach den neue- 
sten Quellen. Mit einer Karte. Wien 1885. 8:o. VIII + 461 s. 
M. 10. 

Anm.: Magasin fiir die Lit. des In- u. Auslandes 1885 s. 
820, av K. Maurer. — Zeitschr. f. österr. Gynmas. 1885, av R. 
Heinzel. — Literär. Centralbl. 1886 sp. 1522. 
Ramm^ Axel, Hvad vi veta om Småland under hedna tiden. Föredrag 
vid Wexiö stifts folkskolläraremöte i Jönköping den 7 augusti 1884. 
Jönk. 1885. 8:o. 15 s. 

Särtryck ur Förhandl. vid Vexiö stifts allm. folkskollärare- 
möte i Jönköping 1884. 
Schirmerj H. M. Beliggenheden af Gärdar paa Grenland. 

Hist. Tidsskr. (norsk). R. 2, B. 5 s. 412—417. 
Schweieer, Ph. Island, Land und Leute, Gescbichte, Literatur und 
Sprache. Leipzig 1885. 8:o. VIH + 203 s. Mark 4. 

Anm.: Nordisk revy 1884 — 85 sp. 441, av Rolf Arpi. Jfr. 
sp. 470—475. — Magasin fiir die Lit. des In- u. Auslandes 1885 
s. 804, av K. Maurer. — Centralorg. f. Realschulw. 1885 s. 699, 
av H. Lenk. 
Sieenstrup, K. J, V. Bemserkninger til et gammelt Manuskriptkaart 
över Grönland. 

Ymer 1886 s. 83—88. 
— Om 0sterbygden. (Efter et Foredrag holdt i det kgl. danske 
geograf. Selskab). 

Geogr. Tidsskr. (dansk) B. 8 s. 123—132. 
Storm^ O. Sefareren Johannes Scolvus og hans Reise til Labrador eller 
Grenland. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 385—400. 
Stredifieldy Q. S. Lincolnshire and the Danes. London 1884. 8:o. 

386 s. 
Thiset^ Ä, Bidrag til Gosmer Sogns Fortidshistorie. 

Hist. Tidsskr. (dansk). R. b, B. 5 s. 672—691. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 221 

Thoroddsen, Th. En IJDdersegelse 1882 i det estlige Island. 

Geogr. TidsBkr. (dansk) B. 7 s. 95-^112 ock 129—140. 
porsteinsson^ J, Um H61ar i Hjaltadal. 

Timarit 1886 b. 67—105. 
Yigfusaon, 8, Rannsökn i Borgarfiräi 1884. 

Arb6k bins isl. fornleifafélags 1884—85 s. 61-- 138. 
Åkerblom, L. Die Färöer; Land und Lente. Hauptsächlicb nacb dä- 
niscben Quelien gescbildert. 

Ans allén Weltibeilen. 17. Jabrg. N:o 11, 12. 



Bihang. 

Anmälningar av tidigare utkomna arbeten. 

Ämira, K. v, Nordgermaniscbes Obligationenrecht. I. Leipzig 1882. 

Anm.: Oötting. gel. Anz. 1885 s. 513 — 580^ av Brinz. 
Bidrag till Södermanlands äldre knltnrbistoria, ntg. af H. Aminson. 

IV, V. Strängnäs 1883, 1884. 

Anm.: Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. s. XXXIV, 
av V. Wfadman]. 
Brandi^ Fr. Forebesninger över den norske Retsbistorie. II. Kra 1883. 

Anm.: Hist. Zeitscbr. 1887^ 1 s. 151, av M. Pappenbeim. 
Compte-rendu du congrés intemat, des américanistes 5:e session. Kch 
benb. 1884. 

Anm.: Literaturbl. f. germ. u. roman. Pbilol. 1886 sp. 445, 
av O. Brenner. 
Corpns poeticum boreale ed. 6. Vigfuason A F. Tork Powell. 1, 2. 
Oxford 1883. 

Anm.: Gött. gel. Anz. 1888 s. 153—187, av J. Hoffory. 
Dahl, B. T. Bidrag til dansk ssetningslsere. Eeb. 1884. 

Anm.: Gentralorg. f. Realscbulwes. 1885 s. 176, av. H. Lenk. 
Hildebrandssonj H. H, Samling af bemärkelsedagar, tecken etc. rö- 
rande väderleken. Stbm 1883. 

Anm.: Sv. landsmålen VI. Smärre meddel. s. XXVIII, av 

V. Carlbeim-Gyllenskiöld. 

Hollander^ A. Q, Svenska undervisningsväsendets bistoria. 1. Ups. 1884. 

Anm.: Pedagog, tidskr. 1886 s. 180, av F. 
Lehmann, K. Verlobung ond Hocbzeit nacb den nordgerm. Recbten. 
Muncben 1882. 

Anm.: Zeitscbr. der Savigny-Stift. f&r Recbtsgescb. VI. 
Linder, N. Om tilltalsord i svenska språket. Stbm 1884. 

Anm.: Literaturbl. f. germ. u. roman. Pbilol. 1886 s. 48, 
av £. Mogk. 
MUllenhoff, K» Deutscbe Altertbumskunde. V. Berlin 1883. 

Anm.: Hist. Zeitscbr. 1885, 2 s. 319, av L. Erbardt. 
Nicolaysen^ N. Langskibet fra Gokstad. Kra 1882. 

Anm.: Hist. Zeitscbr. 1887, 1 s. 149. 



222 



E. H. Lind. 



Norecn, Adolfs Altisl. and altnorweg. Grammatik. Halle 1884. 

Anm.: Modern language noies 1887 n:o 3, av J. M. Hart. 
Norvegia. Tidsskrifb for det norske folks maal og minder. 1. Kri- 
stiania 1884. 

Anm.: Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. s. LI, av A. 
Kock. 
Sagor och äfventyr, berättade på svenska landsmål af Q. Djurklon. 
Sthm 1883. ' 

Anm.: Svenska landsmålen. VI. Smärre meddel. s. XXXVI. 
av V. V7[adman]. 
Samlingar af ord or nyländska 'allmogemålet ordnade af Herm. Ven- 
dell. Hfrs 1884. 

Anm.: Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. s. XLVII, av 
E. Korsström. 



— - <■ » » — « o» 



'•j 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 



Naar jeg, uagtet ikke sprogforsker ex professo, i det föl- 
gende vil söge at give nogle bidrag til forstaaelsen af en- 
kelte vanskelige udtryk i de gamle norske love, tör jeg som 
den svenske biskop tillsegge, at jeg gjör det ''nödt og tvun- 
gen". Beskjseftiget med at udarbeide et retshistorisk glossar 
til lovudgaven, har jeg oftere vseret nödsaget til at danne 
mig en opfattelse af ord og udtryk, der af filologer og lexi- 
cografer enten meddeles en anden eller ogsaa aldeles ingen 
förklaring. Begrundelsen af denne min afvigende eller sup- 
plerende opfattelse, hvilken i almindelighed hviler paa fortolk- 
ningen af vedkommende lovsteders materielle indhold, kan 
imidlertid i adskillige fald i selve glossariet ikke udvikles 
uden at overskride den knaphed i redegjörelsen for hvert en- 
kelt ord, som i et saadant arbeide bör veere fremherskende. 
Jeg har derfor valgt at ty til ''Arkivet" som et passende sted 
for dröftelser af denne art. Men jeg har hermed ogsaa for- 
bundet en anden hensigt. Som mindre kyndig i sprogforsk- 
ningens detaljer er det min pligt og ret paa dette omraade 
at forholde mig vsesentlig spörgende, og, om jeg end mener 
at have gyldige grunde for min anskuelse i en og anden en- 
kelthed, dog at afvente hvad filologerne fra sit ståndpunkt 
kunne have at sige. Jeg skulde derfor önske de neden staa- 
ende bidrag i en vis grad opfattede som en henskyden under 
höiere forum, som en anmodning til de sprogligt sagkyndige 
at undersöge og yttre sig om vedkommende emne. Paa den 

15 



224 Ebbe Hertzberg. 

anden side maajeg dog ogsaa inhaerere forbeholdet "i en vis 
grad". Jeg har nemlig oftere fra min bide omvendt troet at 
gjöre den erfaring, at DHrr. filologer undertiden ere altfor ra- 
ske til at överse de materielle indvendinger, der reise sig mod 
deres sprogligt acceptable ordforklaringer, og jeg mener at 
kunne paastaa, at ligesaa vist som det tilkommer sprogfor- 
skeme en gyldig indsigelsesret mod retshistoriske konstruk- 
tioner, der bygges paa sprogligt uholdbare forudscetninger^ 
har ogsaa retshistorikeren et veto ligeoverfor afledninger 
og tydninger, der komrae i paatagelig strid med lovbestem- 
melsemes tendents og de retslige institutioners karakter og 
udvikling. 

A&äd. 

Dette ord, der förekommer i Frost. XIII 1 i udtrykket 
''selja ödrum manni at afsädi'', betegner Fritzner i sin 2:den 
udgave af Ordbogen med et spörgsmaalstegn, og Schlyter for- 
staar et tilsvarende ord i Vestgötal. Kyrkob. 20 "sa afssedhum" 
som "afsides, sserskilt". I sin förste udgave havde imid- 
lertid Fritzner oversat ordet med "besaaen af fremmed jord^, 
og denne förklaring optoges og begrundedes videre af Ot- 
man (Äldre Västgötalagen, öfversatt och förklarad, Helsingfors 
1883). Ordet sigter til det tilfaelde, at et enkelt jordstykke 
eller del af en landeiendom överlades nogen til sserskilt drift 
uden at dermed, som i det egentlige leilsendingsforhold, fulgte 
hus og bossBttelse. Betydningen er fölgelig: saaning "for sig", 
"borte fra" d. e. under ophsevelse af förbindelsen med den öv- 
rige gaardsdrift. Partikkelen "aP har derfor ikke, som Ot- 
man (og vel ogsaa Fritzner i sin Irste udgave) synes at mene, 
hensyn paa den gaard, hvorunder den besaaede mark ifölge 
den naivnte aftale er bleven henlagt og nu drives — for- 
holdene paa landet maatte i regelen medföre, at naar et ube- 
boet stykke jord midlertidig fraskiltes én eiendom, skede det 
for indtil videre at forene det med driften af en anden — , 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 225 

og ordet "afsåd" betyder altsaa ikke "besaaen af en fremmed 
jord" d. e. af en äger, der egentlig ikke tilhörer gaarden; 
men det har hensyn paa den gaard, hvorfra ageren er ble- 
ven skilt, og betyder saaledes "besaaen af en gaarden tilhö- 
rende äger ved en fremmecT. ''Selja at afsådi" bliver fölge- 
1ig at overscette med at "överlade til separat, sserskilt dyrk- 
ning", og "sa afesedhum" — ikke med at "saa afsides", men 
— med at "besaa, dyrke et fra en (anden) gaard adskilt jord- 
stykke". 

Ärborinn maSr, rekst>6gn. 

Fritzner (endnu i sin 2:den udgave) og Vigfusson (i Ox- 
forderordbogen) ere enige om at opfatte ordet "årborinn" som 
korruption for "arfborinn". Men dette läder sig hverken 
forene med textforekomsteme eller ordets tekniske anvendelse. 
Det er de yngre texter, der paa et par steder (Landsl. IV 3, 
Jonsb. Mannh. 2) benytte formen "arf borinn" som variant til 
"årborinn", hvorimod dette — som oftest ogsaa med accentu- 
eret å — er eneraadende i de äldre love, Frost, loven og 
Bjarköretten, hvor disse ikke (som f. ex. i Frost. II 1, VIII 1, 
IX 1 og Bjark. kap. 127) istedet benytte sig af betegnelsen "sett- 
borinn", der ellers nsermest tilhörer Gul. loven (se kap. 71, 198, 
248, 259). Dertil kommer, at "arfborinn" i de förbindelser, 
hvori "årborinn" bruges, vilde have vseret i nogen grad vild- 
ledende, idet der ikke kan vtere tvivl om, at ogsaa den ne- 
denfor "årborinn madr" rangerende "rekspegn" var "baaren til 
arv". I en vis udstrsekning var dette jo endog tilfseldet med 
den endnu lavere klasse "frigivens sön". Ordet bör uden al 
tvivl sammenstilles med "årbtiinn", tidlig fserdig, "årdagar", gamle 
dage, "årrisuU", som staar tidlig op, "årsåinn", tidlig saaet, år- 
vakr", tidlig vaagen, hvor år- dels betyder tidlig, dels som i 
"årdagar" fordum, i fortiden. Jfr. ogsaa udtryk som "år var 
alda" o. lign. "Ärborinn" bör fölgelig opfattes som egentlig 
at betyde: fikit i tidlige dage, i en Qem fortid. I denne an- 



226 Ebbe Hertzberg. 

vendelse turde ordet oprindelig veere bleven brugt i förbin- 
delsen "telja langfedr sina til årborinna manna" d. e. re^e 
sine forffiedre op til meend, der tilhöre en Isengst forsvunden tid. 
Man jöBvnfbre den tilsvarende tankegång i talemaaden "telja 
langfedr sina til haugs ok til heidni", hvorom se Fritzner 
under haugr. ''J>å teli hann fjöra langfedr sina til årborinna 
manna", heder det i Frost. IX 10. Den teknisk-retslige brug 
af ordet turde derpaa — gjennem udtryk som "sanna sett 
sina årborna" (Frost. IX 10), "*kominn af nrbomum mön- 
num", o. ligu. — have hidfört den paa de övrige steder i 
Frost, loven og Bjarköretten freratröedeDde, men, som jeg me- 
ner, forkortede og sildigere betegnelsesmaade, idet den, der 
kunde "telja til årborinna manna" eller "sanna sett sina är- 
boma" selv blev kaldt "årborinn madr''. — Forövrigt kjehdes 
ordet, som nsevnt, kun fra Thröndelagens lovgivning. Frost, 
loven og Bjarköretten, hvorfra det paa et enkelt sted er kom- 
met ind i Magnus lagaböters love. Gul. loven bruger der- 
imod ordet "settborinn". Foruden de ovenfor citerede steder 
viser isser Gul. kap. 62 ("nu fser leysingi konu settboma"), 
jfievnfort med den tilsvarende bestemmelse i Frost. IX 11, 
den fuldstsendige identitet i de tvende udtryks betydning. Paa 
samme maade jsevnföre man Frost. IX 16 og X 47, samt 
Bjark. kap. 145 og Frost. XIV 10. Karakteristisk er ogsaa 
bestemmelsen i Frost. V 13: "eigi skulu settbornir menn i 
konungs gärd gänga", samt i Frost. IX 1, der läder "settbo- 
rinn madr" deltage i ceremonierne ved tra^lcs frigivelse. Or- 
det "årborinn" i denne specielle betydning var altsaa en nor- 
dcnQeldsk usus, der ikke andensteds havde fundet efterligning 
eller var almindelig kjondt. — Hvad dets tekniske anven- 
delse angaar, er den deriraod ikke tvivlsom. Det var stands- 
betegnelse for de frie meend, hvis a^tt uden at tilhöre haul- 
demes klasse dog kunde bevises i flere slsegtled at have vöb- 
ret fri for alle slags "pyrmslir"' d. er levninger af seldre ufri- 
hed. Da et saadant bevis i regelen maatte forudssette, at 




Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 227 

slfpgteii var kjendt og fspstet til bygden, blev Virborinn madr'' 
socialt betegnelsen for at vsere af en god, i ordnede forhold le- 
vende sett. Derfor vexlede ordene "årborinn" og ''settborinn''. Men 
da odekoetteme scerlig udha^vedes ved ordet '^hauldr'', kom "årbo- 
rinn'' i det gamle nordenfjeldske samfund til at betegne dem, 
der tilhörte en fribaaren leitendingsffitt, hvilket var tilfseldet 
med hovedmassen af böndeme. Den derimod, som enten i 
mands minde stod i afstamningsforhold til en frigiven, eller 
hvis ölffigt overhoved ikke kunde bringes paa det rene, njiaede 
ikke höiere op end til at vsere saakaldet ''rek8l)egn", hvilket 
ligeledes temmelig omtvistede ord egentlig betyder vagabond 
(jfr. reka, vagari), idet det öiensynlig staar i direkte mod- 
scetning til ''bupegn" d. e. fast bosiddende mand, men dernsest 
som en mindre hsedrende betegnelse har fa?stet sig ved hele 
den samfundsklasse, hvis medlemmer ikke kunde "telja lang- 
fedr sina til årborinna manna" og i og med dette blöt ansaaes at 
staa i et lösere og ved fortsat omtiakning ätter let oplöseligt 
forhold til bygdens befolkning af hjemmehörende a^ttc^r. — 
For en endnu senere tids vedkommende, da sporene af tnel- 
domsvsesenet overhovedet vare forsvundne, siger Bylovens IV 3 
(Jonsb. Mannh. 2): Vi er årborinn, er kominn er til alls rét- 
tar"; men denne definition kan kun med forbehold anvendes 
paa den celdre tid, da det for at vsere ''årborinn" ikke var nok 
personlig at vcere "kominn til alls réttar", men da det krse- 
vedes, at fire forfeedre ogsaa skulde have vseret ligesaa godt 
stillede. 

Årofar. 

Det nyeste forsög paa at forklare dette ord, nemlig Dr. Hj. 

i dette tidsskrifts 3:die aargang (p. 343), maa, saa for- 

sfieligt det end kan vcere i rent sproglig henseende, ikke 

to mindre af saglige gnmde erklaeres for umuligt. Naar 

'. Falk kommer til det resultat, at "årofar" betyder dem, som 

yder gammel hcevd, og specielt i odelsprocessen odelsbry- 



228 Ebbe Hertzberg. 

dere, d. e. odelsbrydende vidner, saa er just derved at be- 
mferke, at de med dettt' ord benffivnede vidner saa långt fra 
at hjselpe til at bryde odel eller gammel hsevd tvaertimod i 
odelsprocessen altid og undtagelse^frit optnede paa odelnman- 
dens side for at uuderstötte liam i at gjöre sin odelsret og 
gamle hsevd gj^ldende. Hvad der ved hjfflp af "årofar" bry- 
dcs, or saaledes netop omvendt dei senere steii/amhie kjöb, j 
kraft af hvjlket den af odelsmanden udsagte besidder for Öie- 
blikket eier gaarden, altsaa den nye, ikke den gamle, ret og 
ordning. Deriraod tindee ordet aldrig, som Falk tildels me- 
ner, brugt om liesidderens vidner, undtagen i det ene tilfBelde? 
at ogsaa han paa sin side gjör odelsret {"gammel hipvd") 
gjteMende (Gul. kap. 366 jfr. 265), i hvilket fald hans %'id- 
ner, der skulde besidde dosEimme formelle egenskaber, som 
odelsprBetendentens, ogaaa laante samme bentevnelse aom disse, 
og Fr. Brandts overssettelee af ordet som "lösningsvidner" er 
derfor fuldt trteffende (Forelssninger TI p. 328). Paa denne 
teknisk-specielle betydning af udtrykket bör der vistnok ogsaa 
i spörgsmaalet om dets usikre etymologi Ifegges seerlig vaegt. 
Den tillader nemlig at formode, at "årofar" bör opfatte-s som en 
direkte modsfftning til de vidner, der tilkatdtes for at bekrsefte 
og ved sin tilstedevarelee formelt gyldiggjöre salget eller ben- 
holdsviö kjöbet af en jordeiendom, de i Norge saakaldte "trygg- 
vavåttar", i Sverge "fastar". Ligesom "roF d. e. brud paa en over- 
enskoniBt staar i mods£etning til "trygd" d. e. sikker stadfsestelse 
af en overenskomat, saaledes stiiar "rjöfa", bryde, i modssetning til 
"festa" d. e. med gyldig virkning, i gyldige former vedtage, af- 
eluttc en kontrakt. ". rofar" turde derfor vaere de vidner, ved 
hjtelp af hvilke et kjöb og salg af en jordeiendom bringes 
til — i kraft af lösningsretten — at gaa om igjen, hvorved 
fÖlgelig opötod en art legaliserec "kauprof. Jfi'. den isländ- 
ske Grégås'8 udti7k: "stefna kaupi til rofs", "stefna dömi til 
rofs", "lysa dömi tit rofa" (se Vigfusson under "ror). Med heu- 
syn til selve orddannelsen märke man, at "roP oftere saavel i 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 229 

egentlig, som i överfört betydning forbindes med prsepositio- 
nen ''å''. Vigfusson anförer: "rof å bundinni skjaldborg", "å fyl- 
kingunni", '^å svörtu sky i"; og Frost. IQ 22 har: "foera rof å 
festarmår d. e. erkleere trolovelsen bnidt. Paa samme maade 
kunde vistnok odelsmanden, der gjorde brug af sin gjenlös- 
ningsret, siges at ''fcBra rof å jardarkaup^ e. lign*, og de vid- 
ner, ved hvis bistand han opnaaede dette, kaldes ''å-rofar". 
Skulde man finde, at denne tilknytning til det substantiviske 
udtryk ''rof å" istedetfor til et verbalt "rjÄfa å'', der aldrig 
sees anvendt, lidet egner sig til förklaring af et agens som 
"årofar'^, saa bemcerkes hertil, at ordet meget muligt er pro- 
duktet af en bevidst orddannelse, der har sögt at skabe en 
teknisk beneevnelse, som man havde brug for, og at en saa- 
dan bevidst laven af et ord vistnok i höiere grad kimde seette 
sig ud över den finere sprogfölelse end en dannelse, der umid- 
delbart og ureflekteret udgik af sprogets iboende natur. — 
At deslige lavede ord ikke ere ganske fremmede for de gamle 
love, kan sees af Frost. VI 2, hvor der ingen bindende grund 
foreligger til at betvivle, at det der forekommende ord M- 
sendr" virkelig, som stedet selv oplyser, er dannet af adjekti- 
vet "viss'' for at betegne dem, som ere "visse" d. e. uundgaae- 
ligt forpligtede til at deltage i mandebödemes udredsel; men 
saa er jo rigtignok ogsaa dannelsen bleven derefter. 

Bedset, bedsetr, hiisbeda. 

Fritzner opförer et "bedseti" m., men uden at angive no- 
gen betydning. Vigfusson vakler mellem formeme "bodseti" 
og "bedseti" og opförer, dog under tvivl, betydningen: "benchesin 
a law-court, the bar", hvorfor han ogsaa gjcetter paa formen 
"bekkseti" . — Ordet "hÄsbeda" f. findes hos Fritzner med et 
spörgsmaalstegn; Vigfusson har det ikke. — GuL loven kap. 73 
viser, at leileending kunde bygge huse, der ansaaes at tilhöre 
ham selv, og som han derfor i tilfeelde af fraflyttelse kunde 
tage med sig eller en vis tid lade blive staaende paa steder. 



X30^ Rbbe Hertzberg. 

%V009 4^ ikk^r fortrnuliffnilo Rf(cr eller eng. m ca 

^w»^ig^ MiéUtrhUm rormiih^rnt ret sigter Frost Xm 1, 

4é^ //m Ml^iHiriK nignr: ^husbedu eina skal hafii efviDcdi 

l^^»M* Uifffimm (^f tit'\r\ om'*. Nordenfjelds kunde ahnna ki- 

imiAmyim Mftmffrit msmih Hivamoget "tomi", som med^ tfl 

Ht émkéM hfiM^ til Niimian Hoparat bebyggelse. Sidste led i 

mA^ $tf rmtmynW^i Avii af I. Aasen for Söndml^ opförte 

'W/I f, ((rii«/l; bij rullan i <^t jordgul v," hvortU rel paa oid- 

w^if<k rvi^TMM^t »kijl(l<? Hvaro ot "bed" f., men som skjtanes tii- 

IH{^ Al hnyi^ ha v t biforriu^ri "biula", ligesom tilMdet rar med 

fUcf^. Mu\fi^ HiMt^tvf^lw^H fi^ninina, at de havde bif<Nrmer pea 

H rkv?Vl^ "k vada" "krJif, "krafa" o. fl.) Ved förste Siekast 

krirv^l^ d^dt MyiH^M, mnw otri inan havde et nserbesli^tet ord i 

#rw frok^lr. »f.krlff, af dot ftrröiHko saudabref (retterbod af 

VZ^,^\ SorK^m ((ainh; l()V(^ III |). 40). Én jseynförelse med 

dH uUiftirmih* ^\Mi\ i hov(Mlk(Kiex (§ 3 paa pag. 35) yisot 

miidl^trtid, af. i\v\. \mi fiirHina^vnte Hted forekommende lias- 

U^dr" Himjj^dt hi'n er nkrivfcd for "husboBndr." 

Nrnir d(!r wuiI(hI(»h i olchiornk fandtes et "bed", "beda" t i 
(Nitydnin^c*!! grund, t^Mut, jonl^ulv, forklarosdervedogsaalettelig 
ordet "iMMlfWit", d(»r pmitnvfloH i lljark. kap. 52, hvor der er tale 
om cm i)mi by(mH almindoligo thingplads afholdt domsforsam- 
ling. Tamke vi ob n(^mlig, at mod "bed" er bleven bet^net 
den aabno grund eller i)ladH, hvor der til bymödets og andre 
dömmondo forsamlingerH afholdolHe var lagt brceddegulv (de 
öaakaldtc "m6tfjalir"), kunde do pnesumptivt sammesteds an- 
bragte siddebsenke pa8ftend(^ bonffivnes "tomtebcenkene", "bed- 
set", idet siddebsenkene i ot almindeligt hus ligefrem kaldtes 
"set". "Gänga af bedsetum" blev derfor i Bjark. kap. 52 et 
usögt udtryk for at förlade modet. Paa samme maade be- 
tegnedes enhver, der »om dcltag(*r i et domsmöde d. e.: som 
domsmand tog phwls j)aa ''bedset" som "bedsetr", og naar 
Bjark. kap. 103 forbydcr andre end de procederende parter 
at "gänga fyrir bedseta fram", gaa frem föran domsmsendene, 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 231 

bruger den tydeligvis ^bedsetr" paa lignende maade, som naar 
det i Dipl. Norv. XI 127 heder: "hvårki beinksetr ne dom- 
setr''. Afskriveren af den i Norges gamle love IV p. 91 i 
noten citerede codex har da ogsaa ganske rigtigt gjengivet 
ordet med "dömsmenn". Det i den ene rsekke codices forekom- 
mende "bodseta" maa derimod nödvendigvis bli ve at opfattc 
som en fordreielse, der vel naermest antyder, at ordet tidligt 
var blevet obsolet. 

Peldr, bläfeldr, vararfeldr. 

Endnu i Fritzners sidste udgave opföres ordet "feldr" alene 
med betydningen ''firkantet tceppe eller plag, skikket og brugt 
til at kaste över sig til legemets beda^kning saavel i liggende 
som opreist stilling." Denne sprogbrug turde imidlertid veere 
en afledet og heller ikke den eneste. Den passer ikke i det 
oidnorske lovsprog. Gul. kap. 223 ("giallda vararfeldi nyia 
(X5 iiökicta'') viser tvartimod, at en "vararfeldr'', der af Vigfus- 
son opfattes som en almindelig (d. e. simplere) kappe eller 
pelts, netop i sin egenskab af betalingsmiddel skulde vsere 
"uskiktr" d. e. ikke omgjort til eller indsat i en '"skikkja", 
kappe eller lignende plag. Fölgelig betyder ordet '^feldr" i 
denne förbindelse simpelt hen skindvare overhovedet eller, nser- 
mere betegnet, faare^kind. Paa samme maade kan bestem- 
melsen i den celdste, norsk-islandske handelstraktat (Norges 
gamle love I p. 437), som paalsegger enhver til Norge kom- 
mende Islsending, der er i besiddelse af sin fulde ret, i land- 
öre at erleegge "6 felde oc 6 alnir vadmals eda hålfa morc 
silfrs", umulig forstaaes derhen, at det var 6 skindkapper el- 
ler peltse, der skulde udredes. Det vilde for det store fler- 
tal have vseret en, om ikke helt uoverkommelig, saa dog 
sfierdeles fölelig prsestation. Da det imidlertid ogsaa paa 
dette sted gjcelder kurante betalingsmidler (solv, vadmel, skind), 
maa forudscetningen ligesom i Gul. kap. 223 vsere, at feldene 
skulde veere ''uskiktir", altsaa löse faareskind. Sex saadanne 



232 Ebbe Hertzberg. 

passé da ogsaa ulige bedre at nsevnes sammen med 6 alen vad- 
mel. — lövrigt synes "feldr" i betydningen af ''kappe, pelts" nsei- 
mest at have tilhört Island. I det mindste kjender I. Aasen for 
norske dialekter foruden om sel ve dyrenes haarbeklspdning ordet 
blöt brugt om overbredsel, tseppe o. lign. for en liggende 
stilling beregnede plag. Af Krökarefs saga 13, hvor det he- 
der: "skikkjur eru ^ar ä Islandi er feldir heita", synes det 
ogsaa at fremgaa, at "feldr" i betydningen kappe var en 8»r- 
egen isländsk sprogbrug. — Ved siden af ''vararfeldr" före- 
kommer i Ljösvetningasaga 93 Vararskinn" og vel at mserke 
i saramensöptningen "vararskinnsolpa" d. e. pelts, kaabe af va- 
rarskinn. At disse to ord (ligesom ogsaa ''vararvåd" i Gull- 
l)6rissaga) skulde, som Vigfusson helst vil, vcere dannet af "vör" 
f., havn, og altsaa nsermest betyde havneskind, d. e. skind, 
afssettoligt i havnene, synes mig en sögt förklaring. Sand- 
synligere er det ved siden af "vara" f., en vare, at antage en 
fieldre biform "vör" f., hvormed sammenssetningen kan vsere 
dannet. Skind, skikket til og brugt som kurant handelsvara, 
giver sagligt den ene rimelige mening. — I Gul. kap. 223 op- 
fbres blafeldr som en art betalingsmiddel, hvilket vistnok skjön- 
nes at have udgjort en noget finere kvalitet end den almin- 
delige "vararfeldr," men som dog ogsaa ifölge sammenhaengen 
maa have vseret en temmelig kurant artikkel. Ordet kan 
derfor ikke, som Fritzner formoder, naar han gjsetter paa 
biaarspvskind, betegne noget sserdeles kostbart peltsvserk; thi 
et saadant egnede sig ikke til lovhestemt betalingsmiddel. 
Dette i förbindelse med udtryk som "blåkollr", sorthaaret, "blå- 
madr", neger, "blar sem kol" o. lign. turde gjöre det höist sand- 
synligt, at "blafeldr" simpelt hen betyder sort faareskind, me- 
dens "vararfeldr" var den hyppigere, smudsig hvide kvalitet. 

Qrassetr. 

Et par varianter til Jons kristenret kap. 31 have ud- 
trykket "sitja grassetri" i betydningen af "at befinde sig i sser- 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 233 

deles trange kaar" og gjengive denned hovedtextens (saavel- 
som dens kildes, Frost. II 27) "sitja i sults husi". "Sitja 
grassetri" er altsaa ikke lovstedete oprindelige ordelag, men 
er af afskriverne indsat for at udtrykke den samme tanke: 
at vflere i stor Ibrlegenhed. Billedet maa fölgelig vsere bentet 
fra et andet omraade. I norske oldskrifter kan udtrykket 
blöt sees at forekomme paa endnu et sted, Dipl. Norv. II 
448, bvor det beder: "ei er |)e88 at dylja, at bann biuggi J)ar 
um t)riu år, seri bana (o: jördina) ok fjorda sat bann gras- 
ssetri". Dette sted forstaar Fritzner^ omend under tvivl, der- 
ben, at vedkommende det 4:de aar ikke Isenger sad paa gaar- 
den paa leileendingsvilkaar, men blöt bavde grcesningsret for 
sit kvaeg. Denne opfattelse bestyrkes tilnsermelsesvis ved et 
tilsvarende sted i den ©Idre Vestgötal. Tyveb. kap. 3, bvor 
ordet "grsessaeti" bruges om den, der sidder paa en gaard uden 
at bave andel i dens drift. Men Fritzners mening turde 
kunne stöttes ogsaa ad en anden vei. At den tidligere lei- 
Isending det 4:de aar blev siddende under saa ugunstige vil- 
kaar, som de antydede, kunde blöt bave sin grund i, at ban 
ingen anden gaard bavde erboldt leiet paa leilöendingsbctin- 
gelser, at ban med andre ord var, bvad de gamle love be- 
tegne som "buslitsmadr" d. e. busvild. Men om en saadan 
siger Frost. XIII 1 udtrykkelig, at ban under den forudsaet- 
ning, at der ikke allerede er kommen en efterfölger efter 
bam som leilsending paa den af bam bidtil drevne gaard ("at 
utekinni jördu") skal bave "fjordung (se.: jardar) til grass." 
Den bidbörende bestemmelse lyder i sin belbed saaledes: "en 
at utekinni jordu å bann bolf btis til sumarmiUa oc fjor- 
dung til grass ef bann er böslitsmadr, en fjordung skal bann 
leggia i tröd oc fiordung or tröd ef vill med r6g oc ef ger- 
dir um, t)å scal bann bafa allt um baust 1)6 at bann fari af 
jördunni; en ef eigi er gerdt um oc skal bann ecki bafa af 
nema fri61aun eina." Her bar man vistuok villet opfatte det 
förste "fiordung" som betegnende en fjerdedel af busene, og 



♦ '11-. 



~ * ^ . JOLi^ -Ul-»->~ -• m -M-I»**" . Jr^rT. j'^-»a. .'^Cl**'. 

'I -;.T1:T1^* '•*'"' JL 11.. a-!l -nt* Ullt* • »IL _ 0*23. liEr^*. 






-r< 



:-'^ 1^ i u.n- 



-"3-^1f i'-^ ;i' i»-fni!C** 



i:w^--. IS-'" i n- ' <.: •: :-. ■: ..■-'- -rl.-=^ ;.:ii^ih. 



-■*.* 



• * ^ 



•• . ■ • S -^ 



lvti:- - 



..1 



'«».' 



^'^•.r— _ Ll^ 



.::.z.:»^.-^*^*^ 



- lÉ^ 



■ir^i 



•* m.. 



1::C 



»4 



■-w.^.,. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle lo ve. 236 

äger". Hermed stemmer ogsaa Söderwalls oversffittelse af or- 
det med "husmand", hvilken han stötter til et par andre ci- 
täter. Maaske har man dog fremdeles indrömmet den gr»»- 
siddende greesningsret i havnegangen, og i ethvert fald turde 
det anfbrte sted af Frost, loven give nöglen til ordets oprin- 
delige bemcerkelse. Til med Schlyter at forstaa ordet som 
et slags spotteglose "en, der sidder paa bare grsesset" d. e. 
paa bare bakken, er der ifölge det foregaaende ingen grund, 
ligesom dets af den samme Iserde opstillede modseetning til 
det olddanske ''garJ)S8eti" savner tilstreekkelig hjemmel. Deri- 
mod er "grsessseti" öiensynligt identisk med Ostgötalagens 
"grflesfari", h vilket ord förekommer i et lovsted, der netop om- 
handler lignende retskoUisioner af dem, der ere gjenstand 
for bestemmelserne i Frost. XIII 1 (08tgötal. Bygdab. IX 6 : 
egh ma han gcera grsesfara). "Grsesfari" anvendes her nöi- 
agtigt i samme betydning som det norske "bfislitsmadr" (alt- 
saa: husvild) og maa fölgelig oprindelig betegne den, som 
ved at fravige gaarden beholder (nogen tids) greesningsret 
(fara a gmss jfr. sitia a gr«88). 

Hserbiia. 

De hidtil uforstaaede ord i Frost. XIII 9 : skal msela 
fra groenu grasi af hvårotveggia lande eda "h^r bunni hizcu", 
— og Isengere nede: stendr J)ar i gräs eda "herbua", maa det 
erkjendes, at Prof. S. Bugge gjennem sin tydning (i detta 
tidsskrift II p. 217) i textkritisk og tildels ogsaa i filologisk 
henseende har bragt paa det rene, idet han har paavist, at 
"hserbua" maa vsere et plantenavn ("btia" = det i de norden- 
fjeldske plantenavne "graabu" og "raudbu" (I. Aasen) endnu 
forekommende fem. "bu"). Overscettelsen bliver altsaa: "fra 
det grönne grees eller den yderste tuerbuaP ("hizcu" for "hinztu"), 
samt nedenfor: "grses eller hcerbua^. Spörgsmaalet er imid- 
lertid, hvilken plante beneevnelsen "hserbÄa" betegner. Bugge 
mener, at dermed sigtes til den almindelige bynke (artemisia 



■236 Ebbe Hertzberg. 

vulgaris), hvilken paa grutid al' sine blades gråa underside i 
enkelte norske og svenske dialekter heder "graabu, gråbo.* 
Han gjör i den anledning opmairksom paa det gamle femi- 
ninum Tiffira', der dels betyder (haarets) gråa farve, dels kon- 
kret: graat haar; "hserböa" og "gråböa" skulde fölgelig viere 
BjTionymer. Rigtighedeu heraf turde det dog VEcre vanske- 
iigt at overbevise sig om. En saadan fremhaevelse af en en- 
kelt, speciel urt i en förbindelse som den her omliandlede 
maatte ansees for lidet raotiveret og for ikke at fitaa i sam- 
klang med lovenes Övrige maade at udtrykke aine bestem- 
melser paa, medmiudre der kunde angivee nogen Merskilt 
grund for, at netop den i vedkommende sammenhs-ng var egnet 
til typisk at tildrage sig opma-rksomheden. Men det skjön- 
nes ikke, at dette her er tilfjeldet med artemisia. Vistnok 
atikker dens farvetone — den er bleggrön i)aa bladenea over- 
side, lysegraa paa deree underside — saavidt af fra graeäsets 
friske grönne, at den, som na;vnt, paa eine steder har faaet 
navn af "graabu"; men denne orastffindighed synes dog ingen- 
lunde at kunne vsere tilstra?kkelig til at Itegrunde anvisnin- 
gen af den som udgangspunkt for maalinger i anledning af 
et indtraadt elvebrud, hvilket dauner eranet i det anförtf? lov- 
sted. Forudsfftningen for en snadan benyttelse maatte utvivl- 
somt vtere, at den saaledes frerahffvede plante havde sit voxe- 
sted ved elvebredder og btpkkfifar. Men med artemisia vul- 
garis er netop det modtiatte till'feldet. Den voxer paa tör 
jord, ifÖlge Blytt {Norges Flora p. 378) "isier nter belx)edo 
steder, ved veie, i kanten af agre, paa torre bakker". Hermed 
maa det erkjendes at vare all andet end aandsynligt, at der 
i Frost. XIII 9 skulde sigtea til ntevnte blomst. Og her- 
til tror jeg at burde feie endnu en bemafrkning; hvis der, 
som Bugge vil, virkelig skulde vsere ment en vKxt, hvis 
navn ved at hentyde til dens gråa farve, skulde supplere det 
sideordnede udtryk "grönt gnes", vilde det gamle lovsprog 
nep|>p have undladt at l)enytte selve ordet "gråa". Derved 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 237 

vilde veere fremkommet den ogsaa i lovene stserkt yndede 
alliteration^ der netop brugtes, naar det gjaldt ved sammen- 
stilling af to hinanden udfyldende ord at opnaa mindre ind- 
snsevrende betegnelser. Det er desuden just fra Frostathings- 
omraadet, at I. Aasen har hentet ordet "graabu", som uden 
al tvivl allerede i middelalderen har hedet "gråbua''. Bugges 
tilknytning af ordet "hserbÄa" til det nsevnte fem. "hsera" i 
dettes betydning af "graahaarethed" og derigjennem dets an- 
vendelse paa artemisia synes derfor lidet acceptabel. Derimod 
vilde ogsaa sagligt alt veere i den bedste orden, om der un- 
der navnet "heerböa" kunde paavises en plante, der havde den 
dobbelte egenskab, at kunne opfores som et slags modssetning 
til det grönne grses og tillige at vsere iöinefaldende karakte- 
ristisk for elvebredder, altsaa f. ex. strandhalm e. lign. Ogsaa har 
I. Aasen virkelig et ord "hsere" neutr., der bruges om goldax 
og komavner samt et verbum "hsera'', der foruden "at rense 
for haar" ogsaa betyder "at rense (korn) for straa og stilke". 
Det förste udtales vistnok fleresteds med tykt /, hvilket — 
som Bugge privat gjör mig opmaerksom paa — skulde tyde 
paa et oprindeligt rd; men ogsaa isaafald lod ordet sig med 
lethed forklare enten som en participialdannelse af verbet "hsera" 
eller som identisk med adjektivet "hserd" d. e. haaret. I ethvert 
tilfselde turde de anforte ord vidne om, at man har sammen- 
lignet avneforekomster og goldax med haar (ligesom lignende 
stivere plantedannelser med börster, se I. Aasen under "boste"), 
og derfor kunde det vel ikke ansees umuligt, at netop strand- 
halm eller en lignende axbserende straaplante skjuler sig un- 
der bensevnelsen "heerbÄa". At dettes sidste led "böa" just 
skulde betegne en lige ved gaarden ("bö") voxende urt, turde 
sammenheengen i Frost. XIII 9 netop vise, ikke kan veere 
korrekt *). 



*) I en Dote til sin her omhandlede artikkel föreslåar S. Bugge tillige en 
emendation af de tvende, i samme st ed af Fr. loven (XIII 9) forekomraende ord 
"lita hinn", hvilke han erklsrer for aforstaaelige, som de staa. Heri kan jeg 



288 Ebbe Hertsberg. . 

lakotsmattir. 

TTm iskotsmenn (ulpinniga)^ förekommer i et par mem- 
braners överskrift til Landsl. I 7, hyilket kapitel blandt an- 
det forbyder at tage i sit hus landstrygere og andre perso- 
ner, som man ikke har fuld rede paa. Ordet turde vsere 
en euphonisk fordreining af et vanskeligere udtaleligt ^Ikosts- 
madr'', mand, som er eller tages i kost hos nogen. Jfr. 
bondi haldi honom kost, Jonsb. Kaupab. kap. 25; halda (Ȍ 
med sinum kost, Byl. IX 4, o. m. fl., samt isser: setjask f 
kosti t)ein*a, Fomm. Sögur Vill 58. — Skulde ikke det af 
I. Aasen som dunkelt opförte, hallingdalske ord ''iskost^, der 
betyder ^phold, hvile, standsning'', höre hid, idet man af et 
♦"iskostmand'' (en anden form for ^iskotsmand^, ^ikostsmand^), 
der brugtes om en, der tager ind hos folk for at hvile ud, 
faa mad og opholde sig en kortere tid, ad folkeetymologiens 
vei har afkvistet et ''iskost" med den neevnte bemaerkelse? 

Kosgimi. 

Vifjfussofi opfatter ordet paa det eneste sted, hvor det 
förekommer, Eids. loven I 30, som betydende "indfald, lune", 
idet han afleder det af ''kjösa" og altsaa gaar ud fra grund- 
bemfpfkelsen: begj»rlighed efter at vselge. Det kan imid- 
lertid ikki? erkjendes, at dette giver noget klart begreb, og 
nogen veiledning synes heller ikke at kunne bentes fra de i 



ikke samstemine. Bagges laBsning Tilde i saglig henseende bringe forrirriiig 
ind i lovstedets besteinmeliser, hyilke OYerhovedet ikke haye pläds for den af 
ham autydede lodtrsekning. DerimcKl kan jeg ikke indse, at der foreligger nogen 
egentlig vanskelighed ved at Isse ordene, som de staa. Verbet lita d. e. hUtOy 
"stole paa, have lid til, rette sig efter", styrer jo rogelmaessigt dativ og staar ogsaa 
undertiden med et sing. dat. neutr. af et pronomen ; saaledes f. ex. Borg. loven 
I kap. 1 1 : lita |)vi at lögum, "rett^ sig derefter, ifolge loven". Saetningen "nema 
lita hinu er adr rann tauniburdr til" oversaetter jeg derfor simi>elt hen: "med- 
mindre (han vil; rette sig efter, holde sig til det (d. o. det forhold, den deling), 
8oni tidligere opniaalingen ined reb udviute." — Forresten synes allerede udgi- 
verne af loveues furste bind ligesom Bagge at have fandet disse ord tvivl- 
sonime. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 239 

formen ligedaniiede ord "koseyrir'', en udvalgt eiendomsgjen- 
stand, og "kosord", valg. ''Gimi" f., der neppe findes uden i sam- 
menscetninger som disses sidste led, sees desuden ikke ellers 
kombineret med verbalstammer, men med substantiver eller 
substantivisk opfattede ord. Vigfusson opförer "metorda-g., 
drottnunar-g., fé-g., heipt-g., sin-g., eigin-g.", de tvende sidste i 
betydningen "egoisme". Lovstedet i Eids. loven har til hensigt 
at klargjöre, at den handling at lede en barselkvinde ind i 
kirken, ikke i vigtighed og fölger staar i klasse med de öv- 
rige fadderskaber, der stifte saakaldet aandeligt slsegtskab, 
"gudsifjar". Derfor udtales derom: ''J)at er ecki nema kosgimi 
seinn", det er intet uden blöt k. Jeg skulde vsere tilböielig 
til at formode, at det förste led i sammenssetningen er "koss" 
m., en kyss, og at ordet, som altsaa skulde betyde "lyst paa 
en kyss'', er benyttet som en spögende afvisning. Vistnok 
savner jeg direkte oplysning om, at det var skik, at den 
indledende mandsperson ved denne leilighed kyssede kvinden; 
men usandsynligt er det langtfra, da ikke alene Hirdskraaen 
viser, at kyssen i oldtiden spillede en stor, ceremoniel roUe, 
men ögsaa erkebiskop Arnes statut (Norges g. Love III p. 
299) underretter os om, at man kyssedes netop under guds- 
tjenesten: ''[)a pax er gifuit af guds alteri, l)a skall huar an- 
nan kyssa, karlmenn sin i millum, en kvenmean sin i mil- 
lum; skall sa koss vera med fullom keerleika sva af hierta 
sem af likam". Den kaldes ogsaa strax ncdenfor ^messokoss"", 
messekyssen. Jfr. ogsaa det gamle ordsprog: fylgia skall 
kvedju koss. "Kossmildr'' betyder: glad i en kyss. Jeg for- 
staar altsaa udtalelsen i Eids. loven derhen, at naar en mand 
leder en barselkvinde ind i kirke, har det ingen videre föl- 
ger; thi det er blöt lysten efter en kyss og ingen dybere be- 
vseggrund, som derved spiller en rolle. 

Rodausa, rodliafir. 
Det i disse ord forekommende ''rod'' bör vistnok sam- 

menstilles med nyere norske og svenske dialekters "rodda", der 



2å0 Ebbe Hertzberg. 

ifiilge /. Aa$eti betyder ^vidiekarv^^, ifölge Båels 
Bbe opförer ogaaa et svensk ord "^rod^ med 
tnerirke"^ o. desL I mgelsk betyder *rod^ (angciflikBik >6d" = 
det tjrske ^ruthe^) et ri& ^Rod"^ maa altma formodei mt Twsn 
ea fleldgammel betegnelse for kvigtvanrk. Ttodliåfr^ i LmdeL 
Yn 51 (^med hverfum ok rodhäfbm", med kärve cg vidie- 
haave) forklares derved let; ligesaa varianten ^toånMaT. Takn 
er nemlig om sildefangst. 

Bot. 

^At hvårki brjoti nidr (se: gärd) regg eda rat^ beder 
det i Eids. I 38. Vigfusson opförer ikke ordet, FritMmer 
oversaetter det i sin förste udgave med "'storm'^, öiensjnlig foidi 
^^^^SS (J^^SST ^^ denne betydning, og ban altsaa c^fiBtter od-^ 
trykket tautologisk. Ifölge /. Aasen bemserker '^rot^ n. imid* 
lertid '^raaddenhed, forraadnelse", og "det kjem rot i det^ vil sige, 
at Met begynder at raadne". Da det nsevnte lovsted bandier 
om gjaprder, betyder derfor ''regg eda rof tydeligvis ^vind 
eller vsede", vinden som den, der blåser gjsBrdet overende, 
vseden som den, der bringer det til at raadne ned. ''Bot'' bli- 
ver saaledes i denne förbindelse at betragte som stamordet 
for verl)et "rotna", hvi^ oprindelige betydning maa vcere Tien- 
smuldro af vaede.'' I Biskupa Sögur I 339 forekonmier nd- 
trykket "hn^gg eda rota.'' Vigfusson opförer desuden ''röta- 
vedr'', vaadt voir, "rotusumar'', regnfuld, stormende sommer, 
"hagl eda drffa eda r6ta," ""var å röta mikil ok stdkk saurr af 
jördu"". Fritzner oversaetter "rota"' med regnfuldt veir og ben- 
visc^r til folkesj)rogets ''nit nf (I. Aasen), hvilket dog aaben- 
bart blöt ei* eii dialektisk afvigelse fra "rof. 

Til sainiiio stainnie hörer ogsaa folkesprogets "röyta f.,'' 
"fugtighed, nojset, som foraarsager forraadnelse"* (I. Aasen)^ 
^^arnt verbf.*t "röyta', bringe til at raadne, ätter is»r brugt om 
fu(^tighe<l og va»de. En speciel anvendelse have begge disse 
ord erholdt med hensyn paa haarets affalden, haarets field- 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 241 

ning o. lign., og de vise sig derved igjen paa det nsermeste 
beslaegtede med det gamle verbum "röta", at garve, bringe haa- 
rene til at gaa af et skind (r6ta skinn). Adj. '"tirotinn" bety- 
der: som ikke har mistet haarene, ikke har ''rötet". Jfr. ogsaa 
Flateyjarbök I p. 212: var af rotnad hår ok skegg. 

I Eids. I 24 (jfr. noten) forbydes det i huset at have 
"vit eda blöt eda rot", i samme lovs I 45 at tro paa "vit 
eda blöt eda rot". Da det tilsvarende sted i Borg. I 16, 
som ikke bruger ordet ''rot", derimod viser, at "Äar, fraudafcetr, 
mannanegl" o. lign. brugtes som tryllemidler, der hemmelig 
indbragtes i hus, seng o. s. v., og da paa den anden side I. 
Aasen oplyser, at ordet "rot" ogsaa bruges om forraadnende gjen- 
stande som f. ex. raadden fisk, kan der ikke vsere tvivl om, 
at Eids. loven ved "rot" netop sigter til nysanforte slags, i 
Borg. loven specielt opregnede gjenstande. 

Betydningeme af det her omhandlede rot n. kan altsaa 
opföres under folgende rubrikker: 1) vaadt veir, vsede, fug- 
tighed; 2) forraadnelse, foraarsaget ved vsede; 3) forraadnende 
gjenstande, saasom affaldet haar o. desL; 4) saadanne for- 
raadnende säger som gjenstand for övertro og benyttede som 
tryllemidler. 

SidraAr. 

Fritzner og Vigfusson overssette: noget, uvist hvilket, 
tilhörende et skibs udrustning. Ordet, som blöt förekommer 
i Gul. kap. 306, staar uden tvivl for "sidj)rådr", idet p saavel 
i udtale som i skrift er udfaldt. *Sid n. er bevaret i folke- 
sprogets "si'' n., der ifolge I. Aasen betegner "opplukket toug- 
vserk til tcetning af fartöier", altsaa "drev". "Sidl)rådr, sidrådr" 
bliver da "en remse af drev", hvilket stemmer med, at det 
ifölge lovstedet maales i alnevis. I regnskabemé for kongs- 
gaarden paa Bergenhus 1516 — 23 (Norsk historisk tidsskrift 
2 reekke, 3 bind p. 124) bruges verbet "sii" om vadmel, der 
anvendtes (selvfölgelig til tcetning) saavel af en jcegt som af 



242 Ebbe Hertzberg. 

löftet paa et taarn. Udgiveren, antikvar Nicolaysen, betegner 
udtrykket med et spörgsmaalstegn. Senere er ogsaa han imid- 
lertid bleven opmserksom paa I. Aasens oplysning (Langskibet 
paa Gokstad, p. 14), hvorfor prioriteten for förklaringen af 
ordet "sidradr" — hvad jeg först, efter at foranstaaende no- 
tis var sat, blev var — tilkommer ham. 

Snattadr madr. 

Som formen viser, er det i Bjark. kap. 131 forekom- 
mende ord "snattadr" perf. part. af et verbum "snatta", hvoraf 
andre modi ikke i den oldnorske- litteratur findes opbevarede. 
Derimod er det kjendt fra den svenske 0stgötalag, hvor der- 
mod betegnes handlingen at "rapse", stjsele smaasager, hvis 
tilegnelse ikke ansaaes som fuldt tyveri, modsat "stiala fiil- 
lan l)iuft", — se Schlyter, som desuden opförer de deraf dan- 
nede substantiver "snattan" f., "snattari" m. og "snattarabof f. 
Ogsaa Rietz kjender et verbum "snatta", "smyga med hast, 
stjäla sig til, oförmärkt göra något vid passande tillfälle". 
Af de gamle norske loves bestemmelser om "hvinn" og "hvin- 
ska" sees, at man i Norge gjorde samme skjelnen mellem ty- 
veri og naskeri som i Östergötland, og da der ogsaa en en- 
kelt gäng i norsk lovkilde, en retterbod af Haakon V (af 
1303?) bruges ordet "snattarar" om dem, "er at illu eru ken- 
dir", har man neppe ret at tvivle om, at verbet "snatta" ogsaa 
i oldnorsk har hävt omtrent samme betydning som i old- 
svensk. Da "hvinska" d. e. rapsen, naskeri, strafFedes med ret- 
löshed, og der i Bjark. kap. 131 just er tale om et (andet) 
ulovligt forhold, der medförte samme retslige virkning, tör 
man slutte, at sammenhaengen har vädret den, at ordet "snat- 
tadr" oprindelig har betegnet en, som ved snatteri har gjort 
sig retlös, men at man fra dette oftest indtreeffende tilfeelde 
har överfört ordet ogsaa paa andre retlöse, hvorved det som 
i Bjark. kap. 131 kom til at staa som en almindelig beteg- 
nelse for saadanne. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 243 



Svartaslag. 

Saaledes kalder Gul. kap. 211 det slag, som nogen paa- 
stod at vsere bleven tilfoiet, uagtet han hverken havde vid- 
ner paa den lidte krsenkelse eller selv var ''blåa eller blodig." 
Lovstedet bestemmer, at han for et saadant slag ikke kunde 
erholde nogen oprettelse, men tvsertimod skulde ansees at have 
löiet. En tilsvarende bestemmelse angaaende vold mod kvinde 
giver Borg. II 13 anledning til at betegne et slag under 1ig- 
nende omstcendigheder som "svartaslag hit hvita". Endelig 
bensevnes i den seldre Vestgötl. slagsmalsb. kap. 5 det vaade- 
hug, som ikke efterlader sig blaat eller blodigt mserke, lige- 
ledes for svartaslag. Den tankegång, der har fundet sit 
udtryk i dette ord, er meget tvivlsom. Da det sseregne og feel- 
les for de tre anforte lovsteder er, at det som svartaslag be- 
tegnede slag ikke blev gjenstand for opreisning, böders eTlddg- 
gelse e. desL, synes den valgte terminus na^rmest at maatte 
indeholde en art negation af slagets retslige eller faktiske be- 
tydning. Schlyter fortolker det derfor i lighed med Ihre som 
bemserkende et mörkt, usynligt, opdigtet saar, hvilken idéfor- 
bindelse dog synes sögt og lidet tilfredsstillende. J. Äasen 
har derimod et par udtryk, hvori ordet "svart" virkelig bruges i 
et slags nsegtende forstand. Saaledes betyder i et norden- 
fjeldsk fiskedistrikt "et svart aar" et aar, hvori ingen fiske- 
fangst fandt sted, — og: "det er reint svart for fisk" = 
der er aldeles ingen fisk at faa. Maaske turde ogsaa höre 
hid ordet "svartsjuk", der ironisk kunde betegne en sygdom, 
som ingen sygdom er, ligesom i dansk "skinsyge" en sygdom, 
der blöt har skinnet af en sygdom. I ethvert fald er det 
neppe tilstedeligt, som man jo har forsögt, at bringe "svart- 
sjuk" i förbindelse med det grseske "melancholi", idet ordet i 
norske almuedialekter viser sig som nationalt i modsset- 
ning til det importerede "skinsyg", og derfor ikke vel kan 



244 Ebbe Hertzberg. 

tilskrives terd indflydelse. ') Paa samme maade blev da "svar- 
taslag" et slag, som ikke regnedes for noget slag, et slag, 
som intet indbringer den krsenkede. Udtrykket "svartaslag 
hit hvita" skal tydeligvis indeholde et ordspil; men et saa- 
dant bliver alene muligt ved at hvile paa forudssetningen om 
to betydninger af ordet "svart". — Endelig tilföies, at Ostgö- 
tal. VaJ)am. kap. 23 i modssetning til de for anforte steder 
bruger "svartaslag" om det slag, der just efterlader blaat (sort) 
mserke. Dette kan imidlertid alene bero paa en senere perio- 
des forglemmelse af den oprindelige betydning, hvorved man 
er bleven ledet til at forklare ordet efter ordlyden. Samme 
feiltagelse hos Paits: Gamle norske Love I p. 176. 



») Es, Tegnér*8 behandling af ordet ''sTartsjuk" i "Tidskrift för Hemmet," 
1881, har ikke vaaret mig tilhaands. 

(Forts.) 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 



Naar man tåler om skaldedigtningen som konstpoesi, 
stilles den herved ssedvanlig ligeoverfor Eddaens mere fol- 
kelige digtart, en distinktion der ubestridelig har sin relative 
berettigelse. Men der tilleegges ogsaa ganske almindelig 
skaldenes sprog epithetet kunstig, resp. kunstlet i en ganske 
anderledes potenseret forstand, idet der herved forstaaes en 
traditionelt udviklet jargon, der stöder den simde og rene 
smag for hovedet. I virkeligheden gives der snart sagt ikke 
den ting i retning af unatur og forskruet udtryksmaade, som 
man ikke har anseet sig beföiet til a t tiltro de gamle skalde: 
kunstige prseparater af ord og udtryk, halve billeder, om- 
skrivninger uden begribelige tilknytninger, en kun af metriske 
behov reguleret ordfoining, dette og meget andet opfK^res i 
skaldesprogets karakteristik, uden at man altid gjör sig til- 
strsekkelig rede for, fra hvilke perioder bevismidleme er hen- 
tede. Det kunde da synes et tidsma>ssigt foretagende at 
udrede disse spörsmaal, idet man först og fremst tog udvik- 
lingen i betragtning og ikke sorglöst ovorforer paa en tid, 
hvad der er paavist for en anden. Vi skal i det fblgende 
först underkaste trende hovedpunkter, hvor ffildre og nyere 
theorier har afgivet grundlag for paastanden om kunstlethed, 
en datailleret undersögelse, og derjma give en sammenfat- 
tende oversigt af udviklingen inden den skaldiske poetik. 



~— t linser- — mTiTw r i*^ iinmiumiiiBiL ^piiipr^ 
'Sailii4£r3i2=?.n2=' ->»v: -www ^K:rnr aJT&wärr Tmflr. 
lili* Titt^ ^::f*''«" '^♦Lb^ åT siliLiä^llrf »iC r^Uill!: iufiSiIlL åf --SfHIC- 

ji^ iiamiui^r _ ner iinimtt"-?^ ti^*c tt-n ir xmnit^ii?- * 
ict "Hfc- diTT^r- siinL tHnm- iirir cht •• issi - *ir Tor 

iinr-Tsr^ ornrr-ir i«r mur^^-iF. ^enramiiar ZLäco. ^ ml 
Tfc-^rFii*.- T^-iiiiik sii^io-r T^ai 5niii>itan**L £»iiiiiit*r ö^l tä* 




1 -Ä xi* 11.! T.UI* A .rr Tit a^^ o»^ "^i**--- .. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 247 

efter Bragaroedur (SnE. I, 214) at söge i en mythe om jset- 
ten Qlvaldes sönner f>jazi, Idi og Qangr'8 deling af feedrene- 
arven, hvilken foregik saaledes, at hver tog en mundfuld 
guld: en pat hgfum vér or&tak nu metf osSj at kalla gullit 
munntal pessa jgtna^ en vér felum i runum e^a i skåldskap 
svåy at vér kpllum pat mål (v. 1. m(Blt) etfa ortf eda tal pessa 
jptna. Altsaa: de dobbeltydige ord tal (tselling og tale) og 
målj mceli (maal og msele) er aarsagen til disse betegnelser 
for guldet. Var dette ret, vilde Bjarkamärs guldkenninger 
J^« glysmål og pjassa pingskil reprsesentere den eeldre form 
af disse omskrivninger {pingskil egentl. tale paa tinget, hvor- 
for den urgamle terminus technicus er wa/, sml. ags. meteU 
stede^ oht. mahdl)^ medens det citerede udtryk af Brage alle- 
rede er en mere ^hreyii kenning^ (sml. nedenf. om nygervin" 
gar). Og isandhed, da Snorre aldrig sees at optrsede som 
egentlig mythemager, er der intet tilhinder for at antage 
denne tradition for adskillig seldre end ham. Imidlertid er 
der et långt sprang fra denne indrömmelse til antageisen af 
en saa kunstig oprindelse for denne klasse omskrivninger. I 
et ordsprogsdigt (eller mans9ngskv8edi), der gaar under nav- 
net Målshåttakveedi og almindelig tiUaegges den lidt för Snorre 
levende orknöiske biskop Bjarne Kolbeinsson (f 1223), före- 
kommer der str. 8** en verslinje, der antyder en anden og 
naturligere förklaring; den lyder: gulli mcelti (skrovet mii^ 
hvilket ikke med Wisén, Carmina Norroena s. 74, kan oplö- 
ses meeldt) pjazi sjålfr^ 'Tjasse talede guld, Tjasses ord var 
guld' *). Vi föres herved ind paa en folkelig övertro, hvis 
spor den dag idag gjenfindes i nordiske sagaer og eventyr; 
saaledes fortaelles der i eventyret Buskebruden, Asbjömsen og 
Moe's Norske Folkeeventyr ^ s. 279, om en pige, af hvis 
mund der faldt guld, hver gäng hun talte. Ligheden mel- 
lem guldet og talen ligger i klangen (sml. gtdl : gjalhy 



') Se E. Gislason, Njåla II, 496. 



248 Hj. Falk. 

skillingr : shjalla — rgdd randa^ hjgrvä). Endelig var efter 
de gamles forestilling guldet i sseregen grad jcettemes metal ^). 
Et andet hovedpunkt, hvor de gamle grammatikere an- 
vender homonymien til tolkning af kenninger, er ved skald- 
skabets betegnelse som dvsergenes skib ^). Her giver Snorre 
tvende forklaringer, begge beroende paa homonymi. Bra- 
garcedur SnE. I, 218 siger: af pessu kglhim vér skdldska- 
pinn . . . • farskost dverga^ fyrir pvi at så mjgcfr flutti peim 
fjgrlausn or skerinu. Skäldskaparmål SE. I, 252 leverer föl- 
gende oplysning: enn er kallatSr skåldskaprinn far e&a li& 
dverganna: li^ heitir gl, ok U& heitir skip ; fyrir pvi er skdld^ 
skapr källoar skip dverga. Efter förstnsevnte angivelse er 
det altsaa ordet farskostr^ hvorfra disse bensevnelser er ud- 
gaaede, idet dette enten kan betegne 'fartöi' (= farkostr) 
eller Vilkaar for överfart', hvilket i tilfselde var mjödens ud- 
levering, eller — med en let övergång — mjöden selv. Efter 
den anden fremstilling er det lid' 'öl' og li& 'skib', der — med 
tilsidessettelse af vokalkvantiteten — i poesien kan substitu- 
eres for hinanden og saaledes frembringe de neevnte beteg- 
nelsor; man fristes til at spörge: hvorfor ikke ligesaagodt 
medtage far 'skib' og far 'nöd, ulykke, fordaerv' (sml. SE. 
I, 544: far er ok tvikennt etc), hvilket giver ligesaa god 
mening? Konsekvensen af denne fortolkning trsekker Eddu- 
brot SE. II, 428: da nemlig skaldskab kaldes Odins og jset- 
temes drik, maa det ogsaa per homonymiam kimne bensev- 
nes Odins og jsettemes skib, fölgelig Iseser vi: skäldskapr er 



*) Brynjdl fason söger i Annaler for nord. Oldk. f. 1852, s. 114—15 at 
gjöre det sandsynligt, at de her behandlede omskrivninger skyldes en senere 
tids misforstaaelse af ordet mål, der her egentlig skal betegne *metal, malm^ 
(biform meil) og er bevaret i denne betydning i sammensaBtningerne måla-spjét 
og mdla-jdrn. Til denne förklaring faBster jeg ingen lid. 

*) dverga skip nsvnes Skåldskap. kap. 3 blandt bensevnelser for digtning; 
skip dverga, SnE. I, 252. 2; fley bergsaxa SE. I, 248. 4 (Einarr skålaglam): 
munvigg Ddins Fornm. V, 209. Derimod er vel i liäi Dvalins^ Vsp. 14, •-» i 
Dvalins flok (anderledes Lex. poet) 



Med h vilken ret kaldes skaldesproget konstigt? 249 

kalla&r skip dverga ok jgtna ok Öi^ins (ligesaa SnE. II, 511; 
derimod rigtigt i SnE. II, 521). Det er formodentlig dette 
sted, der har forledt Wisén Carmina Norroena s. 19 til at 
skrive ^at Hos litfi^ istedetfor det for HäleygjataPs tid utvivl- 
somt rigtige ^at Hdars Ittfi *). Omskrivninger af förstnsevnte 
art förekommer nemlig ikke i den klassiske tid; skip-smO^r 
Vié^urs SE. II, 590. 5 er en senere substitution istedetfor 
skap-smitfr Vi&urs SnE. I, 466, 2 {skåp- = austry drykkr). 
Efter min mening er det historiske forhold fölgende. For 
det förste har ^dverga skip' oprindelig ikke betegnet digtning 
in abstracto, men et digt. Et kvad seet under billedet af et 
skib er ikke enestaaende; i en strofe af Hallar-Steinn, der 
er bevaret i SE. I, 410. 2, heder det: ek hefi otfar lokri \ 
glstqfna Bil skqfna \ — vcen mprk skåla! — verka-- \ 
'Vandr stqpcnarrar hr anda; her er stef-kngrr = dräpa (ved 
br andar er vel nsermest at tcenke paa alliterationens stave); 
ligesaa kalder Eyjölfr Dädaskäld i Bandadräpa (Hkr. s. 
140. 3) digtet for setbergs-finns glUkngrr ^). Denne sidste 
omskrivning, dvergedrikkens skib, giver oss nöglen iheende til 
gaadens lösning: man betsenke, at ordet 'skib' i seldre tid har 
betegnet saavel 'vas' som 'navis' (sml. oht. scjf^ scrf 'navis, 
vas'; ags. scep^ sciop 'navis, vas' ^), og det bliver klart, at 
med dverga skip det kar er ment, hvori efter SnE. I, 
216 ^*->» dvergene lavede digterdrikken. Ligesom digter- 



*) Derimod ielendingadräpa I (s. 78) rigtigt: bera skal liä fyr lySa \ Löd- 
urs vinar, Sml. Yggs liå (.smida), Pornm. VI, 170.3; Yggs lid (: vida), 
Bisk. I, 650; Yggs lid (: rida), Grett. s. 106; Yggs lid, Korm. 5. 1; end- 
videre: hjérr HdrSy Yggjar; gl Yggs; mjgdr Odins, Yggs, Börs burar. 

*) Hele verset Iseser jeg saaledes: félkstyrir vas fåra \ finns glknarrar 
linåa \ smidr eti sjåvar hxodri \ setbergs gamall vetra (linnt for lindi ogsaa 
SnE. I, 442, hvor Egilssons förklaring er urigtig, og SE. II, 566 blandt vida 
heiti), h vilket jeg konstruerer: ijåvar ^ linda ^félkstyrir vas fara vetra ga- 
mall — smidr setbergs-finns-plknarrar etr hrödri — pds etc. (e^a = paaskynde, 
smL e^ja flaustum). 

*) Vokalforholdet forklares af, at ordet er en gammel s-stamme, der staar 
i aflydsforhold til oht. scaf, osax. scap 'gefäss för flössigkeiten'. 



•250 Hj. Falk. 

mjöden blev et sindbillede paa digtning, saaledes blev det 
kar, hvori drikken indeholdes, et symbol paa digtet, poesiens 
receptaculum. Eyjölfs udtryk dvsergedrikkens skib er tydeli- 
gere end betegnelsen dvergeskibet; men ogsaa den sidste be- 
nsevnelse er fuldstsendig i orden: det seldste kompositionsprin- 
cip for allerede sammensatte ord var det, kun at benytte 
förste led af samme *). 

Det fremgaar med tydelighed af Skåldskaparmål, at dets 
forfatter har anseet brugen af trsebensevnelser i mands- og 
kvindekenninger for udsprungen af den tilfseldige lighed i 
form, der finder sted mellem enkelte trsenavne og nomina 
agentis; det heder nemlig SnE. I, 334: ok fyrir pvij at hann 
(o: madr) er reynir väpnanna ok vi^r viganna ^ allt eitt ok 
vinnandi : — vi&r Jieitir tré, reynir heitir ok tré : — afpes- 
sum heitum ha/a skdldin kallat menn ask ecfa hlyn^ lund eda 
pårum viéfarheittim kallkenndum (lignende SE. I, 412). End- 
videre: rett er at kemia håna (o: konti) svd^ at kalla håna 
selju erfa log (v. 1. lag) pess er hon mi&larj en selja ecfa låg 
pat era tré : fyrir pvi er kona kpllut til kenningar gllum 
kvennkendum vicfarheitum (lignende SE. I, 408 — 10). Det 
maatte isandhed vsere er löierlig poesi, opelsket i en snever 
kreds, hvor saadanne al sund sans spottende etymologier 
kunde vinde indgang: vi&r 'trse' af vinna (vi&a\ låg 'tr»- 
stamme' til låga! Men vi tör vel vove den paastand: er den 
isländske skaldepoesi endt i dogma og skole, saa er den ial- 
fald ikke begyndt dermed eller udgaaet derffa. Og heldig- 
vis ligger paa dette punkt forholdene klart for nutidens kri- 
tik, der ikke er bebyrdet med de traditionelt forplantede og 
udviklede poetiske principer, som i saa höi grad formaaede 
at forblinde den gamle mester. Som en saa overveiende del 
af de gamle omskrivninger har ogsaa denne sin rod i my- 

') Sml. nifl^göSr, -farinn : Nifl-hel^ bnid-ferä = bruälaups-feräy dag- 
drykkja f. dagveräär-dryk^a, etc, £gentlige decomposita var det germanske 
gnindsprog fremmede. 



Med hvilken rat kaldea skaldeApro^t kQustigti' 2öi 

tholc^ien; af tvende traer, (iskr og emhla (f. *elma, af älmr), 
skabteB den föi-ste inand og den förete kvinde, hvad kunde 
da vffire naturligere og mere p<)eti8k end at vaelge disso som 
symlwl paa inennesket efter dets fysiske natur! Det fortjener 
som en analogi, men heller ikke raere, at anföres, at ogRaa 
perwonnavne af denne art forefindes i Norden, om end ikke 
netop i Norge '): Eyfura, EijUmi, sammensEetninger med or- 
det 'stav', o. a. 

I den saakaldte Laufåss edda og firot af samme, livilke 
ikke kan vffre forfattede senere end c. 1350, förekommer 
endnu en rsekke homonymier. Ängaaende den her givne för- 
klaring af omskrivningen Ulls skib for skjold; 'UUr AHi akip 
pat, er Skjgldr het; pvi er skjgldr keillnrfr akjp Ullar har 
Gfslason, Om Helrim etc, s. 50, udtalt sig saaledes: frem- 
stillingen beror formodentlig paa en misforetaaelsc af my- 
then, hvis egentlige simple mening turde vsere, at Ull under- 
tiden (istedetfor at löbe paa ski) gled paa sit skjold hen över 
Bneen. Kvindekenningen 'armens eller haandens gudinde', der, 
BkjOnt ikke omtalt af Snorre, er en god gammel betegnelse 
(96 Grtndals Clavis), forklares SE. II, G32 ved dobbeltj-dig- 
heden af kenninger som Mist, Bindr mundar, idet der gaaes 
ud fra mundr 'medgift' som det oprindelige. Vi kan selv- 
fÖlgelig ikke blive staaende herved. Det synes i gaminel 
tid at have VEeret Bkik, at kvindeiiie gik med nögne, mu- 
ligenB riogprydede arme; saaledes minder dr. Finnur Jönsson 
udtrpFket i Sklmismål str. 6 om Gerd: armar lysto, 
alt löpt ok lpgr\ Kormaks s. str. 84 har en 
letet hati^pgr (sml. B. M. Oisen, Om versene i 
I 8. 31), ligesaa Jömsvik. dr. str. 3; hiUarmri 
\ Hävamål str. 161; Rfg8t>ula tåler om en kvin- 
I armr (str. 10). Digse blottede arme synes at 

fundr '-r fingeret og sent '.cgentl. ru kenniag for kriger;; 1ig- 
Oed de talrigc narne yM -ri/tr (Sttriär. HreggviSr etc.) i 




^^^m 



252 Hj. Falk. 

have gjort et tilstrsekkeligt indtryk paa vore forfsedres sanser, 
til at skaldene kunde vselge dem som characteristicum for 
kvinden. Endelig forklares sammesteds en kvindekenning 'ha- 
vets gudinde' ved de homonyme ord marr og ver(r\ idet der 
gjöres opmserksompaa, at kvinden kjendes til siné eiendele, 
hvortil altsaa ogsaa hendes mand synes at regnes! Hvad an- 
gaar denne omskrivning, der synes dannet af tilsvarende mands- 
kenninger, da er den veesentlig fremmed for den klassiske 
skaldedigtning; fra de eiendommelige Kormak^ske vers anföres 
fem herhen hörende udtryk, hvoraf B. M. Oisen dog har sögt 
at bortskaflFe de tre (sunds Hrundj skerjar&ar skortfa^ varr- 
skilds vegskor&ä)j den fjerde (Freyja dra/nar) befinder sig i 
noget dunkle omgivelser, medens den femte ( Var bdru) endnu 
er uantastet; det fra Hallfred Vandnedeskald citerede gjdifr- 
teigs mgrk synes mig af den grund problematisk, at mgrk 
ellers optrseder som en art nomen agentis = bsererske; de 
övrige i Gröndals Clavis opförte exempler er dels sene (sml. 
mdgrundar skor&a^ Gisla s. Surssonar s. 59. 1 : J. J>orkels8on 
vil leese moins for wd-; hoUNjgrun hrannhlakks, Bjamar s. 
Hltd. s. 30. 1; men-Hlin elgs fjartfar^ Gisla s. Surssonar s. 62; 
eygar^s Freyja^ Vfgl. s. 77. 1 efter Bugges konjektur; dr 
Hlpkkj Vlgl. kap. 12) dels misforstaaede (hvitingr — beeger) 
eller höist usikre. Har Kormak indfbrt denne kenning i 
poesien ? 

Det er imidlertid ikke blöt Iseren om kenningers op- 
rindelse, der har lidt under de gamle grainmatikeres for- 
kjaerlighed for homonymien: hvorsomhelst der i de gamle 
digte förekommer vanskeligheder, tyes der gjerne i senere 
tid til en saadan förklaring. Jeg skal nsevne et par slaa- 
ende exempler. Som bemerket, har Snorre den Isere, at ved 
homonymi vokalkvantiteten er ligegyldig (se iseer SnE. I, 
544 — 6). Olafr Hvltaskåld behandler fsenomenet under bar- 
barismus {stundar v^rlagning^ stundar afdråttr: s. 100 — 4) 
og ektasis (s. 138). Imidlertid gives der, saavidt jeg kan 



Med h vilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 253 

se, i hele den gamle literatur kun et sikkert exempel *) paa 
denne eiendommelighed, og dette exempel er ätter af en 
8«eregen art. Det er verslinjeme : ^vist erumk hermd d hesti^ \ 
hefir flj6& ef vill^ go^an' i SE. II, 102, hvor efter kommen- 
taren istedetfor ''hefir fljo^ ef vilV skal indssettes den ensty- 
dige sats 'Aoww må néi og dette ätter forstaaes som ^konu 
Mäna\ Maanes kone; det er klart, at digteren her, idet han 
udtalte sin kjserlighed til en gift kvinde, har udtrykt sig 
med tilsigtet dunkelhed. De övrige af Olav citerede beviser 
er folgende: SnE. II, 102 Iseses: svanr pyrr heint til henja \ 
bloås vindar a ro^ri med kommentaren: vindar a er sett fy- 
rir vindåra rö&rij pat er flugr; pessi samstafa er sk^mm 
9J9r fy^ir fegräar sakir^ pvtat på hljo^ar hetr^ — en höist 
subjektiv opfatning: forfatteren anförer sel v s. 108 verslinjen 
''harm Solborgar armi\ hvormed ^blods vindåra ro^ri^ er fuld- 
sbendig analog. S. 102, 1 anföres og kommenteres folgende 
halvstrofe af Eilifr Gudrunarson: våru vgtn ok myrar \ vercfr 
hitt at pau sker&a \ svell var å&r um alla \ 61 torråxfin håla 
(den sidste linje ogsaa s. 138 under ektasis). ^hann (o: Eilffr) 
kallar torrå&in 61 vgndgl ok gjgrir langa pessa samstgfu 6lj 
til pess at hendingar sé jafnhåfar\ siger Olav. Der ligger 
i denne förklaring en betydelig misforstaaelse af de homony- 
miske omskrivningers vsesen og natur: det burde have vseret 
den gamle fortolker klart, at 61 maa reprsesentere et reelt 
existerende ord, eller at et saadant maa skjule sig derunder. 
Og isandhed, lösningen er simpel nok, naar man har fundet 
den: man indssette for hola sideformen hvåla og forbinde: våru 
vgtn ok myrar torråcfin — {å&r var svell um alla hvåla) — ; 
ver^r hittj at pau skertfa aZ, saa har man versets oprindelige 
mening, a//, m. opregnes SnE. II, 493 blandt såifs heiti; 
Aasen opförer aal^ m. spire, kime, udspringende fröblad: 
denne betydning passer vel sammen med forestillingen om en 

*) Egilsson'B förklaring af udtrykket gjgf döttur — nid : nid i Kormaks s. 
str. 67 synes mig trilsom. 



254 Hj. Falk. 

vaarflora. Det voldsomste experiment, der er leveret i ret- 
ning af homonymi, er dog foretaget af forfatteren af Laufåss- 
edda (bevaret i Bröt af samme, SE. II, 632), hvor gjennem 
formidling af 11 led tré bliver at tyde som ullarflöki. Ver- 
set, der i sig selv turde vsere klart nok, lyder saaledes: 
so^s ok si&ra hedna \ sundr foerir tré GrundL sotfs ok st&ra 
he^na er aabenbart dele af en nedssettende kenning fortrsel- 
len G runde (et flere gange forekommende navn, se kommen- 
taren til verset i SE. III); foera sundr tré betyder at hugge 
ved *). En saadan ^pallastigr^ som den her af kommentato- 
ren statuerede har saaledes digteren Refr, hvormed vel ingen 
anden menes end Skald-Refr ^), der levede omkr. aar 1000 
(se kommentaren i SE. Hl), og sikkert heller ingen anden 
virkelig skald forseet sig med. Til grund for den fortvi- 
lede fortolkning sjues at ligge dels eftervirkning af ordet 
Ueäinv dels misforstaaelse af udtrykket f(Bra sundr {tre). 

Det fremgaar af det her udviklede, at homonymien er 
ganske at banlyse fra Iseren om de poetiske omskrivningers 
oprindelse, og at man ogsaa ved förklaringen af skaldevers 
bör omgaaes dette princip med nogen varsomhed. Det er indly- 
sende, at man med den skarpsindighed, som stod til en Snor- 
res raadighed, ad denne vei kan komme til nsesten hvilket- 
somhelst resultat. For at tage et exempel ifleng: ordet njotr 
er saavel nomen agentis som Odinsepithet, hvorfor da ikke 
ligesaagodt udlede brugen af gudenavne i mandskenninger af 
förstneevnte klasse? eller: hrandr betyder saavel 'sveerdklinge' 
(pros.), resp. 'svserd' (poet.) som 'brand', hvad hindrer en da 
i at antage svserdets omskrivninger med ildens navne for 
fremgaaet af denne homonymi? osv. Men den sunde sans 
tilsiger, at hvor naturlige tilknytninger til almindelige fore- 



^) F. Jonsson gjör mig opmerksom paa, at udtrykket förekommer med 
netop denne betydning i Grettis saga s. 178. 

^) Dog klinger förbindelsen sods ok siära heäna i en kenning nklassisk; 
sml Gislason, Njåla II, 421, om kenningen hjaldrud^ sl^alda ok hjålma. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 255 

stillinger findes, — og saadanne er ved alle kategorier af 
kenninger tilstede — , der er den kunstige förklaring falsk, 
Og dog kan vi Isere en ting af dem, som for besvarelsen af 
vört spörsmaal er af höi betydning: er end alle de her be- 
handlede omskrevne udtryk i sin oprindelse udsprungne af 
samme kilder, som skaber de poetiske billeder i al anden, 
selv den mest folkelige, digtning, nemlig fra naturen eller 
mythologien, sagnhistorien og det folkloristiske gebet, saa er 
paa den anden side den levende bevidsthed om denne oprin- 
delse efterhaanden slövet, omskrivningeme er blevne forste- 
nede formler, pressede blomster uden rod. 



II. De saakaldte hälfkennlngar. 

Ved ^ hålfkenning* forstaar man en kenning, som alene 
bestaar af et hovedord uden noget bestemmelsesord, f. ex. 
pollr^ hrjotr^ Freyr = mand, Emrj Gefn^ trolla = kvinde. 
Saadanne mutilerede kenninger er i stort antal indförte i 
skaldepoesien af den nyere tids isländske skaldekritikere, ind- 
til de i den allersidste tid ätter er begyndt at komme i mis- 
kredit. Angaaende beneevnelsen selv, der ikke förekommer i 
den gamle literatur, har jeg ikke kunnet udfinde, hvem der 
först har brugt den; rimeligvis er den flere aarhundreder 
gammel. Det kunde synes en dröi beskyldning mod en dig- 
terretning, at den har kunnet prsestere saadanne misfostre, 
og ingen forsvarer vilde kunne frikjende en poetik for unatur 
og smaglöshed, der tilstedte den slags halve billeder. Det er 
dette, vi nu skal söge at udfinde, idet vi först undersöger, 
hvilken pläds i de gamle grammatikeres system der bliver 
at tildele denne kategori, eller om der overhovedet er pläds 
for den. 

Ordet 'kenning' defineres saavel af Snorre Skäldskap. 
kap. 1 som af Olav SE. II, 160 ved exempler, der alle er 
toleddede, indeholdende et hovedord og et bestemmelsesord. 

17 



366 Hj. Falk. 

Heraf fölger vietnok ikke afgjort, at man ikke skulde kunne 
tsenke sig eiileddede kenniDger, specielt hvor bestemmelses- 
ordet med lethed kan underforstaaes, eom t. ex. bauftäfr, der 
i SnE. förekommer som bensevnelse paa heat, qa. 'qui tundit 
pedibus terram', eller ved nomlna agentie af intranBitive ver- 
ber, som grce^ir 'havet', eg, det tiltagende. Men vel fölger 
det äf ordets etymologi, at det kun er toleddede omskrivnin- 
ger, hvem denne bensevuelBe ojtrindelig er ttldelt. Ordet 
'kenning' er afledet af verbet ^kenna\ hvie seldete technieke 
bnig fremlyser t. ex. af det ntevnte sted af Olay: met petm 
htetti (a: metaphora) eru par kenningar, er vér kpUum mann- 
kenningar (saa maa IfBses) i skåldskap, at kalla manninn Åsa 
heitum ok kenna svå til väpna e&r skipa; denne brug af 
ordet er gjennemgaaende anvendt i hele den saakaldte Snorra 
Edda '). Naar ved siden heraf ordet ogsaa anvendea paa en 
videre maade, hvor egentlig n^na eller kalla hörer hjemme, 
da kan dette kun vasre en seuere sprogbrug '); denne ter- 
minologi, der isBPr er hyppig hos Snorre, kan saaledee ikke 
Ijgge til grund for ordet kenning, hvilken benEevnelse altsaa 
netop har hensyn til bestemmelaesordet, ikke til hovedordet. 
Herefter er kenningen et Bammenti-sengt billede eller lignelse, 
bestaaende af et hovedled, der angiver den ting, hvormed 



') Eiempelvia : 8E. Il, 160: pessi (d; deone figor, inetftphora) «■ optatt 
svd seil i HorTtenum shxldskap, at /ictr lulir er framm/wriisl cru kenftdtr vtä 
nokkur tilfelU sin (ab uliquibns rebus accidentibQB). SE. II. 428: (kti gkal 
kenna Pat er sitt nafn kefir ^al/s, en kenna alt pat er annars nafni er nefnd 
mn Hnu. 

') Den dubbelte brug af ordet kenna, den almitidcligere og ilen apeciellere, np- 
lyses Tcd fölgcnde eiemplei: SIC. I, 304: snå må kenna ollar Agynjur.atnef na 
annarrar nafni ok kenna ci3 eign eSa verk ain eda attir. Skäldakap. kap. 31; 
Atwn^ skal kenna mann? hann skal kenna vi3 vtrk sin —,hann må okkenna 
til eignar sinnar. Hvernig skal hann kenna vi/t pessu luti? sed at kalla hann 
vinnanda eda fremjanda — . Mann er ok rétl al kenna til aUra Asa htita, 
kennt er ok vi/I jptna heili. SE. II. 212: sumir menn kalla emphasem Pot. er 
vdpn er kallat meS Poi verki «eni af PH gjprist —. Ilér er kylfan kend tår 
merkt med pcim tilfellum, sem af henni mdltii gjpruat. — Herefter kan man 
Bligar tale om en tredobbelt brug af ordot. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget konstigt? 257 

der sammenlignes, og et biled, der betegner tertium compa- 
rationis, af de gamle betragtet som gjenstandens kjendemerke, 
et for den karakteristisk ydre eller indre forhold. Vi^-kefi" 
ning^en deler méd kenningen den toleddede form, men be- 
stemmesesordet er her överalt et nomen proprium; herved 
bestemmes altsaa en person eller ting paa en utvetydig maade 
ved sit forhold til en navngiven gjenstand, der levnes intet 
at gjsette, der er saaledes egentlig intet billede. End mindre 
er santhkenning^evij hvorunder indbefattes alle epitheta oman- 
tia, substantiver (SnE. I, 536) som adjektiver (SnE. I, 602 
— 4, II, 168 — 70), nogen egentlig kenning; at kalde en 
mand 'den gavmilde' el. lign. indeholder ingen sammenlig- 
ning; ogsaa her distingveres paa samme vis som ovenfor: 
mildingr og mceringr regnes SE. I, 514 — 16 blandt fikend 
heiti, au(f mildingr derimod SE. I, 536 til sann-kenning'er, fordi 
i formen toleddet. Saavel vid-kenning'er som sann-kenning'er 
förekommer i stor udstreekning ogsaa i den prosaiske stil som 
rhetoriske udsmykninger til udtrykkets afvexling. tfkend 
heiti defineres af Snorre SnE. I, 464, hvor det heder: hver- 
nig er ukend setning skåldskapar? sva at n^na hvern lut 
sem heitir. Gjennemgaar man exempleme, sees strax, at det 
vsesentligt er sjeldnere, gamle, mindre afnyttede bensevnelser, 
hvorom her er tale, saasom: hragr^ öcfr^ mcertf^ Iqf for skald- 
skab; demeest ogsaa appellativisk brugte egennavne: huginn 
og muninn = ravn; og idethele billeder af samme art som 
de, der omtales af Olav under tropus, specielt metaphora, 
metonymi og synekdoche: grima = nat. 

Vi skal nu eftervise, hvorledes paa den ene side det 
aller meste af, hvad man kunde vsere tilböielig til at be- 
tragte som halvkenninger, d. v. s. forkortede kenninger, läder 
sig indordne under de forskjellige arter af tikend heiti, der- 
neest hvorledes hele klasser af poetiske sammenligninger og 
billeder, som en seldre tid, hvor den levende anskuelse ikke 
skyede tilbage for latente forestillinger, med forkjserlighed 



2&8 Hj. Fa!k. 

udtrykte i form af ökend bciti, i en senere tidsålder, hvor 
den nögteme forstand kra-Tede udtryk for alle relationer, er 
omformede til toleddede kenninger. 

"Jeg skal ikke ntegte", siger B. M. O Isen, Om vei-sene 
i Kormaks saga s. 7 (Aarböger for nord. Oldkyndighed f. 
1888), "at nogle faa ökend heiti kan betragtes som hålfken- 
ningar, saaledes f. ex. kongebenasvnelBerne fylkiiy visi(r)^ 
stilUr; sveiti = blod. Men samtlige disse betegnelser er af 
den natur, at bestemmelsesordct let underforstaaes". Lignendc 
i Aarböger f. 1886, s. 202, om fylkir, stillir, visi{r) og 
reesir. Dette er ikke ganske rigtigt: /yZtir er afledet af /ö/fr, 
visi er et substantiverpt adjektiv, r<Bsir er vistnok laant fra 
angelsaxisk {rmwa\ opfatningen af diöse ord som deverbale 
nomina agentis er en sekundär, den deraf fiydende nödven- 
dighed af objektiv rekrion fölgelig lige«aa. Hvad sveiti an- 
gaar, saa har vistnok den angelsaxiske poesi saavel liearfo- 
swät Bom swät uden tilföielee i betyduingen 'blod', men der 
er selvfölgelig ingen nödvendighed for at antage, at den 
overfbrte betydning er udviklet netop i kenninger: der er 
ogsaa andre maader, hvorpaa dette sker, idet bl. a. Bsetnings- 
forbindelsen kan gjöre tjeneste for beetemmelsesleddet, eller et 
tilföiet adjektiv kan oplyse den overförte brug. Et med 
sveiti analogt tilfn;lde, hvor imidlertid den figurlige betyd- 
ning ganske har fortrseugt den egentlige, foreligger i j&furry 
oprindelig 'vildsvin', men i oldnorek kun bevarat i betydnin- 
gen 'fjTste'; ligesaa ags. beorn 'helt' = oldn. hjprn: man kan 
minde om hjelniene med galteskikkclser og om krigere i 
bjömepelse; her er den billedlige brug vistnok ikke udviklet 
i kenninger, — omendskjönt man ikke tör paastaa, at den 
urgermanske poesi ikke har benyttet mandskenninger, hvis 
hovedord udgjordes af dyronavne (sml. ags. freca Skyldinga^ 
oldn. Hildöljr, o. a. ') — , men vi har med en art tilnavne 

') Det förekommer mig eudug höiet ssndi-jiiligt, st Kuadajuie kenniug«r er 
uigofmaiiske og i oldnurak opgivDC til fordel for skibskenuinger med dy^e^[lvnt^- 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget konstigt? 259 

{kenningarngfn) at gjöre (sml. pårir himdr^ paraldi hestr^ Bjprn 
bokkr^ o. desl.). Oplysende er ordet haukr: Hålfs s. b. 31 og 35 
sammenlignes helten med högen (jf. haukmaör og hauklunda6r)y 
8. 22 kaldes helten ligetil haukr. Paa lignende maade er, som 
Bugge paayiser i en afhandling om Kormaks-sagaens vers, der 
velvilligst er mig overladt af forfatteren i manuskript, ordene 
poUr og runnr som betegnelsen for mand, ppll og pella for 
kvinde sikkert i sin oprindelse poetiske billeder af en meget 
almindelig typus og at regne blandt tikend heiti, medens de 
fuldstaendige kenninger med disse ord som t. ex. hjgr-^unnrj 
henviser til en senere technik. Paa samme princip hviler 
majoriteten af de i SnE.'s remser forekommende betegnelser. 
Naar saaledes blandt svercfa heiti opfores eldrj logi og Ayrr 
uden bestemmelsesord, og ogsaa ellers i skaldesproget disse 
ord bruges absolut om sverd (hertil ogsaa leygs soskir 'kriger', 
Fbr. 8. 66), medens deres hyppigere anvendelse dog er som 
hovedied i kenninger, saa er ogsaa her prioriteten vistnok at 
tilkjende brugen som tikend heiti. vigg{r) i skipa heiti anta- 
ges af F. Jönsson, Aarb. f. 1886, s. 340, med urette for et 
femininum (sml. Lex. poet. og munviggs DåinSy Fms. V^ 
209) og skilles fra ordet vigg 'hest'. En anden enleddet be- 
nsevnelse for skib er drekiy saa kaldet paa grund af galeo- 
nens dragehovedform; i analogi hermed bruges ogsaa na&r 
og ormr absolut om skib. Andre anvendelser af ormenavne 
med eller uden tilfiiiet bestemmelsesled er som betegnelser 
for sverd eller spyd; SnE. nsevner blandt sver&a heiti : göintiy 
fåfnir^ ni^hgggr: sml. hertil Helg. Hjprv. d: liggr fne& eggjo 



Man erindre nemlig, at visse dyr fra nrgammel tid er dyrkede som guddomme: 
vsBderen som Heimdal (sml. dennes tilnavne Hallinskiäi og heimdati blandt 
veära heiti samt ndtrykket ^Heimdalar sverS Jieitir höfud*\ galten som Frey 
(sml. Vaningi « Freyr og blandt galtar heiti, Freys galt Qullinburstit Frey 
som frugtbarbedens gnd), björnen mnligens som Tbor (jvf. Bjgrn som Thors- 
navn), tranen som Höne (sml. langafötr og aurkonungr blandt Hönei tilnavne), 
falken muligens som Freyja eller Frigg, etc. Ogsaa mennesker troedes at knnne 
antage dyreskikkelse. Anföres kan ogsaa ndtryk som göfugt dyr om Signrd 
Favnesbane i Sem. Edda, Tuett å^r om en letferdig kvinde i SnE. II, 158. 



aeo Hj. Fftib. 

ormr drei/r/åirfr, | en å valbpsto \ verpr na^r hala; i Kor- 
make saga er na&r = everd og i Bgils saga navn paa hel- 
tens BVerd; i Kriikumdl str. 12: eUrhvass ormr drifinn sveita, 
hvor epitheterne tydeliggjör ordet'), kunde ormr ogsaa opfat- 
tes som spyd, ti det heder SnE. I, 430: spjåt er ormr kai- 
latfr. — Til ökend heiti hörer endvidere de af Möbius, Kor- 
maks 8., for halvkeiininger regnede kampbons^iielser måt og 
Jijaldr samt ål; él förekommer endog i prosa en enkelt gäng 
om kamp, mål ligeledes om fieadtligt mode. 

Pars pro toto er det, naar rpnd og baugr bruges om 
skjold, hringr om everd, hiifr om skib, rpst om hav, hauss 
om hoved, osv. Exempler paa figuren abstractum pro con- 
creto er: sil& 'skib', skåS — sverd eller vaaben, ^jén om öie, 
heyrn om öre. En hyppig metonymi er det at seette emnet 
for gjenatanden; vi&r, eik, fura, askr (dette ogsaa i SnE.'» 
remaer) 'skib', vi&r 'mast', vdtfir 'aegV, dlmr 'bue', lind 'skjold', 
bor& 'skjold' (alm. gunn-hori^, Hildar hor^, etc); i förbindelse 
med pars pro toto förekommer denne trope i spydbenffvnel- 
eerne lind og ashr; den omvendte figur omtales SnE. II, 164: 
n^gl for korn. 

Der bliver efter denne reduktion kun et meget begrffnset 
antal egentlige halvkenninger tilbage, og tallet af dem, der 
tilhörer den klassiske tid og kan ansees for sikre, er rent 
forsvindende og vsesentlig, om ikke ganske, indskrsenket til 
kvindebensevnelser (se herom Bugge, anf. st,). At li^^efrem 
forkortede kenninger endnu paa Snorres tid ikke har vseret 
anerkjendte, fremgaar vel deraf, at der i denne grammatikers 
system ikke er levnet dem nogen plade, ligeaom af dei^s 
mangel i strengere byggede digte. I det 13:de og 14:de aar- 

') Enkelte forlolkeie antager kenninger, hrie beEteramehesled ndgjures »f et 
■djektiv; waledes Imaer vi t. ei. Grettåa s. kap. 9: gicfarinn fdkr =- skib (hror 
der aabenbart skal forbindea: »afnriitn fåkr ränna, geo. |)lnr. »f rpnj; smL 
OwlnMU, Nogle BeniKrkninget om Skjaldedigtenes BeakaffeDhed etc. s. 314); Pms. 
II, 331 förbinder EgilsMn: hjdlmaST Hroplr " kriger (mfdeuB Lei. poet kon- 
struerer anderledes). 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 261 

hundrede derimod stiger deres antal: Yiglundar saga, hyis 
fleste vers vel tilhörer det 13:de aarlL'B slutning (se Vigfus- 
sons udgaye, s. Yl) og Gfsla s. Stirssonar fra det 13:de aarh. 
yder i sine manspngsvteur et betydeligt antal kyindeben^T- 
nelser af denne art. Der kan vistnok ikke herske tvil om, 
at Bugge har ret, naar han mener, at disse virkelige haly- 
kenninger for en vsesentlig del skyldes en urigtig opfatning 
af visse arter af tikend heiti, der samtidig förekommer som 
hovedied i kenninger. 

III. Personnavnes indflydelse paa mands- og kvinde- 

kennlnger. 

M. F. Lundgren har i et arbeide betitlet Spår af hed- 
nisk tro och kult i forns venska personnamn, Upsala 1880 
s. 4^ udtalt sig om brugen af ordet oss og gudenavne i per- 
sonnavne og mandskenninger paa folgende maade: Aarsagen 
til denne bemserkelsesvserdige lighed mellem poetiske omskriv- 
ninger og sammensatte personnavne synes mi&: höist sand- 
synUgt at v«re at söge deri, at en del gamle navneformer 
har udövet indflydelse paa den poetiske udtryksmaade; senere 
kunde ved gjensidig indvirkmng yderligere oyerensstemmelser 
v8Bre erhvervede. 8. 14 ff. siger han om valkyrjenavnes före- 
komst som kvindenavne og i kvindekenninger: Just disse 
kvindenavne synes mig at vsere de mönstre, hvorefter 1ig- 
nende omskrivninger oprindelig er dannede. Beviseme for 
disse satser mener nu Lundgren at have leveret i et fore- 
drag ved andet nordiske Filologmöde, se Forhandlinger s. 
212 — 15, hvor ogsaa en tredie hovedkategori dragés til, nem- 
1ig mandskenninger med treenavne, under henvisning til de 
mythiske navne VtlmeiiFr (Hyndluljöd) og Bglporn samt old- 
svensk Oertharn^ Oötstaver (oht Sigistap) og navne paa 
-viper. 

Dette sidste punkt skal vi her ssette ud af betragtning, 
da de spinkle piller, hvormed paastanden er stöttet, langtfra 



Sea Hj. Falk. 

fonnaar at holde den oppe: ti det er formentlig klart, at an- 
fSrselen af tvende uorsk-iölandBke uavne, der tilmed begge er 
hentede fra mythologien, og af et par andre fra n^rbeslfeg- 
tede aprog her ikke skal kunne tjene, vi vil ikke sige boio 
bevis, men til BandsynliggjÖrelee af theorien. Hvis man vil 
give sig til at forklare store virkninger ud af saa spsede aar- 
Bager, udeu samtidig at paaviee, hvordan disse efterhaanden 
har Toxet sig store, kan man overhovedet faa frem hvadsora- 
helat: det gjeelder her om, at causa ogsaa er causa sufficiens. 
Derimod har vi i mythologien, hvorfra digteme överalt og 
til alle tider har hentet en saa betydelig brökdel af sine 
billeder, en futdgotl hjemmel for disse omskrivninger, i den 
mythe nemlig, som fortseller om menncskemes skabelse af 
tvende tra;r (se ovenf.). 

Hvad angaar omskrivningeme med gude- (og valkyrje-) 
navne, hvis bprindelse af peraonnavne ei i detaljen er paavist 
eller läder sig paavise, skal vi til theorien i sin almindelighed 
forudskikke fölgende principielle bemerkninger. Det er vistnok 
sikkert, at eaadanne personnavne er urgamle, tildela vel seldre 
end de poetiske omskrivninger af denne art. Men fölger saa heraf 
uden videre, at de aidstnsevnte er damiede med de förste som 
mönster? Ingenlunde. Vi har godtgjort og vil fremdeles faa 
anledning til at paavise, at alle andre kategorier af omskrivnin- 
ger har långt naturligere kUder, det vtere sig i mythologien, 
sagnhistorien, den folkelige övertro eller i billeder fra natu- 
ren, og da her en henvisning til forestillingen om menneskete 
guddoramelige afstamning (sml t. ex. Rtgsjjula) giver en fyl- 
destgjörende förklaring, aynes da ikke mest ligefrem at an- 
tage, at her navnegivningen og digtningen simpelthen har Qet 
af fielles kilde, mythologien» rige vreld? Og lad os paa den 
anden side sammenhgne diase navne og disae omskrivninger lidt 
ntermere. Hvilke gudenavne er det, som specielt skulde have 
dannet mönstret? Aabenbart fremfor alle Thor, hvis navn 
förekommer i et nresten uoverskueligt antal nomina propria. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? B6B 

Hans navn skulde vi altsaa vente at finde rigt reprsesenteret 
i de poetiske betegnelser. Men merkelig nok förekommer 
porr aldeles ikke — ikke en eneste gäng — i mandsken- 
ninger. Og dette factum viser sig ved neermere undersögelse 
at ha ve sin gode gnmd: i poesien bruges hovedguddommenes 
egentlige navne som regel ikke i omskrivninger for mennesker. 
Det er hovedgudernes binavne, de hvormed de kaldte sig 
blandt mennesker (sml. Grimnismål str. 48, SnE. I, 114*®"""), 
gudesönneme og overmenneskelige veesener, som indgaar i 
disse kenninger; fra grsensegebetet altsaa, hvor det guddom- 
melige og det menneskelige berörer hinanden, hvor beneev- 
nelseme for guder og mennesker modes i det halvguddommelige, 
det heroiske (smL sigtivar^ osa synir^ åsmegir^ sigttva synir^ 
Hröpts megirj ösk'megir\ det er fra disse enemerker, man 
hentede disse betegnelser. 

Efter at jeg nu, som jeg tror, har godtgjort, at ingen 
af kenningemes hovedkategorier skylder personnavne sin op- 
rindelse, er det tiden til at gjöre indrömmelser. Der gives 
nemlig, efter min mening, virkelig enkelte tilfselde, hvor en 
indflydelse af den omhandlede art läder sig konstatere; men, 
vel at merke, der er herved hverken skabt nye kategorier af 
omskrivninger, heller ikke har det til nogensomhelst tid vee- 
ret etableret som princip i skaldekunsten, at kenninger for 
mand eller kvinde kunde dannes ved abstraktion af person- 
navnes slutningsled. Vi gaar över til at dröfte disse tilfeelde, 
der maa bedömmes hvert efter sine forudssetninger, idet der 
— som sagt — aldrig har existeret noget bevidst, direkte 
^l^hold meUem personnavne og omskrivninger som kategorier 

Bugge antager i sin afhandling om Iduns sebler (Arkiv 

24), at de for3rngende eeblers vogterske har faaet sit 

Idunn ved en etymologiserende tilknytning til icf- 're'. 

{ives overhovedet flere exempler paa, at navne anvendes 



Hativiske lietydning '). Ynglingatal etr. 4 bra- 
net Grimhildr om en man?: her er grim- ud- 
10 'nat', og nattens Hild en keanii]» for mare. 
i str. 17 betegner mandsnavnet Heiå-rekr, livis slut- 
led eg lig er en svrekkelBC af -rikfy got reiks (fyrste), 
ffitte, hvortil grunden kun kan vrere den, at ordet er 
dologiseret som 'hedens fyrste', af hei^r og reka. Denne 
! kenning er sirlig instruktiy: der exist^rer nemlig i 
oldnorske sprog ingen förbindelse som reka hnd eller 
J, og dog har folkeetymologi gjort sig gjseldende, efter et 
ncip, som GJslaaon etsteds har formuleret omtrent saa- 
ledes: sprogene hylder, som menneskeme, satsen 'noget bedre 
end intet', og foretra'kker en tilknytning, der ikke taaler kriti- 
kene skarpe lys, for et ordkomples, hvori de ikke kan la;gge 
noget aandigt indhold. Paa lignende maade har da navnet 
PJöårekr aabenbart vffiret deriveret af pj6& og reka, tiltrods 
for, at verbet reka ikke findes saaledes brugt. Dette u&vn 
förekommer du "vistnok ikke som kenning, men derimod 
trende andre af samme fysiognomi, og som kun kan skylde 
disse egennavne ain tilblivelse: disse er fålk-rekr 'fyrste', Hkr. 
8. 255 (i en strofe *) af Sigvatr |)6räar8on) og moldrekr 'JBette', 
SnE. I, 516 '), med hvilken sidste kenning Gislason, hvis 
förklaring i iövrigt er noget afvjgende *), i Aarb. f. nord. 



') Uermed kan B&mnienlignea kenningerDO h^gg-ormr ^ apyd. Njala, Yggjar 
val-bygg — blod, SnE. 

') Jeg ta^ser denno stiofc saaledes: raan er hing at Heinir | hr/rlinna mrgu 
vinna | Peir pHu fiug jUira \ fåttriks en pl dreklai, i, e. raun ei hina. at 
Heinir tnegu vinna fieira en drekka fålkrcks pi ; Peir ptta hrtelinm flug (an- 
gaaende cija se FnUu'-'r ' ctja 3). 

') D«nD0 strofe tjder jeg med Gislason 1. c aaaledes : esat umJjorAar ApilM] 
— oräbrjålr Dpnum f ordar \ nioldreks — mttnka oaldi | tnaringr ewtftinteri 
d. c. ingen fyrste paa joiden (eg. nnder verdenatiKet) ei Qad (eg. tnnnkeoM 
behersker) nierinere end du, Daners beskjtt^r. 

*) Ligeaom Gialason i sidit« led ser snbatantiTet raUr, suilttde* Egilison 
Irfi. poet. i fölhrekr et adjektiv rtkkr — rakkr. Imidleitid \ait oodieot begge- 
steds enkelt k. Ogsaa er en jattekenning 'moldeoa beherakei' at forstrakke for 
'mnldens mand*. Et adjektiT rekkr — roUr tnide Tutnok mnligtiw foieligga i 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget ktmstigt? 265 

Oldk. f. 1868, 8. 359 — 65 sammenligner jeettenavnet Äumir 
(af aurr 'grus'; Grottas. 9, Fms. VI, 403. 2, Bergbua påttr 
og remseme) og fröns folk; samt aur-rekr 'jeette eller dverg' 
i Korna. s. str. 81 (aurr eks drykkr = poesis *). En 
sidste kenning er vistnok ikke ligefrem dannet, men omfor- 
met saavel ideelt som formelt efter ovenstaaende: dette er 
land-reki = ags. land-rica^ hvoraf SnE. I, 516 har folgende 
mislykkede, men interessante förklaring: pvi heitir hann (o: 
konungr) sva (ni. landreki\ at hann rekr her um land an- 
narra konungaj eda rekr her or sinu landi; altsaa: reka 
land i betydningen styre et land var dog Snorre for kritisk 
til at acceptere! Det resultat, vi naar til, er saaledes fÖl- 
gende: de om talte kenninger paa -rekr (og -rekt) er formede 
(resp. omformede) efter nomina propria efter mönster af an- 
dre kenninger af lignende typus '). 

Ligesom disse er de eneste mandskenninger, der her kan 
komme i betragtning, saaledes frembyder ogsaa kvindeken- 
ningerne kun et saare begreenset antal. Jeg antager her 
överalt analoge forhold med dem, som ved de netop behand- 
lede omskrivninger ligger saa klart i dagen: om nogen ab- 
straktion af sammensatte kvindenavnes slutningsled uden be- 
stemt tilknytning til allerede givne ord, der bruges eller kunde 
teenkes brugt i kenninger — saadan er nemlig Lundgren'8 
opfatning af forholdet ved unnr og fri^r^ se Forhandl. — 
kan intetsteds veere tale. Jeg skal her strax belyse denne 
sats ved en sproglig analogi, hvor de psychologiske forholde 

den af Fritzner Ordbog ' fra Stjörn citerede sammensflBtning skihrekkr f— ahil" 
rikr), mindre sandsynlig i eirekks, Gisla s. 8. 25. 1; men i yerseti Heimskringla 
er ordet snbstantiv, og her sUpper man ikke ud med substantivet rekkr 'mand, helt'. 

*) Ogsaa jå-rekr 'björn' og jgrmun-rekr 'oxe' turde bero paa om tydning af 
pereonnavne. Efter Bug ges mening har nomina agentis dannede af verber med 
kort vokal föran enkelt konsonant altid n-^uffix: istedetfor hra^vcUtr 'gladius' 
har andre hss. -var är; sapp-drepr 'boldtra' ci teres i Oxf. Ordb. fra Vfgl. 24: jeg 
kan ikke finde ordet i Vigfussons udgave af sagaen (derimod vel knatt^drepa f.). 
Usikker er tydningen af gan(d)-rekr 'ventus' (sml. il-reki), 

^) Oest-reki i Eetils s. hasngs s. 132 er et blöt fingerat navn. I Gautreks s. 
8. 9 sflBttes navnet Oaut-rekr i förbindelse med verbet reka. 



266 Hj. Falk. 

maa veere af TSBsentlig ensartet natur. Det turde vsere al- 
mindelig bekjendt, at compoeita, saavel fra betydningens som 
fra formens side, kan öve indflydelse paa usatnmensatte ord; 
vi skal nsevne nogle exempler paa det sidste: svensk nypan af 
sammenssetningen med torn- ^)j gotländsk tigd af hestigél^ 

m 

engelsk drake af ags. ened-raca^ mlat demnare af candem" 
narCy norske dial. sigda for igda af genitiviske sammenseet- 
ninger^ drima i SnE. I, 563 blandt arrostu heiti istedetfor 
prima: i composita, som t. ex. eggprima^ kan p gaa över til 
dueller d (saaledes ogsaa dres- : pre$-j SK II, 561?); paa 
samme maade synes i SnE. I, 538 — og dette exempel in- 
teresserer os her sserlig — i udtrykket: kona er ak kgllut .... 
run buanda sins formen run at have fortrsengt det sprog- 
rigtige runa ved indflydelse af kvindenavne. Betingelsen for 
en saadan paavirknings indtreeden er selvfölgelig den, at 
det sammensatte ord i hyppighed overgaar det usammen- 
satte. Men paa en ligefrem selvstsendiggjörelse af et ikke 
Isenger existerende sammenssetningsled eller, hvad der kom- 
mer ud paa det samme, af en afledningsendelse kjender jeg 
intet exempel og tviler paa dens förekomst inden den na- 
turlige sprogudvikling ^). Det maa da ogsaa for kenninger- 
nes vedkommende vsere det methodisk eneste rette, först og 
fremst at forsöge sig ad den her anviste vei, hvorved al tale 
om kunstige orddannelser falder bort. Vi gaar över til de 
enkelte punkter ^). 

Einarr Gilsson, der hörer det 14:deaarhundrede til (c. 1350), 
anvendcr i to kvindckenninger ordet unnr som hovedied: unnr 
ofnis j artar (Bisk. s. II, 19. 1) og unnr unnar elda (Bisk. 
II, 174. 4). Der spörges nu, om vi heri har at se -^ges- 

*) Sinl. tysk fussiapfe (og verbet iapfen) samt n. dial. Imat^yvel, 

') Jeg tror saaledes ikke, at t. ex. inde nogensinde uden folkeetymologisk 

tilknytning til et bestaaende ord kunde antaga betydningen 'kvindeligt YflBsen'. 
*) Ordet fijoit^ hvorom Bugge Arkiv IV, s. 118 f. har handiet, kommer ber 

ikke i betragtidng, da det allerede tilhörer den »Idste folkelige poesi (förekom- 
'r t. ex. i Hävamäl). 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 267 

datteren JJnnr, Udr, eller om det er kvindenavnet C/nnr, der 
ved sin hyppige brug som slutningsled i kvindenavne (hvor 
rigtignok paa Einars tid kun formen -unn anvendtes) har 
faaet sin betydning afbleget til en abstrakt betegnelse for 
kvinde. Jeg formidler begge disse alternativer: vistnok er 
det saa, at ^Egesdötrene efter skaldepoesiens technik aldrig 
bruges anderledes end som personifikationer af bölgeme og 
saaledes ikke kan indgaa som hovedied i kvindekenninger, 
men Unnr danner forsaavidt en undtagelse, som en enkelt 
sen digter, forledet ved ordets anvendelse i nomenklaturen, har 
grebet feil med hensyn til de klasser af veesener, blandt 
hvilke valget her er tilladt *). — Ordet fri(^r förekommer i 
flere kvindekenninger, hvis bestemmelsesled betegner smykke 
eller klsedningsstykker (desuden blandt kvenna heiti SE. II, 
490); i Grettis s. kap. 86. 1 opfatter J. J)orkel8Son (gjålfrs 
fagrlogs) friöi som vokativ. Som nomen proprium förekom- 
mer Frti^(r) i Fjplsvinnsmål blandt Mengl9d'8 (vistnok Freyja) 
tjenerinder sammen med det ensartede Blt^r\ egentlig personi- 
fikationer af kvindelige egenskaber. Der er ingensomhelst 
sandsynlighed for, at Fri^(r\ mere end de andre halvt over- 
menneskelige skabninger (med undtagelse af den helt guddom- 
melige Eir\ hun regnes sammen med, skulde vsere optagne 
blandt de poetiske omskrivninger, dersom ikke netop dette 
ord udgjorde en saa hyppig endelse i kvindenavne. I andre 
tilfaelde turde et ords förekomst i navne have ikke bevirket, 
men fremmet dets anvendelse i kenninger, saaledes ved Gerdr 
og pru&ry der begge optraeder uforholdmeessig hyppigt i digt- 
ningen, maaske ogsaa Gunnr og Hildr o. a. 

Sluttelig endnu dette. Hvis isländske skalde med hen- 
sigt dannede kvindekenninger af kvindenavnes slutningsled, 

*) Bimeligvis er Unnr som kyindenayn intet andet end ^gesdatteren; paa 
samme maade er i oldsvensk Kölga et kvindenavn. Om disse vandmöers oprin- 
delige identitet med valkjrjerne handier Lundgren, Spår af hednisk tro etc 
8. 28. Vi har her et fomjet bevis paa, at personnavne og de digteriske om- 
skrivninger gaar hver sine yeie. 



268 Hj. Falk. 

uden andet princip end dettea hyppige brug og deraf fly- 
dende anvendelighed som rent abstrakt kvindebenspvnelse, 
hvorfor kom da t. ex. ikke {-)bjprff, hvoraf Gislason Aarböger 
f. 1870 8. 131' opregner 19 forskjellige navne, eller (-)riéfr, 
der i talrighed overgaar {-)fri(Fr, eller {-)rtin eller {-)hei(fr i 
betragtning, men kun aaadanne, ved hvilke associationer af en 
eller anden art er med i spillet? AUerede den omstfeudig- 
hed, at en saadan klassa af omskrivninger aldrig omtales af 
de gamle grammatikere, tåler mod antagelsen af, at en l»e- 
vidst virksomhed har fundet sted; den rent sporadiske op- 
treeden beviser, at ber intet bestemt princip for dannelee af 
kenninger foreligger; og den omsta^udigbed, at der överalt 
findes andre tilknytninger, viser os forholdete sande natur, 
det instinktive og urefiektcrte dcrved. 



IV. Overslgt över det poetiske udtryka udvlkllngr. 
Vi har i det foregaaende ätter og ätter seet, bvor- 
ledes de poetiske omskrivninger fra at vtere levende billeder 
i tidens löb er blevne til döde formler, dcrved at de myther 
og anskuelser, hvori de havde sin rod, er glemte eller af- 
blegede. Dette var t. ex. tilfrelde med omskrivningeme af 
guld ved jffittens talc, af ekjold som Ulls skib og mange an- 
dre. Vi skal nu behandle nok en berben hörende klasse af be- 
tegnelser, hvor Snorro — - ligesaalidt som nogen anden af de 
gamle grammatikere - — end ikke gjör det ringeste lorsög til 
en förklaring, hvor önskelig en saadan end kunde synes, vffire 
sig af fornem ligegyldighed ligeoverfor folkelige overtroiske 
forestillinger, eller — hvad der turde viere vel saa sandsyn- 
ligt — fordi han ingen tilfrcdsstillcnde oplyaninger havde at 
forebringe. Dettc er betegnclser af sindct som troldkvindens 
vind, en omskrivning der barrer et pricg af ura'ldc paa sin 
pande. Om eindet eller sjtpleu tiBnkt som et vindpust (sml. 
lat. animus og anima, oldn. gtid og andi) handier Grimm 
Mythol.' 8. 786. At der tillagdes huen en deemonisk karak- 



Med kvilken ret kaldes skaldesproget konstigt? 269 

ter, er naturligt, naar man overveier, hvorledes det neermest 
er som ustyrlig lidenskab, at for et primitivt folk sindet viser 
sin existens og magt Interessant er selye ordet for 'sind' 
eller 'forstand', oi^rj der tilhörer samme rod som adjektivet 6&r 
'rasende' — og vel ogsaa som sanskrit väta- 'vind'! Det var om 
natten, at troldkvinder og volver sad ude og seidede (sml. 
Grimm, MythoL* s. 995 f., 1006 f., 1010 *), og hvad deres 
seid seerskilt var rettet imod, forteeller Eddaen os: sei& hug 
letkififiy hun gjorde folk vanvittige *), siger V9lu8på om 
Heidr '); om sindet paavirkende galdre (og runer) tåler Hår 
vamål 146, 155, 161; om troldkyndige kvinders magt över 
ens sind handier Hävamål 113 — 14. Men vi har ogsaa mid- 
ler til en nsermere bestemmelse af de forestillinger, hvormed 
de behandlede kenninger er knyttede sammen. I Håk. g. s. 
kap. 26 leeser og konstruerer jeg: gramr jgfra^ hinn es gat 
yfrinn hyr måna ösk-Bånar *), gerra hlifa sér i geirvifa 

>) Ed direkte nordisk parallel (sml. kveld-^ myrknäa) til oldhöitysk naht- 
fara 'hex' ffiver SnE. I, 466, hvor endel troldkvindebenflBynelser opregnes [NB. 
det oprindelig koUektive ord troll betegner, ligesom gifr, specielt troldkvinde: 
iierved tror jeg, at Bagges indyendinger Arkiv II, 215* kan biliegge^]: lase- 
maaden i le^ ndfyldes naturlig til nåUfara, indecl. adj., hvor ved vgrä n, bli- 
ver en trseffende betegnelse for hex (vgrS sing. til varäir), — Eller er ndttfara 
genitiv af *ndttfari m. 'månen' (sml. Ijösfari m. 'solen', myrkfara f. 'natten')? 
Kan lassemaaden vgrä nafjarSar forstaaes som vgrä jarSar nafs » 'maanens 
kvinde' (man ventede hmins naf^ men maanen var jo ogsaa knyttet til jorden 
ved sin bestemmelse at oplyse denne)? Isaafald knnde man i Sonatorrek str. 13 
muligens Isese: måna hama (hs. m* bjamar), Ogsaa kenningen tungl sjgt- 
Hrungnis (SE. I, 464) tnrde da forklares som tungUHrungnis ^jgt » seiä- 
manns hjun (sml. vilsinn vglu nedenf.) Se nedenf. i texten. 

*) Denne opfatning, som jeg er kommen til nafhasngig af andre fortolkere, 
er fomylig ogsaa fremsat af F. Jonsson i hans Edda-udg^ve. — Om paabexet 
vanvid se Grohmann, Aberglanbe s. 200; Wnttke, Der dentscbe Volksaber- 
glaube, 8. 252. Omtales maa ogsaa svensk gan 'gal' (se Rietz): gael. gon 'for- 
hexet', oldn. gandr 'trolddom' » irsk gonod 'forhexelse': engl. yond 'afsindig'. 

*) Tilföielseu: a vas ångan \ illrar brtiäar torde mnligens udsige, at det 
issBr var elskovsraseri, hun opvakte (om kjerlighedsgaldre se Håvam. 16t). 

*) Cod. AM. 35 har oskvan^^ AM. 37 har oU kvanar^ den kjöbenhavnske 
udgave af Hkr. har öda kvdnar^ Peringskjölds Ops gvanar. ösk-kvdn kan, som 
et digterisk ord, foruden den ordet af F. Jönsson, Egilssaga t. 422, tillagte passi- 
viske betydning 'önskeviv' (erwiinschtes weib ; sml. ösk barn adoptivbarn, i prosa, 
og biS-kvdn i poesi), endnu have to betydninger, nemlig enten 'jord' (sml. åsk-vif 



270 Hj. Falk. 

snerru. hyrr måna ösk-Bdnar er en omskrivning for 'mod'; 
måna osk-Rdn er 'troldkvinde', egentl. 'den der med sine 
(tryllekraftige) önsker henvender sig til maanen'. Rån er 
trolddommens og den magiske lagekunsts gudinde: derfor kan 
hun kaldes Gymis vglva paa samme tid som hun opregnes 
blandt åsynjerne ; hos Brage kaldes Hild ce^a v^ qf-perris k. 6$k- 
liån ^) og lige efter med en kenning, der netop udsiger det 
samme: dreyrufffa henja^hceti-prudr; det er isandhed ikke 
let at indse, hvorledes den trolddomskyndige Hild saavel som 
troldkvinder i sin almindelighed skulde kimne 'kennes' bedre. 
Ved seiden var altsaa maanen nödvendig, det er fra den, at 
fortryllelsen udgaar. Forestillingen om maanens indflydelse 
paa sindet er seldgammel (sml. Bibelens lunaticus); hcrtil 

qs. oska tif) eller 'gift kvinde som önsker sig iioget'. Fölgelig kan JoDsson^s tyd- 
ning uf dctte sted — som mildest tält usikker — ikke tages til indt«gt for hans kon- 
jektur 3fdna hruitar Sonatorrek str. 13. Isandhed, hvor staar det fortalt, at Mani 
er en jotun og gift med en troldkvinde? SE. 1, 56 hensevnes hans fader ^maår . 
Ogsaa den omstsendigbed, at Sol SE. I, 118, 556. 3 regnes blandt åsynjerne og 
ikke har faaet denne rang ved giftermaal med nogen ås, synes at tale mod, at 
hendes broder Mani uden videre anssettcs som jotun, da dog forholdet BÅn: Aegir 
ikke er analogt. B. M. Oisens tydning i Aarböger f. 1886, s. 195 IT., udgaar fra 
et ål n. => oht. wuol nederlag, ödelseggeLe, der skal foreligge i Sn£. II, 102.1; 
denne förklaring har foruden andre svagheder specielt den, at ordet d^s exi- 
stensberettigelse afhsenger af et eneste hs.^s Isesemaade; ti i SnE. II, 102 er,, 
som tidligere paavist, at Iseso d/, o^ de ovrige af Oisen anförte ord er ikke at 
stille bid : oldn. orU u. er aileilet af udj. all (ala), det norske vcrbum öla har 
begrebsligt intet tilfaelles med oht. wmoI. 

*) Jeg befinder mig her i det tllfselde ikke at kunne orklaere mig enig med den 
ndmerkede fortolker af skaldevers B. M. 6 Isen i hans udvikling s. 18' af hans 
ufhandling om Eormak^s vers (uden forsaavidt angaar hans kritik af F. Jons- 
son^s og GeringV forklaringer), og mine gmnde er fölgende: 1. haandskriftemes 
lajsemaadcr tåler afgjort for ösk-Eån; 2. det er mig umuligt at indsc, at 
udtrykket ccita ^ pirrir ikke skulde kunne betegne 'blödningens stansning', men 
derimod 'aarernes udtörren, resp. aareladning': verbet Perra betyder i etbvert 
fald ligesaavel 'aftörre' som 'udtörre'; 3. det er vistnok saa, at gcirr i poesien 
metaforisk kan betegne et hvilketsomhelst spidst redskab, saaledes en lancet 
men hermed er askr. der egentlig betegner et lan«eskaft og som pars pro toto 
kan anvendes om den helc lanse, ingenlunde analogt: ti det begreb af spidshed 
eller skarphed, der inharerer ordet gcirr er ved askr i ethvcrt fald kun sekun- 
da?rt tilstede; et epitheton som t. ex. bitr vilde passé paa QMr^ men ikke 
paa askr (derimod: skafnir askar j Jtvitir askar); ordenes metaforiske brug er i 
den klassiske skaldedigtning överalt behersket af den streuge smag. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget konstigt? 271 

sigter vel Vpluspå str. 5: ^mdni pat ne vissiy \ hvat hann 
megins åttV; ^heiptum skal mana kvedja\ siger Håvamål 
str. 137; i den isländske folketro lever ideen endnu: 'hvis 
maanen skinner paa en svänger kvindes bryst, bliver fosteret 
maanesygt', heder det blandt viti i J. Arnasons Islenzkar 
fjödsögur n, s. 546 *). 

Medens nu saadanne omskrivninger som de her nsevnte 
ugjenkaldelig har tabt sin malende kraft og evne til at frem- 
kalde ideassociationer, ligemeget om senere spekulationer 
ved sindrige fortolkninger har forsögt at indbleese dem et 
kunstigt liv, eller ei, er der andre tilfselde, hvor den op- 
rindelige anskuelse er gaaet tabt for bevidstheden, men 
hvor accessoriske forestillinger efterhaanden har indtaget 
den ledige pläds og opbygget en ny kategori paa den gam- 
les ruiner. Et exempel herpaa er troldkvindenavnes an- 
vendelse til at betegne vaaben. Det er i den klassiske 
tid blöt oxen, der betegnes ved kenninger med trold- 
kvindenavne, sml. SnE. I, 420: eoi^r kalla menn trollkvenna 
heitum *); sammenligningspunktet synes at veere den larmende 
lyd (se F. Jönsson, Tindr Hallkelssons vers, Aarb. f. 1886, 

') Paa dette sted har cand. mag. Hjalmar Pettersen gjort mig opmerk- 
som. — Om maanesyge i tysk folkeovertro se t. ex. Wuttke, Der deutsche 
Volksaberglaube, s. 282, 353, 367. — Forestillingen om maanens forhold til 
trolddom tilhörer ogsaa den klassiske oldtid. Herom meddelar min ven, hr sti- 
pendiat P. N. 08tby mig fölgende: 

Maanegudinden Luna identificeres mod tryllegudinden Hekate. 

Efter Horats' satirer I, bog 8, v. 21 maa bexene vente med at samle ben 
og giftige urter paa kirkegaarden, indtil maanen er kommen frem. 

Medea yenter tre nsetter paa fuldmaanen, för han paa Jasons bdn ved sine 
trylleknnster kan forynge hans fader (Ovid. Hetamorph. VII, v. 179 f.). 

Trylleurter skulde skjseres med kobbersigd i maaneskin. Vergil.£nei8 IV, v. 513. 

Hexene kan traskke maanen ned fra himlen ved sine tryllesange. Horats' 
epoder V, v. 46 og XVII, 78; Vergil. Ecloga VIII, v. 69. 

Hos Theokrit II, 10 siger troldkvinden: Saa vis dig dog maane! ti dig vil 
jeg anraabe i min sang, du taose guddom! 

^) Dersom exemplet SnE. I, 430 stemmer med texten: ex heitir trgllkona 
hlifa, maa yjgmis brå* betyde skjold, men ndtryk som brynfiagS^ aöknar gifr^ 
anerru Gjdlp, fjgrnia Fala, hen-Oriär, ^jdlm-Gridr^ o. desl. gjör överskriftens 
nöiagtighed tvilsom. 

18 



272 Hj. Falk. 



8. 360). Tfldels gpiller ogsaa mythen om de sol og 
i nlTeskikkelse forfölgende trold (resp. i troldeham fiirfiA- 
gende ulye, Ysp. 40) ind ^\ smL udtryk som: bry^fu åtU 
ImåtH bita gunnar s6l^ HR, aålgagarr seUar beit leggi^ 
Tmdr Hallk. (sml. månagarmr\ Håla hlir-aålar^ SE. II, 
122. 3, gt/r nausta blakks hlémdna p6rdr Sjårekason, idet 
det ene billede har fremlokket det andet Efterhaaoden har 
na den oprindelige betydning af disse öxekenninger, hyorom 
de gamle grammatikere intet ved at berette, maattet Tige for 
den til g^rond for de sistnseynte udtryk liggende opfisitniiigy 
og konsekvensen heraf dragés med nbönhörlig logik: pesa lutar 
trpU er alt (saa maa Iseses) sempat må fyriffara^ siger SnK 
n, 513, og ligedan SnR II, 429; pil vdpn eru trpll .... 
W^fl, SnE. n, 512. 

Yi gaar över til at omtale et pankt, som kan siges 
baade at vsere aarsag til og fölge af det forfald i det poetiske 
ndtryks levande anskuelighed, som hidförte den stereotype skal- 
dedigtning; vi mener den forblandning af omskrivningemes for- 
skjellige kategorier, hvis nsermeste grund er at s5ge i en mis- 
brug af den licens at anvende afledede kenninger (se nedenf. 
om nigervingar). Saaledes synes der at have vseret tvende 
grundformer for guldkenninger udtrykt ved navne paa vand, 
nemlig Rinar mdlmrj der allerede förekommer Sigurdarkv. 
Fåfn. m, 16 og henviser til Nivlungesagnet, og Ji^is eldr 
eller IjoSj der förklaras i indledningen til Lokasenna saaledes: 
^par (hos -^a) var lysigull haft fyr elds 1j6s\ og med no- 
gan sandsynlighad ladar sig tilbageföre til morildens lyse 
guldfarv^e. Allereda temmalig tidligt tillod imidlertid digtere 
sig for Rhin og havet at indssetta hvilkesomhelst bensevnelser 
for vsedskar, og de tvanda klasser faldt herved fuldstsendig sam- 
men : man fik t. ex. kompromisudtryk som eldr a (smL SnR 
I, 338) eller Rinar hål (SnE. I, 708. 2), ja allerede i Bjar- 

', En troldkvinde bensvnei» af Brage eldsolar bpl^ d. e. bpl åölarMs (smL 
SnE. I, 57: Padan tynir sél åkini Hnu), 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget konstigt? 273 

kamål (skjönt tvilsomt, om i et oprindelig til digtet hörende 
stykke): eldr Orunar ved siden af det eeldre Binär rauih 
målmr. — Ligeledes har en sammenblandning af skjolde- og 
sverdekenninger fundet sted. Det heder SnE. I, 420: skildir 

eru kalladir $61 e&a tungl .... skipsins; saadanne 

kenninger er heller ikke sjeldne: skipsöl, hl^rsölj hlyrtungl^ 
o. a.; jeg er tilböielig til at se dem i förbindelse med ud- 
trykket såUbor^ eller söl-byr&i om raelingen (SnE. II, 443 
kaldes skibet solbords goti\ og da dette prosaiske udtryk selv- 
fölgelig ikke kan skyldes de neevnte kenninger, antager jeg, 
at den nautiske tenninus solhortf — der muligens oprindelig 
er sammensat med soli m. grundstok (se Aasen under solé) 
— kan have influeret den poetiske udtryksmaade, idet jo 
rselingen jevnlig dannedes af en skjoldreekke, saa meget mere 
som sammenligningen ellers er trsefifende nok 0; det er ial- 
fald at merke, at Snorre ikke neevner mani i disse omskriv- 
ninger, og hvor dette ord förekommer saaledes brugt, tör dette 
hsenge sammen med udviklingen af ordet tungVB betydning. 
Urtypen for de herhen hörende sverdkenninger synes at vaere 
'Odins ild' (sml. SnE. I, 336: i ValhQllu vdru sver^in fyrir 
éld\ demeest 'hjselmens eller brynjens ild' (SnE. I, 428) eller 
'kampens, valkyrjens eller hserkongens ild' (SnE. I, 420: 
våpn . . . skal kenna til orostu ok til ö&ins ok valmeyja ok 
herkonunga)] videre kan for eldr indseettes s6l (sml. SnE. I, 
624: gengr hon (o: s6l) fyrir eld t gllum kenningum) eller 
tungl eller mani (sml. SnE. H, 428*'-*', 512«-*<>). En 
kenning som sol Svglnis éla for sverd (Fms. II, 317. 1), 
sammenlignet med gunnar s6l = skjold (HR. 31), viser for- 
blandingen; mortf-rgttull overscetter Egilsson Lex. poet. med 
'sverd', mor&söl först med 'sverd', derpaa med 'skjold'. 

Medens i den klassiske skaldepoesi omskrivningeme er 
hentede fra de samme kilder, hvoraf al digtning öser, dykker 

*) Omyendt kaldes solen My-al^pldr^ Gd. (sml. SE. II, 162 om aptrbeiSilig 
metaphora). 



274 Hj. Falk. 

der i en senere periode nye udtryk op, der er uden rod i 
mythologien og i folkelige forestillinger, unaturlige og stö- 
dende. Sa^danne er t. ex. mandkenninger med jotunnavne. 
Allerede Snorre siger SnE. I, 334: kennt er ok (se. ffm&r) 
vi^ jgtna heiti^ ok er pat flest hd(f e&a lastmcBli^ og SnE. II, 
498 uden indskreenkning: kennt er ok tiljgtna {e^a dverga). 
Fra den klassiske digtning kan kun nogle faa exempler an- 
föres, hvilke som staaende paa greensen af denne regel og 
gudebensevnelsers anvendelse er vel skikkede til at vise den 
nye lovs opkomst. Disse exempler er: Mimir^ et midt mel- 
lem gude- og jsetteverdenen staaende vsesen; midjungr (sml. 
SE. II, 497 og 628): det er et spörsmaal om ikke midjungr^ 
der efter sin etymologi betegner den i midten, midt mellem 
to partier staaende, oprindelig er et tilnavn til Mime, der 
netop indtager en saadan stilling; angaaende J^ir anser jeg 
det nu for utvilsomt, at Gislason (CEgir og -^gir) har 
trufifet det rette, naar han antager, at i kenninger överalt 
nomen agentis oegir er at tese; Narfi opregnes ikke blandt 
JQtna Imti (Narve i oldsvensk mandsnavn). Först i SnE. ET, 
634 hörer vi noget om, at kvinder omskrives ved troldkvin- 
denavne, ^ef illa skal kennä*] herpaa yder den gamle tid 
intet exempel: Rdn var jo en åsynje, Nauma nsevnes ikke 
blandt remsemes jsettekvinder, derimod SnE. II, 490 i kvenna- 
heiti okend: hun har da vel indtaget en mellemstilling. I 
Bröt af Laufåss-eddu belaeres man endvidere om, at kvinder 
kan omskrives ved maskuline trsebensevnelser (allerede Uppsala- 
edda SnE. II, 319 har: gllum vidar heitum)^ og ved konge- 
navne ^) (ligesaa SnE. II, 513), at de kjendes til kampen 
og til söen, etc: altsammen höist paafaldende säger og vidt 
fremmede for de gamle skaldes technik. Ligeledes beror den 
SnE. n, 428 givne anvisning: skip må kalla dyra heitum ok 
fugla vistnok paa misforstaaelse af ordene hrqfn og valr i 

^) Det SuE. II, 632 anforte vers synes misforstaaet; jeg konstrnerer :/o/(^un^r 
(d: fyrsten) verr mdferila hauka (sml. II, 428) Ignd randar lauk. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget konstigt? 275 

skibskenninger: disse er nok her de bekjendte hestenavne 
(SE. I, 482. 3; se Gislason, Njåla II, 228 ff.). 

I Eddaen og hos de eeldre skalde er omskrivningeme 
stedse konforme, billedet helt gjennemfört. Saaledes Regins- 
mal str. 16: hvem rider der paa Rsevils heste henad de höie 
bölger, det bnisende hav? seglhestene er besprsengte med 
sved, ei monne havgangeme staa sig mod vinden. Ynglinga- 
tal str. 39 om en indebrsendt konge: pås huspjöfr \ hyr j ar 
leistum \ gotfkonung \ igegnum steig. Häkonarmäl str. 7 om 
blodbadet: svarrati sårgymir \ å svertfa nesi^ \ fell flo^ 
fleina \ i fjgru Stor dar. Jörsdråpa str. 16: (porr) svalg 
hända hrapmunnum lyptisylg siu. I Hallfreds Håkonar- 
dråpa beskrives jarlens erobring af Norge i en fremstilling, 
hvis billeder helt igjennem er hentede fra giftermaal. Håtta- 
tal leverer under navn af n^gjgrvingar (str. 6) et exempel 
paa en saadan til det yderste gjennemfört congruens i bille- 
det. Det modsatte af lignelsens vedligeholdelse kaldes nykrat 
eller finngålknat^ hvorimod SnE. paa flere steder med rette 
advarer, skjönt den noget senere skaldepoesi yder exempler 
nok derpaa. Paafaldende er herved alene bensevnelsen 'wji'- 
gervingar\ der synes at forudssette en udvikling netop modsat 
den her statuerede. Og dog bruges denne terminus saaledes 
överalt i den prosaiske Edda, — undtagen paa et sted; men 
dette ene sted giver os rigtignok ogsaa nöglen ihsende til den 
rette forstaaelse. Stedet findes SnE. I, 338 og lyder saaledes. 
hin yngri skald hqfa ort eptir dcemum hinna ggmlu skalda 

, en sett sidan ut i hålfur p(Br^ er peim pöttu likar 

vid pat er fyrr var ortj sva sem vatnit er stenumj en din 
vatninUj en Icekr ånni; pm er pat kallat n^gervingar alli^ er 
ut er sett heiti lengra {y. 1. hoti firr) en fyrr finnst. Disse 
mere afledede kenninger var iseer brugbare og forstaaelige, 
hvor et billede gjennemförtes i flere af sfietningens led: deraf 
den forandrede betydning, som alle fortolkere (f. ex. Möbius, 
Hättatal II, s. 117; B. M. Ölsen, Den tredie og fjerde gram. 



■y — 



lic -SÄSSP:. 



-gg Tnn^r r^iiTPrL ^^UPfrSIl^ rSdle* ±a -ST 



[T 

-^sruriiiT" iiiit-if IT -?i "sTTianttiL lUrT Äf-PH. Der 

itefint- >ir7r;rre»>-3^ '^»wr ir Tfiny^ HftnniiiuänKL ii sr Txié 




^»^*5^ ^ -»«25^ inw^ jmrar: 3»r^- 






■ v »i" 






Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 277 

og sagnhistoriske trcek, fra folkloristiske forestillinger, fra na- 
turen som sammenligninger og personifikationer. Den billed- 
rigdom og det ideassociationemes glimrende spil, der udmerker 
den gamle skaldedigtning, reprcesenterer vistnok i sin sterke 
udvikling en eiendommelig smagsretning, men denne smag 
deltes af det hele folk, der er ikke tale om en for den store 
masse uforstaaelig jargon. Men vi har endvidere paavist, 
hvorledes de i mythologien og folkloren bundende figurer, 
eftersom disse myther og forestillinger afblegedes og uddöde, 
maatte tabe i malende kraft og i evnen til at fremmane hos 
tilhörerne kjcere erindringer om gjenstandene for deres barn- 
doms fantasi, for deres beundring eller for hellig fierefrygt. Og 
ikke bedre er det gaaet med de övrige, isser fra personens 
beskjseftigelse hentede, omskrivninger Ti det er klart, at 
selv om man engang har fundet et anskueligt udtryk, er 
man derfor ikke hjulpen for beständig; den stadige benyttelse 
slöver evnen til at se det malende i det, omskrivningen taber 
sin sanselighed, den bliver forslidt, farvelös og stereotyp. 
Saaledes ser vi da, at der efterhaanden Isegges stedse mindre 
vsegt paa, at omskrivningeme skal veere betegnende, afpas- 
sede efter og henspillende paa situationen, fremspnmgne af 
digtets stemning og grundtanke. Snart er de intet mere end 
stås og ordprunk og Iserdoms bräm. I den geistlige poesi 
betegnes oftere en fredelig bonde eller prest med en kenning 
for kriger eller sömand, en fattig mand med et udtryk, der 
egentlig betegner en gavmild mand eller fyrste osv. Höide- 
punktet af denne kenningemes mekaniske anvendelse naaes i 
rimeme; omskrivningeme er her i regelen betydningslöse, hyp- 
pig rent ud vildledende. Paa samme tid aftager kenningemes 
inteme omraade; den ©Idre skaldepoesis frihed og bevsege- 
lighed og fine nuancer gaar tabt. 

Kristiania i august 1888. 

Hi. Falk. 



■^p 



Um ordid vigg. 



Vlsuhelminginn eptir Tind Hallkelsson: 
kent hefir heggr at höggva 

« 

hrcehirtinga scevar 

veäreggjundum viggjar 

veggs nitr um pat skeggi 
hefur Sveinbjöm Egilsson lagfert (Shl. XI 124 — 125; Fms. 
XI 138; Xn 239; Lex. poet.). Hann hefur ritad heggr i 
stad JuBgr; hirtinga i stad biriingum; scevar i stad senar; 
ritad vetfreggjundum i einu ordi; ni^r 1 stadinn fyrir nitSz. 
Um l)etta kemst dr. Konrad Gislason (i Nj. II 396, athgr.) 
SYO ad ordi, ad S. Egilsson hafi farid ågsetlega med t^ennan 
vfsuhelming, l)6tt hann, ef til vill, hafi eigi alstadar hitt hid 
rjetta ("der er bleven ypperlig behandlet af S. Egilsson, skjönt 
han måske ikke överalt har truffet det rette"), og Nj. II 
400 minnist hann å t>6ssar leidrjettingar Sveinbjamar, og 
segir sidan: ''Måske er også det övrige rigtigt; og så har man 
her viggja- i bemserkelsen 'skib'." 

Dr. Finnur Jönsson segir (Bidrag til en rigtigere för- 
ståelse af Tindr Hallkelssons vers: Aarb. f. nord. Oldk. og 
Hist. 1886, bis. 310—368): "De fejl, texten lider af, har 
SvbEg. rettet på en heldig made" (bis. 338), enda verdur 
eigi annad sagt, en ad t>ad er hin mesta snilld, hvemig SvEg. 
hefur leidrjett visuhelming l)ennan, og ©tia jeg, ad liann 
sje ad öllu rjettur ordinn vid leidrjettingar hans, l^essar er 
hjer hafa verid taldar, og må um t>ffir segja ^ad, sem dr. 
F. J. segir: "Alle disse rettelser er lige så nödvendige som de 
er rigtige" ("Bidrag" bis. 339). Aptur er jeg samdöma dr. 



Um ordict vigg. 279 

F. J. um }^dÅ^ -ad breyting SvEg.*l Lex. poet. og 1 Fms. sfi, 
ad breyta "wm paf i H grcis^ sje öjKirf og eigi rjett; og setla 
jeg, ad "ww paf sje einmitt hid rjetta. 

Ad l)vl er kemur til skyringa å vfsuhelmingnum, ^& 
hefiir SvEg. tekid hann saman og skyrt hann t)annig: 

1. 1 Fms. Xn 239: 

Heggr hrsesfievar ^ birtin^a ** hefr kent viggjar • 
veggs ^ ® vedreggjundum ^ * at höggva skeggi nidr i 
gräs *^. 

7) blöds. 8) spjöta, hermk. 9) skips. 10) skjaldar 

11) hermk. 12) hniga til jardar. 
vigg er l)å hjer lätid vera = skip. 

2. 1 Shl. XI 124—125 tekur SvEg. visuhelmmginn 
eins, nema ^ar er haldid ordunum %m paf^ svo sem 
rjett er, en eigi eru ^au 1)6 l)ar rjett skilin. Eptir t>vl 
å t>ä (sbr. Nj. n 400.) ad taka saman t>Annig: 
hr^scevar-birtmga-heggr (Håkon jarl) hefir kent viggj- 
ar-veggs-vedreggjundum (Jömsvikingum) at höggva 
nidr skeggi um pat. 

Ordin %m paf leetur SvEg. l)yda: ådur en l)ad 
yrdi (ad Jömsvikingar fengi eyddan Noreg): ante- 
qvam id fieret (ut Norvegia incursu piratarum va- 
staretur), en l)essi skyring mun eigi rjett vera. 

vigg er på hjer aptur låtid vera = skip. 

3. i Lex. poet. bis. 859 a (undir veggrj skyrir SvEg. svo: 
^{^ff^) ^9J<^^ tabulatum navis, clipeus, vedr viggjar 
veggs tempestas clipei, pugna, viggjar veggs ve&reggj- 
andi pugnator, vir; og vitnar 1 tilgreinda stadi 1 
Shl. og Fms. 

vigg er t>å og hjer skyrt svo, ad l)ad sje = skip. 

4. Dr. Konrad Gislason segir (Nj. II 400), eins og fyr 
er getid, å på leid, ad ef allt sje rjett i visuhelming- 
num, på sje 

vigg hjer = skip. 



280 Janus Jönsson. 

5. Dr. Finnur Jönsson tekur yfsuhelminginn (f ådur- 
nefndri ritgjörd: "Bidrag": Aarb. 1886. bk. 340) 
saman ^annig: 

heggr hr^s^var-birtinga hefr kent viggjar-veggs- 
vedreggjundum hpggva skegge nidr of pat 
Hann getur t>6ss, ad préf. K. Gfslason hafi (f 
Nj. n 400) låtid i lj6s efa um ordid vigffj ad liad 
t)yddi nokkru sinni skip. Sjålftir segist hann fjrst 
hafa verid einnig i efa um t>ad, en ^r ed vigff sje 
talid medal skipaheita i t)ulum, kvedur hann sjer 
t)ykja allur efi 6j)arfur i ^essu efni. 
vigg er t>å einnig hjer tekid = skip. 
J>ad er med fyllsta rjetti, ad dr. K. G. hefur låtid efa 
i Ijés um t)ad, ad ordid vigg veeri nokkru sinni f fomum 
kvedskap haft sem skipsheiti, ^ ad t)ad sje taUd medal 
skipaheita i Snorra-Eddu. Hefur hann ritad um ordid vigg f 
Nj. II 393 — 402, og yrdi t>ad of långt mål, ad skyra hjer 
frå pvi nåkvsemlega. Jeg a?tla t>vl ad geta ad eins 1)688, er 
nö skal greina: 

Ordid vigg kemur fyrir: 

1. medal hestaheita (Sn E. II 487, 571 og f jK)rgrims- 
Hu SnE. I 480, II 458, 595). 

2. Godr. II 18 (Bugges ötgäfa) kemur fyrir "vi^^ at 
sa/t>la. 

3. vigg er haft i skipakenningum, svo sem harms-vigg; 
hor^vigg; brands-vigg; hlyrvigg; stqfnvigg; su&avigg; 
su&vigg; seglvigg; hbinnvigg; uppsåtrs-vigg ; ri&vigg; 
byrjar-vigg; hafvigg; o. s. frv. 

Nu er vigg hins vegar talid medal 'skipaheita', eins og 
fyr var getid (SnE. I 582, H 481, 565, 624). 

Ordid vigg kemur enn fyrir, eptir l)vi sem dr. K. G. 
telur, i deemum l)eim, er n6 skal telja: 

1. Veggjar (eda veggjaj-vigg J)6r8dråpa 1. I sjålfii sjer 
vseri, eins og dr. K. G. segir, ekkert å m6ti l)vl, ad vigg gseti 



TJm ordid vigg. 281 

hjer t>ytt sMp^ og hus l>ä kennt svo, ad t^ad veeri kallad 
^veggja-skip". En hann telur hitt ^ nåtttirlega rjettara, ad 
skilja l)e88a kenningu, eins og SvEg., svo, ad veggja-vigg sje 
= "veggja-eykr", veggja-hestur, eins og hvilbe&jar-hulkvirj 
og sams konar kenning sem fletbjörn. 

2. Viggjdlfr i Håk. Håk.: Fms. IX 493 hefur SvEg. 
lesid ""viggjålfr (Fms. XII 493; Lex. poSt. 876 b), en dr. K. 
G. telur vist, ad hjer eigi ad lesa vigålfr^ og telur med 
rjettu SvEg. hafa komizt å sömu skodun, eptir l)vf sem råda 
må af Lex. poet. 876 a {vigdlfr) samanb. vid 876 b,^^. 

3. J>å er vigg i visunni Sighvats (Fms. V 209), er fyrri 
helraingur hennar er t)annig: ^Munu peir er mestar skynjar \ 
munn viggs ddins kunna \ svcfr d Sighvats hrotri \ svinnjs 
braglöstu finncT^ og hefur SvEg. tekid ddins munn vigg = 
ddins munvigg (Fms. XII 111; Lex. poet. 586 b), og skyrt 
l>ad svo, ad J)ad veeri = dvergs skip (. . . navis cara), skåld- 
skapur, og segir dr. K. G., ad l)ad vseri rjett kenning, sem satt 
er, ef vigg tydir skipj en hann setlar, ad hjer eigi ad lesa 
munvdgr (önskeveedske = "drik"), og ddins munvdgr = dverga 
drykkur, skåldskapur. 

4. |>å er vigg I vfsimni: "kent hefir heggr at höggva", 
o. s. frv.; en K. G. setlar, ad vera kunni, ad veg Snids (i 
stadinn fyrir veggs m&r)j sem eitt handrit hefur, sje aflögun 
Är ^veggsunds^j og cetti ^é, ad taka saman: vedreggjundum 
viggjar veggsimds = sunds-viggjar-veggs- vedreggjundum; vigg 
vseri på = hestur; sunds-vig g = skip. 

5. |>å er viggjum i visu Glfims Geirasonar (Fms. I 88); 
^Vartf d vi^u bor^i \ viggjum hollr at liggja \ gtBtir glamma 
söta I garéfs Eylimqfjar&ar". Hjer hefur verid tekid saman: 
hollr viggjum^ er ad hugsuninni setti ad vera ''skipavinur" 
("navium amans"; navibus favens, gjam å sceorustur Lex. 
poet. undir hollr). En l)essi hugsim er bsedi mjög öedlileg, 
enda hefur ekkert samkynja dsemi vid ad stydjast, ad fom- 
skåldin komist svo ad ordi. 



282 Janus Jansson. 

6. J)å er vigg i visu Sighvats (Fms. II 248 o. 8. frv.): 
^Litt hir&a ek lautar \ lundr kefir JuBtt til sprunda | viggs 
pott ver&ak höggvinn \ varr i höndum svarra^. Hjer hefiir 
SvEg. tekid saman viggs-lautar-lundr (Fms. XII 52 — 53; 
Lex. poet. 500 a), og skyrt l)ad svo: vigg^ skip; viggs^laufy 
8J6r; sjöar-^Mndr, mannkenning, og segir hann t)6 sjålfur, ad 
l)ad sje övanalegt, ad kenna mann svo. varr er tekid = var 
(um sig), varkär. — En dr. K. G. tekur saman: varrlautar- 
viggs-lundr; varrlaut (årartogalaut), sj6r; %YiQx-vigg skip, skips- 
lundr^ mannkenning. 

Jeg fse ekki betur sjed, en ad l)essir stadir, l)ar sem svo 
litui' öt, sem vigg sje skipsheiti, sjeu svo å sig komnir, ad 
full åstseda sje til ad efa, ad t>eir sjeu rjettir, og hefur dr. 
K. G. synt fram ä t>ad og leitt rök ad l)vi; hann hefur 
einnig synt, hvernig stadir l)essir mundu rjettastir, ad undan- 
teknu: viggjum hoHr. J)ad er helzt visa Tinds Hallkelssonar 
{^kent kefir keggr at köggva^ o. s. frv.), sem synist gefa 
tilefni til ad setla, ad vigg sje skip^ eins og skyringamar yfir 
hann hjer ad framan bera med sjer, einkum t>ar ed setla må, 
ad visuhelmingurinn sje ad öUu rjettur ordinn vid leidrjett- 
ingar Sv. Egilssonar. Jeg er sannfeerdur um, ad i fomum 
visum er ekkert åreidanlegt dsemi pess, ad vigg sje = skip^ 
og jeg setla vist, ad vigg sje eigi heldur skip i visuhelming 
Tinds Hallkelssonar, |)eim er hjer rsedir um. |>6 setla jeg, ad 
visuhelmingur t)essi sje ad öUu rjettur, eins og hann er ord- 
inn vid lagfeeringar SvEg., og ad engra breytinga l)urfi å 
honum framar. — i visuhelmingnum er ordid scBvar. Skyr- 
endur hafa tengt t>ad ord vid krcebirtinga^ og tekid q\o upp: 
krcescevar-hirtinga-keggr ; krcescer^ bl6d; XAb^^-hirtingr (fiskur), 
sverd; sverds-Ac^g^r (vidur), mannkenning. Jeg get ekki sjed, 
ad t)örf sje å ad taka scevar vid krce; krcehirtingr er full 
sverdskenning, eins og t. d. krcelinnr. Scevar må t)vi taka 
saman vid viggjar^ og verdur t>å allt rjett og i skordum. 



Um ordid vigg. 283 

Mjer finnst l)ad veglegri kenning um Håkon jarl, ad 
hann vseri kalladur: scBvar-viggjar-veggs-heggr^ heldur en hrtB- 
hirtingorheggr. — ^TJm paf skil jeg eins og dr. F. J. (= 
fyrir ^k sök, fyrir l)ad, ad l)eir rjedust å Noreg). 

Janus Jönsson. 

En bemeerknmg til ovenstående afhandling. 

Hr. Janns Jönsson har ovenfor forsegt at bevise, at 
viggjar i Tinds vers godt läder sig opfatte i betydningen 
hest. På förhand skal jeg villig indrömme muligheden heraf, 
men jeg vil dog dertil knytte felgende bemserlgiing. 

At vigg sserdeles ofte förekommer i skjaldepoesien i be- 
tydningen hest er utvivlsomt. Ordet er, som det fremgår af 
de mange i Nj. II 393 — 402 anforte steder, en intetköns ja-st. 
På 4 steder förekommer imidlertid genitivformen viggjar^ 
hvilken ifl. Gfslasons antagelse er hankans ja-st. Disse 4 
steder har dog Gfslason med fuld ret reduceret til 3. Mig 
förekommer det nu sandsynligst, i betragtning af disse for- 
mers forsvindende antal i forhold til de andre intetkönsfor- 
mer, at viggjar på disse 3 steder er en fejl for viggja (gen. pl. 
af vigg). Afskrivere kendte nemlig godt denne form viggjar 
(f. ex. i viggjar-skalli Hkr. 639). 

Da nu blandt skipaheiti i t>ulur i SnE. anferés et vigg^ 
og da et sådant vidnesbyrd dog ikke uden videre kan for- 
kastes, förekommer det mig ingen fortvivlet udvej at antage 
et sådant ord (uden tvivl et hunkönsord), hvor sammenhsen- 
gen og kenningemes beskaffenhed synes at anbefale dette. 

Det drejer sig i det pågseldende vers af Tindr, om man 
ber henfere scBvar til kenningen hrébirtinga eller ej. Jeg 
giver hr. J. Jönsson ret i, at hrcehirtingr udgör en hel svserds- 
kenning. Men hvad der bevsegede mig til at foje scevar til 
denne omskrivning er Tinds bevishge korrekthed i dannelsen 
af kenninger i det hele. Når han således kalder svserdet for 
fisk og når hertil fojes ligseens, fås et så smukt og levende 



284 Finnar Jönsson. 

billede, som man kan enske sig, og dette billede vilde vsBre 
i fuld overensstemmelse med Tinds evrige. 

Jeg kan ikke give hr. J. Jönsson ret, når han mener, 
at kennmgen stBvar-viggjar-veggs-heggr om Håkon jarl er 
Veglegri' end hrcehirtinga heggr; efter min mening er beegge 
omskrivninger lige Veglegar'. 

Hensigten med denne bemeerkning er nsermest den, at 
holde dette sporsmål åbent til nsermere undersogelse og gen- 
tagen overvejelse. 

Der er flere ting at tage i betragtning; hvad betyder 
f. ex. — for kmi her at udpege ét sted — vigg, i parna 
viggj i Skidarlma 87 (Wisén)? En os navn?, eller betyder 
det bffirerske i almlh. (af at vega)? 

Khavn i juli 1888. 

Finnar Jönsson. 



»f ^aa * I 



Nogle bemaBrkninger til et vers i Haustlöng. 



Sn. E. I, 314 »^ 

^Hqfu $I(fj6ttj en skofu 
skppt ginnreginj brinna; 
en son hHfils svitfnar^ 
sveipr var& i f^r^ QreiparT 

Tolkningen af de to ferste linjer af dette halwers har 
vseret i höj grad omstridt. De tidligere tolkningsforsog er, 
som det synes med rette, kritiserede af Bugge *) og Wisén *). 
Över hovedet synes teksten, således som den foreligger, ikke 
at give nogen antagelig mening. Derfor har også bsegge de 
omtalte videnskabsmsend segt at rette den, hver på sin made, 
uden at denne bestraebelse dog, efter min mening, har fart 
til et heldigt resultat. 

Bugge retter "säq/w" til sÄp/wu og opstiller felgende ord- 
forbindelse: Ginnregin hö/u skjott en skgfnu skpptj brinna. 
Han mener, at ginnregin er subjekt såvel til höfu som til 
brinna. Meningen bliver: "Gudeme leftede hurtig deres glat- 
tede spydskafter og der udgår luer af deres legemer (fra deres 
mund eller öjne)". 

For det förste er den asyndetiske scetningsforbindelse her 
i höj grad stedende, hvbr den sidste ssetning kun består af 
et enkelt verbum, uden at et nyt subjekt er tilfbjet. Demsest 
giver den sidste seetning (brinna) ikke nogen tilfredsstillende 
mening, når man går ud fra, at subjektet er ginnregin. I 



<) Arkiv för nord. filol. ny följd I, s. 21 fg. og 43 fg. 
*) Emendationer och exegeser till norröna dikter III, s. 54 



286 Björn Magni^son ölsen. 

vore kilder herer man eliers ikke noget om, at gudeme har 
besiddet sevne til fira deres legeme (öjne eller mund) at ud- 
stråle fortffirende flammer. Muligheden af demie forestilling 
kan ikke bevises ved hen visning til brymskvida 27, hvor 
jsetten bliver forskreekket över den forkkedte Tors flammende 
öjne, eller til Odens tilnavn Bdleygr. Disse og lignende ud- 
tryk må selvfelgelig ingenlunde tages i bogstavelig forstand, 
lige så lidt som når man i dansk tåler om, at öjnene "skyder 
lyn". Også om Brynhildr heder det i Gudrönarkv. I, 27: 

%rann Bynhilde 

Bupla döttor 

eldr ur augoinP^ 
men hverken her eller i |>rymskv. fremgår det af sammen- 
hsengen, at disse fra öjnene udgående luer har haft nogen 
antsendende eller fortserende kraft. Men selv om man ind- 
römmer muligheden af denne forestilling, vil man dog nseppe 
vsere berettiget til at indfore den i det her behandlede vers, 
som beskriver et af de billeder, som fandtes fremstillede på 
det digteren forarede skjold *). Den egner sig ikke til bil- 
ledlig fremstilling. Lad os en gäng forsoge at forestille os 
det billede, som denne tolkning forudssetter. Loke har alle- 
rede bragt sin kostbare byrde i sikkerhed indenfor Asgårds 
mure. Gudeme stiller sig föran ham for at vserge ham og 
Idun mod den forfolgende jffitte, der sveever över deres ho- 
veder. Fra deres mund og öjne udgår flammer, som tsender 
ild i jffittens ömeham, stffikker hans vinger og bringer ham 
til at styrte ned mod jorden. Hvilket onaturligt billede! 
Måtte betragteren ikke få et indtryk af, at det forestillede et 
nederlag ikke blöt for fjazi, men også for gudeme, at de så 
vel som han vilde blive et bytte for de grådige flammer? 
Jeg tror således at have påvist, at den tolkning, der går ud 
fra, at ginnregin her er subjekt til brinna^ er uholdbar. 

*) Det felgende halv vers fortssetter med ordene: paVs of fat å fjälla 
Finns ijja bru tninnu 



Nogle bemsBrkainger til et vers i Haustlöng. 287 

Wisén skriver slcgf i stedet for sTcQpt og konstruerer: 
skQf hqfu skjott brinna^ en ginnregin skqfuj "det afskrabede 
(den afskrabede bark) begyndte hurtig at brsende, men det 
var gudeme, som havde afskrabet (barken)". Denne tolkning 
har det fortrin fremfor Bugges, at den giver et naturligere 
billede — kun er scetningen en ginnregin skåfu noget på- 
faldende, da den ikke kan have haft noget tilsvarende på 
billedet — og slutter sig ncermere end Bugges tolkning til 
den prosaiske fremstilling af sagnet i Bragarsedur (Sn. E. I, 
212). Icke desto mindre har Bugge fremsat flere vsegtige ind- 
vendinger imod denne tolkning, af hvilke jeg finder de fleste 
berettigede *). Man må derfor se sig om efter en ny tolkning. 

Med Rydberg og Bugge er jeg enig i, at skgpt bör be- 
tragtes som objekt for äo/w, og med den sidste i, at skqfu er 
forvansket. Denne ordform giver i denne förbindelse ingen 
antagelig mening, og alle de tolkninger, som har beholdt den 
uforandret, synes at veere mislykkede. Jeg tror, at man i 
dette ord bör soge et subjekt til brinna^ og föreslår at Isese 
sköfir {sk^ur?). Ordet skåf^ f., flt. skofir^ synes ellers ikke 
at forekomme i de isländsk-norske oldskrifter, men er dog 
sikkert gammelt. I nyislandsk er det almindeligt, og både i 
norsk, svensk og dansk har man et aldeles tilsvarende ord, 
som dog synes at forudssette gnmdformen skqfa^ f. (no. skova^ 
sv. skofva^ d. skovt). Hvilken af de to former der er den op- 
rindeligste, vover jeg ikke at afgöre. Ordet er åbenbart 
dannet af verbet skqfa^ og analogien med andre substantiver 
dannede af verber, der böjes som skafa^ tåler for formen 
skct/^^)j hvorimod enstemmigheden i norsk, svensk og dansk 
tåler for sköfä^ hvilken form også kan stöttes ved analoge 
substantivdannelser som f. eks. påga^ åta^ stunga af piggja^ 
etGj stinga o. s. v. I felge sin afledning betyder ordet op- 
rindelig "noget, som afskrabes af noget andet", men i alle de 

') Arkiv aiif. st. s. 44. 

*) Jfr. f. eks. drog af draga, hlöd af hlaéhy gröf af grafa o. b. v. 

19 



288 Björn Magniisson Ölsen. 

nordiske sprog har det fäet den scerlige betydning: "sveden 
skorpe, som saetter sig paa bunden af et kar, hvori gred, 
mselkemad eller desl. koges". Det er vel ikke for dristigt at 
antage, at ordet på den tid, da J>j6d61fr digtede Hanstlöng, 
har kunnet bruges i sin oprindelige betydning, og det så 
meget mindre, som det så vel i nyere isländsk som i norsk 
förekommer i en mere udvidet og almindelig betydning end 
den ovenfor omtalte (se Björn Halld6rssons ordbog under skif 
og Aasens ordb. under skova). Som bekendt er skqfa i det gamle 
sprog det almindelige udtryk for begrebet "at hövle". Hvad 
er da naturligere end at antage at skof {skqfa) har haft den 
samme betydning som lokarspdntfj som bruges i sagnets pro- 
saiske fremstilling i Bragarsedur. Jeg föreslår derfor f^l- 
gende konstruktion: Ginnreginn h^u skjott skppt^ en skqfir 
(skqfur?) brinna^ "gudeme leftede rask deres spydskafter, me- 
dens hövlspåneme bränder''. Ved denne tolkning opnår man 
en fuldstfiendig overensstemmelse mellem Haustlöng og prosa- 
fremstillingen i Bragarsedur, som man ikke uden grund må 
forkaste, da der er mulighed for, at forfatteren til dette skrift 
har haft for sig en rigtigere tekst af Haustlöng end den vi 
har. Tillige giver de to verslinjer, tolkede på denne made, 
et i alle henseender passende billede. 

Det er let at tsenke sig, hvorledes fejlen sköfu for skö- 
fir {skofur?) er opstået. En afskriver, som ikke förstod sam- 
menheengen, har i de to umiddelbart på hinanden felgende 
ord sköfir {skofur?) skgpt ment at genfinde det velbekendte 
og almindelige udtryk skafa skgpt og har derfor forandret 
det ham uforståelige sköfir {sköfur?) til skqfu. 

Reykjavik i oktober måned 1888. 

Björn Magnusson Ölsen. 



-♦^:d««<'^j-«- 



Vengi. 

Blandt de i Småstykker s. 78 ff. af cand. mag. 6. t)orl&kssoii 
ndgivne '^Isländsk-latinske gloser i et kalendarinm i AM. 249^ 
folio" förekommer et vengt (s. 86) med oversaBttelsen ptduinar. 
Herom ytrer udgiveren sig på f0lgende m&de (s. 90 — il: ''Dette 
ord, dannet af vangi, kind, förekommer, så vidt jeg ved, ellers ikke 
i betydningen ''llOvedpnde'^ hvilket dog her må veere tilfeöldet, da 
det latinske ord Ptduinar ikke läder nogen tvivl tilbage om ordets 
betydning. Räuinar overssBttes af Dfb. ved: "eyn houet poUe. 
polster. houptpolster. tecke. kussen" o. s. v/' 

Jeg er selvfelgelig enig med udgiveren hvad ordets afledning 
og betydning, som jo klart firemgår af den latinske oversaattelse, 
angår. Det er ordets förekomst i den gamle literatur, jeg her vil 
tillade mig at fremdrage. 

For det fcirste forklares herved efter min mening tilfulde et 
liidtil uforstået sted i Groprunarkvipa I v. 13 (Bugge). Det hedder her: 

Svipti hön bl^o 

af SigvrJ)i 

oc vatt vengi 

fyr vifs kniåm o. s. v. 

I det foregående er det blevet omtalt, at Gro|>run, der sad ved Sig- 
urds tildffikkede lig, ikke kunde graBde. Da rådede Gollr^nd, 
hendes S0ster, til at fjeme det daekkende lagen, hvilket hun så 
selv gjorde (Svipti hon bl^io af Sigvrpi); desuden "vatt'' hun "venri 
fyr vifs kniém", o: hun drejede puden, hvorpå Sigurds hovede 
hvilte, således, at Groprnn kom til at se lige derpå, og da brast 
hun i grad (jfr. det felgende, hvor bölstr i v. 15 åbenbart er det 
samme som vengi). "Fvr vifs kniåm" horer ikke nsörmest sammen 
med vengi, men med alt det foregående. "Hun tog lagenet af Sig- 
urd og vendte puden, og dette gjorde hun lige foran hendes 
knsöer', o: sengen, hvori S. lå, var lige foran hendes knseer. 

DemaBst förekommer der i Bjprgynjar kålfskinn s. 6 en såle- 
des lydende ssBtning: "Item aöitt howdh lyn Item ij wenghaö". Ses 
antager, at det her forekommende wengh» betyder pude. Munch 
har ikke forklaret ordet. 

Endnu et sted tror jeg med sikkerhed at kunne tilföje. 

I Langaholts måldagi (Dipl. Isl. I 408) förekommer der: "vsöngi 
ok haeginde". Udgiveren, Jon Sigurdsson, har Isest sceng J. for 
vtengij men bemaarker, at ordet er ritaä likast sem: vaöngi" *). Jeg 
tror, at denne rettelse er unedvendi^ og at der bör IsBses vangi i 
betydn. pude. Hermed kan trsBffende J8övnf0res et udtryk i Dipl. 

') Skriveren har åbenbart ferst skreyet 8, men selv rettet dette til t;. 



290 Elof Tegnér. 

Norv. III 94 (aé ogsfl, Fritzner ' : h<Efi%ndi): "hcegindi ok litill kodcG 
Om et vamgr ("aidoduk", sé R. Cederachiöld i AnO 1887. s. 63, 
not. 1 og 56 not. A, hvor Ox forderoi-d bogen påberÄbra) kan der 
nffippB vEBre tale. 

'IHl slctning skal jeg bemjerke, at muligvia har vi det samine 
ord i poetiske omskrivninger for guld aoin linnvengi, ormvengi. 

Kebenliavii '•/, 1888. 

Finnur Jönason. 



Carl Johan Schlyter. 



Den 26 December 1888 bortgick den frejdade Qtgifvaren 
af Sveriges gamla lagar, professor O. J, Schlyter, i den höga 
åldern af nära 94 fi.r. Hans lefnads arbete har varit af genom- 
gripande betydelse för Sveriges lagbistoria, för kännedomen 
af den svenska medeltidshistonen ooh odlingen, och eg mindre 
för den historiska spräkforskningen i de länder, der skandina- 
visk tunga talas, N&gra minnesord, erinrande om Schlyters 
lefnad och verksamhet, böra derföre ej saknas i Arkiv fÖr 
nordisk filologi. 

Han föddes i Karlskrona d. 29 Januari 1795. Sedan 1600- 
tatet hade hans slägt varit bosatt i Blekinge; hans farfarafar 
och bans farfar voro oföcerare vid flottan, lians fader civil tjen- 
steman vid amiralitetet. Tidigt faderlös, fann Öchlyter hos sin 
halfsyster Helena Billbergs make, sedermera biskopen i Lund 
Vilh. Faxe, ett hem och en omvårdnad, som möjliggjorde hans 
inträde pä den lärda banan och &t den svenska vetenskapen 
bevarade hans sällsporda arbetskraft och skarpsinne. Vid bolf 
års älder student i Lund, började den sedan så frejdade rätts- 
lärde der sin akademiska examensbana med afläggande af den 
blygsamma kameralexamen (1811); derpå följde, pa uppmaning 
af^ den juridiska fakultetens ende lärare, den utmärkte Holm- 
bergsson, andra juridiska ämbetsexamina och lärdomsprof. Under 
en resa till Tyskland 1814 — Schlyters halfbroder, sedermera 

Eresidenten af Billbergh, gen ra 1 intendent vid svenska arméen, 
eredde honom tillfälle till denna resa — förvärfvade han filo- 
sofie magistergraden i Rostock- Efter ett disputationsprof i 
kriminalrätt kallades han titl docent i juridiska fakulteten 1816 
och promoverades jemte H. S. Collin, sedermera bana medarbe- 
tare, af Holmbergsson till juris doktor 1820 efber ett nytt dia- 
pntationsprof i svensk laghistoria. Det var första g&ngen som 
juris doktoragraden utdelades i Lund efler aflagda fullständiga 
lärdomsprof. Hika förhoppningar f&stades vid den unge juris 
doktorn, hvars studiebana visat hans beg&fuing och mångsidiga 



Nekrolog över Carl Johan Schlyter. 291 

intressen ^); men det fattiga universitetet sökte förgäfves fUsta ho- 
nom genom utnämning till juris adjunkt 1822 — en lönlös be- 
fattning, hvilken Schlyter aldrig kom att tillträda^ då samma 
är en annan verksamhet^ den som skulle framför andra blifva 
hans lifsgerning, tagit hans krafter i anspr&k. 

Med 1820 slutade Schlyters första akademiska bana. Han 
ernade egna sig &t praktisk juridisk verksamhet och tjenst- 
gjorde &ren 182& — 22 i juridiska ämbelsverk i Stockholm. Han 
ansåg sig^ berättar han i sin sjelfbiografi, såsom ^förlorad för 
akademien och vetenskapen, hvilket jag ock efter allt mensk- 
ligt utseende hade blifvit, om ej lyckligtvis en ung pilt hade 
bnfvit mig föredragen vid befordran i justitie-revisionen, och 
sedermera, innan jag hann mottaga den mig erbjudna befor- 
dran, hvarigenom jag skulle hafva blifvit fästad vid k. Svea 
Hofrätt, en oväntad utsigt till framgång på den vetenskapliga 
banan hade blifvit för mig öppnad.'' 

Denna utsigt var uppdraget att^ jemte Gollin^ utgifva sam- 
lingen af Svenges gamla lagar. Den bekante Bichert, sedan 
1814 ledamot af lagkomitén, hade under dess arbeten kommit 
till insiet om vigten af att erhålla en kritisk samlad upplaga af 
dessa för den svenska lagens rätta förstånd så ytterst dyroara 
urkunder; och det var på hans initiativ som lagkomitén hos 
regeringen gjorde framställning om deras utgitvande. Den 
riktning inom litteraturen, som samtidigt ifrigt yrkade på åter- 
gång till det nationella, var gynsam för företaget; och början 
till ett dylikt var gjord i Danmark genom Kolderup-Bosen- 
vinges 1821 utkomna upplaga af 'TTy Sjaellandske Lov^. Lag- 
komiténs förslag vann Kongl. Maj:ts bifall; och sedan Bichert 
i Mars 1822 gjort sig förvissad, att de båda unga juris dokto- 
rerna från Lund vore villiga att åtaga sig arbetet. erhöUo dessa 
på sommaren nämnda år Kongl. Maj:ts uppdrag till dess ut- 
förande, och anslag af statsmedel anvisades. Båda hade, enligt 
sin gemensamma berättelse "Om förberedelserna till Corpus 
juris antiqui SveoQothorum" ^), under den tid de, "handleade 
af Holmbergsson, studerat lagfarenheten'^, haft '^studiet af fä- 
derneslandets äldre lagar till sin käraste sysselsättning^; och 
Schlyter hade genom sitt i Lund 1819 utgifna disputa ti onsprof, 
som innehöll en utförlig kommentar önrer ett par svårtydda 

M Schlyters studier omfattade äfTen de klassiska spräken och liehreiskan, 
V. hvilket sistDämnda språk han ännn på ålderdomen oevarade sina insigter. 
Afven filosofi studerade han med intresse och räknades i sin ungdom till de få 
Schellingianema i Lund. Tegnér skämtade i Fazeska hemmet, som äfven Tar 
Schlyters, öfver att 

"Schlyter håller på det absoluta, 

ty han vill icke skämma ut sig, han/ 

(Tegnér, Sami. Skr., jubelfestuppl. VII 161. Jfr. Kahl, Tegnér och hans sam- 
tida, 2 uppl. s. 145). 

>) Tr. i Svea 1823. 



stÄllen i Upplandslagen, visat sin kompetens till detta värf. 
Sjelf berättar har i företalet till sista bandet af lageditionea: 
"Dä, jag i Juni 1820 for juris doktorsgraden höll min s. k. lectio 
prEBcurBoria "Om lagfar enhetens vetenskapliga atudiiim med af- 
seende pä vårt fädernesland och närvarande tid", visade jag bl. 
a., haru nödvändigt för grundläggningen af ett sådant studium 
det var att våra lagar Dlefve pä ett tillfredsställande sätt ut- 
gifna . . . Jag anade dä icke, att jag sielf två år derefter, pä 
en tid, då mma tankar voro IfLngt skilda fråu vetenskapliga 
företag, skulle hlifva uppmanad att åtaga mig detta verk j icEe 
heller kunde jag göra mig någon foreställning om vidlyftig- 
heten af ett arbete, som törst under 50:d6 året efter den dag, 
då de af mig talades, hunnit sin fullbordan." 

Schlyters bana var härmed utstakad; i hans lefdadshisto- 
ria har anledningen deitill ftjrtjent att något närmare omtalas. 
Med ifver greps verket an: en forska ingaresa, fbr att taga kän- 
nedom om lag b and skrifter, befintliga i Sveriges offentliga och 
enskilda bibliotek samt i Köpenhamn, företogs sommaren ocb 
hösten 1822, Skörden blef rik; och kraftigt understöddes före- 
taget genom ett kongl. bref (23 Mars 18iä3) med fbreskrifb att 
alla i offentliga bibliotek varande laghandskrifter skulle till 
Kongl. Biblioteket i Stockholm öfversändas, och genom upp- 
maning till landshöfdingarna i länen att verka for insändandet af 
lag handskrifter i enskild ego. Antalet af i behåll varande lae- 
codices visade sig vara öfverraskande stort: summan af hand- 
skrifter, som uppräknas i företalen till de olika lagarna, upp- 
går till inemot 800, hvaribland t. ex. af Uplandslagen 140, af 
Kristoffers landslag 160 o. e. v. Fr&n början uppgjordes vid 
utgifvaiidet den plan, som utgifvarna sjelfva i den ofvannämnda 
uppsatsen i. korthet sålunda angifvit, att "vid utgifningen be- 
gagnas ej några fä. utvalda, utan alla manuskripter, som finnas 
1 behåll, bättre och ^ämre. Bland alla dessa utväljes det som 
synes äldst eller felfriast, och lägges till grnnd för texten; olik- 
heterna i de öfriga anmärkas i noter på vanligt sätt. Det är 
såluuda nödvändigt, ej blott innan en lag utgifves. utan ock 
innan ens texten kan bestämmas, att hafva jemfört alla i beh&ll 
varande manuskripter af samma lag. så vida det är möjligt att 
om dem erhålla Kunskap, for att utröna hvilket af aem bör 
läggas till grund för texten" 

Det var s&lunda ingen ringa möda, som väntade utgifvarna, 
och väl kunde de, s&som Sclilyter yttrat, anse målet "oupphinne- 
ligt". Collin hann ej fblja företaget mer än genom de båda första 
banden, innan han 1S33 efter långvarig sjuklighet aöed; och 
bördan hvilade sedan på Schlyter ensam. Han egde krafter att 
bära den; och hans arbetstid olef så lång, att det stora verket 
efter 55 års arbete blef fullbordadt på ett sätt, som inom litte- 
raturen eger få motsvarigheter. För det stora värfvet egde 
han begåfniug, som i sitt slag torde hafva varit enastÄende: en 



Nekrolog över Carl Johan Schlyter. 293 

energi och en flit, som ej ryggade tillbaka för någon svårighet, 
en kritisk blick, en minutiös noggrannhet och en skarp^nthet^ 
hvilken de minsta detaljer ej syntes kunna undgå^ vid sidan 
af en omfattande allmän oildning och vidsträckt beläsenhet på 
många områden. 

1827 börjades med Vestgötalagen den stora samlingens ut- 
gifvande; derpå följde 1830 Östgötalagen, båda bärande Collins 
och Schlyters namn gemensamt. 1834 utkom Uplandslagen, i 
hvars företal Schlyter egnat en minnesgärd åt sin året förut 
bortgångne medarbetare.^ Södermannala^en följde 1838, Vest- 
mannala^en 1841, samt (i ett band) Helsingela^en, Kristnubal- 
ken af Smålandslagen och Biärköarätten 1844. Ett uppehåll 
på åtta år följde nu, innan nästa band, Gotlandslagen utgafs (1852). 
tlppe hållet var föranledt dels af andra uppdraga dels af de vidlyf- 
tiga förarbeten och forskningsresor till utlandet, som kräfdes för 
utgifvande af de till Gotland hörande lagurkunderna, hvilka 
stodo i närmaste sammanhang med utlandets medel tidslagstifb- 
ning. Visby stadslag och sjörätt följde efler dessa förarbeten 
redan 1853, Skånelagen 1859^ Magnus Erikssons landslag 1862, 
stadslagen 1863, samt slutligen 1869 konung Elristoffers lands- 
lag. Med denna sistnämnda var lageditionen fullbordad; men 
åtta år senare utgaf Schlyter sin stora ^Ordbok till samlingen 
af Sveriges gamla lagar" såsom dess 13:de och sista band. 

De förändringar i utgif vårens yttre ställning, som åren 
medfört, hade sålunda med det nämnda undantaget icke hin- 
drat företagets regelbundna fortsättning. 1835 hade Schlyter 
nämligen lemnat otockholm för att i Upsala föreläsa laghi- 
storia^ (iit medförande materialet till sitt stora arbete. Då detta 
uppdrag endast inbragte honom titel af professor, men icke fast 
anställning vid universitetet, och en sådan nu kunde beredas ho- 
nom i Lund, flyttade han, medförande sina lagcodices^ 1837 till 
Lund, der han 1838 utnämdes till professor i allmän lagfarenhet^ ett 
läroämne, som 1842 vid juridiska undervisningens omorganisation 
utbyttes mot laghistoria. Åren 1844—48 vistades Scnlyter så- 
som en verksam ledamot af lagberedningen i Stockholm, i hvars 
förslag inflöto åtskilliga reservationer och motiver af hans fli- 
tiga penna. Efber återvändandet till Lund sistnämnda år utöf- 
vade han sitt akademiska lärarekall till 1852, då han erhöll 
tjenstledighet, för att ostörd kunna egna sig åt lagverkets fort- 
sättning. Han qvarstod dock såsom proiessor ända till 1876, 
då han vid 81 års ålder, 60 år sedan han vid universitetet först 
anstäldes, begärde och erhöll afsked med pension. Hans öfriga 
dagar tillbragtes i stillhet i Lund '). 



«) Följande biografiska data må har ytterligare tilläggas: Schlyter blef le- 
damot af Yitterheta- Akademien 1837, af Vetenskaps- Akademien 1856. af Musika- 
liska Akademien 1869, samt kallades 1860 efter Hvaster till ledamot af Svenska 
Akademien, men vägrade att mottaga denna kallelse, väsentligen derfSre att han 



294 Elof Tegnér. 

Schlyters monumentala verk är tillräckligt kändt ej blott 
af Nordens rättsbistoriker, utan ock af dess språkforskare, för 
att bär behöfva utförligt karakteriseras. Den nästan otroliga 
noggrannhet, som blifvit använd vid testeas redaktion, de utför- 
liga kritiska handakriftsbeskrifningarna, förorden till hvarje del 
med sina stundom polemiska utHygter mot äldre och yngre arbetare 
p& samma fUlt, och slutligen gloasarierna till do aärakilda delarna 
med deras sammanfattning, cien stora ordboken — allt detta bil- 
dar ett impouerande minnesmärke åt Schlytera litterära person- 
lighet. Bfundransvärd är den konseqvens, som under den l&nga 
utgifningstiden fasthållits i alla detaljer: det var Schlyters ener- 
giska vilja, som satte sin stämpel på det hela. Det kan m&- 
Bända sägas — och kar äfven blifvit sagdt — att mödan af 
handskriftsgranskningen skalle kunna hafva minskats, om hao 
fördelat den stora mångfalden af handskrifter till hvarje lag i 
vissa grupper och nr dem endast utvalt de mest karakteristiska 
för att fastställa texten och dess hufvudsakliga varianter. Om 
det hela genom en dylik handskrifternas klassifikation skulle 
hafva vunnit i öfverskådlighet, så är det dock ovisst, om nog- 
grannheten ej derpå kunnat komma att blifva lidande; och det 
var ej Öchlyters sak att af bekvämlighets hän syn uppoffra hvad 
som han ansåg vara det väsentligaste. Särskildt ur filologisk 
synpunkt är mångfalden af varianter ej att klaga öfver. 

Bättre än uågon annan samtida kände wjhlyter ej blott 
den svenska medeltidens lag, utan — såsom särskildt hans 
upplaga af Visby sjörätt visar — äfven andra länders lag- 
urkunder af samma slag; och med den svenska medeltidens 
Bamhäilsförhällanden och politiska historia var han förtrogen 
som få före och efter honom. Hans afliandlingar "Om konau- 
gaval, eriksgata, kröning och kongliga rättigheter" och "Om Sveri- 
ges äldsta indelning i landskap" äro historiska skrifter af rang, 
och tjena, liksom de flesta öfnga i Schlyters 'Juridiska Afhand- 
lingar' inrymda uppsatserna, att visa den vidsträckta blick, 
hvarmed han uppfattat sammanhanget i det helas Htveckling. 
Hans kritiska sinne höll honom fri fi'ån hvarjehanda öfverdrif- 
ter; sjelf protesterar han mot "fetischdyrkan" af "runor ooh an- 
dra antiqvitetor" och tillägger: "Jag är fri från den ännu i 



ej Qnskade deltaga i Äkadis ordbok surlie te. uui livara framgång pä dws dåva- 
rande »todinm han hy^e eroDdaiilt tvifvel (ae företalet titl ordboken, s. XL VII). 
Bland utländska lärda sällskap, af hvilka Schlyter vai ledamot, mä ufttnnaa K. 
Bayerische Akademie d. Wis^ensc häften (1877), Filosofie jubeldoktor l«fi5, jnrii 



{'abeldoktoi 1H70. Promotor i juridiska fakulteten vid Lunds universitets jnbel- 
est 186S) till promutionen ntgaf han ett iirogram om den JDridii^ka andei ' 
ningen vid Lunda universitet, BidJare ai Nordntjerneordei 



, oied litora korset IS73: kommendör 
Auw, af 8ach0. Albr. o., Mecklenb. WendiBnu iLivuan, n utt^niuoi^ib^n rrourua- 
orden 11^78. — Filologbka sällskapet i Lund hyllade Sohlytera förtjeiist«r om 
den nordiska språk foriikDingen genom att kalla honom lill hedersledamot (1865). 



Nekrolog över Carl Johan Schlyter. 295 

vår tid, liksom p& 1600-talet, gångbara antiqvariska ögonsjukdom, 
som genom ett slags hallucinationer visar föremålen mycket 
äldre ftn de verkligen äro.'^ *) 

Ej mindre anmärkningsvärdt än den historiska lärdomen 
och kritiken är Schlyters filologiskia skarpsinne. Hans e^na 
studier hade fr&n början ej specielt legat åt detta b&ll, och de glos- 
sarier^ som åtföljde de särskilda lagarna, måste alltid betraktas så- 
som bihang till dessa. Så mycket mera beundransvärdt är det, 
att Schlyter äfven på detta område blef en banbrytare, nästan 
utan föregångare i Sverige och, till en början, nästan utan litte- 
rära hjelpmedel. Strängt satte han gränserna för sitt filologiska 
arbete; han har upprepade gånger förklarat, att han för sitt än- 
damål ansåg vidlyitiga^^grammatikaliska och etymologiska utflyk- 
ter" såsom onödiga. ^%vad värde de annars måtte hafva, här kunde 
de ej tjena till annat än ett fäf&ngt lärdomsprål, hvilket allt för 
ofta användes att skyla bristen pä den insigt i saken^ som för 
ett sådant arbete allra mest behöfves." Den historiska språk- 
forskningen har^ till väsentlig del genom det material, som 
Schlyter samlat, i hans fädernesland under senare tid nått en 
hastig utveckling, och forskningen kan ej i allt blifva stående 
vid de af honom vunna resultat. Men hvad som än kan komma 
att anses såsom föråldradt i Schlvters språkvetenskapliga arbete^ 
så skall han dock alltid behålla en plats bland den nordiska 
språkforskningens mästare och hans namn äfven på detta om- 
råde förblifva oförgätligt. 

Den lärda verldens erkännande kom Schlyters lagverk i 
rikt mått till del, men anmärkningar uteblefvo ej alldeles. Mot 
dem framträdde han alltid stridsrustad^ och i företalen till sina 
lagupplagor nagelfor han strängt ej blott med sina recensenter, 
utan ock med dem som jämte honom arbetat pi samma felt. 
Med den skärpa, som låg i den stridbare mannens lynne, tog 
han allt i upptuktelse, som han ansåg såsom ett vanställande af 
historisk sanning eller såsom opåkallad kritik. Hårda ord fålde 
han då, ofta af nnga anledning, ord, som i vetenskapliga arbeten 
helst bort vara osagda. Särskildt uppseende i denna riktning väckte 
det vidlyftiga förordet till ordboks-bandet genom den polemi- 
ska ton, som utmärkte vissa af dess delar. Schlyters sista skrift, 
utgifven 1882, utgjorde en hvass protest mot ett enligt hans för- 
menande obevisadt påstående af en yngre forskare om Söder- 
mannalagen ^). 



') Företalet till Stadslagen. Yttrandet är föranledt af Schlyters polemik mot 
Thorsen ang. ranhandskriften till Skånelagen. 

') Afven i yn^e åren vezlade Schlyter skarpa hugg med juridiska skrift- 
ställare. En laghistorisk uppsats i Svea, h. XII, af juris adjankten Delidén 
framkallade polemiska uppsatser af Schlyter i Stockholmsposten 1B29 (n:r 131— 
133) och i Journalen 1830 (n:r 100—102). Såsom en särskild skrift utj^af han 
1832 samlingen af sina stridsskrifter mot en annan Upsala-jurist, J. C. Lindblad, 



296 Elof Tegnér. 

Det var ej l&tt för Schlyter att iiig& fk en annans ^sigt. 
I sin fbiskmn£^ och i sin lefioad gick han sin egen våg. aka 
sparade dervid ingen möda; noggrant pröfvade han, innan han 
sade det ord, som han ansåc^ »som a£göninde. I de kontro- 
verser, som nppstoda vidhöll han ombbugt sin en gl^ng fituade 
ståndpunkt och vek ej för n&gon auktoritet; i de £stia iall 
förblef också hans egen obestridd. Hans person^ skarpt ntprå^- 
lad som få, var genom denna ofördragsamhet mot andras afvi- 
kande meningar ej alltid egnad att väcka sympati; det ståndigt 
vakna kritiska sinnet syntes stundom vara ett hinder för att 
gifva andras arbete vederbörligt erkånnande. 

Men huru håidt han i den lårda kontroversen kunde hålla 
på sin rått^ gaf han ödmjukt "Xrud allena åran*^ för sia stora 
lifsarbete. Han var en man med utpråglade religiösa öfverty- 
gelser^ en i^nf anhingare sedan ungdomen af Schanans låro- 
meningar. Via sidan af utgifvandec af de gamla läsarna gick 
under många år Schlyteis sysslande med upplagor af Schartaus 
sknfbeor; åfren en bitielupplaga, utmårkt för sin stora noggrann- 
ket» och ett par inlags i diskussionen i bibelöfrenåttningsfirå- 
gan tillhöra den långalissan på af Schlyier utgifoa skrifter och 
vittna om hans religiösa intresse. Fromt och varmt tackar Schlyter 
i fi H e ta la i tall den af honom sisc utgiöia lagtexten lionom. som 
ilweia på Bttg visat sin kraft så^om mågtig i de svaga, som ge- 

— ftnnderiiga styrelse gjort decsa arbete till miu dags- 

m skiiiikt Bttg med och krafier till dess utförande och, 
k^nid ju| någoiwhi Loppat& uppeLållit dem in på sena 
£r Mm om någon aza för decta verk, så tillhör 
■^ lUasa MiK»n.' 

I elEvm år efter a&Iusanied af dec stora verket lefda 

i ÉtiBa tallbakadrageziher i L:ini. Overksamt förflöt 

Mt lefiuds afton: ånnu vid ^7 års ålder upptrådda 

^ tett. med en CTvrki skrif: i er vetecskapuf firåga. 

ft» som uzhler ba&s kraf^ da^ar sysslaaa honom, 

séÉQ Iwa i det lån^rsta si;s inir«csse vv^i: f!l\ie da^ns oäfent- 

tiBmKaber ned uppcårksasiiec HasiS esskilda lif, så 

odfentlia Terksasiie^ b^r prl^e-lr af dei strån- 

Ufte i^di re^?elrå:ch<ec: sisa reg^rliga egenheter 

iq in^ea si^i£a a::;: i::\&. If» i:^n åfren i sin 

aHån^ rrduiren k-rr-le i $£:? gåäcäia hem 

Jteymae vii Ädan if i^»: kri:LskA rJrscåi^v.^, ,-* 
•dlmre af aÄR»cs kc-^c. Kir 5 vCcer-ciet vmr i 
han lefd^ $tÄ I2??s5a ti^L T^ia kirjtT >:i 






Nekrolog över Jön Amason. 297 

Det yngre sl&gbet s&g fbga den gamle; men när tidningen 
om hans bortgång kom, kände man, särskildt vid det syd- 
svenska universitetet, att med honom bortgått den siste af ett 
tidehvarf^ som fl7r^^ rikare på kraftiga, utpräglade, helgjutna 
personligheter, än de som pläga danas i vår mangfrestande tid. 

Elof Tegnér. 



Jön Arnason 

er diunn, og för t>&r einn hinn bezti og l)jödlegasti fraedimadur, 
sem Island hefir ätt, og mun [)vi eiga vel vid ad minnast hans f 
pessu riti. Hann lézt 1 Reylgavfk 4. Sept. t)e8sa &rs, oe hafdi t>å 
niu um sextugt og ätjan dögum betur. Hann var faadaur & Hofi 
å Skagaströnd 17. dag ä^ustmånadar 1819. Fadir hans var Ami 
lUugason prestur & Hofi (d. 1825J, en mödir hans og sidasta kona 
Ama prests var Steinunn Ölafsdottir b6nda & Spåkonufelli. Fadir 
Ama prests var Illugi prestur å Borg a M^^rum (d. 1770) brödir Bjama 
s^slumanns å bingeyrum og séra Sigvalda å Htisafelli, Haldörsson 
prests & Husafelli (d. 1736), Amasonar b6nda i Skaptafell8{)ingi, 
Hald6rssonar prests å Kålfafelli ^i Homafirdi (d. 1 644), Ketilssonar 
prests sama städar (d. 1634), Ölafssonar sålmaskålds og prests & 
Saudanesi (d. 1608), Gudmundssonar bönda å Svalbaidi. Kona séra 
niuga & Borg var Sigridur döttir Jöns Bergmanns (d. 1719), Steins- 
sonar biskups å Hölum (d. 1739), Jénssonar prests å Hjaltabakka 
(d. 1674), J)orgeirssonar i Ketu å Skaga, Steinssonar, J)orgeirssonar 
å Grund i Svarfadardal t)6ss, er var sveinn J6ns biskups Arasonar 
og iylgdi honum å Saudafellsfnndi 1550. Mödir Sigridar Jönsdöttur 
konu séra lUuga var börunn Olafsdöttir; hannar mödir var Sesselja 
Grimölfsdöttir, en möciir Sesselju var t)örunn döt^ir Björns sagna- 
ritara Jönssonar å Skardså (d. 1655), og var Jön Amason l)vi sjötti 
madur irå honum. Kona séra Haldörs å Husafelli var Haldöra Hluga- 
döttir prest-s i Grimsey (d. 1706), Jönssonaf å Hofi i Skagafjard- 
ardölum, Jönssonar, -Äjrnnnnssonar. Kona Arna Haldörssonar var 
Gudrun laundöttir Bjama å Bdlandi i Skaptårtuncn Skålholtsråds- 
manns og s^slumanns i Skaptår{)ingi (d. 1699), Einkssonar lögréttu- 
manus å Bfilandi pess, er br&dkvaddur värd i lögréttu vid öxarå 
1661, Sigvaldasonar & Bulandi, Haldörssonar klausturhaldara i 
{)ykkvab88 og s^slumanns i Skaptårt)ingi (um 1520 og pareptir), Skula- 
sonar, Gudmundssonar å Sidu, Sigvaldasonar lan^ifs, er uppi var 
å Sidu & öndverdri 15. öld. Kona séra Haldörs å Kålfafelii var 
GudrÄn döttir Orms s^slumanns i Byjum og Gndrunar Amadöttur 
prests i Holti GKslasonar biskups (d. 1587) Jönssonar. Forel- 



298 i. &. 

m 

« 

drar Orms i Eyjum voru Vigflis Jönsson å Kalastödum og Ragn- 
hildur döttir {Jordar lögmanns Gudmundssonar (d. 1609). Kona 
séra Ketils å Kålfafelli var Anna hålfsystir Odds biskups, döttir 
Einars prests i Hevdölum Signrdssonar, sem mikill settb&lkar 
er frå. ICona séra Olafs & Sandanesi var Olof döttir Ma^dsar 
Einarssonar prests i Eyjafirdi og Solveigar Grimsdöttur lög- 
manns Å MödruvöUum (1519— ,21), Pålssonar, Brandssonar lögmanns 
(1458 — 78), Jénssonar. Jon Amason utskrifadist ur Bessastada- 
sköla 1843 og var [)å nser 24 åra gamall. |)ar eptir var hann vistum 
med hinum alkunna ågaetismanrii Dr. theol. Sveinbirni Egilssyni, 
er l)å bj6 å Eyvindarstödum å Alptanesi, og mintist Jon hans » 
sidan med hinni mestu åst og virdingu; ritadi hann og seinna »fi- 
sögu hans harla vel og merkilega. 1848 värd hann bökavördur 
vid Islands Stiptsbokasafn, sem sidan 1881 kallast Landsbökasafii, 
og stod hann i peirri stödu i 39 år fyrir litil laun pangad til 1887 
ad hann sagdi af sér sökam elliburda og veitti al()ingi honum p& 
eptirlaun med sérstöku tilliti til hans verdleika sem visindamanns. 
Ad visu hefir stjom safns t>^sa ja&an verid svo håttad, ad einginn 
haegdarleikr hefir verid fyrir bökavörd ad låta verulega til sin taka, 
l)vi ad adalstjom safnsins hefir verid og er enn falin å hendur neind 
manna, sem ad minsta kosti hefir ekki alténd s^nt af sér mikla 
rögg, en pad eitt ad hun var til virdist muni hafa verid aerid til 
J)ess, ad bökavördur rédist ekki einn i neinar verulegar framkvaemd- 
ir. Saftlid var leingi firaman af litt hirt og {laer békaskrår sem ut 
voru gefnar voru surnar hverjar aödiohöndulega ur gardi gerdar 
og litlu betri en engar; auk pess var husrum {)ad, sem safiiid haf3i 
öhentugt og adgangur ad l)vi pessvegna mjög takmakadur og al- 
menningur vissi annars litid hvad safninu leid, og lengi vel vird- 
ist sem menn hafi ekki hirt mikid um ad saftia ad |)vi islenzkam 
bökum og handritum. Hin fyrstu handrit sem safnid hefir feingid 
munu vera söfii biskupanna Hannesar Finnssonar og, Steingrims 
Jonssonar og eru t)au merkileg i alla stadi. Ad Jon Amason hafi 
fundid til pess ad safiiid var ekki i l)vi horfi sem l)ad åtti ad vera 
sést Ijöst å grein hans ''Um Stiptsbökasafnid'', sem prentud var i 
Islendingi 1862 og auk pess sérstök sama år; lysir hun vel t>eim 
åhuga, sem hann hafdi å l)vi ad gera saftiid ad islenehu békasafhi, 
og mun hun hafa opnad augun å mörgum. Jon Amason åtti og 
l)vi låni ad fagna ad sjå bökasafnid upp å sidkastid audkast mjög 
mikid ad merkilegum ritum og ad sidustu komast i gott horf å gödum 
stad. A pjödhåtiainni 1874 gafst safiiinu fjöldi göara utlendra böka 
vidsvegar ad, flestar fyrir milligöngu hins gooa Islands^nar pro- 
fessors W. Fiskeas og kom ut skrå yfir l)8Br hid sama år. Arid 1877 
andadist hinn mikli fi^odleiks og saemdarmadur Påll student Påls- 
son, er safiiad hafdi med hinni mestu elju fjölda fomra böka og 
islenzkra handrita, er svo rann til bökasafnsins. Vid dauda Jöns 
Sigordssonar 1879 fékk safiiid alt hans mikla böka- og handritasafii. 
I pjödölfi 14. Mai 1879 benti Jon Amason all)ingi å, ad öU l)örf 
vsdri å ad reisa hus hända öUum söfiium landsins, og sam{)ykti 



Nekrolog över Jön Amason. 299 

t)ingict t>A3 samsnmars og var p^ reist Al|)iiigisbu8i3^ sem saiiiiS 
svo var flutt i ^ege^v l)act var albaid 1881, og fer |)ar vol um ^eAy 
og er vonandi ad t)&3 ^i^ nu mikla framtid iyrir höndum og dragi 
aa sér småm saman t>^^ sem ennt^å {)öktir eptir i landinu af 
fomum handritum og aukizt ad islenzkum b6kam sem mest må 
verda. , 

Eitthvad kringam 1870, minnir mig, kom Jön Arnason J)vi til 
leidar vid biskupinn yfir Islandi, Dr. theol. Pétur Pétursson, ad 
hann f6r t)ess & leit med umburdarbréfi, ad allir prestar skriftida 
upp og sendu sér nåkvaema sk^rslu um hvad v»ri til i hverri 
sokn af islenzkum b6kum eldri en 1781. Arangurinn af t)essu 
ågeeta fpirtadki värd nokkur, og munu sk^rslumar nu vera ad låni 
hjå professor Willard Fiske i florens. 

1848 värd Jön Arnason békavördur Reykjavikurdeildar hins 
islenzka békmentaféli^ og var hann så fyrsti, er til ^s starfs 
hafdi verid kosinn, og hafai hann l)ad å hendi til 1854; varaböka- 
vördur var hann 1859 — 1870, en varagjaldkeri 1873—75. J)egar 
Tlmarit hins isl. bökmentafélags var stofnad i okt. 1879 var hann einn 
af t)eim, sem kosinn var i ritstj6mamefnd {)ess. 

Timakenslu hafdi hann å hendi vid Reykjavikursköla 1850—51 
og 1854 — 55 og kendi sögu, islenzku, gnsku, dönsku og danska 
bokmentasögu. 

{)egar Fomgripasafn Islands var stofiiad 1863 var honum åsamt 
Sigurdi målara Gudmundssjni (d. 1874) falin umsj6n J)ess og helt 
hann J)eim starfa til l)ess Si^rdur fornfrsBdingur Vigfusson tök 
vid. Sjålftir hafdi J6n ått mikinn og gédan |)ått i t)vi ad safnid 
komst a f6t. 

Jon var lengi skrifari hjå Helga biskupi Thordersen, en p^g^r 
hann d6 1867, värd han umsjönarmadur via latinuskölann i Reykja- 
vik jafiiframt t)vi sem hann värd umsjönarmadur sk61ab6kasafnsms 
og var {)ad t)angad til 1879. St6d hann svo vel i ()eirri stödu, ad 
ekki muni adrir hafa vikid ur henni vinsaelli og betur t)okkadir af 
Isdrisveinum skolans; så l)ad og å, t)vi ad allir nåmsmenn [)eir er 
på voru frå Islandi vid håsk61ann i Kaupmannahöfn og undir hans 
umsjön höfdu verid i Reykjavikursköla, sendu honum vidurkenn- 
ingar og pakkleetisåvarp (J)j6d61iur 15. okt. 18^79 bis. 108). J)ad 
mun mörgum vera minnisstcett, hvert lag J6n Amason hafiti å {)vi 
ad umgangast unga menn og finna hvad feitt var å stykkinu. Hann 
mun ad mörgu leyti hafa hafl g6d åhrif å pilta Reykjavikursköla 
medan hann var umsjönarmadur og munu samrsedur hims vid ymsa 
af t>^m opt hafa stutt ad t)vi aä veita stefiiu l)eirra og åhuga i 
t)jödlegan farveg. Auk ()ess hafdi hann l)ann göda vana ad låta 
pilta til skiptis å kvöldum um håttatimann eptir vöku lesa upp- 
nått fyrir öllum sögur eda önnur t>iödleg rit svo sem tidkast i 
Bveitum, en ^2Ä för af t)egar hann lét af umsjön; sjålfur gekk hann 
venjulega um golf i ^^slobrokk'' sinum og hl^ddi å og vakti {)å opt 
eptirtekt manna å l)vi, sem var einkennilega pjödlegt eda ad ein- 



300 (. &. 

hverjn mätti Jiykja merkilegt. Hann spuräi stiölapilta spjÖrrmniD 
fir um allar kreddur og kerlingabsekur sera hngsast gdtn og ådra 
pjMIega frfBcli lir öllum Ättum lands. En honum var lika mesta 
ånaagia i fvi ad segja [)eiin aögur og fraeda |iä, og er öhsett aä 
aegja sÅ allir (leir, sem hafa hirt um eptir ad taka, mättn nema 
marga fijödlega frtecti af samreedum Jöns j^masonar. 

J6ii Amafion var hinn mesti idjumadnr alla jefi. J>ega,r hann 
var njordinn student eda 1845 tök hann åsamt Magniisi Grims- 
syni (å. 1860) ad aatha Jijödaögnm islenzkum, Jjiilnm og krfedum 
og ödrum Jijédfnednna, og er sto ågastlega akjrt frä hvernig pvi 
saftii midadi äfram biedi i förmäla Dr, Gudbrands Vigfiisaonar fyrir 
I. bindi af J)j6(Jsögunum og i inngangi hinnar irödlegu ritgjömar 
cand. philos. Olats Davidssonar um lalenzkar skemtanir (Kh. 
1888J, ad bér er öj)arfi ad fara frekar ut i })ad. Eneäalment knnn- 
ugi ärangur af [lesau safni era Islenekar PjöitsÖgur og tejintyri 
Leipzig 1862—64, f=,em bafa gert islenzknm bökfr^um hvervetna 
söma og sem J6n Amason er ordinn kunnugur iyrir alstadar Jiar 
sem islenzkt mål |)ekkist og islenzkar bökraentir eru nokkurs mel- 
nar, og hafa [)£er ad minsta koati verid fij^ddar (ad miklu leyti) å 
enaku, t^nku, döosku og noraku; svo mikid ätrunadargod er [>essi 
b6k og alji^'du d Islandi, ad slika eru vart dtemi, og mun ekkert 
pad manna barn ä landinu, sem ordid er vits vitandi, ad (lad, hafi 
ekki heyrt eda lesid JljödBÖgurnar og hafi heyrt Jöns gamla Ama- 
Booar gebid. pad var mikid ad {lakka bjnum Ågceta manni Dr. 
Konrad Maurer i Miincben, aldavinj Jöns Amasonar, ad Jtessi fa6k 
komst i prent. Honum og Dr. David Mackinlay I Glasgow tileink- 
adi hann og sina seinnatn bök Islenzhar gätur, er kom ut i Khöfn 
1887, aem er merkileg bök, p6 hun beri peas Ijöst vitni, ad {lÄ 
bafa kraptar bins gamla og liina idjumanns verid lamir ad bila og 
(irekid til ad {laulkanna l>au söfn, sem {mrfti, hefir verid ad mikln 
leyti farid, jijödsögur Jons Arnasonar eru svo tilliar af frödleik 
og avo heppilcga ira |)eim gengid og ^ser svo rammfijodlegar, ad 
\^r mumi altaf verda beedi einbver bin kserasta skemtibök alp^dn 
å Islandi og einhver bin n^tasta bök fyrir islenzka visindameno. 
PaS man vera vaodi ad benda ä bök, sero koinizt i nokkurn samjöfti- 
ad vid |)jödsögarnar ad göttu islenzkn mäli, og ber tvent til [jess; 
annad er J)ad, ad flestar sögumar standa })ar med jieim ummerkjum og 
ordalagi, aem alfijda segir Jjser i bverjnm hlut lands og hverri 
Hveit sem er, en Iiitt er, ad Jén Amason skrifadi själfiir allra manna 
bezt islonzku; hann lagadi rithått sinn beedi eptir fornmali og al- 
|);fdlegu mÄli, en gerdi pad svo vel ad hind var ä; mun hann hafa 
numid tiad af Sveinbimi Egilssyni I fyrstu. I bali var J-iin allra 
manna nimmislenzkastur og ägaetlega ordheppinn og sediineinlegur 
i ordi, ef Jivl var ad skipta. Hann var prydilega ad sér i klassiska 
målunum ^ins og flestir hinna betri Bessastadamanna. 

Jon Amason haldi alla sina »fi safnad beedi fomum bokum 
Islenzkum og islenzkum handritnm, Prentudu bEekumar, sem munu 
hatii verid sedimargar og fägaatar, munu nu ad nokkru vera komn- 




r 

Nekrolog över J6n Amason. 301 

ar ä tvlstring^ en handrit hans, sem mnnu vera rumlega 300 bindi^ 
em nu eign Landsb6kasafiis Islands. Hafcti han fyrir löngn selt mestan 
part J)eirra Joni Sigurdssyni til eignar^ en bactir höfda jafnan af- 
notarétt, og fylgdu {)an med i kanpinu^ t)egar t)ingid kejpti safii 
hins sidamefhda. Handritasafn Jöns Åmasonar er aefamerkilegt i 
sinni röd. ^ad er hid bezta saftig sem til er, af islenzknm kvssdnm 
alt fréb 16. öld og til nntimans. Safii J6ns Signrdssonar og safh 
hins islenzka bokmentafélags er og mjög Qölskrddugt i {)eirri grein, 
en hvergi naarri eins skipulegt og adgeingilegt. Safn Påls Pålssonar 
er og sérlega andugt af kyaedum og å^tlega a^dgeingilegt^ en 
frumritin ad mörgu i pvi em einmitt i safei Jons Åmasonar. J>ad, 
sem J6n Amason medal annars hafdi ekki selt J6ni Sigordssyni 
var feykimikid safn af öprentndum t)jödsögnm i mörgum bindnm i 
åtta blada broti^ og er vonandi ad Landsbékasafnid geri gangskör 
ad t>vl ad få t>adi sé ^aå annars ekki ,buid ad [)vi. 

25. Augast 1866 kvsBntist J6n Arnason^ og gekk t)å ad eiga 
merkiskonuna Katrinn ^orvaldsdottur frå Hrapprey; |)an åttu einn 
son bama, er ]&orvaldar hét, mannvsBnlegan pilt, en hann andadist 
f Beykjavfknrsköla 1884; unni J6n honnm mikid og harmadi hann 
mjög, og man ekki å heilam sér hafa tekid npp frå ^vi, 

J6n var med hserri medalmönnum og t)rekinn ad l)vi skapi, en 
nokkad sivalur i vexti og mnn hafa verid karlmenni ad bnrdum 
å medan hann stöd upp å sitt bezta; hann var toginleitnr i andliti 
og nokkud bölugrafinn, möeygur og jarpur å hår og skegg og 
härdist litt, po aldur faerdist yfir hann; å seinni åmm forladist 
honum mjög sjön, sem eigi må nndarlegt t^ykia nm mann^ sem alla 
sina »fi riäSi legid nidri i béknm og handntum; ad sidustn mnn 
hann hafa verid ^vi naer blindnr. J6n sat alla daga mikid vid 
ritstörf og var l)vi ekki fhrda {)6 hann kenndi ()reytu einhvern tima. 
ieg&T å aefina leid gerdist hsegri höndin mjög éstyrk og skjålfandi 
og ad ly^ktum värd allur likaminn mjög måttl)rota, svo ad hann 
måtti heita kominn i kör {)egar hann andadist. 

J6n Amason hefir ekki ordid ågsötur af ^vi ad hann tranadi 
sér fram, heldur af {)vi, sem hann nefhr unnid i kyr{)ey og svo 
litid bar å^ og naftis hans mun verda leingur getid en margra {)eirra, 
sem heerra hafa. , 

]&essi em l)au prentnd rit, sem Jon Amason hefir samid og 
ut gefid og eg man eptir: 

1. Ågrip af (Bfisogu Dr, Marteins Luthers. Rvik 1852. 

2. islenzh tefintyri, med Magnusi Grimssyni. Rvik 1852. 

3. Karlamagnus saga. Khöfu 1853. 

4. 0rvar'Oddsdr<^ eptir Benedikt Gröndal Rvik 1851. Hanagaf 

hann ut med Egli Jonssyni, Benedikt Gröndal og Einari 
56rdarsyni. 

5. Njola eptir Björn Crunnlaugsson 2. utg. Rvik 1853; 3. utg. 

Rvik 1884. 

6. Rit Sveinbjarnar EgUssonar I — II Reykjavik 1855—56. J>au 

gaf hann tit med ]&orsteini Jonssyni^ Einari ]&6rdarsyni og^ 



302 i. *. 

Egli Jonssyni. Jon ritadi SBfisögu Sveinbjöms framan vid 
kvaedin (II), og hefir liklega séd ad inestu uin utg&fuzia. 

7. Um Stiptsbokasafnid. Rvik 1862 (ur Islendingi). 

8. Registur yfir bokasafn hins Itjeräa skola. Rvik 1862. 

9. Viäbcetir viä registur yfir bokasafn hins IcerSa skola. Rvik 1869. 

10. islenekar pjöäsbgur og cefintyri I — II, Leipzig 1862 — 64. 

11. Skr a yfir prentaäar islen/skar hcekur og nandrit i Stiptsböka^ 

safninu, Rvik 1874. 

12. Islenekar gåtur. Kaupmannahöfia 1887. 

18. Ymsar blaSagreinir og dskoranir um aipySlegan fröäleik, 

Auk pess mun islenzkt l)aIiLsafii ad nokkm leyti vera buid 
undir prentnn. Enn fremur mun hann hafa att einhvem t)ått 1 utg&fti 
bladsins '"Vikverja'*, Reykjavik 12. Juni 1873—11. Sept. 1874. Bnn 
fremur hafdi hann samid ^stur manna ågrip af sögu Islands og 
gert ^TJÅT atrennur ad, en ekki er l)ad rit prentad. I Dr. K. Maa- 
rers '^Isländische Volksagen'' åtti J6n og nokkum l)&tt. 

Skrifad um veturnaetur 1888. 



m < ■ c» 



Tyska inflytelser på svenskan. 



(Forte.) 

Då Rydqvist i början af sitt tredje band korteligen om- 
talar huru tyskan kommit att invärka på vårt språk, anmär- 
ker han (sid. VII) att Men enda ordklass, som alltid varit 
otillgänglig för utländskt intrång, är pronomen''. En närmare 
granskning visar emellertid att detta påstående tål ganska 
stora inskränkningar. Även på pronominas område äro näm- 
ligen spåren af främmande inflytelser lätt märkbara. 

Vi skola genomgå de särskilda pronominala ordklas- 
serna och vända oss först till de personliga pronomina. 

Om man ej vill räkna det allmänt, även af personer 
som ej förstå tyska, brukade unter uns, finnes bland dessa 
pronomina svårligen någon tysk ordform upptagen *). De 
tyska inflytelser, som vållat ändring i våra inhemska ords 
betydelse och bruk, äro däremot många. 

Till dem hör först och främst användningen af vi så- 
som en "pluralis majestaticus" för jag. 1 Söderwalls Ordbok 
finner man gamla exempel på denna uttrycksform, hvilkcn 
som ett slags högheterätt under medeltiden ansågs tillkomma 
ej blott rcgenter, utan också biskopar. Bruket af det myn- 
diga vi har sina rötter långt tillbaka i tiden; de nå åtmin- 

*) Ordet ghy, som läses en g&ng i Gersons Ars moriendi B 5, där sam- 
manhanget fordrar J, st&r alltför enstaka att kunna bevisa att den neder- 
ländska pluralformen af du värkligen nyttjats i svenskan. Detta s& myc- 
ket mindre, som det inhemska /, skrivet y^ läses n&gra rader under ghy. 
Man är alltså nödsakad att antaga någon afskrivaro- eller boktryckare- 
distraktion. 

20 



304 Esaias Tegnér. 

stone ned till det bysantinska käjsardömets begynnelse: Kon- 
stantin, Teodosius, Justinianus använda det i sina skrivelser 
(Grimm, Gram. IV. 299). Till oss har det likväl kommit 
genom efterbildning af de tyska hovens kurialstil. 

Samma åskådningssätt, som alstrat denna pluralis ma- 
jestaticus w, står också bakom "pluralis reverentiee"* J, då detta 
användes som tilltal till en enda person. I Norden är ett sådant 
I icke ursprungligt. An i dag är du det allmänna tilltals- 
ordet i mera aflägsna bygder af Skandinavien. En dalkarl 
kan säga du till sin konung lika obesvärat som Torgny 
lagman på detta sätt tilltalade Olof Skötkonung, om man får 
döma efter Snorres berättelse: "Nu vilja vi bönder att du, 
konung Olof, gör fred med Olof digre, Norges konung" osv. 
I Norges egentliga fjällbygder är också, enligt Aasen, du det 
allmänt rådande tilltalsordet. Redan tidigt kom emellertid 
seden att till överordnade säga I för du hit till Norden. 
Tess hawen i Uygd ä mädhan i liffwin låter den äldre 
Rimkrönikan 2455 Torgils Knutsson säga till konung Bir- 
ger, när denne bortför honom fången. Af den norska Ko- 
nungaspcgeln finner man att / redan kring år 1200 var all- 
mänt brukligt såsom hövlighetstilltal: howcBskir nuenn hfrfa 
pat funnit firi anndvmr^u^ oc hcewir pat* si&an snuiz til si&' 
wcenio mcctfr alluni tvitrum monnum oc howceskum^ peim til 
soomdar scem wiå er mcelt (Brenners uppl. 1881, s. 81). Såsom 
förklaring af Hcden anför Konungasp., att en mäktig man i sig 
innebär ett flortal, eftersom han står som målsman for många 
iukKmIiu vande; är han en hövding, så äro dessutom hans ord 
uttrycket ej blott för hans mening utan ock för hans rådgivares. 
Bokens fiirfattare uppkastar också frågan, hvarför ej Gud, 
som är den mäkti^^aste af alla, får / som sitt tilltal. Svaret 
blir att en j)liiralis här kunde innebära ett månggudcri, som 
ej anstode kristna män. 

Ur mera liistorisk synj)unkt kan saken förklaras så, att 
det naturliga, inhemska uttryckssiittet med du bevarats på 



Tyska inflytelser p& svenskan. 305 

alla de områden, som stå vare sig över den ceremoniösa höv- 
lighetens nivå eller under den. A ena sidan religionens och 
den mera ideala poesiens, å andra sidan det hvardagliga 
hemlivets och den nära vänskapens sfårer hava därföre lyc- 
kats undandraga sig den ifrågavarande förkonstlingen. Den 
franske poeten har därför rätt, då han om en motsvarande 
skillnad i sitt språk säger: 

Le V0U8 me paratt plus galant, 
mais je trouve le fot plus tendre. 

Holländskan är det enda germaniska eller romaniska språk, 
där pluralen {gij) erövrat de hos oss undantagna områdena. 

Till Norden har användandet af I för du kommit från 
Tyskland, där detta uttryckssätt kan följas tillbaka ända till 
800-talet. Tyskland, som själv från de romaniska folken 
hämtat så mycket af hvad som hör till det förfinade um- 
gängesskickets vanor, var under medeltiden de nordiska fol- 
kens läromästare i sådant. Riddarväsendets former och mycket 
därmed besläktat gestaltade sig hos oss på tyskt sätt. 

I början af den äldre Rimkrönikan (v. 362 ff.) skildras 
ett samtal mellan Birger jarl och hans husfru, där de rådslå 
om sin son Valdemars giftermål. Jarlen kallar här, såsom 
Söderwall iakttagit, sin gemål för rfw, under det att hon 
nämner honom I. Förhållandet är anmärkningsvärdt, ty det 
synes beteckna en länge kvarstående, icke individuell, om ock 
visst ej genomgående svensk tilltalsnorm, till hvilken förebil- 
den funnits i Tyskland. I Rondeletii komedi Judos BedivivuSj 
uppförd i Tälge 1614, ser man Judas' föräldrar Ruben och 
Cyborffia benämna hvarandra efter samma regel som Birger 
jarl och hans gemål. Grimms WB. II. 1476 anför motsvarande 
tyska exempel från Schweinichen (f 1616). 

På det hela tyckes likväl valet mellan I och du hos 
oss hava i äldre tider varit tämligen fritt, beroende på situ- 
ationen och den grad af hövlighet som den kunde betinga. 



306 Esaias Tegnér. 

När den nyss omnämnde Ruben af sin hustru ertappas dnic- 
ken och känner sig något generad, tilltalar han henne install- 
sarat med I. I Alla Bedlegrannas Spegel (1647) låta de ef- 
ter hvarandra uppträdande friarna den onädiga damen få 
heta /, ända till dess de affardats med en korg; då giva de 
alla, hvar efter annan, sin förtrytelse luft i tilltal med du, 
I Brasck^s komedi Mars Germanicus Victtis (1649) kalla 
man och hustru hvarandra för / så länge ömheten varar, 
men när Erinnys stiftat ofrid mellan dem, säga båda du, och 
de fortsätta därmed ända till dess hustrun ''kraffsaf sin man 
så duktigt, att han måst taga till bönboken. Då börjar han 
åter med 7, under det hon fortsätter med du. I Chronanders 
skådespel Surge (1647) säger professorn till studenten dw, 
studenten använder /. I Prytz* Gtistaf I:s Commdia (1621) 
tilltalar biskop Brask på samma sätt studenten med du; ko- 
nungen själv kallar sin kansler for /, denne svarar med 
samma ord, men ett du i den senares mun förekom författa- 
ren ej mera omöjligt, än att det en gång, när rimmet så for- 
drade, också fick vara med (IV. 4). 

Då wi, såsom redan Ihre insett, är uppkommet af I 
{såg ni af sågen 7, liksom det motsvarande isl. pér af plural- 
ändelsen -p + pron. ér), hava vi tyska inflytelser att tacka 
också för vårt nu allmännaste tilltalsord. Oaktat allt den 
sista tidens intresse för "m-reformen" synes ordets historia ännu 
icke vara skriven (jfr likväl Rydqvist, Hist. Språkf. ^ s. 40); 
i förbigående må därför ett par uppgifter om dess använd- 
ning här meddelas. Formen ni går tillbaka till 1600-talet 
Columbus, som i sin svenska Ordeskötsel (1678) i många stycken 
lämpar sitt skrivsätt efter talspråket, nyttjar, såsom Noreen 
riktigt påpekat, flera gånger ni. Dock var formen 7 ännu länge 
den allmänna. I Karl Gyllenborgs komedi Svenska Sprätthöken 
(1739) är 7 det vanliga tilltalsordet, blott undantagsvis träf- 
fas ni (med sing.). Upplysande är Sahlstedts anmärkning 



Tyska inflytelser p& svenskan. 307 

i hans Sv. Grammatika (1769) s. 39: "Af höflighets bruk till- 
talar man icke någon med du^ utan brukar i det ställe 2 pers. pl. 
7, på samma sätt som fransosema vous. Men som detta gnäl- 
lande / är obehagligt och låter lika med proposition / (m), 
har man begynt at säga Nij hvilket ock så väl af dagligt 
tal som af högres myndighet i skrifvande är befastadt." Dock 
torde även efter denna tid I ha egt en något högtidligare 
klang. Samma år som Sahlstedt nedskrev de citerade orden, 
omnämner Ihre ni blott såsom användt af '^vulgus". Och då 
Kellgren år 1771 dedicerar en disputation till sin mor, till- 
talar han henne med I, endast en gång med ni. I denne 
författares dramatiska arbeten, liksom också i Gustaf ni:s, 
är däremot ni den rådande formen. 

Det är icke nog med att tyska inflytelser under medel- 
deltiden skaffat oss I och i andra hand Ni som tilltalsord i 
stället för du. Ännu långt viktigare, och detta ej blott i 
språkligt hänseende, är en annan inskränkning på området 
för vårt inhemska dUy som tyskt uttryckssätt åstadkommit 
några århundraden senare. 

L. De Geer har skrivit en förträfflig uppsats Om andra 
personen i si^enska språket (1844), ur h vilken några rader 
hftr må citeras: 

''Man talar om att kinesiska språket är svårt att lära 

sig, emedan det har 10,000 bokstäfver; hvad är det emot 

svenskan, som har vid pass en million pronomina endast för 

a^ndra personen? Våra grammatiker konjugera väl i sin 

Oflkuld: Jag år . . . Du år . . . Han år . . . Vi åro . . . 

åren . . . De åro . . . och anse sig därmed ha kommit 

men de haf^a då blott om andra personen sagt 

ke brukas. I sjelfva verket heter det nämligen 

expeditionssekreteraren år eller Fru öfverstelöjt- 

etc. etc. etc.'* 

38sa ord påpekade överflödet är naturligtvis från 
;unkt en brist. Yi sakna ett användbart, hövligt 



308 Esaias Tegnér. 

tilltalsord, sådant som andra språk ega i sitt 2)6, Sie^ vous^ 
leiy you etc. Onekligen lägger denna brist över våra um- 
gängesförhållanden ofta nog ett allt annat än hälsosamt tvång; 
ofta ha också vi svenskar af våra sydligare grannar fått upp- 
bära både klander och skämt för denna språkliga egenhet 
Men i själva värket hava våra grannar ej rätt att förebrå 
088 något, ty det är just i söder och, från vår synpunkt sett, 
närmast i Tyskland, som denna för oss ursprungligen främ- 
mande sed har sina rötter. 

Tilltalet med I för rfw, som i början inneburit en sådan 
artighet, att man kunnat säga ein Bier zum ihrzerij una Inrra 
da dirle voi i betydelsen af "ett utmärkt öP — detta tilltal 
hade efter hand blivit så förslitet, att det ej längre föreföll 
tillräckligen hövligt. Man övergick då från 2 pers. till 3 pers. 
Af blygsamhet liksom undvek man att se den tilltalade rakt 
i ansiktet, han flyttades upp i en högre sfär, där man ej 
kunde tala till honom, endast om honom. Man använde 
härvid ej ursprungligen 3 pers. pronomen, utan något artigt 
substantiv, efter hand mast herre och /rw, men också andra 
mera speciella uttryck. 

Det var i slutet af 1500-talet, som man hos oss började 
undvika det direkta tilltalet. Övergången hade förberedts genom 
de till förnäma personer använda, närmast tyska, men ur- 
sprungligen romaniska vändningarna Eder{s) nåd^ Eder herre- 
dom ell. 'döme (Sturarnas riksföreståndaretitel ; jfr ital. vossig- 
noria\ Eder{s) Jierrlighet (efter Äerr, därför ännu som översätt- 
ning af eng. your lordship\ Eders härlighet (t. Euer lAebden) 
o. d. Genomgår man de i Silfverstolpes Hist. Bibliotek II tryckta 
brev, som rådsherrama under konung Sigismunds tid, på 1590- 
talet, skrevo till hvarandra, så finner man där beständigt om- 
skrivande tilltal. Så t. ex. sid. 303 : Käre broder^ Jdgh hcuihe 
nu strax gernne welet förfoge migh till min käre h [roder] ^ 
hådhe för thz jag vthi så long tidh inted haffmr thaled medh 
honörn^ seden b [roder en] qf . . , siukdommer . . . toared . . . 



Tyska inflytelser p& svenskan. 809 

hemsöcht; likaså s. 295: sosom broder en i sin senaste 
schrif velse beger ode . . så sender jagh honom her medh . . . 
Endast undantagsvis träflfar man ett tigh (s. 335). Över hu- 
vud är broderen det vanligaste tilltalsordet. Ända in i vår 
egen tid har samma ord, dock utan artikel ("bror''), kvar- 
stått såsom hövligt tilltalsord mellan närmare bekanta. 
— Icke ens sin hustru tilltalar Sten Baner 1597 med du 
eller I: han kallar henne genomgående minhtéstru med ver- 
bet i 3 pers. (s. 339). Det är tydligt att detta uttryckssätt 
blott tillhörde den mera tvungna, skriftliga framställningen, 
ej det naturliga, rent personliga umgänget. Kurialstilen hade 
hksom vuxit fast vid skrivpännan, och den kunde ej ens när 
man talade till sina allra närmaste lösgöras därifrån. 

Likaså var det väl ock väsentligen i skrift som ännu 
något senare det 30-åriga krigets fältherrar i allmänhet 
undveko I som tilltalsord och i stället använde titeln. Man 
finner många exempel häi'på i den korrespondens dem emellan, 
som är tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens Historia^ 
b. 5. "fler GeneraiMajorens skrifuelsse . . . haffuer jagh till 
rettes handfånget'' skriver Torstensson till C. G. Wrangel 
1641. Ett. annat bref af samma år börjar visserligen: Jagh 
bekom mu medh posten edhert wånlighe skrifwelsse^ men i fort- 
sättningen tilltalas Wrangel med Hr Gener alMcy oren och 3 pers. 

Det är från denna tid som vår nuvarande obekväma, 
även i samtalsspråket genomförda sed att undvika 2 pers- 
härstammar. 

Och denna sed var på 1600-talet icke uteslutande svensk. 

1 ett danskt brev af år 1614 skriver Eske Broek till Kri- 
stian IVrs kansler Friis: . . . huorfor ieg Qhanssleren pa 
dett venligst ombeditt haffuer att chanssleren . . . (Danske 
Magazin, 4 Rcekke, V. 78; liknande exempel VI. 123, 125, 

2 Rsekke 5. ^9 osv.) 

I Tyskland möter man vid samma tid likartade hövlig- 
hetsformer. I ett skådespel af Härtig Julius af Braunschw^eig 



310 Esaias Tegnér. 

1594 säger värden till junker Vincentius Ladislaus: der 
junker hat ja nach mit gesendety was ist sein hegehr (cit 
i Grimms WB. IL 1476). I Wallensteins tryckta korrespon- 
dens finner man honom beständigt nyttja der Herr som till- 
talsord, t. ex. till fältmanskalk Amim 1648: Atis des lierm 
schreihen vernehme ich . . . Det är samma herr^ som ännu hos 
oss i bestämd form säges till obekanta personer. I den af Reif- 
ferscheid utgivna intressanta brevsamlingen Quellen zur Ge- 
schichte des geistigen Lebens in Deutschland wahrend des 
17:ten Jahrhunderts (1889) finner man J. B. Schupp skriva 
till magister J. H. Matthise 1646: ich hab den herrn ma- 
gister . . recomniendirt (sid. 956). Andra ex. sidd. 640, 
953, 613 och i nyss citerade band af Handl. rörande Skand. 
Hist. 8. 84, 87, 89, 90 osv. 

I denna tids tyska skrifter anträffas också redan urbil- 
derna till våra ceremoniösa Ers högvördighetj Ers högvälbo- 
renhet o. d. Joh. Rist använder som genomgående tilltalsord 
till M. Hanneken i ett brev från 1651 till och med det af 
oss väl knappast upphunna Eure HochwohlErwUrde (Reiffer- 
scheid s. 948). 

Då upprepandet af der Herr eller andra tilltalsord var 
för obekvämt, ersatte man det, såsom redan flera foregående 
exempel visat, fullkomligen naturligt med ett tredje personens 
pronomen. I Tyskland blev på denna väg er, sie snart nog 
ett hövlighetspronomen, som delvis behåller sig än i dag, 
ehuru det sjunkit i rang, sedan man uppfunnit ett ännu 
hövligare pronomen. Konung Fredrik Wilhelm I i Preussen 
tilltalade sin omgivning med nämnda er, sie. Men just under 
slutet af hans regering, på 1730-talet, började det plurala 
Sie komma till väldet. Tredje pers. pronomen hade nu ge- 
nomgått samma sublimation från sing. till plur., som förut 
inträdt i fråga om andra pers. pronomen. 

Danmark har troget följt Tyskland genom alla dessa den 
pronominella hövlighetens utvecklingsskeden. Hos Ilolberg 



Tyska inflytelser p& svenskan. 311 

(början af 1700-talet) finner man de tre första af dessa re- 
presenterade. Det gamla J, det på 1600-talet uppkomna 
Herren {Fruetij Jon\fruen) och det däraf härledda han (hun) 
nyttjas om hvarandra såsom artigt tilltal De substanti viska 
tilltalsorden äro tydligen ödmjukast och nyttjas gärna, fast ej 
uteslutande, af underhavande till husbondfolket; I forefaller 
som det allmännaste tilltalsordet mellan likställda personer; 
han och hun synas vara något mera undfallande. Bestämda 
gränser finnas dock icke. I Den honette Amhition kallar t. 
ex. Baronen Jeronimus än han^ än /; Leonore använder till 
Leander växelvis samma båda pronomina. Baronen blir af 
Jeronimus kallad än Baronen^ än Herren, Leonore tilltalar 
sin far i 3 pers. med min Far eller Papa. Baronens be- 
tjent säger Hr Jeronimus. Såsom hälsningsform nyttjas all- 
mänt Hans Tiener^ motsvarande det tyska Sein Diener. 

Något De som tilltalsoixJ påminner jag mig ej hava sett 
hos Holberg. Men snart efter hans tid synes detta hövlig- 
hetspronomen ha kommit i bruk. Annars skulle väl icke 
J. Baden kunnat uttrycka sig så som han gjort i sina Fore- 
l(Bsninger över det danske Sprog^ 2 uppl. 1792 (första upp- 
lagan är mig ej tillgänglig): ''Pronomen /, hvormed vore 
ForfsBdre tiltalede Personer, som de vilde giöre iEre af, luir 
nu, som man veed, tabt sin Rang og bmges ikkun til rin- 
gere Folk" (s. 207). Det är överflödigt att säga, att det danska 
De icke är annat än en direkt översättning af tyskamas Sic. 
Svenskan, som efter 1600-talet varit mindre än danskan 
värkad från Tyskland, har oj deltagit i denna senare ut- 
ing af hövlighetsformema. Däremot ha vi endast allt 

troget bevarat och fiirkovrat vårt utländska forvärv från 
ideh varvet. Ur den skriftliga framställningen banade 

titulerandet allt mera väg in i talspråket, efterhand un- 
gande / (Ni) från dess tidigare rang. I våra dagar 

nr skriften, egendomligt nog, i alldeles motsiitt riktning: 

idsta använda nu tilltalsordet Ni mera obesvärat i skrift 




312 £saias Tegnér. 

än i tal. Må vi hoppas att detta tyder på ett framåtskri- 
dande, eller fastmera en återgång till en bättre, bekvämare 
och mera inhemsk ordning på andra personens område. 

Förslaget att även hos oss upptaga det dansk-tyska De 
som tilltalsord har på senaste tid haft en talangfull försva- 
rare (N. Linder, Om tilltalsord i svenska språket^ 1884). 
Detta förslag har dock den rådande stämningen så mycket 
emot sig, att det svårligen kan vänta någon framgång. Pseu- 
donymen N. I. T. [C. U. Sondén] utgav 1865 en liten skrift 
med titeln Ni är det råtta tilltalsordet. Och framtiden torde 
giva honom rätt. 

Då vi klaga över att den främmande seden fått ett så 
stort insteg hos oss, böra vi ej glömma, att det egentligen 
blott är inom den relativt fåtaliga herrskapsklassen, som ti- 
telväsendet inkräktat på området för 2 pers. pronomen. Den 
stora massan af folket tilltalar hvarandra fortfarande med 
ciw, /, ni. Även Aaw, hon höres rätt ofta bland allmogen, 
men användes huvudsakligen blott till personer utom dess 
egen klass — naturligt nog, då dessa pronomina egentligen 
stå som vikarier för någon titel. En dylik substituering lig- 
ger så nära till hands, att man alls icke behöver i folkets 
användning af han och hon se en direkt efterbildning af ty- 
skarnas er, sie. 

Med större sannolikhet kan man däremot i de högre 
samhällsklassemas användning af samma pronomina antaga 
ett omedelbart tyskt inflytande. I slutet af förra och början 
af innevarande århundrade tyckes han^ hon inom dessa klas- 
ser ha rätt allmänt .egt rollen af ett slags välvilligt nedlå- 
tenhetspronomen. Ett ni till underordnade ansågs då mera 
ohövligt. Ännu 1836 kunde Svenska Akademiens språklära 
(s. 126) uppgiva, att "flan och Hon brukas stundom i um- 
gängestal till en ringare person, hvilket utmärker litet mera 
höflighet än Ni och mindre förtrolighet än Dw." Just en 
dylik roll af ett hövlighetsord användt mot underordnade 



Tyska inflytelser p& svenskan. 313 

hade det tyska er, sie antagit, sedan det på övriga områden 
undanträngts af det förnämligare Sie. 

Någon större användning i vår dramatiska litteratur 
synes Aa?i, hon som tilltalsord icke ha vunnit. Åtmin- 
stone har jag svårt att hos ITOO-talets dramatiker finna exem- 
pel därpå, om jag bortser från översättningar efter danska 
och tyska författare; i sådana skrifter, t. ex. i Lagströms 
övei^s. af Holberg (på 1730-talet) äro de däremot vanliga. 
Hos Bellman träffas emellertid åtskilliga exempel på Äaw, 
hon; orden nyttjas hos honom t. ex. i hans älsta diktsamling 
från 1772 (utg. 1872), s. 16, 219 ungefär på samma sätt 
som nu. På det sist citerade stället kallar en tjänstflicka 
betjenten, som hon vill afvisa, ömsom ni och han. 

I ett hänseende hava förhållandena på området för 2 
pers. pronomen hos oss nu blivit sämre än någonsin förut. Ännu 
ett stycke in på vårt århundrade kunde man utan vidare 
använda min herre ^ min fru med 3 pers. såsom tilltalsord: 
jag anhåller att min herre ville osv. Efter analogien med 
tilltalet herr pastor j fru miyorska är man numera skyldig 
att till personer, som sakna någon titel, men hvilkas namn 
man känner, säga herr Eriksson ^ fru Nilsson osv. Namnet 
träder i titelns ställe och måste upprepas för hvarje gång 
andra språk nyttja sitt hövlighetspronomen. Herrn och frun 
ensamt låter simpelt; endast fröken kan som tilltalsord stå 
utan bihang af namn. För denna ytterligare fullkomning 
af vårt titelväsen kunna vi ej skjuta skulden på någon 
främmande nation. 

I Norge nyttjar folket i vissa trakter de som tilltalsord. 
Detta pronomen har, såsom redan Aasen påpekat, intet att göra 
med det danska De: det är en direkt utveckling af fom- 
norskans jiér, 2 pers. pl., hvars dualformer dokker^ dykk 
också i andra bygder göra tjänst som tilltalsord. 

Med afseende på det danska De må ytterligare tilläg- 
gas att det, ehuru bildat efter tyskan, dock numera i fråga 



314 Esaias Tegnér. 

om konstruktion något frigjort sig från sitt mönster. I slutet 
af förra århundradet kunde man ännu tilltalsvis säga De niaa 
berede sig derpaa^ liksom det i Tyskland heter 8ie milssen 
sich darauf bereiten (Lauritzen, Vört Bogmaal for et Hun-- 
(Iredaar siden^ 1887, s. 29). Nu måste man sätta Dem for 
sig^ annars uppfattas De som 3 pers. En annan olikhet är 
att tilltalsordet De i danskan konstrueras med singulart verb, 
när det afser blott en person. 

I sin ävlan att åstadkomma ett riktigt utsökt hövlig- 
hetsord har språket, såsom de anförda exemplen visat, tillåtit 
sig de dristigaste förskjutningar både i fråga om numeruä 
och i fråga om person. Det har efterhand glidit från 2 
pers. sing. till 2 pers. pl., därifrån till 3 pers. sing. och 3 
pers. pl.; även på dualer ha vi sett exempel. Egendomli- 
gare än allt detta är väl ändock, när 1 pers. pl. befinnes 
stå som vikarie for 2 pers. sing. Också på denna underliga 
väg ha vi följt våra tyska läromästare. Grimms WB. II. 
1484 omtalar flera skolhistorier med vi for rfw, till hvilka 
även hos oss bekanta motstycken finnas: wir sind ein Esel 
(besvarat med ich meinerseits protestieré) o. d. Ursprungli- 
gen innesluter den talande sig själv i klandret, liksom för 
att mildra dess skärpa, men småningom blir denna sida af 
saken så bortglömd, att vi får konstrueras med singularis; 
man kan säga jag tror att vi är litet dum i st. f. att vi 
äro litet dumma. 

På snarlikt sätt har ordet wan kommit att få göra 
tjänst som ett 2 pers. pronomen. Det svenska Hvad hor 
man här att göra? eger sin förebild i Was will man hier? 

I sammanhang med frågan om de svenska hövlighets- 
pronomina må här påpekas, att vi efter tyskt mönster 
bildat också ett hövlighetsord för 3 pers. — ett pronomen, 
af hvilket likväl, egendomligt nog, endast en enda oblik ka- 
sus, genitiven, existerar. Ordet är dess^ och det företräder 
både hans eller hennes och sin. I stället för hr greven och 



Tyska inflytelser p& svenskan. 815 

hans omgivning^ hr greven med sin omgivning kan man säga 
och sade för några årtionden sedan vida mera än nu hr gre- 
ven och (med) dess omgivning. Uttryckssättet är eller var 
användbart vare sig man tilltalade personen eller omtalade 
honom. Alldeles på samma sätt kan man i tyskan hövligt 
nyttja dessen i st. f. sein. 

Det må också här framhållas, att liksom våra tilltals- 
former väsentligen äro tyska, så hava själva titelorden till 
mycket stor del ett rent tyskt ursprung. Särskilt gäller 
detta om alla sådana ord af något äldre datum. Herre j fru ^ 
fröken j greve^ friherre^ åtskilliga på -mästare och mångfaldiga 
andra kunna nämnas som exempel härpå. Och just i sin an- 
vändning som titelord framför namn röja dessa lånord allra på- 
tagligast sin tyska härkomst: herre blir i denna ställning till 
Aarr, greve till grev (detta visserligen mindre i våra dagar 
än under föregående århundraden), furste till fur st ^ borgmä- 
stare till borgmästarj det osammansatta mästare till mäster 
(mäster Erikj mäster Pinne) — den senare formen helt och 
hållet lågtysk. Också våra feminina titlar ha från tyskan fått 
sina ändelser, -ska och -inna (pastor ska^ grevinna). De till 
titulaturväsendet hörande, oregelbundet bildade superlativfor- 
mema högvördigste^ stormäktigste^ nådigste intyga jämväl ty- 
skans inflytande på detta område. 

Ett slags första personens pronomen i utpräglad kurial- 
stil ha vi fått från tyskan: ordet undertecknad. Det nytt- 
jas, som bekant, skämtsamt även i talspråket, där det ej 
kan vara fråga om något undertecknande. Tyskans Unter- 
zeichneter har för övrigt själv haft romaniska förebilder; jfr 
fransmännens le soussigné. 

I affarsstil eller för eftertrycks skull skriver man ofta 
hos oss t. ex. hundra^ säger 100 kronor. Säkerligen upp- 
fattar hvarje svensk säger här såsom analogt med det vill 
säga. Uttryckssättet är emellertid tyskt, och en blick på 
dess tyska form hundert, sage [ej sag{\ hundert visar att 



316 Esaias Tegnér. 

säger i denna förbindelse är lika med jag säger. Pronomi- 
net har efter tyskans föredöme blivit utelämnat. 

Ännu ett annat fall kan nämnas, där svenskan också 
efter tyskt mönster förbigår samma pronomen. Liksom ty- 
skarna säga danke för ich danke^ så säga vi elliptiskt 
tackar för jag tackar. Däremot hava vi ej följt tyskarna 
då de säga bitte för ich bitte; det heter hos oss alltid 
jag ber. 

Användningen af m^| såsom "dat. ethieus" i uttryck som 
du är mig en lustig kurre^ torde hos oss härröra från 
tyskan, där man på samma sätt kan använda ej blott första 
utan också andra pers. pronomen: dos war mir (dir^ euch) 
ein GeheuL I de nordiska fomspråken tror jag icke att nå- 
got liknande förekommer. Däremot kan man på isländska 
säga med sik: han er sik sterkr^ Skottakonungr var sik fri- 
(fasti ma^r (jfr Lund, Oldnord. Ordföjningskere s. 506). 

Några nominal- och verbal-bildningar, som efter tyska 
förebilder framvuxit ur våra personliga pronomina, förtjena 
att här särskilt tagas i betraktande. 

Substantiveringen af jag till jaget har sitt mönster i ty- 
skans dos Ich. Under vår medeltid sade man icke mitt andra 
jag^ utan med ett maskulint uttryckssätt thcenne är suastffn 
annar jak (Birgittas Uppenb. 3. 70). 

Danskan har uttrycken Dusbroder ^ at drikke Dus. Baden 
(anf. skr. 133) använder också ett i ingen mig bekant dansk 
ordbok upptaget verb du^e med betydelsen 'kalla för du\ 
Tydligtvis äro alla dessa ord lånade från tyskans duzen^ även 
med formen dutzen^ Du(t)zbruder. Det motsvarande verbet 
heter numera i danskan dute eller dutte^ och det kan väl ej 
vara tvivel om att dessa ord, om de ock ej som de föregående 
äro direkt upptagna från tyskan, likväl äro bildade under 
inflytelse af detta språk. Då t här står på samma plats 
som ett högtyskt ^, tänker man lätt på någon lågtysk form 
som deras närmaste utgångspunkt. Jag finner dock ingen 



Tyska inflytelser p& svenskan. 817 

sådan. Det inskjutna t bör väl förklaras som parallellt med t 
i isl. jåtOj jåtta 'säga ja', fsv. jata^ jatta^ jtetta (nysv. ja-k-a)^ 
d. jcettey tidigare möjligen också jate (Kalkar Ordb. II. 432 
upptager ett jatehe^ som förutsätter denna form). Mera vå- 
gat är att tänka på ett analogislut som d. dutte: t. dutzen 
= d. siBtte: t. setzen. 

Också för Sverge hava formerna duta och dutta haft 
någon betydelse. Rietz känner den förra som ett skånskt 
bygdeord, den senare som ett småländskt. Levin Möllers 
Ordbok 1745 upptager dutta såsom översättning af det 
franska tutoyer. Fyra år senare återgiver likväl Lind 
det tyska uttrycket med rfua, tua. Efter dv{t)zen har tyskan 
bildat såväl ett ihrzen som i nyare tid också ett siezen; Lind 
har en kopia af det förra i sitt svenska nia. En motsvarighet 
till det tyska erzen finnes ock i Sverge: Rietz nämner från 
Småland dialektuttrycket hanna 'kalla för han\ — Man kan 
väl våga antaga att dua och nioj och alltså i andra hand 
även hannay blivit väckta till liv genom tyska föredömen, om 
än visserligen likartade former, kanske i sin ordning ursprung- 
ligen mönster för de tyska, finnas också på romaniskt område; 
jfr mcdeltidslat. tuisarCj tibisarCj vosarCy vobisarCj fr. tutoyer^ 
voussoyer, någon gång vouvoyer. Även nyisländskan har 
(efter dansk förebild?) pm af pu och péra af pér. 

Språkligt viktigare än alla dessa verbala bildningar är 
det svenska substantivet hanne^ hane 'djur af manligt kön'. 
Detta ords historia har icke förut blivit riktigt framställd, 
och då den sannolikt i någon mån går tillbaka till Tyskland, 
må den här litet utförligare omtalas. 

A. F. Dalin antager att det ifrågavarande hanne^ hane 
är identiskt med det gamla hane 'tupp', som alltså skulle ha 
utvidgat sin användning utanför det naturliga området; för- 
medlingen skulle ha bildats genom sådana ord som tjäder- 
hancj orrhane. Också Svenska Akademiens Ordlista sam- 
manför under en artikel hane 'tupp' och hane 'djur af manligt 



318 Esaias Tegnér. 

kön', hvilket senare ord uppgives "utan etymologisk grund'* 
också skrivas hanne. Rydqvist II. 181 lämnar oafgjort om 
hane^ hanne beror på pron. han eller på substant. hane 
'tupp', och anser att i hvarje fall formen hane är riktigaite 
än hanne; därjämte meddelas att formen med enkelt n kan 
följas tillbaka till midten af förra århundradet. 

Den senare uppgiften kan svårligen vara riktig. Den 
beror förmodligen på samma misstag som redan Dalin be- 
gått, då han anför Spegels auktoritet f5r formen hane. Det 
är sant att Spegel upptager blott denna form, men han an- 
giver icke för den betydelsen 'manligt djur', utan blott be- 
tydelsen "/wp". 

När Spegel 1712 utgav sitt Glossarium Sueo^gothicum^ 
kände han måhända ännu hvarken hane eller hanne i den 
fc)rstnämnda betydelsen. Första gången jag träffat detta ord 
är i Sercnii ordbok 1734, där det engelska male översattes med 
hanne^ skrivet med två n. Lind nämner det 1749 och skri- 
ver det på samma sätt. Dock var tydligen ännu vid midten 
af 1700-talet detta uttryck föga bekant. I stället för en 
hanne (eller hane) sade man då gärna en han. Lind uppta- 
ger också denna form i sitt svensk-tyska lexikon, och att 
den för honom varit den normala, visar sig däraf att han i 
sin tysk-svenska ordbok översatt Männlein blott med han. 
Ensamt denna form upptages också i Juslenii finska ordbok 
och i Levin Möllers franska, båda af 1745. Ännu Ihre kän- 
ner 1769 blott formen hann 'masculus', som han ställer 
under pron. han och bestämt skiljer från Äan^ 'gallus'. 

Otvivelaktigt har Ihre riktigt uppfattat saken. Redan 
den uppenbara parallellismen mellan en han{n)e och en hona 
visar att det förstnämnda ordet lika väl som det senare bör 
föras till prominalstammen. Ännu sedan formen hona var 
i fullt bruk, kvarstod han som dess maskulina motsvarig- 
het. Ihre upptager hona som femininum till hann^ och även 
Lind hopställer "Aan och hona^. Blott skenbar än den in- 



Tyska inflytelser p& svenskan. 319 

kongruens mellan de båda orden som ligger däri, att hona 
alltid har lång vokal, under det att han(n)e i äldre tider all- 
tid synes ha haft kort. Förhållandet är lätt förklarligt. 
Visserligen uttalar man numera i riksspråket pron. hon med kort 
vokal lika väl som Aaw, men detta beror på en yngre ut- 
veckling, som helt visst ej varit genomford, då substantivet 
hona uppkom. Ännu i dag finnas icke få svenska bygder, 
där man på gammalt vis säger Aön, icke honn. 

Då han däremot från gammalt uttalats med kort a, är 
utan tvivel hanne med dubbelt n den naturligaste bildningen. 
Det är också denna form som i äldre tider förekommer. Om 
man rådfrågar vår ordbpkslitteratur, finner man hanne^ icke 
/*awc, hos Sahlstedt 1773, Lindahl och Öhrling 1780, Wide- 
gren 1788, Weste 1807, Granberg 1807, Lindfors 1815, 
Heinrich 1818, Deleen 1836, Almqvist 1842, Welander 1844, 
H. M. Melin 1845, Meurman 1846, Europseus 1853, Ek 
1861, Rietz 1867, NUsson-Widmark-CoUm 1875, Cavallin 
1875, Helms 1878, Hoppe 1886. Formen hane har jag icke 
träffat i någon ordbok före Wahrmans 1814. Enligt Ryd- 
qvist namnes den af Rask 1818 och af Boivie 1834. Jag 
finner den sedan hos llelenius 1838. Och det förefaller som 
vore det egentligen genom A. F. Dalins och senare genom 
Svenska Akademiens auktoritet, som den kommit till heders 
i litteraturen. 

Om man bortser från personer, hvilkas uttal bestämts 
af skriften, torde man ock kunna påstå, att hanne fortfa- 
rande är ordets bästa och allmännaste uttal. Det tillhör en- 
ligt Rydqvist Sverges huvudstad; det uppgives af Nilen för 
Sverges västligaste bygd (Ordb. öfver allmogemålet i Sör- 
bygden, s. 51); det är enligt Rydqvist rådande inom Sverges 
östligaste område, på ön Gottland; ja, ända bort till Gammal- 
svenskby i södra Ryssland når uttalet med långt w-ljud: 
man säger där enligt Freudenthal och Wendell (Ordb. öfver 
estländsk-svenska dialekterna, s. 78) Aann, pl. hannar y hvarvid 

21 



320 Esaias Tegnér. 

jag ej vågar afgöra, ©m singularformen beror på samma 
stympning som i denna dialekt låtit guhhe bli till gubh o. d., 
eller om hann är den bevarade äldre formen utan e. I 
Sverges sydligaste trakter är, såsom jag af egen erfarenhet 
kan intyga, hanne det rådande uttalet; enligt uppgifter {if 
andra personer är samma uttal brukligt i Västergötland och 
Värmland, åtminstone i vissa trakter af dessa provinser. Vid 
Mälarens norra strand har jag däremot hört hane^ och enligt 
uppgift skall detta uttal vara det vanliga i det nordligaste 
Sverge, förmodligen också i Finnland. — Våra zoologer skriva 
i allmänhet hanne. Så redan Linné, så även Nilsson, Sunde- 
wall, Wahlstcdt, Widegren och Holmgren m. fl. 

Den föregående redogörelsen torde hava ådagalagt, att 
hane på det hela är den mindre berättigade formen af ordet, 
låt vara att denna beteckning under sista tiden varit företrä- 
desvis gynnad inom litteraturen. 

Uppkomsten af den nya biformen beror säkerligen mSst 
på en folketymologisk sammanblandning af hanne med det snar- 
lika subst. hane 'tupp'. Det nya, obekanta ordet kom att 
absorberas af det äldre mera kända, som i vissa sanmian- 
sättningar kunde växla därmed. I så måtto har Dalin dömt 
rätt. Efter mönstret af tjåderhane^ orrhane^ i hvilka jämfö- 
relsen med tuppen låg nära till hands, bildade man först 
sparvhancj lärkhane^ där analogien med tuppen redan är täm- 
ligen bortskymd, och sedan även kaWiane^ ravliane^ igelkotts- 
Jiane^ huggormshane o. d., där fantasien måste läggas på 
sträckbänk, om man skall finna någon anknytning till or- 
dets ursprungliga betydelse. 

Sammansmältningen af hanne och hane gick så mycket 
lättare, som den egentliga betydelsen hos det gamla hane 
naturligtvis fördunklades i samma mån som ordet undan- 
trängdes af det yngre tupp, ^ 

*) I Grubbs Ponu provorbiale s. 519 fiuncs följande ordspr&k, p& hviUbet 
dr Axel Kock gör mig U2)pmärk8am : 



Tyska inflytelser p& svenskan. 321 

Det tyska Hahn företer delvis samma utveckling som 
vårt hane. Också i Tyskland har man från Auerhahv^ Trut- 
hahfij Pfauhahn gått till Kanarienhahn^ Bperlingshdhn^ Fin- 
kenhahn^ o. d.; jfr även eng. cock-sparrow. Det är icke 
otänkbart, att förkärleken för förmen hane inom vår yngre 
litteratur till någon mindre del beror på inflytelser från dessa ty- 
ska former. Tyskarna hava emellertid icke låtit sitt Hahn flyga 
högre än vingarna burit — de ha till fåglarnas rike begrän- 
sat ordets användning som genusbeteckning. 

En särskild överensstämmelse mellan vårt språk och ty- 
skan har väl knappt någon andel i den sista tidens partiskhet 
för formen hane. Som femininum till sparvhane^ kanarie- 
hane kunna vi omöjligt säga, såsom parallellismen ju krävde, 
sparvhönOj kanariehöna — det måste heta sparvhona^ kana- 
riehona. Alldeles så är ock förhållandet i Tyskland: fe- 
mininum till Hahnj Eåhnchen^ är, när ordet användes om 
småfåglar, icke Huhn^ Huhnchen utan Siechen^ bildat af pron. 
Sie, liksom vårt hona af hon. 

De tyska inflytelserna i fråga om hanne och hona gå 
emellertid sannolikt mycket längre tillbaka. Beteckningen af 
kön genom pronomina eller afledningar af pronomina tillhör 
icke från början de nordiska språken. Fomnorskan och is- 
ländskan sakna alldeles detta uttryckssätt: i stället säger 
man karldyr och kvenndyr eller skiljer könen genom tilläg- 
gande af adjektiven hvatr och blau&r såsom "det modiga" 
och "det skygga". I våra svenska medeltidsbibelvärk uttryc- 



Dhot Huush&ld är oy vthan qwaal, 

Dher Hannen kaklar och Hönan [gaal]. 
Då det b&de af sammanhanget och af ordspr&kete nutida form är tydligt, 
att mod hannen här specielt afses tuppen, bör det dubbla n väl sannolikt 
räknas blott som tryckfel. Alldeles omöjligt är dock ej att upptecknarens 
tanke g&tt frän bilden över tUl det omr&de, som afs&gs med denna, och att 
han därför insatt det generellare uttrycket. Hannen bör Ukväl då afläsas 
hdnn-eny oj hånne-nj ty vid den tid då boken utgavs (1678) fanns, såsom vi 
ovan sett, troligen ännu ej formen hanne. 



322 Esaias Tegnér. 

kas begreppen hanne och hona regelbundet med genitiverna 
karlkyns och qvinkynSj t ex. i Klemmings uppL I. 169, 307, 
478. Senare utbyttes dessa uttryck (sonat hava sin motsva- 
righet även i anglosaxiskans carlfugoly cvénfugoT) mot vår nu- 
varande bibels fnankön och kvinnkön^ af hvilka det första stod 
något närmare Luthers Männlein. Det substantiverade prono- 
minet förekommer i vår bibel endast en gäng, MaL 1: 14: 
förbannad vare then bedragaren^ then i sinom J^ord hafver 
en Han osv. Från vår medeltid känner Söderwall blott ett 
exempel, där han och hon nyttjas motsvarande vårt hanne 
och Äowflf, nämligen den till 1 500-talet« början horande texten i 
I^eg. 3. 155: hwar ttc grymmaste leon waro bacttie köns honoe 
han ; dessutom ett par exempel ur ungefar lika sena Lake- och 
Örteböcker, där orden användas om växter och tydligen ännu 
till hälften äro pronomina — något som man ser däraf att t. ex. i 
följande sats han ej böjes i pluralis: röd pion are han^ oc te 
dre best for manfolk^ oc te hxoiita pyon åre best för qvin- 
folk LR. 7. 250. Det må här anmärkas att danskan ännu 
säger en Han^ en Hun^ utan den nominala afledningsändelse, 
som orden antagit i svenskan. 

Om sålunda substantiveringen af orden han och hon i 
Norden Sir af jämfön>lsevis sent datum, och först visar sig se- 
dan tyskan satt djupa märken i vårt språk, så är den däre- 
mot gammal hos våra germaniska grannar och tillhör hos 
dem både den lågtyska och den högtyska språkformen. Exem- 
l^)el såväl på högt. 6r, sie som jÄ lågt. Äe, se finnas 
himlade i Grimms WB. III. 690; flora af exemplen äro häm- 
bido från Luther. De lågtyska formerna he och se, heken 
och seken omtalas af Tk^rghaus I. 670. 

Man torde af de nu omtalade förhållandena kunna med 
ganska stor sannolikhet sluta att våra ord hanne och ktma 
liöra till de ''i'»vel•Slittningslånord^ eller såsom jag förut uttryckt 
sixken, do "idwlla lånord" från tyskan, på hvilka vårt språk 
är sa rikt, siikorligon ännu rikare än på rent materiella låD. 



Tyska inflytelser p& svenskan. 32S 

Om tyskans inflytelser på våra possessiva pronomina är 
ej mycket att säga. 

I betydelsen af 'mina, dina anhöriga' säga vi de mina^ 
de dina. Det behöver knappt anmärkas att dessa uttryck 
äro bildade efter tyskans motsvarande die meinev^ die deinen^ 
sedan 1600-talet mer och mer undanträngda af die meinigen^ 
die deinigen. Rydqvist anmärker, att man sällan säger de våra^ 
aldrig de edra. Om Aurivillius ej blott konstruerar sin 
uppgift, har dock på 1600-talet även de edra kunnat nyttjas 
(Gram. suecana, 1684, s. 115). Hur gammal den ifrågava- 
rande uttrycksformen är i svenskan kan jag icke säga. Ur 
Axel Oxenstjernas testamente (1650) har jag antecknat mine 
godhe föräldrar och kåre hustru föruthan fler de mine. Sö- 
derwall anför (under ipar) ett exempel från år 1500: the mine 
shole vara edhers. Annars tyckes i äldre tider det nu för oss 
oumbärliga tyska de ofta, kanske oftast, ha saknats. I och 
edra citeras af Söderwall efter Rimkr. 3. 5256; jfr sina Alex. 
8872, 9039. I Gustaf I:s bibel 1 Kr. 9. 38 finner man: the bodde 
twers emoot theras brödherj Jerusalem med sinom (Luther: uu- 
ter den ihreii). På samma sätt i Judas Redivivus (1614) HL 1 
låtit migh åter komma till mina. I danskan säger man 
fortfarande utan artikel mines vel og ve^ du og dinc. Vi 
hava alltså här ett fall, där danskan visar sig vara mindre på- 
värkad från Tyskland än vårt språk. Likväl är jag ej all- 
deles viss om att de possessiva pronomina utan de i denna 
substantiviska användning äro fullt inhemska. Gislason anser 
sig åtminstone behöva återgiva det danska du og dine på 
nyisländska med det fullständigare pti og pinir dstmenn. 

Det nyss citerade exemplet ur Gustaf 1:8 bibel lämnar 
genom sitt theras for sina exempel också på en annan ger- 
manism, som upprepade gånger sökt komma till väldet i vårt 
språk, men detta hittills utan värklig framgång. I vår bibel fin- 
nas många liknande, ävenså i vår psalmbok, t. ex. ps. 60: 2 
De Iwrdar vaktade deras hjord. Rycl(ivist har i sin afhand- 



Img om Den hist. sprSkforeknirigen a 41 ff. nägot beriirt 
detta slags orcgelbundonlieter och riktigt fmmhållit, att do 
atå i direkt sammatiliaiig med de främmande iuflytoWr, iiir 
Iivilka vårt språk varit utnatt. Under medeltiden framkallades 
de af lågtyska pjlviirkn ingår, i väsentlig grad ftiraiedlade g^ 
nom danskan; under 1600-talet, då Svcrge i icke ringa inÄn 
genom sina erövringar blivit en tysk stat, var det högtyskan, 
som värkade i samma riktning; slutligen under Gustaf IIlis 
tid medförde den franska kulturströmning, som då gick över 
vårt land, liksom Över hola det övriga Europa, sanima hop- 
blandning af sitt oeh deras. Enligt Söderwall, llufvudepo- 
kerna af sv. språkets utbildning s. 69 finner man redan un- 
der 1300-taIet exempel på denua främmande användning af 
Hera.s för sitt. Den har likväl aldrig hos oss blivit mer än 
ett språkfel inom de bildade klasserna, ett språkfel, mot 
hvilket vakna språksinnen alltid hvligt reagerat 

I Danmark sade man förr liksom ännu hos oss: de 
have mistel sine Penge. Tyska inflytelser ha efterhand all- 
deles förträngt detta uttryckssätt: man säger nu alltid deres 
fiir sine. Då tyskhetssmaken var i sitt flor i Danmark kunde 
man t. o. m. få se Manden tog hans Hat användt i bety- 
delsen af mannen tog s-in hatt, der Mann naltm seinen Hut 
(Iiauritzen, anf. skr. 30). Man har här exempel på ett slags 
syntaktisk hyperdanism. Emedan det danska hans stun- 
dom översatte det tyska se/w, gick man i sin iver så längt, 
att man anbringade det också där ingen anledning fanns till 
undvikandet af sin. Dtit är ungefär som när man i svenskan 
understundom får höra om och ifall^ såsom och som hop- 
blandas: jag undrar ifall du sett det nya hus, såsom Jag 
har byggt. Emedan i/all kunde träda i stället för om, när 
detta hade betydelsen af villkorskonjunktion, och emedan så- 
som i komparativ mening fick insättas i stället för som, tillät 
man sig att giva ifall också rollen af indirekt 1'rägeord, oeh 
säsom rollen af relativpruuomen. 



Tyska inflytelser p& svenskan. 325 

I fråga om de demonstrativa pronomina och den 
bestämda artikeln kunde säkerligen mycket vara att an- 
föra; en närmare granskning af de inflytelser, tyskan haft 
på de nordiska språkens sätt att använda artikeln, skulle dock 
fora oss längre in i syntaktiska undersökningar än tillfället 
medgiver. Blott ett och annat må påpekas. 

Den ovan citerade versen De herdar vaktade deras hjord 
innehåller i sitt första ord en påtaglig germanism. Och egen- 
domligt nog har denna germanism under en viss period af vår 
litteratur fått gälla såsom ett synnerligen nationellt och gam- 
malnordiskt drag. 

Till väsentlig del är det tydligen på litterär väg som 
den tyska artikeln kommit in i vårt språk. Så i den just 
anförda versen, hvars tyska original börjar Die Hirten auf 
dem Felde warn. Likaså i början till en annan gammal 
psalm, som hur älskad den än genom två århundraden varit 
i vår svenska kyrka, dock utgör en värklig provkarta på 
hvad en oövad översättare kunnat tillåta sig, ej blott i fråga 
om germanismer, utan ock i fråga om metrisk otymplighet: 

Så skön lyser then morgonstiern, 
FuU n&dh och sanning aff Herran, 

motsvarande Ph. Nicolais berömda: 

Wie schön leuchtet der Morgenstern, 
Voll Gnad und Wahrheit von dem Herrn. 

För Övrigt anträffas den tyska artikeln särskilt vid plu- 
rala personbeteckningar: de romare^ de fariséer^ där tyskhoten 
stöddes genom de romerske^ de skriftlärde] vidare t. ex. Be 
tio Guds budj De tre trons artiklar; i Danmark Johannes 
den Deher^ De Herr er o. d. Förr sågs denna germanism vida 
oftare än i våra dagar: det skulle icke nu falla någon in att, 
såsom man på 1500- och 1600-talen gjorde, omtala Polens 
inbyggare såsom de Poler. 

I början af vårt århundrade var den prepositiva tyska 
artikeln mycket på modet inom den "götiska" poesien. Den 
ansågs giva åt framställningen en mera ålderdomlig och 



826 Esaias Tegnér. 

folklig prägel. I Frithiofs saga finnas ganska många hithö- 
rande exempel, och diktens författare har själv (Efterl. Skrif- 
ter 1. 275) angivit, att han i detta uttryckssätt fann ett nor- 
diskt forntidsdrag: "Det heter nu konungen^ våra förfader 
sade i dess ställe den konung^ liksom tyskame ännu der 
Königr Den tyska artikelns vidsträckta användning i vår 
gamla bibel hade väl störeta andelen i denna uppfattning; 
härtill kom att våra just vid den tiden framdragna folkvisor 
mycket begagna samma uttryckssätt. Det ansågs därför, na- 
turligt nog, som ett värkligen folkligt drag; man visste ej 
då som nu, att våra folkvisor till mycket stor del äro en 
intemationell egendom, och att de ofta närmast äro kopior 
efter tyska och danska förebilder. — Också i Danmark' fö- 
reter Oehlenschlägers och hans samtidas poesi samma tendens 
att återinföra i litteraturen denna redan halvt försvunna ger- 
manism. 

Maskerad till en obestämd artikel förekommer den tyska 
bestämda artikeln, såsom jag tror, i uttrycket komma för en 
dag. ^En dag" är tydligen här föga passande, och när man 
erinrar sig att samma begrepp på holländska uttryckes med 
voor den dag kornen (högt. an den Tag kommen\ och att 
den i lågtyskan såväl som i högtyskan kan förkortas till 
Vw, så är väl sakens förklaring given. Vi uttrycka samma 
tanke mera svenskt under formen komma i dagen. 

Flera imj)erativiskt bildade tyska namn finnas, där den 
på samma sätt tyckes uppträda under formen 'en; Grimms 
WB. II. 976 omnämner några sådana. I hans lista äro 
två för oss af intresse: Sturzenhecher^ förklarat ur sturze 
den Becherj och Hauenschildj tydt af haue den Schild. Det se- 
nare namnet har i Sverge fått formen Hogenskild och är 
bekant såsom förnamn inom Bjelke-släkten. Det kan likväl 
sättas i fråga om man ej rättare förklarar dessa namnformer 
såsom alstrade af analogien med Wittenherg^ Franken- 
stein o. d. 



Tyska inflytelser p& svenskan. 327 

Både i svenskan och danskan användes uttrycket ditt 
och datt såsom ett slags sammansatt substantiv, till formen 
likartat med pick och pack. Det har betydelsen 'hvarje- 
handa' och är, som bekant, hämtat från det lågt. dit un dat^ 
motsvarande högtyskans dies und dos. Rietz omtalar från 
Södermanland uttrycket akta hvarken ditt eller datt^ där de 
båda pronomina stå mera självständigt, och där frasen alltså 
mindre aflägsnat sig från sin ursprunghga betydelse. 

Maskulinum till samma fras: den och den nyttjas i be- 
tydelsen af en person som man ej bryr sig om att namn- 
giva, alltså motsvarande det lat. quidam. Också denna pro- 
nominella förbindelse, som hos oss finnes i Gustaf Irs bibel 
och sannolikt tidigare, har kommit till oss från Tyskland. 
Det måste helt visst räknas som ett blott tillfälligt, om ock 
egendomligt sammanträffande, att redan Herodot och Demo- 
stenes kunde angiva samma begrepp med roV xal t6p] jfr 
även fransmännens tel et tel. — Uttrycket den och den bru- 
kas hos oss även som en eufemistisk beteckning af djävulen. 
Tidigast har jag i denna betydelse anmärkt det i En lustigh 
Comedia om Doctor Simon^ där den manhaftige "fastesven- 
nen" säger jagh giffuer Dochter Simon den och denn. Också 
denna användning är tysk: di schall de un de hälen 'HoP 
dich der Teufel' anföres af Berghaus I. 317; högtyska exem- 
pel finnas i Grimms WB. ET. 962, där även ett på samma sätt 
användt der und jener omtalas. Särskilt detta senare uttryck 
leder tanken till vårt svenska pronomen Am, användt på 
samma eufemistiska sätt. Vårt hin är väl dock uppkommet på 
annan väg: genom en skygg aposiopes har man stannat midt 
i frasen hin onde^ hin hårde {håle\ ungefar som när man 
säger Herre Je för Herre Jesus. Då det eufemistiska hin 
i sin ordning befanns ej vara nog eufemistiskt, fick emellei*- 
tid tyskan hjälpa till att ytterligare försköna "den fule". Ordet 
mildrades genom diminutivändelsen -ken till hinken^ af Rietz 
citerat från många svenska provinser. Det liktydiga håken^ 



328 Esaias Tegnér. 

hockefij som Rietz ej vet förklara, är väl intet annat än (hin) 
håle^ försedd med samma tyska förminskningsändelse. Den 
finnes också i fanken^ som möjligen är fuUfardigt lånat från 
Tyskland, då ju det enkla /aw, fanden efter Kocks utredning 
måste erkännas som ett tyskt (frisiskt) lån. 

En eufemistisk aposiopes likartad med den i hin forelig- 
ger i ordet dass användt till beteckning af den lokal, som 
med en annan mera positiv eufemism i norra Tyskland någon 
gång namnes som de hestc Kamer (Berghaus I. 743). Dass är 
den tyska artikeln, kvarstående ur den fullständigare frasen d4is 
Haus. Jag har ej funnit någon uppgift om att man i Tysk- 
land på detta sätt förkortar uttrycket; icke häller upptager 
hvarken Grimm's eller Berghaus' ordbok något exempel 
på ordet Haus^ Huus användt i denna specialiserade be- 
tydelse. Ordets deminutiv former Häuscheriy Häuslein^ Huus- 
ken omtalas dock i båda med sådan bemärkelse; även i hol- 
ländskan användes huisje på samma sätt; Grimms WB. anför 
dessutom den hos oss efterbildade frasen aufs Häuschen gehen. 
Man kan sålunda med visshet sluta, att hus i sin mast pri- 
vata betydelse hör till de "kulturlån", vi mottagit från våra 
sydliga grannar. Också i Danmark nyttjas det substantive- 
rade Bas på samma sätt som hos oss *). 

Ett annat kulturlån med förnämare, till och med en 
smula affekterade låter ha de' skandinaviska språken på 
det pronominella området erhållit från Tyskland. De ha där 
lärt sig att genom vissa prefix liksom upphöja i adligt eller 
furstligt stånd några i sig själv betydelselösa hänvisande 
småord. En högt uppsatt man borde i riktigt gammaldags 
hovmannastil omnämnas icke med ett han eller denne eller 
densamme: han borde heta högstdensamme eller hogsthemalde 



^) Fur några år sedan åtnjöt ordet där en viss ofifentlighoi, då tidningen 
Dags-avisen af någon ohiWisk konkurrent genom ett afsiktligt tryckfel 
ständigt omnämndes såsom Das-aviscn oUer Da^ff 'apisen. 



Tyska inflytelser p& svenskan. S29 

eller högstberörde. Som possessiv-ord motsvarande dessa de- 
monstrativer gäller högstegen: Eders majestäts högstegna hän- 
der ^ hennes nåds högstegnu snusdosa. Högtsalig är ett annat 
ord af samma klass; det tål naturligtvis ingen teologisk ana- 
lys, utan bör uppfattas som helt enkelt motsvarande frans- 
männens de glorieuse mémoire. De tyska urbilderna for detta 
slags uttryck har man i höchstderselbe^ höchstermeldet^ höchst- 
selig. På skämt har Tieck bildat också ett pronomen höchst-esj 
med hvilket han vördsamt omtalar das Puhlicum. — En yt- 
terligare fbretärkning kunna dessa ord erhålla genom prefi- 
gerandet af aHer-: alUrhöchstderselhe osv. I dessa och ännu 
några andra under kurialstilen hörande uttryck hava vi un- 
dantagsvis behållit det tyska prefixet i rent tysk form, huru 
nära än ombildningen till allra hade legat. Vi säga aller- 
högstdensamme^ liksom allernådigstj allerunderdånigst. 

Från den tyska kurial- eller affarsstilen härrör också 
den elliptiska användningen af dennes såsom betecknande 
'i denna månad' : den sjunde dennes motsvarar det tyska am 
siebenten dieses. På svensk botten skulle aldrig en dylik post- 
positiv genitiv af ett dejnonstrativ-ord kunnat uppstå. Den 
är syntaktiskt och historiskt likställd med den genitiv, som 
maskerad ingår i våra vanliga datumbestämningar: den sjunde 
januarij den sjunde augusti o. d., där man i månadsnamnens 
former lätt skönjer de latinska genitiverna. Bakom vårt 
dennes och tyskarnas dieses står väl det nylatinska hiijus. 

För detta skulle snarast på svenska hetat före detta och 
skrives väl stundom så. Uttryckets oregelbundenhet beror 
på en allt för mekanisk efterbildning af tyskans vor diesem 
{vor dem\ hoU. voordezen. Samma oregelbundenhet (även i 
fråga om akcenten) finnes af samma skäl i ordspråket högmod 
går för fall; jfr det tyska Hoehmuth kommt vor dem Falle. 

Af alla språkets formord är väl relativet det som i 
första rummet förtjenar att kallas ett formord: det förefaller 



330 Eaaifts Tegnér. 

ju alldeles tomt på konkret innehall. Dä. språklån i de allra 
fläata fal! visa sig motsvara reella kulturlån, borde också 
relativot mindre iin andra språkets uttryck vara utaatt för 
främmande inflytelser. Emellertid röja sig sådana i flera 
hänseenden också på detta område af vårt språk. 

Redan Rydqvist har II. 507 anmärkt, att användningen 
af det ursprungliga interrogativct hvilken som relativprono- 
racn tillhör en jämförelsevis sen tid. Det är förMt i 15:de 
århundradet, som detta relativ blir mera brukligt; före denna 
tid anträflas det blott sparsamt. Rydqvist synes icke i detta 
uttryckssätt ha sett något för vårt språk främmande. Frän 
interrogativet till relativet finnas också flera naturliga Över- 
gångar, och man bör ej fömeka att utvecklingen af hvilken 
i denna riktning kunnat hos obs ske parallellt med i^ainma 
utveckling i tyskarnas wehher, welk. Jag tror också att an- 
vändningen af värt hvilken som relativ till någon del bör 
anses som inhemsk. Men på samma gång är jag viR8, att 
Söderwall har rött i sin iakttagelse (Hnfimdepvketna (^ 
Svenska språkets ulhildniny, s. 65), att det under äldre tider hu- 
vudsakligen är i övei-sättningar, som detta uttryckssätt an- 
vändes. Söderwall talar på det anförda stället blott ora 
översättningar från latinet, men jag tvivlar ej att han gärna 
medgiver, att tyska texter lika lätt, eller fastmer ännu lät- 
tare, kunnat föranleda svenska översättare att använda ht-il- 
ken på detta sätt. Knudsen stämplar också (Norsk Biandkorn 
III. s. 62 m. tL fit.) det norska hvilken såsom en fur de 
nordiska språken främmande och till sitt ursprung tysk 
"Itakviser", som han vill med det snaraste skaffa ut ur 
landet. 

Om man bortser från några fS, bestämda undantagafall, 
är hvilken som relativpronomen ännu i dag nästan främmande 
för vårt talspråk. De nonliska folkens litteratur har i detta 
som i åtskilliga andra hänseenden en mera lysk uppsyn 
än det språk, aom värkligcn lever på folkens läppar. Qch 



Tyska inflytelser p& svenskan. 331 

från den sidan att relativet hvilken i många fall innebär en onö- 
dig förkonstling har Knudsen fullkomligt rätt i sin protest. 
En god stilist använder ej gärna hvilkett^ där ett som är 
möjligt. 

Det är lätt nog att inse, huru det nya relativet kunnat 
lyckas bereda sig en plats i vårt språk. Våra ursprungliga 
relativord voro behäftade med en ofullkomlighet, som från 
början gjorde dem mindre lämpliga för åtskilliga af de funk- 
tioner, ett dylikt ord bör kunna fylla. Både som och 
(er och peer äro snarare att räkna som relativa adverber än 
som värkliga relativa pronomina. De kunna på denna grund ej 
användas 1) när de skola stå i attributiv ställning, t. ex. i 
den ställning, som hvilken intager i satsen han fick 100 kro- 
nor^ hvilken summa han skulle använda efter eget behag; ej 
häller 2) när relativordet skall tänkas stå i något mera speci- 
ellt kasusförhållande, t. ex. han fick 100 kronor^ hvilkas an- 
vändning överläts åt hans eget behag eller han fick 100 
kronor j för hvilka han icke behövde lämna redovisning. Den 
senast nämnda satsen antager i hvardagligt tal oftast formen 
som han icke behövde lämna redovisning för. Detta är det 
rent inhemska uttryckssättet; men ofta nog, särskilt om re- 
lativsatsen är lång, faller det sig något klumpigt, t. ex. 
100 kronor^ som han skulle lämna sin förmyndare en full- 
ständig och noggrann redovisning för. Då slutligen våra ur- 
sprungliga nordiska relativord äro värkliga relativer, som ej 
äro dugliga att inleda s. k. "oäkta bisatser", i hvilka relativet 
kan upplösas med ett och^ inträder hvilken regelbundet 3) i 
en sådan förbindelse som han fick 100 kronor^ hvilket (= och 
detta) gjorde honom en stor glädje. 

Genomgår man de talrika exempel på relativsatser in- 
ledda med hvilken^ som anföras i Söderwalls ordbok, så fin- 
ner man att de nära nog allesammans kunna hänföras till 
det ena eller det andra af de tre nu omtalade slagen. Till 
klassen 1) hör t. ex. sculu fyuru pr aste tiltakas . . . hunlike 



332 Esaias Tegnér. 

preste daghlicä sculu niessu sighiå Sv. DipL 536 (1346). 
Till b) hör häråtzhöffdengenom j hulkis hiirädhe forscriffna 
godz liggiä Handl. t. uppl. af Finlands Häfder 4. 73 (1459). 
Till c) hör diäwflen fiol a knä (ha gudz likame kom ther 
huilkit han nödhoghir giordhe Klosterl. 9. 

Om man till dessa fall lägger ännu ett, till en mera 
framskriden litterär odling hörande: att hvUken användes när 
välljudsskäl (särskilt en äljest inträdande kollision af flera 
sonn) fordrar sådant, så torde de gränser vara angivna, inom 
hvilka än i dag relativet hvilken i de nordiska språken 
gemenligen håller sig. Baden, anf. skr. s. 131, 209 omtalar 
visserligen en dansk författare i slutet af förra århundradet, 
som aldrig använde som i betydelsen af relativ, detta eme- 
dan som också kunde vara konjunktion och följaktligen vore 
tvetydigt; i stället satte han alltid hvilken. Dylikt är likväl 
att räkna som en abnormitet utan annan betydelse än den 
att visa på huru konstiga afvägar skriftspråket stundom kan 
förirra sig. 

Då ett flcxiviskt relativpronomen i ett för övrigt flexi- 
viskt språk underlättar satsfogningen och därigenom medför 
en större stilistisk frihet i uttrycket, ha vi allt skäl att vara 
tacksamma mot våra sydliga grannar för det stöd de lämnat 
och fortfarande lämna oss vid ombildningen af hvilken till ett 
rclativord. Även för Tysklands språk är en sådan användning 
af welcherj welk resultatet af en yngre utveckling; alla de germa- 
niska språken ha börjat från samma punkt som vi. I Eng- 
land tyckes användningen af which i någon mån ha bestämts 
af normandiska inflytelser (Mätzner, Eng. Grammatik I. 297). 

Det är naturligt att behovet af ett sådant ord som 
hvilken kraftigast måste göra sig gällande vid översättning 
från språk, som ega böjliga relativpronomina och som i följd 
däraf ofta nyttja en mera komplicerad satsbyggnad. Södcr- 
walls nyss omnämnda iakttagelse innehåller därför just hvad 
man i förväg borde vänta. 



Tyska inflytelser p& svenskan. 333 

Understundom användas hos oss denj det^ dem som relativord. 
Sådant sker likväl hos goda skribenter knappast i andra fall än 
när de båda övriga relativema, som och hvilken^ af en eller 
annan grund böra undvikas; så t. ex. af välljudsskäl i satsen 
jag nämner detta såsom villkor^ dem jag ej vill eftergiva. 
I naturligt talspråk torde detta relativ knappast någonsin 
förekomma. Dess klang är så främmande att t. o. m. Ryd- 
qvist är benägen att räkna det som en germanism. I Danmark 
kan man på samma sätt säga Hemmeligheden^ den han saa 
kenge bevarede. Molbech Dansk Ordb.* I. 330 omtalar detta 
uttryckssätt som "indfört af enkelte i den nyere Tid", utan 
att dock användningen af ordet kan anses vara "hiemlet eller 
almindelig." Det finnes dock i vår bibel (t. ex. Mal. 1. 14, 
2. 14) och även tidigare. 

Under samma förhållanden och med samma inskränk- 
ning som den förekommer understundom den där nyttjat i 
relativ mening. Det har fördelen att kunna stå som 
subjekt, något som ej är möjligt för det relativa den hvar- 
ken i svenskan eller i danskan. Om alltså i nyss anförda 
exempel relativsatsen vändes till passiv, måste man säga 
villkor^ de där icke kunna återgivas. Den där förefaller alltså 
litet mera hemmastadt i vår grammatik än det relativa den. 
Jag vågar icke häller med visshet påstå att uttrycket är bildat 
efter utländskt mönster, hur nära än jämförelsen med tyska 
uttryck ligger. I fornhögtyskan har man relativet der dar^ 
fortlevande ännu in på vår tid i formen der da^ t. ex. Mark. 
16. 17 enligt Luther: die Zeichen aber^ die da folgen tverden 
denen^ die da glauhen^ sind die. I lågtyskan har man de 
dar^ vanligare de de eller hopskrivet dede (jfr Liibben, Mit- 
telniederd. Gram. 113). I vår gamla bibel är ett relativt 
användt den där ganska vanligt. Oftast brukas det vis- 
serligen i indefinit betydelse, motsvarande Luthers wer eller 
wer daj t. ex. then ther öron hafwer til att höra^ han höre; 
men det förekommer även som ett äkta relativ, dock snarast i 



334 Esaiiw Tegnér. 

ställningar där vi skulle använda hålkm, t. ex. ÅG. 18. 7 
och kom uthi ens mans huus som heet Justus, tlien Uier war 
en gwlfruchtig man, hvilkens huus var hardt vtdh ayna^ogtm. 

Från värt medeltidsspråks synpunkt kan detta .1500- 
taletB den där lätt forklaraa såsom innehållande relativet par 
och ett föregående demonstrativt pronomen. 

Vär moderna användning af den dar som relativ är in- 
ski-änkt till skriftspråket, och uttrycket kan ej betraktas som 
en hos folket fortlevande descendent af molsvarande medel- 
tidsuttryek. Redan Aurivillius tyckes på sin tid ha funnit 
det föråldrat. Emellertid är det ej osannolikt att dft är ge- 
nom inflytande från bibelspråket som dm där kommit att fä 
öin moderna roll af ett nijdfallsrelativ. Svaret på frågan om ut- 
trycket är af nordiskt ursprung eller ej beror under Bådana 
förhållanden på huruvida det enkla par under medeltiden är 
en inhemsk relativbeteckning eller ej. Detta pmr tinnes ej i forn- 
norskan och isländskan, icke hällor i Gottlandslagen; för de äJsta 
uppteckningarna af Västgöta- och Ostgötalagama är det också 
främmande. Det enda ställe i äldre Västgötixlagen, som an- 
föi"ts till stöd för ordets förekomst där, förklaras pä auiiat, 
bättre sätt af O. KlockhofF, Relativsatsen t den äldre forn- 
svenskan s. 41. Det ligger under sådana forhållandon ej 
fjärran att tänka på främmande inflytelser, i synnerhet aom 
det relativa där ingenstädes \th det nordiska språkomrädpt 
har så fast fot som i danskan, där inflytelsenia söderifrån 
varit starkast. Dock för man ej förbise att det endast är i 
frisiekan, som ett adverb tker utan föregående demonstrativ 
står som rclativpronomen; modellågtyskan har i sådan etäll- 
niiig ej fonnen dar utan alltid de, motsvarande fomsaxiskans 
the och anglosaxisknns pc. En slutlig utredning af den in- 
trasslade relativfrågan fordrar s|)eciellare undersökningar än 
jag är i tillfiille att nu fiiretaga. Även om den där till 
någon del är inhemskt, kan utti'yckcts senare historia sam- 
manhänga med tyska inflytelser. 



Tyska inflytelser p& svenskan. 335 

På interrogativets område finnes ett direkt lån från 
tyskan i vårt militärspråks verda. Ordet sluter sig till en 
rätt omfattande grupp af uttryck hörande till krigsväsendet, 
h vilka vi mottagit från Tyskland: äo//, skiltvakt^ gevär ^ ge fyr 
m. fl. Hur gammalt verda är i svenskan kan jag icke ur 
mig för närvarande tillgängliga källor fullt bestämma. I ett 
exercisreglemente för Stockholms stads borgarbeväpning 1789 
finner jag ordet hopskri vet och ined enkelt v: verda, ej tver 
da; man tänkte alltså vid denna tid ej på frasens tyska ur- 
sprung och betydelse. I Levin Möllers franska Ordbok 1 745 
ser man qui vive ej återgivet med wer da eller verda utan 
med det långsläpiga qf hvad parti åren I? Dock var ordet 
redan tidigare i bruk hos oss, ty Svedberg nämner 1716 
wer da Tio är ther' bland "fremmande ord och ordalag, som 
hos oss merendels onödigt brukas." — Wer da som skiltvakts- 
fråga motsvaras af italienskans chi va la, och i denna full- 
ständigare form återkommer frågan hos många andra euro- 
peiska språk: fransmännen hava jämte qui vive även ett gtii 
va låj portugiserna säga qi4em vai /a, engelsmännen who goee 
therCj polackama kto idzic, ryssarna kto idjot osv. Då ut- 
trycket väl snarast kommit till Polen och Ryssland över 
Tyskland, kan man möjligen våga förmoda att bakom wer 
da står en äldre form wer geht da, och att alltså vårt 
verda, liksom många andra miUtärord, ytterst visar tillbaka 
på romanisk krigskonst 

Även i rent svensk form torde frågan hvem där? röja 
sig som en efterbildning. Vi kunna icke säga hvem där 
borta? Det är alltså antagligen inflytandet af tyskans wer da, 
som gjort att vi vid dess försvenskning utelämna verbet är. 

Hurudan, d. hvordan är ett frågeord, som under 1 400-talet 
bildats genom halv översättning af mit. wo-dån Vie gethan' *). 



*) Tidigast skrives ordet hoe oss hurudana (jfr SPadana, nu sådan). Det 
slutande -a har ansetts göra sv&righet (Tamm, Tyska änd. s. 11), men tydes 

22 



WM Eenias Te^ér. 

ridvokon ht\iJ /^r rw, hvad fÖr slag^ hvad för någon 
\ippr{Utii^ \\i Kv\Ujvist II. h\b såsom inhemska utvecklingar 
il ^ion u»n\uoi>iisk:i konstruktionon med en dativ utan pre- 
jswuuMi \<\it >Hs%HHz skullo ha ombildats till hvad för en 
w.>'. I n\vsiv*l:iviss\vnsknn urbytos dativon stundom mot acku- 
>ii'.5\ xlloi not«:r^i::\. mon orc /5r visar sig, att döma efter 
, M i?N i», lu« SVv-^^iV; y^iVil\ Sw -TH törst på 1500-talct. Då 
\u*M ttu \.\? vV":v.,4 ::c : ui:>:at 1^? Nya testamente (152(J) 
tvt^Ni >nrt > ■» :k. •'/ r,a:.\ ä**hi ' hxftren idher emellam 

.?k A-»^ x^w-vi i ; v' IvS?.-:-^ '^'*'^ ^ind dos /nr Reden etc. 

,N ** ' v<vi u < '•• s <:5. V'\ -si >\>:< :rLin dll en bättre for- 
\ * ' •< X i ,' V ^v^i.vi vi-vVci.;-^ sd vi bildat vårt nu- 
\ * .«-n\' \-. v v^v"^ 'vK;*^\vix:: lAT niz Siinuna inter- 

* -<^ ' * » ..^.. • . .. . ... ^- .- -..Tsti r •* -." r-f ^? \-Ltor 

*\»%*« < • « -* o- • •*- ■ >.■■ .-^ • -.-T .■.T "*nf^. li r"E'f %gw^M 

.''%*'-' ^*« •»» *. *-,« . .-. r *. T -^:r «eiirn '^"-^ iC 

*\* -» •; 1 * * • ..«• .t >•'**- Ti." bu-t: .-- ~- fs*C' r »- 

•*•*' 4.^.."^^ v- ., ••■.- r- - • •• -.-^ T..' - -ir- j- .••• ■F|P^«>. 

'^ ^ * ^ ^" -^"^ ■ --'■• ■-■- -- .- . •» ^ r:-..r ^>- ^ j^ 



»V- ■ « « 






• "to ^ v. 

X ^ .« 



Tyska inflytelser p& svenskan. 337 

rogativform : wat sint dit vor worde; wat vor ein gröt oet- 
moth was it (Schiller u. Lubben V. 613) *). 

Bland indefinita pronomina må ett par här omnämnas. 

Det obestämda man brukas i svenskan och danskan blott 
som nominativ; ordets övriga kasus lånas från en. Alldeles 
på samma sätt finner man det tyska man^ det holL men 
supplera sina oblika kasus från ein^ een. Överensstämmelsen 



^) En alldeles tillfällig, men ganska egendomlig överensstämmelse före- 
finnes mellan svenskan och l&gtyskan däri att genitiven af det substantiva 
interrogativpronominet, som hos oss heter hvems, i medell&gtyskan förekom- 
mer med formen wems (jämte toenSj höll. toiens), Lubben, Mittelniederd. 
Gram. III förklarar denna form som antingen uppkommen af tvetn (wen) sin 
eller alstrad genom tillägg af genitivändelsen till den oblika kasusformen. 
Det svenska hvems är otvivelaktigt uppkommet p& det senare sättet; för- 
hållandena i värt spr&k ha ocksä varit gynsammare för en sådan bildnings 
framträdande än i Tyskland, ty hvem är hos oss ända fr&n medeltiden ej 
blott dativ, utan ocksä ackusativ. — Bydqvist anser genitiven hvems vara sä 
ung att den först tillhör Gustaf JUis tid. Bedan hundra är tidigare omta- 
lar dock Aurivillius formen hvems såsom bruklig, om ock nuperum inventum, 
Tiällmann (1696) har ingen anmärkning mot formen, och säkerligen har iverns 
varit i ganska allmänt bruk långt före Gustaf IIIis tid, om ock litteraturen 
och grammatikerna i det längsta gynnat ået älåre hvars ; Sahlstedta gramma- 
tik 1769 går så långt att den endast upptager formen hvars. — BydqvisVs 
missaktning för hvems på grund af dess förutsat£a låga anor har så till vida 
varit af praktisk betydelse, som Sv. Akademiens Ordlista och efter denna flera 
nyare svenska språkläror därigenom kommit att inskärpa att "genitiven hvars 
har företräde framför hvems^. Från nutidsspråkets synpunkt är detta lika orik- 
tigt, som om man ville påstå att nominativformen ho har företräde för hvem. 
Hvars för hvems är numera en arkaism, hvars användning i vanligt tal. 
eller skrift gör uttrycket affekterat. Man fördrager visserligen i hög- 
stämd poesi en fråga sådan som Hvars år den röst sam går Ull hjärtegrun- 
den?^ men man skulle finna det onaturligt, om någon sade t. ex. hvars år 
denna stövel? — Också nominativen hvem är vida äldre är sedan Gustaf m» 
tid, då don enligt Bydqvist vann helgd. AurivUlius och Tiälhnann nämna 
den utan minsta reservation, den senare har ho blott inom parentes. Sved- 
berg, som så ivrigt höll på gamla former, skrev i en psalm Tu skal hår få 
nogsamt låra^ hvem är i the trognas taM. Han rättade detta Avem visserligen 
sedermera i sin Schibholeth (1716) s. 148 till Ao, men det sätt, på hvUket rät- 
telsen motiveras, visar bäst att hvem redan då var en fullt bruklig nomina- 
tivform. Ja, redan 1598 användes den i Upsala mötes beslut (Söderwall, Huf- 
vudep. s. 91). — I sammanhang härmed må anmärkas en i ordböcker och 
språkläror ständigt upprepad felaktighet: påståendet att pron. hvad skulle i 
genitiven heta hvars, Bätta förhållandet är att hvad ingen genitiv eger. 



33B Esaias Tegnér. 

mellan de nordiska språkon och de tyska kan ej bero j 
ui-Hpningliga stamsläktskapeii, ty gprmanenms äli^ta spräk 
kände intet indefinit pronomen man ; liksom iinnu i dag många 
språk linnas (t. ex. italienskan, portugisiskan, spanskan, ny- 
grckiskan), som sakna ett sådant. En redogörelse för de olik- 
artade uttrycksformer, genom hvilka Norges och Islands 
fornspräk ersatte det saknade ma«, finnes hos Lund, Oldn. 
OrdföjningslKre 525 f. 

Den nutida Överensstämmelsen mellan nordiska och 
tyska språk både i fräga om uttrycket för man ixjh i syn- 
nerhet i fråga om ordets böjning är så påfallande, att man 
ogärna vill räkna den som en ren till billighet. Det är dock 
ganska svårt att bestämt utreda i hvad mån sydliga infly- 
telser här varit afgörande för det nordiska uttryckssättet. 

Om blott ettdera af de båda orden man och en skall 
anses ha sin indefinita användning utifrån, så faller misstan- 
ken säkerligen i första hand på man. Detta pronomen nyttjas 
icke alls i Norges folkspråk och jämförelsevis föga i Sverges. 
Även bland bildade svenskar finnas icke få som hällre säga 
en än man, om ock visserligen i skrift uominativen allmänt 
uttryckes med det senare ordet. Som exempel på ett dylikt 
nominativt en för man kan nämnas den gamla iakttagelsen, 
att när en åker två i en ensitsig schas, så sitter en trångt. 
Åsikten att pron. man i norskan är en gennanism och att 
det snarast möjligt bor vika för folkspråkets en, har upprepade 
gånger uttalats af Knudsen i Norsk Blandkom och annor- 
städes. Geete (Den nynorska språkrörelsen från svensk syn- 
punkt) i Ny Sv. Tidskrift 1 88 1, s. 200 omnämner också an- 
vändningen af en i pronominell mening som ett drag, genom 
hvilket norskan visar sig mera nordisk än svenskan och 
danskan. 

Också jag finner det sannolikt, att tyska påvarkningar 
hava en viktig andel i vårt bruk af det pronominella man. 
På samma gång tror jag likväl, att redan det inhemska 




Tyska inflytelser p& svenskan. 889 

språkbruket varit på god väg att fora ordet man över den 
gräns, som skiljer nomen från pronomen. Särskilt i våra 
gamla lagar påträffas många ställen, där man knappast kan 
afgöra, huruvida ordet hör till den ena eller andra ordklas- 
sen. Afståndet i betydelse är ringa mellan en man skatt 
icke svika sin vån och man skatt icke svika sin vän; lika 
nära står satsen om en man gör så till satsen om man gör 
så. På en tid då obestämd artikel ej var bruklig, och då 
man hade den generellare betydelsen 'människa', blev skill- 
naden ännu mindre. Den låg egentligen blott i akcenten, 
liksom ju skillnaden mellan Mand och man i danskan, Mann 
och man i tyskan, homme och on i franskan tydligen be- 
stämts genom olika tonstyrka. 

Gränslinjen mellan nomen och pronomen utplånas i syn- 
nerhet lätt, när — såsom i ovan anförda exempel — det 
uttalade omdömet har (förtäckt eller öppet) nekande, villkor- 
lig eller frågande form. Det ligger i sakens natur att sub- 
jektet i sådana satser gärna står i generell mening, och att 
sålunda en man här blir liktydigt med ntan, någon. De 
flästa gamla exempel, med hvilka man sökt stödja tillvaron 
af ett inhemskt pronomen man^ höra till någon af de nämnda 
tre kategorierna; särskilt gäller detta om alla exempel som 
citeras hos Rydqvist II. 520. De äro därför ej bevisande. 

I positiva satser står pluralen mån närmare en prono- 
minal användning än singularen gör. Konstruktioner som 
7nän sägoj mån veta äro, såsom man finner, naturligare än 
(en) man säger^ (en) man vet^ om dessa senare satser skola 
uttrycka det franska on dit^ on sait. De äro i själfva värket 
under vårt språks äldre skede också vanligare än de sist- 
nämnda singulara vändningarna. Ån i dag heter man har 
sagt mig på Island menn ha/a sagt mjer^ icke mal^r hefur 
sagt mjer. Singularen man i sådana satser kan i en mängd 
fall endast förklaras som en syntaktisk analogibildning. Ifrån 
satserna aldrig sade (en) n^an — , sade (en) man någonsin — , 



340 Esaias Tegnér. 

är steget längre, än vid första påseendet kanske synes, till 
enstämmigt sade man (omöjligt en man). Kanske skulle steget 
hos oss lika litet blivit uttaget som i engelskan och mänga 
andra språk, om ej tyskan, där utvecklingen försiggått århun- 
draden tidigare, räckt sin hand till stöd. När alltså Hälsinge- 
lagens förord befinnes skriva mcep lagh skal man land byggia^ så 
är det ej obefogat att tänka på tyska inflytelser. Den äldre, 
mera nationella formen för samma sats hava vi i Upplands- 
lagens land skulu mcep laghum hyggices^ hvarmed nära över- 
ensstämmer det fomdanska mceth logh skal land bygues i 
K. Valdemar Ilrs Jydske Lov. 

Det vore emellertid att gå för långt, om någon ansåge 
pron. man såsom rent af ett tyskt lånord. Det utvecklades hos 
oss på en tid, då de tyska inflytelserna ännu uteslutande 
kommo från lågtyska munarter. Och i dessa heter man 
oftare men än man. Tyskans roll kan alltså i detta som i 
så många andra fall endast ha bestått däri, att den inympat 
en i någon mån främmande betydelse på ett inhemskt ord. 

De som uttryck af förvåning nyttjade satserna ser man 
påj hör man på uppfattas nu såsom frågor, innehållande pron. 
man. Från början är likväl man här den tyska partikeln 
man 'bara', 'ändå', och verbet har stått i imperativ. Man sade 
ännu för några årtionden sedan se man på; och får man 
tro lexikografemas efter Weste afskrivna uppgifter, bi- 
behåller sig denna form än i dag. I Skånes allmogemål har 
man kvar den tyska partikeln, utbildad med det i många 
fall från lågtyskan stammande adverbiala -s; jfr aZfe, nyss^ 
inalleSj överens osv. 

En användt med betydelsen man har delvis utvecklat sin 
betydelse på samma väg som detta ord. Ehuru icke blott de 
skandinaviska och tyska språken, utan även engelskan nytt- 
jar en på detta sätt, är likväl uttrycket ej fomgermaniskt. 
En granskning af nordens medeltidsspråk visar att en som 
indefinitum i dem har t. o. m. svagare fäste än man. Fom- 



Tyska inflytelser p& svenskan. 841 

norskan och isländskan använda icke einn på sådant sätt; 
icke häller känner Schlyter något exempel därpå från våra 
svenska medeltidslagar. Söderwalls Ordbok upptager några 
fall, men intet äldre än följande från Earlskrönikan (midten 
af 1400-talet): 

Än är båtre cU en tigher 

än mena onth then han goth sigher (v. 4840—1.) * 

Ordet han i den senare satsen visar att en här ännu blott 
till hälften är indefinit pronomen; det motsvarar snarare en 
man än man. 

I Tyskland är en vanligt som indefinitum och ersätter 
i vissa trakter (t. ex. i Mark Brandenburg, Bergh. II. 479) 
alldeles man. I Luthers bibel omväxla man och ein utan 
regel, och vår svenska text synes troget ha följt den tyska. 
Betecknande är t. ex. Es. 17. 5, 6: såsom nar en insamlade 
sådh . . . såsom når en inbärgde ax . . . såsom når man 
rister ett oljetrå. Jfr också Es. 3. 6, 9. 3. HV. 8. 7, 1 Sam. 
9. 9, OB. 14. 23 osv. Enom som dat. och man som nom. 
har vår bibel OB. 15. 23: (het år enom glådie att man ho- 
nom skäliga svarar — allt efter Luthers es ist einem eine 
Fretéde, wo man ihm richtig antw örtet. Man bör väl under 
dessa förhållanden anse att en^ likaväl som man^ i väsentlig 
mån fått sin pronominella användning från tyskan. Över- 
ensstämmelsen mellan svenskan och danskan antyder också 
att vägen, som vanligt, delvis gått över Danmark. 

Ordet enhvar behandlas tämligen knapphändigt af Ryd- 
qvist II. 516. Han synes ej vid detta ord ha tänkt på 
främmande inflytelser och har ej häller förklarat, hvarför 
ordet nu hos oss har en helt annan betydelse än det förr 
egde i Norden. Ursprungligen betydde det 'någon', och denna 
betydelse står ännu kvar i norskans enhvar och i nyisländ- 
skans einhver. På svensk botten finner man denna betydelse 
endaat i den äldre Yästgötalagen, och dess tillvaro där lämnar 
ett godt bevis för Kocks upptäckt (Studier i Fomsv. Ljud- 











TUl 


■:v^miit 


>«•. 


--■■^ tUliies •>» 4» 


>r »-■■ 








liiu; ii'> 


■itni 


B»ilrflj' . 


'nair 


uutiv 




ivli* 









Tyska infljrtelser p& svenskan. 843 

samtliga och samt hos oss en viss litterär anstrykning. De 
förekomma föga i det lediga talspråket. 

Ordet själv användt i danskan som adverb i bet. 'till 
och med' är en tysk efterbildning: selv Kongen är selbst der 
König. Lånad är också användningen af sjjiUv med ett ab- 
strakt substantiv som beteckning för ett adjektiv i förstärkt 
grad: han är godheten själv motsvarar tyskamas er ist die 
Giite selbstj fransmännens il est la bonté méme. Andra språk 
uttrycka detsamma med andra vändningar, jfr t. ex. lat nihil 
est eo humanins. I och för sig ^älVy förekommande sedan 
slutet af förra århundradet (hos Björkegren 1795), är natur- 
ligtvis tyskans an und fiir sich selbst Flera andra fraseolo- 
giska användningar af själv innehålla också möjligen tyska 
elementer; tillfallet medgiver ej att nu söka utreda detta. 
Däremot må i en not några sammansättningar med själv 
särskilt påpekas, då de lämna ett godt bevis på att ordför- 
bindelser, som i första ögonblicket kunna förefalla alldeles 
hemgjorda, dock ofta bero på främmande förebilder *). 

*) S&dana sammansättningar äro ^älvsiändig t. selbständig; ^älvbestånd 
t. Selbstbestand ; lu älvbekännelse t. Selhstbekenntniss ; ^älvbefläckeUe t. Selbst- 
beflcckung; ^älfuppehällelsedrift t. Selbsterhnltungstrieb\ itjälvförgudning t 
SelbstccrgöUerung; t^ålvmed vetande t. Selbstbewusstsein (danskan har det för- 
medlande Selvbevidsthed) ; ^älvkänslat, SelbstgcfUhl {å. Selv föUUe); id älv förgå- 
tenhet t. Selbstvergcssenheit (danskan här med översättning Selvforglemmelse); 
självändanull t. Selbstzweck; d. Selvsyge t. Selbstsucht. Det &r i dessa faU 
omöjligt att tänka pä paralleUa bildningar. — Att självmord, -mördare äro 
direkta l&n frän tyskan, fast ordens beståndsdelar äro svenska, antydes re- 
dan däraf att man ej säger mörda sig ^älv^ utan döda eUer dräpa sig själv, 
Aasou upptager också ^olvdraap som norsk form. Orden i^jälvmord, -mör- 
dare uppträda i värt språk sannolikt först efter midten af 1700-talet. 
Därför ut sade man ttjälvspillan, foälvspilling ; Lind nämner också sjelfdråp^ 
-dråiHire^ men icke ^e\fmord som svensk form. Även fransmännens suicide 
är ou son bildning: intill början af 1700-talet sade man homicide de soi-méme. 
— Självhärskare går genom tyskans Selbsthcrrscher tiUbaka till grekiskans 
avtoxQcntoQ. — I f^älvsvaldig synas ett svenskt och ett tyskt uttryck ha 
hopsmält. Betydelsen hos ordet är alldeles densamma som hos mit. sulfwoldich^ 
och icke don som motsvarar vår medeltids inhemska sialfsvald (fri vilja, 
självbestämningsrätt). Med det lågt. ordet har sammanblandats ett inhemskt 
fO älvs oör dig ; det är från detta som « kommit in i ^älvsvåldig» Spegel upp- 
tager (1712) sielfsvåldig och sielfsvyrdig tillhopa under bet. ^potulans, pro- 



844 Esaias Tegnér. 

Det latinska pron. quidam uttrycka vi med en viss. 
Ordet har naturligtvis hos oss sin betydelse efter det tyska 
ein gewisser^ som själv lånat sin pronominella betydelse från 
det romaniska språkbruket. I franskan nyttjas un certain 
på samma sätt, däraf också eng. a certain] medeltidslatinet 
har certtis (se Du Cange), och redan i det klassiska latinet 
förekommer certtis stundom nästan med betydelse af quidam^ 
t. ex. Cic. Verr. 2.52. I några trakter af Tyskland har man givit 
den ifrågavarande pronominella betydelsen åt ett sjrnonym till 
gewisSj nämligen sicher. Sanders WB. anför an einem si- 
cheren Ort i samma eufemistiska användning som motsva- 
rande fras har hos oss. Holländarna säga allmänt zeker 
för en visSj un certain. — Hur gammalt det pronominella 
en viss är i svenskan kan jag ej noggrant uppgiva. Det 
användes af Serenius 1734, men anföres ej af Jonas Petri 
Gothus 1640 vid översättningen af lat. quidam. I vår bibel 
finns det icke. Ej häller träffas i Tyskland ein gewisser före 
reformationstiden. 



torvus^; Ihro nämner fjel/svald och ^elf svärd som biformer. Man tanke sig 
det uttal af rd^ som förvandlat vårdnad till vålnady och det uttal af s^älfs- 
väldig^ som Columbus, Ordesk. 55 anser riktigt: fjäht^ållig^ så blir afståndet 
ringa. — Vår bibel talar 5 MB. 21. 18 om "en sjelfsvyrding och ohörsam 
son, som faders och moders röst icke lyder". Luther har här eigenwillig, 
Vulg. contumaXj hebr. *^*^10. Härmed kan jämföras Syr. 80. 8: ett agalåst 
barn varder ovyrdigt (Luther muthwillig) som en otam ?M8t. Hos Rietz 
finner man 8Jalsvm'ding 'en som gör som han vill, af blott eget tycko\ 
Aascn översätter det norska sjoluvyrdna mod 1) Sclvagtelse, 2) Selvgodhod, 
Indbilskhod. — De nordiska språkens beroende af tyskan i fråga om sam- 
mansättningarna med själv intygas även genom det förhållandet, att i do fall 
där tyskan har eiyen- för selbst-^ också svenskan vanligen hare^ew-: jfr b. ex. 
egcnnyita t. EigennuU (men eng. sclf-interest); egensinne t. Eigensinn (eng. 
self-toiUj jfr dob i Laur. Petri postilla förekommande på inhemskt sätt bil- 
dade fijclfaviije); egenmäktig t. eigenmächtig ; egenkärlek t. Eigenliehe (möjl. 
bildat efter roman, amour propre etc.) -^ egcnnamnt. Eigenna me {oftet l&t. nowen 
proprium) ; egenrättfärdig t. eigenrcchtfcrtig (ong. self-rightcous). I aUa dossa fall 
har också danskan formerna med egen-. 

Esaias Tegrnér. 

I förra delen av denna uppsats, här ovan s. 166, rad 10 bör -ne rattas till -na. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 



(Forts.) 
Takmörk. 

Til bestemmelse af dette omstridte ords form og betyd- 
ninger er det nödvendigt at holde ud fra hinanden norsk og 
isländsk sprogbrug. Fritzner opförer (i sin förste udgave) 
blöt "takmark n.'' og "takmerki n.", Vigfusson har desuden 
"takmörk f. = takmark". Oversfiettelsen er hos begge: grsendse, 
grsendseskjel. Dog tilföier Fritzner: "hvad der ligger indenfor 
samme". Keyser^ P. A. Munch og Fr, Brandt ere enige om 
at give ordet betydningen "grsendse" med sserlig anvendelse paa 
kjöbstadsterritorierne *). I de norske love er imidlertid hun- 
kjönsformen "takmörk" (pl. -merkir eller -markar) utvivlsomt 
baade seldst og — ret beseet — ogsaa hyppigst. "fat heitir 
takmerkir", siger Bjark. kap. 173, "er liggr i boearmanna lög- 
um", — hvorved ikke alene er at bemserke, at plur. "-merkir" 
umulig kan komme af et neutr. sing. "-mark" eller "-merki", men 
ogsaa, at der udtrykkeligt siges, at det er det, som (d. e. den 
strsekning, som) ligger inden bylovenes omraade, der heder 
"takmerkir". I overensstemmelse hermed bruger en retterbod 
af 13:de marts 1362 (Norges gamle Love m p. 182) ud- 
trykket "i oUum stodom ok takmarkom i Noregi" d. e. i alle 
stseder og bymarker. Betydningen af udstrsekning fremtr©- 
der endnu i kong Olafs retterbod af 19:de aug. 1384 (N. g. 

O Keyser, Efterladte Skrifter II p. 175; Munch, Beskrivelse över Eonge- 
riget Norge i Middelalderen p. 36 ff.; Brandty ForelssniDger II p. 176 



346 Ebbe Hertzberg. 

L. ni p. 222), hvor det om kjöbstsedemes tilbagegang heder: 
'^that som at fornu haffuer verit takmarka (for: takmarkar) 
forderffuat ok laugt i öyde", hvormed ogsaa kan sammenstil- 
les retterbod af 8:de marts 1364 (ib. p. 184) "i engom odrom 
stodum en sem at forno hefir kaupstefno verit ok takmarka,^ 
hvor de to sidste umulige former maa rettes til 'Tkaupstef- 
nor" og "takmarkar". Formen "takmarkar" (fem. plur.) findes 
desuden i en variant til Byl. III 15: "nu skulu bcearmenn 
tar upsat hafa landvörn sinni (= landvamarskipi sinu), sem 
thaer aeigu med retto takmarckar byarens". Ogsaa her er, 
som det vil sees, bemserkelsen "areal, grund" haandgribelig. 
Endelig bevidnes hunkjönnet af förbindelser som : "sva vida sem 
takmarkir ero", variant : ". . . takmark er", hvor ordet paa sidste 
sted som sing. maa opfattes som sing. fem. = "takmörk" (Byl. VII 
26 inoten) — og "innan stadarins takmarkar" (fem. sing. gen. 
eller fem. plur. acc, N. g. L. III p. 196, retterbod nr. 110), 
samt "innan takmörk", der vistnok rigtigst bör betragtes som 
fem. sing. acc. (N. g. L. Hl p. 135, jfr. 212). Hvad nemlig 
sserskilt angaar udtrykket "innan takmarkar" (eller med acc. 
"innan takmörk"), hvilket desuden förekommer i Landsl. VII 
60, maa det forstaaes paa samme maade som "innan Qardar", 
"innan herads" d. e. ikke "indenfor fjorden, herredet", men "in- 
denfor fjordens, herredets yderste punkt", altsaa "i Qordland- 
skabet, i herredet, i takmörk", hvorved saaledes ätter for sidst- 
neevnte ord erholdes betydningen af "en vis strsekning, areal, 
mark" e. desl. Denne bemserkelse er ogsaa netop sserlig frem- 
traniende i det nys anförte sted af landsloven (VII 60), hvil- 
ket dog neppe er nyt i denne lov, men upaatvivlelig hentet 
fra den aeldre (for os tabte) Eidsivathingslov. Det heder 
nemlig, at "elgir allir skolu frid hafa fyrir teim mönnum er 
a skidum renna allt innan takmarkar (variant: takmarka) 
|)css er jord å; en ef menn skiota selgi eda veida 6tan tak- 
marka (varianter: "takmarkar, rakmarkar, rakmarkir", idet af- 
skriverne tildels har villet bringe ordet i förbindelse med 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 847 

reka, at jage, og fölgelig selv have hävt folelsen af, at mar- 
kir kom af mörk f.) er sektalaust" etc. I henhold til den 
benyttede hunkjönsform maa det her vsere det ene rigtige, 
at sammenstille denne bestemmelse med udtrykkene i det 
nsest foregaaende kapitel (VII 59): "nu fara menn a dyra 
veidar, t>a skall hverr ^slt fara at renna hundum sinum at 

lagum sem hann a mörk nu fara menn i mörk 

annars manns at renna hundum at dyrum, t>a veidi t>eir t)eim 
er mörk a — — ." Visselig er dette sidste kapitel hentet fra 
Gul. loven (kap. 95); men de to kapitlers jcevnsides opta- 
gelse i landsloven, kaster dog et lys ogsaa över, hvad man 
(efter Eidsivathingsloven) har forstaaet ved "innan takmarkar 
pess er jord å." Tillige er det af seerlig interesse at frem- 
hffive, at der i Landsl. VII 60 er tale om en enkeltmands 
rent private "takmörk"; thi dette viser noksom, at ordet oprin- 
delig ikke sserskilt har vseret knyttet til byanlseggene og by- 
markens begrsendsning, hvilket desuden yderligere bestyrkes 
ved dets udbredte brug ogsaa paa Island, hvorom nedenfor. 
Men som betegnende privat eie staar ordet öiensynlig i di- 
rekte modscetning til det to kapitler nedenfor (Landsl. VII 
62) benyttede "almenningsmörk" d. e. skov i alminding, et 
udtryk der varieres med "almenningr" og er synonymt med 
dette. Man ledes derfor til den ogsaa i sig selv ene rime- 
lige antagelse, at "takmörk" fra först af simpelt hen betyder 
det skovareal, den udmark, som ved gaardens oprindelige okku- 
pation eller rydning var "tagen" i besiddelse af den enkelte 
bonde som tilliggende hans eiendom, medens ordene "almen- 
ningr" og "almenningsmörk" betegnejde det ikke af nogen 
sffirskildt okkuperede skov- og fjeldterrsen. Denne opfatning 
styrkes i vsesentlig grad derved, at den giver en ligefrem og 
usögt förklaring af ordets förste led "tak", der hidtil, saavidt 
vides, har trodset enhver antagelig gjsetning. Anvendt paa de 
senere indtraadte kjöbstadsforhold blev "takmörk" f. ligeledes 
en passende bensevnelse for "bymarken", som den endnu kal- 



348 EbU Hertsberg. 

des. Dog er herved at mserke, at ordet i denne anvendelse, 
som ovenfor saaes, oftest bruges i flertallet. Dette turde vsere 
at forklare paa den maade, at kjöbstadens bymark var op- 
staaet enten ved at slaa sammen udmarksstrsekninger, der op- 
rindelig tilhörte flere gaarde, eller ved successiv tilkjöbning 
af et tilstrsekkeligt antal saadanne samt ved gave af de 
kongcr, der interesserede sig for byens anlseg og videre ud- 
vikling. Herved blev saaledes ordforbindelser som "innan 
takmarka boear vårs'' (N. g. L. II p. 286, jfr. Byl. lU 15 
samt N. g. L. III p. 96, 135, 210) og "^fitan takmarka" (Byl. 
in 2, IV 10, samt N. g. L. III p. 119) staaende udtryk. 
Men da gen. plur. "takmarka" i denne sammenhöeng kunde op- 
fattes som kommende ikke alene af et sing. fem. "takmörk", 
men ogsaa af et sing. neutr. "takmark" (af "mark" n., et mserke) 
indtraadte ad denne vei i tidens löb en ustöhed, og man be- 
gyndte at forvexle det gamle "takmörk", bymark, med et ny- 
dannet "takmark", greendsemserke. Saaledes förekommer al- 
lerede i en retterbod af 14:de no v. 1316 udtrykket "millim 
nefndra takmarka" i betydningen "mellem de opgivne graend- 
sepunkter". I membraner af erkebiskop Jons kristenret (kap. 
12 i noten) varierer "innan takmerkia umhverfis kirkiu" d. e. 
indenfor graendsemeerkeme af kirkens omgivende grund, med 
"innan takmarka u. k." Dog synes man i denne betydning 
heller og tidligere at have benyttet det andet nysnsevnte og 
ligeledes nydannede ord "takmerki", se Byl. VII 26; Jons 
kristenret kap. 12 i noten og retterbod af ll:te nov. 1302. 
Det sidstanfbrte sted bruger imidlertid i afskrifteme iflseng 
"innan takmaerke" og "innan takmarke", uagtet der ved det 
sidste udtryk er at mserke, at "innan" som praeposition vistnok 
kan styre baade genitiv og, omend sjeldnere, akkusativ, men 
ikke dativ (se Fritzner og Vigfusson). Endnu besynderligere 
staar der i en edsformel for byfogden i Tönsberg (N. g. L. IV 
p. 431) "innan biars ok takmarke Tonsbergs", hvor "innan" 
altsaa paa en gäng kunde synes at styre en genitiv og en 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 849 

dativ. Nöiere overveiet turde dog formen "takmarke" her og 
paa det forudnsevnte sted vsere at opfatte som en akkusativ 
af en biform "marki" = "merki"; dels undgaar man der ved den 
lidet sandsynlige dativ, dels bestyrkes formodningen ved den 
danske overssettelse af en saakaldet retterbod af 20:de mai 
1306 (N. g. L. IV p. 360—3), hvilken i § 3 har "inden 
takmarked" og "inden takmarkedt", og i § -8 endog '^innan 
takmarkat". Alt dette synes nemlig at vise, at man efter 
ved en misforstaaelse at have skabt et neutrum "takmark" 
dog har folt sig i en vis forlegenhed med denne ordform 
og derfor under paavirkning af det samtidige "takmerki^ 
har tyet til en blandingsform "takmarki^ Ogsaa i materiel 
henseende er forlegenheden let begribelig. Ordet "mark" n. 
betyder i det gamle sprog "mserke, grsendsemserke, grsendse- 
punkf; men det kan intetsteds sees brugt i betydning 
af "grcendse, gröendseKme". En saadan heder "markrå, mark- 
rein" d. e. mserkefure (se is»r N. g. L. II p. 289, hvor der 
skarpt skjelnes mellem "mark" og "markrå"). Det var imidlertid 
netop greendselinie, ordet "takmark" nsermest maatte betyde, 
naar udtrykkene "innan, iitan takmarka" o. lign. opfattedes som 
tilhörende dette neutnmi. Her forelaa fölgelig ogsaa i hetydnin- 
gen et brud med seldre sprogbrug, der ikke kunde undlade 
at virke forvirrende; thi vistnok kunde flertallet "grcendse- 
markeme" gjöre tjeneste som betegnelse for en hel begrsends- 
ning; men skulde enkel ttallet bruges paa samme maade, synes 
sprogfölelsen i Norge at have krcevet de mere afsvsekkede 
former "takmerki" eller "takmarki". 

Paa Island maa sendringen af det oprindelige ords kjön 
vaere foregaaet tidligere og almindeligere end i Norge. No- 
get femininum "takmörk" er der her neppe spor til, hvorimod 
den isländske litteratur har utvivlsomme steder at opvise, 
hvor et neutr. plur. "takmörk" bruges i betydningen "greendse- 
maerker, reekke, linie af greendsepunkter" ; se et par af de af 
Yigfusson optagne citater. Til gjengjseld moder os her en an- 



360 Ebbe Hertzberg. 

den besynderlighed. Af Vigfussons ovrige anförsler fremgaar 
det nemlig ligesaa utvivlsomt, at enkelttallet "takmark" paa 
Island ihhe^ som af ham selv paastaaet, og som vilde have 
svaret til betydningen af flertallet, betegner demarkationslinie, 
grsendse, ja ikke engang grsendsepunkt, graendsemaerke, men 
det indcnfor "takmörk" (neutr. plur.), gröendsemfierkeme, 1ig- 
gende areah Man behöver blöt at citere Vigfussons egne 
cxempler for at erkjende dette: "i h ver ju héradstakmarki; — 
prostar t>eir sem bÄnad hafa i fyrr-sögdu takmarki; — milli 
L6ns ok Bjarnar-gntips, ok lambeldi af sögdu takmarki; — 
t>eir er bygdum v6ru i Sögandafirdi ok vestr l)adan i l)vi tak- 
marki sem ådr var tjåd ... ok skyldu aldri koma i t>etta 
takmark". Med hensyn til det forstanforte citat, der er ben- 
tet fra Grågås^s Konungabok oversaetter ogsaa Finsen i sit 
glossar (voce "herad") ordet med "distrikt", og Fritzner gjör, 
som ovenfor nscvnt, en lignende medgivelse. De ordelag, 
Fritzner benyttcr, synes imidlertid at antyde, at han betrag- 
ter betydningen af strsekning, areal indenfor "takmörk" (neutr. 
plur.) som en afledet, og at den oprindelige hovedbemaer- 
kelse ogsaa af enkelttallet skulde vaere "graendse, graendse- 
skjel". Naar man sagde "i takmarki" skulde dette altsaa egent- 
lig betyde: paa sträckningen indenfor "takmark". Men mod denne 
opfatning tåler, dels at "takmark" sing., som nys fremhae- 
vot, cllers aldrig betegner gracndse, men altid det begncnd- 
sede distrikt, dels at ordet "mark" n. paa Island som i Norge 
nok kan betyde gracndseimnAV, men ikke graendsefome, og 
at det derfor var det ene naturlige at bruge flertallet^ ikke 
enkelttallet, for at betogne en grsDndselinic d. e. en nekke 
gnvndsepunktcr, saalcdos som man paa IsLand ogsaa virkelig 
gjorde. En förklaring af enkelUallet "takmark" som betegnelse 
af det bof>raindsede areal naar man ad denne vei altsaa ikke 
til; thi om Fritzners antydning af betydningsudviklingen havde 
vaTet don rotte, maatto man have sagt "i takmörkum" d. e. 
paa Htni»kning(m indenfor "takmörk" (neutr. plur.); men man 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 85 1 

sagde '*i takmarki". Den omvendte formodning bliver derfor 
den ene brugelige. Betydningen "strsekning, areal", maa veere 
den oprindelige, og denne har i enkelttallet bibeholdt sig, 
uagtet den seldre hunkjönsform ''takmörk'' ad samme misfor- 
staaelsens vei som i Norge er bleven til intetkjönsformen 
"takmark'*, og dette ord i pluralis har faaet en til det for- 
andrede kjön svarende nyere bemserkelse. 

Endelig bör det heller ikke lades uomtalt, at det her 
behandlede ord ogsaa moder os paa et enkelt sted i den sven- 
ske Vestgötalag (III 79) og det ätter i förbindelsen "innan 
takmarkana". Schlyter opfatter denne form som gen. plur. 
af et neutr. sing. "takmark", grsendsemserke, grsendse; men han 
stötter sig i saa henseende öiensynligt nsermest kun til de 
norsk-islandske lexicografer, hvis mening han citerer, uagtet 
han samtidig anförer stedet af den norske Bjarköret, hvor or- 
det dog uomtvisteligt er femininum, og han fölgelig kunde veere 
bleven opmserksom paa kjönnets tvivlsomhed. I virkeligheden 
foreligger der paa selve det nsevnte sted i Vestgötalagen in- 
gensomhelst grund til at give det ene fremfor det andet kjön 
fortrinnet, og naar jeg formoder, at ordet bör opfattes som 
hunkjön, stötter jeg mig netop paa den tilsvarende termino- 
logi i de eeldre norske lovtexter. — Forövrigt viser de sven- 
ske love ikke alene, at ordet "mark" fem. just brugtes saavel 
om bymarken ("mark byar, byamark Stockholms, Stockholms 
stads mark, innan stads mark") som om almindingsmark (i 
Vestgötalagen: "aldra Göta mark"), men tillige at man ogsaa i 
Sverige var tilböielig til at sammenblande "mark" f. og "mrorke" 
n. Schlyter^ til hvilken for citatemes vedkommende henvi- 
ses, gjör saaledes selv (voce "mark" f.) opmserksom paa ud- 
trykke* "flye stadhen ok stadsens mserke", hvilket i yngre 
haandskrifter "genom missförstånd" indscettes istedetfor det 
utvivlsomt »Idre og rigtigere " — ok stadsins mark." Her 
foreligger altsaa ganske den samme forvexling, som jeg for 
Norge og Island mener at have paavist med hensyn til "tak- 

28 



352 Ebbe Hertsberg. 

mörk". Hvorfor Schlyter derimod (voce "mark* n.) anser sig 
tvunp^en til i den svenske Bjarköret (19 § 1) at forstaa ud- 
trykkot '"innan stadsins mark" som betydende "indenfor sta- 
dens gnendse"^, medens han er paa det rene med, at det 
siimme udtryk i Stadslagen bör overstettes med "indenfor (d. 
e. i) stadens mark"*, er mig fuldkommen uklart; thi den om- 
stuMulighod, at lovstedet i Bjarköretten tåler om stadens om- 
nuide i>aa söen, synes dc^ ikke at kunne motivere en saadan 
afvigt>nde overswettelse, al den stund ordene "stadsins mark" 
öiensynlig have dannet en staaende administrativ tenninus, 
l)oU^gnendo stadens territorium overhovedet, hvilken saaledes 
moget vel kunde anvendes ogsaa ))aa dette omraades udstrsek- 
ning mod sösiden. 

&\mmonfattes den hermed tilendebragte argumentation, 
bliver resulb^tet, at der foreligger folgende former og fordrei- 
ninger af onlet "takmörk": 1) takmörk J\, a) den privat jord- 
eiendom tilhörende skovstnekning og udmark; ex: innan tak- 
markar, 6tan tiikmarkar (gen. sing.), LandsL VII 60 med 
noten; b) den kjöbstad tilhörende skov og udmark, bymark; 
i sing. f. ex: innan takmörk (acc.>, N. g. L. III p. 135, jfr. 212; 
8VÄ vida sem takmark er (nom. for "takmörk*^ Byl. VII 26; in- 
nan stadarens takmarkar (gen.\ N. g. L. III p. 196; men 
isa^r i plur. f. ex: takmerkir, Bjark. kap. 173; takmarkir, 
Byl. VII 26 note; takmarkar byarens, Byl. III 15 note jfr. 
N. g. L. ra p. 184, 222; i takmarkom/x. g. L. ffl p. 182; 
innan takmarka bcear vars, utan takmarka (citeteme ovenfor, 
samt Vestgötal. ra 79). — 2) takmark n. a) sing. (kun paa 
Island) distrikt snart beti^rnende en videre, snart en smevrere 
begnendset egn (eitatemo ovonfor>; b) plur. i Noi^: gnend- 
seponkter, ex.: millim nofndni takmarka, N. g. L. p. 122; 
saavel i Noi^e som isipr p;i;i Island: nekke af gnendsepunk- 
ter, gnendselinie, srnendso, (oitater for Island hos Vigfusjson; 
innan takmarka umhvertis kirkiu. Jons kristenret kap. 12 
'^te-) — 3) takmerki w., gnendse for en kjöbstads bymark 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 353 

(citateme ovenfor). — 4) takmarhi fi. d. b.; innan takmarke 
(acc. sing.), N. g. L. III p. 55, jfr. IV p. 431; inden tak- 
markedt, takmarked, innan takmarkat, N. g. L. IV p. 360 — 3. 

Valinkunnr. 

Allerede Ihre översatte for Ostgötalagens vedkommende, 
hvori ordet fire gange findes brugt, "valinkunnr'* med ''alieni- 
gena, alienus"; Fritzner gjsettede paa "ubeslrogtet", og jeg selv 
gjorde uden at kjende Hjämes nedenfor anförte afhandling, 
i min ''»Idste norske proces" (p. 10 — 11) opmserksom paa, at 
Gul. kap. 88 (nu skal madr hafa odalsjörd sina at bua a 
heldr en valinkunnr madr) nödvendigvis forudsfietter betyd- 
ningen "ubeslsegtet e. Ugn." Schlyter derimod opstillede be- 
mserkelsen "kjendt som retskafifen, hederlig'* og fandt tilslut- 
ning hos Vigfusson C^respectable") og Rydqvist ^udvalgt, vel- 
kjendt, anseef*). Under anförende af ordets brug i de 
norske love forkastedes imidlertid Schlyters mening af H. 
Bjarne (Om den fomsvenska nämnden, Upsala univ. års- 
skrift 1872 p. 61), der hsBvdede betydningen "ubeslsegtet", 
og denne opfattelse maa paa en vis maade E. H. Lind (Om 
rim og verslemningar i de svenska landskapslagame, Upsala 
unv. årsskrift 1881 p. 32 — 33) erkjendes etymologisk at have 
faststillet, saameget mere som ogsaa Axel Kock (Tydning af 
gamla svenska ord. Lund 1881, p. 7 — 10) samtidig havde 
ha^vdet samme grundforstaaelse. Senest har ligeledes Johs. 
Steenstrup (Danelag p. 240 — 3) sluttet sig hertil, idet han 
dog tilfbier, at ordets förklaring endnu ikke synes ham fuldt 
tilfredsstillende. Berettigelsen af dette forbehold, som jeg 
tiltrseder, og som indeholder undskyldningen for, at jeg 
endnu engang optager ordet til diskussion, ligger deri, at 
Linds specielle motivering af sin overscettelse ikke er saa 
brugbar som hans paavisning af ordets dannelse. Vistnok 
har han saavel som Kock ligeoverfor Schlyter, der endnu i 
bihanget til sin ordbog sögte at vise urigtigheden af Hjär- 



354 Ebbe Hortzberg. 

nes mening, fuld ret i, at stedeme i Ostgötalagen, hvoraf 
tvende have modssetningen "kunna (d. e. beslsegtede) eller 
valinkunna" og de tvende andre endog ''m8e^ tvem af nil>inne 
ok tolf valinknnnum", med nödvendighed krseve, at ^valin- 
kunnr" overssettes med "ubeslsegtet", saameget mere som en- 
kelte varianter for "valinkunna" ligefrem sige ''okunna" d. a 
ubeslsegtede; men naar Lind af ordets to dele, "valin", part 
perf. af "velja", og "kimnr", beslsegtet, konstruerer op et begreb 
Valgfrsender" d. e. msend, der ere blevne frsender ved valg i 
modssetning til de virkelige frsender i kraft af födsel, kom- 
mer han i paatagelig strid med de gamles hele betragtning 
af ffitten og »tteforbindelserne. Et begreb som "valgfrsender" 
er selv i vor tid vanskeligt at fastholde og vilde i oldtiden 
have lydt aldeles selvmodsigende og uforstaaeligt. Man er- 
indre blöt, hvilke höitidelige ceremonier, der krsevedes endc^ 
kun for at lede en uffigte blodsforvandt ind som medlem af 
setten! Denne dannede i sig selv en saa fast sammensluttet 
enhed, at en udvidelse af betegnelsen "slsegtskab'' til at bru- 
ges i överfört forstand maatte forbyde sig selv. Jfr. hvad Vig- 
fusson med saa megen ret udtaler under ordet "frsendi". Den 
tanke, der har förbundet de to led af ordet "valinkunnr", maa 
derfor have vseret en anden, og Lind turde selv gjennem det 
sproglige materiale, han fremlsegger til ordets dröftelse, have 
anvist hjeelpemidlet til at finde den. Som det nsermeste ana- 
logon til sammenssetningen "valinkunnr" anförer han "vafin- 
skepta", öxe med snoet eller omvundet skaft. Dette udtryk 
forudssetter, mener han, et adjektiv "vafinskeptr", der er dan- 
net ganske paa samme maade som valinkunnr. Dette ad- 
jektiv opföres da ogsaa uden betsenkelighed af Fritzner. Saa 
uimodsigelig rigtigt dette er, saa selvfölgelig turde det imid- 
lertid paa den anden side ogsaa erkjendes at vsere, at "vafin- 
skeptr" forudsffitter förbindelsen "vafit skapt". Det er skaftet, 
som er ''vafit", ikke oxen som er skjseftet "vafin". Participiet 
krsever som saadant det substantiviske begreb at slutte sig 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 355 

til ; adverbialt kan det her umuligt opfattes. "Vafinskeptr" er 
fölgelig dannet af hele udtrykket Vafit skapt'', ikke umiddel- 
bart af hvert enkelt led for 8ig. Paa samme maade bestemmer 
''valin'* i "valinkunnr" ikke umiddelbart adjektivet "kunnr", 
men detteB subetantivum ''kyn", og "valinkunnr" betyder ikke, 
som Lind vil, noget saa umuligt som "besleegtet ved valg", 
men "tilhörende en udvalgt sett", "veerende af en valgt, af 
valg fremgaaen sleegt", i modssetning til den, angja^ldende 
selv tilhörte. Hvad hermed nsermere skulde betegnes, 
bliver allerede nogenlunde klart, naar man jrovnförer et 
udtryk som det formodede "valit kyn", plur. "valin kyn" 
med et saadant som "valid lid", udvalgt mandskab (jfr- 
desuden: konungr väldi mjök menn med sér f hird at afli 
ok hreysti: — l)eir fedgar völdu mjök menn at afli til fylg- 
dar vid sik; — ef eigi er rjodrum högginn skogrinn ok er 
validr; se Vigfusson under "velja"). Men til nöiere forstaaelse 
maa man tillige ssette sig ind i den stilling, hovedmanden i 
en retssag indtog, naar han maatte ty til ed med edshjrolpere, 
hvoraf den störste del skulde tages af ubesleegtede »tter. 
Valgte han disse med omtanke og hensyn paa eetternes an- 
seelse og vaegt, stillede han ikke alene sin sag i et gunstigt 
lys i den almindelige bygdeopinion, men hvad det juridisk 
sserlig kom ham an paa, han skaffede de opneevnte edshjeel- 
pere selv en indbyrdes garanti for, at de i den kreds af gode 
msend, hvori de for tilfseldet befandt sig, kunde danne sig en 
rigtig og i opinionen forsvarlig opfatning af sägen. Tog han 
derimod sine edshjselpere iflrong, af lidet anseede setter, svigtede 
han derved allerede halvveis sin egen sag saavel i bygdeopini- 
onens som ogsaa i de opnsevntes egne öine. Heraf uddannede 
sig da helt naturligt den fra först af vistnok mere faktiske end 
retslige fordring, at edshjselpere, vidner og lignende personer 
skulde veere af "valin kyn", af vel valgte, vel anseede setter, og 
man lededes til i modscetning til "kunnr", beslsegtet (med axr- 
gjseldende) at sige "valinkunnr madr" d- e. en, der tilhörer en 



356 Ebbe Hertzberg. 

saadan (fremmed, men) valgt eett. Ad denne vei kommer man 
lige utvungen til begge de betydningsnuancer, man har villet 
tillsegge ordet, nemlig paa den ene side til 1) ubeslaegtet 
(fordi den ved valg udseede »tt var en ubeslsegtet), og paa 
den anden side til 2) udvalgt, anseet, hsederlig, upartisk, uvillig. 
Til 1 hörer det ovenfor citerede sted, Gul. kap. 88, hvormed 
maa sammenlioldes dets gjengivelse i Landsl. VII 16, hvor 
en glosse fra senere tid overssetter ordet med "fremmed". Den 
samme betydning er klar i Dipl. Norv. I nr. 224, hvor der 
tales om en jordeiendom, "er ute la under valenkunnegum mön- 
num, ok keypti Ingibiörg in aptr i settleggin". Ldgesaa Gul. 
kap. 266: ''l)ar skulu fra gänga bauggildismenn ok nefgildis- 
menn ok namagar; ef peir ero settir i dom, l>a skal rengia 
or med vattum, en hin skal setja i valinkunna menn". En- 
delig höre ogsaa hid stedeme i Ostgötalagen. Övergången 
til den 2:den betydningsrsekke, saavelsom denne sel v, be vises 
ved fblgende steder: ef hann hefir sett i dom med ser baug- 
gildismen eda nefgildismenn eda namaga cda sokunauta ^e88 
er imoti honum er, Pa — setia ådra valinkunna menn i stad 
peirra. Gul. kap. 37; — Peir skulu til |>ess doms hafa valin- 
kunna menn, Gul. kap. 266; — skirskota undir valinkunna 
menn, Gul. kap. 40 og 266; Landsl. VIII 13, jfr. N. g. L. 
m p. 39 noten; — sem valinkunnir menn meta, GuL kap. 
57, 269, 287; Frost. IV 45; N. g. L. IV p. 136; — ec 
man her koma med valenkunna menn, en l>u haf halfa firi, 
peir skulu iord meta, Gul. kap. 266 i. f.; — skipti sidan va- 
linkunnir menn. Gul. kap. 130, jfr. 87; Landsl. V 22; VI 3. 
— I Hirdskraaens kap. 21 beror ordet derimod paa en skriv- 
feil, og maa rettes efter varianterne. 

Väpnatak (wapentagium). 

Förklaringen af dette ord har jeg leveret i min "celdste 
norske proces" p. 148 ff., hvor jeg mener at have godtgjort, 
at derunder forstodes "vedtagelse ved vaabnene", dels ved at 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 357 

slaa svserdene mod skjoldene, dels og iseer ved at rsekke sveerd 
eller öxe i veiret, svarende til den senere haandsoprsekning 
(lofatak). Til denne opfatning har saavel Finsen i sit glos- 
sar til Grågås som Maurer (Island p. 267 — 8) i det hele 
sluttet sig, dog saaledes, at de begge betone, at tingen og 
ordet paa Island efterhaanden er bleven knyttet til thingets 
oplösning, og at "våpnatak" saaledes der er gaaet över til at 
betegne selve opbruddet, et tillceg, som kildeme for Islands 
vedkommende utvivlsomt berettiger til ' ). Af bevissteder ved- 
rörende den oprindelige skik, som jeg i senere tid er bleven 
opma3rksom paa, vil jeg kun fremhseve et, nemlig Samlinger 
til det norske folks og sprogs historie, VI p. 35, hvor en 
thingsbeslutning paa Yestlandet i Norge endnu saa sildigt som i 
1532 secs vedtagen, som det udtrykkeligt heder, "med sam- 
drsegtige munde og oprakte vöergc." Hvad jeg imidlertid ved 
denne leilighed seerlig önskede at dvsele ved, er et sted af 
den engelske konge, Edvard Confessors love, der allerede ci- 
tcrcdes af Sv. Grundtvig (1. c. p. 39) og efter ham af 
Djurklon (Svenska fornminnesföreningens tidskrift 1871 — 2 
p. 340), og som senere ätter er bleven draget frem af JohS' 
Steenstrup i hans saa mange dunkle punkter oplysende ar- 
beide över ''Danelagen'* (p. 89). Lovstedet (Leges regis Ed- 
wardi Confessoris cap. 30, hos Thorpe, Ancient laws of Eng- 
land I p. 455), der gjselder de herreder i den engelske 
"Danelag", hvilke sajrlig betegnedes med ordet "wapentagium" 
(engelsk: wapentake), indeholder bestemmelser om den maade, 
hvorpaa indbyggerne af et "wapentagium" skulde tilkjendegive 
sin formelle anerkjendelse af en i herredet nyindsat hövding. 
Denne anerkjendelse skede ved en art vaabentag, — den nye 
hövding steg af sin hest "et erigebat lanceam suam in al- 
tum, et omnes de lanceis suis tangebant hastam ejus et sic 



') Forövrigt havde Maurer allerede Ted sin polemik Germania XIV mod 
Sv. Grandtvigs skrift "om de gotiske folks vaabened" paa vist, i h vilken 
retuing ordets rette forstaaelse laa. 



358 IBtit» Hertzberg. 

confinnabant se sibi — '^, hTorfor loTstedet ogsaa til förkla- 
ring af oniet "wapentagium" amiddelbart tilfoier: "et de ar- 
mis^ quia arma vocant (o: Dani) wappa^ et taccare (o: old- 
norsk "taka", olddansk "takae'^ quod est confirmare.** IXeune 
sproglige oplysning vil Sceenstrup imidlerdd ikke lade gjselde, 
fordi den ikke passer med hans paa Sv. Gmndtrigs ai^- 
mentation stöttede opfaming af vaabentaget som en art vaa- 
bened istedetfor en almindelig hyldning. Til gjengjseld stem- 
mer förklaringen derimod ganske med min definition af "våp- 
natak**, og begge bestyrke saaleiles hinandens rigtighed. Over- 
hovedet turde grunden til. at visse engelske, inden D&nelagen 
beliggende herreder erholdt navn af "wapentagia^ vistnok simp- 
lest kuime unsees at vjere den. at deres indbyggere nöd det 
sa?rskilte privilegium at Voufirmare per wapentagium" den 
kongelige udnievnelst^ af deres hovdinger. Bin saadan b^run- 
stigeW, hvorpia man i hine tider satte fortrinlig pris, og 
hvilken ligesom stempleile befolkningen som besiddende höiere 
rang, större friheil og s«:^lvherredömme en<l beboerne af andre 
herreder, vilde stomme sa^delt^ vel med, hvad Steenstrup for 
övrigt har brairt piia det rene med hensyn paa disse wapen- 
tiigiumilistrikter, samt ikke mindst ogsaa med hans formodning, 
at de som oftest have taaet siue sp^eeialnaMie netop efter thing- 
stedeme; thi paa »lisst^ foregik jo oirsiia i Norden selv hyl- 
dingerne og tildömmt^lsen af hövdingtHlömmer. Det ord, der 
egentlig b*.»teirnede aiiorkjendelses- og indsa^ttelsesiikten, er saa- 
ledes, mener jt*g, tfterhaamlen iraaet över paa de distrikter, 
der havde ha»vd paa at foretage en siiadan akt. Hvad der 
först fomnjdentlig kaldtes en "pnefeetura wapentagii" d. e. et 
dLstrikt, hvori vaab^Mitaijrsrettigheden gjaldt, heil senere forkor- 
t^*t et "wajM/ntairiuin*". — Bronitons, af Steenstrup ligeltnles 
anfJjrte forklarinsr paa ordet "waj.KMitairium'' — hvilken ingen- 
lunde faldrr siiinnirn nwd den ovonfor irjengivne — er der- 
inuxl öi<-*nsynlitr en sildii^ere tids foi^sög juia at redegjöre for 
et antikveret udtryk^ hengst forglemte etymologi. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 359 

prtitT. 

Visftisson og Fritzner ere enige om at lade dette ord, 
der blöt förekommer i Gul. kap. 82, uforklaret. Det kan 
imidlertid ikke vsere andet end folkesprogets almindeligt 
kjendte og af I. Aasen opforte "trut", hvis betydning er: ud- 
ötaaende mund, snude, mule; jfr. udtrykket at "ssette trut" 
d. e. tilspidse munden (for at kysse, vise sig surmulende c. 
desl.). Denne formodning bestyrkes ganske ved sammenhrongen 
i det nsevnte lovsted, hvis bestemmelse: ''J)a er hagagardr rett 
felldr, ef t)rutir taka limi" kun kan betyde, at "gjserdet om 
hjemmehagen er rigtigt bygget, naar mundene tage kvistene" 
d. e. naar gjserdet er saa höit, at kvistene paa de deri ind- 
lagte trser, hvilke ikke afkvistedes, naa folk til munden. De 
naer beslrogtcde ord ere "trutna", at svulme op, og "l^rutinn", 
opsvulmet; jfr. iseer "reidi-Wtinn", opsvulmet af vrede. 

Skattvarr, skatzvarr. 
Gul. lovens kap. 91 bestemmer, at en frigiven i land- 
namsbod d. e. for krsenkelse af den jord, han maatte eie, skal 
tage "skatzvaran eyri (en excerpt, Norges gamle love IV p. 
7, har: skatsvaran eyre) innangardz, en 8un(r) hans eyri, 
boande halvan annan eyri, haulldmadr 3 aura" o. s. v. Det 
fremgaar af denne stigende skala, som desuden fortseettes 
med lendermand, jarl og konge, at en saakaldet '^skatzvarr 
eyrir" i vserde var ringere end en ''eyrir'' uden tillsegsord, og 
efter de tvende andre, nsermeste stigningsforhold maa man 
antage, at forskjellen har vseret en mindrevserdi for en ''skatz- 
varr eyrir" af en trediedel eller en halvdel. Samme skala 
gjentages i kap. 198 med hensyn til boden for leiermaals- 
forseelse med en mands kvindelige tyende; dog er her satsen 
for "boande", öiensynlig blöt ved en inkurie, udeglemt, hvor- 
hos jarl og konge ikke ere medtagne. Den bod, den fri- 
givne skal modtage, kaldes imidlertid paa dette sted "skatt- 
varar eyri". Endelig förekommer i kap. 251 for et vist slags 



360 ■ Ebbe Hertzberg. 

tillseg til mandeböderne den faldende rsekke: "eyri" — ''eyri 
skattvaran" — "halvan eyri", hvoraf altsaa sees, at "eyrir 
skattvarr" stod midt mellem en hel og en halv öre og fölge- 
1ig na^rmest maa formodes at have udgjort omkring ^/g. öre. 
Med hensyn paa formen turde "skatzvaran" i kap. 91 og 
"skattvaran" i kap. 251 erkjendes at godtgjöre, at udgiveme 
af "Norges gamle love", liste bind, have ret, naar de i kap. 
198 anse "skattvarar" for skrivfeil for "skattvaran". Derimod 
forenes de to ja3vnside8 benyttede skrivemaader "skattvarr" og 
"skatzvarr, skatsvarr" bedst med hinanden ved at antage s'en 
som det i sammenssetninger saa ofte brugte genitivsmfierke, 
hvilket imidlertid, som bekjendt, i denne anvendelse ligesaa 
hyppig i de selvsamme ordforbindelser udelades. Mod at 
tcenke päa verbet "svara" og udtrykket at "svare skat" (som 
P. A. Munch, Norske Folks Historie II p. 929 i noten, sy- 
nes at gjöre), tåler nemlig med bestemthed, at "svara" i be- 
tydningen "udrede" beror paa en sildigere afledet • sprogbrug, 
der i de norske love först moder os paa Magnus lagaböters 
tid (svara lagasekt. Jons kristenret kap. 43; svara iKjirri sekt, 
Jonsb. IX 3; svara sliku fyrir sem — , Byl. VI 7), medens 
ordet "skattvarr", "skattsvarr" netop tilhörer det aeldste bevarede 
trin af det norske lovsprog og i alle yngre texter er for- 
svundet. 

Til nsermere bestemmelse af udtrykkets betydning har 
man ingen anden vei at gaa, end at sammenstiUe det med 
Gul. lovens övrige vserdibctegnelser for de forskjellige stör- 
relser, en öre kunde have. Af saadanne betegnelser ere de 
vigtigste de, som udtrykke kursforholdet til vadmel. En öre 
siges at vsere enten "6 alna eyrir" (kap. 57, 170, 306) eller 
"10 alna eyrir" (kap. 239 samt i anvendelse kap. 235), eller 
"12 alna eyrir" (kap. 243). Om den förste heder det i kap. 
170, der fastssetter mandeböderne (til kongen) for en kon- 
gelig (tra^Uebaaren) aarmand: "at pvi auralage scal gjallda 
hann aptr sem mselt er i Gula 6 alna eyris". I disse ord 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 861 

gives altöaa fortrinsvis sexalenskursen et vist legalt eller ku- 
rant stempel. Omvendt udhseves det sserskilt i kap. 239 og 
243, at hvor det gjaldt mandeböder efter en hauld, skulde 
en öre holde 10 eller 12 alen vadmel. Nu vide vi af andre 
kilder, hvoraf jeg her blöt skal fremheeve det klare vidnes- 
byrd i Landsl. XI, at "6 alna eyrir" betegnede det regnings- 
forhold, som befulgtes ved erlseggelse af böder til det offent- 
liga? og modssetningen mellem udtalelsen i Gul. kap. 170 og 
bestemmelseme i kap. 239 og 243 forklares derfor let ved 
at antage, at det förstnsevnte kapitels "auralag" först og fremst 
sigter til de i loven fastsatte böder og andre udredsler til 
det offentlige d. e. fomemmelig til kongen, medens de to 
sidstanförte lovsteder ifölge sine udtrykkelige ord indskrsenke 
den höiere kurs til at gj»lde de private mandeböder, der ud- 
rededes for drabet af anseede folk. Rigtigheden heraf bevi- 
ses ved den tilsvarende adskillelse i Frost, loven mellem 
"eyrir silfrmetinn" (d. e. oprindelig: vurderet efter sölvvserdi) 
og "eyrir talinn'' eller "taldr" (d. e. i tsellede, udmyntede, un- 
dergehaltige penninge), hvilken sidste kursfod benyttedes i 
udredslerne til kongen, medens der ved de private böder 
gjaldt: "silfrmetinn skal årborins manns eyrir allr i mann- 
helgi" (Frost. IV 25). Ifölge disse ord herskede der imid- 
lertid den ulighed mellem det nordlige och det vestlige rets- 
omraade, at man inden dette maatte va^re hauld for personlig 
at opnaa den bedre kursberegning, inden hint blöt almindelig, 
fuldt fribaaren bonde. Derfor betegner ogsaa Frost. III 2 
den höiere kurs som "böndaréttr" i modscetning til "talinn 
réttr" '). Det samme udtrykker Frost. X 35 saaledes: "silfr- 



') Ogsaa i Sverge gjordes der en tUsvarondo forskjel meUem **karlgilder" 
oller "vsBghin" og "köpgilder" eller "talder". So Schlyter i hans "ordbok" 
samt i dennes "bihang", og v. Amira "Altschwodischos Obligationenrecht" p. 
448—9. Naar Schlyter imidlortid er uvis om don egentlige betydning af "karl> 
gilder" og nsBrmest er tilböiolig til at formode, "at "karl" i denne sammen- 
saetning skal betegne det fortrin, at den veiede mark er faldkommon, saadan 
som don skal Y88re^ modens markon eUers vel kan veere köpgUd d. e. i almin- 



362 Ebbe Hertzberg. 

metit skal fuUretti hvers manns nema pyrmslamanna'', og X 
45 endnu almindeligero: ''silfrmetit er årborinna fé en sak- 
gilt pyrmslamaniia". Af saerlig interesse er i den sidste an- 
fbrsel ordet "sakgilt", der ligefrem maa betyde: hvad der er- 
löBgges i offentlige böder (sakir), idet disse jo her ved selve 
ordet netop modssettes böder til den fribaame privatmand. 
Tilvserelsen af en saadan betegnelse i modssetning til ''silfr- 
metinn" og synonym med "taldr", viser, hvor fastslaaet i hin 
tids retsbevidsthed den ssetning var, at i böder til det offent- 
lige benyttedes den lavere, for modtageren (kongen) min- 
dre fordelagtige kurs. I samme forstand förekommer i en saga 
leilighedsvis ogsaa ordet "sakmetinn" (Fomm. sögur VII p. 300). 
At thyrmselmsendene ifolge Frost, loven maatte tage sine pri- 
vate böder efter den lavere kurs, vidner ätter om dennes 
identitet med Gul. lovens "6 alna eyrir"; thi for den til 
thyrmselmsendenes klasse i regelen hörende aarmand fasteset- 
ter Gul. kap. 170, som vi saa, netop sexalenskursen. 

Förholdet mellem "silfrmetinn" og "taldr (sakgildr) 
eyrir", livilket fra först af maa ta^nkes i jsevn synken, foest- 
nedes tilsidst til 2: 1, — rigtignok ikke derved, at mynten 



delighed gångbar i handöl og vandel, men dog i grunden falsk, da den ikke 
indeholder, hvad den efter sit navn barde, men blöt to trediedele eller halv- 
dolou doraf eller endnu mindre", — saa turde denne gjsetniug faldo til jor- 
den alloredo ved sin egen ubehJ8Blj)elighed. Don virkelige förklaring from- 
kommer ved en sammenligning mod Frost, lovens udtryk. Ordet "karl" 
brugos i de svenske love meget hyppigt og navnlig netop i bödesatserne (se 
Schlyter'8 "ordbok" under "karl") som standsbetegnelse for den fribaame 
bonde overliovedet. Ligesom Fro^t. loven skjelner mellem "béndaréttr^ o^;^ 
"talinn réttr", foroligger öiensynlig i Uplandslagen don samme adskillelse 
mellem "karlgild mark" og "mark köpgild el. tåld". "Karlgilder" vil altsaa 
sigo, hvad der orlagdes i "karlgeeld" d. o. i böder for den frie bonde, modsat 
"köpgild", hvsul der erlagdos i henhold til af tåler (köp) i daglig handel og 
vandel. — Amira opfatter "karlgild mark" som "die nach Volksrecht gultigo", 
hvilkot or tvetydigt, da "köpgild mark", "dio im Goschäftsvorkehr giiltigo", 
jo ogsaa maatte sigos vtere gyldig "nach Volksrecht". "Böndaréttr" i Frost. 
III 2 botydor heller noppo "Volksrecht" i objektiv, men i subjektiv forstand: 
böndernos rct d. e. rettighod til at faa de dem tilkommende böder bercgnedo 
efter den höiere kurs. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 363 

ikke yderligere forringedes, men tvffirtimod derved, at udtryk- 
ket "silfrmetinn" tabte sin egentlige betydning og gik över 
til at betegne den beregning, der under ethvert kursforhold 
mellem mynt og rent solv, gav det dobbelte belöb af den 
tsellede, gangbare mynt *). Til dette forhold svarer altsaa 
forskjellen mellem Gul. lovens tvende satser, "12 alna eyrir" 
og "6 alna eyrir". Men ved siden af den förste har denne 
lov, som ncevnt, ogsaa en "10 alna eyrir", som foruden ud- 
trykkelig at omtales i kap. 239 tillige ligger til grund for 
mandebödemes beregning i kap 235. Den kommer i stör- 
relse nsermest den "9 alna eyrir", som paa flere steder opfö- 
res i Eids. lovens kristenret (I 35, 40; II 29), uagtet ogsaa 
denne kjender saavel "12 alna eyrir" (I 47) som "6 alna 
eyrir" (I 43, 45, 46). Vil man nu danne sig en mening om 
den indbyrdes sammenhseng mellem disse ulige belöb, tör 
man uden al tvivl finde nöglen i Gul. kap. 3, hvilket i en 
passus, der er indkommen ved lovrevisionen af 1164, fast- 
sffitter en bod af "eyri vegenn silfrs eda pat tält er slegit er 
pa or eyri". Dette er det eneste sted, hvor Gul. loven be- 
nytter sig af betegnelsen "taldr", som ellers tilhörer Frosta- 
thingsretten, og det viser, at kursforholdet mellem sölwcerdi 
(i vsegt, "eyrir veginn silfrs") og pengevcerdi (i mynt) den- 
gang (i 1164) endnu ikke var ble ven fordunklet ved mellem- 
komsten af det stabile regningsforhold for "silfnnetinn" og 
"taldr eyrir", men opfattedes som rent flydende d. e. umid- 
delbart afhangigt af den faktisk stadig synkende kurs paa 
de udmyntede penninger. Fastholder man dette ståndpunkt 
som det hvorpaa endnu Gul. lovens yngre (reviderede) text 
befinder sig, kan det icke forundre, at hauldens ret i 
kap. 243 beregnes efter 12 alens kurs paa ören, men i 



*) Se herom P, A, Munchj Norske Folks Hisiorie, II p. d28, og Schive 
og Morgenstiem€y Om Forholdet i middelalderen meUem den norske mark 
solv og don steedse forringede myntmark etc., i "Kristiania yidonskabssel. 
skabs forhandlinger" 1876, n:o 1 p. 5 note 4. 



364 Ebbe Hertzberg. 

kap. 239 efter 10 alens kurs; thi disse tal tilhöre öiensynligt 
to ulige tidspunkter, da der sloges ulige mängder ''talte'^ 
penninger "or eyri", og navnlig turde 1 2-alen8kurBens ind- 
ssettelse som modssetning til de 6 alen skyldes en afskriver, 
der levedc paa en tid, da det ovennsevnte forhold mellem 
solv og mynt, 2: 1, allerede var bleven det herskende. Paa 
lignende maade maa 12-alensören vaere indkommet paa hint 
enkeltstaacndc sted i Eids. kristenretten, hvilken ellers kun 
nsevner 9 og 6 alens örer. 

Vende vi fra denne redegjörelse tilbage til Gul. lovens 
i de tre ovenanförte lovsteder forekommende udtryk "skatt - 
varr, skattsvarr eyrir" som betegnelse for en art mindre V8er- 
difuld öre, der dog ifölge skalaen i kap. 251 vare mere vserd 
end en halv öre, saa ligger unsegtelig den allerede af P. A. 
Munch (1. c.) udtalte formodning nser, at derved netop for- 
stodes det samme, som loven paa andre steder kalder en "6 
alna eyrir", og som Frost, loven kalder en "eyrir talinn". Vist- 
nok var denne paa det tidspunkt, da en ''12 alna eyrir" var 
bleven modssetningen til "6 alna eyrir", nöiagtig = en halv 
öre, og adskillelsen i kap. 251 mellem en "hålfr eyrir" og en 
"skattvarr eyrir" vilde fölgelig ikke Isenger passé. Men vi 
saa, at paa et tidligere stadium betegnedes den bedre kurs- 
fod ikke ved 12, men ved 10 alens-ören, og anvendes denne 
som den legale modsajtning til den daarligere öre (skattvarr, 
taldr, 6 alna eyrir), erholde vi i kap. 251 skalaen: 10 alen 
(= eyrir), 6 alen (= skattvarr eyrir), 5 alen (= hålfr eyrir). 
Imidlertid turde ogsaa dette kun vare tilnsermelsesvis rigtigt 
Tallene 10 — 6 — 5 danne en mere haltende rsekke, end de 
gamle love ellers pleie at betjene sig af. Der er derfor al 
grund til at formode, at bestemmelsen i kap. 251 og dermed 
ogsaa udtrykket "skattvarr eyrir" i virkeligheden staar der 
som et halvt udvisket minde om en endnu celdre tid, da ikke 
10-, men som i Eids. kristenretten 9-alensören var den gjsel- 
dende kurs for en "eyrir veginn silfrs". Gaa vi ud herfra, erholde 



Tvivlsomme ord i Norges gamle lo ve. 365 

vi nemlig i kap. 251 rsekken: 9 alen (= eyrir), 6 alen 
(= skattvarr eyrir), 4 Vj alen (= hålfr eyrir), og disse for- 
hold: 9:6:4 ^/a se utvivlsomt långt rimeligere ud end de 
förstnsevnte som satser for tre ulige og forudseetningsvis no- 
genlunde jsevnt aftagende bödestörrelser. Den omstsendighed, 
at en "eyrir^ (se. silfrs) ifolge denne beregning bliver en halv 
gäng större, end en "skattvarr eyrir" stemmer desuden for- 
trinligt med skalaen i kap. 91 og 198, hvor bonden tager 
ätter netop en halv gäng mere end den frigivnes sön. 

Slutstenen i bevisforelsen danner imidlertid ogsaa ved 
det heromhandlede udtryk den sproglige undersögelse. At det 
förste sammenssetningsled i "skattvarr, skattsvarr" er "skattr", 
en skat, er der i sig selv ingen förnuftig grund til at be- 
tvivle. At dette ord i betydning af "afgift, udredsel" var 
kjendt og benyttet i Gulathingsomraadet, sees af Gul. kap. 
61, hvor eieren af en trsell siges at lösgive denne "skatta- 
laust ok skulda", naar han ikke tog lösepenge af ham. Dog 
brugtes "skattr" allerede paa denne tid isser om afgifter til det 
offentlige, hvorom vidne forholdsvis gamle anvendelser som i 
"skattjarP, "skattkonungr", "skattland" o. fl. Det tör ikke 
desto mindre antages, at ordet i en eeldre sprogperiode regel- 
messigt har veeret brugt i den almindeligere bemserkelse, som 
nsevnte kap. af Gul. loven antyder. Dette bestyrke nemlig 
de beslcegtede sprog. I gotisk overseetter Vulfila med "skatts" 
de grseske ord ågyvgioPy dijpdQtop og /Åvåj og i angelsaksisk 
betyder "sceat" dels mynt, dels (ligesom i tydsk "schatz") kle- 
nodie, kostbar gave. Ogsaa i de svenske landskabslove findes 
et udtryk "köpskatter", hvis betydning af "handelsvarer" 
minder om det norsk- isländske "kaupeyrir" (svensk: köpöre), 
som har samme vide bemserkelse. Det er derfor höist sand- 
synligt, at man ved "skattr" i det paatageligt meget gamle 
udtryk "skatt-varr" ikke alene har taenkt paa afgifter til det 
offentlige, men paa pligtige udredsler overhovedet, og at 



366 Ebbe Hertzberg. 

"skatt-varr" altsaa betegner den saaledes beneevnte kursbereg- 
ning som den, der kom til anvendelse ved udredelse af alle- 
slags skyldige ydelser (med udtrykkelig undtagelse af böder 
til hauldbaarne privatmsend). Herved forklares det da tillige, 
at 6-alensören i Gul. kap. 170 saa gauske i sin almindelig- 
hed kan fremha^ves som det "auralag sem mselt er i Gula"; 
thi denne udtalelse kunde vanskeligt vcere benyttet om andet 
end den i retsomraadet kurante regningsmaade. Man kommer 
dessuden ved denne fortolkning meget neer betydningen af det 
tilsvarende, svenske ord ''köpgilder", der, som ovenfor nfievnt, 
bruges om den gangbare myntsort i modssetning til den höiere 
beregning efter "karlgild" mark. 

Det andet led i ^skattvarr, skattsvarr," hvilket, ifölge 
hvad i begyndeisen yttredes, maa vsere "varr^, ikke "svarr'', 
kjendes ellers kun i den aktive betydning "opmcerksom, for- 
sigtig" d. e. beredt, forberedt paa at mode noget; men at den 
passive bemserkelse ''holdt i beredskab, beredt for, rede til at 
anvendes", ikke kan have ligget fjemt, sees af det tilsva- 
rende substantiv "vari" m., der ikke alene betyder "forsigtig- 
hed", men ogsaa (ifolge Fritzner) "hvad man har i beredskab 
for dermed at hjselpe sig i paakommende mangel eller for- 
legenhed". Den sidste betydning har desuden givet anledning 
til den reekke sammensaetninger, der af Vigfusson (voce "vari") 
og I. Aasen opföres, og hvis förste led "vara-", vare-", be- 
tegner, at vedkommende gjenstand höides i reserve, i bered- 
skab for at bruges i forefaldende tilfselder. 

Efter dette maa altsaa "skatt-varr" eller "skatts-varr" be- 
mserke: hvad der "höides rede for", "anvendes til at udrede", 
"skatt" i videre forstand d. e. skyldige ydelser overhovedet 
Saavel i betydning som i dannelse bliver ordet fölgelig at 
sammenstille med "sakgildr", om end dets förste led egentlig 
meddeler det et mindre snsevert omfång, end det sidstnsevnte 
udtryk fra först af har eiet. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle lova. 367 

Til yderligere stötte for den her opstillede formodning 
med licnsyn til ordet '^varr", turde det vsere fornödent at se 
sig om for om miiligt at finde andre sproglige spor af, at 
det er bleven anvendt i den paaberaabte betydning. Vi stöde 
da strax paa et V(Tbum "veria" (prset. "vardi"), der bruges i 
bema)rkel8er, som synes hidhörende. Der er tre nuancer i 
dets brug, som her vedkomme os, og som fremgaa af den 
righoldigc exemplification hos Fritzner og Vigfusson: 1) i be- 
tydningen "anbringe, omstette i en let afhsendelig, "rede" form: 
"veria aurum sfniim f gimsteina", — "hann verr sumt f 
gripi", — "vei'ia fe sfnu f lausaeyri", — "fimtån hundrud 
varid f Norrcenan eyri"; — ogsaa reflexivt: "hversu versk 
fénu?'* d. e. eg. hvorledcs sker anbringelsen i henseende til 
god8et(s forrentning) ; — 2) i betydningen "udrede, la^ggo ud, 
bestride en udgift"; "fengu peir fuUcndi fiar, allir peir er nak- 
kvat höfdu at veria", — "selr iardir sfnar ok verr f(5nu til 
Ätanferdar", "vardi Ingolf r fé I)eirra til Islandsferdar"; — 
"hann hafdi varit par til fé miklu", — "veria fé sfnu til 
musteris, heilagra döma, — til åvaxtar, biargar sér, åts ok 
ofdrykkiu", — "höfdu vér på keypt 50 månadarmatabol ok 
2 i g6dum iördum ok var på enn tii^cett hundrad märka . . . 
ovart (ikke udlagt, ubrugt) af ådmefndu goz", — "venti ek 
at ek hafa pvf vel varit", udredet det vel d. e. gjort en god 
handel dermed, — "peir menn er vart hafa til Gramlands" 
d. e. som have lagt ud (se. penge) for at drive siifart paa 
Grönland (citatet er hentet fra den isländske Grågås, Ko- 
nungsb. kap. 248, ogsaa aftrykt i Norges gamle love I p. 
438), — "nÄ leggia menn félag sftt saman ok veria bådir 
or einum siöd", Norske bylov IX 22, i hvis överskrift det 
siges om de samme: "ef menn veria bttdir sfnu goz"; — 3) i 
betydningeii "forhandle, omseette" overhovedet; isffr i förbin- 
delsen "veria vamingi" (f. ex. Norges gamle love III p. 132, 
158); "veria varu sinni" (Byl. IX 3); — "»tludu at veria fénu, 

2i 



b 



368 Ebbe Hertzberg. 

baud öä raadr at kaupa" (Fornm. sögur V 185] 
selvfölge, at disse tre l)etydniiiger föi-er över i hinandcn, c^ 
at det derfor undertiden kau va're tvivlsomt, bvor det enkelte 
exempel naermest bor henstettea; men paa den anden eide 
synes det sikkert, at den under n;o 3 opförte er den yngste, 
medena de to fdrsfe, med talrige citatcr stöttede, ere de, hvor- 
fra man Bprogliiatorisk har at gaa ud. Det sces da, at d<rt 
oa hcr vedknmraende verbum "veria" havde sit afgnendsede 
omraade, idet det ikke udaagdcs om de artikler eller de for- 
dele, som man önskede at opnaa eller tilforhandle sig, men 
alcnc om de artikler, som man for opnaa^laen af hine havde 
at frembyde og afgive til fjjengJEpld, alteaa om de vierdier, ved 
hviö aflia-ndelae ng omsitjtniiig man tileigtcde enten umiddel- 
bart at tilkjöbe sig noget eller at skaffe sig betalingsmidler 
til at kjöbc. "Veria" danner tbisaavidt den direkte modstet- 
ning til "fala", hvilket verbum omvcndt netop brugee om det, man 
begjwrer at tilforhandle sig. Naar ordet af og til ogsaa be- 
nyft.es udenfor det forretningsmaisaige omnude, f. ex. naar 
det i Magnua den godes ssiga heder; "hann er siålfa sins l!f 
ok likam yardi", — i Mariu saga: "pessu väldi verr hann 
Hvä at guäi sidlfum veriJr til dj^rdar," — i |>ordar saga 
hnrdu: "mt^r llzt Oi-mr meira eiga f varit fors ok ("ivizku en 
hamingiu" (d. k. at have "sat ind" paa denne sag merc cte.), 
— i HirrtBkrå (kap. 37): "meira er t vart ^ar sem konungs 
lif er" (d. e. der er "wil nunv ind", staar mcie paa spil), — 
juiii ' V ■ I ' , ■ : ! I ' ' i föreligger billedligc talc, og 
ai ' ill r om, at eii awdan almin- 

'1'1 vfir den egentlige og nsT- 

saaletlea faetslaa den fur- 
let her nmhiindlede verbal- 
Tiiiir der on staTk tvivl om 
nrii lexikognifiTne (og blandt 
' i/iiei) ined henayu til denne 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 369 

bemserkelse af ordet benytte sig af. De anse nemlig "veria" 
i denne betydning som identisk med ''veria, at omvikle, be- 
kleede", gotisk "vasjan''. En nöiere overveielse turde imidler- 
tid gjöre det endnu vanskeligere at finde en rimelig tilknyt- 
ning for en betydningsafledelse til dette verbum end til det 
i formen ligelydende "veria, at vserge", gotisk "värjan". Mig 
skulde det synes, som om vi her have med et tredie verbum 
"veria" at gjöre, hvis nsermeste etymon netop maatte vsere hint 
i "skatt-varr" opbevarede adjektiv "varr", og at betydningen 
at "udrede, udgive, Icegge ud" med lethed läder sig forbinde 
med den formodede bemserkelse af nsevnte ord "som er be- 
redt, som ligger rede". Tcenker man sig dette "veria" som 
egentlig bemserkende at gjöre "varr", behöver man i ethvert 
fald blöt at ty til en ringe forskydelse i betydningen for at 
komme fra det "at gjöre rede til udredsel" til selve det "at 
udrede". I virkeligheden turde denne forskydelse ogsaa er- 
kjendes at foreligge lige for vore öine i det indbyrdes for- 
hold mellem de ovenanförte betydninger n:o 1 og 2. 

Ogsaa til et andet ökonomisk vigtigt ord er det fri- 
Btende at udstrsekke dröftelsen. Ovenfor under artikelen "feldr" 
gjordes der opmeerksom paa, at der i oldnorsk findes spor af 
et fem. Vör" gen. "varar" som sideform til det senere hyppigt 
benyttede "vara", en vare. For at antage begge disse ord 
for afledede af det samme "varr", som det nys behandlede 
"veria", tåler i höi grad, at de i det gamle sprog ikke for- 
trinvis bruges om varer i almindelighed (derfor havde man 
dannet ordet "vamingr"), men netop om de handelsartikler, 
der (i fremmede havne) sfierlig anvendtes som "rede" tiltusk- 
nings- og betalingsmidler, i Norge om peltsvserk, paa Island 
om vadmel. Vi have fölgelig i "vara" eller "vör" for os et 
substantivisk begreb, der staar fuldkommen parallelt med det 
verbale i "veria". Betyder "veria" "at gjöre rede til afgi- 
velse og udredsel" saavelsom "at udrede", saa betyder "vara 



370 Ebbe Hertzberg. 

(vör)" "det, som er gjordt rede til udredsel og afhsendelse, det 
som skal afgives, udredes, afhsendes.'' Ved begge udtryk tsenker 
man ikke paa det, man tilkjöber sig, men paa det, man til 
gjengjseld, i modydelse skiller sig ved. Ligesom de tilhöre 
nöiagtigt samme forestillingskreds, ere de uden tvivl ogsaa 
af samme fselles stamme. 

Ebbe Hertzbergr. 



Fomsvenskans behandling av diftongen i€i. 



Som bekant motsvaras de isl. Ijudförbindelseraa iä och 
iä — den senare i regeln uppkommen genom brytning — 
i fornsvenskan av Ijudförbindelserna ta {ifl och iii) och ta 
(i^ och iå)j t. ex. isl. idtta fsr. iatla, itBtla; isl. tqfn, fsr. 
iatntty itBmn. Det är vidare allmänt känt, att dylika ord 
bruka ia oftare i den äldre än i den yngre Fbv., hvilket över- 
enBstämmer därmed, att nysv. visar Ijudövergängcn från ta 
till uB genomförd: äldre nysv. jåta 'lova' (Serenii ordbok), 
nysv. jämn etc. (undantag göra som bekant orden ja, jag). 
Bedan våra älsta urkunder skilja sig emellertid ganska myc- 
ket frän hvarandra i bruket av ta och m. Under det att 
t Bx. äldre Väslgötalagen (frän slutet av 1200-talot) använ- 
der ia i Btor utsträckning (men dock icke uteslutande; ex. 
fieBtur, fiarp{B\ så har ia i Upplandslagen (frän år 1300) 
väsentligen mindre användning; och pä enahanda sätt är ia 
i textkodex av östgötalagen (från mitten av 1300-taIet) 
ganska vanligt, under det att den från senare hälften nv 
1300-talet stammande SmälaDdslagen nästan alltid anvtln- 



n 



[lertid har det icke blivit påvisat, att fsv. urkunder 
ida både ia och i>, därvid tillämpa någon viss 
Detta är dock fallet åtminstone i åtskilliga ur- 



iV Brati: i Äldre VoBtmannalaj^nB Ijmlljira s. 30 gjort funJik fttl 
ndena för braket av ia : i<B i donna urkund är or.liKt min &<iikt 
t; jmf. nodau b. 877. 



kunder, och jag skall söka ådagalägga, att tvil priiici])er där- 
vid gjort sig gällande. Det är nämligen dels fl-ljudets kvan- 
titet, dela den omständigheten, huruvida ljud förbindelsen ta 
står såsom framljud eller icke, som varit luistämmande vid 
behandlingen av Ijudförbindelsen ta. Av detta senare för- 
hållande kan man fiter draga en slutsats beträfFande olika 
uttal av i såsom framljud och såsom midljud efter kon- 
sonant. 

För frågans undersökning har jag dels genomgått det i 
"Småstycken pil fom svenska" s. 81^98 utgivna, vid mitten 
av 1300-tnlet nedskrivna "Fragment af Östgöta lagen", dels 
har jag granskat glossarfrna till vissa av Schlj-ters lagedi- 
tioner. När växelformer av samma ord förekomma i en 
lag, up|it;;ga dessa glossarer väl icke alltid häda formerna, 
men så till vida är säkerligen det ur dem hämtade materi- 
alet fullt pålitligt, som de utan tvivel alltid riktigt upptaga 
do normala formerna för hvarje ord. 

I det nämnda Fragmenicl av ÖGL. har följaiido lag 
tillämpats: Ijudförhindelst-n in övergår till i>, när a-lju- 
det ur kort (alltså ii>); men kvarstår oföräodrat, när 
rt-ljudet är långt (alltså i/i). 

Vid l)4!stiiiiimiindi)t av en vokals kvantitet i denna ur- 
kund liki^om i ett par nedan avhandlade skrifter Itiir man 
iH-Minnu, att ursjirungligen korta vokaler fiirliingts i vissa 
ställningftr i övercnsstäimnelse med de fsv. vokalfiirlängnin- 
gar, Bom jag h«vt •:ii(^ii- -:;. ;^.i ; mina Studier öfver fsv. 
Ijtidlara 11 39.1 Ii 



kun<l l^ci* Tokahni 



Ml-, att i fråga varande ur- 
ia även i ett annat fall, och 
hållandet i isländskan. 
fi"iljiUK!e ord: slifjc ggT\ itfk (3 
'ar (2 ggi'), iffmlanga ' ), n fitetij 



T <]at dmhI i frtga f»r>j>^ 




Pornsvenskans behandling av diftongen ia, 373 

a farficetij ficepertiug^ ficepertiugtj miceta 'mäta', hicer 'här' 
(även shiaol s. 85). Att brytningsdiftong föreligger i det fsv. 
hiar^ hmr tär', har blivit visat av Bråte i Antiqvarisk Tid- 
skrift for Sverige X, 92. 

Blott tre ggr möta undantag från regeln, nämligen en 
gång i hvart och ett av orden siax (s. 92; jämte det normala 
8i(Bx\ tu iamnapa (s. 87; jämte det normala til icemnapar) 
och miata 'mäta' (s. 90; jämte mitetä). Ett förslag att för- 
klara de två sistnämnda undantagen lemnas nedan. 

lä kvarstår i följande ord a) iakaj pianist — b) giald 
(4 ggr), gidldety örtogh giald y öres gialdj morpgialdj til giah^ 
fiarpungerj fiarpungx ncemd (5 ggr), fiarpungs hqfpinge^ fiar- 
pungx rctfst (2 ggr), fiarpa (2 ggr; 'fjärde'), sotta siang (2 
ggr) — c) sialuer (16 ggr; 'själv'), sid{fs (2 ggr; gen. av 
sialuer)j sialuan (ack. av sialuer). Att det av ia 'ja' av- 
ledda iaka i fsv. hade lång penultima, inses av isl. idtta 
samt av det i äldre nys v. använda jå (av ia; se Kock: Un- 
dersökningar i svensk språkhistoria 50). Penultimas längd i 
pianist bestyrkes delvis av isl. piona^ pionusta. I mina Stu- 
dier n 393 ff. har blivit visat, att d i fsv. förlängdes 
framför Id (t. ex. ludda > ludda > nysv. hålla\ rp (t. ex. 
garper>g(lrper>Tij^y, gård)^ ng (t. ex. gänga > gängad 
nysv. gänga). I överensstämmelse härmed har a även i ljud- 
förbindelsen ia förlängts framför de nämnda konsonantför- 
bindelserna, och (let har alltså hetat t. ex. gialdj fiärpunger^ 
stäng 'säng'. Då den uppställda regeln visat sig för övrigt 
sä gott som konsekvent tillämpas, så är det otvivelaktigt, att 
även ordet sialuer i den dialekt, som ropresc^nteras av vårt 
fragment, hävt långt a-ljud, liksom detta är fallet med sid^r 
i den något senare isländskan. Härav kunna vi alltså draga 
en slutsatsen, att liksom i isl. en guttural rotvokal för- 
längdes framför Iv^ detta åtminstone dialektiskt varit fallet 
Även i fsv., hvad a (och sannolikt väl även hvad de övriga 
utturala vokalerna) vidkommer. — Intot w finnes. 



374 Axel Kock. 

Nedan skall med ett par ord den frågan behandlas, hu- 
ruTida man i tiaHS (sl 88; gen. bestämd form ar ftt) har att 
antaga långt a-ljud. 

Sraga spå$ av den for fragmentet av 0^tgötalagen på- 
visade ivgt^ln finnas i den till a&^ komna Kristnu-balken av 
Småiamislagcm. IVnna använder nämligen i regeln ttf : ittk^ 
Hrw/itHf^, hiffrgka^ ^fittrmer^ 4tisko sjm^V. swrj, stitlagtr/^ 
SHPMfi^ pktma^ la brukas inteslntande eller fakultativt) en- 
dast^ nar a var långt: ia *imnK>\ pialdc if>tc^ konj.: 4. 1 ; 5, 3 bis- 
6. 1> jamre ^Mdt \t, ex. 5. oU jiarti^ {IX o c nartke \1 pr.) 
,^unte irnrth^ \v ex. 13« 51 

Ljutlfysiologis^kt :E«^n är det län begripligt, an i forbtn- 
dek^n ia \knsx a ^^nan^ än kort ovendck till <f. Utveeklin- 
gen imZ>i^ är nämligen en partiell as^i^ilati*:^! : det f^datala 
i lik<lanar dehis med sig den gutturala vi^ikalen er, så an 
den övergår till det pddaiala a^ Hen då tai*>rga&en en längre 
tid intaga sin ställning for an biMa en långt ljud. än fallet 
ar. när motsraruide kona ljud skall ft;unl<ringas. ^å kunna 
de tTdl^^» också genom narståt^nile ljud laitaie Icingas ur 
sitt ursproiurliga läge i renare fallet än i det fivn. 

Gewm en ^rransknLKr av Sehlvtier> ci*.f?%!ätr till STJrr- 

«. v. . ^ 

\iKmtt<kri}<et skrixv^i ej iåiLn ener år 1^27 1 
man for språk^^ i denna lag till tT-ijaöie» le^el: 
a) i f ramljud kvarstå både m ooh i^: i» ener konso- 
mamt övergår m till >jf, under det a;; w dt-ls kvarstår. 
4eU övergår till »le. 

I $vefleflis)S9äBunelie med di-nsji n!^I fnner mm a» iodt^ 
Ma|f^\ i>«jiiiiiivr. -irisfrV -sitfc /»;v. -sii^^^JF, -^i^V. -»ler. mm.- 

tvf^rÄ. l;/rr%f. *rV'>f:.^. 7i,''/r:<n*.e f ^ >:.'t'.V'. ,<:•/?"'". *>vi: 

b aNrsfi^A xv^ .:. -v V\ '. « :*:• fi:viv^'-> ifcf^Äs*. S!rfi*-Yr 



Pornsvenskans behandling av diftongen ia. 375 

och sialver ^), sialsins och siéisins (for sidlfssins\ sialsvU- 
iandCj hialpa och hicelpa — picena^ pitenisf^ picenistu man^ 
miarpri (och micerdi). 

Om vokallängden i fiarpi^ siang^ sialver se ovan s. 373. 
Vokallängden i hialpa bestyrkes av isl. hialpa^ och härmed, 
även som med förlängningen i sialver^ bör kvantitetsförhål- 
landet i Dalmålen sammanställas. Enligt Noreen (Sv. Landsm. 
rV 1, 6) har i dessa mål I "bortfallit före g^ k^ p och v (f)^ 
hvarvid föregående vokal förlängts, t. ex. t&g talg, tjåke 
kälke, iåpa hjälpa, Mv kalf." Då utförlig beskrivning över 
målen icke ännu föreligger, kan jag ej avgöra, huruvida nå- 
gon särskild omständighet värkligen skulle visa, att, såsom 
Noreen menar, vokalförlängningen i iåpa 'hjälpa' etc. fram- 
kallats av konsonantförlusten. Om så icke är fallet, bör 
man fastmer på gnmd av fsv. hialpa^ sialver (liksom av isl. 
gdlgij skälkr etc.) antaga, att vokalförlängningen inträdde 
framför I + vissa konsonanter, redan när Z-ljudet kvarstod. 
Och att gutturala vokaler åtminstone dialektiskt i fsv. för- 
längts framför Ip liksom framför fo, framgår i alla händel- 
ser av det anförda hialpa. ^-ljudets längd i andra stavelsen 
av mikials mtessa bestyrkes av isl. Mikiållj Mikidis-messa. 
Isl. sål (även i runor sal) bekräftar väl a-ljudets längd i fsv. 
sial 'anima', ty got. saiwala synes förhålla sig till fsv. siäl 
som urnord. *saiwaR 'sjö' till fgutn., isl. siar] och (ifall 
man bortser från omljudet i S(er) got. saiwala till isl. so/, runor 
s(U som urnord. *saitvaR till isl. scer ^). Undantag från ovan 
uppställda regler göra blott iamskiala (så skrivet på de två 
ställen, där ordet möter) och piala syn (1 gång; men piaelij 
picele 'tjäle'). Se s. 378 om förklaringen av ia i dessa ord. 

^) Glossaret har blott sialver^ men sialver förekommer flera ggr t. ex. 
Kk. 15,4. 

*) Dock bör det nämnas, att Runöni&lets sial 'anima' (VondoH: Skrifter 
utjr. af Svenska litteratursällskapet VI 173) tyckes tala för kort a i fsv. 
sialj eftersom fsv. ä i målet vanligen motsvaras av un åtminstone i ord så- 
dana som guas gås etc. 



376 Axel Kock, 

Upplandslagen har behandlat Ijudföj-bindclsen ia en] 
väsentligen samma principer som Söderraannalagcn; dock hnr 
ifs i (lon förra lagen något större användning iin i den se- 
nare. En granskning av Upplandelagens glosaar visar näm- 
ligen följande regel: a) i framljud kvarstår /fi, under det att 
i& dels kvaret&r, dela Övergår till ié; b) efter konsonant över- 
går iU till irt', under det att iä dels kvarstår, dele övergår 
till Tff. Man finner nämligen a) ia 'ja'; iava, tarnhuggin, 
iati och ytsrl, iartekn (normalt) och Jairtekn^ ianOangi (nor- 
malt) och ieemtangi, iam/öri (normalt) och ian^föri, iamncBr 
och ia-mntpr (normalt), men i(Bk^ ieempn, i<Bmt, mmför<e, iam- 
liker, i(rmpn(Bp(E arf, -händer. — b) fimrmer^ ficcrpi^ fiar- 
purtger^ fia-i, ficetr^, fiailur, sieelver, sitBtig, sifBxtan, sifftti, 
liitcrgh, hmrgha, hifFrghees, hialp, hiaip(B, skfplgher, spitpl, 
stiojltv, li(cld(C 'uppslå tält', — sial (normalt) och siff/, sierler- 
gift, -mtpssee, men pitpna; pieenist. 

Då inga växelformer med ia anföras för fiarpi^ ficpr- 
pmujer, siang, siatlver, himlpj himlprf, tiesldtB, så talar detta 
for att i denna dialektskiftning vokalförlängning framför r<f, 
ng, Iv, Ip, hl icke inträtt före Ijudutveeklingen ia > i(r. Skrel- 
gher 'sned' står för skitelgher (isl. skialgr; jmf. Östg.-lagens 
skialghind 'ett av de på skrå satta tvärträn i en grind'). Stav- 
ningen sk<Flghcr utan i trots uttalet shicslgher beror därpå, att 
då sktnmptm etc., uttalat ski(pmptm etc., kunde stavas utan i, 
man överförde denna stavning till skmlgher^ där i, etymolo- 
giskt sett, var I)erättigat. Av glossaret spics framgå, att 
textkodex brukar blott iipk (ej iak, ehuru iarl jämte gail etc.) 

Glossarct till den lilla Jijårköar ätten (hskr. nedskriven 
något före mitten av 1300-talet) visar följande regel tilläm- 
pad: i framljud kvarstår ia:iarrt, iamlangi; efter kon- 
sonant övergår så väl m som iä till ta: Jiarri, fi<Br^ 
pungcr, malhimgka sik, bimrköarretter, siff-ler 'själ(8|Äck)', 
spiarlka, hi<Flpa, sifslsins (för sitsl/ssins), svmg, sifsla gipt. 



Fomsvenskans behandling av diftongen iä. 377 

Efter den nu genom några från 1300-talet stammande 
skrifter vunna insikten om behandlingen av diftongen ta må 
något yttras om ett av Bråte i Äldre Vestmanna-lagens ljud- 
lära s. 39 framställt förslag att förklara växlingen ia:i(e i 
nämnda lag, hvilken man efter K. H. Karlssons uppsats i 
Historisk Tidskrift IX 45 S. synes rätteligen böra kalla Dale- 
lagen (såsom den fordom allmänt benämndes). Bjtite upply- 
ser, att i denna skrift diftongen ia i regeln övergår, till t^, 
men att några undantag finnas, och enligt honom skall ia i 
dem ha bevarats genom satsfonetiken. Han uppställer näm- 
ligen följande regel: ^ia i VML. I qvarstår genom inver- 
kan af ett närstående a, men öfvergår i andra fall till ite. 
Står detta a i betonad stafvelse, kan det utöfva verkan, äfven 
skildt från ia genom en stafvelse; befinner det sig deremot 
i obetonad stafvelse, kan det blott utöfva inverkan på när- 
maste stafvelse." Emellertid anser han sig böra tillägga: 
"Att någon gång så väl ia som ice öfverskrider sin gräns är 
icke förvånande." Detta visar alltså, att i själva värket även 
enligt Brates egen mening hans regel ej riktigt håller streck, 
och det vore, så vitt jag förstår, i hög grad förvånande, om 
en sådan regel värkligen tillämpades. Jag skall anföra den 
av Bråte citerade kontexten blott från det ställe, som han 
finner särskilt bevisande för sin sats, nämligen ur MB 16, 
där man läser: for cen siceluascct (Kr gior; standir (Bki siceU 
wascet men standi sialuastet Här är det således den om- 
ständighet, att det akcentuerade a-ljudet i standi skiljes från 
8ialua8(Bt blott genom en stavelse, som enligt Bråte skall ha 
konserverat ia i sistnämnda ord, under det att i näst före- 
gående exempel samma ord fått ?>, emedan det omedelbart 
föregående ordet icke har a, utan ett dylikt ljud anträffas 
först i det framför (bM stående standir. Jag betvivlar, att 
någon är böjd att antaga existensen av en så komplicerad 
satsfonetisk regel, utan att den styrkes med en stor mängd 



aSäiCD imäiaxacsläBi -esten^ifiL IL^ai haas» uz^^tQumr frlnr 



ItBcv>iii{4 krnmfe ät st iiimoL mneiikiuåöe imninrair-T 

£ui*Hii £T »c Iliii^rik?3L TiaKr TiiZ jrk»^ Q^faKb jttcic r^iE^unn?- 

luo' «#. 2iH!L äkr mioi -grrnri r*£Hnit xianicr ic CH^miii äm<iij£ 

tknm- ladScök iciåSL la^ in in iiknoinL ^mmtmtpt. inm- 
itmpe i^fiar. -^Kesrc. mbk. ianfnkc^ff mmut. «ar«. toc m^c 10 
5 frfciLl^xc «aii: viffl jala^mr '4^*rl i9taktat(e^ >aiÄJi£ iTr- 
Ikniur ■ i*^ä. CK jsniirttfc tärt f' sHtL y£ .^ •»/ ^ 

ÄL ttir iaxHrÖL hsvk tQ^eiiiz: -«l th* r»iL "ne V^TTranäH: ex 
•om; iCMiriiuchrcr»- ytL MsL ijo. iiiaiiii£»i. ^^xn. et i-^x- 
öfOir ic ^cnuäiHL i*prmk ve 1 tniiTmTnrir dir mia. ximan 

VymiiiTi. ic - u^ iiu^a. irc cpnntt >3i(pata^ r^^^ 1:111 irTcik 
flic suliåxhh^^ -»ri^rTinii i»*!!ru*i*r tre iif^t ifimi*? ö*!*? iii*h^ ö*-j? 

suåia • ^ciniQtoi aa. u^n. cj»'!£ tnaucui:. ?^i. ttL ^»c:: JTcäiiiirur 
lumiiui^n. ch "T^i. *iiiät rrm '^i«ci*fTL-jmra inn^^aiiiCH huohl- 

•ra %taa rim -t^t. ^-m liuL^r- hil ■ iin*?^ iWf»iiiiii«!L m^Oiix 

Htm. iLix' 'i'*--!::^:" -r~ »r - ii»-:i;ii mr — -i*^ -sr-juir ^ifciiHL 

*• <i'n til»" t- ' ;*^ i.;;."' ~~'* -^;«*:*;.i*Illr4;iil. iln IDOKirnilllxr 

4' te- — : »"i — »^ — i - ..\r.' :.r -^;UllIlil u"nn!i lar svr* 



Fornsvenskans behandling av diftongen ia. 379 

möta flera ggr Kk. 11). — Härigenom förklaras kanske även 
de ovan s. 373 ur Fragmentet av OGL. antecknade oregel- 
bundna til iamnapa (obs. att i iamnaper a följer efter ia i 
ordets alla former) och miata. 

Det behöver ej framhållas, att den här påvisade tenden- 
sen är något väsentligen annat än den satsfonetiska regel, 
som Bråte trott sig finna i Dale-lagen, och min regel torde 
hava för sig betydligt större apriorisk sannolikhet. 

När i förmådde att i framljud framkalla ljudutvecklin- 
gen iaZ>i(^y under det att denna övergång icke inträdde i 
midljud, så bör man tydligen söka orsaken däri, att i hade i 
någon mån olika uttal i fram- och i midljud. Vid avgö- 
randet av hvilka dessa två uttal varit, är fornsvenskans be- 
handling av det ursprungliga w;-ljudet upplysande. Som be- 
kant har halvvokalen tv i de fornnordiska språken bevarats 
efter konsonanter {swa^ twa etc), men i framljud övergått 
till frikativa (varaj vin etc.; se Kock: Studier öfver fsv. ljud- 
lära I 1 ff.; Ludvig Larsson: Äldsta delen af Cod. 1812 4:o 
s. XV; Kock: Arkiv N. F. I 87 fif.). Jag antar, att språ- 
kets andra halvvokal i behandlats på enahanda sätt: efter 
konsonant kvarstod den (i fiarpe etc.); i framljud övergick 
den till frikativan j (jämn etc). Men att halvvokalen i 
lättare än frikativan j kunde förändra ett följande a till ea, 
är sannolikt *). Då vi numera i rspr. ha ä-ljud så väl ijåmn 
som i fjärde^ beror det antingen därpå, att i de trakter, där 
rspr. utvecklats, ö^•ergången av i till j i framljud inträdde, 
först efter det att iamn blivit immnj eller också därpå, att 



^) I upptockningar fr&n Dalm&lon skaU (enligt LondeU: 8v. landsm. 
I 64) j vanligon användas i framljud och eftor en konsonant (jåta ^äta^ hjärå 
^bära^ etc. mon t däremot ofter två konsonanter (snio ^snö\ frioaa ^frysa^ etc.). 
Om detta beteckningssätt återgiver uttalet, utgör det delvis en bekräftelse 
pä mitt resonnemang, men beteckningens berättigande är väl tvivelaktigt. 
— EUer skulle möjligen den olika behandlingen av ia i iamn etc. och i fiat 
etc. bero därpä, att iamn etc. hade fortis lika fördelad p& t och a, under det 
att fiat etc. hade fortis blott p& al 



880 



Asel Kock. 



sedan en Ijudövergäng ta > ia; i fifprpe etc. genomrörte, ' 
genom en senare ljudutveckling; yo>J(7 fick^atwn^yecmw etc. 

Den olika twhandlingen av ia i framljud och i mldljud 
har en fullständig uiotsvarighet i beliandlingcii av Ijudförbin- 
delsen io '), efttrsom man i nysv. fått dels jo 'immo', Johutiy 
lijon^ njo (de tvä eiata med stumt A-) dels yo, snjö etc. (se 
Kock: Studier II 483), och io fich ia torde av samma or- 
sak hava erhållit en olikartad utveckling i olika »tilllning. 

Till svenskan inkomna läneoi-d på Ja hava i det nuva- 
rande rspr. dels ja- .jaga, jakt (= jagande), jaki (ett slags 
fartyg), jacka, Jan; dels ja-: jämmer, jämra etc. (men I dan- 
skan jämmer, jamre etc), jilkta. Den olika behandlingen av 
m lieror naturligtvis väöentligen på, huru tidigt länen gjordes. 
Emellertid visa de fsv. ieegha, i<Bkt ('jagande'), icehl (ett slags 
fartyg; ex. i Sikierwallö ordbok) jämte ia^ha, takt, iaki, att, 
när dessa ord lånades, övergången ia >■ i* ännu icke genom- 
föi-ts i alla bygder. Möjligen kunna dock de nysv. riks- 
språksformema jaga, jakt, jakt bero på senare tysk ombild- 
ning av de äldre i<Egha etc. Ordet jagare hai- «-ljud rechtn 
i tyskan (rant. jeger). Fsv. använder emellertid jämte icEghare 
även ett av iagka bil<lat iaghare 'jägare', under det att värt 
nysv. jagare 'det främsta stagseglet' utan tvivel är ett senare 
län frän Holland eller Tyskland (jmf. höll. jager 'jägare'). 
Namnet Jakob har (genom utländskt inflytande) kvar ja-, 
men i Sv. Dipl. V s. 566 fiirekommer gen. jmkobs. 

I mina Studier öfver fsv. ljudlära I 128 har blivit visat, 
att ia i ändelser dialektiskt i fsv. övergick till ia: mlia>vilia, 

■) I en HtäUiiing har d?n fildro IjudförbiudelBen tS redan i den Klst» 
fsv. övargltt till ö, namligou omedelbart efter r med fbreg&onde konsontuit 
(fi. Isl, fria (Hubxt.) Diotsvaroa nämligen av fav. fru, ial. fr\6r (adj.) 'fmkt- 
bar' (x&soni rodan Bir^tx a. l&l insett) av flirata kompusitioiialodcn i fsv. /n>- 
limber 'penia' (ännu lios Buiiiiui; Dudaim in 72 a4j. frö, som »lltjämt mntor 
i bfgdemftlen), under dot ntt den älsta h-v. har Bnio(r), sio(r} elo. SIL t, ox. i 
HKlsinge-laigen frö, frökorn men mio, niO] i Siiderm. -lagen frölmber men 
mtohunåer, snio, tio. Denna utvockliug iö>ö är alldeles likatiillig med tit- 
veoklingen i isl. fridU > fsv. fnstn. 



Forns venskans behandling av diftongen ia. 381 

sighia > sighice etc., ehuru nysv. -rspr. i regeln icke känner 
denna utveckling. 

Härmed stämmer det överens, att to i fsv. ändelser beva- 
rats i de flästa trakter: kyrkioluerra etc, men dialektiskt har 
io i denna ställning övergått till tö. Vid slutet af medelti- 
den anträffas nämligen i "Bidrag till Finlands historia" kir- 
kiöhyr^ kirkiöherren^ kirkiömesse ffrid (beläggsställen i Sö- 
derwalls ordbok). Förklaringen av bevarandet av io i fsv. 
och nysv. ändelser bör tydligtvis vara densamma som for- 
klaringen av ja i vilja etc, vare sig nu att ja i vilja etc. 
bevarats genom analogi-in värkan (från tala^ dömma etc. Kock: 
Studier I 128), eller i oakcentuerad stavelse ia i rspr. Ijud- 
lagsenligt bibehåUits (Noreen i Arkiv I 176). 



I överensstämmelse med vissa fsv. urkunder har /on?- 
gutniskan bevarat m, när a-ljudet i denna diftong från äldre 
tid var långt: iatta 'säga ja', pianista^ sial 'själ', siar 'sjö 
(jmf. isl. siar). Däremot uppträder (jmf. Sckierberg: Fom- 
gutnisk ljudlära 29) brytningsdiftongen i regeln under for- 
men ie: iekj siex etc De få undantagen kunna förklaras i 
överensstämmelse med de faktorer, som i fsv. urkunder spe- 
lat en roll vid bevarandet av ia. Hit höra fiarpij fiarpungr 
(hvilka i Schlyters glossar upptagas utan sidoformer med ie\ 
gialda (jämte gielda). När fgutn. har fierri men vanligen i 
komparat. fiarrar (Söderberg: anf. arb. s. 30), så synes beva- 
randet av ia i detta senare ord bero på ultimas a-ljud. Fgutn. 
har även giara 'göra' (ett citat hos Schlyter) jämte giera 
samt giarning 'gärning'. 

Jag skall i en exkurs yttra några ord om en fråga, 
som i någon mån står i sammanhang med ovan avhandlade 
ämne. Såsom huvudresultat av denna undersökning torde 
åter kunna antecknas; 



382 Axel Kock. 

1) I flera fsv. urkunder normeras växlingen i(e : ia (av 
(len äldre diftongen id) enligt bcstä.rada lagar, och följande 
faktorer hava därvid varit bestämmande: a) id övergår till 
/^, under det att ia kvarstår — b) efter konsonant (ivergår 
ia till ice^ under det att ia kvarstår i framljud — c) ett efter 
ia i följande stavelse av samma ord stående a-ljud har ten- 
dens att konservera ia. 

2) Det konsonantiskt använda i (i) har i framljud troligen 
övergått till motsvarande frikativa {jämn etc.), men efter konso- 
nant kvarstått såsom i (i: fiarpe etc.). 

3) Dialektiskt har a och troligen även andra gutturala 
vokaler förlängts framför Iv och Ip; detta i överensstämmelse 
med förhållandet i isl. Den förmodan ligger därför nära, att 
(överensstämmande med isl.) förlängning av samma vokaler 
dialektiskt inträtt i fsv. även framför Ig^ Ikj Inij ehuru intet 
bestämt bevis därför frambragts. 

3) Dialektiskt har to i ändelser övergått till iö {kirkio- 
hyr Z> kirkiöhyr etc.). 



Exkura Isl. id (ea) — fsv. ia. 

Den isl. ljudförbindelsen ca (id) motsvaras i fsv. av ea 
{seaj treagarper etc), ehuru isl. é i andra ställningar repre- 
senteras av fsv. (B {trce etc., se Flodström: Tidskr. f. Filologi 
N. R. IV 64; Kock; Studier öfver fsv. ljudlära I 121 no- 
ten). Man synes däremot föga hava uppmärksammat, att isl. 
iä {ea) i en och annan fsv. urkund kan motsvaras av ia. 
Detta är emellertid fallet. Så t. ex. i det ovan anförda 
Fragmentet av Östg.-lagen, som har] fiam^ gen. sg. best. 
form av fce ^). I Västg.-lagen II möter gen. sg. obest. 

') StäUet lydor: ptct ter hiter lagha förf al. ter sialuer siuker, tclla siter 
iuir aiukom, allar ar a forfati fians sins, och de sista orden motsvaras i 
textkodex av eella ter a fiati fear sina. 



Fomsvenskans behandling av diftongen ia. 383 

form av samma ord med skrivningen /(cr (Rydqvist II 162); 
glossaret till denna lag upptar fi(Br gånger j&mte ftBarganger. Ver- 
bet sea förekommer i Söderm.-lagen två ggr skrivet sia. Part. 
pres. av asea skrives stundom asiande^ asyande (tre ex. i Söder- 
walls ordbok), och subst. /brsea 'åven första jforsiiajf orsya^ före- 
slå (ex. ib.). Man kan fråga, huruvida dylika former med 
ta (ya) angiva samma uttal som id (ja) i isl. fidr^ stå etc., 
och om således också en s. k. kvantitetsomflyttning inträtt i 
dessa ord. Den vanliga uppfattningen är som bekant, att 
detta ej är fallet (jmf. t. ex. Flodström: Tidskr. f. Filologi 
N. R rV 66 noten; Noreen: Sv. landsm. IV 1 s. 5 och 
8. 7). Att man värkligen, även när ett i-ljud föregick ö, åt- 
minstone i vissa bygder bibehållit det ursprungliga kvanti- 
tets- och akcentförhållandet (så att det starkare Éwpirations- 
trycket hvilade på i), framgår av sådana skrivningar som 
farsiio (obl. kasus av forsea^ första; i Fragm. av Konunga- 
styr. 2 ggr; beläggsställen hos Söderwall), och liksom (B i 
normal fsv. motsvaras av g i förbindelsen ca, så visa dylika 
former, att man dialektiskt gått ett steg längre, så att av ea 
uppstått ia. Härav förklaras delvis det hvardagliga nysv. si (inf.), 
sir jämte se^ ser. Bibelspråkets imper. si är väl däremot sna- 
rast ett lån från tyskan (nht. sieh) eller har åtminstone det tyska 
ordet att tacka för sin allmänna förekomst under denna form. 
Då emellertid våra moderna bygdemål (i Norrland och 
Dalarna) visa, att i vidsträckta trakter av vårt land en kvan- 
titets-omkastning försiggått i sea etc. (i norrländska mål och 
Dalmål siå)j så vore det ej så överraskande, om en dylik skulle 
kunna påvisas från någon fsv. urkund. För kvantitetsom- 
kastning talar formen til asyo (av det normala asea 'syn, 
besiktning*) i Mymings häradsrätts (i Östergötland) dom om 
^konungslidhif i Munkeboda ström (tryckt i Vitterhets-akade- 
miens handlingar XXIV, 321; dommen given år 1424). 
Detta lilla dokument använder nämhgen för övrigt icke y i 
st f. vokaliskt t, under det att där y flera ggr betecknar j 

25 



384 Axel Kock. 

(eller konsonantiskt e), t. ex. syeelj gyordhOj hycBlpogha. Härav 
följer uttalet asjo (asio) (uppkommet av oblik kasus aseo) 
eller åsjd {åsid)j motsvarande isl. dsiåj i hvilket fall o, så- 
som stundom också annars vid denna tid, representerar å, av 
äldre ä. För kvantitetsomkastning talar möjligen även don 
i VGL. förekommande gen. feaar av fce (jmf. glossaret) med 
aa (hvarmed snarast ä skulle betecknas) i st, f. det normala 
fsv. fear {fea *). I Mymings häradsrätts dom förekommer 
också se (3 pL pres.), men dylika former (se, &o, fly etc.), 
som möta redan i den älsta fsv., kunna lätt förklaras ge- 
nom analogiinvärkan. När man Ijudlagsenligt fick ga^ fa^ 
slOj spOj staj prOy nö, sa^ kla^ och man hade i 3 sg. pr. ser 
etc. liksom sar etc., så bildade man efter 3 pl. sa etc. ett 
se. Det anförda asyo är dock ett för ensamt stående exem- 
pel, för att man, innan även andra exempel frambragts, med 
visshet skulle kunna påstå, att i fråga varande kvantitets- 
omflyttning försiggått i mellersta Sverges bygder. 

*) Jag har i annat sammanhang ådagalagt, att förlusten av -r (» -R) i 
fsv. beror dels p& dissimilation: hökrena [r]y rö[r] etc., dels p& analogi- 
invärkan, t. ex. nom. pl. daghafrj efter ack. pl. daghn i motsats till pros. sg. 
€Bl8kar etc. med bevarat -r. (Tidskr. f. FU. N. E. IX 173 ff.; 170 ff., där även 
s. 178 fsv. mitsrPre: micerpe, nysv. n^ärde; fsv. bröPrunger: bröpunge av- 
handlas). 

Lund januari 1889. 

Axel Kook. 



Bidrag till äldre Västgötalagens täkstkritik. 



1) Kk. B. 3 

Överskriften Af kyrkiu rent anses väl allmänneligen ock 
med rätta innehålla en i något avseende fördärvad läsart, 
enär det följande stycket ju handlar om dråp i tjyrka. Också 
har mycket riktigt cod. G. på motsvarande ställe rubriken 
vm kirkiu drapj skriven av en yngre hand. Brocman antog, 
att man i cod. A kunde läsa Af kyrkiu ran^ vilket dåck 
— att dömma av Börtzell-Wieselgrens fotolitografiska av- 
tryck — svårligen låter sig jöra. CoUin-Schlyter biträdde 
så till vida Brocmans mening, att de ansågo möjligt, det 
skrivaren av Cod. A följt en handskrift, som värkligen hävt 
läsarten ran. Men jenom detta antagande är ju ingenting 
vunnet, enär ifrågavarande stycke alls icke handlar om 
rån, utan endast ock allenast om dråp. Alla svårigheter 
undanröjas, om man antar, att rcet beror på felläsning av ett 
ursprungligt vcet dråp, samma ord som ingår i fsv. ock fda. 
manvcet mandråp, isl. véttvangr dråpplats, varom se min 
framställning i Arkiv III, 25 not. Ifrågavarande ställe är 
i Cod. A så otydligt, att man känn sätta i fråga, om icke 
denna handskrift värkligen har vmt. Dåck förefaller mig 
Schlyters läsning sannolikast. — I enlighet med den här 
framstälda uppfattningen av stället har jag också i den Bört- 
zell-Wieselgrenska upplagan översatt detsamma: ^Om dråp 
i kyrka". 



386 Adolf Noreon. 

2) Kk. B. 7, 3. 

Därsammastädes har jag översatt spyrs vp scapi med 
^Upptäckes skadegöraren^^ ock detta är, väl till märkandes, 
en ordagrann översättning, icke, såsom Otman ock Collin- 
Schlyter hålla före, en av sammanhanget krävd retouchering 
av den faktiskt föreliggande stiliseringen. Det här uppträ- 
dande scapi är nämligen icke det vanliga substantivum ab- 
stractum skatfi skada, utan ett substantivum concretum agens, 
idäntiskt med fht. scado^ fs. scaSo^ ags. sceada skadejörare, 
fiende, ock med det fornnordiska gudinne- (ursprungligen jät- 
tinne-)namnet Skade. Detta återfinnes även på andra ställen 
i de fornsvenska lagarna, t. e. Dalalagen *) B. B. 40 pr. 
pcer skapi gik in ginum = (det ställe å järdesgården) som 
skadejöraren jick in jenom; ÖGL. B. B. 15 pr. nu tvill fce 
ur (scil. akrum) fara ok uceghia skapa = nu vill kreatur 
bejiva sig ur (åkrarna) ock (på så sätt) undvika skadejöraren 
(d. v. s. den som slår det). 

3) Kk. B. 12 pr. 

Vcerder marder .i. kyrkiugardhi, drmpin. CoUin-Schlyter 
anse marder vara felskrivet för mader {niap<er\ ock att så 
är förhållandet, lider naturligtvis intet tvivel. Frågan är 
blått, varpå denna felskrivning beror. Den känn tänkas vara 
framkallad blått ock bart av den omständighet, att -rder 
förekåmmer i det närmast föregående ordet vterder. Men 
den känn också möjligen hava en djupare grund. I den 
äller de trakter av Västergötland, vilkas dialäkt(er) repre- 
senteras av y. VGL:s huvudcodex ock av Biserkoarätten (för 
Lödöse) förefanns — liksom i några nysvenska dialäkter — 
en judlag, enligt vilken förbindelsen -rper jenom disimi- 
latsjon förlorade sitt första ; ock sålunda överjick till -per. 



*) Om det befogade i detta namu (i stället för "Äldre Västmannalagen") 
se K. H. Karlsson i Historisk tidskrift 1889, s. 45 ff. 



Bidrag till äldre Västgötalagens täkstkritik. 387 

Eksämpel härpå aro pres. sg. vteper y. VGL., Bi. R. (till- 
sammans 4 gånger), vaper y. VGL. (3 ggr), myper {mypir^ 
mipir) y. VGL., BL R. (8 ggr), nom. sg. baper (av bcdriä) 
y. VGL., kirkiugaper y. VGL. Då därjämte talrika far- 
mer med 'Tper i dessa urkunder förekåmma, bero dessa sed- 
nare naturligtvis på asosiatsjon med sådana farmer, som icke 
ägde det slutande r:et. Sporadiska fall av samma företeelse 
träflfas även på andra håll inom fsv. ock redan på nmste- 
nar, t. e. L. 238 (Uppland) Ahbapr (2 ggr) for Haghharper^ 
L. 1184 hapr for harper (se Brate-Bugge, Ant. tidskr. f. 
Sverige, X, 237) ^). Jfr ock nysvenska dialäkters (t. e. 
Värmlänskans) åder för årder (fr. ordre\ åderplog av fsv. 
arper neutr. "plog" (även, på grund av här avhandlade disi- 
milatsjon, med bifårmen aper redan i fsv.: Hel. Bernhrs 
skrifter, s. 70, adhrit plogen, se Söderwalls ordbok, s. 46, r. 8); 
vidare nysv. vulgärt /orfra, hefodra iJdv fordra^ beordra. Bland 
paraläller ur främmande språk må här blott anföras t. koder 
(mht. körder^ koder j fht. querdar)^ vulg. t. fo{r)dern^ fÖ{ry 
dertij mht. fna{r)der mård. Om nu redan skrivaren av ä. 
VGL. uttalade t. e. presens av varpa såsom vaper j men, tro- 
gen sitt original, skrev värper (varder)j så kunde naturligt- 
vis denna omständighet för honom utjöra en frestelse att 
någon enda gång, i strid med originalet, återjiva talets ma- 
per med skriftfårmen marper (marder). 

I sammanhang härmed torde böra erinras om, vad jag 
redan i Nordisk Revy II, 12 i största kårthet antytt, att 
nämligen gruppen -rpr i en något äldre språkperiod, före 

*) I andra ställningar är ett disimilatoriskt försvinnando av r ovisst, 
^. o. bo/mr för hrojtur & en Ölänsk runsten (L. 1816), felskrivning?; brBpun- 
gci'j -e, -o, t. e. ä. ock y. VGL., för det vanliga brePrunger^ -inger (har -er 
i bro/jer fattats som ändelse ock brofh- som stam, vartiU s& fogats den van- 
liga avlodningen -ung-?), Marghet, Marit av Margareta (männe Marghrét^ 
Matrét :> Marétj med förenkling av dubbelkonsonant före huvudbetonad vo- 
kal, slutligen Märit ?), giffersnaghl jämte gerzfersnagel (väl l&n frän resp. 
fda. geffersnagle ock gerfersnagle). Dalalagen kasnawagir för -wargiry Bigher 
för Birgher, L. 1180 pi$kir för pyrgher? (äUer porgerär, jfr nedan s. 888). 



388 Adolf Noreeii. 

srarabhakti-vokaleBS uppkåmst mellan p ock r, utreckladeB 
på en helt annat satt. så art )( på grund aT ställningen 
mellan tvänne r bårtfoU (jfr min aisL gram. § 224, 2), rar- 
äfter det nu i slutjud stående rr på ranligt £sv. sätt når- 
malt enkelskriTes. Sådana fall äro bL a. nar (så alltid; isL 
iior^rV Dalalagen pn^ 3 sg. var (jämte Tanligaie varpir^ 
analågihildning äfter inf. varpa; se Brate, Ä. YmLs IjudL 
s. SIV fgutn. (ivxian i runori Halvar (isL Hattvarifru ä. nysv. 
Hal^r \i$L Ha;^i'arifr) ^\ i runor pmrkir lisL porgerifry, 
CUhrr (isL Imaiferfr^ se Ant. tidskr. f. Svmge X, 59 f., 
127 fA Fors^rin^r»! ^»ar^ for irar^x 4Tai>e ä^ detta är med 
Hui^^ att fatta såsom pf>eti)ens alk-r m^d Hjäme såeom sab- 
^tantiT> -X FoivuvJseiös hSca åldiT inrriras ar det fororrska, 
iwUn }tå MHVndei från Stti^ lånade mansnamiK^ Tnfc^or 
(isL p&rvarifrz se TbomsecL Ryska nkess grondläggiiiiig, 
^ 127V 

An sumieni ^n ti>e>dje urroekling av grojfien r^ till 
wp i fiSljd aT diamilamri^ki aTlagsnar>de ar det a&d» r:««. 
l«rle kfce i^m rådlxcr bkiI i^od ar den ^nda catscandiuiiNr- 

an fsT. icH- WH(i\åprpi kjA wiiwwpn \iÅ ädan ar var- 
i alUelos: suun Hetrde^ ' l Enlim Xasesi iNv*^ 




j(T M 1^ M. as^iJS^ JfT dzanoL ^ a^ å m r7 t sxsbs ^h» 
* r^ rsLiiniinnu fmtnJ not mn^^i i 



» Wjy ii Ml 1 1 fl iiUktf *' fe tf*'f?i*^ fL: tUi*!» :\i. ;:r>:Ti- itiTt^iratf. .'vor- 



Bidrag till äldre Västgötalagens täkstkritik. 389 

Ordbog, 8. 494) lär nämligen fomnorskan äga fårmen mer&j 
ock så länge ordets etymon är obekant, är det därför försik- 
tigast att antaga, det fsv. ni{i)cerpre är en i viss mån annan 
ordbildning än 'm{i)(Brpe^ ehuru därmed liktydigt. Besynner- 
lig är i alla händelser fårmen 'm{i)(Brpre med sitt bevarade 
-rpr-^ i stället för vilket man, enligt vad åvan utvecklats, 
väntar sig -rr-. På samma sätt repe jämte repre. 

4) Sar. Mal. 3, 1. 

Danskt ok norin teghu hetcer etc. antas av Otman vara 
skrivfel för Danskter ok norcenj ett tydligtvis alltför djärvt 
antagande. CoUin-Schlyter ock Rydqvist godtjänna norin så- 
som en bifårm till det för övrigt i fomsvenskan brukliga 
nortBn^ noren. Men häremot talar först ock främst den om- 
ständigheten, att i så fall ett adjektiv i bestämd farm (äller 
möjligen nom. pluralis m. i obestämd farm) skulle jenom 
ok vara förbundet med ett annat dylikt i obestämd farm 
(ock singularis), en högst besynnerlig ock på andra håll 
väl icke uppvisad konstruksjon. Vidare blir det svårt, att 
icke säga omöjligt, att förklara, huru norin fått sin t-vokal. 
Av nortBn skall nämligen, då andra stavelsen i detta ur- 
sprungligen sammansatta ord mister sin starka biton, uppstå 
noren (såsom y. YGL. har) på samma sätt som t. e. Juerra^ 
(Bilar j htBnne o. a. erhålla i obetonad ställning bifärmema her^ 
eUarj henne o. s. v. Men ett på detta sätt uppkåmmet e 
övergår icke till i ^), vilket däremot är den i obetonad sta- 

*) Häremot strider icke, att jämte fuerapCe)^ hariBp(e) förek&mma bäde 
hier(r)edh(e) ock h€Br(r)idh{e)i se SöderwaUs ordbok. H€sraP är, s&som senast 
Falk (ArkiT FV, 858) antagit, en sammansättning av Kar (isl. herr) ock rap. 
Av de germanska stammarna fiari- ock raéUt- (got. rida-) erh&Ues vid ha- 
vadbetoning av sednare sammansättningsloden ett amord. *harirå'åäj varav 
*harrä'S (utan omjad i första stavelsen, såsom isl. Hara'ldr^ &v. ranstenars 
Baru'lfJii Brunu'lfR mot isl. HeWjulfr^ Bry'nJHlfr)^ vidare *harä'dmeå förenk- 
ling av rr före havadbetonad vokal (jfr fsv. hr0l0'p jämte br0'llop o. d.) Härav 
det fiBV. haraPy som b&de i ä. VGL. ock andra fsv. arkander appträder. Om 
däremot första sammansättningsleden hade havadtonen, ock den sednaro sä 



Adolf Nnreen. 



velse uppträdande representanten för ott betonat p, t. e. ptr 
(nyfiv. vulgärt di de) jämte per (isl. peir\ iifh jämte effh (isl. 
eigi), Yisnim (nu Visnunt) av -hem (isl. heimt) o. d. '). Svå- 
righeterna lösas jenom det enkla antagandet, att handskriftens 



smUiiingom nedsidnlc tiU svagt bitonig ällpr rönt ay obetoniid, si nppetod 
utvecklingen *ha'ririt<1a:> kärret (jfr got, waltdis =- isl. valdrr, -(>), som 
fSretiggcr ifgv.hterreiih, -idh. Jenom kontaminering av Anro^ ock Advre^upp- 
stfii fsv. ft«rij^, haredh, Akm/j, hierradh m. fl, ffirmor, vid vilk» iulljtando »v 
lO-stammsn harape ock av aimplex Aier även jort sig jällund?. F&rmenui 
pl -(.- hamt, harret, hier(r)it o. d. utj{)l från janit. karoe, -M, -t* ock de 
myckel talrika samnwnsättningar, vari donna ing&r; jft fav. hoeut, -it, huvut, 
(fur ftoftt/i o. a. v.), dot (doji ack. Bg.)i ^'c< (blop), bort iborfi). Arrit, BiiMt 
m. m. äftcr jonit. hooue, doe, bloe ta. ta. ock sammaiisättniugaT a&som Ar- 
vitHon o, d. (Annorlnnda, men icke övertygande, Kock, Fsv. Ijudl. 445 f.). 

') Pä samma sätt förklaras i (jämte e) i tav. hwildjkin, llwlhn m. fl. 
odj. pa -likin. Rydqviflts, Tamms ock Kocks förklaring (t. o. F«t. Ijudl. 35, 
45 f ), enligt vilken -t», -en nppatått av ackusativandelsen -an, knnn icke 
vara riktig, bland annat därför, att -in, -en här uppträder redan i nllm 
äiBta £sr. (t. e. ä. VOL. huilkin, XTL. fapiiTlikin), säledca p& en tid dä obo- 
tonat a aldrig blir e (,än mindre i', men val stimdom ie}; att detta -in, -en dol- 
via lyder vokal bal angslagama, vilket aldrig är fallet med det [furst i yngre 
fav.) ov a appkämna e; att aldrig nägon nominativ p& -likan ör funnen i äldro 
fsv., ehuru man har t. o. nom. annan (urspr. ackus.); att -in, -«i uppträder 
lika tidigt i nom, sg. fem. ock nom. ack. pl. ntr. snm i nom. ack. sg. ra., 
vilket vore mycket besynnerligt, ifaU det nraprungljgon tillhCrt bl&tt aist- 
nämda kasus; m. m. Däremot är Jessen Ivivelsutan pä rätt väg, då han 
(Tidskr. for PUil. og Pod. V, 214 not) yttrar: •hvilten er pi öngnng hctlitan 
ag'bvilk en". Enligt min mening är f^v. hwiliktn uteslutande nppk&mtnct 
av hvrilik 4- tn, itt (vilken sednare f&rm ordet Sven som frist&onde &fba äger) 
ock således idantiskt mod den tyska konstruksjonon xaelch ein (Mann), engl. 
wAicA a, likflom thdlkin är att jämföra med t. e. »oleh ein, engl. swcA ", nuin- 
gtn med eng. many a o. s. v.; jfr nysv. dialäktors en stor en karl, ett stort efltj 
bord a. d. Ursprungliga höjningen var sålunda m. 'hwtlikrin (omhildat tiU 
liwitikitt, sedan andra farmer framkallat asosiatBJon med da talrika adj. p& 
-m), f. hnit7i;tin, n. hwilikil (där U lagte till en (-lös farm; om dylika - aom 
i fomjuteka port. pret, öro rent av nårmala — se min uppsats Om orddnbb- 
lett«r, s. 32 f.), jenit. *hu>iliksins (varav hKilikini liksom fsv. prastini för 
*prfrstsin», safcinnar för *takarinnar, nysv. volgart var-ock-eng för wtrs-oci- 
mt) o. s. v. Farmer med fristående artickel trafiks, enligt vad O. Land (Bi- 
drag till dansk sproghistorio I, 22) upplyser, ännu i den fda. Harpestreng, 
t. e. hwilk et Bor o. s. v. Jamto ock i stället för dessa sammansatta f&rmer 
fiirokårama emeUertid i de flästa kasus osammansatta sådana, t. e. jenit. pl. 
hwilikra jämte hieilkinna [bildat äftor odj. på 'in), varmed ju böjningen av 
isl. balter fSreter en slående likbet, då t. e, jonit. btggja är nsammansatt, 



Bidrag till äldre Västgötalagens täkstkritik. 391 

norin (strängt taget står där norm med ett streck över w, 
gående nedifrån uppåt ock åt höger) är skrivfel för nomi 
(d. v. 8. att strecket kåmmit att börja för långt åt vänster). 
yi erhålla då en farm av alldeles samma natur som danskij 
vare sig nu att detta är nom. sg. m. best. f. äller nom. pl. 
m. obest. f. Norén uppträder även annars med sjukope av 
andra sammansättningsledens vokal, t. e. i Rimkr. II, 1780 
danscha dier norna (se Rydq. VI, 322); jfr ock adj. nomi- 
sker av noren-isker ock andra likartade fall, anförda av Kock, 
Unders, i sv. språkh. 55 f. — Fårmen norin bör således för- 
svinna ur våra fomsv. ordböcker. 

5) M. B. 24 pr. 
pa sked p(Bn (er hol a glodda arwumn. Det fotolitogra- 
fiska avtrycket visar, att handskriften odisputabelt har ar- 
wumn^ såsom CoUin-Schlyter läst. Till samma resultat har 
K. H. Karlsson kåmmit vid den granskning, som han på 
min anhållan godhetsfuUt underkastat själva handskriften. 
Emellertid anser jag det icke lida något tvivel, att ju detta 
arwumn tillkåmmit jenom skrivarens felläsning av ett ur- 
sprungligare arwnwn. Detta bör dåck icke, såsom CoUin- 
Schlyter ock äfter dem Flodström (Nord. tidskr. for Fil. 
N. R. IV, 62) ock Otman föreslagit, emenderas till arvte- 
num (dat sg.), utan tv är här som åfta tecken för vu. In- 
sattes detta, erhåUes dat pl. arvununij såsom den bestämda 

under det att nom. ack. m. bdäer, bddä o. s. v. äro * got. bai Pai, bans 
Pans o. 8. v. (ä. VGL. M. B. 17, 1 även jenit. baggia PerrtE). — Av helt 
annan apprinnelse är naturligtvis -tu i pronn. tengin, hwarghin^ adv. 
P0ghiny aldrighen m. m., uppk&mna av <eng%^ htoarghi o. s. v. + sufige- 
rad negatsjon ne. F&rmer med osynkoperat e r&kas ännu någon g&ng, sä- 
som t. e. ÖGL. peghint (isl. ne . . , PBygi), Greg. hwarghine (Bydq. V, 154), 
som s&ledes är idäntiskt med isl. ne ... . hvergi med profigerad negatsjon. 
Jfr det sufigerade ei i n&got yngre fsv. aldrei (av äldre -f ei) ock det prefi- 
gerade ft« i isl. neinn (ne + einn). P& anal&gt sätt förklaras nom. sg. f., nom. 
ack. pL ntr. tengun m. m., som här icke lämpligen känn hchandlas. Annor- 
lunda, men otUlfredsställande, härom Läffler, Nord. tidskr. for Fil., N. B. V, 
76 (med noten). 

26 



992 Adolt' Noreen. 

förmen skall lyrla enligt handskriftens språkbruk, som i denna 
punkt, liksom sä många andra, fullkåmligt överenBstämmer 
mod fomnorskan. Dat, pl. hest. f. råkas i deuna hanctskrlftt? 
iUöta del endast ]Å ett ställe till, nämligen Bryn. Staji. I 
saksiokioniem ') av saksoke. Att den något jTigrc del, som 
innehåller Lydekiui anteckningar, likaså har en på detta sätt 
bildad dat. pl. boet. f, hondonom av honde, har roilan påpe- 
kats av Kock, Nord. tidekr. ior Fil. N. R. VIII, 301 =■). 
Dessutom har jag trätfat samma bildning i CikI. Holm. A 54 
(FsT. legend. I, 46 rad \1)^) fa-kerdonKm, som möjligen ty- 
der på en västgötsk avskrivare. I detta sammanhang må er- 
inras om, att fav. även äger åtminstone ett eksämpel på den 
isl. bildningen -umnum, nämligen det i Båltarofvennernas 
Skrå (frän iMirjan av 1400-talet) förckåmmande swmomnom 
(anfört av Rydqvist IV, 425) *). 



') »o fBr fl är vSl ett ov dot följandn to framkdllat Bkrivfel. 

*) DaratuomastSdos a. 802 emonderar Koch i>tt stäUo i &. VGL. {Kk. B. 1 
nantn fapur» oc suncr oc andas helitgha), som jag ursprung Ii gen tänkt liär 
upptaga lUl boliandling mou nu kniin forbigft, onär mitt resultat alldeles 
sammanfaller mod Kocks. Till fullBtändigande av Kocks motivdrin^ torda 
dftck ft>rt,j&tia nämnaH ett av do bnvudBakliga själ, pS vilka jag Btndde mif(, 
d& jag för ett par år sedan i härvarande filologiska aomiiiarium framst&lde 
don &aikten, att skrivningon ottdas i stiillot för an/frffifi borodde pä, att fQr- 
kärtningstocken fiir n otcglUiote uver te; nSmligon dou omständigliet^n, att 
Borgarthings äldre kiistonret — med vilken ä, VOI':» KkB. fureter Utskil- 
lign övereusatämmelsor — juat pi motsvarande stallo har fmJurs oe sunar oc 
andant helga (aå i Cod. TunibergenBis; Cod. ÄM, 78, 4:o ock Cod. Holm. C 
IB bft faSur oc sufiar oe ntulans h<elg(h)a). 

') ZJiurinittn därBammastadea (rad 8) är tydligen feläkrivnicg för diu- 
ruiQin, boroondo pH att -umiti ock -irnint, fränsctt prickarna, skrivas lika. 

*) Do i samma urkund förokfimmando miMSomom, braddTOvmm Btälla sig 
vid aidan av do fUrmor p& -oinom, -uvtotn, som av Kock (anf. et,) sitorata ur 
Ood. Holm, A 49, Samma skrä har ytterligaro att nppviaa Krmoma Atcx&ofi- 
domon, awenoikmon, vamind bör sammanliällaa karrnmon av karO) i Cod. 
Upa. C 601 (frän omkr. 1500], aiifurt i Stidprwalls ordbok. Har detta -omtm 
jnVij^igr^n uppst&tt av dot nyasnämda -omom jonom dis i m ilats jon, säaom isl. 
tnrgin av (båitu-. påru-}m 'vegim, fsv. mtelUn av 'maUim (da. mfllfm, isl. 
millim)^ 



Bidrag till äldre Västgötalagens täkstkritik. 393 

6) R B. 3, 1. 

KonongtBT skal nmmd firi sik s(Bti(B ok lagmaper a pingi. 
Collin-Schlytcr anse frinffi vara skrivfel för pingiB (såsom y. 
VGL. har), vilket synes mig så mycket mindre troligt, som 
även Cod. I har pinge^ icke pingae. Icke häller förefaller 
den CoUin-Schlyter-Otmanska översättningen "lagman äger 
tingta (hålla ting)" tilltalande *). Däremot jer a pingi god 
mening, om det fattas såsom konj. pres. av a-pinga påtinga, 
uppbåda. Översättningen blir då: "lagman uppbåde (nämden)". 
I konsekväns härmed bör a ping(B i y. VGL. R. B. 3 fattas 
såsom infinitiv av samma värb, beroende av det föregående skal. 

7) L B. 17, 2. 

Ok hetir grmsspari sa byr (Bt sfua geerid. Collin-Schlyter 
anse gtarid vara antingen "supinum" (således väl felskrivning 
för g(JBrt) äller felskrivning för presens gcer. Det förra an- 
tagandet måste förfalla, utom av andra själ, särsjilt därför, 
att man här avjort väntar sig ett presens, såsom också y. VGL. 
på motsvarande ställe har {g0r). Detta ertjännes av Otman, 
som, för att slippa anta en så till sin uppkåmst oförklarlig 
misskrivning som den av geerid för gter^ tar sin tillflykt till 
en dubbel felskrivning. Geerid är enligt honom misskrivet 
för g€Brdi (d. v. s. pret. gterpi) och detta i sin tur, jenom 
misst6ig å tempus, för gar. Om man överhuvud här vill 
finna felskrivning, synes det mig mycket enklare att antaga, 
det geerid står för geerir^ en prescnsfårm som föreligger dels 
i fgutn. g{t)erirj dels i det vanliga isl. gerer (jämte äldre 
gerr; jfr isl. hefer jämte äldre h^r m. m.). Men geerid be- 
höver icke vara felskrivet. Dess d känn representera p {&) 
på samma sätt som stimdom annars i samma handskrift, t. e. 
heereed (hesree&j heereep\ hovod (hovop) o. d. se CoUin-Sohly- 
ter, 8. V. Och detta geerieJj geerip känn vara den gamla, 3 

') Jfr om detta ock ott annat tälkningsförsök (av Hjärno) F. Odberg, 
Om 4on sv. konungens domsrätt, s. 14 ff., ock Schlyter, Ordbok, s. 815 f. 



394 Adolf Noreen. 

pers. sg. ursprungligen tillkåmmande, fårmen, av samma art 
som Björketorpstenens hariulip bryter, got. briutidj -ip o. s. v. 
Detta antagande synes mig så mycket sannolikare, som samma 
farm av samma värb träffas även i fomislänskan. Stockh. 
Homiliebok har nämligen (Wiséns upplaga s. 164, rad 28) 
Sva gerip gup iafnan^ där man äfter min mening icke bör 
med Wisén (anf. st. not 6) emendera gerip till gerir. Att 
den isl. ock fsv. medio-passiva ändeisen -z troligen förutsät- 
ter just dylika aktiva farmer på -^ (således t. ex. hétiz av 
hétio + 8S ^), är redan påpekat av Bråte, Äldre Västm.-lagens 
ljudlära, s. 64 f. — En annan, men äfter min mening vida 
mindre tilltalände, utväg vore att anta fsv. gtBrid^ isl. gerip 
ha uppkåmmit av gaerir jenom disimilatsjon, på samma sätt 
som enligt Bugge (Arkiv II, 241 f.) isl. hrétfe^ hré&az^ fno. 
Fri&ikrj pr^ifikr^ nyisl. fre^inn m. m. skola vara uppkåmna 
av resp. hrére o. s. v. *) Fallen äro emellertid, som synes^ 
icke fullt likartade, då ju r i gcerir tillhör ändeisen ock dess- 
utom uppstått av R {z; jfr dåck nyisl. frettinn). 

*) Jfr ä. VGL:8 infinitivor fyrnckss o. s. v. med 89 (so Kock, Stud. öfver fsv. 
Ijudl. 8. 487). D& den fsv. passlvändelsen 88 (sedan fork&rtad till 8) ju är 
uppk&mmen av 8B^ synkoperat av dativen 8tR (liksom isl. sk av ack. »ik), så 
f&r man icke anse ä. VGL:s f&rmer s&som f{B88y demiss ha 88 för 8 p& grund 
av föreg&ende l&ng vokal. 

*) D& Tamm (Arkiv II, 343) p& anal&gt sätt (men jenom en disimilatsjon 
i motsatt riktning) antar fsv. pres. cdher '^behagar" ha uppst&tt av *erer 
(isl. etrer behagar, skonar), varäfber dh spritt sig till inf. edha ock prot. 
eddCj s& känn detta äj vara riktigt. Ordet är ju idäntiskt med ags. arian 
skona, ben&da, f ht. érén hedra ock skulle p& gotiska heta ^aisjan^ pret. *aisida. 
Härav blir nordiskt etro, pret. edde (av *aieäey jfr isl. gaddr: got. gasds ock 
isl. me8tr:meir€; se min aisl. gram. § 197,2 ock § 111), varav jenom utjäm- 
ning isl. eira, eiräcy men fsv. edha, edde (äfter anal&gien Itdha: ledde o. d.) 

Adolf Noreen. 






MM»» 



01'' 1°"" 



-u